SÄLBLADET. SÄLs ordförande klättrar på maktlistan. Medlemstidning för Samfundet Äldre Läkare en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund

Transkript

1 SÄLBLADET Medlemstidning för Samfundet Äldre Läkare en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund I detta nummer bl.a.: Ledaren om åldersdiskriminering 3 SÄLs ordförande klättrar på maktlistan Facklig information 4 Höstmötet i Skövde 7 Ombildning av SÄL 10 Bokrecensioner 11 Reflexioner från en rullstol 12 Tillbakablick 14 Reserapporter 18

2 Redaktören har ordet... Ledaren Slut på åldersdiskrimineringen? SÄL skriver historia! Nåja, skriver historia i alla fall vänder vi blad i vår drygt 40-åriga historiebok. På årsmötet i Halmstad om två månader kommer, om närvarande Sälar beslutar enligt styrelsens förslag, SÄL att ombildas till SÄL. Är inte det en verklig milstolpe, så säg? Kanske kan man säga att SÄL blir SÄL? nya I vilket fall som helst så kallas SÄLs medlemmar till ett årsmöte där vår förening föreslås bli ombildad till en ideell förening, som fortsätter att vara en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund. Att vara en ideell förening medför vissa skattemässiga konsekvenser; t ex betalas inte moms på produktion och distribution av medlemstidningen, och föreningen kan äntligen få ett organisationsnummer. I samband med denna ombildning görs en revision av föreningens stadgar, senast reviderade för 10 år sedan, och föreningen föreslås ändra namnet från Samfundet Äldre Läkare till Sveriges Äldre Läkare. Styrelsens ledamöter är övertygade om att akronymen SÄL absolut inte får ändras men anser att det finns goda skäl att byta ordet Samfundet. Frågan om namnbyte har aktualiserats senaste året, och styrelsen har kommit fram till att beteckningen Sveriges Äldre Läkare bättre motsvarar ambitionen att enligt det nya stadgeförslaget bland annat bevaka de fackliga frågorna från äldre läkares perspektiv, och att det anger en mera offensiv attityd än Samfund och Sällskap. Det har visat sig att många yngre Sälar faktiskt tror att Sveriges Äldre Läkare är vad SÄL betyder idag. Barbro skriver i sitt brev Till medlemmarna i SÄL vad den föreslagna förändringen innebär. Hela stadgeförslaget finns tillsammans med detta nummer av SÄLbladet. Och på årsmötet är det meningen att beslutet om nya SÄL ska fattas. Så man får kanske läsa i lokalpressen den 8 maj: SÄL klubbad igår i Halmstad! Dagens Medicins nya lista över sjukvårdens makthavare publicerades i januari. Där kunde man konstatera att det finns Sälar som inte bara kan simma utan också klättra. SÄLs ordförande Barbro, riksdagsledamot, ledamot av socialutskottet och Statens medicinsk-etiska råd, visade sig ha klättrat från plats 38 på rankinglistan förra året till nr 21 i år. Motiveringen till upphöjelsen var bland annat att hon är fortfarande mer Barbro Westerholm än en bred sjukvårdspolitisk företrädare för sitt parti och brist på formellt inflytande kompenseras med förmåga att driva opinion. Att Barbro också är en stor tillgång för SÄL är ju ingen nyhet. Sälarna gratulerar! Det här numret av SÄLbladet har en lite starkare facklig prägel än vanligt, vilket inte minst framgår av Gunnar Sandbergs Facklig informa tion. Även tidningskollegan Dagens Medicin hade i samma nummer som Rubrik i Dagens Medicin 1-2/11 maktlistan en intervju med en av många yrkesverksammma äldre läkare, en 71-årig barnkirurg, och med Barbro Westerholm, som i artikeln säger: Det kommer att bli alltfler äldre läkare som stannar kvar i yrkeslivet. De behövs, och vi måste se till att äldre har samma trygghet och anställningsförhållanden som yngre läkare. Viktiga frågor är värnandet om de äldre läkarnas fortsatta receptförskrivningsrätt, rätten till vidareutbildning och försäkring. I övrigt innehåller det här numret bland annat inbjudan till höstmötet i Skövde september med anmälningsblanketter bifogade. Observera att hotellbokningar måste göras senast 15 juni. Och en Tillbakablick står Kerstin Hagenfeldt för. Barbros ledare speglar hennes oförtröttliga kamp mot alla former av åldersdiskriminering, pensionärens allra viktigaste fråga. Närmast ses många av oss i Halmstad 6-8 maj. När detta skrivs är det ännu midvinter och snö. Glad Påsk och härlig vår önskar redaktionen! Ingvar Gustafson redaktör för Sälbladet Storängsgatan 3 A, Växjö / ingvar.gustafson@comhem.se Redaktion: Ingvar Gustafson, Lennart Rinder, Omslagsfoto: Peter Knutsson. Tryck: AB Norrmalmstryckeriet I december 2010 gick remisstiden ut för Utredningen om utvidgat skydd mot åldersdiskriminering (SOU 2010:60). Den föreslog att förbudet mot åldersdiskriminering ska utvidgas till att omfatta de samhällsområden utom värnplikt och civilplikt där sådant skydd idag saknas, t.ex. för varor, tjänster, bostäder, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Förbudet hindrar dock inte särbehandling på grund av ålder, om den har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Som exempel ses det som berättigat att ha en nedre åldersgräns för utköp av tobak och alkohol samt att ha tillgång till pensionärsrabatter I utredningen påminns om att det i 2 i hälso- och sjukvårdslagen står att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Att låta behoven stå tillbaka på grund av ålder, födelsevikt, livsstil eller ekonomiska och sociala förhållanden är en form av diskriminering och oförenligt med hälso- och sjukvårdens etiska principer. Däremot är det acceptabelt att i det enskilda fallet ta hänsyn till omständigheter som begränsar nyttan av medicinska åtgärder. Det är därför den totala bedömningen av patientens behov och hur patienten kan tillgodogöra sig vården som ska avgöra insatserna inte den kronologiska åldern. Utredningen fann att det förekommer ett antal åldersgränser som används inom hälso- och sjukvården. I vissa fall är de legitima och fastställda i lag eller föreskrifter, i andra inte och med variation mellan landstingen, exempelvis sjukvård för asylsökande, tandvård, blodgivning, assisterad befruktning, mammografi och gynekologiska cellprover. Det finns också en större benägenhet att, när det gäller äldre patienter, avstå från att ställa diagnos och i stället enbart behandla symtom. Endast tre av 73 remissvar motsätter sig helt en lagstiftning. Regelrådet anser att konsekvensanalysen av lagens effekter är bristfällig och Svenskt Näringsliv samt Företagarna tycker att Sverige inte borde föregripa införande av EU-regler på området. Några remissinstanser motsätter sig borttagande av åldersgränser för olika former av boenden, och andra ser problem när det gäller de åldersgränser som finns för försäkringar. Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Folkhälsoinstitutet samt de kommuner, landsting och länsstyrelser och fackliga organisationer som svarat tillstyrker alla utredningens förslag. Det innebär att de står bakom det som skrivs om hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det är mycket, mycket glädjande. Läkarförbundet markerar i sitt yttrande att hälso- och sjukvården ska vara behovsstyrd men att åldersgränser kan användas för syften som är legitima och skyddsvärda. Tankesmedjan Seniorkraft och de fem rikstäckande pensionärsorganisationerna har avgett ett gemensamt utförligt remissvar med tillstyrkan utom på vissa punkter. Organisationerna anser att åldersgränser för boende för äldre är åldersdiskriminerande och bör avlägsnas liksom undantaget för försäkringsområdet i betänkandet som är omotiverat. Inom hälso- och sjukvården förekommer i dag undanträngningseffekter, där äldre över 65 år placeras i annan vårdkö, s.k. självvald kö. Därmed hamnar dessa äldre utanför vårdgarantin. Vårdsökande över 65 år erhåller inte heller den rehabilitering som de är berättigade till, p.g.a. resursbrist och organisation hos regioner, landsting och kommuner. Åldersgränser för kommunala insatser inom ramen för socialtjänstlagstiftningen bör endast få finnas där de är motiverade. Organisationerna reagerar också mot åldersgränserna för rätten att erhålla s.k. bilstöd och personlig assistent. Att vi kommit så här nära att få en bred lag mot åldersdiskriminering är till stor del tack vare det arbete som gjorts av EU-organisationen AGE, en lobbyorganisation inom EU som representerar 150 medlemsorganisationer och 25 miljoner äldre. Jag fick vara med i den grupp inom AGE som 2001 fick uppdraget att ta fram ett förslag till en bred lag mot åldersdiskriminering. I gruppen ingick bl a en engelsk juridisk expert på diskrimineringslagstiftning. Efter många turer kunde vi presentera ett förslag för EU-kommissionen, som föll i god jord och nu processas igenom EU-systemet. I några länder är motståndet starkt och det kommer nog att dröja innan man i EU beslutar om ett direktiv. Jag gläds därför åt att Sverige är på väg att anta en egen lagstiftning som bygger på EU-förslaget. Remissvaren visar att det är fullt möjligt att gå vidare med den föreslagna lagen till riksdagen med vissa justeringar och förtydliganden. Det verkar också regeringen att tro på eftersom den planerar att lägga ett förslag på riksdagens bord i juni Därmed kan riksdagsbeslut fattas i höst, något som kommer att bidra till en ändrad syn på äldre och vikten av att tillgodose äldres behov. Barbro Westerholm ordförande i SÄL 2 3

3 Facklig information från Gunnar Sandberg Vad vill SÄL? I snart fyrtiofem år har Sveriges äldre läkare varit organiserade i Sveriges Läkarförbund. För intresseföreningen Samfundet Äldre Läkare (SÄL) blev huvudinriktningen kamratlig samvaro och vidareutbildning i aktuell medicinsk utveckling och kulturella frågor. Av stort intresse för medlemmarna har också reseverksamheten varit med varierande teman. Under lång tid har SÄL erbjudit högklassiga konst- och musikresor över hela världen och nya spännande resor är nu på gång. Från förbundets sida har intresset för SÄL genom åren varit svalt. Vi betraktades inte som yrkesverksamma och var därmed inte av något större intresse i den läkarfackliga världen. Den bilden kan delvis ha varit sann under de första åren men har nu helt förändrats. Som befolkningen i övrigt har läkare haft förmånen att bli både äldre och friskare, och många vill arbeta längre. Den allmänna pensionsåldern har höjts ett par år, men läkare har en ökande benägenhet att arbeta även efter pensionen, och behovet av våra tjänster är idag i flera specialiteter närmast skriande. Trots bristen på intresse från förbundets sida har vi dock förutom direkta kontakter med förbundsledningen - haft en viss direkt och indirekt representation i förbundet via Stockholms Läkarförenings styrelse och en fullmäktigeplats för Sjukhusläkarföreningen. Vi har kunnat föra fram åsikter bl a om slöseriet med medicinska kunskaper och erfarenheter som en alltför tidig pensionering innebär. Från början var det inget större intresse från förbundets sida. I stället diskuterade SÄL samarbete med de större pensionärsföreningarna. SÄL var också tidigt ute och varnade för följderna när landstingen ville begränsa receptförskrivning med subventionsrätt om man inte var anställd inom vården. Så småningom tog förbundet till sig det, och idag kämpar vi gemensamt för att landstingen skall svara ekonomiskt för så kallade fritidsförskrivarkoder, som ger möjligheter för alla legitimerade läkare att privat skriva recept. Medlemsavgiften för pensionärer i förbundet har varit en stridsfråga. Från en obetydlig avgift, som med tiden fastställdes till tio procent av förbundsavgiften och gav rätt till samma service från förbundet som yrkesarbetande läkare hade, betalar vi nu en högre avgift där Läkartidningen ingår. Samtidigt måste vi som yrkesverksamma pensionärer betala full avgift för att få tillgång till individuell rådgivning. Dock har vi fått igenom att inte behöva betala hela årsavgiften om vi bara arbetar en del av året. Man kan således se det som en försäkring som man betalar för en viss minimiperiod när man arbetar - en anpassning till ett flexibelt arbetsliv. I pensionsfrågor har man dock alltid rätt att vända sig till förbundet. De sista åren har fortbildningsfrågorna blivit allt hetare. Det är orimligt att betala tusentals kronor ur egen ficka, om man inte har någon fast verksamhet att hänvisa till eller en verksamhetschef som är villig att stå för kostnaderna. Det kan röra sig om fortbildning i en specialitetsförenings regi eller en möjlighet att delta i annan svensk eller internationell fortbildning för att upprätthålla aktuell kompetens och känna sig up to date. Detta måste vi lösa, då många av oss med lång erfarenhet inom olika medicinska områden har förutsättningar att vara en stor tillgång i dagens pressade sjukvård. Vi behövs och vi kan fungera alldeles utmärkt som mentorer, handledare, konsulter m m i klinisk verksamhet eller forskning och med olika anställningskontrakt. Vi har i dessa frågor haft kontakter med flera intresserade specialitetsföreningar, och olika lösningar har börjat komma fram. IPULS (Institutet för professionell utveckling av läkare i Sverige) har också insett vilken erfarenhet och kompetens som håller på att gå förlorad och försöker nu bidra aktivt till de äldre läkarnas fortbildningsfrågor. Nyligen bildades också ett fortbildningsnätverk inom förbundet där olika intressenter, bland annat SÄL, deltar. Vad vill då SÄL? Föreningen är varken mer eller mindre än sina medlemmar, som idag utgör bortemot hälften av alla läkare över 65 år som är medlemmar i Läkarförbundet. Jag är över- tygad om att väldigt många vill att vi ska bli mer synliga och att vi ska bli fler. Vad står vi för? Vad gör vi? Och hur ser vi på framtiden? SÄLbladet fungerar utmärkt för dagens medlemmar. Det känns skönt att sätta sig med den när den kommer i brevlådan. Den ger en fyllig bild av vad vi sysslar med, och den når alla medlemmar. Nu börjar den också fungera som ett diskussions- och dialogforum mellan medlemmarna och med styrelsen. Det känns viktigt. Men hur når vi nya medlemmar? SÄLs styrelse använder och förespråkar först och främst mun-mot-munmetoden. Har man kul på SÄLs möten ute i landet är det viktigt att man berättar det när man kommer hem också för sina lite yngre kollegor och gärna lånar ut sitt exemplar av SÄLbladet. Mötena är ju verkligen uppskattade. Man känner sig ung på nytt när man träffar gamla studiekamrater under trevliga och festliga former och kan lyssna på högklassiga föreläsningar m m. Det är fantastiskt att få uppleva. En annan del är att vi blir mer synliga i media. Det kan vi göra bland annat genom att engagera oss i den allmänna samhällsdebatten som en märkbar aktör i sjukvårds- och äldrevårdsfrågor, något som vi faktiskt är bra på. Vi behöver också mer regelbundet presentera oss i Läkartidningen. Inte bara som en förening där man har trevligt, vilket i sig är viktigt att berätta om, utan också för att presentera våra viktiga fackliga frågor. Många medlemmar idag och ännu fler i framtiden tänker i stor utsträckning fortsätta jobba och ställer krav och önskemål som är speciella för vår krets. Dit hör också pensionsfrågorna, där det finnas anledning att påverka politiken. Vi behöver också en egen ruta bland de så kallade blå (fackliga) sidorna i Läkartidningen. Vi måste också bli mer synliga inom förbundet och - om det finns anledning - göra oss obekväma. Ingen inom förbundet - vanlig medlem, förtroendevald eller tjänsteman - borde vara ovetande om vad SÄL står för. Vid Läkarförbundets fullmäktigemöte i december behandlades SÄLs och Stockholms Läkarförenings motion, där vi yrkar att äldre läkares frågor måste få större plats i förbundet, och att vi får egen representation i fullmäktige och adjungeras till Centralstyrelsen (CS). Svaret från CS antogs av fullmäktige och innebär att vår hemställan ska beaktas i den parlamentariska utredning, som nu tillsätts i syfte att ge förbundet en för alla medlemmar bättre anpassad organisation i framtiden. I den utredningen vill vi synas särskilt. Vi kommer noga att följa den och se till att våra frågor får gehör. Gunnar Sandberg vice ordförande i SÄL Förbundets fullmäktige i december fastställde följande medlemsavgifter för För fullbetalande medlemmar: höjning med 10 kr/mån till 237 kr/mån (2844 kr/år) För pensionärsmedlemmar: höjning med 5 kr/mån till 68 kr/ mån (816 kr/år) 4 5

4 Samfundet Äldre Läkare SÄL Verksamhetsberättelse för arbetsåret 2010 Billingehus Styrelsen har utgjorts av Barbro Westerholm, ordförande, Gunnar Sandberg, vice ordförande, Lennart Rinder, sekreterare, Per-Henrik Magnusson, skattmästare, Ingvar Gustafson, redaktör, Nils Tryding, reseansvarig t.o.m. årsmötet i juni därefter Johan Waldenström - samt Anita Bråkenhielm och Stephan Palmstierna. Revisorer har varit Per G. Swartling, sammankallande, Johan Waldenström och Kristian Ahlström t.o.m. årsmötet i juni 2010, därefter Gitten Cederblad som ordinarie och Sven Lindgren som suppleant. Valberedning vald vid årsmötet 2009 för två år har varit Göran Wedenmark, sammankallande, Anders Biörklund och Olle Edhag med Lars Hakelius som suppleant. Medlemsantalet var vid årets slut 2.453, vilket är en ökning från motsvarande tidpunkt 2009 med 227 eller ca 10%. 192 (175) är 85 + och därmed avgiftsbefriade. Därtill kommer 65 medlemmar i Supporterklubben Äldre Läkare ( ej medlemmar i Läkarförbundet). Nästan 45 % av förbundsmedlemmar som är 65+ är medlemmar i SÄL. Lokalavdelningarna Skåne-SÄL (ca 350 medlemmar, konstituerad 2001, ordförande Stephan Palmstierna) och Väst-SÄL (ca 250 medlemmar, konstituerad 2005, ordförande Karl-Henrik Leissner) anordnar sammankomster och utflykter. Företrädare för lokalavdelningarna adjungeras till styrelsens sammanträden. Styrelsen har under året haft tre protokollförda sammanträden: 12 januari i Stockholm, 4 juni i Arvidsjaur i anslutning till vår/årsmötet därstädes och 24 september i Nyköping i anslutning till höstmötet. Därtill har styrelsen haft många kontakter via e-post och telefon. Under året beslutade styrelsen att initiera en stadge- och verksamhetsöversyn, som bereds av en grupp inom styrelsen: Gunnar Sandberg, sammankallande, Anita Bråkenhielm och Ingvar Gustafson. Styrelsen avser att lägga fram sitt förslag inför årsmötet i Halmstad i maj Årsmötet hölls i Arvidsjaur 5 juni med ca 125 röstberättigade deltagare i anslutning till vårmötet därstädes. Utöver traditionella stadgeenliga ärenden behandlades en motion från medlemmen Gun Däcker om namnändring från Samfundet Äldre Läkare till Sällskapet Äldre Läkare. I diskussionen höjdes röster för såväl som emot en namnändring. Frågan hänsköts till styrelsens ovan nämnda översyn av stadgar och verksamhetsinriktning och återkommer således inför årsmötet Vid årsmötet avtackades Nils Tryding, under elva år reseansvarig i styrelsen, för sina storartade insatser för SÄLs medlemmar. Vårmötet arrangerades i Arvidsjaur 4-6 juni med ca 250 deltagare och med Ingrid och Bengt Rönnbo som organisationskommitté. Höstmötet ägde rum i Nyköping september med ca 200 deltagare; organisationskommittén där leddes av Henning Höjer. Båda mötena höll sedvanligt högsta vetenskapligt-professionella och socialt-kulturella nivå och var synnerligen uppskattade av de många deltagarna. Medlemstidningen Sälbladet har sedvanligt utkommit med två enkelnummer och ett dubbelnummer. Redaktionen lägger ner ett omfattande arbete på att skapa tidningens innehåll och layout. SÄL är via ett mandat från Sjukhusläkarföreningen representerat av SÄLs vice ordförande vid Läkarförbundets fullmäktige och är via sekreteraren adjungerat till styrelsen i Stockholms läkarförening. Till årets fullmäktige hade Stockholms läkarförening tillsammans med SÄLs styrelse motionerat om att SÄL, mot bakgrund av bl.a. den ökande yrkesverksamhetsgraden hos äldre läkare, ska ha egen plats i fullmäktige och adjungeras till CS. Motionen hänvisades till den vidare utredningen av förbundets organisation. Medlemsavgiften höjdes genom årsmötesbeslut till 200:- (tidigare 150:-). SÄL har för medlemmarnas räkning varit engagerat i Grupptalan mot SalusAnsvar som nu avslutats med otillfredsställande resultat för berörda medlemmar. Återstående medel kommer per 31 december 2010 att tillföras SÄLs Kamratfond. SÄLs utlandsresor (t.ex. till Lofoten i anslutning till vårmötet i Arvidsjaur) har även under 2010 lockat många deltagare. De är synnerligen uppskattade för den höga kulturella nivån, de högklassiga researrangemangen och den angenäma samvaron kolleger emellan. SÄL har som intresseförening inom Läkarförbundet en hemsida på som under året uppgraderats så att man bl.a. där kan ansöka om medlemskap, läsa medlemstidningen m.m., och styrelsens ambition är att ytterligare utveckla denna form av kommunikation med medlemmarna. Stockholm den 11 januari 2011 Barbro Westerholm Gunnar Sandberg Lennart Rinder ordförande vice ordförande sekreterare Per-Henrik Magnusson Ingvar Gustafson Johan Waldenström skattmästare redaktör reseansvarig Anita Bråkenhielm Stephan Palmstierna Välkommen till SÄLs höstmöte i Skövde september 2011 på Billingehus Vi har fått den stora äran och glädjen att anordna höstens SÄL-möte i Skövde. Det är ca 10 år sedan Skövde senast var värd för ett SÄL-möte, då i regi av vår hedersmedlem och förre ordförande Hans Rundcrantz. Vi hoppas att ni som var med förra gången antingen tyckte att det var så roligt, eller har så dåligt minne, att ni vill komma tillbaka, och att nya Sälar vill uppleva SÄL i Skövde för första gången. Kärnsjukhuset Skövde GK Höst Mötet kommer att äga rum på Billingehus ( som är en välkänd konferensanläggning på Billingens krön med milsvid storslagen utsikt. Vi har lyckats förhandla oss till ett förmånligt rumspris. Som hotellgäster har vi fri tillgång till hotellets SPA, och den omgivande naturen inbjuder till promenader på många utmärkta leder, som förhoppningsvis är snöfria i september. Vid hotellet finns också S:t Lukas kyrka, där altartavlan utgöres av den magnifika utsikten över naturen. Kyrkan, liksom hela Billingehusanläggingen, är ritad av professor Hans-Erland Heineman. Programmet kommer att ha en påtaglig västgötsk anknytning, främst genom att alla föreläsare är eller har varit verksamma i Skaraborg. Vi har försökt att välja ämnen som även kan avnjutas av medföljande icke-läkare Vid Kärnsjukhuset i Skövde (KSS) har sedan starten 1973 alltid bedrivits en mycket aktiv forskningsverksamhet, och ett stort antal avhandlingar och professorer har kläckts här. Skövde har Sveriges största garnison, vår expanderande Högskola är bl a ledande inom dataspelsutveckling och Volvofabrikerna i Skövde tillverkar de flesta av Volvos motorer. Det sociala programmet inleds med golf och tennis på fredag fm. Golfen kommer sannolikt att spelas på Skövde GK, en naturskön, högklassig bana på Billingens sluttning. Greenfee betalas på plats. Tennisspel eller tennistävling arrangeras beroende på deltagarantal. Det finns även möjlighet att under kongressen besöka Skövdes nya enormt uppskattade upplevelsebad i Arena Skövde ( Vid fredagens mingelafton kommer vi att underhållas av Dr Da Capo på återbesök, en musikalisk show skriven och framförd av den (ännu inte helt) gamle medicinarspexaren Ragnar Bergström och hans gäng från Göteborg. Under lördagens bankett får vi lyssna till taffelmusik, framförd av läkarkollegorna Fahls trio från Lidköping. Senare får vi njuta av, och kanske dansa till, tradjazz med Hasses Hot Potatoes under ledning av Hasse Linder. 6 7

5 Preliminärt Program september Billingehus Skövde Fredagen den 23 september Golf eller tennis. Golf info: Christer Franzén el Tennis info: Ingemar Melén el Registrering Registrering Kaffe Invigning Symposium : Läkarrollen efter Fri tid för SPA mm Mingelkväll med buffé. Underhållning: Dr Da Capo på återbesök Söndagens utflyktsprogram Alt 1. Vi besöker Skövde kulturhus, ett av Sveriges första kulturhus, ritat på 1960-talet av H-E Heineman. Huset rymmer bl a bibliotek, teater, konstmuseum och en välrenommerad konsthall, där vi får se aktuell utställning, som sannolikt är Elisabeth Ohlson Wallins Jerusalem. Alt 2. Ryttmästarbostället visas av dess skapare major Bernhard Englund som byggt upp en fantastisk historisk miljö för att beskriva det gamla indelningsverket. Läs mer på Alt 3. Guidat besök på Volvos museum Alla dessa besök kan efterföljas av Lunch på Knistad Hotell&Konferens ( en vacker gammal herrgård som omges av en fin golfbana. I konferenslokalerna har vår kollega Rolf Svensson installerat en permanent galleriutställning med verk av kända konstnärer från bygden, och Rolf kommer att visa sin konstsamling i anslutning till lunchen. Kulturhuset Lördagen den 24 september Välkomsthälsningar Sömnapné och hjärt-kärlsjukdom Yüksel Peker Prevention av hjärtsjukdomar i Europa: Utmaningar och möjligheter Lars Rydén Kaffe Dataspel på recept? Henrik Engström Fåglar och flora i Skaraborg Göran Mellbring Lunch Doftsinnet på gott och ont Annika Brämerson Militär sjukvård då och nu Repr för Skövde Garnison Fruktstund AIDS/HIV 30 år Christer Franzén Vin och hälsa Svein-Erik Tronstad Information från SÄL:s styrelse Fördrink och taffelmusik Bröderna Fahls trio Bankett med 3-rättersiddag Tradjazz och ev dans med Hasses Hot Potatoes Söndagen den 25 september Utflykter från kl se nästa sida Kommunikationer Med tåg tar man sig till Skövde från Stockholm på 2 tim och från Göteborg på 1 tim. Från Skövde C tar man lämpligen taxi till Billingehus. Information För ytterligare information om mötet kontakta Christer Franzén, tel eller mob e-post: christer.lena.franzen@telia.com Om intresse anmäles kan ev en större rundtur i Arn-rike (Varnhem, Skara, Husaby mm) arrangeras. I så fall blir det ett heldagsarrangemang med lunch. Extern arrangör. Kostnad okänd fn. Föreläsare Yüksel Peker Docent Sömnenheten KSS och SU Poet, översättare och bordtennisspelare Lars Rydén Prof em i kardiologi, tidigare verksam på KSS Nobelbankettmedicus Henrik Engström Lektor i datavetenskap Högskolan Skövde. Trakterar euphonium, vilket låter bra Göran Mellbring Ornitolog, naturfotograf och storfiskare Sidointressen: Tidigare kirurgchef på KSS och nyligen avgånget medicinalråd Annika Brämerson Med dr Öronklin KSS Med näsa för orientering Christer Franzén Avdankad överläkare Infektionsklin KSS Handicappad golfare Svein-Erik Tronstad Överårig överläkare Kvinnoklin KSS Välkänd norsk oenolog Ryttmästarbostället Varmt välkomna till SKÖVDE önskar organisationskommittén Från ovan Ingemar Melén, Jan Ejdebäck, Gunvor Lyngstam och Christer Franzén, ordf. Petter Böckman saknas på bilden

6 Till medlemmarna i SÄL Med detta nummer av SÄLbladet följer en kallelse till årsmöte med bl a styrelsens förslag till ombildning av vår förening, d.v.s. upplösning av Samfundet Äldre Läkare samt till konstituerande möte för bildandet av föreningen Sveriges Äldre Läkare och antagandet av stadgar för den nya föreningen. Samfundet Äldre Läkare bildades 1967 för att främja kamratskap och sammanhållning bland pensionerade läkare. Någon urkund från det konstituerande mötet den gången finns inte bevarad antogs Samfundet som en intresseförening inom Sveriges Läkarförbund, och det första årsmötet hölls i Stockholm i april De stadgar som antogs har dock med smärre revisioner, senast 2001, fungerat väl fram till i dag. Vad som nu skett är att Samfundet vuxit och omfattar nära hälften av Sveriges äldre läkare (förbundsmedlemmar > 65 år). Föreningen har fått större betydelse för efterutbildning och andra fackliga frågor av vikt för äldre läkare, något som med utökad yrkesverksamhet efter den formella pensionsåldern har kommit och kommer att få ökad tyngd. Genom den större omfattning och modernare utformning som SÄLbladet fått har också frågor om moms för produktion och distribution av tidningen blivit av allt större betydelse. Under ett par år har därför frågan om föreningens verksamhetsform och ställning inom Läkarförbundet varit aktuell. En ansökan om or- Styrelsen ganisationsnummer för ideell förening gjordes Av den skriftväxling vi därefter haft med Skatteverket framgår att bland annat avsaknaden av urkund från det möte där Samfundet bildades gör detta omöjligt med stöd av inskickade handlingar. Under 2010 har därutöver frågan om en namnändring kommit upp genom en medlemsmotion och på andra sätt. En arbetsgrupp inom styrelsen har därför under hösten arbetat med frågan om föreningens verksamhet, dess stadgar och eventuell namnändring. Styrelsen har därefter beslutat föreslå årsmötet att på nytt och under formellt korrekta former konstituera om Samfundet Äldre Läkare till en ideell förening som samtidigt är en intresseförening inom Läkarförbundet. Frågan om namnändring kommer på ett naturligt sätt in i denna process. De gamla stadgarna har i förslaget kunnat användas med relativt små förändringar. De förändringar som nu föreslås är en anpassning till myndighetskrav för att kunna registreras som ideell förening samt ett ytterligare klargörande av föreningens ställning inom Läkarförbundet. Smärre redaktionella förändringar har också gjorts. Det namn som föreslås av styrelsen är Sveriges Äldre Läkare. Det skall observeras att stadgarna givetvis kan användas även om årsmötet skulle besluta annorlunda i namnfrågan. Barbro Westerholm ordförande Samfundet Äldre Läkare bokrecensioner Boltzius - helbrägdagöraren Författare: David Liljemark Förlag: Galago/Ordfront Förlag Pris: 139 kr (häftad) Recensent: Per Henrik Magnusson Trots att det nu är 100 år sedan den på talet i Sverige mycket omtalade helbrägdagöraren F.A. Boltzius avled finns än idag många människor som talar om honom som en Guds man som botade människor och som tror på hans förmåga. De fanatiskt troende kallades på sin tid Boltzianister och existerar i viss mån än idag. Om detta har en släkting, David Liljemark, en av Sveriges mest produktiva och nyskapande serietecknare, skrivit en innehållsrik bok som är en nästintill vetenskaplig analys grundad på tidningar och olika samtida protokoll. Men boken vidgar sig i sin senare del också till att beskriva en kritisk läkares livsöde, som var kopplat till Boltzius verksamhet. Boken inleds med berättelser om Boltzius i tecknad serieform, som ger en otraditionell bakgrund. I boken beskrivs de psykologiska och masshysteriska krafter som gav stoff till alla berättelser om helande kring denna avvikande personlighet. Under ett decennium var Grava socken utanför Karlstad en vallfartsort för nödlidande människor. I Grava finns Bolttzius hem bevarat med hundratalet kryckor och hjälpmedel som botade lämnat - eller snarare tvingats att lämna - kvar efter sin behandling. I boken publiceras dels intyg från botade människor, dels hur de friska avlidit i sitt botade tillstånd, dels hur anhöriga och vänner motsagt det påstådda botandet genom att påpeka att blinda fortfarande var blinda och döva fortfarande var döva. Även personer som trott att bortopererade ögon eller förlorade lemmar skulle växa ut igen tvingas senare inse det fåfängliga i detta hopp. Förutom beskrivningen av vad människor utsatta för starka krafter kan fås att medverka till, får läsaren också veta att läkarkåren inte ville gå i polemik med Boltzianisterna, då de var rädda att martyrskapet ytterligare skulle förstärka den på gudstro baserade verksamheten. Alla som inte omgående förklarade sig botade ansågs som inte nog troende. Kravet på att tro på den kristne Guden var en stark kraft i dåtidens Sverige och bidrog till att människor förklarade sig botade. I boken beskrivs också dubbelheten för statskyrkans män som inte klart vill förneka att Gud kan utföra de underverk ryktena säger att Boltzius med Guds hjälp utfört. Frikyrkor stödjer också Boltzius verksamhet. Samtida med denna rörelse lever i en grannförsamling (Forshaga) Emil Forselius, en blivande läkare, som noggrant vederlägger alla fall av bot och tydligt beskriver hur osannolika och lögnaktiga alla de fall är som han kommit i kontakt med. I boken fullföljer författaren beskrivningen av den färdigutbildade läkaren Forselius och hans liv. Kring denne Gudaspis för hjärtat Författare: Bengt W Johansson. Företal av Lars Rydén Carlsson Bokförlag, Stockholm. 2010; 144 sidor. ISBN Pris c:a 170 kr (Inb. Ill. Mats Gustafsson) Recensent: Bengt I. Lindskog, Lund Mat är halva födan. Ju äldre vi blir desto större tenderar den halvan att bli. Nu kommer en ny bok om god mat och dess betydelse för hälsan. Den synes ha en medicinskt inriktad läsekrets som målgrupp. Författaren är välkänd Malmödocent i kardiologi med starkt gastronomiskt intresse. Under kongressresor sitter han ibland på restaurang och gör anteckningar om måltiden. Det har blivit många noggranna noteringar under årens lopp. Dem granskar författaren senare med sina vetenskapliga ögon och får så ett studiematerial att pröva själv hemma. Endast de rätter, som blivit godkända av hustrun, fick komma med i boken. Korta avsnitt på tre-fem sidor fyller boken. Vart och ett av dem inleds med tankar om ingredienser och/eller medicinska synpunkter, både moderna och ofta historiska. Vi får t.ex. lära oss lite om det 1994 upptäckta hormonet leptin, som reglerar kroppsfett och hunger. Fria radikaler och GI får sin plats. Jag vill dock varna för att den som inte är hemma i medicinsk vokabulär kan ha vissa svårigheter att följa författarens utläggningar. Det vimlar av facktermer men det finns ju terminologiska lexika! Författaren har också lagt in en mindre lista med ordförklaringar i slutet av boken. Varje avsnitt åtföljs av ett kalorisnålt, enkelt och lättlagat, hjärtvänligt recept. Enkelt - därför att det inte kräver att man springer runt i ett antal affärer och skaffar in sällsynta kryddor eller varor, som sedan blir liggande. Nej det är vardagliga, enkla ingredienser. Av titeln framgår vilka smaker författaren gillar mest. Den kräsne kan börja med Räkor i vin och Chokladsorbet. Annars ingår olivolja i många recept. Undantagna är soppor och chokladrätter. Ålens fett rekommenderas i hög grad. Däremot rekommenderar ju andra instanser, att vi ska spara ålen under ett antal år framåt! Som kardiolog ser författaren positivt på vin till maten och gärna även inne i rätten för att öka välbehaget. Man njuter av boken vid genomläsningen och sedan vid matlagningen och ytterligare vid spisningen i vänners lag. Bon appétit önskar Bengt I Lindskog spinner ett tidsdokument med omnämnandet av när samhällsförändringar fick läkarkåren att bilda fackföreningar och skildringar av kända läkare från denna tid. För den som är intresserad av helbrägdagörelser och vill jämföra med liknande rörelser från Christian Science till amerikanska evangelister (Pastor Freeman) kan boken vara av stort intresse

7 Debatt Reflexioner från en rullstol Jag och min make Inge Hesselius (som tidigare varit mycket aktiv i Läkarförbundet) har under åren läst SÄLbladet och konstaterat att det aldrig är någon bild på någon som är rullstolsbunden på de trevliga bilderna från alla utflykter. När vi ibland funderat på att deltaga i någon aktivitet så verkar det tyvärr inte vara så handikappvänliga utflykter och aktiviteter. Det är säkert många medlemmar som kanske har lite svårt att gå eller kanske ej ens kan detta utan brukar rullstol Det är kanske inte så många som hör av sig om detta då vi finner att det ej anordnas några lite bättre resor och boende för kollegor med handikapp. Golfspel verkar vara det som alltid finns att välja på. Inge har sedan 6 år varit rullstolsbunden då han brutit nacke och rygg, han har skenor med 18 titanskruvar som stöttar skelettet. Vi reser lite privat, mest på rehabilitering till varmare klimat, ibland till vår dotter i Barcelona och det fungerar bra om man har planerat. Har så många gånger tänkt att höra av mig på detta sätt med tanke på att jag även talat med kollegor till Inge som också finner det svårt att resa med på de trevliga resorna. Kanske en tankeställare för framtiden. Kanske fler skulle vilja delta om det var lättare att komma med på olika aktiviteter när man är rörelsehindrad Vi far nu till Teneriffa för att stanna där i 10 veckor. Inge tränar där hos gymnast och varm bassäng på Vintersol. Aktuellt från Skåne-SÄL Ännu är det mitt i den skånska och faktiskt ovanligt kalla vintern, men i Skåne-SÄL är våren i antågande. Hela vårprogrammet har nyligen gått ut till våra medlemmar och kallelsen till årsmötet den 8 mars ligger på posten. Vårens föredrag är mer existensiella än medicinska. Vi tror att, när vi som pensionärer får diagnostik och behandling av sjukdomar, köproblem och sjukvårdsekonomi på avstånd, fångas vårt intresse av livets gåtor. Det är naturligt för oss som i många år involverats i livets svårigheter och kriser, och vi lyssnar gärna också till föreläsare utanför vår egen grupp. Vid minglet efter föredragen är ljudnivån hög, samtalen inspirerande, meningarna ofta delade, men förenliga i ett allmänt gemyt. Så vill vi ha det i Skåne-SÄL. Varje medlemsmöte skall vara berikande. Vårens första föredrag höll Eva Österberg, professor i historia, som skrivit mycket om kvinnohistoria, mycket om våld och brott och om brottsoffer. Rättegångsprotokoll från medeltiden och framåt har varit hennes och hennes adepters källor. Vänskap - en lång historia heter en av hennes böcker som inte handlar om brott, och föreläsningen i Skåne-SÄL hade samma titel. Förälskelsen är kort, kärleken kan vara krävande, men vänskap mera hållbar och oegennyttig. Idag talar man kanske mindre om vänskapsrelationen än man gjorde förr. Eva Österberg förtydligade med hjälp av nerslag i historien. Vid årsmötet i mars föreläser Nils Tryding om Livskonst. Konsten har betydelse i livet för var och en. Nils Trydings eget liv har präglats av konstintresse, och kunskaperna om konst har han delat med sig till alla oss som deltagit i hans fantastiska resor till konstmetropoler världen runt. Vid årsmötet informeras medlemmarna av vår ordförande Stephan Palmstierna om resultatet av de förhandlingar som förevarit i SÄL i januari och han som styrelseledamot deltagit i. Namnbyte och stadgeändringar är på gång i SÄL. Hur kommer de att påverka Skåne-SÄL? Det kan bli en livlig diskussion. Hur tätt skall den lilla kuten följa sin förälder i böljorna? Vid vårens sista möte föreläser etnologen Gabriella Nilsson: Frisk, aktiv och välbärgad om livet som pensionär i Simrishamn. Österlen, det sydöstra hörnet av Skåne, har blivit ett semesterparadis för många, men på senare tid också ett område där pensionärer slår sig ner för gott. Vad ger hennes djupintervjuer för svar? Motsvarar Österlen förväntningarna på ålderns höst? Sommaren kommer med naturligt mötesuppehåll i Skåne-SÄL, men redan den 25 augusti är vi igång igen. Vår danska systerorganisation, de själländska seniorläkarna, inbjuder till utflykt på Nordsjälland. Turen startar i Helsingör, där vi med guide får se Karmeliterklostret, som lär vara Nordens bäst bevarade byggnadskomplex i gotisk stil. Sedan går turen till Aebeltofts kloster som är i ruiner, men från utgrävningar finns skelettfynd med tydliga tecken på sjukdom och skador som offret överlevt. Slutligen åker vi till Esrums kloster som har en klosterträdgård med läkeörter och kryddor. Till hösten måste vi också planera för vår 10-årsdag. Den 19 september 2001 konstituerades stadgarna för Skåne- SÄL och den dagen vill vi fira. Lund i februari Birgitta Castor, sekr Detta var bara en liten vänlig fundering från Inge och Gunilla Hesselius, Uppsala inge.hesselius@gmail.com Svar: Ja det här var en tankeställare, och vi tackar för dessa kloka rader. Här finns nog en del att förbättra, framför allt när det gäller att arrangera utflykter på våra SÄL-möten liksom för boendet och andra aktiviteter. Självfallet ska inte behovet av rullstol eller andra rörelsehinder göra det svårt eller omöjligt att delta i mötena och vara med på intressanta och trevliga utflykter, och vi lovar att vi ska uppmana alla kommande arrangörer av vår- och höstmöten att beakta detta särskilt i planeringen. Däremot är det svårare för oss att påverka arrangörerna av längre SÄL-resor. Vi vet att det på några resor varit fullt möjligt för rullstolsbundna att delta, men vi har inte alltid kollat om det är så. Här ska vi föröka bättra oss. Den här gången publicerar vi bara ert brev i SÄLbladet, men i kommande nummer kommer en fördjupad artikel i ämnet. Vi välkomnar dessförinnan alla med synpunkter i ämnet att komma med egna synpunkter och erfarenheter. Red. 12 Aktuellt från Väst-SÄL Efter flera månader med snö och ishalka börjar det äntligen ljusna även om havsdimman gör sitt bästa att dölja solens allt tidigare uppgång och senare nedgång. Ja, ljus behövde vi i Luciamörkret och ljus fick vi med besked då Bengt Mollstedt 9/12 synnerligen målande och trevligt lyste upp sin levnadsstig från Kårknutte till Europarådspresident för oss ca 70 st. Tack Bengt! Det efterföljande, subventionerade julbordet nere i Ostindiskas källarvalv höll varken kulinariskt eller logistiskt tillnärmelsevis samma höga klass! För 2011 planerar vi: - först ett årsmöte den 24/2 kl i Örgryte församlingshem. Då skall den gamla styrelsen stå till svars och förhoppningsvis få fortsatt förtroende, men valberedningen får också tänka på föryngringen. Detta kommer även dagens föredragshållare, professor Jimmy Stigh, påpeka med emfas för oss med sitt föredrag: Vinets geologi sedan ett vårmöte den 7/4 kl i Örgryte församlingshem. Då kommer kollegan Bengt Dahlin ge en 50-årig resumé över sin livsstig från provinsialläkare till vårdcentralöverläkare. - Våren avslutas med en vårutflykt med f.d. rektor Bengt Törnqvist i guidad busstur i Göteborg och i dess närhet, med start kl på Gustav Adolfs torg och beräknad hemkomst För hösten planerar vi: - 8/9 höstutflykten till Akvarellmuseet i Skärhamn - 25/10 höstmötet med föredrag i Örgryte Församlingshem - Sist Luciamötet som åter skall lysa upp och upplysa våra medlemmar. Som ordförande tycker jag att vi har det trevligt på våra möten, och det är väldigt stimulerande att träffa gamla studiekamrater och utbyta erfarenheter under gemytlig samvaro. Med den erfarenhet vi har är det också väsentligt att optimera arbetsförhållandena för den växande gruppen av yrkesaktiva pensionärer Därför är sambandet och samarbetet med Läkarförbundet och SÄL väsentligt för oss Väst-SÄLar. Karl-Henrik Leissner ordförande

8 Tillbakablick Gynekologins Grand Old Lady och första kvinnan i många positioner Genombrotten kom slag i slag: Säkra preventivmedel, fria aborter, smärtfri förlossning,»rooming-in», föräldrautbildning, fosterdiagnostik, givarinsemination, in vitro-fertilisering Genombrott vi idag kanske ser som självklara utan att reflektera över den tid då de orsakade segdragna utredningar, uppslitande diskussioner, bollande med argument för och emot. Kvinnosjukvård under ett halvsekel Kerstin Hagenfeldt När jag började mina studier på KI hösten 1953 fanns ca 5000 läkare i landet varav 9 % kvinnor. I vår kurs var vi 15 kvinnor av totalt 53 studerande. Jag kan inte minnas att vi mötte många kvinnliga lärare under preklin-tiden. Jag minns bara Ebba Andersson-Cedergren, senare anatomiprofessor i Umeå, och Margareta Blombäck som forskade på Kemicum. På 6:e terminen mötte vi Nanna Svartz och vi fick sedan en dynamisk kursamanuens i medicin på Serafen, Gunvor Nordström Öhrberg. När vi nådde obstetrikkursen, på den tiden 4 månader med äk/yk systemet, hörde vi talas om Mirjam Furuhjelm på Sabb och Hjördis Robbe på KS. Trots att vi inte hade några kvinnliga förebilder minns jag inte att jag och mina kvinnliga kurskamrater någonsin tvivlade på vår framtid i denna manliga värld - inte heller tvivlade jag på att jag skulle kunna välja gynekologbanan. När jag blev med lic 1960 var läkarantalet i landet ca 7000, varav 13% kvinnor. Utbildningstid och yrkesliv Det var inga problem att få långvikariat som 3:e underläkare, jag hade 6 månaders vikariat vid kvinnoklinik bakom mig och började på SÖS kvinnoklinik. Där mötte jag kollegorna Ingrid Renck och Ulla Falk, båda 1:e underläkare och duktiga operatörer som stödde mig och lärde mig mycket. Chefen och de biträdande överläkarna var alla män. Två minnesbilder från tiden på SÖS kvinnoklinik: På våren 1961 stod jag som jour bakom en barnmorskeelev som skulle förlösa ett säte, inga armar föll fram och jag tog över och skulle göra armlösning. Inga armar fanns och barnet ploppade lätt ut. Först i december samma år kom förklaringen till barnets missbildning. På Nobeldagen satt jag på tåget in till stan och läste en notis i Vecko- Journalen om s.k. seal-babies som fötts i Tyskland. Någon dag efteråt kom brevet från Astra om Neurosedyn. Mamman hade ätit detta preparat som lugnande medicin under tidig graviditet. Det andra som fäst sig i minnet och som för alltid präglat min inställning var vårt handhavande av de abortsökande kvinnorna. Långdragna utredningar, konsultationer med kurator och psykiater på Mentalvårdsbyrån och användandet av s.k. avslagsreaktion : man avslog ansökan och avvaktade om kvinnan skulle försöka suicidera eller bli psykiskt sjuk! Alla aborter var sena, metoderna groteska och farliga, koksaltinjektion eller sectio parva, och hade man tillstyrkt aborten fick man också se till att den utfördes trots att man var ung och oerfaren. Illegala aborter förekom - vi hade ett speciellt operationsrum på gynakuten för infekterade (läs illegala) aborter tillstyrktes ca 2000 legala aborter i landet, att jämföra med ca efter införandet av den nya abortlagen Vår specialitet var denna tid renodlat kirurgisk - minimum två års allmänkirurgi var önskvärt. Här blev det problem för mig som för många andra kvinnor som ville bli gynekologer. Kirurgcheferna i Stockholm trodde inte att kvinnor skulle orka med kirurgi. Jag fick avslag på mina ansökningar till Sabb, S:t Göran och S:t Erik. Serafen och KS var ju universitetskliniker, så där var det redan trångt. Men mina kollegor på SÖS kirurgen I var välvilliga och jag kunde börja där. Nära fyra år av underläkeri på SÖS - då som nu landets största akutklinik. Jag mötte enbart välvilja från manliga kollegor och chefer, ingen diskriminering från sköterskor, snarare tvärtom. På akuten hade jag alltid stöd av sköterskor, brandmän och poliser. Min avdelningssköterska var Syster Holger, landets första manliga sjuksköterska, oerhört duktig. Vi hade ett bra samarbete, även om patienterna ibland var konsternerade när doktorn var kvinna och syster man. Från hösten 1966 kom jag till KS kvinnoklinik och blev kvar där i 35 år fram till pensioneringen. I många avseenden var det som att komma till himmelriket. De flesta aborter gjordes på tvåläkarintyg i 1:a trimestern. Forskningen på kliniken av Karin Edström om vacuumexeres förenklade förfarandet, och Nils Wiqvists och Marc Bygdemans prostaglandinforskning tog fram metoder som underlättade senaborterna både för kvinnorna och personalen. Vi hade rooming-in på BB-avdelningarna och papporna fick vara med vid förlossningen. Det var högt i tak, och Ulf Borell var en fantastisk chef. Hjördis Robbe var obstetriker och böl, och vi var fyra kvinnliga underläkare som alla disputerade i början av 70-talet. Jag hade förmånen att få forska hos Egon Diczfalusy på vårt hormonlaboratorium samtidigt som jag fick arbeta kliniskt under Karl-Gunnar Tillinger, vår reproduktionsendokrinolog. Egons lab var ett eftertraktat utbildningsställe. Jag var omgiven av stipendiater och postdocs från ett antal länder, och många har förblivit goda vänner genom åren. Föreläsningar och seminarier var på engelska - en nyttig erfarenhet. Jag disputerade 1972 på en avhandling om kopparspiralen, som godkändes för bruk i Sverige veckan efter min disputation. Mina spiraler fick jag av Jamie Zipper från Chile som tillsammans med Howard Tatum från Population Council tagit fram prototypen. Docent blev jag 1973, och 1974 fick jag som biträdande överläkare ta över ansvaret för reproduktionsendokrinologin när Tillinger blev chef på SÖS. Vi hade kandidatundervisning året runt med uppehåll 8 veckor på sommaren. Man fick snabbt lära sig att föreläsa, hålla seminarier och alltid, alltid handleda kandidater i det dagliga arbetet. Detta väckte mitt intresse för utbildningsfrågor, något som gjorde att jag engagerade mig i läkarutbildningen på KI. Där blev jag ledamot i läkarlinjenämnden 1982 och ordförande En tid fylld av intressant arbete och många strider för att försvara undervisningen gentemot fakultetsnämndens prioritering av forskning och forskarutbildning. Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi 1969 slogs Svenska Läkaresällskapets sektion i obstetrik och gynekologi samman med Läkarförbundets specialistförening och Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi (SFOG) bildades. Jag blev som doktorandrepresentant invald i styrelsen detta år och kom sedan att inneha flera poster i styrelsen för att 1984 bli den första kvinnliga ordföranden. Arbetet i SFOG har varit otroligt berikande. Jag har fått möjlighet att påverka många samhällsfrågor med anknytning till vår specialitet. Först arbetet med abortutredningen Rätten till Abort i början av 70-talet; det var på intet sätt självklart att den skulle leda fram till fri abort på kvinnans villkor. Motståndet var stort i många läger - även bland gynekologer. Skulle man överlåta till kvinnorna att ta detta beslut? Otänkbart för många. Frågan diskuterades häftigt vid långa möten mellan styrelsen och kollegorna ute i landet. Konsensus blev att Sveriges gynekologer ställde sig bakom kvinnans rätt till fri abort, vilket jag tror blev förutsättningen för den radikala lagstiftningen. I andra europeiska länder som fick en liknande lagstiftning blev den bara en pappersprodukt då gynekologerna vägrade. De stora frågorna under 80-talet var de nya statliga utredningarna och förslagen om assisterad befruktning. Även här hade SFOG mycket stort inflytande. Ett område där vår specialitet varit ledande bland SLS sektioner är utbildningsfrågorna. Redan på 50-talet ordnades s.k. överläkarveckor årligen vid någon av universitetsklinikerna. Landets överläkare - det fanns ju bara en vid varje kvinnoklinik - samlades en vecka för föreläsningar och diskussioner. När antalet gynekologer ökade under slutet av 60-talet fanns behov att vidga kretsen som kom i åtnjutande av kontinuerlig efterutbildning. Vid ett berömt möte i Getå 1971 bestämdes att sektionen årligen skulle anordna kurser, öppna för alla specialister, inte bara överläkare. Ämnen och kursorter bestämdes vid två årliga möten mellan styrelsen och landets professorer och studierektorer. SFOG har sedan fortsatt detta arbete, och vårt efterutbildningsprogram har varit och är fortfarande ett exempel för övriga specialiteter. Under min ordförandetid , då min vice ordförande var Stig Gårdmark från Helsingborg, var den tyngsta uppgiften våra överläggningar med distriktsläkarföreningen och Svensk Förening för Allmänmedicin rörande kompetens och ansvar för kvinnosjukdomar och mödrahälsovård inom primärvården. Socialstyrelsen hade kommit med ett förslag som i princip innebar att allmänläkarna skulle ta över detta. Detsamma gällde barnsjukvård och barnhälsovård. Pediatrikerna hade lagt sig och överlämnat allt till allmänläkarna. Detta har inneburit att det i dag knappast finns någon barnkompetens i primärvården, och specialistläkare är sällsynta både i offentlig och privat vård. Vi gynekologer och obstetriker var inte benägna att överlämna allt till allmänläkarna. Vi ansåg dem inte ha kompetens, och vi myntade begreppet kvinnans rätt till sin gynekolog. Vad gällde mödrahälsovården framhöll vi att de som skulle sköta den behövde speciell utbildning utöver eventuellt frivilliga månader på kvinnoklinik under allmänläkarutbildningen. Barnmorskeförbundet stödde oss i våra krav. Många och långa uppslitande förhandlingar försiggick på läkarförbundet under ordförandens ledning. En offentlig diskussion i TV, radio och dagspress vidtog, och vi fick starkt stöd från många kvinnor, även Gertrud Sigurdsen, dåvarande ministern. Tyvärr myntade Läkarförbundets ledning det nedsättande namnet trosornas krig på konflikten. Detta skamgrepp har jag aldrig kunnat förlåta. Slutet blev som alltid vid konflikter en förlikning - men kvinnans rätt till sin gynekolog kom att bli ledande under många år framåt. Till skillnad mot förhållandena i barnsjukvård och barnhälsovård inkl BVC finns i dag en utbyggd offentlig specialistvård i obstetrik och gynekologi inklusive MVC inom primärvården och ett stort antal privatpraktiserande gynekologer över hela landet.. Från ett fåtal kvinnliga gynekologer i början av 50-talet har antalet vuxit kontinuerligt. I dag är antalet specialister drygt 1200, varav 64 % är kvinnor. Ser man till yngre läkare är kvinnorna i majoritet, bland ST-läkarna utgör männen i dag ca 15 %. Vad är orsaken? Dels har kvinnorna ökat bland läkarstuderande och utgör det senaste decenniet ca 60 %. Men framför allt har specialiteten ändrat karaktär. Obstetriken är fortfarande en bety

9 Kerstin Hagenfeldt Kvinnosjukvård under ett halvsekel dande del, men det tunga inslaget av en ren kirurgspecialitet har försvunnit. Alltmer kan göras i öppen vård, och preventiv medicin inklusive sexuell och reproduktiv hälsa är nu dominerande. Svenska Läkaresällskapet (SLS) Jag blev 1974 nämndledamot - samtidigt fungerade jag som biträdande sekreterare och hade ansvar för programmet på tisdagarna. Mitt uppdrag försvann i och med nya stadgar Min kontakt med SLS bestod under många år i att jag satt som SFOGs representant i Riksstämmodelegationen samt under 6 år som ledamot och vice ordförande i Delegationen för medicinsk etik. Tiden i delegationen väckte mitt intresse för etiska frågor, ett intresse som jag haft möjlighet att utöva både i KI/KS forskningsetiska kommittéer och senare som ordförande i delegationen blev jag vald till vice ordförande och efterträdde 1994 Göran Bauer när jag blev SLS första kvinnliga ordförande. I forskningsdelegationen lyckades jag ändra en del av våra regler som klart diskriminerade kvinnliga forskare. Den händelse under min ordförandetid som tilldrog sig största intresset och höll på att utvecklas till en svår intern konflikt var förslaget om att hålla riksstämman i Göteborg vartannat år. Efter diskussion vid två på varandra följande fullmäktigemöten blev förslaget godkänt och är i dag rutin. Alla är fortfarande inte nöjda och skyller vikande deltagarsiffror på detta förhållande. Men mycket har hänt inom sjukvården och inom sektionernas arbete som förklarar dagens situation. Obstetrikerna och gynekologerna bröt sig ut redan 1904 och bildade SLS första sektion, eftersom man inte ansåg sig få tillräcklig plats för sin specialitet vid tisdags-sammankomsterna. På samma sätt har i dag flera stora sektioner sina egna veckor med föredrag, postersessioner och symposier av aktualiteter inom specialiteten Man behöver inte slåss med andra om utrymme på Riksstämman. En för helheten kanske negativ utveckling men förståelig med tanke på att de stora specialiteterna nu innehåller en mängd undersektioner inklusive särskilda grupper under utbildning. Man får hoppas att intresset för övergripande ämnen som berör flera sektioner ska finnas kvar med Riksstämman som mötesplats. Men då tror jag att man måste hålla ner något på alla inslag av politiker och olika externa organisationer och återställa en vetenskaplig huvudprofil på Riksstämman. Internationellt arbete På initiativ av Sune Bergström, Egon Diczfalusy och Ulf Borell vid KI startade 1972 ett program vid WHO för att öka kompetens och forskningsresurser i utvecklingsländerna inom human reproduktion (HRP). Sverige har via SIDA/SAREC sedan starten varit en av huvudgivarna till programmet. En huvudlinje har varit forskning för att utveckla nya preventiv- och abortmetoder och studera säkerhet hos gamla. Under det senaste decenniet har tyngden legat på sexuell och reproduktiv hälsa inklusive mödra-och barnhälsovård och infertilitet allt efter önskemål från medlemsländer, framförallt i Afrika. Jag blev tidigt involverad i programmet. Under och 80-talet deltog jag i flera task forces - arbetsgrupper som hade till uppgift att ta fram forskningsplaner för ett visst område, se till att infrastrukturen vid u-landsinstitutionerna stärktes, utbilda personal och stödja forskning. Grupperna bestod av framstående forskare från både i-och u-länder. Man fick fantastiska möjligheter att lära känna kollegor från hela världen. En viktig del av arbetet var att fungera som konsult vid site visits vid de centra som byggdes upp globalt. Mitt första uppdrag var Vietnam. Det var tiden efter krigsslutet, och man kunde inte tänka sig annat än en svensk WHO-representant. Jag var där under två veckor i februari, iskallt med nordliga vindar, mycket kommunistiskt, varje ord tolkades av en närvarande kommissarie. På förmiddagarna satt jag i överläggningar med gruppen från sjukhuset i Hanoi, The Institute for the protection of the mother and the newborn, för att kartlägga deras behov av utbildning. På eftermiddagarna föreläste jag sedan via tolk i fyra timmar varje dag om allt inom obstetrik och gynekologi. Mina vietnamesiska kollegor - vissa utbildade i Moskva - var oerhört kunskapstörstande och ville höra om allt. På hotellet Thong Loi Victoria, en donation från Cuba, var jag ensam kvinna bland 200 manliga ryska rådgivare. Varje kväll satt jag inlindad i filtar och ritade overheadbilder inför nästa dag. På sjukhuset, som var ganska primitivt, såg jag för första gången den s.k. kängurumetoden: en trillingmamma med ett 1 1/2 kilos barn under varje bröst och det tredje i mitten. Någon neonatalavdelning fanns inte. Men det skulle ändras. Jag återkom sedan till gruppen i Hanoi vid två ytterligare tillfällen, det sista 1985, då jag kunde besöka det nya barnsjukhuset i Hanoi som Sverige hade byggt. Här fanns en neonatalavdelning, men det starkaste intrycket på mig gjorde en avdelning där man samlat barn med hjärntumörer från hela Vietnam. När den svenska chefssjuksköterskan visade mig runt frågade jag varför alla barn gnydde eller grät. Hon förklarade att man saknade smärtstillande medicin att ge barnen. Sverige hade byggt sjukhuset men vietnameserna själva skulle driva det, och pengar till läkemedel hade man inte. När jag kom hem tog jag kontakt med både SIDA och departementet och påpekade det orimliga i detta. Det blev ganska upprörda diskussioner och det hela löste sig. Efter Vietnam hade jag förmånen att vara med i en konsultgrupp som besökte Kina ett par gånger om året under 10 år. United Nations Fund for Population Activities, UNFPA, gav under 10 år ekonomiskt stöd för att bygga upp reproduktionsforskningen i Kina. Besöken gick ut på att fastställa institutionernas behov av utbildning och utrustning och stödja dem i forskningsplanering. Även här skedde konsultationerna i början via tolk under övervakning av en politisk kommissarie, men efter några år försvann dessa och vi kunde interagera direkt med våra kollegor. Dessa utgjordes av två grupper; dels professorer i årsåldern som ofta hade utbildning från USA, UK eller Tyskland, dels en yngre grupp som haft stora problem med sin utbildning under kulturrevolutionen då ju gymnasier och universitet var stängda. Den senare gruppen var den som fick chansen till forskarutbildning via programstödet vid lämpligt universitet i USA, UK eller Sverige men även HongKong och Singapore, där de kunde studera på sitt modersmål. Under de första åren kunde man inte tala om områden som aborter, sexuellt överförda sjukdomar eller sexualundervisning i skolor/universitet. Jag minns den oerhörda munterhet som utbröt när jag på svarta tavlan skulle illustrera att bakom varje infekterad kvinna fanns en eller flera infekterade män etc. I och med spridningen av HIV från sprutnarkomaner i gränsområderna mot Burma och Thailand ändrades deras syn. Ett annat område som jag tidigt tog upp var forskningsetik. Det var också svårt för dem att anamma - det totalitära samhället ansåg sig kunna bestämma allt - behovet av forskningspersoners informerade samtycke var otänkbart. Men då etisk bedömning krävdes för forskningsanslag så utvecklade man snabbt området. Vid universiteten fanns ju äldre professorer och forskare inom filosofi och etik som kunde stödja de biomedicinska forskarna. Detta för mig in på ett område inom WHO-samarbetet som betytt mycket för mig och som tidigt initierade att alla forskningsprojekt skulle etikgranskas. En kommitté sattes upp i Geneve, Scientific & Ethical Review Group (SERG) med biomedicinsk, filosofisk och juridisk expertis. SERGs uppgift var att granska alla forskningsprojekt både ur vetenskaplig och etisk synpunkt, ge ut guidelines över specifika områden och också ge utbildning i forskningsetik. Jag blev tidigt ledamot i SERG och dess ordförande mellan 1995 och Ledamöterna var under min tid framstående experter från hela världen. Under 2000-talet arrangerade vi veckokurser i forskningsetik i Bangkok, Buenos Aires, Harare, Kairo och Moskva. Det var otroligt lärorikt att möta de stora skillnader i uppfattning av individens rätt och de olika kulturella bias som fanns. Skillnaderna mellan demokratiska och totalitära regimer liksom mellan olika religioner var påtaglig. Dessa kurser har sedan fortsatt med regionala utbildningar - spritt sig som ringar på vattnet från de som deltagit i de första kurserna. Avslutningsvis: Jag har haft förmånen att få verka i ett rikt och omväxlande yrkesliv. Efter pensioneringen har jag kunnat fortsätta mitt arbete med SBU - först i dess vetenskapliga nämnd och sedan som ordförande i dess styrelse Begreppet evidensbaserad medicin har varit en eye-opener för mig som för många andra kliniskt verksamma läkare. Kerstin Hagenfeldt Djursholm i februari 2011 Vårmötet 6 8 maj i Tylösand Bengt-Göran Hansson i Halmstad har gjort en liten komplettering och en smärre ändring i programmet. På fredagen 6 maj medverkar bitr regionsjukvårdsdirektör Jörgen Preuss, Region Halland. I lördagsprogrammet har tiden för årsmötesförhandligarna på begäran av styrelsen utökats, varför tiden för övriga programpunkter justerats något. Det aktuella lördagsprogrammet erhålles vid registreringen. För ytterligare information om mötet hänvisas till: Bengt Göran Hansson tel eller eller bengtgran.ha@telia.com

10 SÄL-RESOR Från reseansvarige Sista konst- och Johan Waldenström musikresan Baltikumresan Vårens resa till de baltiska huvudstäderna mötte ett mycket positivt mottagande Resan var fulltecknad före nyår. Den går nu med två grupper om 35 deltagare i varje grupp. Resa till Loiredalen Höstens resa går den till några av de vackraste och de mest intressanta slotten i Loiredalen. God mat ingår samt besök i vindistriktet Coteaux de Layaon. På hemresan passerar vi katedralen i Chartres. Det kan vara värt att påpeka att vi bor på samma hotell under hela vistelsen i Loiredalen, vilket kan underlätta för de som har lite svårt att röra sig j.waldenstrom@spray.se Påskbergsgatan Göteborg Slottet i Saumur Normandie Inför 2012 planerar vi en resa till trädgårdar i Normandie samt besök i Bayeux där den kända Drottning Matildas tapet finns utställd. Från denna beskrivning av Wilhelms erövring av England 1066 tycker vi det kan vara lämpligt att även besöka Omaha beach, där delar av den allierade armén landsteg Brasilien Vi planerar också en två veckors resa till Brasilien under våren Innehållet i resan kan skräddarsys inom vissa gränser. Man kan i princip välja tre eller fyra av följande: Rio, Iguaçufallen, Brasilia, Amazonas, Manaus (med opera för de som så vill) och Salvador (ligger vid Atlantkusten, huvudstad fram till 1763, centrum världsarvklassat) Kostnad för resan är idag c:a SEK, frukost alla dagar samt helpension på lodgen i Amazonas. Vi vill gärna så snart som möjligt få en förhandsuppfattning om intresset för denna resa. Ni som är intresserade kontakta gärna mig på adressen ovan. Vi är fortfarande intresserade av förslag från medlemmarna på andra resmål. 18 med Nils Tryding som reseansvarig i SÄL Den 25 oktober - 2 november 2010: Konst och musikresa till New York och Boston. Reguljärflyg med SAS. Vi gjorde stadsrundturer i båda städerna och besökte ett antal museer. I New York såg vi i Metropolitan Museum Mirós Holländska interiörer från Intérieur hollandais Hendrick Martensz Sorgh Le jouueur de luth Vidare Museum of Modern Art, MoMa som har en av världens bästa samlingar av modern konst; The Guggenheim museum; Chaus and Classicism, Thannhauser Collection, Neue Galerie och Frick collection med specialutställning av spanska mästertecknare, The Whitney museum med Edward Hopper ingick naturligtvis i resan. På Metropolitan Opera såg vi Trubaduren och Don Pasquale (med Anna Netrebko!) I Carnegie Hall hörde vi en underbar konsert med Orchestra of St. Luke s och violinisten Christian Tetzlaff. Vi åkte buss tur och retur mellan New York och Boston vilket gav oss härliga naturupplevelser i flammande höstfärger. Sevärt i Boston var MFA (Museum of Fine Arts) med bl.a. John Singer Sargent s Rotunda och Isabella Stewart Gardner Museum och museet för samtidskonst ICA som är det första konstmuseet i Boston som byggts på 100 år. Där såg vi bl.a. Mona Hatoum. Konserten av Bostons Symfoniorkester med David Robertson som dirigent med musik av Brahms, Adams, Prokofiev och Bartók gjorde ett mäktigt intryck. Vi var 22 deltagare, och researrangör var Ingemar Ringqvist, Svenska Kulturresor AB MALMÖ vilket innebar minnesrika matupplevelser inklusive hummer och goda viner. Nils Tryding Artikeln med hyperlänkar finns på Sälkryss nr 46 EN I PUH SOM DJÄKNARS PADDING- SKARA TON SAMLADE OMGER DOKU- AMBULA- MENT TORIET RAKA MOT- SATSEN I OBESTÄMD FORM AND- RUM PASSA PÅ FEM- HUNDRA VÄXT- ÄTA- RE Sälkryss nr 46 Lösningen insändes till: Ingvar Gustafson, Storängsgatan 3a, Växjö senast 6 maj 2011 Insänt av: BILDENS HUVUD- FIGUR STYV I LEDERNA GRÅFÄLL FÖRMÅN VEM DÅ DÅ? En torpare spelar psalmodikon i stugan vid spiselhällen och toner om Salem och Libanon förljuvar den fattiga kvällen Så skriver Anders Österling, men vad hette mannen som introducerade psalmodikonet? PLUS RESERVE- RAD LÄTT BETT ÄR NEGATIVT LADDAT TID FÖR JUBI- LEUM NÄRMAST VERK- STÄLLAN- DE KAN MAN ÅL OCH PROGRAM- SPRÅK MANNEN PÅ BILDEN STYRT DRAS MED OTUR LÅG STÄLLNING FALLNA ÄNGLAR KRAFTORD OPERETT I MODERN TAPPNING ÖKEN- STAT SKÄRA TALAR FÖR SAKEN MODLÖSA HALVA HALVAN Namn: Adress: BRITTERS FYLFOT HIMLA- KROPP KORT SAGT LO I BIBLIO- TEKET PJÄSENS ONKEL ER- SÄTTARE FÖGA TALANDE EFTER SKADA HÖR TILL PÅ PISTILL DEL AV JUDISK MYSTIK BRUKADES VID DESTIL- LATION NÄR MINDRE BRA MAJOR BOOTH- ROYD OCH TU SEN HÖRS FRÅN STOLEN KLIPP- DOMENS KALIF STUDERAT FOLK Vi gratulerar följande vinnare: Eva Åberg, Skellefteå Kjell Eriksson, Uddevalla Inga-Britt Bengtsson, Göteborg 19 S V Ä L T SKB ÄR DE HAR JU ALLTID NÅT FÅR SIG EN SVAG EN LIKNAR MYGG- TJÄLL FÖR BRODÖSER HJÄLPA- RE I NÖDEN VAD DÅ DÅ? Under 1600-talet gjorde sig en sicilianska en förmögenhet på att sälja ett lukt- och smaklöst, dödligt gift till romerska damer, som ville bli av med sina misshagliga män. Manna di Bari kallades dekokten men giftet hade också ett annat namn efter sin upphovskvinna. GÅTT MÅTT SKYTT SKICK KOPPLAS TILL FLÖJT BÄRSÄRKA- GÅNG GÖR DUM DUMMARE STADION ANGER TAKT GYNNARE GARN KAN MAN SÄGA FÖRE BREJA HAR TAL I TIDEN UPPSVENS- KA TOFFLOR I SKÅNE APA DÅLIGA HOS DOKTORN GNISSEL I MASKI- NERIET DÄRPÅ KAN MAN DRAGA EN RAGA EW Rätt lösning för Sälkryss 45

11 SISTA SIDAN Kandidat Kugelberg tenterar bakteriologi tillsammans med två olycksbröder. Det går mycket trögt. Professorn avslutar förhöret med en sista fråga: Vad har Du, Kugelberg, för metod för att påvisa inkompletta antikroppar? Kugelberg, sanningsenligt: Tja, professorn, jag måste nog säga som det är, personligen har jag faktiskt ingen metod alls. Stämningen lättade och alla klarade sig. Från Mats Falks (se Sälbladet nr ) bok Doktor Uggla på Skogsakuten saxar vi ett par sanna historier från den medicinska Lundaakademin Professorn i Anatomi, den vänlige och omtyckte Carl-Herman Hjortsjö satt en kväll på Restaurang Åke-Hans i Lund tillsammans med några yngre kollegor, professorerna i Medicinsk Kemi och Fysiologi. De var båda uppfyllda av entusiasm inför vetenskapens snabba landvinningar och sina respektive ämnens lysande framtidsutsikter. Gamle Hjortsjö, som kände sig lite akterseglad, utbrast till sist med en resignerad suck över groggen: Ja, kära kollegor, jag måste väl säga som det är. Det är bara skit med anatomin i våra dagar. Förr kunde man ju hitta hela organ!