Studiebesök på Pittsburgh University Hospital

Transkript

1 Studiebesök på Pittsburgh University Hospital Dag 1 Vaken i 24 timmar För att vara på den säkra sida planerade vi att åka till Landvetter två timmar innan avresa. Då flyget avgick kl blev det således en mycket tidig morgon. Denna blev ännu kortare då det var övergång till sommartid och alarmklockan ringde en timma tidigare än planerat. Mycket trötta men väldigt glada kom vi fram till Landvetter och startade vår resa till Pittsburgh. Efter lång resa där man kände sig som boll i ett flipperspel anlände vi slutligen i Pittsburgh. Vi blev mottagna förstklassigt och fick åka med en svart limousine till vårt trevliga hotell. Båda somnade nästan omgående så fort vi la oss på sängarna, där Mattias förmodligen slog världsrekord då han somnade in på några sekunder, mitt i en mening. Senare på kvällen blev vi hämtade av Carola van Eck och gick på restaurant. En mycket trevlig avslutning på en lång dag. Dag 2 Suit up! Vi vaknade kvart över sex. På förmiddagen skulle vi få vara med Prof. Freddie Fu på hans mottagning. Carola berättade dagen innan att alla manliga läkare har skjorta och slips på sig vid kliniskt arbete och Freddie tyckte inte om att man hade jeans på sig överhuvudtaget. Vi tog därför på oss våra kostymer och stressade ner till entrén där Carola väntade och körde oss till Sports Medicine Centret.

2 Centret som är cirka 50 x 50 m är ett nybygge som ligger vid en av floderna i Pittsburgh. Centret är väldigt modernt med stora ytor och mycket fönster. Där finns endast en ortopedmottagning och en sjukgymnastikmottagning. När man går in i byggnaden slås man direkt av alla signerade fotografier och tröjor från idrottsstjärnor som täcker i stort sett alla väggar i hela byggnaden, inklusive alla patientrum. Exempel på idrottsstjärnor är Zinedine Zidane, Ronaldo, Lance Armstrong, Jaromír Jagr, Miguel Indurane och massor av andra världsstjärnor som vunnit stora mästerskap. Mottagningen bestod av en centerstation och två korridorer. Den ena delen sköttes av en specialist och den andra av flera forskningsfellows, en specialist som höll på att subspecialisera sig inom idrottsortopedi och den energiska Freddie Fu. På plats fanns också sjukgymnaster och sjuksköterskor som tillsammans med övriga jobbade med varje patient. Varje rum hade ett färgkodningsystem som visade vad som hade gjorts med varje patient och vem som hade träffat patienten. Utanför dörren fanns som vanligt patientjournalen. Underläkarna genomförde objektiva undersökningar såsom KT 1000 innan Freddie träffade patienten och en av underläkarna hade koll på varje patientanamnes och hade en alla kort presentation på varje patient i sin bärbara dator. Vi fick delta i alla patientmöten och fick se många olika och lärorika fall, såsom primär främre korsbandsruptur, reruptur av dubbelband främre korsbandsrekonstruktion, postoperativ kontroll av både isolerad posterolateral främre korsbandsrekonstruktion samt dubbelband främre korsbandsrekontruktion. Underläkaren hade med sig sin bärbara dator och visade röntgenbilderna för Freddie och patienten vid behov. Dessutom fanns en dator i varje rum med ett röntgenprogram framme där man mycket lätt via ett intuativt gränssnitt se alla röntgenbilder direkt. Freddie talade i stort sett konstant vid varje patientmöte och la mycket tid på varje patient. Han säger till sina fellows; you have to be sharp och om inte något sköttes exemplariskt påpekades detta.

3 Ordinationer utfördes omedelbart och vid behov gjordes en kompletterande röntgen eller MR omgående då detta fanns tillgängligt 10 meter från mottagningen. Någon remiss behövde inte skrivas utan specialistläkaren skrev en kort mening på en ordinationslapp för varje patient, till exempelvis MR knä samt Diklofenak 50 mg x 2 x 10, så sköttes resten av sjuksköterskorna. Vidare träffade en sjukgymnast nästan alla patienter efter Freddie och ofta tog Freddie in sjukgymnasten och gav diverse ordinationer under patientmötet. Ibland begärde Freddie att patientens egen sjukgymnast (från centret) skulle komma till mottagningen vilket då gjordes omgående. Generellt kan man säga att Freddie var mycket restriktiv avseende aktiviteter efter operationen och han förordade en försiktighet i upptill 1 år. Ortoser ordinerades hejvilt. Därefter besökte vi deras stora forskningsfaciliteter. Forskningsfaciliteterna var inget annat än top notch med massor av tvärvetenskapliga forskare. Stora utrymmen med massor av häftiga instrument där man kunde göra massor av experiment. Bland annat visade de upp en flouroskopisk undersökningsteknik samt röntgenteknik som liknar RSA där det inte behövdes några kulor inopererade. Det fungerade istället så att man gjorde rörelseanalys av med hjälp två stycken traditionella röntgen bilder med olika projektioner. Därefter gjordes 3D CT på samma kroppsdel som analyserades och sedan matchades denna bild till varje röntgenbild manuellt via ett datorprogram. Matchningen gjordes till anatomiska delar på benet istället för kulor. Slutresultat blev urhäftigt. Efter studiebesöket hade vi slutligen ett möte med alla research fellows och Freddie där man diskuterade och presenterade olika posters som hade varit på senaste ORS mötet. Slutligen åt vi middag på en restaurant där vi alla åt en special rätt som heter Dr. Freddie Fu s Special. Dag 3 20 personer i en operationssal Ring Ring. Yrvaken. Kl är Vi ringer från tandläkaren och undrar om du behöver en ny tid. Borde nog stängt av telefonen ändå. Fanns ingen idé att somna in igen. Idag skall bli riktigt spännande då vi skall vi vara med på operation med Freddie. Snabb frukost med omelett och diverse frukter och sedan iväg. Vi åkte till en enormt stor byggnad som ENDAST var till för dagkirurgi. Byggnaden var jämförbar med psykiatrin på östra. I stort sett kan man säga UPMC äger hela Pittsburgh och det finns byggnader överallt i hela staden. De finns cirka 20 stycken stora delsjukhus och fler än 100 mindre enheter som tillhör UPMC. Det har faktiskt blivit så stora fastighetsägare i staden att de nu inte får köpa fler fastigheter i staden.

4 Freddie arbetade i ena operationskorridoren som bestod av 8 operationssalar. Varje sal var större än de flesta operationssalarna på SU. Mellan operationssalarna fanns det ett observationsrum med datorer och skärmar från artroskopet. Rummet hade fönster mot de två närliggande operationssalarna så att man lätt kunde se vad som hände i varje sal. Freddie hade 5 operationer inplanerade på förmiddagen, bland annat 2 DB ACLR. Freddie var som vanligt oerhört trevlig och extremt utbildningsorienterad. Han tog tid att tala med alla, inklusive undersköterskor. Han såg till att vi hela tiden fick stå långt fram vid operationen och han talade i stort sett kontinuerligt i utbildningssyfte. Om det var något som jag kommer ihåg från denna dag, så är det inte hur han opererade trots att han var suverän, utan det är hans givmildhet och förmåga att dela med sig av all sin kunskap. Helt enkelt en fantastisk professor. Han beordrade in alla till operationssalen och vi var som mest 20 st i en operationssal. Det var ändå inte trångt. En av underläkarna sa att det har som mest varit 35 st personer i en operationssal. En av ACLR operationerna var en revision där det inte gick att borra en AM kanal i femur på grund av ett femoral footprint i gränszonen (15mm) och befintlig tidigare femurkanal relativt nära. Freddie gjorde då en AM fixation i over the top position, det vill säga en skåra gjordes på platsen för AM (istf för borrkanal) varefter graftet via outside in teknik drogs runt kondylen och fixerades lateralt på femur mha AO skruv (post). Det var riktigt intressant att se och slutresultat blev väldigt snyggt och liknanden normalanatomin väldigt mycket. Dr Fu tycker att detta är en mkt bra lösning i tex revisionsfall eller som reserv när utrymmet för AM visar sig vara lite begränsat. Han utförde cirka en sådan operation per månad.

5 Under hela gårdagen och under operation så fanns det hela tiden en tjej som arbetade tillsammans med Freddie. Hon sydde ihop Grafton vid operation med en precision som var svårmatchad. Det visade sig att hon var utbildad läkarassistent och arbetade med Freddie med allt inom kliniken. Hur många läkarassistenter har ni? Efter operationerna åt vi lunch tillsammans med Freddie och Carola. Därefter åkte vi till träningsanläggningen för Pittsburgh Steelers (amerikansk fotboll). Till kvällen var vi bjudna till ett mycket trevligt Inn då en gästprofessor var på besök. Vi åt middag tillsammans med en massa trevliga läkare, bland annat Chris Harner och Constance Chu. Freddie är en stor vinkännare och hade massor av viner sparade på plats till dessa tillfällen. Vi fick oerhört goda viner så det blev svårt att inte dricka för mycket. Efteråt åkte vi hem och somna på en gång. Dagen efter skulle vi upp kl och presentera våra arbeten. Dag 4 Audi R8 Vivaldis Våren sjunger i Kristians iphone. Klockan är Dags att vakna. Idag skall vi presentera våra arbeten. Först på morgonen var det en presentation av en idrottsdietist som höll i en intressant föreläsning för Sports Medicine läkarna. Därefter hade vi grand rounds vilket inkluderade alla ortopeder på sjukhuset. Således cirka 100 läkare. Gästföreläsare var Dr. Richard Grant som föreläste om mångfald inom ortopedin. Inte så intressant för oss européer. Efter föreläsningen presenterade vi våra arbeten och kände att vi fick bra gehör. Det var givande diskussioner och intressanta vinklar som togs upp. Underläkarna och forskningsfellows presenterade därefter cirka 4 st artiklar från senaste Arthroscopy och AJSM med en mycket kort PowerPoint. Under presentationen analyserade man snabbt varje artikel och Freddie gav massor av idéer och infallsvinklar om varje studie, den var dålig

6 på grund av det och detta, jag känner honom och han har just lärt sig detta, detta är bra, skriv ett brev till editorn om denna artikel och skriv detta och detta. Han var helt enkelt som en idéspruta och sprudlade med idéer och tankar. Det blev säkert 3 brev till olika tidskrifter bara på förmiddagen som kommentar på vissa artiklar. Det var verkligen en intressant morgon. Därefter hade James Irrgang ett möte där han gick igenom alla med kliniska studier för att få en statusuppdatering. Plötsligt rycker en av underläkarna i mig och säger att Freddie vill att vi skall få se hans bil, en Audi R8 med en V10. Det var verkligen en häftig bil som lät som en helikopter när man startade den. Därefter åt vi lunchbuffé tillsammans med Freddie och några av underläkarna. På eftermiddagen besökte vi ytterligare ett forskningscenter som var ungefär lika stort som hela Wallenberg Lab. Där forskade de om artros samt en massa andra saker. Det fanns en uppsjö med läkare, biomedicinare, biomekaniker, ingenjörer, forskningsassistenter med flera. Inte undra på att de spottar ut studier. Nu sitter vi och väntar på att bli upplockade och åka till en hockeymatch.