Minnesanteckningar Näringsdepartementet Avdelningen för hållbar tillväxt, Enheten för hållbar landsbygdsutveckling

Transkript

1 Minnesanteckningar Näringsdepartementet Avdelningen för hållbar tillväxt, Enheten för hållbar landsbygdsutveckling Minnesanteckningar från EU-sakråd om Europeiska kommissionens förslag till förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden , 4 september 2018 Stefan Renlund från Näringsdepartementet inleder mötet med att hälsa alla välkomna och lämnar ordet till representanten för Europeiska kommissionen som håller i presentationen av förslagen till förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden Efter presentationen inleder Statssekreterare Elisabeth Backteman den andra delen av sakrådet och förklarar bl.a. att syftet med mötet är att diskutera förslaget och inhämta synpunkter. Hon presenterar regeringens övergripande syn på lagförslaget och att regeringen anser att EHFF är ett nyckelinstrument för genomförande av EU:s gemensamma fiskeripolitik och att fonden också kan bidra till genomförandet av olika EU-miljödirektiv som är viktiga ur ett långsiktigt perspektiv. Regeringens inställning är också att EHFF ska kunna understödja målet om ökad sysselsättning och en innovativ och inkluderande hållbar tillväxt inom fiske-och vattenbruksnäringen. Hon redogör dock inte för några ställningstaganden kring specifika skrivningar i förslaget då arbetet pågår och både remissvaren och själva sakrådet utgör en viktig del i denna process. Hon konstaterar att utifrån en preliminär analys erbjuder förslaget i stort sett samma stödmöjligheter som nuvarande EHFF och att regeringen är överlag positiv till mindre detaljreglering på EU-nivån som ger större frihet för nationell styrning av åtgärderna i de operativa programmen. Strikta villkor för vissa typer av stöd anses nödvändigt och det är viktigt att förslaget är väl avvägt så till vida att stöd genom fonden inte leder till ökad fiskekapacitet.

2 Hon redogör också för Sveriges principiella ståndpunkter om att den totala ramen för EU-budgeten ska minskas och att det även inkluderar den Europeiska havs- och fiskerifonden. Givet en minskad budgetram för EHFF anser regeringen att tillämpningsområdet för fonden inte ska utökas jämfört med dagens utformning, att åtgärder som är kapacitetsdrivande inom fångstsektorn ska utgå ur fonden och att åtgärder som har karaktär av kompensation ska minskas. Budgetutrymmet under direkt och indirekt förvaltning bör inte heller ökas. Hon påtalar även att regeringen anser att det är nödvändigt att förslaget till ny EHFF åstadkommer verkliga förenklingar gällande genomförandet av fonden så att den administrativa bördan både för myndigheten och stödmottagare står i proportion till fondens storlek. Slutligen påpekar hon hur viktigt det är för regeringen att ha en nära dialog med det civila samhället och olika organisationer inför de kommande ställningstaganden. Remissvaren och synpunkterna som framkommer under mötet är viktiga i denna process. Stefan Renlund kommer att hålla i diskussionen. Näringsdepartementet genom Stefan Renlund förklarar upplägget för diskussionen och att passet delas in i två delar. Först övergripande synpunkter utifrån frågeställningarna som presenteras och därefter specifika synpunkter, artikelvis, på förslaget. Han påpekar att synpunkterna är viktiga för regeringen vid framtagandet av beslutsunderlag. Frågeställningarna: Anser ni att förslaget innehåller de stödmöjligheter som ni anser finns behov av? Tycker ni att det saknas något? Finns det stöd som inte bör finnas p.g.a. exempelvis miljöskäl eller för att det anses vara konkurrenssnedvridande? Behövs det exempelvis ändringar i stödens omfattning? När det gäller förenkling jämfört med nuvarande EHFF, vad anser ni om förslaget? Om ni anser att det finns utrymme för förenklingar, har ni konkreta förslag? 2 (6)

3 Deltagarnas synpunkter: En deltagare undrar om hur friheten för medlemsstaterna att utforma egna åtgärder ser ut när det finns en bilaga i förslaget med föreskrivna åtgärder. Näringsdepartementet förklarar att bilagan avser stödområden och inte åtgärder. Medlemsstaterna är fria för att ta fram egna åtgärder så länge dessa inte förbjuds genom artikel 13. En annan deltagare refererar till frågeställningarna och tycker att man inte bara ska tänka stöd som inte ska finnas av exempelvis miljöskäl utan också stöd som ska finnas av miljöskäl. Det anses finnas möjlighet att vässa miljöarbetet inom vattenbruket genom stöd till exempelvis hybridlösningar framförallt på båtsidan. Det föreslås möjlighet till stöd för vissa aktörer för att köpa hållbar och miljövänlig fisk. Upphandling tycks vara ett bra instrument. Det minskar administrationen för företaget om man inte behöver söka stöd och kan istället göra en offert för sina produkter. Som motförslag påminner en organisation om att idag finns det stöd för certifiering inom både fisk och vattenbruk. Certifieringen är en fördel i upphandlingssammanhanget. En myndighet lyfter det faktum att förslaget bygger på ett tydligt stöd till genomförandet av den Gemensamma fiskeripolitiken (GFP) men påpekar att nuvarande GFP gäller sedan 2014 och att den vanligtvis reformeras var tionde år. Det innebär att fonden och GFP inte riktigt går i samma takt. I förslaget som ligger nu finns det bl.a. stöd till genomförandet av landningsskyldighet vilket kommer att fortsatt vara en prioriterad fråga. Likaså kommer regionalt samarbete, restaurering, minskning av miljöbelastning från fisket också att fortsättningsvis vara prioriterade frågor inom GFP. Att GFP ska bidra till att uppnå EU:s miljöpolitik kan man utgå ifrån kommer att vara en viktig hörnsten inom GFP även i fortsättning. Man konstaterar också att det är viktigt att EHFF kan täcka alla kostnader gällande krav inom datainsamling som medlemsstaterna är tvungna att uppfylla. Viktigt också att EHFF täcker både marina och limniska områden, inte minst för att Sverige också har ett kommersiellt inlandsfiske. Det är också viktigt med regionalt samarbete vilket även kopplar till de havsområdesanalyserna som kommer att tas fram. 3 (6)

4 Myndighetensbedömningen är att förslaget inte innehåller begränsningar i det avseende. Och inte heller när det gäller stöd till utveckling av kontroll och tillsyn, vilket också är mycket viktigt i sammanhanget. En annan organisation påpekar att datainsamling och kontroll är en grundbult för att få till en tillfredställande fiskeriförvaltning och förespråkar att miniminivån som föreslås vara på femton procent för insatser inom datainsamling och kontroll höjs till tjugofem procent. Vidare anser man att det saknas öronmärkning av medel för insatser för att minska fiskets påverkan på den marina miljön i förslaget. En annan myndighet ser risker med långdragen godkännandeprocess när fonden erbjuder så öppna möjligheter gällande utformning av åtgärder. Det kan vara problematiskt för kommissionen att godkänna 27st olika operativa program som består av väldigt olika åtgärder. Man föreslår att förordningen ska fastställa en begränsad tid för kommissionen att godkänna förslagen till program. När det gäller vissa villkor i förlaget ser några myndigheter problem med krav på minst 60 dagar i artikel 13(k). Kravet anses vara problematiskt om en fiskare blir tvungen att använda sig av ett ersättningsfartyg som inte har varit aktivt i den utsträckningen som krävs och också när det gäller vissa säsongsfiske som t.ex. siklöjafiske. Man kan bedriva ett aktivt fiske även om man har färre än 60 fiskedagar om året. När det gäller regeringens övergripande synpunkt om att kapacitetsdrivande åtgärder ska utgå ur fonden bör den inte gälla sektorer som vattenbruk och beredning anser en myndighet. Andra deltagare anser att EHFF bör kunna stödja kapacitetshöjande insatser inom fisket genom god förvaltning och att det är viktigt att stödja fisket så att det kan öka sin kapacitet och utvecklas. Utgångspunkten bör inte vara att fisket ska minskas, utan fokus bör ligga på en bra förvaltning av fiskeresurserna. God förvaltning och kapacitetshöjande insatser är viktiga när man pratar om landsbygdsutveckling i Sverige och även med koppling till livsmedelsstrategi. En annan organisation undrar vilken definition man syftar på när det gäller kapacitetshöjande insatser i detta sammanhang. Det är viktigt att titta på omständigheterna kring aktiviteterna eller produktionerna och därefter göra 4 (6)

5 en bedömning om vad som är stödjande för utveckling och vad som faktiskt är negativt för miljön. Det gäller även vattenbruk. En myndighet påpekar att förslaget är entydigt i att det inte är tillåtet att bevilja stöd som kan öka ett fartygs fiskekapacitet och det är allt som påverkar bruttoton och kilowatt. Förslaget är också tydligt när det gäller att hindra stöd till åtgärder som innebär att fartyg får en bättre förmåga att fånga fisk. När det gäller villkor för stöd anser en organisation att förutom kravet på att man måste följa CFP:s regelverk, borde villkoren i förslaget utökas till att även omfatta EU-miljödirektiven. En myndighet påminner om vikten av att komma ihåg att exempelvis varje villkor i stödsammanhang bidrar till mer administration och kostnad vilket kan motverka syftet med stödet. Det är nödvändigt att förenkla stödhantering inför nästa programperiod När det gäller synpunkter kring förenkling påpekar en deltagare att det är viktigt med möjlighet att kunna få stöd för insatser som gjorts innan en ansökan skickats in. En myndighet påpekar att det fortfarande finns mycket detaljreglering i förslaget och att det finns utrymme för mer förenkling men att dessa regler huvudsakligen finns inom förslaget till den gemensamma fondförordningen s.k. CPR. En deltagare påpekar vikten av att det blir enklare att genomföra programändringar under nästa programperiod. Dessa regler finns i förslaget till den gemensamma fondförordningen (CPR). Flera påpekar att finansiella instrument som obligatorisk stödform inom vattenbruk och beredning är kontraproduktiv utifrån förenklingsperspektivet. Diskussionen kring övergripande frågeställningarna övergår till specifika artiklar och en myndighet undrar om det finns skillnader mellan budgetposterna för delad förvaltning kontra direkt och indirekt förvaltning jämfört med nuvarande programperiod. Näringsdepartementet bekräftar att 5 (6)

6 budgeten för direkt och indirekt förvaltning föreslås ökas på bekostnad av budgeten för delad förvaltning. Kravet på fem års erfarenhet i artikel 16.1(a) gällande en fiskare som vill förvärva sitt första fiskefartyg tycks vara för långt, särskilt jämfört med landsbygdsstöd som har krav på två års erfarenhet. Avseende artiklarna 23 till 25 undrar flera deltagare vad användning av finansiella instrument (FI) kommer att innebära i form av administration. Det befaras att det kommer att bli väldigt komplicerat om FI blir obligatorisk. En myndighet påpekar att innehållet i artikel 29 är positiv för Kustbevakningens utförande av sin verksamhet då den ger möjlighet till förenklad administration för myndigheten. Näringsdepartementet frågar om det anses vara möjligt att åstadkomma en sådan förenkling genom omformulering av andra delar av förordningen som exempelvis art. 19. Myndigheten tror att det kan vara möjligt. En deltagare frågar om FI blir obligatorisk även för miljöinvesteringar eller om det bara kommer att gälla produktiva investeringar. Det är viktigt att man särskiljer dessa och att man eventuellt inför en definition av miljöinvestering. En organisation undrar om det som i nuvarande programperiod utgör unionsprioritering sex finns kvar i förslaget. Näringsdepartementet bekräftar att samma stödmöjligheter finns kvar. Innan mötet avslutas tackar Stefan Renlund alla som deltagit i sakrådet och påminner om att man kan skicka in sina remissvar till Näringsdepartementet fram till 12 september. Regeringen kommer att beakta synpunkterna som förs fram under sakrådet och i remissvaren i arbetet att ta fram beslutsunderlag. 6 (6)