Detta är en liten rapport över en studie och uppföljningsresa av ett projekt som SRF Blekinge och SRF Kalmar bedrivit på Masaka Center för synskadade

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Detta är en liten rapport över en studie och uppföljningsresa av ett projekt som SRF Blekinge och SRF Kalmar bedrivit på Masaka Center för synskadade"

Lisa Johansson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Detta är en liten rapport över en studie och uppföljningsresa av ett projekt som SRF Blekinge och SRF Kalmar bedrivit på Masaka Center för synskadade utanför Kigali i Rwanda sedan 2000 detta tillsammans med SHIA, (Swedish Organisation of Disabled Persons International Aid Association). 1

synskadade utanför Kigali i Rwanda sedan 2000 detta tillsammans med

2 Rapport, studieresa, SRF Blekinge/Kalmars projekt för synskadade i Rwanda juni Lämnad av Jan-Åke Hansson och Nancy Johansson, SRF Blekinge. 21 juni, midsommardagen Avresa från Karlskrona med tåg till Kastrup, via Amsterdam och Nairobi till Rwandas huvudstad Kigali dit vi anlände drygt ett dygn senare. Vi möttes på flygplatsen av Donatilla m fl från Masaka center samt sol och mycket värme. 2

21 juni, midsommardagen Avresa från Karlskrona med tåg 09.

3 23 juni, måndag Besök Masaka center, vägen dit går ej att beskriva, måste upplevas. Väl framme togs vi emot av Donnatilla som är projektledare för centrat samt skolans rektor Fredrick. 3

4 Vi visades runt och fick se klassrum, sovsalar, odlingar med bananträd, papaya och svamp, samt uppfödning av kor och höns. 4

5 Vi fick också se lädertillverkning av bl a bälten och sandaler. Sedan var det dags för lunch bestående av kött, potatis, grönsaker med nyplockade bananer till efterrätt. Efter lunch överlämnade vi hjälpmedel vi fått med från Sverige, till största del skänkta av Syncentralen i Blekinge. Vi hade också med punktskriftspapper. Man såg hur glada de blev att få dessa gåvor som de själva inte kan köpa. 5

6 Antalet av respektive hjälpmedel noterades väldigt noga, förstoringsglas, TV-Kikare, vita käppar mm. Vi fick också se när eleverna spelade goalball, detta utan några som helst skydd och med en boll som de tillverkat själva. Matchen lockade också en stor publik från den lokala befolkningen såväl barn som vuxna. Efter samtal med Barhi, en kille på 22 år som bl a var med på våra utflykter som hjälp till Donatilla, lovade vi försöka skaffa medel för inköp av utrustning till goalbollaget. 6

Matchen lockade också en stor publik från den lokala befolkningen såväl barn som vuxna.

7 24 juni tisdag Det var sagt att vi skulle hämtas kl men vi kunde få vänta både en och två timmar. Där styrde inte klockan. Vi åkte till Gahini där vi besökte Gahini Seondary School och träffade en klass med gravt synskadade elever med speciell inriktning på musik. Vi välkomnades av klassen med sång, musik och dans. Mats-Peter Krantz överlämnade klarinetter och ett keyboard som gjorde eleverna stormförtjusta. Han hade också med trumpinnar till trumset samt strängar till gitarrer som han skänkt på sina tidigare resor till Rwanda. Det kändes in i hjärtat att se hur otroligt glada och tacksamma de blev för sådant vi tar för givet. Han visade en elev hur man spelar klarinett och berättade senare hur lättlärd denne var. M-P spelade en svensk folkvisa på klarinett vilket blev mycket uppskattat. Besöket avslutades med ytterligare sång, musik och dans som var otroligt bra. 7

Mats-Peter Krantz överlämnade klarinetter och ett keyboard som gjorde eleverna stormförtjusta.

8 Vi fick också förfrågan om vi kunde hjälpa till med att tillse att eleverna även i fortsättningen kunde få undervisning i musik, nu sker denna ofta genom att äldre elever undervisar nybörjare. 25 juni onsdag Även idag ca 30 grader och strålande solsken, så var det hela veckan. Luftfuktigheten var mycket hög. Idag skulle vi göra två hembesök. 8

9 Först hos en blind man med fru och två barn som för tillfället hyrde ett litet hus på Masaka Center, men de höll på att bygga ett eget hus strax utanför centret som vi också fick se. Han berättade att han fått möjlighet att gå en rehabkurs på Masaka och tyckte det största med detta var att åter kunna skriva och läsa, men också kunna röra sig med hjälp av den vita käppen. Han var blind redan när han gifte sig och frun antog från början att hennes uppgift var att ta hand on mannen, men det visade sig att han efter skolan blev mycket mer självständig. Först vågade hon inte släppa honom utanför dörren ensam. Han kände att efter genomgången kurs var det som om hjärnan kommit tillbaka, han hade blivit en hel människa igen. Idag äger han ett litet företag som kör motorcykeltaxi, sköter all ekonomi själv. Han hade även lite tillverkan av t ex tvättlinehängare. Efter besöket i familjens hem gick vi till det hus han höll på att bygga. Intill Masaka låg en skola och barnen där var väldigt nyfikna på oss. De ville jättegärna bli fotograferade men det var inte många som vågade komma fram och se korten i Jan-Åkes kamera. De gömde sig, fnittrade och var precis som barnen 9

Han var blind redan när han gifte sig och frun antog från början att hennes uppgift var att ta hand on mannen, men det visade sig att han efter skolan blev mycket mer självständig.

10 här i Sverige. En liten hand sträcktes upp till Nancys arm, ville nog känna hur vitt skinn kändes. Vi fortsatte med minibussen på minst sagt svårframkomliga vägar för att besöka en flicka som gått på Masaka men nu bodde i en familj i en by längre bort. Förhållandena i hemmet var precis som man hört bl a missionärer beskriva, stampat jordgolv, väggar av lera och mycket primitivt. Efter tiden på Masaka kunde flickan hjälpa till att sköta hushållet. Hon önskade få lära sig läsa punkt bättre. Att se hur denna stora familj levde gav oss ännu en tankeställare. Vi överlämnade privata pengar till flickan att köpa en get för. 10

Förhållandena i hemmet var precis som man hört bl a missionärer beskriva, stampat jordgolv, väggar av lera och mycket primitivt.

11 Sedan besök på FEMA, motsvarigheten till HSO, för diskussion om samarbete med RUB, Rwanda blind union. 26 juni, torsdag Besök Masaka för avslutning. Det var en fantastisk fm, vi bjöds på sång, musik och dans av eleverna, helt suveränt. Pengar insamlade av SRF Kalmar, SRF Blekinge m fl överlämnades. 11

Det var en fantastisk fm, vi bjöds på sång, musik och dans av eleverna,

12 På em besökte vi svenska ambassaden och träffade Malin Eriksson och Caritas Mukankusi. Här informerade vi om projektets framtid och önskade hjälp till Masaka för att kunna fortsätta arbetet efter projektets slut. De lovade Donatilla att delta i en konferens på Masaka i höst samt lovade Caritas att skänka en ko till centrat. På ambassaden hade man fjärrstyrd luftkonditionering, vilken kontrast mot fattigdomen vi sett tidigare under dagen. 27 juni, fredag Några timmar ledigt på fm för shopping runt hotellet som låg i utkanten av Kigali. 12

De lovade Donatilla att delta i en konferens på Masaka i höst samt lovade Caritas att skänka en ko till centrat.

13 På em skulle vi göra ännu ett hembesök strax utanför stan. Detta stämde inte alls, utan vägen gick allt högre upp och ute på bergskanterna. Efter ca en timmes vådlig färd började modet hos passagerarna svikta och när vi dessutom fick veta att det var lika långt kvar, bad vi att få vända. Under nerfärden osade det bränt bl a från bromsarna, gissa om vi var glada när vi kom ner. Tillbaka på hotellet satte vi oss i den vackra trädgården med alla sina exotiska växter och frukter för att pusta ut. 13

Efter ca en timmes vådlig färd började modet hos passagerarna svikta och när vi dessutom fick veta att det var lika långt

14 Eftersom det var helt mörkt kl var det alltid mörkt när vi gick ut och åt middag på kvällarna. Väntetiden på maten var en timme, men det var det värt för den smakade utsökt och ingen blev magsjuk. Vi kände oss aldrig rädda för att vistas utomhus efter mörkret, allt var lugnt. Det var häftigt att sitta i mörkaste 14

Väntetiden på maten var en timme, men det var det värt för den smakade utsökt

15 Afrika på en fullsatt restaurang och se på fotbolls-em. Så var det dags att krypa in under moskitnätet för sista gången. 28 juni, lördag Avresan blev tidigarelagd från kl till kl på morgonen pga presidentmöte. Vi lämnade hotellet kl och efter diverse turer lyfte planet från Kigali kl till Nairobi. Slutligen landade vi på Kastrup kl dagen efter, men då saknades Per-Arnes och Mats-Peters väskor. Vi väntade och letade i 3 timmar men utan resultat. Tillbaka i Karlskrona kl på söndagskvällen, således tog hemresan ca 40 tim. 15

30 och efter diverse turer lyfte planet från Kigali kl 10.30 till Nairobi. Slutligen landade vi på Kastrup kl 12.

16 Efter en vecka med mycket intressanta möten, upplevelser och alla vådliga resor var det skönt att gå över tröskeln hemma. Resan var fantastiskt intressant och tankeväckande men krävande inte bara fysiskt utan även känslomässigt. Otroligt att befolkningen kunde vara så vänlig och tillmötesgående efter allt de varit utsatta för under folkmordet Vi är mycket tacksamma att vi fick göra denna resa och hoppas att vi även framöver kan stötta Masaka center, allt behövs där. Tanken att göra om denna fantasriska resa till Rwanda någon gång framöver känns inte alls fel. Övriga deltagare på resan var. Per-Arne Krantz, Ordf. SRF Blekinge Mats-Peter Krantz, Ledsagare och allt I allo under resan Barry Hamshire, SHIA Tony och Annikki Kallay, SRF Kalmar 16

Otroligt att befolkningen kunde vara så vänlig och tillmötesgående efter allt de varit utsatta för under folkmordet 1994.

17 Vid anteckningarna Nancy Johansson o Jan-Åke Hansson Foto: Jan-Åke Hansson 17

Relevanta dokument

En givande Rwandaresa!

En givande Rwandaresa! Mellan den 28:e augusti och 8 september 2009 besökte Tony Kallay, Per-Arne Krantz och jag Anders Engström tillsammans med ledsagarna Annikki Kallay och Lena Krantz Kigali i Rwanda.