Reseberättelse från Peru, Sa13c

Transkript

1 Reseberättelse från Peru, Sa13c Vi kom fram till Peru på kvällen lokal tid efter drygt ett halvt dygns resande. De största skillnaderna mellan Sverige och Peru som vi märkte direkt var att ljudnivån var mycket högre, både från människorna men främst från trafiken. Det var som att slungas in i ett helt annat samhälle, trafiken var väldigt annorlunda från den i Sverige, i Lima respekterar man inte trafikregler osv. på samma sätt som i Sverige och det kändes overkligt att åka igenom de fattigare stadsdelarna och se hur annorlunda det var från Sverige och hur priviligerade vi är, bara av att ha fötts i i det samhället och landet vi gjorde. När vi kom till hemmet för unga mödrar, Hogar Reina de la Paz möttes vi av ett glatt välkomnade och en enorm värme både av flickorna och de som arbetade på hemmet och man blev väldigt ödmjuk av deras enorma värme och vänlighet.

2 Måndag 16/11 På måndag förmiddag åkte vi till universitet UNIFE som är för endast tjejer. Vi fick en rundtur på skolan och fick höra lite om dess historia. Senare så höll vi en redovisning om Sverige för de som utbildar sig till tolkar och översättare. Vi fick även tid att gruppvis diskutera och ställa frågor kring våra arbeten och flickorna fick även chansen att fråga oss saker om Sverige och oss själva. Sedan åkte vi tillbaka till Hogar Reina de la Paz, hemmet för unga mödrar drivet av nunnor där vi bodde under de första 5 dagarna. På hemmet bodde 18 flickor under 18 år som blivit utsatta för sexuellt våld vilket har lett till att de blivit gravida, nu bor de på hemmet och lär sig ta hand om sina barn och skaffa en utbildning.

3 Hogar Reina de la paz Spelar volleyboll med flickorna på hemmet Tisdag 17/11 Tisdag morgon mötte vi upp med våra tolkar och gjorde sedan gruppvis intervjuer med tjejerna och de som arbetade på hemmet som till exempel socialarbetare och lärare. Flickorna var väldigt öppna och det var både rörande och tufft att höra deras livsöden och allt som hänt dem. De var väldigt ödmjuka trots allt de varit med om och det var väldigt inspirerande och hoppgivande att se och höra hur de kommit från en bakgrund av våld och osäkerhet till en plats där de känner sig säkra och positiva inför framtiden. De levde inte i någon lyxmiljö men de hade allt för att klara sig och jämfört med deras tidigare upplevelser hade de fått framförallt säkerhet och utbildning vilket för dem och deras välmående och framtidsvisioner var det viktigaste. Hemmet var väldigt fint och flickorna ansträngde sig mycket för vi skulle känna oss hemmastadda och bekväma. De lagade och serverade till och med frukost och lunch vilket kändes lite konstigt då man kände sig väldigt uppvaktad och omhändertagen utan anledning och man kände sig väldigt tacksam. Det kändes extra bra att ge bort kläder vi tagit med från Sverige för att kunna ge tillbaka efter deras varma omhändertagande. Vi fick under tisdagen en rundvandring på hemmet av moder Adela. Moder Adela är den som startade Hogar Reina de la paz och hon spelade en väldigt stor del i flickornas liv. Hon var väldigt varm och lugn trots alla hemska öden hon jobbade med och det märktes att hon betydde mycket för flickorna i deras personliga utveckling och det var hon som styrde på hemmet men hon gjorde det men en enorm värme och ett starkt lugn. Hennes engagemang för flickorna och det hon gör märks tydligt och det är lätt att se hur mycket hon bryr sig om flickorna och deras barn. Hon var väldigt vänlig och tacksam gentemot våran grupp eftersom Tessin Hjälper har hjälpt hemmet väldigt mycket och de har med skolans hjälp kunnat rusta upp flera lokaler och köpa datorer och en projektor och det var väldigt fint att se att se att de pengar vi har samlat ihop verkligen gör skillnad och att de har hamnat någonstans där de verkligen uppskattas och används för att förbättra unga flickors möjlighter i livet inom

4 utbildning, att ta hand om sitt barn och att senare kunna skaffa en karriär där de kan försörja sig själva och inte behöva vara ekonmiskt beroende av någon annan. Hemmet var då inte bara ett hus utan var ett inhägnat område med flera byggnader inkluderat bostäder, skola, restaurang, fotboll och basketbollplan. Efter lunch åkte vi till centrum i Lima där vi gick en guidad tur i Limas Katedral, tittade på presidentbostaden, China Town och åt den traditionella peruanska måltiden Lomo Saltado och på det stora torget hade de förberett en storskärm för fotbollsmatchen Peru Brasilien, men vi hade inte tid att stanna och kolla. Presidentbostaden Catedral de Lima Onsdag 18/11 På morgonen åkte vi till en fattigare flickskola som heter Niño Jesus de Praga. Vi fick ett varmt välkomnande av eleverna och fick även se traditionell dans. Sedan träffade vi i våra respektive grupper ett antal av flickorna som vi intervjuade tillsammans med våra tolkar. Vi gick även in i några av klassrummen och hälsade på och blev presenterade för eleverna. Det var mycket intressant att se skillnaderna mellan en peruansk skola och den svenska. Eleverna hade skoluniform och det var som sagt en skola med bara tjejer, något som ju inte finns i Sverige. De vi pratade med på universitetet under måndagen berättade att anledningen till att det finns skolor bara för flickor är uppmuntra flickor att skaffa en utbildning och motivera flickorna i Peru att utbilda sig. Klassrummen i skolan var liknande dem i våra svenska skolor men lite mer avskalade. Efter vårt besök i skolan åkte vi tillbaka till Reina de la Paz och sammanställde vårt arbete under ett antal timmar. På kvällen gjorde vi oss fina och tog sedan bussen ner till Club Regatas som låg vid vattnet och är den största Rotaryklubben i Sydamerika. Där åt vi middag och träffade några av Marukas kompisar, vi fick även en rundtur av sonen till en av vännerna där vi fick se några av klubbens många sportanläggningar. Det var ögonöppnande med de stora sociala skillnader som fanns mellan skolan vi var på morgonen och klubben på kvällen och dessa kontraster

5 mellan fattiga och rika syns över hela Lima. Det kändes nästan lite overkligt att vara på denna klubb efter att varit i slumområderna och sett hur folket bodde där. Det här märks extra tydligt när man kan åka 20 minuters bilfärd och komma in till en helt annan socioekonomisk klass. Middag på Club Regata (ö.t.v) Club Regata (n.t.v) Slummen Torsdag 19/11 Dagen började med att vi vaknade upp på Hogar Reina de la Paz näst sista dagen på den platsen. Vi började med en redovisning om Sverige för mödrarna och nunnorna på hemmet som verkade vara väldigt intressant för dem eftersom dem ställde många följdfrågor och undrade lite hur det kunde vara så som vi berättade. Några exempel var att dem undrade varför man tog av sig skorna inomhus, att Sveriges befolkning var väldigt liten eftersom Peru har lika mycket människor i bara Lima. Även att Sverige hade mycket sjöar. Något som var en väldigt stor skillnad för dem var att i Sverige så får pappor ta ut minst 2 månader pappaledighet medans i Peru har det precis införts 8 dagars pappaledighet och det var ett väldigt stort framsteg för dem. efter det så skänkte vi barnkläder och kläder till mödrarna som vi hade med oss från Sverige. Planerna var då att åka iväg till en organisation som heter Alto Peru där man jobbar med att hålla ungdomar borta från gatorna och hjälpa dem så att dem väljer rätt väg. Diego som är han som drog igång hela projektet hade bott i samma stadsdel Churillos hela sitt liv och hade sett hur barn kom in på fel spår p.g.a de inte hade någon utbildning för föräldrarna inte

6 hade råd att betala dem. Att de istället började med droger, kriminalitet och valde helt enkelt fel spår. Han ville då hjälpa barnen för han kände att det var något han ville hjälpa stadsdelen med. Han började först med att fråga vänner och andra på facebook om utrustning som surfbrädor och våtdräkter, han fick tag i några och började att lära ut surfing vissa dagar till dem som ville komma, sedan även thaiboxing ute på gatan på en platå där bara några fick plats men eftersom det var precis i början så var dem inte så många. Nu har det hela projektet blivit mycket större och Alto Peru har fått bidrag från staten Australien och privatpersoner men inget från den peruanska staten. Alto Peru är nu stora och har många elever i både surfing och thaiboxning men mest i surfingen. Vissa betalar och vissa betalar inte, det beror lite på hur deras situation ser ut eftersom det kan komma barn som inte har några pengar alls. Vi åkte iväg och var där hela dagen, först träffade vi han som har dragit igång det hela, Diego. Diego bodde i ett ganska så stort slumområde där alla kände igen honom, så när vi gick på gatorna genom hans by så kom barn och vuxna fram och hälsade på honom och han verkade ha en väldigt stor roll för de unga som såg upp till honom. Han var en förebild för de unga och alla i byn hade mycket respekt för honom, och som han sa känner inte jag dem så känner dem mig i alla fall. Han sa även: Jag har ungefär 50 söner!.

7 Vi åkte iväg till en restaurang där allt började, efter att vi hade ätit så fick vi åka iväg och surfa med hans egna ''elever'' som var med i Alto Peru, dem lärde oss grunderna till att kunna surfa för att sedan ge oss ut i havet och surfa på vågorna. Vi surfade någon timme och sedan så åkte vi iväg till hans andra hus, där han hade en annan idrott som var muai thai, som är thaiboxning, det hade dem för att det finns olika intressen hos barnen. Alla gillar inte surfing så då började dem även med thaiboxning. Dem försökte även låta dem göra små saker runt om sporterna som konst till exempel. När vi var i byggnaden där dem utövade thaiboxning passade vi på att intervjua honom, och fick också se när några tränade. När vi var klara så åkte vi tillbaka till hemmet för att äta middag med mödrarna som dem hade ordnat. När vi hade ätit så gick vi upp på rummen och laddade inför fredagen då vi skulle röra oss vidare. Fredag 20/11 På morgonen åkte fyra av oss tillsammans med Lowe och Maruka till stadsdelen San Borja och intervjuade före detta huliganer som hade tillhört olika föreningar, men som nu bestämt sig för att gå vidare och börja ett nytt liv. Männen var väldigt lätta att intervjua. De var väldigt öppna och villiga att berätta om deras liv. När vi intervjuade personerna fick vi en känsla av att de var väldigt avslappnade och glada. Vi kände att vi fick ut väldigt mycket av intervjun vi gjorde med dessa personer. Eftersom vi intervjuade fyra vänner flöt samtalet på väldigt bra och männen kom på saker att berätta under tiden vi intervjuade. Vissa av männen har också upplevt saker tillsammans så därför kunde de också fylla i för varandra. Vi kände också att intervjun var väldigt rolig och givande då de var intressanta att lyssna på.

8 Efter det packade hela gruppen ihop sina saker och flyttade till vandrarhemmet/hotellet Hostal buena vista som låg i Miraflores. På kvällen åkte vi till Marukas väninnor som hade bjudit hela gruppen på en hemmafest, där vi fick prova att äta oxhjärta. På festen märkte vi verkligen vilka klyftor det finns i landet, då man från berget där huset låg kunde se ner på kåkstäder där en stor del av de fattiga människorna bodde. Huset som festen hölls i och husen runt omkring hade också murar omkring sig för bland annat att skydda huset och få det mer privat. Det finns stora skillnader mellan peruaner och svenskar skulle vi säga. I Peru har man en helt annan syn på religion. Kristendomen i landet har en mycket större roll än vad den har i Sverige. Hela samhället påverkas av religionen och vart man än gick kunde man se Jesus och korset. Ett annat exempel som visar hur peruaner och svenskar skiljer sig är att peruaner är mer öppna och mer gästvänliga mot främmande människor. När vi blev bjudna på festen av Marukas vänner var det inte bara för att vi kom med skolan, utan att de verkligen ville visa att vi var välkomna och uppskattade vår närvaro. Lördag 21/11 På lördagen hade vi ingenting planerat utan det blev en vilodag där vi fick tid till att sammanställa våra intervjuer och fixa till våra arbeten. Vi fick också tid till att gå runt och se staden eller bara ligga på hotellet och vila. På kvällen gick vi ut och åt tillsammans som vanligt, mer än så gjorde vi inte den dagen.

9 Söndag 22/11 Vi flög till Cusco från Lima den 22a november. Cusco ligger på 3400 meter över havet så höjdskillnaden gjorde att många mådde dåligt på grund av huvudvärk, illamående mm. Sedan så tog vi bussen ner till en by som heter Urubamba, där så låg en stuga som vi bodde i. Hushållerskan som tog hand om oss respektive huset hette Margarita. Margarita lagde mat till oss och bäddade sängarna mm. Det kändes lite konstigt eftersom vi i Sverige inte har hushållerskor utan man gör allting själv. Så när man kom dit så kändes det konstigt att ha någon som gjorde sånt åt en. Det hände tex att man började duka av bordet eller diska när hon kom och sa att hon skulle göra det åt oss. Resterande av dagen fick vi till att vila ut oss och vänja oss vid klimatet/höjdskillnaden. På kvällen tog vi flera tuc tucs ner till byn där vi kollade runt lite. Eftersom Peru har ett så varierande landskap och kilmat så var vädret annorlunda jämfört med Lima. I Lima, som ligger vid kusten, så är luften kvav och fuktig och det var för det mesta molnigt, Urubamba var en dal mellan flera berg och där var det väldigt varmt och soligt på dagen men kallt på nätterna. En annan skillnad som vi märkte av var trafiken då trafiken i Cusco och Urubamba var lugnare. Det var i allmänhet lugnare än i Lima eftersom det var en mindre befolkning. Måndag 23/11 Vi tog en buss till tågstationen för att sedan ta tåget och därefter bussen upp till Machu Picchu. Där träffade vi vår guide Guido som visade oss runt i inkastaden och berättade om inkafolket. Vi fick lära oss om hur de byggde upp staden efter bland annat solens positioner. Det tog oss ca 3 timmar att gå runt hela Machu Picchu. När vi gick runt så fick vi se fina utsikter men även olika ställen där Inka folket bodde och hade olika ceremonier. Vi fick även lära oss av vår guide att där det fanns tre olika steg som var en slags symbol för pachamama (moder jord) som visade att de rummen som de fanns i hade en ceremoniel betydelse. Trappstegen fanns under soltemplet. Soltemplet där man vid samma tid varje år kan observera vintersolståndet. Soltemplet och templet med de tre fönstren var tillägnade till solguden Inti som var inkafolkets viktigaste gud. Efteråt så åt vi lunch på en restaurang där de som ville fick prova på att äta marsvin, som är en traditionell rätt i Peru som är populär pga avsaknaden av kolesterol. Efter att vi ätit så gick vi även runt lite i marknaden medan vi

10 väntade på tåget som skulle ta oss tillbaka. Därefter så tog vi en buss tillbaka hem till vår stuga. Tisdagen 24/11 så spenderade vi vår förmiddag med att besöka en lokal skola i Urubamba som hette Mision America där vi såg ett annat sätt att undervisa. Lärarna undervisar mer på ett sätt där eleverna klarar sig själva och lär sig på egen hand så dem lär sig bättre. Jämnfört med svenska skolor så var den här skolan mer där eleven gjorde det vad dem behövde utan att lärarna styrde dem för mycket. Skolan har ett slags poängsystem för att uppmuntera eleverna till att göra sitt bästa där bra beteende ger poäng men om man gör någonting fel så blir man av med poäng.

11 Det är en kristen skola men dem blandar in det i olika ämnen så dem har ingen direkt religionslära. I svenska skolor så har vi religionslära men det är om alla religioner och vi säger att alla är accepterade men här så är det helt begränsat med kristendomen och ingenting annat. Eleverna var glada och nöjda med skolan och åldrarna varierade mellan förskola till högstadiet. Efter att vi hade varit på skolan så gjorde vi oss redo att åka till Cusco där vi bodde på ett hotell för att utforska staden. Cusco var väldigt olikt från Lima då det var ganska turistiskt och hade gott om historia som handlade om inkatiden och det spanska kolonialväldet. Flera av oss kände av den höga höjden, det var svårt att andas och man blev lätt andfådd. Onsdag 25/11 Så skulle vi åka tillbaka till Lima och stadsdelen Miraflores. Eftersom så många av oss inte mådde så bra så var vi mest på hotellet och väntade på att klockan skulle bli två så vi kunde ta

12 vår minibuss till flygplatsen. När vi väl hade landat i Lima så var många av oss fortfarande dåliga så vi bestämde oss att inte göra något krävande eller jobbigt så vi gick och la oss efter middagen. Torsdag 26/11 Torsdagen användes till sammanställning av material och sammanfattning av vad vi varit med om i Peru. Lowe och Maruka hade möte på universitetet UNIFÉ, där våra tolkar kom ifrån, för att prata om det fortsatta samarbetet mellan Sverige och Peru.