Christinelund 2:3 SLUSÅS GÅRDSTOMT. Joakim Frejd

Transkript

1 Christinelund 2:3 SLUSÅS GÅRDSTOMT Joakim Frejd Arkeologisk undersökning 2016 RAÄ Allerum 159:1 Christinelund 2:3 Allerums socken Helsingborgs kommun Skåne län SYDSVENSK ARKEOLOGI RAPPORT 2019:18

2 År e.kr. Generationer 25 år/gen historisk tid senmedeltid (SMT) högmedeltid (HMT) medeltid tidigmedeltid (TMT) vikingatid (VIK) 800 subatlantisk vendeltid (VEND) yngre järnålder folkvandringstid (FVT) yngre romersk järnålder (YRJÅ) järnålder äldre romersk järnålder (ÄRJÅ) Kr.f. äldre järnålder Kr.f yngre bronsålder VI (YBÅ VI) yngre bronsålder V (YBÅ V) yngre bronsålder yngre bronsålder IV (YBÅ IV) 1100 bronsålder äldre bronsålder III (ÄBÅ III) äldre bronsålder II (ÄBÅ II) äldre bronsålder äldre bronsålder I (ÄBÅ I) senneolitikum II (SN II) senneolitikum 14 senneolitikum I (SN I) 2300 subboreal mellanneolitikum tidigneolitikum II (TN II) tidigneolitikum 20 tidigneolitikum I (TN I) 60 historisk tid (HT) förromersk järnålder (FRJÅ) mellanneolitikum B (MN B) mellanneolitikum A (MN A) ertebøllekultur Perioder nyare tid 5500 atlantisk 5500 mesolitikum stenålder Kronozon kongemosekultur maglemosekultur preboreal f.kr. senpaleolitikum yngre dryas f.kr. boreal År e.kr Generationer

3 Christinelund 2:3

4

5 Christinelund 2:3 SLUSÅS GÅRDSTOMT Joakim Frejd Arkeologisk undersökning 2016 RAÄ Allerum 159:1 Christinelund 2:3 Allerums socken Helsingborgs kommun Skåne län SYDSVENSK ARKEOLOGI RAPPORT 2019:18

6 Utgiven av: Sydsvensk Arkeologi Box 134, Kristianstad Christinelund 2:3 Slusås gårdstomt Joakim Frejd Arkeologisk undersökning 2016 RAÄ Allerum 159:1 Christinelund 2:3 Allerums socken Helsingborgs kommun Skåne län Sydsvensk Arkeologi Rapport 2019:18 Sydsvensk Arkeologi 2019 Upphovsrätt, där inget annat anges, enlift Creative Commons licens CC BY. Villkor på commons.org/licences/by/2.5/se Grafisk form och bildbehandling: Anders Gutehall Foto: Sydsvensk Arkeologi där ej annat anges Omslagbilder: Portgången in till gårdsplanen i morgondimma. Foto från sydväst: Joakim Frejd. / Stenlagda ytan i Hus 6. I bakgrunden schaktar Therese Ohlsson. Foto från norr: Joakim Frejd / Thomas Linderoth rensar vid Hus 1. Den stenlagda infartsvägen till gårdsplanen i förgrunden. Foto från sydväst: Joakim Frejd. / Undersökningen avslutades med en andra avbaning för att dokumentera stratigrafiska objekt under kulturlager och ytligare husrester. Thomas Linderoth dokumenterar. Foto från sydväst: Joakim Frejd. Tryck: Holmbergs i Malmö

7 Innehåll Sammanfattning 7 Inledning 9 Syfte och metod 10 SYFTE 10 METOD 10 Arkeologi 10 Metalldetektering 11 Metallanalys 11 Metallhantverk 11 Arkeobotanik 11 Keramikanalys 11 Kritpipor 11 Osteologi 11 Historisk-geografisk analys 11 Topografi och fornlämningsmiljö 12 TOPOGRAFI 12 FORNLÄMNINGSMILJÖ 13 Tidigare undersökningar 14 Arkeologisk utredning 14 Arkeologisk förundersökning 15 Undersökningsresultat 16 ARKEOLOGI 16 Stratigrafiska objekt 16 Matjorden (10) 16 Kulturlager (grupp 20) 16 Hus 1 16 Hus 2 21 Hus 3 22 Hus 4 22 Hus 5 23 Hus (Grop) (Brunn) 25 Lagerområde Stenrad (grupp 21) 26 Stenrad och stenläggning (grupp 22) 27 Markstenar (grupp 23) 28 Anläggningar under kulturlager och husrester 28 Fynd 30 Metallföremål 30 Keramik 34 Kritpipor 36 Tegel 37 Bränd lera 38

8 Benmaterialet 39 Bergart 39 Flinta 39 Glas 39 KART- OCH ARKIVMATERIAL 39 Utvärdering 43 FRÅGOR OCH SVAR 43 Hur har gården varit organiserad? 43 Hur har bebyggelsen på platsen sett ut? 43 Vilka gårdsnära funktioner finns inom gårdsläget? 44 När har gården varit i bruk och vilka bebyggelsefaser kan identifieras? 45 Kan gårdens etablerande ses som ett resultat av den kolonisation som sker i Skåne under och 1600-talen? 45 Vilken relation har gården haft till Kulla Gunnarstorps gods? 45 Referenser 46 Ordlista 47 Administrativa uppgifter 49 Bilaga 1 Stratigrafiska objekt Bilaga 2 Fynd Bilaga 3 Metalldetekteringsrapport Bilaga 4 Kommentarer till metallfynden Bilaga 5 Arkeobotanisk analys Bilaga 6 Keramikanalys Bilaga 7 Osteologisk rapport Bilaga 8 Historisk-geografisk studie Sydsvensk Arkeologi Rapporter 2019

9 Sammanfattning Sydsvensk Arkeologi har undersökt delar av fornlämningen Allerum 159:1, som består av resterna efter gården Stora Slusås i Allerums socken, Helsingborgs kommun. Undersökningen genomfördes under tio arbetsdagar i juni 2016 med anledning av att platsen skulle bebyggas med ett ridhus. Undersökningen gjordes på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län och bekostades av Pilbladet Lantbruk AB. Undersökningens ambitionsnivå var begränsad och inriktad på att utöka kunskapen om gårdens rumsliga organisation och övergripande kronologi. De undersökta gårdslämningarna bestod av huslämningar, stenlagda ytor, en brunn, stolphål, gropar samt fynd av främst keramik, metall och djurben. De undersökta lämningarna kunde dateras till 1500-, och 1700-talet. Den kulturgeografiska analysen visade att en annan gård, Lilla Slusås, tidigare legat i nära anslutning till Stora Slusås för att återuppbyggas omkring 100 meter österut efter en brand. De västliga delarna av Stora Slusås gårdstomt undersöktes och borttogs. Med största sannolikhet fortsätter gårdslämningarna österut, där också lämningar efter det äldre Lilla Slusås bör finnas. Läget för de medeltida fynden och uppgifter i kartbeskrivningarna tyder på att de äldsta delarna av Slusås ligger i nordost. Inte heller dessa är avgränsade. Sammanfattning 7

10 Figur 1 Undersökningens läge (röd prick) i Skåne och Helsingborgs kommun (grått). Golfbana Flundrarps boställe Sörgården N Svanebäck Stubbarp Fjälastorp Rödmossen V Klappe Ry Viken Växthus 111 Vattenv. Östra Klappe Fiskehamn Växthus Nyhus Nygård Mossagården Djuramos 13 Naturreservat 10 Växthus Döshult Mjöhult Naturreservat Grå Läge Christinelund Museum Djuramossa undersökningsområde 28 Slusås Domsten Grollegrunds naturreservat Kulla Gunnarstorp Naturreservat Gravhög Gränselund 41 Figur 2 Undersökningens läge i nordvästra delen av Helsingborgs kommun. Skala 1: km Hittarp 8 Christinelund 2:3

11 Inledning Pilskytten Lantbruk AB planerade att uppföra en ridanläggning inom delar av fastigheten Christinelund 2:3 i Allerums socken (figur 1 & 2), Helsingborgs kommun. Inom exploateringsområdet fanns två registrerade fornlämningar; RAÄ Allerum 84:1 (boplats) och RAÄ Allerum 159:1 (Stora Slusås gårdstomt). Ansökan om tillstånd till ingrepp i fornlämning inkom till Länsstyrelsen Sydsvensk Arkeologi fick i uppdrag att utreda fornlämningssituationen inom exploateringsområdet. Den arkeologiska utredningen som genomfördes i augusti 2015 omfattade kartoch arkivstudier samt sökschaktning och resulterade i att läget för Stora Slusås gårdstomt kunde bekräftas och delvis avgränsas (Frejd 2015). Utredningen indikerade att fornlämningen var välbevarad med ett rikt fyndmaterial av främst metallföremål och keramik. Inom boplatsområdet Allerum 84:1 påträffades endast en möjlig grop. Utredningen resulterade i en rekommendation om bevarande av lämningarna efter Stora Slusås gård alternativt undersökning av dessa för att tillvarata lämningens kunskapspotential. Länsstyrelsen beslutade att en förundersökning av gårdstomten skulle göras för att fördjupa kunskapen om fornlämningen och klargöra dess kunskapspotential inför en eventuell slutundersökning. Förundersökningen utfördes i mars 2016 och ledde till att gårdslämningarna kunde dokumenteras i större detaljgrad och att olika konstruktioner och lagerföljder kunde avgränsas (Frejd 2016). Efter förundersökningen fick Sydsvensk Arkeologi erbjudande om att räkna på en arkeologisk undersökning. Den framtagna undersökningsplanen med kostnadsberäkning utgjorde grunden för Länsstyrelsens beslut om undersökning och inriktningen för densamma. Undersökningen genomfördes under tio arbetsdagar i juni 2016 och föreliggande rapport redovisar dess resultat. Joakim Frejd var projektledare och ansvarig för fältarbetet. Therese Ohlsson var biträdande fältarbetsledare och Thomas Linderoth medverkade under fältfasen. Joakim Frejd har författat rapporten och är ansvarig för analysen av det arkeologiska materialet. Jonas Paulsson utförde metalldetekteringen. Bertil Helgesson har analyserat metallföremålen. Stefan Gustafsson (Arkeologikonsult) har utfört den arkeobotaniska analysen. Erik Johansson (Sydvensk Arkeologi) har analyserat keramikmaterialet. Lena Nilsson gjorde den osteologiska analysen. Lars Persson (Malmö Museer) utförde den historisk-geografiska analysen. Inledning 9

12 Syfte och metod SYFTE Undersökningens övergripande syfte var att med vetenskapligt god kvalitet dokumentera och analysera lämningarna för att ge ny och meningsfull kunskap. Ambitionsnivån skulle vara begränsad och undersökningen skulle i sin helhet styras av sina frågeställningar. Fokus för undersökningen skulle vara gårdens rumsliga organisation och övergripande kronologi. Enligt fornlämningsregistret nämns gården Slusås tidigast i Krabbes jordebok från Förmodligen delades gården i två enheter under slutet av 1500-talet eller första halvan av 1600-talet. År 1642 tillhörde gården (den danska) kronan. Enligt decimantboken från 1651 bestod byn Slusås av två gårdar, Stora och Lilla Slusås. Gården Stora Slusås levde kvar en bit in på 1700-talet, vilket framgår av lantmäterikartor från 1738 och 1741 (Edring 2016:9). Exploateringen bedömdes alltså beröra resterna av gården Stora Slusås, vilken möjligen anlades i samband med den förtätning och inre kolonisation som inträffade i vissa delar av Skåne under och 1600-talen (Edring 2016:9). Kunskapen om gårdens fysiska beskaffenhet var begränsad. Hur gården sett ut genom de århundraden den existerat var okänt. En arkeologisk undersökning av gårdslämningarna antogs kunna bidra med mer detaljerad kunskap om bebyggelsens utformning och konstruktion samt en djupare kunskap om faser under gårdens brukningstid. I undersökningsplanen formulerades sex konkreta frågor som undersökningen skulle försöka svara på: Hur har gården varit organiserad? Hur har bebyggelsen på platsen sett ut? Vilka gårdsnära funktioner finns inom gårdsläget? När har gården varit i bruk och vilka bebyggelsefaser kan identifieras? Kan gårdens etablerande ses som ett resultat av den kolonisation som sker i Skåne under och 1600-talen? Vilken relation har gården haft till Kulla Gunnarstorps gods? Svaren på dessa frågor kommer att redovisas i kapitlet Utvärdering. METOD Arkeologi Undersökningsmetoden var att med bandburen grävmaskin skala av matjorden på ett omkring m2 stort område. Matjorden transporterades bort av traktor med släp. Samtliga relevanta lämningar mättes in med GNSS (Nätverks-RTK) med centimeternoggrannhet. Ytterligare en schaktning gjordes för att ta bort de ytligare lagren och anläggningarna varvid underliggande kontexter dokumenterades. Dokumentationen lagrades i en s.k. intrasisundersökning (Intrasis 3.0) med metadatamall anpassad efter 10 Christinelund 2:3

13 kontextuell metod med stratigrafiska objekt. Analysen av materialet har gjorts genom att studera olika kontexters (anläggningar och föremål) inbördes relationer, spridning i rummet och dateringar. Metalldetektering Jonas Paulsson utförde metallsökning över de framschaktade lämningarna. Samtliga detektorfynd mättes in med GNSS (Nätverks-RTK) med centimeternoggrannhet (bilaga 3). Metallanalys Analysen av metallföremålen skulle främst användas för datering men även som indikator på social status. Ungefär 75 föremål beräknades framkomma. Daterbara fynd skulle konserveras (cirka 20 stycken). Bertil Helgesson gjorde genomgången av metallfynden (bilaga 4). Metallhantverk En av undersökningens målsättningar var att ta reda på om det förekommit metallhantverk och i vilken mån det varit specialiserat. Denna analys gjordes också av Bertil Helgesson (bilaga 4). Arkeobotanik En analys av förkolnat växtmaterial kunde visa vilka grödor som odlats, hanterats och processats på platsen, möjligen också information om specifika funktioner och aktiviteter på gården, liksom ekonomiska och sociala skillnader. Stefan Gustafsson (Arkeologikonsult) analyserade en begränsad mängd jordprover (bilaga 5). Keramikanalys Keramikmaterialet förväntades främst bidra till att klargöra platsens kronologi. Omkring bitar/skärvor förväntades (10 15 kg). Arkeolog Erik Johansson registrerade keramikmaterialet (bilaga 6). Kritpipor En analys av kritpiporna skulle främst användas för datering av olika kontexter. Förväntningen var att ungefär 100 stycken (1 2 kg) skulle tillvaratas. Osteologi Analysen av benmaterialet förväntades bidra till att belysa djurhållning och socioekonomiska förhållanden med avseende på produktion, konsumtion och distribution av överskott. Osteolog Lena Nilsson utförde den osteologiska analysen (bilaga 7). Historisk-geografisk analys En genomgång av historiskt kart- och arkivmaterial planerades. Huvudsyftet var att öka förståelsen för gårdens etablering, utveckling och avveckling samt dess relation till Kulla Gunnartorps gods. Kulturgeograf Lars Persson (Malmö Museer) utförde arbetet (bilaga 8). Syfte och metod 11

14 Topografi och fornlämningsmiljö Figur 3 Undersökningsområdet i blått på fastighetskartan. Skala 1: TOPOGRAFI Undersökningsområdet är cirka m2 stort och ligger kustnära, mellan Höganäs i norr och Helsingborg i söder (figur 1 & 2), i nordvästra hörnet av Helsingborgs kommun och inom Allerums socken. Avståndet till Öresundskusten är endast en dryg kilometer fågelvägen. Marknivån inom undersökningsområdet är strax över 25 m ö.h. enligt Lantmäteriets terrängkarta. Området gränsar till Ängelholmslätten som breder ut sig åt nord, nordost, öst och sydöst. Undersökningsområdet ligger inom samt gränsar till flera skyddsområden för natur, t.ex. slottslandskapet kring Kulla Gunnarstorp, som ingår i Länsstyrelsens N Christinelunds ädellövskogs naturreservat Christinelunds ädellövskogs naturreservat Lilla Slusås gamla tomt Stora Slusås gamla tomt Christinelund Slusås m 12 Christinelund 2:3

15 N Boplats RAÄ 84:1 Lilla Slusås RAÄ 160:1 Stora Slusås RAÄ 159:1 fornlämningsytor exploateringsområde m natur vårdsprogram. Undersökningsområdet ligger även inom ett riksintresse område för kulturmiljövården i Skåne län (Kulla Gunnarstorp Allerum). FORNLÄMNINGSMILJÖ Allerums socken omfattar cirka hektar. Inom denna yta finns det 111 fornlämningar registrerade med ytor samt 127 fornlämningar registrerade som punkter. Av socknens fornlämningar märks särskilt ett trettiotal gravhögar som ligger uppradade längst med kusten. Kustnära finns också två stensättningar och en rest sten. Omkring två kilometer från kusten och endast cirka 600 meter nordost om undersökningsområdet finns socknens enda dokumenterade stenkammargrav (dös). I socknen finns också en flatmarksgrav och en runsten registrerade. Dessutom finns 13 hällristningar, varav åtta grupperar sig kring den nämnda dösen (Frejd 2015, figur 5). Inom och nära området för den planerade exploateringen fanns åtta kända fornlämningar. Två av dessa var gårdslägen från historisk tid, Stora Slusås (RAÄ Allerum 159:1) och Lilla Slusås (RAÄ Allerum 160:1). Tre var stenåldersboplatser, två var gravhögar och åtta var sliprännor i anslutning till en bäck (Frejd 2015, figur 6). Direkt berörda av exploateringen var gårdstomten RAÄ Allerum 159:1 (Stora Slusås) samt stenåldersboplatsen RAÄ Allerum 84:1 (Stora Slusås). Båda hade registrerats i samband med fornminnesinventeringen under 1980-talet. Endast en liten del av stenåldersboplatsen berördes av exploateringen. Gårdsläget låg däremot helt innan- Figur 4 Undersökningsområdets läge i relation till exploateringsområdet och närmast belägna kända fornlämningar. Skala 1: Topografi och fornlämningsmiljö 13

16 N RAÄ 84:1 RAÄ 159:1 Figur 5 Utredningsschakt samt påträffade arkeologiska lämningar i relation till exploateringsområdet och berörda fornlämningar. Skala 1: utredningsområde arkeologiskt objekt utredningsschakt fornlämningsgräns m för exploateringsområdet (figur 4). Enligt fornminnesregistret var fornlämningens begränsning hämtad från en Lantmäterikarta från På platsen hade gården Stora Slusås legat. Namnet ska tidigast förekomma i en skriftlig källa från 1524, Krabbes jordebok (FMIS). Tidigare undersökningar Arkeologisk utredning Utredningen utfördes under tre dagar i augusti 2015 och syftade till att fastställa fornlämningsbilden inom exploateringsområdet. Utredningen genomfördes genom sökschaktning med grävmaskin, inspektion av geotekniska provgropar samt metalldetektering. 2,9 % av exploateringsytan utreddes genom sökschaktning (figur 5). Inom den del av stenåldersboplatsen RAÄ Allerum 84:1 som berördes av exploateringen påtäffades en möjlig grop. I de sökschakt som drogs genom det angivna läget för Stora Slusås gårdstomt påträffades fyra syllstenar till byggnader, tre kulturlager, tre diken, två lergolv, två stenlagda ytor, två gropar samt ett stolphål. Gårdsläget kunde avgränsas ganska väl åt väster, norr och söder men inte åt öster. De påträffade föremålen utgjordes av 19 keramikskärvor, två kritpipsskaft, fragment av tegelstenar, 59 metallföremål, glasskärvor samt djurben. Keramikmaterialet såg ut att vara från huvudsakligen och 1700-talen, eventuellt med inslag av 1500-tal. Inget talade för en datering senare än till 1700-talet (Frejd 2015). Keramiken 14 Christinelund 2:3

17 N RAÄ 84:1 RAÄ 159:1 utredningsområde arkeologiskt objekt utredningsschakt förundersökningsschakt fornlämningsgräns utökad fornlämningsbegränsning m Figur 6 Förundersökningsschakt samt påträffade arkeologiska lämningar i relation till exploateringsområdet, utredningschakten, tidigare kända fornlämningar samt den nya begränsningen för RAÄ Allerum 159:1. Skala 1: verkade mestadels vara av inhemskt urspung, men två skärvor var av tyskt ursprung. De tillvaratagna metallföremålen var mestadels av brons och med datering till nyare tid, möjligen fanns en del av ett vikingatida spänne bland materialet. Utredningen resulterade i ett förslag till ny fornlämningsbegränsning i fornminnesregistret. Arkeologisk förundersökning Den arkeologiska förundersökningen genomfördes under tre dagar i mars 2016 och syftade till att fördjupa kunskapen om de lämningar som påträffats vid utredningen. I förundersökningsschakten framkom mer av de lämningar som tidigare identifierats vid utredningen samt ytterligare syllstenar, lager, diken, stolphål, gropar, stenläggningar och lergolv (figur 6). Fyndmaterialet utgjordes mestadels av keramik, bl.a. trebensgrytor, fat och en kritpipa. Ingen ytterligare metalldetektering gjordes vid förundersökningen. Kulturlagren som låg mellan matjorden och det sterila underlaget uppmättes till 0,2 0,3 m. Vissa av stenläggningarna visade sig kunna vara takdropp runt en större byggnadslämning. Sammantaget visade resultaten från utredning och förundersökning på relativt välbevarade lämningar av en gård från 1500-, och 1700-tal som ansågs ha potential att genom undersökning svara på frågor om gårdslägets etablering, olika faser samt nedläggning samt ge en inblick i materiell kultur under perioden i området (Frejd 2016). Topografi och fornlämningsmiljö 15

18 Undersökningsresultat ARKEOLOGI Under denna rubrik sammanfattas de iakttagelser som gjorts angående stratigrafiska objekt och fynd. Även resultat av externa analyser som berör dessa har inarbetats. Samtliga stratigrafiska objekt redovisas i bilaga 1 och fyndmaterialet i bilaga 2. För mer detaljerade analysresultat (osteologi, arkeobotanik m.m.) hänvisas till respektive bilaga. Stratigrafiska objekt Totalt har 629 stratigrafiska objekt registrerats (figur 7). Denna kategori omfattar samtliga typer, från enstaka stenar till grupper av objekt som t.ex. hus. I texten nedan redovisas de viktigaste objekten under övergripande rubriker, med ingående strukturer och fynd beskrivna i löptexten. Matjorden (10) Den översta kontexten som täckte hela undersökningsområdet var matjorden. Den var ungefär 0,3 0,4 m tjock och undersöktes genom metalldetektering vid den arkeologiska utredningen samt genom okulär besiktning av dumphögar vid utredningen och förundersökningen. Kulturlager (grupp 20) Över stora delar av den matjordsavbanade ytan fanns ett omkring 0,2 0,3 m tjockt brungrått, homogent lager som stratigrafiskt låg under matjorden (ploggången) och över det sterila underlaget. Delar av lagret mättes in under olika id-nummer (bl.a. 2528) vid såväl utredning, förundersökning och undersökning. Det kan tolkas som ett relativt tunt, homogent kulturlager och/eller sammanpressat äldre matjordslager/markyta som förmodligen täckt större delen av gårdsläget. Samtliga delinmätta lager har sammanförts till grupp 20. På detta lager låg flertalet stenlagda ytor, syllstensrader och lergolv m.m. Lagret var tjockast och tydligast söder om Hus 1 och innehöll ganska mycket djurben och keramik. När lagret schaktats bort upptäcktes flera stolphål och andra anläggningar som tydligt avtecknade sig mot den sterila moränleran. I samband med fältundersökningen kunde man ana att det förutom det ganska tydliga Hus 1 även fanns andra, mer fragmentariska huslämningar i området. Stratigrafiska objekt som antagits kunna höra samman har sammanförts till ytterligare fem hus. Dessa är dock mer eller mindre hypotetiska och andra tolkningsmöjligheter finns nog. I redovisningen av materialet har denna indelning bibehållits i syfte att skapa en någorlunda fast struktur (figur 8). Hus 1 Huslängan, som var den tydligaste inom undersökningsområdet, låg i nordväst sydostlig riktning (figur 9). Resterna av huset utgjordes av syllstensrader, lergolv, lager 16 Christinelund 2:3

19 N fyndenhet brandlager Hus 6 stolphål brandlager grop stenlagd yta brunn sten lerklining stenlyft lergolv kulturlager dräneringsdike schakt m Figur 7 Översiktsplan med samtliga inmätta stratigrafiska enheter och fyndenheter. Skala 1:300. Undersökningsresultat 17

20 Figur 8 Tolkningsplan med områdena för olika hus markerade. Skala 1:300. N Hus 6 Hus 4 Hus 1 Hus 3 Hus 2 Hus 5 Hus 5 Hus 1 Hus 2 Hus 3 Hus 4 Hus 6 stratigrafiskt objekt dräneringsdike schakt m 18 Christinelund 2:3

21 med bränt material, takdropp samt en trolig portgång. Längan gicks igenom särskilt noggrant vid metalldetekteringen och alla fynd noterades och plockades in (även järn). Den östra syllen (grupp 28) bestod av en prydlig rad stenar som bildade en jämn överyta. Norr om syllen fanns ett tomrum fram till den norra syllen (grupp 29), vilket möjligen berodde på en störning. Centralt i huset fanns ett lergolv (102) bestående av beigegul kompakt lera med inslag av mindre stenar, tegelkross och träkol. Ytan var ganska ren, men med tydliga plogspår. Golvet fanns i hela längan. Inne i huset fanns flera mindre syllstensrader som förmodligen avspeglar rumsindelningen. En syllstensrad gick i nordost sydvästlig riktning i västra delen av huset (grupp 46). En liknande rad, dock något skev, fanns i östra delen av huset (grupp 47). Det fanns också några större stenar med ett lager tegelbrockor intill den östra inre syllen (grupp 45), möjligen platsen för en eldstad/spis. Inne i västra delen av huset fanns en kort rad med mindre syllstenar, möjligen indikation på ytterligare en rumsindelning/vägg (grupp 31). Lergolvet gick ut över den södra syllstensraden (grupp 30). Stenarna i denna rad var av varierande storlek, från stora bumlingar (0,6 m) till mindre stenar (0,2 m). De större stenarna var koncentrerade till den centrala delen av huset. Västra syllen (grupp 32) bestod av ganska jämnstora bumlingar (0,35 0,46 m) som tillsammans bildade en prydlig rad i nordost sydvästlig riktning. Väster om husets västgavel fanns ett utrymme som tolkades som en portgång med kullerstensläggning (figur 10). I portgången fanns en kullerstenslagd yta (5081) med hjulspår i sydväst nordostlig riktning. Den kullerstenslagda ytan kunde följas cirka åtta meter åt sydväst (5107 & 5150). Stenarna var mindre längst i söder. Österut var Figur 9 Hus 1 med tillhörande stratigrafiska objekt markerade. Skala 1:200. stolphål grop brunn lerklining lergolv kulturlager brandlager stenlagd yta sten stenlyft dräneringsdike N m Undersökningsresultat 19

22 Figur 10 Portgången in till gårdsplanen i morgondimma. Foto från sydväst: Joakim Frejd. vägbanan kantad av en rad fint lagda, större stenar (grupp 53). I norra delen av portgången fanns ett lager (3875) med sot, träkol och bränd lera ovanpå stenläggningen. Väster om kullerstensläggningen i portgången fanns ytterligare en stensyll som bestod av stenar av olika storlek, de nordliga av dessa låg betydligt högre än de i söder (grupp 49). Den norra syllstensraden i Hus 1 (grupp 29) var fragmentarisk och bestod endast av ett fåtal stenar. Framför allt norr om huset fanns rester av en stenläggning (takdropp) runt huset (grupp 48). Takdroppet var också något fragmentariskt men där det var bevarat bestod det av fint och tätt packad småsten med mestadels jämn yta. 20 Christinelund 2:3

23 Söder om Hus 1 fanns ytterligare några kontexter som möjligen kan relateras till detta. Redan vid förundersökningen dokumenterades ett flertal stenar som då tolkades som en möjlig syllstensrad (34). Vid stenarna låg tegelkross, mindre tegelbrockor, kritpipa, djurben och fönsterglas. Utanför sydvästra hörnet på Hus 1 fanns ett lager av bränd lera, träkol, sot och tegelflisor (5138). Runt detta fanns några stenar (grupp 54). Ett stycke väster om Hus 1 fanns en oregelbunden rad med större markfasta stenar (grupp 57). Det är dock osäkert om de hör till huset. Hus 2 Öster om Hus 1 fanns möjligen rester av ytterligare en gårdslänga, benämnd Hus 2 (figur 11). Denna avtecknade sig framförallt i ett prydligt sydvästligt hörn bestående av syllstenar (grupp 35) som var relativt små, alla med en relativt plan yta uppåt. Innanför och delvis över syllen fanns ett lergolv, bestående av gul, ganska kompakt lera, ungefär 1 dm tjockt (4024). På sina ställen stack stenar fram under leran, vilka bildade en stenläggning som såg slarvigare lagd ut än andra stenläggningar inom undersökningsytan. I norra delen av lergolvet (ovanför detta) fanns små lagerrester av bränt material (4071 & 3781). Söder om husväggen fanns några lerkladdar bestående av gulbeige, något sandig lera med enstaka tegelkross och träkolsbitar (grupp 37). Dessa kan möjligen tolkas som rester av nedfallen lerklining från huslängans södra vägg. Sex meter sydost om byggnadens hörn fanns en rad med fyra syllstenar (grupp 36). Det är osäkert vad dessa representerar, möjligen kan de ha med Hus 2 att göra. I området påträffades en slipsten. Figur 11 Hus 2 med tillhörande stratigrafiska objekt markerade. Skala 1:200. N stolphål grop brunn lerklining lergolv kulturlager brandlager stenlagd yta sten stenlyft dräneringsdike schakt m Undersökningsresultat 21

24 N stolphål grop brunn lerklining lergolv kulturlager brandlager stenlagd yta sten stenlyft dräneringsdike schakt m Figur 12 Hus 3 med tillhörande stratigrafiska objekt markerade. Skala 1:200. Hus 3 Omkring tre meter norr om Hus 2 fanns rester efter ytterligare ett möjligt hus, med en fint lagd syllstensrad (grupp 38) som utgångspunkt för tolkningen (figur 12). De största stenbumlingarna fanns i hörnen, stenarna var lagda med plana sidor uppåt och bildade tillsammans en jämn överyta. Öster om stenraden fanns en fint lagd kullerstensyta (4333) som forsatte in under schaktkanten. I anslutning till huset, väster om syllstensraden men även öster om den fanns en mängd mindre stenar (grupp 39) som låg lite huller om buller, kanske rester av en rasering. Möjligen hör ytterligare en stenrad i söder (grupp 50) till Hus 3. Strax nordväst om huset påträffades ett spadblad av järn. Hus 4 Norr om hus 3 fanns ett område med ytterligare byggnadslämningar (figur 13). I anslutning till schaktkanten fanns ett lergolv i två delar (3448/3451) som skiljdes åt av en rad tydliga pinnhål med lerklining. Norr om lergolvet 3448/3451 fanns ett lager av bränd lera (3521) med en hel del träkol (relativt stora bitar i västra delen). Kan eventuellt tolkas som rester av en ugn. Anläggningen framkom vid rensning efter andra schaktningen och var belägen direkt på den sterila gula moränleran. Runt ugnen fanns några stenar. Sju meter söder om lergolvet 3448/3451 fanns ytterligare ett lerlager tolkat som ett golv (3557). Det bestod av gul, kompakt lera med en del bränt material och tydliga begränsningar. I golvet fanns en rad tegelstenar (3569), möjligen del av en vägg. I västra delen av husområdet fanns tolv stenlyft och en sten som låg på rad (grupp 27). Undersökta stenlyft hade en fyllning av brungrå siltig sand, enstaka träkolsbitar 22 Christinelund 2:3

25 N stolphål grop brunn lerklining lergolv brandlager sten stenlyft dräneringsdike schakt m och tegelkross. De var tydligt avgränsade mot underlaget som bestod av gul sand. Ett av stenlyften (2298) provtogs och i fyllningen fanns träkol från björk. Öster om stenlyftsraden låg en stor rund grop (3760) fylld med grå lera, varvat med sandigare lera, dock med samma färg. Ett par stora stenar låg också i fyllningen. Gropen snittgrävdes med maskin. Ett jordprov från fyllningen innehöll små träkolsfragment av björk. I området fanns också ett hästskoformat lager (2651) med mycket bränd lera samt större och mindre fragment av lerklining. I och kring lagret fanns en del stenar som eventuellt tillhörde samma konstruktion, alternativt någon underliggande kontext (grupp 43). Det brända lagret framträdde efter den andra schaktningen och låg ovanpå ett lager brun silt. Figur 13 Hus 4 med tillhörande stratigrafiska objekt. Skala 1:200. Hus 5 Söder om Hus 2 fanns en fint lagd kullerstensläggning (3177), som låg på det brungrå lager (2528) som täckte större delen av undersökningsytan mellan matjorden och den underliggande sterilen (figur 14). Stenläggningen bestod av kullerstenar, cirka 0,15 0,3 m stora. I dess sydöstra hörn var det stenar av mindre storlek. Dessa mindre stenar låg söder om en tydlig rad av större stenar. Ytterligare en sådan avskiljande rad fanns 0,4 m längre norrut. Längs med stenläggningens västra kant fanns en prydlig rad med jämnstora (cirka 0,3 x 0,5 m) stenbumlingar med jämn överyta som eventuellt kan tolkas som en syllstensrad. Alldeles sydost om stenläggningen fanns ett lergolv (3171), en stenrad (grupp 25) samt ytterligare en fragmentarisk stenläggning (3141). Lergolvet bestod av gul kom- Undersökningsresultat 23

26 N stolphål stenlagd yta grop sten 3141 lerklining stenlyft lergolv dräneringsdike kulturlager brandlager schakt m Figur 14 Hus 5 med tillhörande stratigrafiska objekt. Skala 1:200. pakt lera som gick att ta upp i sjok. I leran fanns enstaka träkolsbitar och tegelkross. Stenarna i den eventuella syllstensraden (grupp 25) var av ungefär samma storlek, men bildade ingen jämn yta. Stenläggningen (3141) var fint lagd av kullerstenar. Stenläggningen låg direkt söder om den eventuella syllstensraden och norr därom fanns det gula lergolvet Eventuellt hör ytterligare stenar (grupp 24) och en stenläggning (2936) till detta hus. Stenläggningen var något påverkad av tidigare schaktning, den kan ha fortsatt åt söder, öster och väster. Den bestod av fina kullerstenar med slät yta. Stenarna var satta i lager 2528, som verkade något tunnare här än på andra ställen. En liten rad med tre stenlyft (grupp 41) kan också eventuellt höra till Hus 5. I likhet med hus 2, 3, och 4 fortsätter huset antagligen utanför undersökningsområdets östra kant, in på angränsande fastighet. Hus 6 Omkring tio meter nordväst om Hus 1 fanns ett större lager (1971) med orangefärgad humös jord blandad med bränd och sintrad lera samt mycket sot och träkol (figur 15). Detta lager var ungefär 0,4 m tjockt och innehöll även metallföremål, glas och ben. Under detta fanns en stenlagd yta, 103 (figur 16). I kanterna var stenarna mellan 0,20 och 0,65 m stora. Många av dessa var avlånga och stod på högkant. Centralt och längs med nordöstra kanten fanns mindre stenar, cirka 0,05 0,18 m stora. 103 gränsade i sydväst till en annan stenläggning (2049). Den var ungefär 2 x 3 m stor med rundad form med 0,1 m stora runda stenar. Stenarna låg i gråbrun humös jord. Möjligen utgör stenläggningarna källargolvet i ett hus som brunnit och fyllts med raseringsmaterial (lager 1971). Två jordprover från lagret 1971 innehöll mycket träkol, bl.a. stora välförkolnade bitar av tall, men även björk, ek, hassel och vide. Det fanns också mycket 24 Christinelund 2:3

27 N stolphål kulturlager brandlager Hus 6 stenlagd yta sten dräneringsdike schakt m förkolnad säd och ogräs. Skalkorn, råg, bröd/kubbvete, havre, klätt, råglosta. Detta tyder på att man sått skalkorn om våren och råg om hösten. Troligen har vete och havre såtts om våren, men det går inte att avgöra om alla sädesslag odlats samtidigt eller om det funnits någon form av succession. Inslaget av ängsväxter indikerar att man utnyttjat både fuktäng och torräng för slåtter. Ogräsen visar att åkern gödslats (Gustafsson, bilaga 5). Figur 15 Hus 6 med tillhörande stratigrafiska objekt. Skala 1: (Grop) Grop som framträdde under lager 2528 söder om Hus 1 (figur 17). Fyllning av gråbrun sandig lera med djurben. Antingen grävd grop eller svacka i underlaget utfyllt med kulturlager (Brunn) Åtta meter norr om Hus 1 låg en brunn (5449), som avtecknade sig tydligt mot sterilen efter den avslutande avbaningen (figur 17). Den var i plan rund med en diameter på drygt 3 meter. Den undersöktes med grävmaskin under grävningens sista dag. Den var över 2,3 m djup och väggarna var klädda med stora runda stenar och den var helt fylld med sten, några tegelstenar och jord. Vid avslutad grävning började vatten sippra fram. Lagerområde 1742 I undersökningsområdets sydvästra del fanns en yta med brun, mycket kompakt sandig silt (figur 17). I detta lager (1742) framkom en hel del stenar av av varierande storlek samt tegelbrockor och träkol. Stenarna låg inte ordnat utan framkom på olika nivåer och det gick inte i ytan att urskilja någon särskild konstruktion. Fyndmaterialet i området utgjordes bl.a. av en del djurben och keramik. Djurbenen var inte särskilt Undersökningsresultat 25

28 Figur 16 Stenlagda ytan i Hus 6. I bakgrunden schaktar Therese Ohlsson. Foto från norr: Joakim Frejd. fragmenterade, vilket kan tyda på att det inte trampats runt på ytan utan att materialet på platsen mer hade karaktär av utfyllnad. Efter att ytan dokumenterats schaktades den skiktvis ner till steril botten. Då framträdde en nedgrävning (1955) under lagret med liknande fyllning. En del av nedgrävningen undersöktes med spade, sedan drogs ett profilsnitt med grävmaskinen varpå en sektion dokumenterades. Nedgrävningskanterna var omväxlande tydliga och oskarpa. I fyllningen fanns en del stenar av varierande storlek, från bumlingar på 0,5 m till knytnävsstora stenar. Det fanns också keramik (yngre rödgods), glas och en brynsten i fyllningen. Ett jordprov för makrofossilanalys togs cirka 0,7 m ner från avbanad yta. Detta innehöll träkol från björk och hassel. Möjligtvis kan nedgrävningen tolkas som lertäktsgrop som sedan använts för avfallsdeponi. Strax nordost om 1955 fanns en grund (några dm djup) fyndtom nedgrävning (2072). Stenrad (grupp 21) En rad stenar (15 stycken) som låg satta i lager 2528 söder om Hus 1 (figur 17). Raden löpte något böljande i nordost sydvästlig riktning. Linjen var inte rak och stenarna 26 Christinelund 2:3

29 bildade ingen jämn överyta, vilket talar för att det inte var någon syllstensrad. Stenarna var av varierande storlek och varierade även i utseende från runda bumlingar till flata stenar. Stenrad och stenläggning (grupp 22) Stenraden var kanske en fortsättning på grupp 21, då den anslöt till denna (figur 17). Stenarna uppvisade samma variation vad gäller storlek och form. Stenläggningen låg Figur 17 Övriga dokumenterade strukturer. Skala 1:200. N stolphål grop brunn brandlager stenlagd yta sten lerklining stenlyft lergolv kulturlager dräneringsdike schakt m 4865 Undersökningsresultat 27

30 Figur 18 Thomas Linderoth rensar vid Hus 1. Den stenlagda infartsvägen till gårdsplanen i förgrunden. Foto från sydväst: Joakim Frejd. intill vissa av stenradens stenar och bestod av stenar av varierande storlek (figur 18). Det fanns en tendens till en linje i den östra delen i nord sydlig riktning med mindre stenar i mellanrummet till den större stenraden. Vid framrensningen påträffades keramik. Stenarna vilade på lager Markstenar (grupp 23) Område i södra delen av undersökningsområdet med att antal större markfasta stenar som stack upp det brungrå kulturlagret 2528 (figur 17). Först spekulerades i om stenar na kunde vara grundstenar till någon byggnad, men det får anses mindre troligt. Stenraden (grupp 21) gick fram till markstenarna. I området fanns också två gropar (4851 och 4865). Anläggningar under kulturlager och husrester Efter den andra schaktningsomgången då kulturlager, lergolv och andra kontexter togs bort, framträdde ett flertal anläggningar nedgrävda i det sterila underlaget (figur 19). Det rörde sig om stolphål, stenlyft eller smågropar liggande i rader eller solitärt. 28 Christinelund 2:3

31 Figur 19 Stratigrafiska objekt som påträffades efter den andra avbaningen. Skala 1:200. N stolphål grop brunn lerklining lergolv kulturlager brandlager stenlagd yta sten stenlyft dräneringsdike schakt m Undersökningsresultat 29

32 Under lergolv och lager i nordöstra delen av undersökningsområdet fanns ett antal stolphål eller stenlyft och/eller smågropar utan inbördes ordning. Dessa har vid analysarbetet sammanförts till en grupp (42). I ett av de undersökta stolphålen (4497) togs ett jordprov som innehöll träkol från ask, björk och hassel, en kärna av skalkorn samt fragmenterad säd. Öster om Hus 1 framträdde en stolphålsrad i sterilen efter den andra avbaningen (grupp 52). Möjligen representerar den en hägnad. Söder om Hus 1 påträffades en rad med stenlyft (grupp 55). Det är osäkert vad denna representerar. Rester efter en äldre byggnad? Hägnad? En nästan fyrkantig trågformad grop (4703) påträffades efter maskinavbaning av lagren öster om Hus 1. Den var cirka 0,2 m djup, 2,2 m lång och 1,1 m. Fyllningen bestod av grå homogen humös sand. Den var nedgrävd i gul sandig lera. Fynd Vid undersökningen tillvaratogs enskilda föremål fördelat på 832 fyndposter (tabell 1). De insamlade fyndens totala vikt uppgår till g. Som förväntat stod ben- och keramikfynden för den största andelen fynd räknat per antal. Det påträffades dock betydligt mindre mängder än förväntat enligt undersökningsplanen (10 15 kg keramik, 30 kg djurben). Antalet metallfynd var dock större än förväntat (329 istället för 75). Metallföremål Vid den arkeologiska utredningen metalldetekterades dumphögarna till schakten över gårdstomten samt ytan på anläggningar och lager som framkommit i dessa. 59 metallföremål av i huvudsak brons togs tillvara, men detekteringen visade också att det fanns rikligt med utslag från järnföremål inom området (Frejd 2015). Vid förundersökningen gjordes ingen metalldetektering och endast ett inte närmare bestämt föremål av CU-legering togs tillvara (Frejd 2016). Vid slutundersökningen detekterades anläggningar och lager efter den första matjordsavbaningen. Samtliga fynd mättes in individuellt med GNSS (Nätverks-RTK) med centimeternoggrannhet. Metallfynden från undersökningen utgörs av 329 föremål. De flesta framkom genom metalldetektering. De bestämbara metallföremålen utgörs mestadels av vardags föremål med koppling till gården Stora Slusås och består av bl.a. söljor, fingerborgar, knappar, några små beslag och en del mynt. Ett fåtal föremål kan vara av Tabell 1 Fynd. Material Antal (st) Vikt (g) Keramik Kritpipor Tegel Bränd lera Ben Bly CU-legering Järnföremål Silver 3 3 Flinta Bergartsföremål Glas Summa Christinelund 2:3

33 N sölja sländtrissa borgarkrigsmynt medeltida metallfynd Hus 1 Hus 2 Hus 3 Hus 4 Hus 5 Hus 6 stratigrafiskt objekt dräneringsdike schakt m medeltida ursprung. Dessa utgörs av en sölja, en sländtrissa samt ett möjligt borgarkrigsmynt (figur 20). En knapp kan möjligen vara vikingatida, men typen förekommer också senare. Vid utredningen påträffades eventuellt ett fragment av ett likarmat eller runt spänne med möjlig datering till vikingatid (Frejd 2015). Dessa föremåls datering är osäker och det finns inget i det övriga fynd- eller anläggningsmaterialet som tyder på en så tidig datering. Figur 20 Spridningskarta över medeltida metallfynd. Skala 1:300. Undersökningsresultat 31

34 N 1700-tal? 1700-tal medeltid? 1700-tal tal 1666 myntskatt, 17 mynt (ett 1620?) mynt Hus 1 Hus 2 Hus 3 Hus 4 Hus 5 Hus 6 stratigrafiskt objekt dräneringsdike schakt m Figur 21 Spridningskarta över myntfynden med dateringar. Skala 1:300. Sammanlagt påträffades 26 mynt (figur 21). Av dessa var 23 av kopparlegering och tre av silver. 17 mynt påträffades tillsammans vilket tyder på att de legat i en tappad börs eller utgör en liten undangömd myntskatt. Dessa mynt var starkt korroderade. Ett av mynten bär troligen årtalet Övriga bestämbara mynt utgjordes av ovan nämnda borgarkrigsmynt, ett silvermynt (1-skilling) från 1621 (Christian IV), ett 2-öres silvermynt från 1666 (Karl XI) samt ett 1-öres kopparmynt från 1719 (Ulrika Eleonora). 32 Christinelund 2:3

35 N gjuttapp till små blykulor Hus 5 lock till metallkärl Hus 1 Hus 6 muskötkula Hus 2 stratigrafiskt objekt malmgrytsfragment pistolbeslag Hus 3 Hus 4 dräneringsdike schakt m Det finns också ett antal föremål med militär anknytning (figur 22). Föremålen utgörs av muskötkulor, ett beslag till en pistol eller musköt, ett lock till en burk med inskrift (antingen 1710 eller 1716) samt en mängd rester av tillverkning av blykulor. Ett trettiotal fragment av malmgrytor kan möjligen också kopplas till den militära närvaron. Förutom de metallföremål som upptäcktes vid metalldetekteringen samlades ett femtiotal järnföremål in, varav de flesta mycket rostiga och svårbestämda. Det tydligaste materialet bestod av spikar av olika storlek. Figur 22 Spridningskarta över föremål med militär anknytning. Skala 1:300. Undersökningsresultat 33

36 Figur 23 Undersökningen avslutades med en andra avbaning för att dokumentera stratigrafiska objekt under kulturlager och ytligare husrester. Thomas Linderoth dokumenterar. Foto från sydväst: Joakim Frejd. Keramik Keramikfynden utgjorde den näst största andelen fynd sett till vikt (7 352 g) och bestod av 440 enskilda skärvor. Dessa fördelade sig på sju olika typer; yngre rödgods (351 st), fajans (61 st), stengods (14 st), vitgods (8 st), jydepottor (3 st), porslin (2 st) samt drejat reduktionsbränt gods (1 st). Den enstaka skärvan drejat reduktionsbränt gods (yngre svartgods) kan dateras till högmedeltid. Den påträffades intill syllstensraden för Hus 3 i nordöstra delen av undersökningsområdet (figur 24). Det yngre rödgodset dominerar och det rör sig mesta dels om fat och grytor. En skärva med kraftig grön glasyr och utvändig rullstämpel dekor kan sannolikt dateras till 1500-talet. Övrigt material kan vara från 1500-, och 1700-talet. Det finns troligen både lokalt producerat gods och importerat. Fajansskärvorna kommer troligtvis från gods importerat från Holland. Skärvor av ett fat från Friesland med säregen lila och gul dekor kunde identifieras och dateras till första kvartalet av 1700-talet. Stengodset utgörs huvudsakligen av krus och kannor från Raeren, Westerwald och Siegburg i Tyskland och kan dateras till tal. Skärvorna 34 Christinelund 2:3

37 N yngre svartgods jydepotta porslin vitgods stengods fajans yngre rödgods Hus 1 Hus 2 Hus 3 Hus 4 Hus 5 Hus 6 stratigrafiskt objekt dräneringsdike schakt m av vitgods kommer troligen från Tyskland och talet. Tre skärvor är från Jylländska Jydepottor, som tillverkades från 1500-talet till början av 1900-talet. De två porslinsskärvorna är sannolikt kinesiskt importgods. Antalet kärl har beräknats till mellan 104 och 150 stycken. Merparten utgörs av väldekorerade rödgodsfat avsedda för servering och uppvisning. Kärlen uppvisar generellt få sotspår, vilket kan betyda att matlagningen främst skett i metallgrytor. Den tydliga förekomsten av fajans tyder på en högreståndsmiljö. Figur 24 Spridningskarta över keramikfynden. Skala 1:300. Undersökningsresultat 35

38 N Hus 5 kritpipa Hus 1 Hus 6 taktegel Hus 2 stratigrafiskt objekt bränd lera tegelsten Hus 3 Hus 4 dräneringsdike schakt m Figur 25 Spridningskarta över kritpipor, tegel och bränd lera. Skala 1:300. Kritpipor Sammanlagt påträffades 34 kritpipsfragment som tillsammans vägde 95 g (figur 25). Tre av dessa är huvuden, resten skaftfragment. Tre av skaften är dekorerade. Ett piphuvud har dekor i form av en enkel Tudor-ros vilket talar för holländskt ursprung (Åkerhagen 2012:93). En annan har dekoration på klacken i form av ett W. Kritpiporna kan dateras till och/eller 1700-talet. 36 Christinelund 2:3

39 N katt Hus 5 får/get Hus 1 Hus 6 häst Hus 2 stratigrafiskt objekt svin nötboskap Hus 3 Hus 4 dräneringsdike schakt m Tegel Generellt fanns det väldigt lite tegel på platsen, men de fåtaliga fynden utgörs av både tegelstenar och taktegel (figur 25). Tre tegelstenar togs tillvara, varav en nästan intakt. Den har måtten 5,8 x 11,5 x 23,0 cm. Fem fragment av taktegelpannor påträffades. Figur 26 Spridningskarta över djurbensmaterialet. Skala 1:300. Undersökningsresultat 37

40 N Bryne Slipsten Hus 5 bergartsföremål Hus 1 Hus 6 flinta Hus 2 stratigrafiskt objekt övrigt glas fönsterglas Hus 3 Hus 4 dräneringsdike schakt m Figur 27 Spridningskarta över föremål av bergart, flinta och glas. Skala 1:300. Bränd lera Brända lerklumpar togs tillvara från lagret 1971 (Hus 6). Möjligen var det lerklining som bränts om/när huset eldats upp. Klumpar av bränd lera från lagret 2651 härrör snarast från en ugnskonstruktion. 38 Christinelund 2:3

41 Benmaterialet Vid undersökningen samlades påträffat benmaterial in i fyndenheter vilka mättes in (figur 26). Vid registreringen separerades ben från olika arter i fyndenheterna till separata fynd. Sammanlagt identifierades 476 enskilda benfragment samt ett benhandtag till en kniv. Benmaterialets sammanlagda vikt var g. Den osteologiska analysen visade att benen utgjordes av slakt- och måltidsrester från framförallt nötboskap, svin samt får/get. Även arterna höns, häst och katt fanns representerade. Dessutom fanns ett fåtal ben av kronhjort, rådjur och hare. Ett ben av kolja visar även att man ätit fisk. En viktig källkritisk aspekt att beakta är den relativt långa kronologiska spännvidden på ungefär 300 år. Sett till hela denna period så har boskapsskötseln dominerat. 75 % av benen kommer från nötboskap. Djurbesättningen har bestått av både kalvar, ungdjur och fullvuxna djur. De fullvuxna djuren (uttjänta kor och oxar) dominerar, vilket tyder på att djurhållningen fokuserat på mjölkproduktion. Sammansättningen av svinmaterialet tyder på utslaktning av suggor i ung ålder där de större galtarna behållits som köttdjur. Materialet av får/get var för litet för att möjliggöra några långtgående slutsatser. Eftersom ingen sållning av jord utfördes så är troligtvis ben av fisk underrepresenterade. Benmaterialet avspeglar en självförsörjande gård med inslag av jakt och handel. Bergart Fem föremål av bergart påträffades, en slipsten, två brynen samt två små svårbestämda föremål (figur 27). Flinta Tolv bearbetade flintor påträffades, varav en bössflinta (figur 27). Övriga var avslag och kan möjligen härstamma från någon av de närliggande stenåldersboplatserna. Glas Sammanlagt 124 glasskärvor tillvaratogs (figur 27). Av dessa bedömdes 73 komma från fönsterglas. KART- OCH ARKIVMATERIAL I fornminnesregistret noteras att det äldsta omnämnandet av Slusås gård är i Krabbes jordebok från I undersökningsplanen till föreliggande undersökning nämns att Slusås sedan 1532 utgjort ett fritt bondegods, då Fredrik I hade beviljat innehavaren och hans efterlevande frihet mot en årlig avgift till Helsingborgs slott (Edring 2016:9). Gården ska ha tillhört den danska kronan 1642 och i Decimantboken från 1651 anges att Slusås då var uppdelat i två helgårdar, Stora och Lilla Slusås (Edring 2016:9). I fornminnesregistret har Stora Slusås fornlämningsnummer 159:1 och Lilla Slusås 160:1. Deras respektive gårdstomter (fornlämningsytor) ligger ett hundratal meter ifrån varandra. Lägena anges vara extrapolerade efter 1741 års karta, Länsstyrelsens lantmäterienhet, Akt 8. Lars Persson visar i sin analys (bilaga 8) att Stora Slusås under merparten av sin existens tillhört Kulla-Gunnarstorps gods, den dominerande markägaren i Allerums socken tillsammans med Hjälmshults kungsgård. Åtminstone från 1651 och fram till nedläggningen någon gång mellan 1738 och 1802 tillhörde gården Kulla-Gunnarstorp. Den äldsta storskaliga lantmäterikartan över Slusås ritades 1738 och finns i Lantmäteristyrelsens arkiv (Akt L1 23:1). Kartan visar markerna till Stora och Lilla Slusås samt Nygård. Slusåsgårdarna ligger åtskilda i östra delarna av området (figur 28). Vid karteringstillfället var båda gårdarna insocknes frälsehemman under Kulla-Gunnarstorp, men Stora Slusås var donerat på livstid till godsinspektoren Steen Sommar. Undersökningsresultat 39

42 N m Figur 28 Lantmäterikartan från 1738 (utsnitt). Skala 1: Lars Persson har georefererat kartan från 1738, renritat den samt excerperat kartbeskrivningens uppgifter, vilket gör det möjligt att jämföra det historiska kartmaterialet med det dokumenterade arkeologiska materialet (figur 29). Kartan visar hur markerna och bebyggelsen var organiserad 1738 och den arkeologiska dokumentationen visar vilka fysiska rester som fanns kvar av gården vid undersökningstillfället 278 år senare. Förhoppningsvis kan de två olika källorna inte bara bekräfta varandra, utan även ge ny kunskap om skeenden både före och efter Beskrivningen till kartan från 1738 innehåller mycket intressant information om Slusåsgårdarna. Beskrivningen inleds med följande: Stora och Lilla Slusås, twenne halfwa hemman, begge under N:o 1 i cronojordeboken införde; belägne uti [ ] och skogsbygden, warandes desse hemman för lång tid tillbakars afbrände, efter hwilcken olyckelig händelse det ena halfwa hemmanet blifwit flyttat och upbygt på annor platz, hwilcket nu Lila Slusåhs kallas (Akt L1 23:1, beskrivning av Slusås). Persson tolkar detta som att Stora och Lilla Slusås tidigare legat nära varandra, antagligen där Stora Slusås var belägen vid karteringen. Den arkeologiska undersökningen har troligtvis omfattat delar av läget för gården Stora Slusås. På kartan från 1738 ritas Stora Slusås som en kringbyggd, fyrlängad gård med anslutningsvägar i sydväst och öster. 40 Christinelund 2:3

43 N gårdstomt väg hägnad bäck m Närmast gården visas fyra särhägnade ytor. I nordost finns en örthage (1a). Söder om denna finns en hage (1b) som enligt beskrivningen delvis består av en odugl: backe, derest lilla Slus för Warit bygd. Söder om gården finns en frukthage (1d) med en del med kålland och en del med små körsbärsträd med en kölna. Söder om denna ligger två dammar och ytterligare en kålhage (1c). Formuleringen ovan stärker hypotesen om att Lilla Slusås tidigare legat tillsammans med Stora Slusås. Området 1b är litet, så troligtvis har Lilla Slusås gård täckt ytterligare markområde sydost om Stora Slusås gårdstomt. Ännu en intressant iakttagelse görs angående en yta som i kartan från 1738 benämns 1e, som ligger direkt nordost om gårdstomten. Denna beskrivs som en oduglig, stenig plats. Persson menar att det kan handla om en naturligt stenig yta alternativt någon människoskapad stensättning på platsen. Möjligen kan arkeologin svara på denna fråga. De äldsta fynden verkar vara koncentrerade till just denna del av undersökningsytan. Det rör sig om en sölja och en sländtrissa med medeltida datering samt ett skärva yngre svartgods och ett medeltida borgarkrigsmynt. I området fanns också stensyllar, en stenläggning samt rester av lergolv. Ingen av dessa anläggningar var avgränsade österut. Man kan ana att dessa fynd representerar en äldre fas av Slusåsgården, kanske den som existerade vid omnämnandet Figur 29 Kartan från 1738 med vissa strukturer förtydligade. Skala 1: Undersökningsresultat 41

44 Någon gång mellan 1642 och 1651 övergick Slusåsgårdarna till Kulla Gunnarstorps frälsegods. Vid karteringen 1738 var Lilla Slusås ett ordinärt frälsehemman med hoveriskyldighet vid huvudgården. Vid samma tidpunkt var Stora Slusås donerat till Kulla-Gunnarstorps inspektor på livstid och fungerade alltså som inspektorsboställe görs inte längre någon uppdelning mellan Stora och Lilla Slusås, utan redovisas som en insocknes frälse bebyggelseenhet på 1 mantal. Det omtalas inte heller som inspektorsboställe. Troligtvis har landborna på Slusåsgårdarna nu gjort samma hoveriarbete på huvudgården som alla övriga landbor på insockne frälsegårdar i Allerums socken. Vid en kartering 1802 finns inte längre Stora Slusås kvar. Lilla Slusås existerar forfarande. En nytillkommen bebyggelse finns cirka 400 m sydväst om platsen för Stora Slusås. På Skånska Rekognosceringskartan från 1810 finns Lilla Slusås kvar, men benämns endast Slusås. Den nya bebyggelsen i sydväst representerar troligtvis en ladugård till Kulla-Gunnarstorp, motsvarande den som senare kom att kallas Christinelund. Denna har avsöndrats från Kulla-Gunnarstorp med ägor som tidigare tillhört hemmanet Slusås. Christinelund uppkallades sannolikt efter ägarens hustru Christina Amalia Hedvig Adelaide Sparre af Sövdeborg. År 1850 anlades ny huvudbyggnad och ekonomibyggnader. På 1860-talet friköptes Christinelund från Kulla-Gunnarstorp och har därefter utgjort en egen, fristående egendom. 42 Christinelund 2:3

45 Utvärdering FRÅGOR OCH SVAR I detta kapitel görs en återkoppling till de frågeställningar som formulerades i undersökningsplanen (se sidan 8). Hur har gården varit organiserad? Vid karteringstillfället 1738 var gården Stora Slusås organiserad på så sätt att bebyggelsen låg i östra delen av inägomarken. Lilla Slusås låg ett hundratal meter öster om Stora Slusås. Båda gårdarna var insocknes frälsehemman under Kulla-Gunnarstorps gods. Till Stora Slusås hörde en vattenkvarn som låg några hundra meter norr om gårdsläget. Inägomarken till Slusåsgårdarna dominerades av ängsmark, till stor del beväxt med träd och buskar (främst al, hassel och ask). Åkern var fördelad på flera delområden, men låg i huvudsak relativt nära bebyggelsen. Stora och Lilla Slusås hade sin inägomark (åker och äng) i ägoblandning med varandra. Gårdarna hade sin betesmark på fälad norr och nordväst om de karterade områdena. Man drev kreaturen från gårdstomterna till fäladsmarkerna via en fägata. Stora Slusås hade en mindre beteshage för kalvar strax söder om gårdstomten. På kartan från 1738 ritas bebyggelsen på gårdstomten som en fyrlängad gård med anslutningsvägar från sydväst och öster. Vägen österut har varit fägata till gårdens fäladsbete. I direkt anslutning till gårdstomten fanns en örthage, en humlehage, en kålhage och en frukthage. Söder om bebyggelsen fanns också två små dammar eller s.k. vanningar till gårdens kreatur. Hur har bebyggelsen på platsen sett ut? I det arkeologiska materialet finns inga tydliga tecken på en fyrlängad gård, men vissa strukturer kan överenstämma med kartan från 1738 (figur 30). Om man antar att Hus 1 motsvarar den södra längan i den fyrlängade gården så passar den stenlagda infartsvägen västerifrån väl in. Dessutom hamnar då brunnen mitt på den kringbyggda innergården. Möjligen har resterande byggnader inte efterlämnat några tydligare spår, möjligen beroende på annorlunda konstruktion. Hus 1, som alltså kan motsvara södra längan på 1700-talskartan, har möjligen haft en rumsindelning med ett rum i mitten där ingången söderifrån varit belägen. På vardera sidan om detta har det funnits ytterligare rum. Kanske har detta varit boningshuset. Nedfallen lerklining utanför södra väggen till Hus 2 tyder på att det under någon fas förekommit korsvirkeshus. Skärvorna av fönsterglas visar att åminstone vissa hus haft glasfönster. Taktegel och tegelstenar påträffades, men det fanns relativt lite av dessa material, vilket kan tyda på en försiktig och noggrann nertagning/rivning av byggnaderna. Möjligen har man varit mån om att ta hand om användbart material men bränt överflödigt för att skapa en städad yta. Analysen av keramikmaterialet bekräftar att gården haft en viss social status, möjligen kopplat till funktionen som inspektorsboställe till Kulla-Gunnarstorps gods under 1700-talet. Utvärdering 43

46 N stratigrafiskt objekt schakt m Figur 30 Tolkning av de inmätta objektens läge i relation till 1738 års karta. Skala 1:500. Vilka gårdsnära funktioner finns inom gårdsläget? De gårdsnära funktioner som syns i kartan från 1738 visar odlingsytor, kålgårdar, fruktträdgårdar, anslutningsvägar, dammar m.m. Dessa var dock inte direkt synliga 44 Christinelund 2:3

47 i fält. Några av stolphålsraderna kanske visar var diverse hägnader funnits. Det fanns inga omfattande dikessystem inom ytan, förutom ett par ganska sentida dräneringsdiken med tegelrör i. När har gården varit i bruk och vilka bebyggelsefaser kan identifieras? De kronologiska ramarna utifrån skriftliga källor och historiskt kartmaterial är Gården nämns först i Krabbes jordebok från år På en karta från 1802 finns inte längre gården kvar. Gårdens historia spänner alltså över åtminstone 300 år. I det arkeologiska materialet är det svårt att urskilja tydliga faser, men det finns vissa tendenser talet är inte representerat i någon större utsträckning, men det fåtal fynd som finns pekar i en viss riktning. En skärva yngre svartgods låg strax norr om Hus 3. I samma område, endast två meter från keramikskärvan påträffades undersökningens äldsta mynt, ett medeltida borgarkrigsmynt. Här fanns även en eventuellt medeltida sölja samt en medeltida sländtrissa. Detta tyder på att de äldsta gårdslämningarna ligger i nordöstra delen av undersökningsområdet och troligen fortsätter utanför detsamma. Möjligen är det här 1500-talsgården ligger. Uppgifterna i beskrivningen till kartan från 1738 om en oduglig, stenig plats stärker detta antagande. Huvuddelen av lämningarna inom undersökningsområdet har sin tyngdpunkt i och 1700-talet. De högreståndsmarkerande keramikfynden kan kanske kopplas till perioden när gården var inspektorsboställe på 1700-talet. Ett oväntat resultat är den militära närvaron, som anas i fyndmaterialet. Möjligen har trupper varit förlagda på gården i samband med slaget vid Helsingborg Det kan också handla om något annat tillfälle i samband med krigen under och 1700-talen. Ett intressant resultat av den kulturgeografiska analysen är att de två Slusåsgårdarna från början troligtvis legat tillsammans, men att Lilla Slusås efter en brand återuppbyggts på ett annat ställe längre österut. Lager med bränt material påträffades på flera ställen inom undersökningsytan, t.ex. i fyllningen som överlagrade källargolvet i Hus 6. Kan gårdens etablerande ses som ett resultat av den kolonisation som sker i Skåne under och 1600-talen? Det finns inga tydliga tecken på bebyggelse äldre än 1500-talet, med undantag från några mycket osäkra metallfynd från vikingatid. Gården kan mycket väl ha tillkommit under nämnda expansionsfas. Detta sagt med reservation för att hela gårdsläget inte är undersökt. Vilken relation har gården haft till Kulla Gunnarstorps gods? Som framgått av redovisningen ovan så har Slusås-gårdarna varit underställda Kulla- Gunnarstorp sedan åtminstone Före år 1802 läggs gården ner och dess ägor förs till en nyskapad ladugård under Kulla-Gunnarstorp, Christinelund. På 1860-talet friköptes Christinelund från Kulla-Gunnarstorp och har därefter utgjort en egen, fristående egendom. Utvärdering 45

48 Referenser LITTERATUR Edring, A Förslag till undersökningsplan för arkeologisk undersökning. Christinelund 2:3. Del av fastigheten Christinelund 2:3, fornlämning Allerum 159:1, Helsingborgs kommun, Skåne län. Frejd, J Christinelund 2:3. Allerums socken, Helsingborgs kommun, Skåne län. Arkeologisk utredning Sydsvensk Arkeologi Rapport 2015:28. Frejd, J Christinelund 2:3. Allerums socken, Helsingborgs kommun, Skåne län. Arkeologisk förundersökning Sydsvensk Arkeologi Rapport 2016:18. Åkerhagen, A Den svenska kritpipan: Pipor, tillverkare och fynd. Tobaks- & Tändsticksmuseum. KARTOR Lantmäteristyrelsens arkiv (Akt L1 23:1) Länsstyrelsens lantmäterienhet (Akt 8). INTERNET FMIS Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister Christinelund 2:3

49 Ordlista Anläggning Arkeologiska lämningar i form av nedgrävningar (t.ex. stolphål, gropar, härdar, gravar etc.). Avbaning Borttagande av jordlager med grävmaskin. Byråinventering Genomgång av arkiv- och kartmaterial. Föregår i regel fältarbetet. Bytomt Plats för byar, ofta med medeltida ursprung, före skiftena på och 1800-talen. Dös Se Megalitgrav. Exploateringsområde Det område som skall bebyggas eller tas i anspråk inom ramen för en exploatering. Flotera Metod använd för att finna makrofossil i jordprover. Jordprovet blötläggs och vid omrörning flyter träkol och fröer/sädeskorn upp till ytan. Vattnet med sädeskorn m.m. hälls genom finmaskiga såll och på så sätt kan materialet samlas in.. Fornlämning Lämning efter människors verksamhet under forna tider, som har till kommit genom äldre tiders bruk och är varaktigt övergiven. Lämningen behöver vara tillkommen före år 1850, eller i fråga om fartygslämning, förlist före 1850 (Kulturmiljölagen 2 kap.). Se även RAÄ-nr. Fyndenhet Begrepp som använd vid inmätning av föremål, antingen enstaka eller flera. GPS (ibland RTK GPS) Global Positioning System. Teknik för inmätning av bl.a. arkeologiska lämningar. Även uttrycket GNSS används. Humus Nedbrutna växt- och djurdelar i det övre jordlagret (matjorden). Hägnad Anordning för att hägna in och avskilja ett område eller för att binda samman det med andra. Härd/härdgrop Eldstad anlagd på markytan/eldstad i grop, med eller utan stenkonstruktion. Hög Synligt gravmonument, uppbyggt av grästorvor och/eller jord. Intrasis Statens historiska museers program för hantering och lagring av arkeologiska data. Här samlas och analyseras all dokumentation. I Intrasis finns även karta över inmätt data (som görs med GPS). Inventering Okulär avsökning av undersökningsyta. KML Kulturmiljölagen. Kulturlager Avsatta jordlager med fynd och lämningar efter mänsklig aktivitet. Bildas generellt av intensiv och långvarig aktivitet på en plats. Lösfynd Enstaka fynd som inte återfunnits i anläggning. Oftast rör det sig om fynd som påträffats i matjorden. Makrofossil Frön och frukter som t.ex. bevarats genom förkolning. Megalitgrav Gravanläggning bestående av gravkammare med väggar och tak av hällar eller block. Finns i flera typer: dös, gånggrift, hällkista. Osteologi Läran om ryggradsdjurens skelett, dvs. både djur och människor. RAÄ-nr Inventarienummer i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister. Stolphål Igenfyllt hål i marken där en trästolpe har stått. Ofta kan de knytas till långhuslämningar. Ordlista 47

50 Sökschakt Schakt som öppnas med grävmaskin, vanligen en skopbredd (1,6 1,8 m). Används främst i samband med arkeologisk utredning och syftar till att lokalisera och avgränsa fornlämning. Underlag (ibland alv) Den del av markprofilen som ofta ligger direkt under matjorden, ibland även på större djup (under t.ex. kolluvium). Undersökningsplan Dokument som upprättas inför en arkeologisk undersökning och som ska godkännas av Länsstyrelsen innan undersökningsstart. Undersökningsplanen anger bl.a. de vetenskapliga målen, de metoder och analyser som ska användas för att uppnå målen, hur undersökningen ska avrapporteras samt kostnaderna för undersökningen. Utredningsobjekt Yta/ytor inom exploateringsområde som bedömts kunna innehålla fornlämning. Fastställs efter byråinventering och fältbesiktning av exploateringsområdet. Yngre rödgods Typ av keramik med datering till 1400-tal och framåt. Äldre rödgods Typ av keramik med datering till tal. Yngre svartgods Typ av keramik med datering till tal. Östersjökeramik Typ av keramik med datering från och med sen vikingatid till början av medeltid, tal. 48 Christinelund 2:3

51 Administrativa uppgifter Sydsvensk Arkeologi projektnr: Länsstyrelsen i Skåne dnr: Datum för beslut: Län: Skåne län Kommun: Helsingborgs kommun Socken: Allerums socken Fastighet: Christinelund 2:3 Koordinatsystem: SWEREF 99TM X koordinat: Y koordinat: M ö.h. 25 m ö.h. Fältarbetstid: Antal arbetsdagar: 10 Antal arkeologtimmar: 200 Antal maskintimmar: 120 Exploateringsyta: m2 Undersökt yta: 4070 m2 Platschef: Joakim Frejd Personal: Therese Ohlsson, Thomas Linderoth Underkonsulter: Karlssons entreprenad AB, AVIS, Malmö Museer Företagare: Pilskytten Lantbruk AB Tidigare undersökningar: Arkeologisk utredning (2015), arkeologisk förundersökning (2016) Fynd: Historiska Museet, Lunds universitet, LUHM Dokumentationsmaterial: Regionmuseets arkiv, Kristianstad Administrativa uppgifter 49

52 BILAGA 1 Stratigrafiska objekt Nr Beskrivning Typ Tillhör 10 Matjorden Grupp 11 Hus 1 Grupp 12 Hus 2 Grupp 13 Hus 3 Grupp 14 Hus 4 Grupp 15 Hus 5 Grupp 16 Hus 6 Grupp 20 Kulturlager Grupp 21 Stenrad Grupp 22 Stenläggning och stenrad Grupp 23 Markfasta stenar Grupp 24 Stenar Grupp 25 Stenrad Grupp 26 Stenrader Grupp 27 Rad med stenlyft Grupp 28 Östra syllen, Hus 1 Grupp 29 Norra syllen, Hus 1 Grupp 30 Södra syllen, Hus 1 Grupp 31 Syll inne i Hus 1 Grupp 32 Västra syllen, Hus 1 Grupp 33 Stenläggning i portgång Grupp 34 Stensamling Grupp 35 Sydvästra hörnet Hus 2 Grupp 36 Syllstensrad syd om Hus 2 Grupp 37 Lerklining Hus 2 Grupp 38 Syllstensrad Hus 3 Grupp 39 Stensamling Grupp 40 Stenar i lager 1742 Grupp 41 Stenlyftsrad Grupp 42 Diverse stolphål Grupp 43 Stensamling Grupp 44 Ugn Grupp 45 Stora stenar i Hus 1 Grupp 46 Syll inne i Hus 1 Grupp 47 Syll inne i Hus 1 Grupp 48 Takdropp norr om Hus 1 Grupp 49 Syll väster om portgång Grupp 50 Syllstenar Grupp Bilaga 1 Christinelund 2:3

53 Nr Beskrivning Typ Tillhör 51 Stensamling Grupp 52 Stolphålsrad Grupp 53 Kantstenar Grupp 54 Stensamling Grupp 55 Stenlyftsrad Grupp 56 Stensamling Grupp 57 Stensamling Grupp 58 Stenar Grupp 59 Stenar Grupp 60 Stolphål Grupp 61 Stenar Grupp 62 Stenar inne i Hus 1 Grupp 101 Matjordslagret Lager Lergolv i Hus 1 Golv 103 Stengolv Hus 6 Stenläggning Stolphål Stolphål 507 Stenläggning Stenläggning Stolphål Stolphål 513 Stenläggning Stenläggning Stolphål Stolphål 545 Sten Sten 548 Lerkladd Lager Sten Sten 556 Sten Sten 562 Sten Sten Stenläggning Stenläggning Stenar Sten Stenar Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Stenläggning Stenläggning Stolphål Stolphål 719 Stolphål Stolphål 733 Stolphål Stolphål 746 Sten Sten Sten Sten Sten Stolphål Stolphål Stenläggning Stolphål Stolphål 969 Sten Sten Sten Sten Sten Sten 30 Stratigrafiska objekt Bilaga 1

54 Nr Beskrivning Typ Tillhör 1019 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 1297 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 1465 Sten Sten Sten Sten Sten Sten 62 Bilaga 1 Christinelund 2:3

55 Nr Beskrivning Typ Tillhör 1489 Sten Sten Sten Sten Sten Sten 1534 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 1594 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Lager 1756 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 1814 Sten Sten 1830 Sten Sten 1843 Sten 50 Stratigrafiska objekt Bilaga 1

56 Nr Beskrivning Typ Tillhör 1849 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 1919 Sten 1925 Sten 1931 Sten 1938 Sten Sten 1950 Sten Grop 1971 Lager Hus 6 Lager Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Stengolv i Hus 6 Stenläggning Grop 2080 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 53 Bilaga 1 Christinelund 2:3

57 Nr Beskrivning Typ Tillhör 2464 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Lager Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Sten Sten Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Lager 2673 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 22 Stratigrafiska objekt Bilaga 1

58 Nr Beskrivning Typ Tillhör 2812 Sten Sten Sten 2824 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Marksten Sten Stenläggning 2960 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Stenläggning 3171 Lergolv i Hus 5 Golv 3177 Stenläggning Stenläggning 3188 Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Sten Sten 26 Bilaga 1 Christinelund 2:3

59 Nr Beskrivning Typ Tillhör 3226 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Lager Lager Lergolv i Hus 4 Golv 3451 Lergolv i Hus 4 Golv 3460 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Lager Sten Sten Sten Sten Sten Lergolv i Hus 4 Golv 3569 Tegelvägg? Sten-/tegelkonstruktion 3578 Sten 3584 Stolphål Stratigrafiska objekt Bilaga 1

60 Nr Beskrivning Typ Tillhör 3610 Grop 3617 Stolphål 3624 Stolphål 3629 Stolphål 3635 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 3710 Sten 3714 Sten 3718 Sten 3722 Sten 3729 Sten 3734 Sten 3738 Sten 3749 Sten 3753 Sten 3760 Grop 3771 Grop 3781 Bränd lera Lager 3794 Sten Sten Sten Sten 3823 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Brandlager på portgång Lager 3890 Stenläggning Stenläggning Stenläggning Stenläggning Stenläggning 48 Bilaga 1 Christinelund 2:3

61 Nr Beskrivning Typ Tillhör 3934 Stenläggning Lerklining Lager Lerklining Lager Lerklining Lager Sten Lergolv i Hus 2 Golv 4071 Bränd lera Lager 4100 Sten Stenlyft 4116 Stenlyft 4125 Sten 4129 Sten 4135 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 39 Stratigrafiska objekt Bilaga 1

62 Nr Beskrivning Typ Tillhör 4306 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Stenläggning 4346 Sten 4350 Sten 4354 Sten 4361 Sten 4367 Sten 4373 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Grop Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Grop Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stenlyft Stenlyft Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Grop Bilaga 1 Christinelund 2:3

63 Nr Beskrivning Typ Tillhör 4719 Grop 4735 Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål 4851 Grop 4865 Grop 4877 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 4934 Sten 4943 Sten 4950 Sten 4956 Sten 4962 Sten 4968 Sten 4972 Sten 4977 Sten 4983 Sten 4987 Sten 4991 Sten 4996 Sten Sten Sten Sten Sten 5024 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 61 Stratigrafiska objekt Bilaga 1

64 Nr Beskrivning Typ Tillhör 5060 Sten Sten Sten 5075 Sten 5081 Stenläggning Stenläggning Bränd lera Lager 5150 Stenläggning Sten 5168 Sten 5174 Sten Sten Sten Sten Sten 5210 Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten Sten 5298 Sten 5304 Stolphål 5313 Sten 5320 Stenlyft Sten Sten Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Stenlyft Grop 5449 Brunn Brunn Bilaga 1 Christinelund 2:3

65 BILAGA 2 Fynd ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Sus domesticus Mammalia Bos taurus Sus domesticus Equus caballus Bos taurus Bos taurus Sus domesticus Mammalia Bos taurus Sus domesticus Ovis/Capra Bos taurus Sus domesticus Ovis aries Cervus elaphus Mammalia Bos taurus Bos taurus Ovis/Capra Bos taurus Bos taurus Capreolus capreolus Mammalia Ovis/Capra Sus domesticus Bos taurus Bos taurus Bos taurus Mammalia Bos taurus Bos taurus Equus caballus Mammalia Bos taurus Bos taurus Bos taurus Mammalia Fynd Bilaga 2

66 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Ovis/Capra Bos taurus Ovis/Capra Sus domesticus Sus domesticus Bos taurus Bos taurus Bos taurus Sus domesticus Ovis/Capra Melanogrammus aeglefinus Sus/Ovis/Capra Mammalia Bos taurus Bos taurus Sus domesticus Aves Mammalia Bos taurus Mammalia Bos taurus Sus domesticus Bos taurus Mammalia Sus domesticus Ovis/Capra Bos taurus Mammalia Sus domesticus Ovis/Capra Bos taurus Bos taurus Bos taurus Equus caballus Mammalia Bos taurus Aves Felis catus Mammalia Sus domesticus Mammalia Ovis/Capra Mammalia Mammalia Gallus domesticus Gallus domesticus Bos taurus Bos taurus Bos/Equus Bilaga 2 Christinelund 2:3

67 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Bos taurus Lepus Ovis aries Ovis/Capra Ovis/Capra Sus domesticus Bos taurus Ovis/Capra Mammalia Mammalia Ovis/Capra Ovis aries Bos taurus Sus domesticus Sus domesticus Bos taurus Sus domesticus Mammalia Sus domesticus Sus domesticus Sus domesticus Sus domesticus Sus domesticus Sus/Ovis/Capra Ovis/Capra Bos taurus Mammalia Bos taurus Mammalia Bos taurus Bos taurus Sus domesticus Mammalia Bos taurus Mammalia Bos taurus Sus domesticus Ovis aries Ovis/Capra Bos taurus Bos taurus Bos taurus Bos taurus Bos taurus Mammalia Mammalia Handtag Bleck Klump 1 3 Fynd Bilaga 2

68 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Bleck Klump Klump Bleck Knapp Malmgryta 1 14 Nyare tid Beslag 1 23 Nyare tid Sölja 1 3 Nyare tid Klump Platta Malmgryta Beslag Bleck Smälta Klump Klump Malmgryta Malmgryta 1 24 Nyare tid Malmgryta 1 7 Nyare tid Smälta Klump Malmgryta 1 54 Nyare tid Föremål Malmgryta 1 14 Nyare tid Smälta Bleck Klump Bleck Klump Beslag 1 4 Nyare tid Bleck Föremål Föremål Klump Malmgryta 1 10 Nyare tid Öltapp Malmgryta Malmgryta 1 98 Nyare tid Smälta Beslag Spik Beslag Ring Järnten Spik Malmgryta 1 5 Nyare tid Klump Klump Malmgryta 1 24 Nyare tid Bilaga 2 Christinelund 2:3

69 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Bleck Klump Bleck Bleck Bleck Bleck Bleck Bleck Malmgryta 1 54 Nyare tid Knapp Kärl Klump Klump Föremål Malmgryta Malmgryta Klump Bleck Knapp Knapp Sölja 1 1 Nyare tid Klump Bleck Föremål Malmgryta Klump Klump Bleck Platta Klump Bleck Bleck Beslag 1 12 Nyare tid Malmgryta Sölja 1 2 Medeltid/nyare tid Malmgryta 1 57 Nyare tid Malmgryta 1 36 Nyare tid Sölja 1 3 Nyare tid Föremål 1 1 Nyare tid Klump Bleck Föremål Malmgryta 1 21 Nyare tid Malmgryta 1 20 Nyare tid Malmgryta 1 49 Nyare tid Klump Bleck Fingerborg 1 1 Nyare tid Fynd Bilaga 2

70 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Platta Klump Klump Smälta Klump Bleck Bleck Klump Klump Bleck Malmgryta 1 4 Nyare tid Platta Knapp 1 3 Nyare tid Ten Föremål Malmgryta Klump Föremål Klump Malmgryta Föremål Bleck Bleck Malmgryta 1 5 Nyare tid Beslag Klump Klump Kärl 1 6 Nyare tid Fingerborg Föremål Beslag Beslag Malmgryta 1 12 Nyare tid Malmgryta 1 7 Nyare tid Klump Klump Klump Beslag Knapp Klump Klump Knapp Klump Klump Klump Nithuvud Beslag Spik Beslag 1 2 Bilaga 2 Christinelund 2:3

71 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Bleck Klump Smälta Bleck Klump Bleck Malmgryta Klump Klump Klump Bleck Klump Klump Klump Klump Klump Föremål Platta Klump Klump Klump Bleck Knapp Klump Klump Klump Klump 1 2 Nyare tid Klump Klump Bleck Klump Klump Klump Klump Klump Bleck Smälta Klump Klump Klump Nit Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump 1 1 Fynd Bilaga 2

72 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Föremål Klump Klump Klump Klump Klump Smälta Klump Klump Ten Klump Ring Klump Klump Bleck Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump Bleck Bleck Bleck Sölja 1 1 Nyare tid Ring Klump Klump Klump Klump Klump Klump Klump Muskötkula 1 29 Nyare tid Muskötkula 1 36 Nyare tid Muskötkula 1 38 Nyare tid Klump Muskötkula 1 28 Nyare tid Muskötkula 1 7 Nyare tid Klump Kula Muskötkula 1 4 Nyare tid Muskötkula Muskötkula Klump 1 1 Bilaga 2 Christinelund 2:3

73 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Klump Lock eller Beslag Gjuttapp Gjuttapp Gjuttapp Gjuttapp Gjuttapp Muskötkula 1 31 Nyare tid Sländtrissa 1 14 Medeltid Mynt 1 11 Troligen 1700-tal Mynt ? Mynt Mynt 1 4 Nyare tid, ? Mynt , Ulrika Eleonora? Mynt tal? Mynt 1 1 Medeltid Mynt 1 1 Möjligen 1600-tal Mynt Mynt 1 1 Troligen tidigt 1600-tal Mynt 5 5 Troligen tidigt 1600-tal Mynt 4 2 Troligen tidigt 1600-tal Mynt 2 2 Troligen tidigt 1600-tal Mynt 5 3 Ett av mynten Yngre rödgods Fajans Siegburg stengods Oidentifierat stengods Fajans Fajans Fajans Fajans Fajans Fajans Yngre rödgods Fajans Raeren stengods Raeren stengods Raeren stengods Fajans Rhenskt vitgods Fajans Raeren stengods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods 1 18 Fynd Bilaga 2

74 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Rhenskt vitgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Oidentifierat stengods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Oidentifierat stengods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods 1 26 Bilaga 2 Christinelund 2:3

75 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Yngre rödgods Oidentifierat vitgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods 1 18 Fynd Bilaga 2

76 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Jydepotta Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Oidentifierat stengods Siegburg stengods Yngre rödgods Yngre rödgods Oidentifierat vitgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Klump Föremål Spik 1 11 Bilaga 2 Christinelund 2:3

77 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Spik Spik Spik Föremål Föremål Spik Spik Föremål Spik Föremål Föremål Föremål Spik Spik Spik Föremål Spik Föremål Föremål Föremål Spik Spik Föremål Föremål Föremål Spik Spik Föremål Föremål Föremål Föremål Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa 1 3 Fynd Bilaga 2

78 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa Kritpipa tal Kritpipa Kritpipa Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Bilaga 2 Christinelund 2:3

79 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Fönsterglas Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Porslin Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods 1 28 Fynd Bilaga 2

80 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Avslag Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Avslag Yngre rödgods Avslag Yngre rödgods Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Bössflinta Jydepotta Oidentifierat vitgods Yngre rödgods Avslag Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Drejat reduktionsbränt gods Tegel Tegel Tegel Bilaga 2 Christinelund 2:3

81 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Tegel Tegel Tegel Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Slipsten Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Bryne Bryne Porslin Föremål Föremål Yngre rödgods Fajans Stengods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Fajans Fajans Yngre rödgods Fajans Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods 1 19 Fynd Bilaga 2

82 ID Nr Sakord Antal (st) Vikt (g) Djurart Datering Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Yngre rödgods Bilaga 2 Christinelund 2:3

83 BILAGA 3 Metalldetekteringsrapport METALLDETEKTERING I SAMBAND MED ARKEOLOGISK SLUTUNDERSÖKNING INOM DEL AV FASTIGHETEN CHRISTINELUND 2.3, FORNLÄMNING RAÄ 159:1, ALLERUM SOCKEN, HELSINGBORG KOMMUN, SKÅNE LÄN Jonas Paulsson, Kula HB Arkeolog och metalldetekteringsspecialist Metalldetektorer som användes: Modell: C-Scope CS-1220-XDP samt XP GoldMaxxpower. Mycket känsliga metalldetektorer som med mätar- och ljudsignaler registrerar magnetiska olikheter i undergrunden ner till ett djup av ca 35 cm. UNDERSÖKNINGEN Arbetsmetod och utförande Efter det att ploglagret avlägsnats totaldetekterades de delar av slutundersökningsytan som innehöll lager, anläggningar/strukturer. Områden med stark magnetisk störning, som ytor med bränt material eller stenläggningar, detekterades två gånger. Här användes båda detektormodellerna som nämnts ovan. Detta i ett försök att kringgå de svåra detekteringsförhållandena och på så sätt försöka optimera slutresultatet. På grund av begränsade resurser för detektering negligerades generellt utslag från järnföremål, medan alla utslag från föremål av alla andra metaller togs upp och mättes in. Framgrävningen av dessa metallföremål skedde för hand, där stor vikt lades vid att säkerställa eventuell stratigrafisk tillhörighet och/eller kontext. Detekteringssituationen (fysiska faktorer som påverkar detekteringsresultatet) På hela slutundersökningsytan hade matjorden avlägsnats och lager/anläggningar frilagts. På ytor med mycket sten eller bränt material fanns en stark magnetisk störning, vilket störde detektorerna och försvårade detekteringen av dessa (se ovan). Hela undersökningen utfördes vid meteorologiskt gynnsamma förhållanden. Metalldetekteringsrapport Bilaga 3

84 BILAGA 4 Kommentarer till metallfynden Bertil Helgesson Det metalldetektorfunna materialet i denna genomgång omfattar 278 metallfynd från Christinelund 2:3, Helsingborgs kommun, Skåne län. Det framgick ganska snart vid genomgången att materialet, till stora delar, inte liknar vad man vanligtvis påträffar från gårds- och bymiljöer från historisk tid. En stor del av materialet sticker ut då det antyder ett härläger. I materialet finns inget som antyder att det funnits någon förhistorisk bebyggelse i området, möjligen med undantag för F2104, en knapp, som har paralleller, bl.a. från gravarna i Birka. Liknande knappar finns dock också senare. Till medeltid kan troligen F2213, F2215 och F2221 föras. Det rör sig om en sölja, en s.k. mankeperle (sländtrissa) och ett möjligt borgarkrigsmynt. En del material kan säkerligen knytas till den historiska gårdsmiljö, Slussås, som finns inom området, och kan ses som en föregångare till Christinelund. Det rör sig om söljor, fingerborg, knappar, några små beslag och en del mynt. Specifikt bland mynten är F2302, F2304, F2305, F2306 och F2453. Dessa fem fyndposter innehåller 17 mynt, där alla utom ett är korroderade samman till klumpar. Ett av mynten har, som det ser ut, årtalet Mynten är för korroderade för att bestämmas närmre, men det är troligt att de utgör en liten skatt eller en tappad börs. Det mest iögonfallande i detektormaterialet är många fynd som antyder att det varit ett härläger. Det finns 104 föremål av bly, varav de flesta är klumpar, dvs spill eller råvara vid blygjutning. Det finns fem gjuttappar av bly för gjutning av små blykulor, och i tre fall sitter kulor kvar. Också flera små kulor tillvaratogs. Dessa har en diameter av 5 6 mm. Det finns ytterligare minst nio muskötkulor i materialet (vissa deformerade och anfrätta blyklumpar kan också vara muskötkulor), och dessa har diametrar av ca 18 mm, resp mm. Ett beslag i CU-legering, F2239, kan vara till en pistol eller musköt. Det finns ett runt lock med gångjärn och fästhake, F2273, som troligen är till någon form av militär förvaringsburk. På locket, vid gångjärnet, står antingen 1716 eller I materialet finns också ett trettiotal fragment från malmgrytor av varierande storlekar. Hela detta material är högst uppenbart spåren av ett härläger. Det skulle ligga när till hands att det rör sig om slaget vid Helsingborg 1710 som utspelade sig bara några km söderut, strax norr om Helsingborg. Vad som motsäger detta är om årtalet på locket är 1716 och i så fall är det ett senare slag. Bilaga 4 Christinelund 2:3

85 BILAGA 5 Arkeobotanisk analys Stefan Gustafsson Arkeobotanisk analys Bilaga 5

86 ARKEOBOTANISK ANALYS AV JORDPROVER FRÅN CHRISTINELUND Beställare: Sydsvensk Arkeologi Analys: Stefan Gustafsson, Arkeologikonsult Inledning På uppdrag har av Sydsvensk Arkeologi har Arkeologikonsult utfört en arkeobotanisk analys av åtta floterade prover från Christinelund. Proverna var floterade av Sydsvensk Arkeologi. Materialet analyserades under mikroskop med en förstoring av 4 till 600 gånger. Vid artbestämning användes referenslitteratur och referenssamling (bl.a. Berggren 1969/1981, Jacomet 2006; Digital Seed Atlas of the Netherlands, Schweingruber 1978/1990, www. woodanatomy.ch). ningen skalkorn och råg hamna i yngre järnålder eller senare. Ogräsen tyder på att säden odlats på gödslad åker. Anläggingen innehöll hushållsavfall som får ses som en sekundär deposition i anläggningen. Flera prover innehöll hushållsavfall i form av säd och ogräs. Ett par av proverna ger även information om odlingssystem, eventuella successioner mellan sädesslag och markanvändning för slåtter. Resultat Prov Förutom träkol från ask, björk och hassel innehöll provet en kärna av skalkorn och fragmenterad säd. Anläggningen innehöll även en del hushållsavfall som får ses som en sekundär fyllning i anläggningen. Prov Provet innehöll träkol från björk samt obestämt kol. Prov Provet innehöll små kolfragment av björk samt obestämt kol. Prov Provet innehöll träkol från ask, hassel och obestämt kol. Därutöver påträffades skalkorn och en kärna av råg. Generellt brukar en datering av sammansätt- Figur 1. Svinmålla hittades i prov Bilaga 5 Christinelund 2:3

87 Prov Mängd kol (+) Vedart Ask x x Björk x x x x x Ek x x x Hassel x x x x x x Tall x Vide x Obestämt x x x x Växtmakrofossil Skalkorn Fragmenterad säd 2 12 Bröd/kubbvete 2 Råg 7 8 Trolig råg 1 Havre 3 Lin 1 Åkerogräs Klätt 3 Råglosta 4 2 Måra 1 Pilört Svinmålla 3 Vicker obestämd 1 3 Åkerbinda 9 Ängsväxter Gräs 4 2 Starr 16 4 Figur 2. Analyserade prover. (+) ringa förekomst + enstaka bitar ++ god förekomst +++ riklig förekomst Prov och Båda proverna innehöll mycket träkol och i prov fanns stora välförkolnade bitar av tall. I övrigt innehöll proverna kol från björk, ek, hassel, tall och vide. Inslaget av växtmakrofossil var rikligt och informativt (figur 2). Skalkorn, råg, bröd/kubbvete och havre har odlats. Ogräsen (klätt och råglosta) visar att det funnits ett odlingssystem där skalkorn såtts om våren och råg om hösten. Troligen har vete och havre såtts om våren men det går inte avgöra om alla sädesslag odlades samtidigt eller om de ingick i någon form av succession. Ogräsen visar även att åkern gödslades. Inslaget av ängsväxter visar att både fuktäng och torräng utnyttjades för slåtter. Sammantaget visar fynden att det med stor sannolikhet finns en gård från yngre järnålder i närområdet. Lite beroende på vilken datering fynden har indikerar artsammansättnigen på att gården hade ett visst välstånd. Prov Provet innehöll gott om träkol från ek, hassel och obestämt kol. Prov Provet innehöll träkol från björk och hassel. Arkeobotanisk analys Bilaga 5

88 Litteratur Berggren, G Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 2: Cyperaceae. Swedish natural Science Research Council, Stockholm. Berggren, G Atlas of seeds and small fruits of Northwest-European plant species with morphological descriptions. Part 3: Salicaceae Cruciferae. Swedish Museum of natural History, Stockholm. Hemsida, Digital Seed Atlas of the Netherlands: Jacomet, S Identification of cereal remains from archaeological sites. Archaeobotany Lab, IPAS, Basel University. Opublicerat kompendium. Schweingruber, F. H Microscopic Wood Anatomy. Structural variability of stems and twiggs in recent and subfossil woods from Central Europe. Zug. Switzerland. Schweingruber, F. H Anatomy of European woods. Paul Haupt förlag, Bern, Stuttgart, Wien. Hemsida, wood anatomy of Central European species: Bilaga 5 Christinelund 2:3

89 Arkeobotanisk analys Bilaga 5

90 BILAGA 6 Keramikanalys Erik Johansson METOD Samtliga keramikfynd har relaterats till sin närmsta kontext, antingen fyndenhet eller stratigrafisk enhet. Vid registreringen har materialet delats upp i olika keramiktyper, kärltyper samt efter kärldel. Med keramiktyper avses den gängse arkeologiska benämningen på ett gods, dekor, glasyr eller bränning. Ett par exempel är yngre rödgods och fajans. Vid registrering har också kärltyper separerats och noterats. Exempel är fat, skål och gryta. Om skärvan varit för liten har kärltypen registrerats som odefinierad. Samtliga skärvor har vägts och räknats. Skärvor som har tillhört samma kärl har registrerats till samma fyndpost. Eventuella anmärkningar så som dekor, spjälkning, glasyr och sotförekomst har noterats i registreringsformuläret. Samtliga skärvor har daterats utifrån den gängse kronologin som gäller i Skåne. Dateringarna är generella ramdateringar och i vissa fall har en mer precis datering angetts. KERAMIKEN FRÅN UNDERSÖKNINGEN Sammanlagt registrerades g fördelade på 440 skärvor. Keramiken kan dateras från medeltid 1900-tal, vilket innebär att flera keramiktyper identifierades. Medelvikten per skärva är ca 17 g. Skärvstorleken är avhängig många faktorer, inte minst postdepositionella sådana, som till exempel påverkningar från modernt jordbruk. En medelvikt runt 20 g för medeltida keramik har dock tolkats som att hushållen har haft större möjlighet att kassera trasig keramik istället för att laga och återanvända den (Brorsson 2013:170). Fördelen med att större skärvor, såsom mynningar, bottnar och handtag, samlas in är att dessa är informationsbärande, till skillnad från anonyma bukskärvor där kärltyp kan vara svårt att bestämma. HÖGMEDELTID Drejat reduktionsbränt gods Det medeltida keramikmaterialet består av en skärva drejat reduktionsbränt gods (yngre svartgods). Initialt härstammar godstypen från Västeuropa men under Tabell 1 Redovisning av godstyperna från Christinelund. Keramiksort/godstyp Antal skärvor (st) Vikt (g) Medelvikt (g/skärva) Procent av total antal/vikt Yngre rödgods ,00 80,0/91,0 Fajans ,27 13,4/5,0 Stengods ,00 3,9/3,0 Vitgods ,30 1,4/0,3 Jydepotta ,70 0,7/0,3 Porslin 2 2 1,00 - Drejat reduktionsbränt gods 1 6 6,00 - Total ,70 99,4/99,3 Bilaga 6 Christinelund 2:3

91 talet växte en dansk lokal produktion fram. Dateringsramen för drejat reduktionsbränt gods är traditionellt satt till tal men bör sannolikt tidigareläggas till 1100-talets sista kvartal. I det här sammanhanget skall skärvan sannolikt tolkas som omdeponerad. SENMEDELTID/NYARE TID Yngre rödgods Den vanligaste keramiktypen från Christinelund är det yngre rödgodset, med 351 skärvor. Bland kärlformerna dominerar fat och grytor. Det yngre rödgodset är homogent i gods och glasyr och erkänt svårt att datera noggrannare än till sekel. För trebensgrytor är ramdateringen satt till och för fat från slutet av 1500-talet till långt in på 1900-talet (Brorsson 2013:175). Ett mindre antal skärvor har kunnat dateras noggrannare på grund av speciell glasyr eller dekorelement. En skärva med kraftig grön glasyr och utvändig rullstämpeldekor kan till exempel sannolikt dateras till 1500-talet. De andra dateringarna ligger både i 1500/1600-tal som 1700-tal. Majoriteten av det yngre rödgodset är sannolikt tillverkat lokalt men här finns troligen också importerat gods. Det holländska rödgodset, framför allt dekorerade fat, är mycket likt och återfinns i hela Europa under 16/1700-tal. Fajans Fajans är ett drejat lergods med tennglasyr. Materialet från Christinelund bestod av 390 g fördelat på 61 skärvor. Vanligast är vit glasyr med blå dekor. Eftersom dateringarna från Christinelund i huvudsak ligger i 1600-tal bör fajansen anses importerad. En svensk produktion drog igång först en bit in i 1700-talet. Ursprunget är sannolikt Holland där den största produktionen låg. Några skärvor med säregen lila och gul dekor kunde noggrannare bestämmas ha tillhört ett fat daterat till första kvartalet av 1700-talet, importerat från Friesland. Stengods Stengodset från Christinelund bestod av 14 skärvor med en sammanlagd vikt på 202 g. Huvudsakligen rör det sig om krus och kannor från Raeren, Westerwald och Siegburg i Tyskland. Dateringarna ligger i tal. Vitgods Sex skärvor har definierats som vitgods. Vitgods är en drejad keramiktyp av en ljus lera med lågt järninnehåll, troligtvis av tysk proveniens. Ramdateringen är tal. Jydepotter I materialet finns tre skärvor av jydepotter. Jydepotter tillverkades på Jylland från 1500-talet fram till början av 1900-talet. Redan under 1500-talet var produktionen omfattande och bidrog med en viktig inkomst till de kvinnor som tillverkade kärlen (Brorsson 2013:177). Porslin Endast två små fragment av porslin påträffades bland keramikmaterialet. I Europa påbörjades tillverkningen av porslin först på 1700-talet, i Skandinavien sent 1700-tal. De två fragmenten har blå dekor och är sannolikt importerade från Kina. SLUTSATS Utifrån antalet unika mynningar sammanlagt med bottnar, handtag och skaft uppskattas det totala antalet kärl från Christinelund till någonstans mellan 104 och 150 Keramikanalys Bilaga 6

92 Tabell 2 Redovisning av kärltyp. Siffrorna baseras på skärvor som säkert kunnat bestämmas. Kärltyp Fat Gryta Tallrik Stekpanna Skål Krus Antal skärvor (st) Procent Tabell 3 Redovisning av förekomsten av olika egenskaper eller anmärkningar som gjorts vid registreringen. Egenskap Antal skärvor (st) Vikt (g) Procent av totalt antal/vikt Sekundärbränd ,0/3,4 Spår av sot ,4/6,3 Spjälkning ,6/6,7 Lagning ,2/0,7 stycken. Det kronologiska spannet tolkas uppgå till max 200 år. Fördelat över tid innebär detta att ca sju nya kärl införskaffades varje decennium. Dessa utgjordes främst av väldekorerade rödgodsfat uppenbarligen avsedda för servering och uppvisning. Den låga andelen kärl med sotspår kan tyda på att matlagningen gjordes i metallgrytor men också att köksmaterial är underrepresenterat. Den tydliga förekomsten av fajans tyder på en högreståndsmiljö. REFERENSER Brorsson, T Keramiken från undersökningen i Örja. I: Schmidt-Sabo, K. (red.). Arkeologisk undersökning Örja 1:9. Skåne, Landskrona kommun, Örja socken, Örja 1:9, fornlämningarna Örja 9, 35, 40, 41 och 42. Riksantikvarieämbetet UV-Syd Rapport 2013:68. Bilaga 6 Christinelund 2:3

93 BILAGA 7 Osteologisk rapport Lena Nilsson SAMMANFATTNING Den osteologiska analysen har omfattat 7,4 kg djurben från Stora Slussgård ( tal) och består av slakt- och måltidsrester från framför allt de domesticerade arterna, nötboskap, svin och får och eller get. Gårdens ekonomi har baserats på husdjurshållning där nötboskapen dominerat med en trolig inriktning på mjölkproduktion. En liten mängd ben härrör från höns och katt. Även hästen finns representerad i materialet och har med stor sannolikhet använts som drag- och riddjur. Ett fåtal fragment av ben från kronhjort, rådjur och hare antyder olika utnyttjande av den vilda faunan både som ekonomiskt komplement, men även handel med skinn. Ett ben av kolja visar att även fisk varit ett inslag på menyn. INLEDNING Benmaterialet samlades in vid en arkeologisk slutundersökning av lämningarna efter Stora Slussgård, som antas ha byggts under 1500-talet. Lämningarna utgörs av rester av gårdens byggnader, i form av stensyllar, golv i form av lergolv och kulturlager samt runt byggnaderna diken, gropar och stolphål. Fyndmaterialet som bl.a. består av kera mik och metallföremål antyder flera faser av bebyggelsen, tal (Frejd 2016:20). Syftet med den osteologiska analysen är att belysa djurhållningen avseende produktion, konsumtion och distribution av överskott, vilket är av betydelse för tolkningen av gårdsnära aktiviteter. MATERIAL OCH METOD Tillvaratagande av benmaterialet i fält var extensivt och har registrerats i intrasis per fyndenhet (tabell 1). Det insamlade benmaterialet uppgår till 476 fragment som väger 7,4 kg. Benmaterialet består till största delen obrända ben. Ett fragment är bränt och vitt till färgen, vilket tyder på att de bränts vid höga temperaturer. De obrända benen är till största delen välbevarade och en del ben, framför allt metapoder har varit möjliga att mäta och beräkna mankhöjd på. Skär- och gnagmärken har registrerats, men det har inte gjorts någon detaljerad analys av dessa. Kvantifieringen baseras på antalet fragment, vilket är den metod som vanligen används för medeltida material (Vretemark 1997). Åldersbedömningen har baserats på tandframbrott, tandslitage och sammanväxningen av de långa rörbenens epifyser (Habermehl 1961; Silver 1969; Grant 1982). Könsbedömningen av nötboskap baseras på Mennerichs index 1 3 (1968). Svinen har könsbedömts utifrån de permanenta hörntändernas morfologi som skiljer sig markant mellan galtar och suggor (Mayer & Brisbin 1988). Mätningarna på benen baseras på von den Driesch (1976). Mankhöjdsberäkningarna på nötboskap utgår från Matolcsi (1970), på häst från Kieswalter (1888), och på får från Teichert (1975). Osteologisk rapport Bilaga 7

94 Tabell 1 Total vikt och identifierade arter per fyndenhet Fyndenhet Total vikt (g) Identifierade arter F ,0 Svin F ,5 Nötboskap, svin F ,0 Nötboskap, svin, får F ,5 nötboskap, svin, får/get F ,5 Nötboskap, häst F1355 2,5 Svin F1356 2,5 Däggdjur F ,0 Nötboskap F ,5 Nötboskap, får/get F ,0 Nötboskap F1362 8,5 Får F ,5 Nötboskap F ,0 Nötboskap, svin, får/get F ,5 Nötboskap F ,5 Nötboskap, svin F ,5 Nötboskap, svin F ,5 Nötboskap F ,5 Nötboskap F ,5 Svin F1378 5,5 Får/get F ,0 Svin F1386 5,5 Nötboskap, svin F ,0 Nötboskap F ,0 Nötboskap, rådjur F ,0 Nötboskap, får/get F ,0 Nötboskap F1430 2,5 Höns? F ,0 Nötboskap F ,5 Svin F ,5 Nötboskap F ,0 Häst F ,5 Nötboskap F2830 4,5 Svin F ,5 Nötboskap, svin, får/get F ,0 Nötboskap, får/get F ,0 Nötboskap F ,5 Nötboskap, svin F ,5 Nötboskap, får/get F ,0 Nötboskap, svin, får/get F3161 7,5 Får/get F ,0 Nötboskap F ,5 Svin, får/get F ,5 Nötboskap F ,5 Får F3168 8,0 Svin/får/get F ,0 Nötboskap, får/get F3312 2,0 Katt F ,0 Nötboskap Bilaga 7 Christinelund 2:3

95 Fyndenhet Total vikt (g) Identifierade arter F3875 6,0 Höns F ,5 Får/get F ,0 Nötboskap, svin, får, får/get, kolja F ,0 Nötboskap, svin, får/get F ,0 Svin F ,0 Nötboskap F5146 3,0 Däggdjur F ,0 Nötboskap, svin, fågel F ,5 Nötboskap, svin F5438 4,5 Svin IF ,5 Nötboskap, svin IF ,5 Nötboskap IF ,5 Nötboskap IF2957, gr ,0 Nötboskap, svin, får, kronhjort IF ,0 Nötboskap, häst SS ,0 Nötboskap IF ,5 Nötboskap IF ,5 Nötboskap IF ,5 Fågel F ,5 Nötboskap Lösfynd 160,0 Nötboskap? 522,0 Nötboskap Totalt 7 434,0 RESULTAT De identifierade arterna består till största delen av våra vanligaste husdjur, nötboskap, svin, får, får/get och häst samt höns och katt. Ett fåtal fragment härrör från den vilda faunan och betstår av ben från kronhjort och rådjur samt hare, vilket indikerar att jakt utgjorde ett komplement till husdjurshållningen. Man kan även ha ägnat sig åt fiske eller så har man handlat med fisk från Helsingborg, men det är svårt att avgöra utifrån ett enda fiskben av kolja. Den ringa mängden fiskben beror åtminstone delvis på att sållning inte ingått i grävningsmetodiken. Benmaterialets spridning över en relativt lång tidsperiod gör att resultatet är osäkert, men ger en viss kunskap om djurhållningen under talen. Jämförande landsbygdsmaterial från tal är få till antalet och det råder en viss okunskap om benmaterialens beskaffenhet från dessa perioder. Ett jämförbart material är dock det från den näraliggande Todarps gårdstomt, Vasatorp 1:1 daterad till tal (Magnell 2015). Benmaterialet är något större, 11 kg, och något snävare daterat. Boskapsskötseln på Christinelund har varit av central betydelse för gårdens basekonomi där nötboskapen dominerar med 74 %, medan svin och får och get har utgjort ungefär lika stort komplement (figur 1). Ett fåtal ben har identifierats till häst och det visar att man har haft hästar på gården, som med största sannolikhet har använts som drag- och/eller riddjur. I Todarp har nötboskapen också haft den största betydelsen för ekonomin, men andelen svin är något högre, vilket förmodligen beror på regionala skillnader. Fårhållningen varierar också lite och tycks ha haft en större betydelse i Todarp än på Christinelundsgården. Den anatomiska fördelningen visar i stora drag en liknande fördelning av mellan nötboskap och svin vad gäller förekomst av ben från samtliga kroppsregioner (tabell 2). En skillnad är dock att de köttrika delarna är bäst representerade hos nötboskapen, Osteologisk rapport Bilaga 7

96 Figur 1 Artfördelning i Christinelund och Todarp, baserad på antalet fragment Nötboskap Svin Får/get medan svinbenen fördelar sig ganska jämt mellan köttrika och köttfattiga delar. Kotor och revben, som räknas som köttrika delar, tycks vara underrepresenterade hos båda arterna och kan förklaras med tafonomiska faktorer, eftersom dessa ben är porösare och har troligtvis styckats i mindre bitar, vilket gör att de lättare vittrar sönder och försvinner. Tabell 2 Anatomisk fördelning, Christinelund. Element Nötboskap Svin Får Får/get Häst Kranium (Cranium) Underkäke (Mandibula) Tänder (Dentes) Skulderblad (Scapula) Överarmsben (Humerus) Strålben (Radius) Armbågsben (Ulna) Handrotsben (Carpus) Mellanhandsben (Metacarpus) Andra halskotan (Axis) Halskota (V. Cervicales) Bröstkota (V. thoracales) Ländkota (V. lumbales) Kota, obest (Vertebrae) Revben (Costae) Korsben (Sacrum) Bäckenben (Coxae) Lårben (Femur) Skenben (Tibia) Hälben (Calcaneus) Språngben (Astragalus) Mellanfotsben (Metatarsus) Metapod Tåben I (Phalanx I) Tåben II (Phalanx II) Tåben III (Phalanx III) Totalt Bilaga 7 Christinelund 2:3

97 Åldersfördelningen av nötboskap visar att djurbesättningen bestått av både kalvar, ungdjur och fullvuxna djur. Utslaktningen domineras av de fullvuxna djuren, 3 8 år, som utgjordes av uttjänta mjölkkor och oxar. Detta resultat indikerar att djurhållningen fokusrat på mjölkproduktion där äldre kor med minskad mjölkproduktion har slaktats. Ett liknande mönster finns i materialet från Todarp. Åldersfördelningen bland svinen tycks följa den gängse sammansättningen med spädgrisar och utslaktade ungdjur månader. Den senare åldersgruppen saknas i Todarp, vilket kan förklaras med att dessa djur har sålts till godset eller på marknaden i Helsingborg (Magnell 2015). När det gäller slaktåldrarna för får/get är underlaget litet och visar på ett sex månaders lamm och ett fullvuxet djur, 4 6 år. I Todarp visar materialet på en stor andel höstslaktade lamm och en grupp äldre djur. I Christinelunds materialet finns endast ett könsbedömt ben från nötboskapen, ett mellanhandsben av ko. Könsbedömningen av svin som är baserad på sju hörntänder visar att sex är från galtar och endast en från en sugga. Detta mönster överensstämmer med Todarp och är typiskt för en utslaktning av suggor i ung ålder och där de större galtarna behållits som köttdjur. Antalet ben användbara för beräkning av mankhöjden är få, men visar att nötboskapen tillhört en relativt småvuxen ras baserad på ett mellandhandsben av ko, 111 cm, vilket är något större än de medeltida korna. Storleksökningen under talen hänger samman med en allmänt ökad efterfrågan på kött och en marknad för större nötdjur (Vretemark 2011). Fåret har uppnått en mankhöjd på 63 cm, baserat på ett mellanhandsben och ligger inom ramen för storleksvariationerna under medeltid. Hästen var 148 cm över manken, baserad på ett mellanfotsben, vilket överensstämmer med storleken på fjord- och islandshästen. Ett fåtal fågelben har identifierats till höns, vilket var ett vanligt inslag på gårdarna under den här tiden. Det vilda inslaget består av vardera ett mellanhandsben från kronhjort och rådjur, vilket är för lite för att belägga att jakt har förekommit som komplement till husdjurshållningen. Dessa ben har troligtvis suttit kvar i skinn, som man införskaffat genom t ex handel. Ett bäckenben av hare visar att viss fångst av småvilt har förekommit, vilket får anses vara ett komplement till gårdens ekonomi. Sammanfattningsvis kan sägas att gården har varit självförsörjande, men materialet är för litet för att avgöra om det funnits någon form av överskottsproduktion. REFERENSER Frejd, J Cristinelund 2:3, Allerums socken, Helsingborgs kommun, Skåne län. Arkeologisk förundersökning Sydsvensk Arkeologi Rapport 2016:18. Grant, A The use of tooth wear as a guide to the age of domestic ungulates. I: Wilson, B., Grigson, C. & Payne, S. (red.). Ageing and Sexing Animal Bones from Archaeological Sites. BAR British Series 109. Oxford. Driesch, von den, A. A guide to the measurement of animal bones from archaeological Sites. Peabody Museum Bulletin 1. Harvard/Cambridge/Massachusetts. Habermehl, K.-H Die Altersbestimmung bei Haustieren, Pelztieren und beim Jagdbaren Wild. Berlin. Harcourt, R.A The Dog in Prehistoric and Early Historic Britain. Journal of Archaeological Science 1974:1, s Kieswalter, L Skelettmessungen an Pferden als Beitrag zur theoretischen Grundlage der Beruteilungslehre des Pferdes. Dissertation. Leipzig. Magnell, O Bilaga 4. Osteologisk analys av djurben från Todarps gårdstomt, Vasatorp 1:1. Riksantikvarieämbetet rapport 2015:31. Matolcsi, J Historische Erforschung der Körpergrösse de Rindes auf Grund von Ungarischem Knochenmaterial. Zeitschrift für Tierzüchtung und Züchtungsbiologie. Bd 87, 1979/71. Hamburg. Osteologisk rapport Bilaga 7

98 Mayer, J.J. & Brisbin Jr. I.L Sex identification of Sus scrofa based on canine Morphology. Journal of Mammalogy 69: Mennerich, G Römerzeitliche Tierknochen aus drei Fundorten des Niederreinggebiets. Dissertation. Müchen. Silver, I.A The ageing of domestic animals. I: Brothwell, D. & E. Higgs, E. (eds). Science in Archaeology. 2nd ed. London. Teichert, M Osteometrische Untersuchungen zur Berechnund der Widerristhöhe bei Schafen. Archaeological studies. 1975: Vretemark, M Från ben till boskap. Kosthåll och djurhållning med utgångspunkt i medeltida benmaterial från Skara. Skara. Bilaga 7 Christinelund 2:3

99 BILAGA 8 Historisk-geografisk studie Lars Persson Historisk-geografisk studie Bilaga 8

100 Stora Slusås i Allerums socken en historisk-geografisk studie av en ödelagd bondgård Lars Persson Inledning Gården Stora Slusås existerar inte längre, men den låg på 1700-talet strax norr om frälsehuvudgården Kulla-Gunnarstorp i Allerums socken norr om Helsingborg. Som del av en arkeologisk undersökning av området där gården var belägen, utförd av Sydsvensk Arkeologi AB, har Malmö Museer genomfört en analys av äldre lantmäterimaterial och en del annat historiskt källmaterial för gården och dess närmaste omgivning. Utifrån lantmäterikartor rekonstrueras Slusås bebyggelse- och markorganisation. Studien har även inriktats på sökande efter eventuella fornlämningsindikationer i studerat källmaterial för gårdsläget och dess omedelbara närområde. Dessutom har frågeställningar om Stora Slusås historiska relation till Kulla-Gunnarstorp samt när och varför gården ödelades försökt besvaras. Först i föreliggande rapport berörs markägandet i Allerums socken på främst och 1700-talet. Därefter följer en redovisning av Stora Slusås bebyggelse och markorganisationen kring densamma när gårdens ägor karterades första gången på 1730-talet. Nästa del handlar om de fornlämningsindikationer som påträffats för Stora Slusås gårdstomtsnära mark vid analys av studerat källmaterial. Slutligen berörs frågan om Slusåsgårdarnas historiska koppling till huvudgården Kulla- Gunnarstorp och varför bebyggelseenheten ödelades. Figur 1. Undersökningsområdets geografiska läge. Stora Slusås gårdsläge markerat med röd linje. Bilaga 8 Christinelund 2:3 1

101 Undersökningsområdet Det arkeologiskt studerade området är kopplat till fornlämningen Allerum 159:1 som utgörs av gården Stora Slusås historiska gårdstomt. Området är beläget strax nordöst om gården Christinelund i Allerums socken strax nordväst om Helsingborg (figur 1). Platsen ligger idag i ett omväxlande odlingslandskap en dryg kilometer från Öresundskusten. Strax öster och norr om undersökningsområdet rinner en bäck. Några kilometer söder om området ligger den medeltida frälsehuvudgården Kulla-Gunnarstorp. Markägande i Allerums socken från 1500-tal till 1700-tal I Allerums socken har det länge funnits två huvudgårdar. Den ena har ägts av adeln och heter som sagt Kulla-Gunnarstorp, den andra har ägts av kronan och bär namnet Hjälmshults kungsgård. Jordbruket vid båda dessa huvudgårdar har fram till 1800-talet till stor del skötts av underliggande landbogårdars åbor i Allerums socken. En komplett bild av gårdsägandet i socknen kan vi få från mitten av 1600-talet genom 1651 års decimantbok (figur 2, tabell 1). Vid denna tid ingår de två Slusåsgårdarna i Margrete Rosenkrantz godsmassa i socknen. Margarete var den dåvarande ägarinnan till Kulla-Gunnarstorps gods. Figur 2. Ägare till gårdarna i Allerums socken Källa: 1651 års decimantbok. Enheterna Östergård, Krumhuset och Guidröd med vardera en gård tillhörande Kulla-Gunnarstorp har inte kunnat lägesbestämmas. Historisk-geografisk studie Bilaga 8 2

102 Bebyggelseenhet Antal gårdar skatte eller krono Antal gårdar till Kulla-Gunnarstorp Antal andra frälsegårdar Totala antalet gårdar Allerum Allerum, kyrkbyn Bröde Djuramossa Dompäng Duvestubbe Döshult Guiröd Gummarp Krumhuset Kungshult Laröd Mjöhult Mossagård Myrarp Nygård Nällåkra Skoghuset Slusås Tornhult Torshult Östergård Östra Klappe Totalt Tabell 1. Gårdarnas fördelning på bebyggelseenheter och ägare år Källa: 1651 års decimantbok Stora Slusås verkar dock inte ha tillhört Kulla-Gunnarstorp särskilt länge år 1651 för, som det redovisas i den arkeologiska undersökningsplanen: Gården Slussås utgjorde emellertid inte en landbogård till Kulla-Gunnarstorps sätesgård, som är känd sedan 1400-talet under namnet Gundestrup, utan den hade sedan år 1532 utgjort ett s.k. fritt bondegods, då Fredrik I hade beviljat innehavaren och hans efterlevande frihet mot en årlig avgift till Helsingborgs slott (Persson 2010 s. 208). Gården tillhörde dock kronan (den danska) år 1642 (Ibid.) (Sydsvensk arkeologi AB 2016, s. 9). Äldsta skriftliga belägget för Slusås finns i Krabbes jordebok från år 1524, dvs. från medeltidens slutskede. Gården bör då ha varit en frälselandbogård i Krabbes godsmassa. I olika historiska källmaterial kallas Slusås även Gamla Slus, Stora Slus och Stora Slusås (Skånes ortnamn, del 12 s. 67 f). I figur 2 visas att en stor del av Kulla-Gunnarstorps tillhörande, insockne bondegods i Allerums socken år 1651 fanns i relativt nära anslutning till huvudgården och norrut från densamma. Alla gårdarna i Gummarp, Djuramossa, Mjöhult och Slusås tillhörde godset. Kulla-Gunnarstorp hade dock även underliggande gårdar i ett flertal bebyggelseenheter i resten av socknen, och en del landbor hade relativt lång väg till hoveriarbetet vid huvudgården. Knappt hälften av gårdarna i Allerums socken var emellertid krono- eller skattegårdar, och socknen dominerades inte helt av frälsegodset (se tabell 1). Bilaga 8 Christinelund 2:3 3

103 Fram till 1765, då L. Gillberg gav ut sin beskrivning av Malmöhus län, förändrades markägandet i Allerums socken något. Bland annat hade lite mera frälsegods övergått till andra frälseägare än ägaren av Kulla-Gunnarstorp (till Krapperups och Möllarps gods). Slusås tillhörde dock ännu Kulla- Gunnarstorps gods (Gillberg 1765, s ). Bebyggelse, markanvändning och odlingsorganisation i Slusås på 1700-talet Den äldsta storskaliga lantmäterikartan över Slusås ritades 1738 och finns i lantmäteristyrelsens arkiv (akt L1-23:1). Akten redovisas i arkivregistret emellertid inte som Slusås utan som Kristinelund nr. 2. Men kartan visar marker till frälsehemmanen Stora och Lilla Slusås samt till skattekronohemmanet Nygård (se figur 3). Figur 3. Lantmäterikarta över Stora och Lilla Slusås samt Nygård från Slusåsgårdarna belägna i östra delen av det karterade området(röda byggnadslängor). Källa: Lantmäteristyrelsens arkiv, akt L1-23:1. Kartan visar att Stora och Lilla Slusås hade sin bebyggelse med ca 200 meters mellanrum i den östra delen av sin tillhörande inägomark (figur 3). Båda gårdarna var insockne frälsehemman under Kulla- Gunnarstorp, men Stora Slusås var donerat på livstid till godsinspektoren Steen Sommar. Till Stora Slusås hörde 1738 en vattenkvarn vid en bäck och kvarndamm som låg några hundra meter norrut från gårdarna. Inägomarken till såväl Slusåsgårdarna som Nygård dominerades av ängsmark som till stor del var beväxt med träd och buskar (främst al, hassel och ask). Åkern var fördelad på flera delområden, men låg i huvudsak relativt nära bebyggelsen. För att tydliggöra markanvändningen och de båda slusåsgårdarnas respektive ägor har en renritning av kartan och en excerpering av kartbeskrivningens uppgifter genomförts. Figur 4 visar resultatet av detta arbete. Stora och Lilla Slusås hade sina inägor, dvs. åker och äng, i ägoblandning med varandra. Stora Slusås äng låg dock till stor del samlad i ett par större delområden, bl. a. i den särhägnade Hästhagen som tidigare varit beteshage, men som 1738 utnyttjades för höproduktion som ängsmark. Historisk-geografisk studie Bilaga 8 4

104 En stor del av Lilla Slusås ängsmark höstades inte till gården utan hade lagts till Kulla-Gunnarstorps huvudgårdsbruk. Hela den aktuella ängen som höstades till huvudgården låg tillsammans med äng till Nygård och torpet Bäckahuset i en stor ängsvång. I kartbeskrivningen anges att man efter att ha höstat in höet till huvudgården från denna vång, fick huvudgårdens stalloxar beta i densamma. Även några mindre åkermarker till Lilla Slusås hade lagts under huvudgårdsbruket (ytor med beige färg i figur 4). Den åker som brukades under Stora och Lilla Slusås gårdar fanns dels i den stora Slusås Åkervång, och dels i lyckan Röerna. Vångar och lyckor brukades i ensäda och var årligen hägnade mot kreaturen för spannmålsodling. Huvuddelen av deras äng fanns också i Slusås Åkervång. Lilla Slusås hade även ängsmark i lyckan Östre äng. Nygård i väster hade all sin tillhörande åkermark i den egna vången Nygårds Åkervång, men även lite äng i den vång som brukades till Kulla-Gunnarstorp. Figur 4. Slusåsgårdarnas inägors rumsliga fördelning i vångar och lyckor år Källa: se figur 3 Både Lilla och Stora Slusås hade sin betesmark på fälad norr och nordväst om de karterade inägorna i figur 4. För att kunna driva kreaturen mellan gårdstomterna och fäladen i norr fanns en lång fägata utmed bäcken som rann i den östra kanten av den mark som karteras i figur 4. Kvarnen och kvarndammen var belägna vid denna fägata. I anslutning till fägatans mynning mot fäladen låg torpet Bäckahuset med lite åker och äng. Stora Slusås hade en mindre beteshage till kalvar strax söder om gårdstomten. Hägnaderna kring vångar, lyckor och hagar bestod främst av risgärdsgårdar som bitvis hade stenmur under sig. Träd och buskar till hägnadsmaterial fanns rikligen i de egna ängarna. Österut från Slusås inägor och fägata gränsade inägor till Döshult och Djuramossa byar. Söder om Slusås inägor gränsade Kulla-Gunnarstorps fäladsmark. Beskrivningen till 1738 års karta ger en hel del intressanta uppgifter om Slusåsgårdarna. Beskrivningen inleds med följande: Stora och Lilla Slusåhs, twenne halfwa hemman, begge under N:o 1 i cronojordeboken införde; belägne uti ( ) och skogsbygden, warandes desse hemman för lång Bilaga 8 Christinelund 2:3 5

105 tid tillbakars afbrände, efter hwilcken olyckelig händelse det ena halfwa hemmanet blifwit flyttat och upbygt på annor platz, hwilcket nu Lilla Slusåhs kallas, (akt L1-23:1, beskrivning av Slusås). Den lokalisering som Lilla Slusås bebyggelse har på 1738 års karta är alltså inte den ursprungliga. Förmodligen har båda gårdarna tidigare legat nära vandra där Stora Slusås gård var belägen vid karteringen. Detta är särskilt intressant och viktigt att beakta om man ska avgränsa fornlämningsområdena för Stora och Lilla Slusås gårdstomter. En intressant frågeställning är hur länge huvudgården hade brukat en del av inägorna som egentligen hörde till Lilla Slusåhs. Hade det möjligtvis blivit så redan efter att gårdarna brunnit och Lilla Slusås flyttades till ny gårdstomt? Den enda informationen om detta som påträffat vid genomgången av kartbeskrivningen finns i redovisningen av Nygård. Angående Nygårds äng anges att en del höstades till huvudgården Kulla-Gunnarstorp, vars ägare anges ha skatterätten till Nygård trots att det var ett skattekrono-rusthåll. Det handlade om Nygårds äng i den ängsvång där huvudgården även höstade äng som tillhörde Lilla Slusås (se figur 4). Huvudgården anges ha höstat denna ängsmark sedan år före karteringen, dvs. från omkring år Hur som helst tyder omflyttningen av åker och äng från Lilla Slusås och Nygård till Kulla-Gunnarstorp på en strävan efter att utvidga huvudgårdsbruket under början av 1700-talet. Detta var relativt vanligt förekommande vid skånska frälsehuvudgårdar under såväl som 1700-talet, då en hel del byar och ensamgårdar ödelades. Figur 5. Slusåsgårdarna och Kulla-Gunnarstorps huvudgård år De grönfärgade områdena är bebyggelseenheternas inägor (åker och än), de ofärgade områdena är permanenta betesmarker (fälad och beteshage). Vägar utsatta med streckad linje och gränser mellan olika bebyggelseenheters inägor med linjer i olika färger. Källa: Lantmäterimyndigheternas arkiv akt 12-ALL-26 Historisk-geografisk studie Bilaga 8 6

106 Stors Slusås gårdstomt och närmaste omgivning 1738 Vi ska nu studera miljön kring Stora Slusås gårdsläge som det såg ut 1738 lite mera i detalj. Detta är särskilt intressant eftersom det är här den arkeologiska undersökningen äger rum och kan ge information om bebyggelsens ålder och hur man använt de gårdsnära markerna. Figur 6. Stora Slusås gårdstomt med närområde enligt 1738 års karta. Källa: se figur 3 I kartan från 1738 ritas Stora Slusås som en kringbyggd, fyrlängad gård med anslutningsvägar från sydväst och från öster. I direkt anslutning till gårdstomten fanns tre mindre särhägnade ytor (1a, 1b och 1d i figur 6). Söder om lyckan 1d fanns två små dammar eller s.k. vattningar till gårdens kreatur. Söder om dessa fanns ytterligare en mindre inhägnad lycka med beteckningen 1c i kartbilden. Vägen österut från gården gick i en fägata som ledde mot gårdens fäladsbete. I lantmäterikartans beskrivning redovisas följande markanvändning för de gårdsnära, inhägnade områdena: 1a: En örthage 1b: Humlehagen kallad, en dehl till Kåhlhage, sandmylla med öhr grut under. En dehl odugl: backe, derest lilla Slus för warit bygd. 1c: Södra kålhagen 1d: Frukthagen, en del brukad som kålland, en del med små körsbärsträd samt med en kölna (gul byggnad i figur 5). Uppgiften om att Lilla Slusås gårdsbebyggelse tidigare legat inom området 1b är mycket intressant. Det hägnade området 1b är litet, så rimligtvis har Lilla Slusås gård täckt ytterligare markområde sydöst om Stora Slusås gårdstomt. Det innebär också att det fornminnesområde som i FMIS är redovisat som Lilla Slusås gårdstomt är ett sekundärt gårdsläge, och att Lilla Slusås äldre gårdstomt är Bilaga 8 Christinelund 2:3 7

107 belägen direkt öster om Stora Slusås historiska gårdstomt. Detta bör få konsekvens för hur man avgränsar fornlämningsområdet vid Stora Slusås. Utöver de olika hagarna 1a-1d som berörs ovan klargör beskrivningen till 1738 års karta att området 1e, beläget direkt nordöst om gårdstomten, utgjordes av en oduglig, stenig plats. Vad som funnits här är oklart. Det kan handla om en naturligt stenig yta eller någon människoskapad stensättning på platsen. Angående kölnan i området 1d kan sägas att kölna brukar vara en beteckning för ett torkhus för malttillverkning (eller ibland för linberedning). Beteckningen basta (bastu) är synonym och påträffas ibland också i kartbeskrivningarna. Åkrarna närmast Stora Slusås gårdstomt hade 1738 olika namn med namnledet toft. Detta förhållande är det normala på 1700-talet och huvuddelen av alla gårdar i Skåne hade en eller flera toftåker vid gårdsläget. Inom slättbygderna har det vid arkeologiska undersökningar ofta påträffats äldre bebyggelselämningar i tofterna, men så måste alls inte vara fallet med Slusås. Enheten har ett relativt sent äldsta skriftliga belägg (år 1524) och ingenting i studerade källmaterial antyder direkt att bebyggelsen måste vara så mycket äldre än så. Några andra fornlämningsindikerande objekt eller förhållanden i anslutning till Stora Slusås gårdstomt har inte påträffats i studien. Slusåsgårdarnas förhållande till Kulla-Gunnarstorp och skapandet av Christinelund Som vi sett ovan övergick Slusåsgårdarna någon gång mellan 1642 och 1651 till Kulla-Gunnarstorps frälsegods. Därefter kom de att ingå i Kulla-Gunnarstorps insockne landbogods under en längre tid. Vid tiden för karteringen 1738 var Lilla Slusås ett ordinärt frälsehemman med hoveriskyldighet vid huvudgården. Redan då hade en del av dess inägor lagts under huvudgårdsdriften och förminskat hemmanets inägor. Vid samma tidpunkt var Stora Slusås donerat till Kulla-Gunnarstorps inspektor på livstid och fungerade alltså som inspektorsboställe. År 1765 redovisas Slusås som en insockne frälse bebyggelseenhet på 1 mantal. Någon uppdelning på Stora och Lilla Slusås görs inte (Gillberg 1765, s. 249). Det omtalas nu inte som inspektorsboställe, och kanske var inspektor Sommar som haft Stora Slusås donerat som sådant nu död. Förmodligen har landborna på Slusåsgårdarna nu gjort samma hoveriarbete på huvudgården som alla de övriga landborna på insockne frälsegårdar i Allerums socken. Figur 7. Område vid Slusås år Med röd linje markeras gårdstomterna från 1738 års karta. Historisk-geografisk studie Bilaga 8 8

108 År 1802 gjordes en kartering av Kulla Gunnarstorps ängsmark och en hoveriindelning av ängarna på de hoveriskyldiga landborna (figur 7). Nu fanns inte längre någon bebyggelse på den plats där gården Stora Slusås låg år Däremot fanns fortfarande bebyggelse på Lilla Slusås gårdstomt. I beskrivningens hoverilistor finns Lilla Slusås med, men Stora Slusås saknas. Cirka 400 meter sydväst om Stora Slusås f.d. gårdstomt fanns nu nytillkommen bebyggelse på den plats där Christinelunds gård är belägen idag. Inget namn för denna bebyggelse redovisas i kartan men littera A (som är utsatt invid gården)anges i beskrivningen vara ett hus vid Slus. En del åker och äng redovisas som husets inäga. I den skånska rekognosceringskartan från 1810-talet redovisas den nya bebyggelsen väster om Slusås som Ladugård (figur 8). Eftersom den ligger på Slusås f.d. mark, och Slusåsgårdarna ingick i Kulla- Gunnarstorps gods, måste det handla om en ladugård till Kulla-Gunnarstorp. Bebyggelse redovisas fortfarande på Lilla Slusås gårdsplats. Gården benämns bara Slusås i kartbilden och eftersom Stora Slusås nu var öde behövde man inte längre tala om Lilla och Stora Slusås. Rekognosceringskartan visar att det fortfarande på 1810-talet fanns mycket träd och buskar i områdets ängsmarker. Det stora fäladsområdet nordväst om Kulla-Gunnarstorp redovisas däremot som öppen betesmark. Figur 8. Utdrag ur skånska rekognosceringskartan som ritades under 1810-talet.Kulla-Gunnarstorps huvudgård syns längst ned i bild. Ladugården måste motsvara den som senare kallades Christinelund och som låg på samma plats. I boken Skånska slott och herresäten i Sverige, del Skåne 1 (Kjellberg 1966, s. 166 ff) behandlas gården Christinelunds historia. Här anges att storgården Christinelund avsöndrats från Kulla- Gunnarstorp och består av ägor som tidigare tillhört hemmanet Slusås. I början av 1800-talet bebyggdes den som ladugård under huvudgården och fick sitt nuvarande namn, sannolikt efter dåvarande ägarens, greve Jacob Gustaf De la Gardie, fru Christina Amalia Hedvig Adelaide Sparre af Sövdeborg. (Kjellberg 1966, s. 166). Bilaga 8 Christinelund 2:3 9