Introduktion till datateknik för språkvetare

Transkript

1 Introduktion till datateknik för språkvetare ht 2013 Per Starbäck

2

3 Kapitel 1 Inledning 1.1 Om kursen Schema och annat finns på lingfil.uu.se/kurs/ids/. Där kommer det även finnas länkar till de olika kapitlen i detta kompendium. Mål (citerat från kursplanen) Kursen skall förmedla grundläggande kunskaper om datasystem och databehandling, som en bas för databehandling av naturligt språk. Efter avslutad kurs ska studenten minst kunna: nämna och översiktligt förklara funktionen hos en modern datorhårdvaras viktigaste komponenter, inklusive externt och internt minne och andra viktiga digitala media nämna och översiktligt förklara funktionerna hos ett vanligt operativ- och filsystem skapa och använda filer i de vanligaste formaten för textdokument med elementär typografi, spela in och spela upp ljudresurser, samt visa bilder översiktligt redogöra för begreppen teckenkodning, ordbehandling, elektronisk typsättning och filöverföring samt arbeta praktiskt med dem i några elementära sammanhang använda program för elementär textbearbetning och enkel kvantitativ analys översiktligt förklara begreppen klient/serversystem, Internet, www, webserver och webläsare skapa HTMLsidor och publicera dem på nätet översiktligt beskriva hur någon viktig söktjänst på nätet fungerar och använda denna på ett avancerat sätt resonera kring digitala rättighetsfrågor i relation till konkreta objekt Examination För att få godkänt på kursen ska man göra klart inlämningsuppgifterna i samtliga moment. Bland Figur 1.1: Ett gnuhuvud som symboliserar operativsystemet GNU (= GNU S Not Unix) annat för att underlätta min kontroll ska uppgifterna göras på våra datorer här, och man ska vara närvarande vid undervisningstillfällena. Om du någon gång inte kan närvara så hör av dig i förväg om detta! Bara betygen underkänt och godkänt finns på denna kurs. 1.2 Vårt datorsystem På STP används operativsystemet GNU/Linux som är ett system som liknar operativsystemet Unix. Vid»normalt«användande är det mest på skrivbordsmiljön man märker skillnad på system, med menyer, paneler, ikoner osv. Den heter Gnome och är gjord särskilt för GNU, men går även att köra på andra Unix-liknande system. I denna kurs kommer vi inte att använda det särskilt mycket, utom denna första gång. Det ska ni till största delen kunna sätta er in i med den inbyggda hjälpen. I labbarna kommer vi istället mycket att hålla på med kommandoraden och annat som är svårare att komma in i på egen hand. 3

4 1. INLEDNING Våra datorsalar De datorer som ni använder finns i två datorsalar, tillsammans med servrar som även går att använda utifrån. Dessutom har en del anställda datorer som ingår i samma system. Våra datorer har fått namn som t. ex. preposition, futurum, dativ och numerus. Institutionen för lingvistik och filologi har domännamnet lingfil.uu.se, så datorernas fullständiga namn är i stil med numerus.lingfil.uu.se. Den datorn har även aliaset stp.lingfil.uu.se och det är dit man ska koppla sig ifall man ska arbeta på våra datorer utifrån, t. ex. hemifrån. De två datorsalarna är öppna dygnet runt, året runt, och är tillgängliga med era passerkort med vilka ni också kommer in i huset. När salarna inte är bokade för undervisning är det bara att slå sig ner vid en ledig dator där. Men rätt program på en annan dator kan man också koppla sig till våra datorer utifrån och komma åt samma filer och program som man når från datorsalarna. Att logga in När man ska använda systemet måste man först logga in. Ditt användarnamn och lösenord får du av Per. Till användarnamnet finns knutet en särskild hemkatalog där man kan lagra sina filer. Att välja lösenord På alla ställen där man ska sätta ett lösenord brukar man uppmanas att ha säkra lösenord:»undvik lättgissade lösenord! Använd inte riktiga ord, varken på engelska, svenska eller något annat språk! Använd inte samma lösenord som på något annat ställe!«och så vidare. I själva verket är förstås lösenord till olika ställen olika viktiga, och ibland kan det mycket väl duga att använda samma slasklösen på flera ställen där man behöver registrera en användare med lösenord för att kunna använda någon tjänst. Men i en del fall är det viktigare, och detta är ett sådant fall, så om du ändrar ditt lösenord så se till att du följer sådana regler. Blanda gärna stora och små bokstäver (de räknas som olika!) och stoppa gärna in nån siffra eller nåt skiljetecken. Ett skäl till att det är viktigt att alla har bra lösenord, förutom ens egen säkerhet, är systemets säkerhet. På datorer som sitter på nätet pågår hela tiden försök från olika håll att ta sig in olovligen på datorerna och få administratörsrättigheter där. Sådana attacker sker ofta i två steg. Först behöver förövaren komma in på datorsystemet överhuvudtaget, sedan hitta ett öppet säkerhetshål som kan ge mer behörighet. Det andra steget är det upp till systemadministratörerna att ha stoppat, men för säkerhets skull bör det även ta stopp redan vid första steget genom att alla användare har goda lösenordsvanor. Att logga ut När du lämnar datorn ska du logga ut. Använd System Log Out. Stäng inte av datorn! Dessa datorer står på dygnet runt. Man kan istället låsa datorn om man lämnar den en kortare stund. Om någon har gjort så på den dator du ska använda kan du klicka»switch User«för att logga in. Ljud För att inte få för mycket olika ljud i datorsalarna så använder vi hörlurar. Volymkontrollen finns i överpanelen på skärmen, men observera att en del hörlurar dessutom har en egen volymkontroll, så om det inte hörs något kan det vara kontrollen där som behöver ändras snarare än något på datorn. Datorernas hörlurar ska sitta i ett urtag på baksidan av datorn. Det finns även ett urtag för hörlurar på framsidan som används som urtag för extra hörlurar ibland. Flytta inte de normala hörlurarna dit. Då blir lätt sladdarna liggande på golvet och sönderkörda av stolarna. Tangentbord Våra tangentbord är uppsatta så att vissa tangenter med accenter är döda (se figur 1.2), dvs. inte ger något tecken av sig självt utan bara i kombination med nästa tecken. Det gäller dels en tangent med vilken man kan skriva t. ex.»ú«och»ù«. Dels en tangent med vilken man kan skriva t. ex.»ü«,»û«och»ũ«. Den sistnämnda står till höger på tangenten och får man därför fram tillsammans med AltGr. AltGr (= Alternate Graphic) kan kombineras med en mängd tangenter för att ge andra tecken. Många av dessa står till höger på den tangent det gäller (t. ex. C på AltGr + e), men det finns andra också, t. ex. þ på AltGr + t. För att skriva ^, ~ och ` som egna tecken kan man skriva ett mellanslag efter den döda tangenten. Figur 1.2: De två döda tangenterna på våra tangentbord 4

5 1.3. Filer och kataloger / (roten) bin home opt tmp usr var cat cp ls mv rm staff stp12 stp13 x12 x13 bin starback ellen kanske din hemkatalog kanske din hemkatalog firefox Desktop fotografier konto.txt slottet.jpg Figur 1.3: I detta filträd är filer skrivna i fetstil. Allt annat är kataloger. Detta är förstås bara ett utdrag från det fullständiga filträdet. I varje katalog finns det många fler grenar som inte är utritade här. 1.3 Filer och kataloger Data av olika slag lagras i filer. Innehållet kan vara bl. a. texter, ljud, bilder, databaser och program, och allt ligger normalt lagrat som en sekvens av bytes, som kan ses som värden 0 255, i ett visst format, dvs. kodade enligt någon särskild konvention. Detta återkommer vi till senare. Filer med program omfattar både källkoden (textfiler skrivna av programmerare, skrivna i ett visst programspråk) och filer som inte är läsbara för människor (binärfiler), men vars innehåll kan tolkas som instruktioner som kan utföras (exekveras) direkt av datorn. (De senare genereras automatiskt från de förra med program som kallas kompilatorer.) Kataloger Filerna samlas i kataloger (directories). I alla fall när man använder kommandoraden är denna beteckning vanligare än mappar (folders). Det finns dels centrala kataloger till för systemet och dels har varje användare sin egen hemkatalog att lagra filer i. I en katalog kan det förutom filer ligga andra kataloger, underkataloger (subdirectories), till den första katalogen. Fil- och katalognamn I Unix-system är det skillnad på små och stora bokstäver vad gäller namn på filer och kataloger. Det går därför t. ex. att ha en fil som heter»readme«, en annan fil som heter»readme«och en tredje som heter»readme«i samma katalog. Vanligtvis låter man dock de flesta filerna ha namn med bara små bokstäver. 1 (En del har som vana att låta kataloger ha namn som börjar med stor bokstav.) På många system är det vanligt att ha filnamn med mellanslag i. På Unix-system går det att ha så, men man undviker det för filer som man ska hantera med kommandoraden. Ni kommer snart att förstå varför! Ofta använder man bara bokstäverna a z, ibland A Z, siffrorna 0 9 och inga andra skiljetecken än bindestreck, understreck (_) och punkt i namn på filer och kataloger. Andra bokstäver, som åäö, går också bra i allmänhet, men det finns vissa risker när man ska interagera med system med andra teckenkodningar. Filnamnsändelse I många filsystem har alla filer en ändelse till det egentliga filnamnet. Denna talar om vad det är för slags fil och brukar skrivas efter en punkt. En fil foo.c kan innehålla källkoden till ett program skrivet i programspråket C, foo.exe vara den exekverbara binärfilen med programmet, foo.pdf en text (i formatet Portable Document Format) som beskriver programmet, foo.html samma text som HTML (Hypertext Markup Language), och så vidare. Ofta finns det en begränsning på hur lång filnamnsändelsen får vara. I synnerhet kan gränsen vara tre tecken, vilket är förklaringen till att man ibland kan se t. ex. HTMLfiler vars namn slutar på.htm istället för.html. Även i Unix-filsystem brukar man ge många filer sådana namn, men en punkt är egentligen som vilket tecken som helst i filnamn, så ett filnamn 1 Sådana där uppfordrande filer README brukar dock faktiskt heta just så, med stora bokstäver, och är textfiler som beskriver övriga filer i samma katalog. 5

6 1. INLEDNING kan innehålla ingen, en eller flera punkter, och det finns ingen särskild begränsning på hur lång delen av namnet efter punkten får vara. Genom att man ger filnamnen sådana ändelser är det lättare för såväl program som människor att förstå vad det är för slags filer utan att titta i dem. Några få av de vanligare filnamnsändelserna är: txt html xml tex java pl py wav, ogg, mp3 gif, png, jpg pdf odt Vanliga textfiler Hypertext Markup Language extensible Markup Language Typsättningssystemet TEX Programspråket Java Programspråket Perl Programspråket Python Olika ljudformat Olika bildformat Portable Document Format Open Document Text Körbara program brukar inte ha någon ändelse i Unix, så en kompilerad version av programmet foo heter troligen bara foo (och inte t. ex. foo.exe). Vanliga textfiler har ofta ändelsen.txt, men ibland har de ingen ändelse alls de heller, så som t. ex. README. Dolda filer Många program skapar själva filer och kataloger i ens hemkatalog där de sparar sina inställningar eller mellanresultat som det inte är tänkt att man normalt ska behöva titta närmre på. För att man inte ska störas av dem i ens fillistningar så brukar de filerna vara dolda. Detta går i Unix till så att filen eller katalogen har ett namn som börjar med punkt (.). Filhanterare och andra program som listar filer kommer då normalt inte nämna denna fil. Dessa filer kan oftast ignoreras. Filträdet Nästan varje katalog är underkatalog till en annan katalog. I Unix är det bara en katalog som inte Bara en rot: I Unix använder man filsystem med bara en rot, oavsett hur många diskar som är anslutna till datorn. I MS Windows använder man flera, som har bokstäver som namn. En fullständig sökväg börjar med den bokstaven följt av ett kolon, så det fullständiga namnet på en katalog där kan se ut som C:\WINDOWS\. Observera att där används bakstreck (\) medan Unix använder vanligt snedstreck (/) som avgränsare mellan kataloger. är det, så man kan tänka sig alla kataloger i ett hierarkiskt träd där allt grenar ut sig från denna katalog och där filerna är löv längst ut. Den katalog som allt utgår från kallas för roten. Till skillnad från riktiga träd tänker man sig att roten sitter högst upp och att trädet förgrenar sig nedåt, så underkatalogerna ligger alltså längre bort från roten. I figur 1.3 visas en del av filträdet här. Här är t. ex. hemkataloger för STP13 underkataloger till en katalog stp13 som i sin tur är underkatalog till en katalog home som samlar allas hemkataloger. Den i sin tur är underkatalog till roten. De studenter som inte går på programmet får istället hemkataloger som är underkataloger till en katalog x13 för externa studentkonton skapade 2013, som även den är en underkatalog till home. Fullständiga sökvägar Man kan ange en fullständig sökväg (path) till en fil eller katalog genom att ange katalog för katalog hur man kan ta sig från roten till denna plats i filträdet. Före varje led, inklusive det första, skriver man ett snedstreck. Om en student på STP13 med användarnamnet»ellen«hade en underkatalog med namnet fotografier och i den lade filen slottet.jpg skulle alltså /home/stp13/ellen/fotografier/slottet. jpg vara den fullständiga sökvägen till denna fil och /home/stp13/ellen/fotografier vara den fullständiga sökvägen till den katalog där denna fil ligger. En sådan fullständig sökväg börjar alltid med ett snedstreck! Den fullständiga sökvägen till rotkatalogen är bara ett tecken: /. Det finns ett särskilt förkortat skrivsätt för ens egen hemkatalog, nämligen tecknet ~ (tilde). Ellen skulle därför också kunna skriva ~/ fotografier/slottet.jpg som en fullständig sökväg till samma fil. Ovan står det att fullständiga sökvägar alltid börjar med snedstreck. Det gör i princip även denna sökväg eftersom ~ här bara är ett förkortat skrivsätt för /home/stp13/ellen. Man kan även ange andras hemkataloger på ett förkortat sätt, nämligen med tilde följt av ett användarnamn. Även andra användare kan alltså använda beteckningen ~ellen/fotografier/ slottet.jpg för den där filen, och ~ellen för Ellens hemkatalog. De flesta program som hanterar filnamn byter ut ~ på detta sätt. 1.4 Grafisk filhantering Det finns flera sätt att hantera filer i den grafiska miljön Gnome, där det enklaste ofta är att öppna kataloger från Places Home Folder i menyerna. 6

7 1.5. Klipp och klistra Man kan också dubbelklicka på ikonen för hemkatalog på skrivbordet för att öppna den. På skrivbordet visas även alla filer och kataloger som ligger i ens katalog Desktop, så lägger man saker där hamnar de egentligen i den katalogen Desktop. Denna katalog Desktop är en underkatalog till ens hemkatalog. 1.5 Klipp och klistra Klipp-och-klistra (cut and paste) är ett vanligt sätt att föra över text från ett ställe till ett annat. Med tiden har har tangenterna X, C och V blivit en vanlig standard för detta (ursprungligen från Apple Computer på 1980-talet). Här används dessa tillsammans med Control-tangenten, dvs. Ctrl- X (cut), Ctrl-C (copy) och Ctrl-V (paste). (Att trycka ner Control-tangenten tillsammans med t. ex. X betecknas ibland Ctrl+X ibland Ctrl-X, ibland bara C-x.) Det finns även ett snabbare sätt att kopiera. Med mittknappen på musen, den som också är scrollhjul, klistrar man in primary selection, vilket är den text man senast markerat. På det sättet kan man kopiera text utan att behöva använda vare sig tangentbord eller meny. 1.6 Textfiler Med vanliga textfiler eller rena textfiler (plain text) avses enkla textfiler utan sådana finesser som varierande typsnitt eller inlagda bilder som en ordbehandlare kan klara av, utan med bara en räcka bokstäver, siffror och en del andra tecken, uppdelade i rader. Det saknas alltså dolda formatmarkeringar så som finns i ordbehandlingsfiler. När man skriver ett program är det alltid en textfil med ren text man skriver. Det går t. ex. inte att skriva en del av programmet i kursiv stil och därmed få detta att betyda någonting särskilt, utan programmet består bara av en räcka bokstäver, siffror och interpunktion, uppdelade i rader. (När man återger ett program på papper eller skärm så visar man det dock ofta med olika färger eller olika stilar ändå.) Olika ordbehandlare har oftast helt olika format för hur sådana finesser ska kodas i filerna, så ett dokument skrivet i Microsoft Office och ett dokument skrivet i WordPerfect är helt olika kodade även om dokumenten ser likadana ut på papper. Trots det går det ofta att öppna ett ordbehandlingsdokument i en helt annan ordbehandlare eftersom den har särskilda rutiner för att tolka och konvertera andra format. Textfiler med ren text är däremot inte speciella för något särskilt program utan kan hanteras av alla program som gör något med text utan sådan konvertering. Det enda som kan skilja är vilken teckenkodning som har använts, dvs. vilka numeriska värden olika tecken kodats med. Om textfilen innehåller»exotiska«tecken som grekiskt π, ryskt eller för den delen de svenska bokstäverna åäö kan detta ha olika koder i olika sammanhang, men så länge det är tecken som finns på ett vanligt (amerikanskt!) tangentbord så är det nästan alltid samma koder överlag. Då kodas t. ex. tecknet»a«som 65 och tecknet»&«som 38. Teckenkodningar återkommer vi till senare. 1.7 Editorer Sådana rena textfiler skriver man inte med ordbehandlare utan med editorer. Ibland säger man textredigerare och att redigera text, men med den drastiskt välkomnande inställning som datorvärlden oftast visar inför lån från engelskan är det vanligare att tala om editorer och att editera text med dessa. Editorer har ofta kraftfulla kommandon för att hjälpa till när man editerar olika slags textfiler, i synnerhet när man programmerar, genom att de känner till syntaxen i olika programspråk. I denna kurs kommer vi inte att använda ordbehandling, och de textfiler som ni ska skriva här ska istället skrivas med en editor. Om ni vill använda en ordbehandlare på våra datorer så rekommenderas annars LibreOffice.org som finns i menyerna. Emacs Den editor som vi använder här, Emacs, kan startas med Applications Accessories Emacs (men i labben kommer vi att göra på ett annat sätt). Det är lämpligt att öppna alla filer man editerar i samma Emacs istället för att avsluta den bara för att man är klar med en viss editering. Det är ungefär så som man normalt tittar på alla webbsidor i samma webbläsare och ofta inte avslutar den förrän man är på väg att logga ut. 1.8 Filskydd De flesta av dina filer kan läsas av vem som helst, men bara ändras eller tas bort av dig själv. Du kan själv ändra filskyddet för de filer och kataloger du vill ha skyddade så att endast du själv kan läsa dem. (En del program skapar alltid sina filer skyddade. Det skulle till exempel ett chattprogram som sparar loggar över chatten göra, även om man normalt skapar filer som inte är lässkyddade.) För varje fil och katalog talas om vilka rättigheter som gäller för tre kategorier användare: filägaren (u = user) 7

8 1. INLEDNING Figur 1.4: Detta är ungefär vad filhanteraren visar om filen konto.txt i era hemkataloger. Den påstår bland annat (helt korrekt) att det är en vanlig textfil (plain text). Figur 1.5: Denna fil får ägaren och gruppen läsa och skriva, men övriga får bara läsa den. gruppen (g = group) övriga (o = other) Varje fil har alltså en ägare och en grupp. Varje användare har en egen personlig grupp som bara den användaren själv är med i, och detta är den normala gruppen för dina filer. Det gör att gruppens rättigheter normalt inte är intressanta, utan när du ändrar filskydd så är det framförallt för att göra filer läsbara för alla eller bara för dig själv. Du kan t. ex. ha en särskild privat underkatalog som är lässkyddad för andra. Varje kategori kan ha rättighet att r = läsa (read) w = skriva (write) x = köra (execute) Den exakta betydelsen skiljer sig åt en del för filer och kataloger: r = läsa en fil; lista innehållet i en katalog w = ändra en fil; skapa och ta bort filer i katalogen x = köra ett program; komma åt filer i katalogen När du högerklickar på en fil eller katalog kan du välja Properties för att få se diverse egenskaper för den filen eller katalogen, inklusive dess skydd. I figurerna 1.4 och 1.5 visas en del av den information som detta ger om filen konto.txt i era hemkataloger. I den andra av dessa kan man inte bara se vilket skydd som gäller nu, utan även ändra skyddet. Om man vill att en fil ska kunna läsas av några andra användare men inte av alla så är möjligheterna rätt begränsade. Då måste de användarna höra till samma så kallade grupp och även den filen måste höra till samma grupp. Varje fil hör till exakt en grupp. Användare kan vara med i flera grupper, men det går inte att skapa nya grupper själv. 1.9 Kommandoraden Det vanliga gränssnittet innan det grafiska gränssnittet slog igenom var kommandoraden. Användaren skriver ett kommando på tangentbordet varpå datorn utför kommandot och inväntar nästa kommando. Kommandona har en enkel syntax som oftast bygger på engelska. Det kan vara i stil med PRINT FOO.TXT för att skriva ut en fil med namnet FOO.TXT. Även om grunden inte är svårare än så, så finns det luriga element i detta för den som inte är van, och vi kommer därför att ägna oss mycket åt detta i kursen. Att arbeta med datorn på detta sätt kan ofta verka bökigt och föråldrat för den som är ovan, men det är det mest användbara för en del avancerad användning. Några fördelar är: Det är ofta kraftfullare. Det är ofta effektivare (när man kan det). Det är lättare att bevara en mängd instruktioner så att man kan göra om samma sak senare, kanske med variationer, kanske automatiskt. (Dessa fördelar kommer inte alls att vara uppenbara från början. Vi kommer att lösa uppgifter på detta sätt som många förmodligen lättare hade kunnat lösa på andra sätt.) Terminalen Kommandoraden är äldre än bildskärmen. Från början skrev man in sådana här kommandon på något som liknande en skrivmaskin eller teleprinter med en pappersremsa i. Om man gav ett kommando där man bad datorn om information så skrev den ut den på samma pappersremsa. Ofta fanns det flera sådana»skrivmaskiner«kopplade till samma dator, och dessa kallades för 8

9 1.9. Kommandoraden Figur 1.6: En populär teleprinter på 1960-talet var ASR33 som tillverkades av Teletype Corporation. terminaler. 2 Senare kom terminaler med bildskärmar istället för papper. Bildskärmen kunde bara visa text och visade hela tiden de sista raderna av låtsaspapperet. Det är normalt bara det man är intresserad av ändå, för där står ju de senaste kommandona man givit och vilka svar man har fått från dessa. Idag kan man köra ett särskilt terminalprogram i sitt fönstersystem som ger en sådan låtsasterminal i ett fönster bland ens andra fönster. Det är bra att ha detta i bakhuvudet när man ska förstå hur detta terminalfönster fungerar. Tänk dig att det är (slutet av) en pappersremsa du ser. Det innebär t. ex. att den text som har skrivits där är oföränderlig. Om man ger ett kommando som får datorn att lista ens filer så ändras inte den utskriften senare om man lägger till eller tar bort en fil. För att få en aktuell lista får man ge kommandot igen. (Det som visas är en logg för ens interaktion med datorn, lite som en logg efter att man har chattat med en robot som lyder ens kommandon.) Man kan bara skriva in kommandon längst ner, efter all text som redan finns i fönstret. Skalet i Unix Det program som tolkar och utför användarens textkommandon kallas i Unix-världen för ett skal (shell). I princip är det enkelt: Skalet skriver ut en prompt, en kort text som visar att det är berett att ta emot ett kommando. Skalet ekar det användaren skriver, suddar när man trycker på radertangenten osv. När användaren avslutar sitt kommando (genom att trycka på returtangenten) utför skalet kommandot, oftast genom att köra igång ett visst annat program. Om detta resulterar i output så skrivs den ut. Ovanstående görs om och om igen. 2 En terminal är ju någonting som är längst ut, och dessa blev då ändpunkter medan datorn satt i mitten av ett nät. Kommandon Unixkommandon är ökända för att ha korta och kryptiska namn. Några exempel: cat = (con)catenate cd = change directory cp = copy ls = list mkdir = make directory mv = move pwd = print working directory rm = remove rmdir = remove directory tr = translate wc = word count Skälet till det är förstås att man inte ska behöva skriva så mycket. Många av dessa kommandon ser du i filträdet i figur 1.3 i katalogen /bin. Kommandot ls listar t. ex. filer i en viss katalog. När man använder det kan det se ut så här: $ ls bar.png foo foo.py kvack.png texts Användaren har här bara skrivit ls och tryckt på retur. Den text som användaren har skrivit ges med grå bakgrund, så här, i dessa exempel. Användaren har t. ex. inte skrivit dollartecknet, utan det var den prompt som skalet skrivit ut. (Oftast har man en längre prompt än så. Du kommer att ha en prompt där även ditt användarnamn och namnet på datorn står, i stil med ellen@verb$, men i alla kommande exempel antar vi ändå att prompten bara är ett dollartecken.) I denna katalog fanns det fem filer och kataloger, och de listas i bokstavsordning. Argument till kommandon Efter kommandonamnet kan det följa argument, åtskilda av mellanslag. Dessa talar om mer specifikt vad man vill använda ett kommando till. Ofta är det filnamn. Returtangenten: Returtangenten har oftast (och så är det på våra tangentbord) en vinklad pil (nedåt och till vänster) på sig. Den har kallats för carriage return (vagnretur) eller oftare bara return (retur). Den carriage/vagn det handlar om går tillbaka till skrivmaskiner på papperstiden. Ibland kallas tangenten även för Enter, som tangenten med det namnet på den särskilda numeriska delen av tangentbordet som oftast har samma effekt. 9

10 1. INLEDNING Man kan ge kommandot ls argument som talar om vilka filer eller vilka kataloger som ska listas. $ ls kvack.png bar.png bar.png kvack.png Här har vi talat om precis vilka två filer vi vill ha listade. 3 (De önskade filerna listas i bokstavsordning som vanligt, oavsett vilken ordning argumenten listades i.) Om ett argument till ls är namnet på en katalog så listas innehållet i den katalogen. Så om texts ovan är en katalog med ett par textfiler i skulle man kunna få detta resultat: $ ls texts etaoin.txt shrdlu.txt För ls behandlas alla argument lika denna fil eller innehållet i denna katalog ska listas. För en del kommandon tolkas däremot första, andra, (tredje osv.) argumentet olika. Kommandot cp foo.txt bar.txt betyder t. ex. att filen foo.txt ska kopieras och att kopian ska ha det nya namnet bar.txt. Det första argumentet är källan och det andra är destinationen. Om man hade satt argumenten i omvänd ordning hade det betytt något annat, och om man givit bara ett argument skulle man ha fått ett felmeddelande. 3 Detta är förstås rätt poänglöst att göra. Det verkar ju som om vi redan visste att dessa två filer fanns! Senare ska vi se hur man kan få ls att lista mer information om filerna, vilket skulle göra exemplet lite mer realistiskt. 10

11 Inlupp 1: Inledning Grafisk filhantering Välj Places Home Folder i menyerna för att ta fram ett filobjektfönster för din hemkatalog. Ni har alla fått en fil konto.txt och underkataloger som heter Desktop, nobackup och introduktion-till-datateknik. Den sistnämnda är förstås specifik för just denna kurs, och kallas i fortsättningen för kurskatalogen. Dubbelklicka på kurskatalogen för att få upp ett nytt fönster med den underkatalogen. Olika slags filer visas på olika sätt. Filhanteraren avgör hur genom att se på filnamnsändelsen och genom att se på filernas innehåll. För en del filer visas (delar av) deras innehåll, och för andra bara ikoner som visar vad för slags filer det är. Genom att dubbelklicka på filerna så öppnas de. Vilka program som används för att öppna dem beror på vad det är för filer. Genom att högerklicka på en fil får du upp en meny med olika saker du kan göra med filen. (Efter att du har valt ett objekt genom att klicka på det kan du också göra dessa saker från File-menyn.) Höger musknapp används oftast som en menyknapp på detta sätt. Uppgift 1.1 Det normala programmet för att öppna bildfiler kallas bara»image Viewer«i menyerna. När man kör det finns ett menyalternativ Help About. Vad heter programmet enligt informationen där? Uppgift 1.2 Ett av de andra programmen man kan öppna bildfiler med har ett namn som består av fyra ord. Det brukar oftare bara kallas för sin fyrbokstavsförkortning. Vad heter det programmet? (Förkortade namnet räcker.) (Det är ett mycket ambitiöst ritprogram som det är rätt jobbigt att komma in i, så kör det inte nu, men prova gärna senare om du är nyfiken.) Senare få du veta var du ska skriva dessa svar. Notera tillsvidare svaren på uppgiftsfrågorna för senare bruk. Uppgift 1.3 I kurskatalogen finns även en ljudfil ord.wav. Vad sägs det för ord i den? För olika sorters filer händer det som synes olika saker när du dubbelklickar dem. Filen run-me är t. ex. ett litet program. Det är en exekverbar binärfil som körs när du aktiverar den. Filen hello.py är också ett program, men i källkod (i programspråket Python). Kanske vill du köra programmet? Kanske vill du se på programmet som text eller rent av editera det? När du aktiverar den filen får du välja hur du ska öppna det. För att köra programmet, välj Run. (Båda dessa program skapar bara fönster med en ensam knapp man trycka på.) Uppgift 1.4 Vad står det på knappen som programmet run-me skapar när man kör det? Uppgift 1.5 Vad står det på knappen som programmet hello.py skapar när man kör det? Uppgift 1.6 Ta bort filen should_not_be_here i kurskatalogen. Uppgift 1.7 Skapa en ny underkatalog alice i kurskatalogen. Flytta filerna cheshire-cat.jpg, cheshire-cat.txt och how-doth.txt dit. (Allt detta är nämligen taget från Alice i Underlandet). Tänk på att det är skillnad på små och stora bokstäver. Det enklaste sättet att flytta en fil är med drag and drop. Tryck ner vänster musknapp när du pekar på filen och dra den sedan till önskad plats varpå du släpper musknappen. Öppna katalogen alice och välj View List för att se fillistningen i ett textformat som ger mer information. Där visas filens namn, storlek, typ och tidsstämpel för när den senast ändrades. Uppgift 1.8 Filernas storlek mäts i bytes. Hur många bytes stor är filen how-doth.txt? Hur kan du ta reda på det om du är kvar i»view: Icons«? Uppgift 1.9 En av filerna dikt-1.txt, dikt-2. txt och dikt-3.txt i kurskatalogen är skyddad så att andra inte kan läsa den. Vilken? Uppgift 1.10 Ändra så att den inte längre är särskilt skyddad, utan får samma skydd som de övriga. Ändra också så att filen secret.txt bara kan läsas av dig, men är skrivskyddad för alla, till och med dig själv. 11

12 INLUPP 1: INLEDNING När du gjort detta riktigt visas det särskilt i filobjektsfönstret att denna fil är skrivskyddad. Emacs I din kurskatalog ligger en textfil med namnet favourite-colour.txt. Det är en ren textfil (vilket man kan gissa av filnamnsändelsen.txt). Dubbelklicka på den i filhanteraren för att öppna den med editorn Emacs. Förutom textinnehållet i filen visar Emacs även information som du kan ta bort med»dismiss this startup screen«. I det fönster du får upp finns det plats för att skriva 80 tecken per rad vilket är standard. Gör gärna fönstret högre, men undvik att göra det bredare. Maximera alltså inte fönstret. Uppgift 1.11 Vad står det i den filen? I kurskatalogen ligger också en fil exempel.txt. Ta tag i den och släpp den i Emacs-fönstret med drag and drop. (Ändra vid behov storlekar så att du ser dessa två fönster samtidigt, sida vid sida.) Detta är ett sätt att öppna en till fil när du redan har en Emacs igång. Den förra filen finns även den fortfarande öppnad i denna Emacs även om den inte syns just nu. De olika texterna som man har aktiva i Emacs ligger i varsin buffert och i Emacs-menyn Buffers kan du välja mellan dessa. Gå på detta sätt tillbaka till favourite-colour.txt igen. Du ska editera den, så förflytta dig i textbufferten med piltangenterna och spara med knappen när du är klar. (Avsluta däremot inte denna Emacs förrän du är klar för idag!) Uppgift 1.12 Ändra i favourite-colour.txt så att den stämmer för dig! På knappraden i Emacs finns det bland annat andra knappar för att öppna nya och existerande filer. Uppgift 1.13 Öppna på detta sätt en ny fil favourite-number.txt i kurskatalogen och skriv där ditt favorittal. Glöm inte att spara filen! Det finns även en knapp för att öppna en katalog. Öppna underkatalogen alice på detta sätt. Du får då upp en fillistning i text som liknar en du fick med filhanteraren förut. Öppna cheshire-cat.txt i denna listning. Det är ett utdrag ur Alice i Underlandet, fast några stavfel har smygit sig in. Uppgift 1.14 Använd kommandot Tools Spell Checking Spell-Check Buffer för att hitta och rätta stavfelen. Det blir flera förslag på rättelser och man får skriva en siffra för att ange vilket rättningsförslag man vill använda. Hur många fel hittades? Glöm inte att spara den rättade filen! Gå tillbaka till bufferten alice med fillistningen och flytta med hjälp av piltangenterna markören till raden med cheshire-cat.jpg. Välj Operate Copy to i menyerna och kopiera den filen till katalogen Desktop. Kolla att den därmed har hamnat på ditt skrivbord. Klipp-och-klistra Uppgift 1.15 Öppna filen dodo.txt i kurskatalogen i Emacs. Se slutet av avsnitt 1.5 på s. 7 om det snabbare sättet att kopiera text och använd det för att kopiera hit text på rätt ställen enligt vad som står i filen. Om du råkar göra nåt fel, t. ex. klistrar in fel text eller text på fel ställe, så kan du ångra dig med knappen i Emacs. Glöm inte att spara filen efteråt! Svarsfilen Skriv en ny fil ids1.txt i kurskatalogen (med Emacs) där du skriver in svaren på dessa uppgifter. (En del uppgifter kräver dock inga svar, utan är bara av formen»gör si och så«, i stil med uppgift 1.15.) Se noga till att den filen hamnar i rätt katalog och heter precis som den ska! Det kan underlätta att klipp-och-klistra en del svar så att du inte behöver skriva av text. Använd som vanligt menyn Buffers för att växla vad du tittar på när du kopierar från en buffert till en annan. Fler buffertar Som du kanske märkt finns det fler buffertar i Buffers-menyn, och ett kommando Buffers List All Buffers som listar alla buffertar. Alla buffertar hänger inte ihop med någon fil. Uppgift 1.16 Det finns en buffert som heter *scratch* till exempel. Vad står det i den? Uppgift 1.17 Det finns andra buffertar som har namn som börjar och slutar med stjärna. En har ett namn som börjar med *M. Vad heter den och vad verkar den användas till? 12

13 Terminalen och skalet Terminalen och skalet Skapa ett terminalfönster genom att högerklicka i bakgrunden av skrivbordet och välja Open Terminal som finns i menyn du får upp då. Även i detta fönster finns det plats för 80 tecken per rad. Gör gärna även detta fönster högre, men undvik att göra det bredare. Lägg terminalfönstret och Emacs sida vid sida så att båda syns samtidigt, så att du kan fortsätta skriva in svar i ids1.txt medan du även ser terminalfönstret. Uppgift 1.18 fått av skalet? Exakt hur lyder den prompt du I terminalfönstret ska du skriva in textkommandon. Som första kommando, skriv»ls«, som är kort för list, och tryck på retur. Med detta kommando får du ut en lista över vilka filer och kataloger du har i din hemkatalog. Resultatet skrivs ut i samma terminalfönster som där du skrev in kommandot. Man kan ge namnet på en katalog som argument till ls för att lista filerna i den katalogen istället. Här kan man använda komplettering med TABtangenten, när det bara finns en möjlig fortsättning. Skriv bara»ls in«och tryck sedan på TAB. Du bör få fram Uppgift 1.21 Om du utan att byta aktuell katalog nu vill lista innehållet i din hemkatalog, vad kan du ge för kommando då? (Använd en särskild beteckning för din hemkatalog i svaret.) Uppgift 1.22 Vad gav det för resultat? Uppgift 1.23 Och om du vill lista innehållet i Ellens hemkatalog hur gör du då? (Du skulle kunna skriva ls /home/stp13/ellen, men använd en kortare beteckning för hennes hemkatalog.) Uppgift 1.24 Vad gav det för resultat? I din kurskatalog finns en fil som heter stp.txt. Med kommandot $ cat stp.txt kan du skriva ut dess innehåll i terminalfönstret. (Använd TAB för komplettering, även när det inte är så långa filnamn. Då får du bekräftelse på att det verkligen finns en fil som heter så.) Den texten har ganska korta rader. Det finns ett kommando fmt med vilket man kan formattera om en text så att den får lagom långa rader. Prova $ fmt stp.txt $ ls introduktion-till-datateknik/ Tryck på retur för att utföra kommandot. Nu listar du alltså istället filerna i den katalogen. Ge sen kommandot $ cd introduktion-till-datateknik/ Uppgift 1.25 Vad blev det för output från detta? (Använd klipp-och-klistra!) Kommandot grep kan du ge två argument. Först en text och sedan ett filnamn, och kommandot visar då alla rader i filen som innehåller den texten. Prova med (Använd komplettering!) Detta kommando gav inget resultat. Det är inte alla kommandon som ger något resultat som skrivs ut på skärmen, utan en del bara gör något utan att säga något om det. Detta har ändrat aktuell katalog till din katalog introduktion-till-datateknik, så nu utförs normalt kommandon i den katalogen istället. Så om du nu ger kommandot ls igen så blir det filerna i denna katalog som listas. Uppgift 1.19 Vad är cd förkortning för enligt detta kompendium? Uppgift 1.20 Ge kommandot ls /home för att lista vad som finns i katalogen /home. Vad gav det för resultat? $ grep dator stp.txt Uppgift 1.26 Vad gav det för resultat? Prova härnäst de två kommandona date och date -u. Uppgift 1.27 Hur löd resultaten? Uppgift 1.28 Det står olika förkortningar i de båda svaren. Vad betyder dessa? (Sök på nätet om du inte vet!) Uppgift 1.29 Vilken effekt verkar det där -u ha? 13

14 INLUPP 1: INLEDNING Genom att hänga på > och ett filnamn i slutet av ett kommando så kan man spara resultatet i en fil istället för att få ut det i terminalfönstret. Uppgift 1.30 Gör grep arbete stp.txt >arbete.txt. Märk att du inte ser någon output alls. Öppna sedan den nyskapade filen arbete.txt i Emacs. Hur många rader är det i den? Första argumentet till grep, här»arbete«, är ett exempel på att argument till kommandon kan vara annat än fil- och katalognamn. Men det är bara fil- och katalognamn som du får komplettering på! (Skalet kunde inte ana att det var just»arbete«vi ville söka efter.) Uppgift 1.31 Det finns ett kommando seq som ger en sekvens med tal. Prova att ge det kommandot med argumentet 12. Ange hela ditt kommando samt dess resultat! Om du istället använder argumentet (prova!) så har du knappast tid att vänta på att kommandot ska köra klart. I sådana lägen kan man avbryta med Control-C, dvs. genom att trycka in Ctrl och C samtidigt. Gör så! Ge ett skalkommando som sparar alla tal från 1 till 100 i en fil 100.txt i din kurskatalog. (Denna fil ska inte skapas innan du ger kommandot, utan du gör i stil med hur arbete.txt skapades ovan.) Uppgift 1.32 Hur löd ditt kommando? Uppgift 1.33 Ge ett kommando som talar om vilka av raderna i den filen 100.txt som innehåller (minst) en 8:a. Visa både ditt kommando och dess resultat. Öppna i Emacs en ny fil i din kurskatalog med namnet ett ord.txt. Skriv ett valfritt ord i den och spara. Diverse på slutet Uppgift 1.37 Kolla i filhanteraren vad din katalog Desktop har för skydd. Får andra användare se vad du har för filer och kataloger på ditt skrivbord eller inte? (Passa gärna på att ändra om du vill.) Uppgift 1.38 När man editerar en fil i Emacs så sparar den en backupfil med det gamla innehållet för säkerhets skull. Medan du har labbat har den därför skapat backupfiler av i alla fall favourite-colour.txt och dodo.txt åt dig. Att döma av vad du har för filer i den katalogen nu, hur skapar Emacs namnen på dessa backupfiler? (Filhanteraren visar normalt inte dessa backupfiler, så se efter med ls eller genom att öppna katalogen i Emacs istället.) Efteråt Låt kurskatalogen ligga kvar som den är efter labben så att jag lätt kan kontrollera att ni utfört uppgifterna! Dessutom kommer ni att behöva dessa filer i senare labbar också. Hela din kurskatalog är skyddad för läsning för andra, men just i denna katalog kommer jag att titta ändå (med mina administratörsrättigheter). Jag skickar kommentarer med datorpost. Läs den regelbundet, och om du får frågor som har med inlupparna att göra så svara på dem! Till nästa gång Titta igenom hela detta kapitel för att se om det var något Per missade att ta upp idag eller om något är oklart. Se till att du kan läsa din studentpost över webben så att du kan göra det här. Dvs. att du kan ditt Upunet-S-lösenord eller att du har vidaresändning av den posten till någonstans som du kommer åt. Detta kan du ändra i Studentportalen. Uppgift 1.34 Vad blir det för resultat om du ger kommandot cat ett ord.txt för att se innehållet i den filen från skalet? Uppgift 1.35 Men om man skriver cat ett och sen trycker på TAB för komplettering, vad händer då? Uppgift 1.36 På s. 5 står att man brukar undvika filnamn med mellanslag i för filer som man ska hantera med kommandoraden. Hur kommer det sig? 14

15 Kapitel 2 Skalet och Emacs 2.1 Skalet Argument Förra gången provade ni ls, cd, cat, date, fmt och grep, och ytterligare några kommandon nämndes i avsnitt 1.9 på s. 9. Kommandon börjar alltså med ett kommandoord som t. ex. cd, date eller grep och efter det kan det följa ett eller flera argument (även kallat operander), åtskilda av mellanslag. Skalet ger komplettering av sådana argument som är namn på filer och kataloger med TABtangenten. Så i ett kommando $ grep Explain wonderland.txt 'Explain yourself!' 'Explain all that,' said the Mock Turtle. är kommandoordet grep och det har två argument. Det första argumentet är Explain och det andra är wonderland.txt. Detta skriver ut alla rader i filen wonderland.txt som innehåller texten»explain«. Eftersom mellanslag skiljer argumenten åt behöver man göra något särskilt när mellanslag ingår i argumenten. Ett sätt är att hålla ihop sådana argument med citattecken. Bourne (Again) Shell: Skalet är ett program det också. Det ursprungliga skalet i Unix skrevs av en Steve Bourne på Bell Labs och hette sh (kort för shell). Senare skrevs en del alternativa skal, och det ursprungliga skalet kallas ibland för the Bourne shell för att skilja det från alternativen. Det skal som är skrivet särskilt för GNU och som liknar Bourne shell har därför det skämtsamma namnet Bourne Again Shell, vilket förkortas bash. $ grep 'vanished completely' wonderland.txt the little door, had vanished completely. Här är det första argumentet en fras med två ord. (Det finns visst bara en rad i wonderland.txt som innehåller texten»vanished completely«.) Man kan använda enkla ('vanished completely') eller dubbla ("vanished completely") citattecken. Samma metod kan användas för argument som är filnamn när man har filnamn med mellanslag. Ett annat sätt att hantera argument med mellanslag såg ni i uppgift Ett speciellt tecken skrivs före varje mellanslag (eller annat tecken som behöver hanteras särskilt) Aktuell katalog I skalet har man hela tiden en aktuell katalog eller arbetskatalog (working directory). Om man t. ex. ger kommandot ls (utan argument) så listar den filerna där. I exemplet ovan låg filen wonderland. txt i ens aktuella katalog (annars hade man fått ett felmeddelande). Med cd kan man byta vilken ens aktuella katalog är och med pwd kan man skriva ut vilken katalog som är den aktuella (print working directory). Om man ger cd utan något argument så går man till sin hemkatalog. Om man ger cd med det speciella argumentet.. (två punkter) så går man upp en katalog, dvs. till aktuell katalogs förälder Jokrar: *? [] När man ger filnamn som argument till kommandon behöver man inte alltid ange hela exakta filnamn, utan man kan ofta använda jokrar (wild cards) i namnet och därmed matcha ett eller flera filnamn. Med * matchas godtyckligt antal tecken och med? matchas exakt ett godtyckligt tecken. 15

16 2. SKALET OCH EMACS $ ls *.png bar.png kvack.png $ ls f?o foo $ ls foo* foo foo.py $ ls *a* bar.png kvack.png I det sista fallet listas alla filer som har ett a i sitt namn. Observera att»godtyckligt antal tecken«kan vara noll tecken, så att foo* matchar även filnamnet foo utan nånting efter. Man kan också sätta tecken inom [] för att matcha något av dessa tecken. Så foo[abcd] matchar en fil som heter fooa, foob, fooc eller food, men däremot inte en som heter fool. Det går också att skriva foo[a-d] med samma betydelse. Med [3-6] matchar man någon av siffrorna 3, 4, 5 eller 6 och [0-9] matchar en godtycklig siffra Väljare (options) Väljare (optioner, flaggor) kan ange hur ett kommando ska utföras. De ges som vanliga argument, men har namn som börjar med bindestreck (-). Kommandot grep har t. ex. en väljare -i som betyder att den inte ska skilja på små och stora bokstäver, och en annan väljare -c som betyder att den bara ska tala om hur många rader den hittade. $ grep fonetik stp.txt utgångspunkter. Delområden som fonetik, $ grep -i fonetik stp.txt utgångspunkter. Delområden som fonetik, särskilt viktiga. Fonetiken och uttryckssida. Fonetiken undersöker hur $ grep -c fonetik stp.txt 1 $ grep -c -i fonetik stp.txt 3 Att kombinera väljare När man ska ange flera väljare till samma kommando så är det bara att lista dem allihop efter varann. Oftast kan man kombinera flera korta väljare och skriva bara t. ex. -abc istället för -a -b -c. Exemplet med grep -c -i ovan skulle alltså ha kunnat skrivas grep -ci istället. Väljare med argument Många väljare är som de ovanstående i att de talar om ifall något ska vara avstängt eller påslaget det finns bara två möjligheter. Sådana väljare kallas också för flaggor. Man tänker sig att en flagga är hissad eller inte hissad. Med en blandning av metaforer talar man ändå ofta om att slå på och slå av sådana flaggor. För andra väljare finns det fler alternativ än bara två, och man ger själva väljaren ett argument direkt efter väljaren. Kommandot date har en väljare -d med vilken man talar om vilken tidpunkt som ska anges istället för den nuvarande. Man kan ange denna tidpunkt i en mängd olika format och date anger den på samma format som vanligt. $ date -d Sun Jun 23 00:00:00 CET 1912 $ date -d '11:51:31 September 21, 1976' Tue Sep 21 11:51:31 CET 1976 Observera citattecknen i det sista exemplet för att»hålla ihop«argumentet till väljaren -d. Utan dessa skulle det argumentet till väljaren bara bli»11:51:31«och date skulle få tre ytterligare argument:»september«,»21,«och»1976«som det inte skulle veta hur det skulle hantera När det blir fel Om man ger ett felaktigt kommando kan man få ett felmeddelande. Här är ett exempel: I det sista fallen används båda dessa väljare samtidigt. Olika kommandon har olika väljare, så dessa väljare är specifika för kommandot grep. I uppgift 1.29 såg du som exempel att kommandot date (som talar om vad klockan är), har en väljare -u. Den väljaren är på samma sätt specifik bara för kommandot date. Väljaren -l till ls ger en lång fillistning som tar med inte bara filnamnet, utan även bland annat filens skydd, ägare, storlek och när den senast ändrades. (Det är ett litet L och inte en siffra 1!) $ ls -y ls: invalid option -- 'y' Try `ls --help' for more information. Först i dessa meddelanden står alltid vem (vad) det är som klagar. I detta fall är det»ls«som klagar. (Det är inte så överraskande eftersom det är kommandot ls vi har kört.) Efter ett kolon kommer så själva klaget, i detta fall att y var en ogiltig väljare. Det finns ingen väljare -y till ls. 16

17 2.1. Skalet Här är några till exempel: $ cp cp: missing file operand Try `cp --help' for more information. $ ls -e ls: invalid option -- 'e' Try `ls --help' for more information. $ date -d date: option requires an argument -- 'd' Try `date --help' for more information. $ date -d julafton date: invalid date `julafton' $ cta exempel.txt bash: cta: command not found Observera i det sista fallet att det är bash självt (skalet) som rapporterar ett fel. (Här hade användaren antagligen tänkt skriva cat istället för cta. Det finns inget kommando som heter cta.) Märker man inte vilket program som rapporterar felet så kan det ofta bidra till att man inte förstår varför det blev fel Omdirigering (>) När ett kommando ger ifrån sig output lämnas den vidare till skalet som normalt skriver ut den i terminalfönstret. Man kan dock tala om för skalet att det ska spara denna output nån annanstans. Om man vill spara undan resultatet av ett kommando i en fil så gör man det genom att skriva > filnamn på slutet av kommandoraden, t. ex. ls Desktop >fil-lista för att spara en lista med filerna i en viss katalog i en ny fil fil-lista. Här ska man inte tänka på tecknet som större-än, utan som en pil. Ni använde detta i uppgift Det extra påhänget är alltså inte ett till argument till ls. Programmet ls vet här bara om att det ska utföra ls Desktop, och det är skalet som sedan gör något annorlunda med den output som detta ger ifrån sig. Det enskilda programmet man kör, som ls i detta fall, skriver ut sin output till en lite ospecificerad mottagare som kallas för standard output, utan att veta vart detta kommer att hamna, och med > styr man om vart standard output ska hamna. Detta kallas för omdirigering (redirection) Filhantering i skalet ls Lista filer Med ls listar man filer. Argumenten ska vara de filer och kataloger som man vill lista. Om man inte ger några argument alls så listas aktuell katalog. Ett par vanliga väljare till ls är -l (gement L) som ger en lång listning med mer information och -a som listar alla filer, inklusive de dolda. cp Kopiera filer Kopiera filer görs med kommandot cp som måste ha minst två argument. Det kan användas på två sätt. Det första är cp SOURCE DEST för att kopiera det som har namnet SOURCE till att ha namnet DEST också, t. ex. cp foo.txt bar.txt. Här ska alltså foo.txt vara en fil som redan finns, medan bar.txt kommer att skapas av kommandot. (Om den redan fanns kommer det gamla innehållet att skrivas över!) Det andra sättet kan ha två eller fler argument där det sista argumentet är namnet på en existerande katalog. Då kommer alla de tidigare argumenten att kopieras till denna katalog (och kommer att där ha samma namn). Exempel: cp foo.txt bar.txt Desktop. Detta kopierar två filer som redan finns till ens katalog Desktop. Efteråt kommer de nya filerna Desktop/foo.txt och Desktop/bar.txt att finnas. mv Flytta filer Filer flyttas med mv. Det tar emot samma slags argument som cp, så även det kan användas på två olika sätt, och beter sig likadant som cp förutom att filerna inte ligger kvar med sina gamla namn också. I den andra användningen där det sista argumentet är en katalog så flyttar man filer från en katalog till en annan. I det första fallet så byter man snarare namn på en fil (mv foo.txt bar.txt). Observera alltså att flytta filer och att byta namn på filer görs med samma kommando! rm Ta bort filer Med rm tar man bort filer. Observera att dessa filer tas bort helt och hållet. Detta skiljer sig från det grafiska gränssnittets borttagning av filer som lägger det man tar bort i en papperskorg som man kan rädda tillbaka filer från tills papperskorgen töms. mkdir och rmdir Skapa och ta bort kataloger Med mkdir skapar man en katalog och med rmdir tar man bort en. Båda dessa kommandon tar ett argument. För att man ska kunna ta bort en katalog måste den vara tom Texthantering i skalet cat Visa filer Med cat visar man filers innehåll. Argumenten ska vara ett antal filnamn och cat skriver ut al- 17

18 2. SKALET OCH EMACS la deras innehåll. Om man ger flera argument så visas alla filerna direkt efter varandra, ihopslagna, och det är därför kommandot heter»cat«som i»concatenate«. head Början Kommandot head fungerar ungefär som cat förutom att det bara tar med de tio första raderna av varje fil. Med en väljare -n kan man tala om hur många av de första raderna man vill se (istället för tio), t. ex. $ head -n 2 foo.txt för att skriva ut de två första raderna av foo.txt. tail Slutet Kommandot tail är som head förutom att det skriver ut slutet istället för början. Även till det kan man ge en väljare -n. grep Sök Kommandot grep söker efter en text (dess första argument) i ett antal filer (alla ytterligare argument) och skriver ut alla rader i de filerna som innehåller den texten. Vi kommer senare att se hur man kan göra mer avancerade textsökningar med grep. wc Räkna wc står för»word count«och kan användas till att räkna antal ord i en fil, men det kan också räkna annat. Det finns väljare som anger vad det ska räkna, som -w för ord och -l för rader. $ wc -w stp.txt 238 stp.txt $ wc -l s*.txt 1 secret.txt 56 stp.txt 57 total 2.2 Emacs Man kan göra saker med texten på flera olika sätt i Emacs. I de förra uppgifterna fick ni dels använda knapparna under menyerna, dels menyerna. Dessutom finns det kortkommandon till många fler kommandon Namn på tangenter I Emacs används korta beteckningar på tangenttryckningar. Om man ska trycka på Ctrl och f samtidigt så betecknas detta inte Ctrl-f utan med bara C-f. Förutom C- för Control finns även bl. a. M- för Meta. Där Emacs ursprungligen skrevs hade man nämligen tangentbord med särskilda Meta-tangenter. Det har inte vi, och då är det Alttangenten som fungerar som Meta-tangent. Både C- och M- betyder att man ska trycka in Ctrl- respektive Meta-tangenten (Alt) tillsammans med det tecken som följer. De kan kombineras också, så C-M-/ betyder Ctrl och Alt tillsammans med /. (Och eftersom snedstrecket i sin tur kräver skifttangenten blir det totalt fyra tangenter nedtryckta samtidigt!) En del andra tangenter har speciella trebokstavsbeteckningar som t. ex. SPC för mellanslag. Andra har (ofta längre) beteckningar inom <>. Några sådana namn visas i tabell 2.1. Observera att de inte alltid är identiska med vad som faktiskt står på våra tangentbord, i synnerhet att DEL inte är den tangent som det står»delete«på, utan vanliga tangenten för att sudda ett tecken. (Den kallas också för <backspace>.) Även dessa kan kombineras med C- och M-, så om det står att man ska trycka t. ex. C-SPC så betyder det alltså Controltillsammans-med-mellanslag och <M-left> betyder Alt-tillsammans-med-vänsterpil. Dessa namn på tangenterna används bland annat till höger i menyerna, där man kan se hur man kan ge samma kommandon från tangentbordet Tangentsekvenser Kortkommandon kan vara flera steg långa. För att öppna en fil kan man t. ex. använda C-x C-f, dvs. först C-x och sen C-f. Så här tog vi först reda på att stp.txt innehåller 238 ord och sedan hur många rader det finns i en mängd filer, med användning av joker. fmt Formattera Kommandot fmt för att formattera om en text träffade vi på förra gången. Det finns en väljare -w som man kan ge ett argument som anger hur breda raderna får bli. Emacs: Den första editorn med namnet Emacs skrevs redan i mitten av 1970-talet av Richard M. Stallman på MIT (Massachusetts Institute of Technology). Den nuvarande, GNU Emacs är skriven särskilt för GNU, och påbörjades av samme Stallman 1984, som ett av de första GNU-programmen. Sedan dess har den kommit många versioner. Den nuvarande, version 24.3, släpptes i mars

19 2.2. Emacs Tabell 2.1: Beteckningar på några tangenter i Emacs. Beteckning Beskrivning C- Control. Ctrl- M- Meta. Alt- (hos oss) DEL Suddtangenten (med vänsterpil) ESC Esc = Escape RET Returtangenten SPC Mellanslag (SPaCe) TAB Tab-tangenten <left> vänsterpil <right> högerpil <up> uppåtpil <down> neråtpil <prior> Page Up <next> Page Down <f1> F1 (i översta raden) <f2> F2 (och så vidare) Bara C-x ensamt gör ingenting, utan det väntar bara in en fortsättning. Det finns flera sådana prefixtangenter som inleder sekvenser av flera tryckningar, och C-x är en av de vanligaste Buffertar I samma Emacs kan man editera flera olika filer. Dessa visas då i varsin buffert (buffer på engelska) och man kan växla mellan olika buffertar och även visa flera buffertar samtidigt. Alla buffertar motsvarar inte en fil, utan det kan också vara en text som bara finns inne i Emacs. Så är det med den särskilda slaskbufferten *scratch*. Använd inte den för något som du har tänkt spara, utan öppna en ny fil för sånt! Ett sätt att byta buffert är att använda menyn Buffers. Ett annat är med C-x b Fönster, ramar Vid övningen med stavningskontroll förra veckan visades ersättningsförslag i en egen ruta i Emacs. Sådana»rutor«kallas för fönster (windows) i Emacs. I figur 2.1 finns ett annat exempel på där Emacs visar två buffertar samtidigt i varsitt fönster. Terminologin kan vara förvirrande eftersom allt detta tillsammans är bara ett fönster i fönstersystemet. Med C-x 1 tar man bort alla andra fönster än det man just då är i och med C-x 2 klyver man aktuellt fönster till två. Med C-x o byter man fönster. Det går även att låta samma Emacs använda sig av flera fönster i fönstersystemet. Dessa kallas då ramar (frames) i Emacs. Som det är uppsatt här kommer ni få en ny ram varje gång ni väljer att editera en fil i filhanteraren. Figur 2.1: En Emacs med två stora fönster som visar varsin buffert samt en aktiv minibuffert Informationsrad, minibuffert, ekoarea Den mörkare raden under buffertens innehåll kallas mode line eller informationsrad. Den innehåller en mängd information om den bufferten, bland annat vad den heter och vilken mode (vilket läge, vilken arbetsmiljö) Emacs befinner sig i. Ibland får man i Emacs skriva in filnamn och annat i den särskilda minibufferten längst ner i Emacs. Den har till skillnad från andra buffertar ingen informationsrad. Om man ger C-x C-f för att öppna en fil är det till exempel där man får skriva in namnet på den fil man vill öppna. På samma ställe, längst ner, skrivs även diverse meddelanden från Emacs ut. Detta kallas då för ekoarean. Dessa meddelanden sparas även i en särskild buffert *Messages* Att förflytta sig I början är det oftast enklast att använda piltangenterna för att förflytta sig i texten. Tillsammans med Control eller Meta går de hela ord eller stycken i taget. För att förflytta en sida i taget kan man använda <prior> och <next> (Page Up och Page Down). Vana användbara brukar föredra att använda en del kommandon i tabell 2.2 eftersom de tangenterna ligger närmare till hands medan man skriver text Bryta och ångra Med ångerknappen kan man ångra inte bara det allra senaste man gjorde, utan man kan ångra sig långt tillbaks i tiden om man kommer på att man gjort hel fel. Det är bara att göra det om och 19

20 2. SKALET OCH EMACS Tabell 2.2: En del kommandon för förflyttning C-f C-b C-p C-n M-f M-b C-v M-v C-a C-e M-< M-> framåt ett tecken (forward) bakåt ett tecken (backward) upp en rad (up) ner en rad (down) framåt ett ord bakåt ett ord framåt en sida bakåt en sida till början av raden till slutet av raden till början av bufferten till slutet av bufferten om igen i en buffert tills man har tagit tillbaka allt som blev fel där. Det är ett av de kommandon som man har störst nytta av att kunna kortkommandot för så att man snabbt kan rätta till skrivfel medan man fortfarande har fingrarna kvar på tangentbordet. Kortkommandot är C-_ dvs. Ctrl tillsammans med understreck. (Eftersom understreck kräver skift så blir det totalt tre tangenter som trycks ner samtidigt.) Ett påbörjat kommando kan avbrytas med C-g. Om man t. ex. har tryckt C-x C-f för att öppna en fil men sen har ångrat sig kan man trycka på C-g istället för att ge ett filnamn. Man kan också trycka C-g efter ett halvskrivet kommando, t. ex. om man bara hann skriva C-x innan man ångrade sig. Man kan också använda det för att avbryta Emacs om den tar lång tid på sig att slutföra något komplicerat kommando. Om man har hamnat i nån konstig situation i Emacs som man inte vet hur man ska ta sig ur kan man använda ESC ESC ESC för att ta sig ur. (Tre ESC efter varann.) Exakt vad det gör beror på vad man håller på med i Emacs Klipp-och-klistra Emacs kommer från en annan tradition än program ni förmodligen är vana vid och har sina egna tangenter för sådant. (Det går dock att ställa om, och i labben ska vi se hur.) C-w cut, klippa ut M-w copy, kopiera C-y paste, klistra in (y = yank) Det finns även andra kommandon för att ta bort text, t. ex. för att ta bort rader (C-k) eller ord (M-d framåt, M-DEL bakåt). Dessa kommandon har namn som börjar med kill (t. ex. kill-region för C-w). All text som man»dödar«med sådana kommandon hamnar i urklipp så att de kan klistras in. Emacs sparar många gamla texter som man»dödat«. I en meny Edit Paste from Kill Menu finns flera såna gamla urklipp att välja från. Från tangentbordet börjar man med C-y och trycker sen omedelbart efter M-y vilket byter ut den inklistrade texten mot nåt man dödade tidigare. Om det fortfarande är fel repeterar man M-y tills man fått fram den text man ville ha Punkten och regionen Glöm inte snabbsättet att kopiera text i Unix som vi tog upp förra gången! Man bara markerar en text och klistrar sen in den med mittknappen. Den markerade texten kallas i Emacs även regionen, och det finns flera kommandon som gör saker med denna region. I ena änden av regionen finns alltid punkten (point), som i Emacs är namnet på det ställe där den blinkande markören befinner sig. I den andra änden finns ett så kallat märke. Ett sätt att markera text utan att använda musen är genom att sätta ett märke där man är med C-SPC och sen flytta sig en bit Backuper När man har ändrat i en fil så sparar Emacs den gamla versionen i en backupfil som får ett namn som slutar med tilde (~), t. ex. exempel.txt~ eller README~. (Filhanteraren visar normalt inte dessa filer.) Emacs sparar också filer som har namn som börjar och slutar med tecknet # (ofta kallat nummertecken). Detta är autosparfiler som sparas då och då medan man editerar en fil och sedan tas bort när man har sparat filen. Det ger ett sätt att få tillbaka det man gjort om t. ex. det blir strömavbrott innan man har sparat sina ändringar. 20