återvändo. Allt som varit innan fanns inte mer. Inte heller framtiden med sina

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "återvändo. Allt som varit innan fanns inte mer. Inte heller framtiden med sina"

Filip Öberg
för 8 år sedan
Visningar:

1 Åtrå & otro. Han var besatt. Hennes lena hud, hennes mjuka läppar, hennes honung. Det fanns ingen återvändo. Allt som varit innan fanns inte mer. Inte heller framtiden med sina konsekvenser. Det enda som gällde var att få henne här och nu. Drunkna i hennes gudomlighet om och om igen tills han inte längre kunde hålla tillbaka sina hästar. Då skulle han låta dem galoppera. Fritt ut över savannen med frustande mular och fradgan skummande ur mungiporna. Laura, hans vildaste drömmars verklighet. Hennes flämtande andetag mot hans hals, Hennes fasta lår runt hans höfter, hennes bedjande åtrå. Hennes snyftande extas. Laura, den vackraste av alla kassabiträden på Ica Maxi. Hans Laura. Detta livsavgörande möte inträffade en helt vanlig lördag i början på juni. Regnet öste ner och Sonja hade varit på sitt mest krävande humör. Tjatat på om kuponger och extrapriser, klippt ut, bockat av och antecknat. Han upphörde aldrig att förvånas över hennes evinnerliga listor. Ständigt skulle det skrivas upp och planeras och diskuteras. Då, för tjugo år sedan, när de hade varit nygifta hade han tyckt att det varit ganska sött, men nu stod han inte ut längre. Han hade god lust att knyckla ihop den meterlånga inköpslistan och trycka ner den i halsen på henne. Men det var skönt att få åka till butiken, få lite lugn och ro en stund. Och hon hade varit nöjd, ville att de skulle ta gemensamt ansvar för hushållet, nya bud efter en fånig feministkurs på medborgarskolan tillsammans med någon annan kärring i bekantskapskretsen. Han hade hört Sonja skryta och gå på i telefon, jojomensan, han har klarat det flera gånger själv nu, behöver bara skriva en lista så kommer han hem med nästan alla varor. Som om han var nån jävla hund som hon hade lyckats dressera. Köerna på Ica var långa och sega som snigelkaravaner. Han hängde mot den överlastade

Fritt ut över savannen med frustande mular och fradgan skummande ur mungiporna. Laura, hans vildaste drömmars verklighet.

2 kundvagnen och ögnade igenom Expressen medan han väntade. Någon av deltagarna i Let s dance hade sträckt ena vaden och tvingats avbryta. Sånt trams. Han skakade på huvudet. Då såg han henne. Hon satt lätt framåtböjd bakom kassaapparaten, hennes ljusa hår var uppsatt i en lös knut, och ett par tjocka lockar hade lossnat och gungade som nybakade lussekatter kring de skära kinderna. Hon kunde knappt vara tjugo år fyllda, mer än hälften så gammal som han själv. En krispig rosa tulpan med späda blad. En rosenknopp med all sin makalösa kvinnlighet ännu dold i sitt innanmäte. Han stirrade, kunde inte se sig mätt på denna ljuvliga varelse, de långa ögonfransarna, den bleka hyn och de röda plutande läpparna. Då lyfte hon blicken och mötte hans. Och allt liv omkring dem avstannade, det fanns bara de två i det ögonblicket. Blickarna naglade sig fast i varandra, han kunde inte andas. Händerna skakade, skjortan klibbade. Hon log hemlighetsfullt mot honom och slog ner blicken. Han svalde och försökte tygla sitt skenande hjärta, såg att också hennes vackra panna var blank av stundens hetta. Nu var de hans tur. Han placerade varorna på bandet som i trans medan han alltjämt stirrade på henne. Laura Larsson stod det på en liten namnbricka på uniformen. Som ljuv musik, som manna från himlen. Laura Larsson. Hans Laura. Sonja hade knappt kunnat tro sina öron. Det var Lilian, en av hennes väninnor, tillika anställd på Ica Maxi, som hade skvallrat. Sune helt betuttad i någon liten flicksnärta i kassan. En praktikant som inte ens fyllt arton. Det var ju inte klokt. Hade stått och stirrat som ett fån med dreglande mun. Börjat tjata om den stora kärleken och en massa annat nonsens. Flickan hade blivit så illa berörd att en vakt hade fått köra iväg honom. Ja, herregud. Hon kände hur kinderna hettade. Skammen. Hur alla pratade, om

Hon kunde knappt vara tjugo år fyllda, mer än hälften så gammal som han själv. En krispig rosa tulpan med späda blad. En rosenknopp med all sin makalösa kvinnlighet ännu dold i sitt innanmäte.

3 hennes patetiska man, om henne. Om att han nog inte fått komma till på länge och därför var som en brunstig gammal bagge bland lammflickorna. Fy fan, vad äckligt. De skulle bara veta hur hon förr i tiden gjort sig till, köpt svindyra underkläder med förföriska spetsar, legat och åmat sig i sängen, till ingen nytta. Han var stendöd mellan benen. Hade alltid varit det. Impotent. Hennes sorg över deras barnlöshet och hans totala ovilja att prata om den, hade lagt sig som en kletig hinna över äktenskapet. Impregnerat varje ord, varje stavelse. Nu hade hon nyligen fyllt fyrtio och begravt det sista hoppet. Konstgjord befruktning tillämpades inte på kvinnor i hennes ålder. Hon stirrade ut genom vardagsrumsfönstret, såg honom stå i regnet orörlig framför de knoppande rosenbuskarna med ett idiotiskt flin på läpparna. Hon suckade tungt och återvände till köket för att börja med middagen. Sju år senare Sonja stirrade på läkaren. Det susade i huvudet. Hon måste ha hört fel. Mottagningsrummet började gunga fram och tillbaka. I ena stunden var läkarens ansikte uppe i hennes vänstra synfält, i nästa stund i det högra. Fram och tillbaks. Hon försökte resa sig. Golvet rusade mot henne, och i nästa sekund var allting kolsvart. När hon vaknade låg hon i en säng i ett vitt rum med en teve påslagen i ett hörn. I en stol bredvid satt Sune och sov. Han hade dreglat ner sin skjorta. En stor våt fläck flöt ut över bröstet. Utanför fönstret var det mörkt. Men himlen var täckt av ett myller av stjärnor. Så många hade hon nog aldrig sett på en och samma gång förut. Varför låg hon här? Sakta började minnet klarna. En kraftig våg av lycka sköt genom hennes kropp. Gravid. Hon var gravid. Fyrtiosju år gammal och gravid. Det

Hade alltid varit det. Impotent. Hennes sorg över deras barnlöshet och hans totala ovilja att prata om den, hade lagt sig som en kletig hinna över äktenskapet. Impregnerat varje ord, varje stavelse.

4 omöjliga hade hänt. Hon tänkte på Sören, på unga, buffliga Sören som med sin stora kropp tryckt ner henne mot förrådsgolvet för fyra månader sedan, tvingat sig in i henne och stött i henne om och om igen tills han slutligen kommit. Som sedan sjunkit ner över henne med all sin tyngd, snyftat någon annan kvinnas namn i hennes öra, glidit ur, dragit upp byxorna och lommat tillbaka till firmafesten. De hade strukit ett tjockt svart streck över saken. En tyst överenskommelse, kanske mindes han det inte ens, så full som han hade varit. Hon la händerna på magen, tyckte nästan att det sprattlade till där inne. Vad skulle Sune säga? Vad skulle han tro? Hon undrade om han redan visste. Din fru är gravid, i fjärde månaden, grattis! Det var ju inte klokt. Skulle hon ljuga? Säga att hon skickat efter spermier på postorder? Det kunde man tydligen göra hade hon läst nånstans. Hon tittade på honom där han satt. Kände en stark ömhet blomma upp inför denne tafatte figur som var hennes man. Sune, drömmaren, han som aldrig fick tummarna loss. Blyg och mesig. Oförmögen att fullborda deras tvåsamhet. Hon hade vant sig. Tyckte egentligen att det var ganska skönt att slippa. Då förr, hade hon ju velat. Tjatat och gråtit och tiggt varje gång hon hade ägglossning. Till och med krossat viagra och lagt under osten på hans kvällsmacka. Ingen effekt. Men med tiden hade hon kapitulerat. Han var obeveklig. Så också den livlösa tingest han bar mellan benen. Han måste ha somnat, för när han vaknade låg hon i sängen och stirrade på honom med anklagande blick. Han skruvade nervöst på sig, såg den mörka fläcken på bröstet och skrattade generat samtidigt som han drog med handen över mungipa och haka. De hade ringt efter honom på jobbet, sagt att hans fru svimmat vid en rutinkontroll och blivit inlagd. Nu satt han här och visste ingenting. Han hade försökt få besked av

slutligen kommit. Som sedan sjunkit ner över henne med all sin tyngd, snyftat någon annan kvinnas namn i hennes öra, glidit ur, dragit upp byxorna och lommat tillbaka till firmafesten.

5 personalen, men ingen hade velat säga något. Du får vänta tills hon vaknar, hade de sagt och skyndat vidare genom korridorerna. Han undrade om det kanske var cancer? Skulle hon dö nu? Han visste inte säkert om detta gjorde honom bedrövad eller upprymd. Hon sa inget, bara glodde på honom med konstiga blanka ögon. Han tänkte på Laura. Hur gärna han hade varit hos henne nu. Drunknat mellan hennes lår. Hans Laura. Det var tur för honom att hon gillade äldre män. Han gjorde henne lycklig, det hade hon sagt. Alla presenter och restaurangbesök, det var sånt hon gillade. Men nu hade han inte sett henne på ett tag. Efter aborten hade de fått ta det lite lugnare på grund av infektionsrisken. Sonja log plötsligt mot honom. Han blev så förvånad att han nästan tappade andan. Hon brukade inte le. Ett märkligt överjordiskt leende, som om hon blivit frälst. Med ens for insikten genom honom. Det var cancern förstås. Dödsbudet som hade tagit henne till en ny dimension. Han svalde. Log lite tafatt, böjde sig fram och la sin hand på hennes mage. Hur är det gumman, frågade han, hur långt har det gått?

Drunknat mellan hennes lår. Hans Laura. Det var tur för honom att hon gillade äldre män. Han gjorde henne lycklig, det hade hon sagt. Alla presenter och restaurangbesök, det var sånt hon gillade.

Relevanta dokument

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra