Introduktion till datateknik för språkvetare

Transkript

1 Introduktion till datateknik för språkvetare ht 2009 Per Starbäck

2

3 Kapitel 1 Inledning 1.1 Om kursen Schema och annat finns på uu.se/kurs/ids/. Där kommer det även finnas länkar till de olika kapitlen i detta kompendium. 1.2 Vårt datorsystem På STP används operativsystemet GNU/Linux som är ett system som liknar ett äldre operativsystem Unix. För många användare är det mest skrivbordsmiljön Gnome man märker, med menyer, paneler, ikoner osv. Gnome är gjort särskilt för GNU, men går även att köra på andra Unix-liknande system. I denna kurs kommer vi inte att använda det särskilt mycket, utom denna första gång. Det ska ni till största delen kunna sätta er in i med den inbyggda hjälpen och med erfarenheter från andra skrivbordsmiljöer. Ofta är inte skillnaderna så stora. I labbarna kommer vi istället mycket att hålla på med kommandoraden och annat som är svårare att komma in i på egen hand. Våra datorsalar De datorer som ni använder finns i två datorsalar, och dessutom har anställda på avdelningen för Datorlingvistik datorer som ingår i samma system. Våra datorer har namn som de har fått från grammatiska ord, som t. ex. preposition, futurum, dativ och numerus. Institutionen för lingvistik och filologi har domännamnet lingfil.uu.se, så STP-datorernas fullständiga namn är i stil med numerus.lingfil.uu.se. Den sistnämnda datorn Figur 1.1: Ett gnuhuvud som symboliserar operativsystemet GNU (= Gnu s Not Unix) har även aliaset stp.lingfil.uu.se och det är dit man ska koppla sig ifall man ska arbeta på våra datorer utifrån, t. ex. hemifrån. De två datorsalarna är öppna dygnet runt, året runt, och är tillgängliga med era passerkort med vilka ni också kommer in i huset. När salarna inte är bokade för undervisning är det bara att slå sig ner vid en ledig dator där. Men rätt program på en annan dator kan man också koppla sig till våra datorer utifrån och komma åt samma filer och program som man når från datorsalarna. 3

4 1. INLEDNING Att logga in När man ska använda systemet måste man först logga in. Då anger man sitt särskilda användarnamn och sitt hemliga lösenord. (Dessa får ni av Per.) Till användarnamnet finns knutet en särskild hemkatalog där man kan lagra sina filer. Att välja lösenord Du kan ändra ditt lösenord, men se i så fall till att ändra till ett bra lösenord. Undvik lättgissade lösenord! Ett bra lösenord bör inte vara ett riktigt ord, vare sig på engelska, svenska eller något annat språk. Blanda gärna stora och små bokstäver (de räknas som olika!) och stoppa in nån siffra eller nåt skiljetecken. Ett skäl till att det är viktigt att alla har bra lösenord, förutom ens egen säkerhet, är systemets säkerhet. På datorer som sitter på nätet pågår hela tiden försök från olika håll att ta sig in olovligen på datorerna och få administratörsrättigheter där. Sådana attacker sker ofta i två steg. Först behöver förövaren komma in på datorsystemet överhuvudtaget, sedan hitta ett öppet säkerhetshål som kan ge mer behörighet. Det andra steget är det upp till systemadministratörerna att ha stoppat, men för säkerhets skull bör det även ta stopp redan vid första steget genom att alla användare har goda lösenordsvanor. Att logga ut När du lämnar datorn ska du logga ut. Använd System Log Out. Stäng inte av datorn! Datorerna ska stå på dygnet runt. Man kan istället låsa datorn om man lämnar den en kortare stund, men gör det inte någon längre stund då det finns risk för att någon annan behöver datorn! Datorpost Till varje användarnamn finns automatiskt en datorpostadress Det är uppsatt så att den posten skickas vidare till era UpUnet-S-adresser, så att all post som har med studier att göra samlas på samma ställe. För att nå alla STP09:or kommer man att kunna skicka post till stp09@stp.lingfil.uu.se och det finns liknande sändlistor för andra årskullar. Post till stp@stp.lingfil.uu.se går till alla STP:are. När du postar till dessa listor måste det ske från din studentadress. Brev som inte kommer från en adress på uu.se (Uppsala universitet) släpps inte igenom. Ljud För att inte få för mycket olika ljud i datorsalarna så använder vi hörlurar. Volymkontrollen finns högst uppe till höger på skärmen, men observera att en del hörlurar dessutom har en egen volymkontroll, så om det inte hörs något kan det vara kontrollen där som behöver ändras snarare än något på datorn. Tangentbord Våra tangentbord är uppsatta så att vissa tangenter med accenter är döda (se figur 1.2), dvs. inte ger något tecken av sig självt utan bara i kombination med nästa tecken. Det gäller dels en tangent med vilken man kan skriva t. ex.»ú«och»ù«. Dels en tangent med vilken man kan skriva t. ex.»ü«,»û«och»ũ«. Den sistnämnda står till höger på tangenten och får man därför fram tillsammans med AltGr. För att skriva ^ och ~ som egna tecken kan man skriva ett mellanslag efter den döda tangenten. 1.3 Filer och kataloger Data av olika slag lagras i filer. Innehållet kan vara bl. a. texter, ljud, bilder, databaser och program. Figur 1.2: De två döda tangenterna på våra tangentbord 4

5 1.3. Filer och kataloger / (roten) bin home tmp usr stp08 stp09 ellen students Desktop fotografier konto.txt slottet.jpg Figur 1.3: I detta filträd är filer skrivna i fetstil. Allt annat är kataloger. Detta är förstås bara ett utdrag från det fullständiga filträdet. I varje katalog finns det fler grenar som inte är utritade här. Filer med program omfattar både källkoden (textfiler skrivna av programmare, skrivna i ett visst programspråk) och filer som inte är läsbara för människor (binärfiler) men vars innehåll kan tolkas som instruktioner som kan utföras (exekveras) direkt av datorn. (De senare genereras automatiskt från de förra med program som kallas kompilatorer.) Filerna har namn. Ofta innehåller en katalog inte bara filer, utan även andra kataloger underkataloger till den första katalogen. I Unix hänger alla filer ihop i ett filträd där alla kataloger utom en är underkataloger till någon annan katalog. filsamlingar. Filträdet Nästan varje katalog är underkatalog till en annan katalog. I Unix är det bara en katalog som inte är det, så man kan tänka sig alla kataloger i ett hierarkiskt träd där allt utgrenar sig från denna katalog och där filerna är löv längst ut. Den katalog som allt utgår från kallas för roten. Till skillnad från riktiga träd tänker man sig att roten sitter högst upp och att trädet förgrenar sig nedåt, så underkatalogerna Kataloger Filerna samlas i kataloger (directories). I alla fall när man använder kommandoraden är denna beteckning vanligare än mappar (folders). Det finns dels centrala kataloger till för systemet och dels har varje användare sin egen hemkatalog att lagra filer i. I en katalog kan det förutom filer ligga andra kataloger, underkataloger (subdirectories), till den första katalogen. Normalt skapar användare underkataloger i sina hemkataloger för att få ordning på sina Bara en rot: I Unix använder man filsystem med bara en rot, oavsett hur många diskar som är anslutna till datorn. I MS Windows använder man flera, som har bokstäver som namn. En fullständig sökväg börjar med den bokstaven följt av ett kolon, så det fullständiga namnet på en katalog där kan se ut som C:\WINDOWS\. Observera att där används bakstreck (\) medan Unix använder vanligt snedstreck (/) som avgränsare mellan kataloger. 5

6 1. INLEDNING ligger alltså längre bort från roten. I figur 1.3 visas en del av filträdet här. Här är t. ex. varje STP09:as hemkatalog underkatalog till en katalog stp09 som i sin tur är underkatalog till en katalog home som samlar allas hemkataloger. Den i sin tur är underkatalog till roten. De studenter som inte går på programmet får istället hemkataloger som är underkataloger till en katalog students som även den är en underkatalog till home. Fullständiga sökvägar Man kan ange en fullständig sökväg (path) till en fil eller katalog genom att ange katalog för katalog hur man kan ta sig från roten till denna plats i filträdet. Före varje led, inklusive det första, skriver man ett snedstreck (/). Om en tänkt student på STP09 med användarnamnet»ellen«hade en underkatalog med namnet fotografier och i den lade filen slottet.jpg skulle alltså /home/stp09/ellen/fotografier/slottet.jpg vara den fullständiga sökvägen till denna fil och /home/stp09/ellen/fotografier vara den fullständiga sökvägen till den katalog där denna fil ligger. En sådan fullständig sökväg börjar alltid med ett snedstreck! Den fullständiga sökvägen till rotkatalogen är bara ett tecken: /. Det finns ett särskilt förkortat skrivsätt för ens egen hemkatalog, nämligen tecknet ~ (tilde). Ellen skulle därför också kunna skriva ~/fotografier/ slottet.jpg som en fullständig sökväg till samma fil. Ovan står det att fullständiga sökvägar alltid börjar med snedstreck. Det gör i princip även denna sökväg eftersom ~ här bara är ett förkortat skrivsätt för /home/stp09/ellen. Man kan även ange andras hemkataloger på ett förkortat sätt, nämligen med tilde följt av ett användarnamn. Även andra användare kan alltså använda beteckningen ~ellen/fotografier/slottet.jpg för den där filen. De flesta program som hanterar filnamn byter ut ~ på detta sätt. 1.4 Fil- och katalognamn I Unix-system är det skillnad på små och stora bokstäver vad gäller namn på filer och kataloger. Det går därför t. ex. att ha en fil som heter»readme«, en annan fil som heter»readme«och en tredje som heter»readme«i samma katalog. Vanligtvis låter man dock de flesta filerna ha namn med bara små bokstäver. 1 (En del har som vana att låta kataloger ha namn som börjar med stor bokstav.) På många system är det vanligt att ha filnamn med mellanslag i. På Unix-system går det att ha så, men man undviker det för filer som man ska hantera med kommandoraden. Ni kommer snart att förstå varför! Ofta använder man bara bokstäverna a z, ibland A Z, siffrorna 0 9 och inga andra skiljetecken än bindestreck, understrykningstecken (_) och punkt i namn på filer och kataloger. Andra bokstäver, som åäö, går också bra i allmänhet, men det finns vissa risker när man ska interagera med system med andra teckenkodningar. Filnamnsändelse I många filsystem har alla filer en ändelse till det egentliga filnamnet. Denna talar om vad det är för slags fil och brukar skrivas efter en punkt. En fil foo.c kan innehålla källkoden till ett program skrivet i programspråket C, foo.exe vara den exekverbara binärfilen med programmet, foo.pdf en text (i formatet Portable Document Format) som beskriver programmet, foo.html samma text som HTML (Hypertext Markup Language) istället. Ofta finns det en begränsning på hur lång filnamnsändelsen får vara. I synnerhet kan gränsen vara tre tecken, vilket Tilde: Tilde är från början namnet på den vågformade accent som finns t. ex. över n i det spanska ordet señor. (På spanska används ordet om alla accenter.) I många sammanhang, inte minst i datorvärlden, används tecknet även som ett självständigt tecken i en mängd olika användningar, och även detta tecken kallas för tilde. Inspirerat av användningen för hemkataloger i Unix har det blivit normalt att använda tilde i webbadresser på ett liknande sätt för att visa att den webbsidan ingår i någons personliga webbplats. 1 Sådana där uppfordrande filer README brukar dock faktiskt heta just så, med stora bokstäver, och är textfiler som beskriver övriga filer i samma katalog. 6

7 1.5. Grafisk filhantering är förklaringen till att man ofta kan se t. ex. HTMLfiler vars namn slutar på.htm istället för.html. Även i Unix-filsystem brukar man ge många filer sådana namn, men en punkt är egentligen som vilket tecken som helst i filnamn, så ett filnamn kan innehålla ingen, en eller flera punkter, och det finns ingen särskild begränsning på hur lång delen av namnet efter punkten får vara. Genom att man ger filnamnen sådana ändelser är det lättare för såväl program som människor att förstå vad det är för slags filer utan att titta i dem. Några få av de vanligare filnamnsändelserna är: txt html xml tex java pl py wav, ogg, mp3 gif, png, jpg pdf odt Vanliga textfiler Hypertext Markup Language extensible Markup Language Typsättningssystemet TEX Programspråket Java Programspråket Perl Programspråket Python Olika ljudformat Olika bildformat Portable Document Format Open Document Text Körbara program brukar inte ha någon ändelse i Unix, så en kompilerad version av programmet foo heter troligen bara foo (och inte t. ex. foo.exe). Vanliga textfiler har ofta ändelsen.txt, men ibland har de ingen ändelse alls de heller, så som t. ex. README. 1.5 Grafisk filhantering Det finns flera sätt att hantera filer i den grafiska miljön Gnome. Ett sätt är att öppna ett så kallat File Object Window för en viss katalog. Ens hemkatalog kan man öppna på detta sätt genom att välja Places Home Folder i menyerna eller genom att dubbelklicka på ikonen för hemkatalogen på skrivbordet. Ett annat är att använda den filhanterare som man kan öppna med Applications System Tools File Browser. Man kan även starta den genom att välja en katalog i ett filobjektsfönster och sen välja File Browse Folder. Filhanteraren i Gnome heter Nautilus. 1.6 Klipp och klistra Klipp-och-klistra (cut and paste) är ett vanligt sätt att föra över text från ett ställe till ett annat. Med tiden har har tangenterna X, C och V blivit en vanligt standard för detta (ursprungligen från Apple Computer på 80-talet). Här används dessa tillsammans med Control-tangenten, dvs. Ctrl-X (cut), Ctrl-C (copy) och Ctrl-V (paste). (Att trycka ner Control-tangenten tillsammans med t. ex. X betecknas ibland Ctrl+X ibland Ctrl-X, ibland bara C-x.) Detta fungerar även i Gnome och i många program här, men Unix-system kommer egentligen från en annan tradition, där det mer traditionella sättet att kopiera en text är att markera texten med vänstra musknappen, och sen klistra in den direkt med mittknappen på musen, utan några tangenttryckningar alls, så det bör ni också lära er. Dolda filer Många program skapar själva filer och kataloger i ens hemkatalog där de sparar sina inställningar eller mellanresultat som det inte är tänkt att man normalt ska behöva titta närmre på. För att man inte ska störas av dem i ens fillistningar så brukar de filerna vara dolda. Detta går i Unix till så att filen eller katalogen har ett namn som börjar med punkt (.). Filhanterare och andra program som listar filer kommer då normalt inte nämna denna fil. Dessa filer kan oftast ignoreras. 1.7 Desktop Vissa saker som ligger på ens skrivbordsyta finns alltid där och är speciella. Dessutom kan man ha vilka filer och kataloger man vill direkt på skrivbordsytan. Detta går till så att Gnome behandlar ens katalog Desktop på ett speciellt sätt genom att alla filer och kataloger där visas upp på ens skrivbordsyta i bakgrunden och sådant man lägger på skrivbordsytan hamnar egentligen i katalogen Desktop. Denna katalog Desktop är en underkatalog till ens hemkatalog. 7

8 1. INLEDNING 1.8 Textfiler Med vanliga textfiler eller rena textfiler (plain text) avses enkla textfiler utan sådana finesser som varierande typsnitt eller inlagda bilder som en ordbehandlare kan klara av, utan med bara en räcka bokstäver, siffror och en del andra tecken, uppdelade i rader. Det saknas alltså dolda formatmarkeringar så som finns i ordbehandlingsfiler. När man skriver ett program är det alltid en textfil med ren text man skriver. Det går t. ex. inte att skriva en del av programmet i kursiv stil och därmed få detta att betyda någonting särskilt, utan programmet består bara av en räcka bokstäver, siffror och interpunktion, uppdelade i rader. (När man återger ett program på papper eller skärm så visar man det dock ofta med olika färger eller olika stilar ändå, men den informationen finns inte i filen.) Olika ordbehandlare har oftast helt olika format för hur sådana finesser ska kodas i filerna, så ett dokument skrivet i Microsoft Office och ett dokument skrivet i WordPerfect är helt olika kodade även om dokumenten ser likadana ut på papper. Trots det går det ofta att öppna ett ordbehandlingsdokument i en helt annan ordbehandlare eftersom den har särskilda rutiner för att tolka och konvertera andra format. Textfiler med ren text är däremot inte speciella för något särskilt program utan kan hanteras av alla program som gör något med text utan sådan konvertering. Det enda som kan skilja är vilken teckenkodning som har använts, dvs. vilka numeriska värden olika tecken kodats med. Om textfilen innehåller»exotiska«tecken som grekiskt π, ryskt eller för den delen de svenska bokstäverna åäö kan detta ha olika koder i olika sammanhang, men så länge det är tecken som finns på ett vanligt (amerikanskt!) tangentbord så är det nästan alltid samma koder överlag. Då kodas t. ex. tecknet»a«som 65 och tecknet»&«som 38. Teckenkodningar återkommer vi till senare. 1.9 Editorer Sådana rena textfiler skriver man inte med ordbehandlingsprogram utan med editorer. Ibland säger man textredigerare och att redigera text, men med den drastiskt välkomnande inställning som datorvärlden oftast visar inför det engelska språket är det vanligare att tala om editorer och att editera text med dessa. Editorer har ofta kraftfulla kommandon för att hjälpa till när man editerar olika slags textfiler, i synnerhet när man programmerar, genom att de känner till syntaxen i olika programspråk. I denna kurs kommer vi inte att använda ordbehandling, och de textfiler som ni ska skriva här ska istället skrivas med en editor. Om ni vill använda en ordbehandlare på våra datorer så rekommenderas annars OpenOffice.org som finns i menyerna. Emacs Den editor som vi använder här, Emacs, kan startas med Applications Accessories Emacs Text Editor (men i labben kommer vi att göra på ett annat sätt). Det är lämpligt att öppna alla filer man editerar i samma Emacs istället för att avsluta den bara för att man är klar med en viss editering. Det är ungefär så som man normalt tittar på alla webbsidor i samma webbläsare och ofta inte avslutar den förrän man är på väg att logga ut Filskydd De flesta av dina filer kan läsas av vem som helst, men bara ändras eller tas bort av dig själv. Du kan själv ändra filskyddet för de filer och kataloger du vill ha skyddade så att endast du själv kan läsa dem. (En del program skapar alltid sina filer skyddade. Det skulle till exempel ett chattprogram som sparar loggar över chatten göra, även om man normalt skapar filer som inte är lässkyddade.) För varje fil och katalog talas om vilka rättigheter som gäller för tre kategorier användare: filägaren (u = user) gruppen (g = group) övriga (o = other) Varje fil har alltså en ägare och en grupp. Varje användare har en egen personlig grupp som bara den användaren själv är med i, och detta är den normala gruppen för dina filer. Det gör att gruppens rättigheter normalt inte är intressanta, utan när du ändrar filskydd så är det framförallt för att göra filer läsbara för alla eller bara för dig själv. Du kan t. ex. ha en särskild privat underkatalog som är lässkyddad för andra. Varje kategori kan ha rättighet att 8

9 1.11. Kommandoraden Figur 1.4: Detta är vad filhanteraren visar om filen konto.txt i era hemkataloger. Den påstår bland annat (helt korrekt) att det är en vanlig textfil (plain text). Figur 1.5: Denna fil får ägaren och gruppen läsa och skriva, men övriga får bara läsa den. r = läsa (read) w = skriva (write) x = köra (execute) Den exakta betydelsen skiljer sig åt en del för filer och kataloger: r = läsa en fil; lista innehållet i en katalog w = ändra en fil; skapa och ta bort filer i katalogen x = köra ett program; komma åt filer i katalogen När du högerklickar på en fil eller katalog kan du välja Properties för att få se diverse egenskaper för den filen eller katalogen, inklusive dess skydd. I figurerna 1.4 och 1.5 visas en del av den information som detta ger om filen konto.txt i era hemkataloger. I den andra av dessa kan man inte bara se vilket skydd som gäller nu, utan även ändra skyddet. Om man vill att en fil ska kunna läsas av några andra användare men inte av alla så är möjligheterna rätt begränsade. Då måste de användarna höra till samma så kallade grupp och även den filen måste höra till samma grupp. Varje fil hör till exakt en grupp. Användare kan vara med i flera grupper, men det går inte att skapa nya grupper själv Kommandoraden Det vanliga gränssnittet innan det grafiska gränssnittet slog igenom var kommandoraden Command Line Interface (CLI). Användaren skriver ett kommando på tangentbordet varpå datorn utför kommandot och inväntar nästa kommando. Kommandona har en enkel syntax som oftast bygger på engelska. Det kan vara i stil med PRINT FOO.TXT för att skriva ut en fil med namnet FOO.TXT. Även om grunden inte är svårare än så, så finns det luriga element i detta för den som inte är van, och vi kommer därför att ägna oss mycket åt detta i kursen. Att arbeta med datorn på detta sätt kan ofta verka bökigt och föråldrat för den som är ovan, men det är det mest användbara för en del avancerad användning. Några fördelar är: Det är ofta kraftfullare. Det är ofta effektivare (när man kan det). Det är lättare att bevara en mängd instruktioner så att man kan göra om samma sak senare, kanske med variationer, kanske automatiskt. (Dessa fördelar kommer inte alls att vara uppenbara från början. Vi kommer att lösa uppgifter på detta sätt som många förmodligen lättare hade kunnat lösa på andra sätt.) 9

10 1. INLEDNING skriva in kommandon längst ner, efter all text som redan finns i fönstret Skalet Figur 1.6: En populär teleprinter på 60-talet var ASR33 som tillverkades av Teletype Corporation Terminalen Kommandoraden är äldre än bildskärmen. Från början skrev man in sådana här kommandon på något som liknande en skrivmaskin eller teleprinter med en pappersremsa i. Om man gav ett kommando där man bad datorn om information så skrev den ut den på samma pappersremsa. Ofta fanns det flera sådana»skrivmaskiner«kopplade till samma dator, och dessa kallades för terminaler. 2 Senare kom terminaler med bildskärmar istället för papper. Bildskärmen kunde bara visa text och visade hela tiden de sista raderna av låtsaspapperet. Det är normalt bara det man är intresserad av ändå, för där står ju de senaste kommandona man givit och vilka svar man har fått från dessa. Idag kan man köra ett särskilt terminalprogram i sitt fönstersystem som ger en sådan låtsasterminal i ett fönster bland ens andra fönster. Det är bra att ha detta i bakhuvudet när man ska förstå hur detta terminalfönster fungerar. Tänk dig att det är (slutet av) en pappersremsa du ser. Det innebär t. ex. att den text som har skrivits där är oföränderlig. Om man ger ett kommando som får datorn att lista ens filer så ändras inte den utskriften senare om man lägger till eller tar bort en fil. För att få en aktuell lista får man ge kommandot igen. (Det som visas är en logg för ens interaktion med datorn, lite som en logg efter att man har chattat med en robot som lyder ens kommandon.) Man kan bara 2 En terminal är ju någonting som är längst ut, och dessa blev då ändpunkter medan datorn satt i mitten av ett nät. Det program som tolkar och utför användarens textkommandon kallas i Unix-världen för ett skal (shell). I princip är det enkelt: Skalet skriver ut en prompt, en kort text som visar att det är berett att ta emot ett kommando. Skalet ekar det användaren skriver, suddar när man trycker på radertangenten osv. 3 När användaren avslutar sitt kommando (genom att trycka på returtangenten) utför skalet kommandot, oftast genom att köra igång ett visst annat program. Om detta resulterar i output så skrivs den ut. Ovanstående görs om och om igen. Kommandon Unixkommandon är ökända för att ha korta och kryptiska namn. Några exempel: cat = (con)catenate cd = change directory cp = copy ls = list mkdir = make directory mv = move pwd = print working directory rm = remove Returtangenten: Returtangenten har oftast (och så är det på våra tangentbord) en vinklad pil (nedåt och till vänster) på sig. Den kallas för carriage return (vagnretur) eller oftare bara return (retur). Den carriage/vagn det handlar om går tillbaka till skrivmaskiner på papperstiden. Ibland kallas tangenten även för Enter, men då finns en risk för sammanblandning eftersom det finns en tangent på den särskilda numeriska delen av tangentbordet som heter så, och det är inte riktigt alltid som de två tangenterna har samma effekt. 3 På en gammal pappersterminal gick det inte att verkligen sudda ut det man redan skrivit på papperet, så det är inte helt ekvivalent med gamla tider, om än nästan. 10

11 1.13. Skalet rmdir = remove directory tr = translate wc = word count Skälet till det är förstås att man ska behöva skriva mindre. Kommandot ls listar t. ex. filer i en viss katalog. När man använder det kan det se ut så här: $ ls bar.png foo foo.py kvack.png texts Användaren har här bara skrivit ls och tryckt på retur. Den text som användaren har skrivit ges med grå bakgrund, så här, i dessa exempel. Användaren har t. ex. inte skrivit dollartecknet, utan det var den prompt som skalet skrivit ut. (Oftast har man en längre prompt än så. Du kommer att ha en prompt där även ditt användarnamn och namnet på datorn står, i stil med ellen@verb$, men i alla kommande exempel antar vi ändå att prompten bara är ett dollartecken.) I denna katalog fanns det fem filer och kataloger, och de listas i bokstavsordning. Argument till kommandon Efter kommandonamnet kan det följa argument, åtskilda av mellanslag. Dessa talar om mer specifikt vad man vill använda ett kommando till. Ofta är det filnamn. Man kan ge kommandot ls argument som talar om vilka filer eller vilka kataloger som ska listas. ovan är en katalog med ett par textfiler i skulle man kunna få detta resultat: $ ls texts etaoin.txt shrdlu.txt För ls behandlas alla argument lika denna fil eller innehållet i denna katalog ska listas. För en del kommandon tolkas däremot första, andra, (tredje osv.) argumentet olika. Kommandot cp foo.txt bar.txt betyder t. ex. att filen foo.txt ska kopieras och att kopian ska ha det nya namnet bar.txt. Det första argumentet är källan och det andra är destinationen. Om argumenten hade givits i den andra ordningen hade det betytt något annat, och om man givit bara ett argument skulle man ha fått ett felmeddelande. Eftersom mellanslag används för att avdela argumenten från varann så blir det besvärligare ifall man har mellanslag i filnamnen, vilket är ett skäl till att man normalt inte använder mellanslag i filnamn på Unixsystem. Skriver man ls en liten fil så betyder ju detta att man ska lista de tre filerna»en«,»liten«och»fil«, inte en fil med namnet»en liten fil«. Om man ändå har ett sådant filnamn med mellanslag i så finns det flera sätt att hantera det. Ett är att skriva namnet inom citattecken: ls "en liten fil". Det som står inom citattecken behandlas som en enhet även om det har mellanslag i sig, så i det kommandot har ls bara fått ett argument. Två sorters citattecken kan användas. Både "en liten fil" och 'en liten fil' fungerar. $ ls kvack.png bar.png bar.png kvack.png Här har vi talat om precis vilka två filer vi vill ha listade. 4 (De önskade filerna listas i bokstavsordning som vanligt, oavsett vilken ordning argumenten listades i.) Om ett argument till ls är namnet på en katalog så listas innehållet i den katalogen. Så om texts 4 Detta är förstås rätt poänglöst att göra. Det verkar ju som om vi redan visste att dessa två filer fanns! Senare ska vi se hur man kan få ls att lista mer information om filerna, vilket skulle göra exemplet mer realistiskt. 11

12 Laboration 1: Inledning Grafisk filhantering Välj Places Home Folder i menyerna för att ta fram ett file object window för din hemkatalog. Ni har alla en fil konto.txt och underkataloger Desktop och introduktion-till-datateknik. Den senare är förstås specifik för just denna kurs, och kallas i fortsättningen för kurskatalogen. Dubbelklicka på kurskatalogen för att få upp ett nytt fönster med den underkatalogen. Olika slags filer visas med olika ikoner. Filhanteraren avgör vilken ikon den ska använda bland annat genom att se på filnamnsändelsen. I kurskatalogen finns en bildfil gnu-head.png. Öppna den genom att dubbelklicka på dess ikon. Bilden öppnas i ett eget fönster. (Det är inte filhanteraren själv som skapar det fönstet, utan den har kört igång ett annat program för att utföra detta.) Högerklicka nu på samma ikon. Du får upp en meny med olika saker du kan göra med filen gnu-head.png, däribland Open With för att öppna den med något annat program för att visa eller redigera bilder. (Efter att du har valt ett objekt genom att klicka på det kan du också göra dessa saker från File-menyn.) Höger musknapp används oftast som en menyknapp på detta sätt. Uppgift 1.1 Ett av programmen man kan öppna bildfiler med har ett namn som slutar på P. Vad heter det programmet? (Det är ett mycket ambitiöst ritprogram som det är rätt jobbigt att komma in i, så kör det inte nu, men prova gärna senare om du är nyfiken.) Senare få du veta var du ska skriva dessa svar. Notera tillsvidare svaren på uppgiftsfrågorna för senare bruk. Uppgift 1.2 I kurskatalogen finns det även en ljudfil ord.wav. Vad sägs det för ord i den? För olika sorters filer händer det som synes olika saker när du dubbelklickar dem. Filen run-me är t. ex. ett litet program. Det är en exekverbar binärfil som körs när du aktiverar den. Filen hello.py är också ett program, men i källkod (i programspråket Python). Kanske vill du köra programmet? Kanske vill du editera texten? När du aktiverar den filen får du välja mellan flera alternativ. För att köra programmet, välj Run. (Båda dessa program skapar bara ett litet fönster med en knapp i.) Uppgift 1.3 Vad står det på knapparna som run-me respektive hello.py skapar? Uppgift 1.4 Ta bort filen should_not_be_here i kurskatalogen. Uppgift 1.5 Skapa en ny underkatalog alice i kurskatalogen. Flytta filerna cheshire-cat.jpg, cheshire-cat.txt och how-doth.txt dit. (Allt detta är nämligen taget från Alice i Underlandet). Det enklaste sättet att flytta en fil är med drag and drop. Tryck ner vänster musknapp när du pekar på filen och dra den sedan till önskad plats varpå du släpper musknappen. Öppna katalogen alice och välj View View as List för att se fillistningen i ett annat format som ger mer information. (Gör fönstret tillräckligt brett för att se all information om filerna.) Där visas filens namn, storlek, typ och tidsstämpel för när den senast ändrades. Uppgift 1.6 Hur många bytes stor är filen how-doth.txt? Hur kan du ta reda på det utan att gå över till»view as List«? 12

13 Emacs Uppgift 1.7 En av filerna dikt-1.txt, dikt-2.txt och dikt-3.txt i kurskatalogen är skyddad så att andra inte kan läsa den. Vilken? Uppgift 1.8 Ändra så att den inte längre är särskilt skyddad, utan har samma skydd som de övriga. Ändra också så att filen secret.txt bara kan läsas av dig, men är skrivskyddad för alla, till och med dig själv. I filobjektsfönstret kommer det då visas särskilt att denna fil är skrivskyddad. Med File Open Location kan man öppna en godtycklig plats i filträdet direkt (med en fullständig sökväg). När du skriver in namnet så finns det ibland bara ett sätt att fortsätta och du kan då trycka på TAB-tangenten (den stora tangenten till vänster, direkt ovanför Caps Lock) istället för att behöva skriva den texten. Detta kallas för komplettering. Använd detta i nästa uppgift! Uppgift 1.9 Det finns en katalog /corpora/plug/ html_bin/uplug092d/systems/uwa/linkcand och i den finns det en fil CoocFreq.ini. Vilken användare äger den filen, och vilken grupp hör filen till? Med File Open Parent kan man öppna den katalog som aktuell katalog ligger under. (Här används en terminologi där man ser filträdet som ett släktträd med underkataloger som barn.) Uppgift 1.10 Använd File Open Parent så många gånger det går. Vad heter katalogen du kommit till nu? Två av dess direkta underkataloger har du inte tillstånd att titta in i. Vad heter dessa? Emacs I kurskatalogen har du en fil med namnet favourite-colour.txt. Det är en ren textfil (vilket man kan gissa av filnamnsändelsen.txt). Dubbelklicka på den i filhanteraren för att öppna den med editorn Emacs. I det fönster du får upp finns det plats för att skriva 80 tecken per rad vilket är standard. Gör gärna fönstret högre, men undvik att göra det bredare. Maximera alltså inte fönstret. Uppgift 1.11 Vad står det i den filen? I kurskatalogen ligger också en fil exempel.txt. Ta tag i den och släpp den i Emacs-fönstret med drag and drop. (Om du hade maximerat filobjektsfönstret så ta tillbaka det. Se till att du ser filobjektsfönstret och Emacsfönstret samtidigt, sida vid sida.) Detta är ett sätt att öppna en till fil när du redan har en Emacs igång. Den förra filen finns även den fortfarande öppnad i denna Emacs även om den inte syns just nu. De olika texterna som man har aktiva i Emacs ligger i varsin buffert och i Emacs-menyn Buffers kan du välja mellan dessa. Gå på detta sätt tillbaka till favourite-colour.txt igen. Uppgift 1.12 Ändra i favourite-colour.txt så att den stämmer för dig! Förflytta dig i textbufferten med piltangenterna. Spara med knappen när du är klar. (Avsluta däremot inte denna Emacs förrän du är klar med hela labben!) På knappraden i Emacs finns det bland annat andra knappar för att öppna nya och existerande filer. När du ska välja en ny fil och det inte finns en rad Location att skriva in namnet på kan du trycka på en knapp med en penna för att få fram den. Uppgift 1.13 Öppna på detta sätt en ny fil favourite-number.txt i kurskatalogen och skriv där ditt favorittal. Glöm inte att spara filen! Det finns även en knapp för att öppna en katalog. Öppna underkatalogen alice på detta sätt. Du får då upp en fillistning som liknar den du fick med View as List i filhanteraren. Med pilarna kan du röra dig i listan och med returtangenten kan du öppna en viss fil. Öppna cheshire-cat.txt på detta sätt. Det är ett utdrag ur Alice i Underlandet, fast några stavfel har smygit sig in. Uppgift 1.14 Använd kommandot Tools Spell Checking Spell Check Buffer för att hitta och rätta stavfelen. Det blir flera förslag på rättelser och man får skriva en siffra för att ange vilket rättningsförslag man vill använda. Hur många fel hittades? Glöm inte att spara den rättade filen! Gå tillbaka till bufferten alice med fillistningen och flyttar markören till raden med 13

14 LABORATION 1: INLEDNING cheshire-cat.jpg. Välj Operate Copy to i menyerna och kopiera den filen till katalogen Desktop. Kolla att den därmed har hamnat på ditt skrivbord. Klipp-och-klistra Det enklaste sättet att kopiera text är att markera med vänsterknappen på musen och klistra in med mittknappen på musen. Uppgift 1.15 Öppna filen dodo.txt i kurskatalogen i Emacs. Lägg till text i den på rätt ställen enligt vad som står där med hjälp av klipp-och-klistra enligt ovan. Glöm inte att spara filen efteråt! Svarsfilen Skriv en ny fil labb1.txt i kurskatalogen (med Emacs) där du skriver in svaren på dessa uppgifter. (En del uppgifter kräver dock inga svar, utan är bara av formen»gör si och så«, i stil med uppgift 1.15.) Se noga till att den filen hamnar i rätt katalog och heter precis som den ska! Det kan underlätta att klipp-och-klistra en del svar så att du inte behöver skriva av text. Använd som vanligt menyn Buffers för att växla vad du tittar på när du kopierar från en buffert till en annan. Om du råkar göra nåt fel, t. ex. klistrar in fel text eller text på fel ställe, så kan du ångra dig med knappen i Emacs. Fler buffertar Som du kanske märkt finns det fler buffertar i Buffers-menyn, och alla hänger inte ihop med någon fil. Uppgift 1.16 Det finns en buffert som heter *scratch* till exempel. Vad står det i den? Uppgift 1.17 Det finns en annan buffert som har ett namn som börjar och slutar med stjärna. Vad heter den och vad verkar den vara till för? Terminalen och skalet Skapa ett terminalfönster genom att högerklicka i bakgrunden av skrivbordet och välja Open Terminal som finns i menyn du får upp då. Även i detta fönster finns det plats för 80 tecken per rad. Gör gärna även detta fönster högre, men undvik att göra det bredare. Lägga terminalfönstret och Emacs sida vid sida så att båda syns samtidigt, så att du kan fortsätta skriva in svar i labb1.txt medan du även ser terminalfönstret. Uppgift 1.18 Exakt hur lyder den prompt du fått av skalet? I terminalfönstret ska du skriva in textkommandon. Som första kommando, skriv»ls«och tryck på retur. Dvs. gör $ ls Det är ett kommando som listar vilka filer och kataloger du har i din hemkatalog. Resultatet skrivs ut i samma terminalfönster som där du skrev in kommandot. Man kan ge namnet på en katalog som argument till ls för att lista filerna i den katalogen istället. Även här kan man använda komplettering med TAB-tangenten. Skriv bara»cd in«och tryck sedan på TAB. Du bör få fram $ cd introduktion-till-datateknik/ Tryck på retur för att utföra kommandot. Detta kommando gav inget resultat. Det är inte alla kommandon som ger något resultat som skrivs ut på skärmen, utan en del utför något ändå. Detta har ändrat aktuell katalog till din katalog»introduktiontill-datateknik«, så nu utförs normalt kommandon i den katalogen istället. Så om du nu ger kommandot ls igen så blir det filerna i denna katalog som listas. Uppgift 1.19 Vad är cd förkortning för enligt detta kompendium? Prova härnäst kommandot $ date 14

15 Diverse på slutet Uppgift 1.20 Vad gav det för resultat? I din kurskatalog finns det en fil som heter stp.txt. Med kommandot $ cat stp.txt kan du skriva ut dess innehåll i terminalfönstret. (Använd TAB för komplettering, även när det inte är så långa filnamn. Då får du bekräftelse på att det verkligen finns en fil som heter så.) Den texten har ganska korta rader. Det finns ett kommando fmt med vilket man kan formattera om en text så att den får lagom långa rader. Prova $ fmt stp.txt Textargumentet till grep är ett exempel på att argument till kommandon kan vara annat än fil- och katalognamn. Men det är bara fil- och katalognamn som det går att få komplettering på! Uppgift 1.25 Det finns ett kommando seq som ger en sekvens med tal. Prova att ge det kommandot med argumentet 12. Ange hela ditt kommando samt dess resultat! Om du ger istället använder argumentet (prova!) så har du knappast tid att vänta på att kommandot ska köra klart. I sådana lägen kan man avbryta med Control-C, dvs. genom att trycka in Ctrl och C samtidigt. Gör så! Uppgift 1.26 Man kan även ge två tal som argument till seq. Vad betyder de två argumenten då? (Prova dig fram.) Uppgift 1.21 Vad blev det för output från detta? (Använd klipp-och-klistra!) Uppgift 1.22 Ge ett kommando för att lista filerna i hemkatalogen för användaren ellen och ge kommandots resultat. (Använd en särskild beteckning för någons hemkatalog.) Kommandot grep kan du ge två argument. Först en text och sedan ett filnamn, och kommandot visar då alla rader i filen som innehåller den texten. Prova med $ grep dator stp.txt Uppgift 1.23 Vad gav det för resultat? Genom att hänga på > och ett filnamn i slutet av ett kommando så kan man spara resultatet i en fil istället för att få ut det i terminalfönstret. Uppgift 1.24 Gör grep arbete stp.txt >arbete.txt. Märk att du inte ser någon output alls. Öppna sedan den nyskapade filen arbete.txt i Emacs. Hur många rader är det i den? Diverse på slutet Uppgift 1.27 Kolla i filhanteraren vad din katalog Desktop har för skydd. Får andra användare se vad du har för filer och kataloger på ditt skrivbord eller inte? (Passa gärna på att ändra om du vill ha det på det andra sättet istället.) Uppgift 1.28 När man editerar en fil i Emacs så sparar den en backupfil med det gamla innehållet för säkerhets skull. Att döma av vad du har för filer nu, hur skapar Emacs namnen på dessa backupfiler? Uppgift 1.29 När man har editerat en fil i Emacs men ännu inte har sparat ändringarna så sparar Emacs ändå då och då en så kallad autosparfil med det senaste innehållet. Hur skapar Emacs namnen på dessa filer? Redovisning Glöm inte att spara labb1.txt! Skicka ett mail till starback@stp.lingfil.uu.se och tala om att du är klar med labben, så ska jag rätta. Skriv även dit om du har några frågor! Dessutom vill jag försäkra mig om att jag har allas UpUnet-S-adresser och att de kommer fram, så om 15

16 LABORATION 1: INLEDNING du inte redan har en, maila Per och tala om när du har en. Jag skickar mail till dessa adresser för att se att jag får svar från alla. Efteråt Låt kurskatalogen ligga kvar som den är (med samma namn) efter labben så att jag lätt kan kontrollera att ni utfört uppgifterna! Dessutom kommer ni att behöva dessa filer i senare labbar också. Hela din kurskatalog är skyddad för läsning för andra, men just i denna katalog kommer jag att titta ändå (med hjälp av mina administratörsrättigheter). Jag skickar kommentarer med datorpost. Läs den regelbundet, och om du får frågor som har med labben att göra så svara på det! Se till att du har klartecken från mig om att du är klar med labben före nästa föreläsning (fredag 4/9). 16

17 Kapitel 2 Skalet och Emacs 2.1 Skalet Argument Förra veckan introducerades kommandon till skalet. Läs gärna om s om detta! Kommandon börjar alltså med ett kommandoord som t. ex. cd, date eller grep och efter det kan det följa ett eller flera argument, åtskilda av mellanslag. Argument som innehåller mellanslag i sig kan hållas ihop med citattecken. Skalet ger komplettering av sådana argument som är namn på filer och kataloger med TABtangenten. Så i ett kommando $ grep 'vanished completely' wonderland.txt the little door, had vanished completely. är kommandoordet grep och det har två argument. Det första argumentet är 'vanished completely' Bourne (Again) Shell: Skalet är ett program det också. Det ursprungliga skalet i Unix skrevs av en Steve Bourne på Bell Labs och hette sh (kort för shell). Senare skrevs en del alternativa skal, och det ursprungliga skalet kallas ibland för the Bourne shell för att skilja det från alternativen. Det skal som är skrivet särskilt för GNU och som liknar Bourne shell har därför det skämtsamma namnet Bourne Again Shell, vilket förkortas bash. och det andra är wonderland.txt. Eftersom det första argumentet innehåller mellanslag står det inom citattecken. Detta skriver ut alla rader (det fanns bara en) i filen wonderland.txt som innehåller texten»vanished completely« Aktuell katalog I skalet har man hela tiden en aktuell katalog eller arbetskatalog (working directory). Om man t. ex. ger kommandot ls (utan argument) så listar den filerna där. I exemplet ovan låg filen wonderland.txt i ens aktuella katalog (annars hade man fått ett felmeddelande). Med cd kan man byta vilken ens aktuella katalog är och med pwd kan man skriva ut vilken katalog som är den aktuella (print working directory). Om man ger cd utan något argument så går man tillbaks till sin hemkatalog. Om man ger cd med det speciella argumentet.. (två punkter) så går man upp en katalog, dvs. till aktuell katalogs förälder Jokrar När man ger filnamn som argument till kommandon behöver man inte alltid ange fullständiga exakta filnamn, utan man kan ofta använda jokrar (wild cards) i namnet och därmed matcha ett eller flera filnamn. Med * matchas godtyckligt antal tecken och med? matchas exakt ett godtyckligt tecken. $ ls *.png bar.png kvack.png 17

18 2. SKALET OCH EMACS $ ls f?o foo $ ls foo* foo foo.py $ ls *a* bar.png kvack.png $ date Fri Sep 5 12:22:48 CEST 2008 $ date -u Fri Sep 5 10:22:49 UTC 2008 I det sista fallet listas alla filer som har ett a i sitt namn. Observera att»godtyckligt antal tecken«kan vara noll tecken, så att foo* matchar filnamnet foo. Man kan också sätta tecken inom [] för att matcha något av dessa tecken. Så foo[abcd] matchar en fil som heter fooa, foob, fooc eller food, men däremot inte en som heter fool. Det går också att skriva foo[a-d] med samma betydelse. Med [3-6] matchar man någon av siffrorna 3, 4, 5 eller 6 och [0-9] matchar en godtycklig siffra. Väljare (options) Väljare (optioner, flaggor) kan ange hur ett kommando ska utföras. De ges som vanliga argument, men har namn som börjar med bindestreck (-). Kommandot grep har t. ex. en väljare -i som betyder att den inte ska skilja på små och stora bokstäver, och en annan väljare -c som betyder att den bara ska tala om hur många rader den hittade. $ grep fonetik stp.txt utgångspunkter. Delområden som fonetik, $ grep -i fonetik stp.txt utgångspunkter. Delområden som fonetik, särskilt viktiga. Fonetiken och uttryckssida. Fonetiken undersöker hur $ grep -c fonetik stp.txt 1 $ grep -c -i fonetik stp.txt 3 Observera det sista fallen där det finns flera väljare. Olika kommandon har olika väljare, så dessa väljare är specifika för kommandot grep. Kommandot date som talar om vad klockan är har t. ex. en väljare -u som talar om att den ska visa koordinerad universell tid (UTC) istället för lokal (svensk) tid. (CEST i det första fallet står för Central European Summer Time och ligger två timmar före UTC.) Väljaren -l till ls ger en lång fillistning som tar med inte bara filnamnet, utan även bland annat filens skydd, ägare, storlek och när den senast ändrades. Långa väljare Många program har även långa väljare som består av mer än ett tecken (efter bindestreck). I GNU är standarden att långa väljare inleds med två bindestreck. Ofta finns det en kort och en lång väljare med samma betydelse. Den långa är kanske lättare att förstå, men den korta går snabbare att skriva när man har lärt sig den. T. ex. kan man till grep skriva --ignore-case istället för -i och --count istället för -c. Man behöver inte alltid skriva ut hela namnet på den långa väljaren, utan början kan räcka ifall det det ändå blir unikt. Det räcker t. ex. med grep --cou, men inte med grep --co eftersom grep också har andra väljare som börjar så. Att kombinera väljare När man ska ange flera väljare till samma kommando så är det bara att lista dem allihop efter varann. Oftast kan man kombinera flera korta väljare och skriva bara t. ex. -abc istället för -a -b -c. Det går förstås inte ifall programmet också har en lång väljare -abc, men de flesta program på ett GNU-system följer GNU-standarden med -- för långa väljare, så då ska det inte vara några sådana problem. Exemplet med grep -c -i ovan skulle alltså ha kunnat skrivas grep -ci istället. Långa väljare kan inte kombineras på något liknande sätt, utan då får man lista dem efter varann: grep --count --ignore-case. 18

19 2.1. Skalet Väljare med argument Många väljare är som de ovanstående i att de talar om ifall något ska vara avstängt eller påslaget det finns bara två möjligheter. Sådana väljare kallas också för flaggor. Man tänker sig att en flagga är hissad eller inte hissad. Med en blandning av metaforer talar man ändå ofta om att slå på och slå av sådana flaggor. För andra väljare finns det fler alternativ än bara två, och man får lov att ge själva väljaren ett argument direkt efter väljaren. Kommandot date har en väljare -d med vilken man talar om vilken tidpunkt som ska anges istället för den nuvarande. Man kan ange denna tidpunkt i en mängd olika format och date anger den på samma format som vanligt. $ date -d Sun Jun 23 00:00:00 CET 1912 $ date -d "11:51:31 September 21, 1976" Tue Sep 21 11:51:31 CET 1976 När en lång väljare ska ha ett argument skriver man ett likhetstecken mellan väljare och värde, så här: $ date Mon Sep 10 12:42:11 CEST 2007 $ date --date=tomorrow Tue Sep 11 12:42:19 CEST 2007 Som synes klarar date en del engelska ord när man ska ange tidpunkter till den. Det går även med en del fraser som t. ex.»5 hours ago«och»next friday«. (Då får man förstås lov att hålla ihop argumentet med citattecken, som date --date='5 hours ago'.) När det blir fel Om man ger ett felaktigt kommando kan man få ett felmeddelande. Här är ett exempel: Observera citattecknen i det sista exemplet för att»hålla ihop«argumentet till väljaren -d. Utan dessa skulle det argumentet till väljaren bara bli»11:51:31«och date skulle få tre ytterligare argument:»september«,»21,«och»1976«som det inte skulle veta hur det skulle hantera. Olika sorters väljare i Unix: Det är upp till varje enstaka program i Unix att läsa av vad det har fått för väljare och argument, så tolkningen av dessa kan vara olika från program till program. Ofta måste väljarna komma före argumentet, men ibland spelar det ingen roll. Oftast går det att kombinera två väljare -a och -b till -ab, men alla program har inte stöd för det. Ibland börjar långa väljare med två bindestreck, ibland inte. Ibland kan man inte förkorta deras namn, även om de är unika. Ofta går det att skriva argument till långa väljare direkt efter väljaren utan något mellanslag däremellan, men inte alltid. Det som beskrivs i texten här är vad som är det normala för GNU-program, men en del program ni kommer att köra kommer att hantera sina väljare lite annorlunda. $ ls hej.hopp ls: hej.hopp: No such file or directory Först i dessa meddelanden står alltid vem det är som klagar. I detta fall är det»ls«som klagar. (Det är inte så överraskande eftersom det är kommandot ls vi har kört.) Efter ett kolon kommer så själva klaget. Ofta är det uppdelat som här med ett till kolon. Vad är det ls klagar på? Jo:»hej.hopp«. Vad har den för klag att säga om detta? Jo:»No such file or directory«. Här är några till exempel: $ cp cp: missing file argument Try `cp --help' for more information. $ cp foo cp: missing destination file operand after `foo' Try `cp --help' for more information. $ grep Usage: grep [OPTION]... PATTERN [FILE]... Try `grep --help' for more information. $ ls -e ls: invalid option -- e Try `ls --help' for more information. 19

20 2. SKALET OCH EMACS $ date -d date: option requires an argument -- d Try `date --help' for more information. $ date -d soon date: invalid date `soon' $ cta exempel.txt bash: cta: command not found Här framgår bland annat att kommandot cp kräver minst två argument, osv. Observera i det sista fallet att det är bash självt (skalet) som rapporterar ett fel. (Här hade användaren antagligen tänkt skriva cat istället för cta. Det finns inget program som heter cta.) Märker man inte vilket program som rapporterar felet så kan det ofta bidra till att man inte förstår vad det var för fel. Observera också att flera av dessa program tipsar om att använda den långa väljaren --help för att få mer information. Detta är en standardväljare för GNU-program vilken gör att ett program inte gör sin vanliga uppgift, utan bara skriver ut en hjälptext om sig självt Omdirigering (>) När ett kommando ger ifrån sig output lämnas den vidare till skalet som normalt skriver ut den i terminalfönstret. Man kan dock tala om för skalet att det ska spara denna output nån annanstans. Om man vill spara undan resultatet av ett kommando i en fil så gör man det genom att skriva > filnamn på slutet av kommandoraden, t. ex. ls -l Desktop >fil.lista för att spara en lista med filerna i en viss katalog i en ny fil fil.lista. Här ska man inte tänka på tecknet som större-än, utan som en liten pil. Det extra påhänget är alltså inte ett till argument till ls. Programmet ls vet här bara om att det ska utföra ls -l Desktop, och det är skalet som sedan gör något annorlunda med den output som kommer från programmet ls. Det enskilda programmet man kör, som ls i detta fall, skriver ut sin output till en lite ospecificerad mottagare som kallas för standard output, utan att veta vart detta kommer att hamna, och med > styr man om vart standard output ska hamna. Detta kallas för omdirigering (redirection) Några skalkommandon Här följer några skalkommandon med betoning på sådana som gör saker med texter. ls Lista filer Med ls listar man filer. Argumenten ska vara de filer och kataloger som man vill lista. Om man inte ger några argument alls så listas aktuell katalog. Ett par vanliga väljare till ls är -l (gement L) som ger en lång listning med mer information och -a som listar alla filer, inklusive de dolda. cat Slå ihop filer Med cat slår man ihop filers innehåll. Argumenten ska vara ett antal filnamn och cat skriver ut alla deras innehåll. Det används även med bara ett argument för att skriva ut den filen i terminalfönstret. head Början Kommandot head fungerar ungefär som cat förutom att det bara tar med de tio första raderna av varje fil. Med en väljare -n kan man tala om hur många av de första raderna man vill se (istället för tio), t. ex. $ head -n 2 foo.txt för att skriva ut de två första raderna av foo.txt. tail Slutet Kommandot tail är som head förutom att det skriver ut slutet istället för början. Även till det kan man ge en väljare -n. grep Sök Kommandot grep söker efter en text (dess första argument) i ett antal filer (alla ytterligare argument) och skriver ut alla rader i de filerna som innehåller den texten. Vi kommer senare att se hur man kan göra mer avancerade textsökningar med grep. 20

21 2.2. Emacs wc Räkna wc står för»word count«och kan användas till att räkna antal ord i en fil, men det kan också räkna annat. Det finns väljare som anger vad det ska räkna, som -w för ord och -l för rader. $ wc -w stp.txt 238 stp.txt $ wc -l s*.txt 1 secret.txt 4 spider.txt 56 stp.txt 61 total Så här tog vi först reda på att stp.txt innehåller 238 ord och sedan hur många rader det finns i en mängd filer, med användning av joker. fmt Formattera Kommandot fmt för att formattera om en text träffade vi på i förra veckan. Det finns en väljare -w som man kan ge ett argument som anger hur breda raderna får bli. 2.2 Emacs Man kan göra saker med texten på flera olika sätt i Emacs. I de förra uppgifterna fick ni dels använda knapparna under menyerna, dels menyerna. Dessutom finns det kortkommandon till många fler kommandon Namn på tangenter I Emacs används korta beteckningar på tangenttryckningar. Om man ska trycka på Ctrl och f samtidigt så betecknas detta inte Ctrl-f utan med bara C-f. Förutom C- för Control finns även bl. a. M- för Meta. På en del tangentbord finns det nämligen särskilda Meta-tangenter. Det har inte vi, och då är det Alt-tangenten som fungerar som Meta-tangent. Både C- och M- betyder att man ska trycka in Ctrl- respektive Meta-tangenten tillsammans med det tecken som följer. De kan kombineras också, så C-M-/ betyder Ctrl och Alt tillsammans med /. (Och eftersom sned- Tabell 2.1: Beteckningar på några tangenter i Emacs. Beteckning Beskrivning C- Control. Ctrl- M- Meta. Alt- (hos oss) DEL Suddtangenten (med vänsterpil) ESC Esc = Escape RET Returtangenten SPC Mellanslag (SPaCe) TAB Tab-tangenten <left> vänsterpil <right> högerpil <up> uppåtpil <down> neråtpil <prior> Page Up <next> Page Down <f1> F1 (i översta raden) <f2> F2 (och så vidare) strecket i sin tur kräver skifttangenten blir det totalt fyra tangenter nedtryckta samtidigt!) En del andra tangenter har speciella trebokstavsbeteckningar som t. ex. SPC för mellanslag. Andra har (ofta längre) beteckningar inom <>. Några sådana namn visas i tabell 2.1. Observera att de inte alltid är identiska med vad som faktiskt står på våra tangentbord, i synnerhet att DEL inte är den tangent som det står»delete«på. (Den kallas också för <backspace>.) Även dessa kan kombineras med C- och M-, så om det står att man ska trycka t. ex. C-SPC så betyder det alltså Controltillsammans-med-mellanslag och <M-left> betyder Meta-tillsammans-med-vänsterpil. Dessa namn på tangenterna används bland annat till höger i menyerna, där man kan se hur man kan ge samma kommandon från tangentbordet Tangentsekvenser Kortkommandon kan vara flera steg långa. För att öppna en fil kan man t. ex. använda C-x C-f, dvs. först C-x och sen C-f. Bara C-x ensamt gör ingenting, utan det väntar bara in en fortsättning. Det finns flera sådana prefixtangenter som inleder sekvenser av flera tryckningar, och C-x är en av de vanligaste. 21

22 2. SKALET OCH EMACS Buffertar I samma Emacs kan man editera flera olika filer. Dessa visas då i varsin buffert (buffer på engelska) och man kan växla mellan olika buffertar och även visa flera buffertar samtidigt. Alla buffertar motsvarar inte en fil, utan det kan också vara en text som bara finns inne i Emacs. Så är det med den särskilda slaskbufferten *scratch*. Använd inte den för något som du har tänkt spara, utan öppna en ny fil för sånt! Ett sätt att byta buffert är att använda menyn Buffers. Ett annat är med C-x b Fönster, ramar Vid övningen med stavningskontroll förra veckan visades ersättningsförslag i en egen ruta i Emacs. Sådana»rutor«kallas för fönster (windows) i Emacs. I figur 2.1 finns ett annat exempel på där Emacs visar två buffertar samtidigt i varsitt fönster. Detta kan vara lite förvirrande eftersom allt detta tillsammans är bara ett fönster i fönstersystemet. Med C-x 1 tar man bort alla andra fönster än det man just då är i och med C-x 2 klyver man aktuellt fönster till två. Med C-x o byter man fönster. Det går även att låta samma Emacs använda sig av flera fönster i fönstersystemet. Dessa kallas då ramar (frames) i Emacs. Som det är uppsatt här kommer ni få en ny ram varje gång ni väljer att editera en fil i filhanteraren Informationsrad, minibuffert, ekoarea Den mörkare raden under buffertens innehåll kallas mode line eller informationsrad. Den innehåller en mängd information om den bufferten, bland annat vad den heter och vilken mode (vilket läge, vilken arbetsmiljö) Emacs befinner sig i. Ibland får man i Emacs skriva in filnamn och annat i den särskilda minibufferten längst ner i Emacs. Den har till skillnad från andra buffertar ingen informationsrad. Om man ger C-x C-f för att öppna en fil är det till exempel där man får skriva in namnet på den fil man vill öppna. På samma ställe, längst ner, skrivs även diverse meddelanden från Emacs ut. Detta kallas då för ekoarean. Dessa meddelanden sparas även i en särskild buffert *Messages* Att förflytta sig Som ny är det oftast enklast att använda piltangenterna för att förflytta sig i texten. Tillsammans med Control eller Meta går de hela ord eller stycken i taget. För att förflytta en sida i taget kan man använda <prior> och <next> (Page Up och Page Down). Vana användbara brukar föredra att använda kommandon i tabell 2.2 eftersom de tangenterna ligger närmare till hands medan man skriver text Bryta och ångra Figur 2.1: En Emacs med två stora fönster som visar varsin buffert samt en aktiv minibuffert. Med ångerknappen kan man ångra inte bara det allra senaste man gjorde, utan man kan ångra sig långt tillbaks i tiden om man kommer på att man gjort hel fel. Det är bara att göra det om och om igen i en buffert tills man har tagit tillbaka allt som var fel där. Det är ett av de kommandon som man har störst nytta av att kunna kortkommandot för så att man snabbt kan rätta till skrivfel medan man fortfarande har fingrarna kvar på tangentbordet. Kortkommandot är C-_ dvs. Ctrl tillsammans med understrykning. (Eftersom understrykningstecknet kräver skift 22