Min gata i Göteborg. 28 skribenter och fyra fotografer berättar. Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

Transkript

1 Min gata i Göteborg 28 skribenter och fyra fotografer berättar Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

2 En av de första elektriska spårvagnarna i Göteborg korsar Kämpebron vid Lilla Torget Tack till: Bo Björkström, Landsarkivet Göteborg Jörgen Linder, Göteborgs stads namnberedning Omslagsfoto: Per Wissing Redaktör: Ingrid Norrman, GT Bildredaktör och grafisk formgivare: Totte Wiberg, Bok & Marknad Original: Kjell Warne, Warne Förlag Boken är producerad av Warne Förlag i samarbete med GT WARNE FÖRLAG Knektevägen SÄVEDALEN telefon: , mobil: , e-post: forlag@warne.se hemsida: Copyright 2012 respektive författare, GT och Warne Förlag AB Tryckeriagentur Omnigraf International, Halmstad Tryckt i Lettland, 2012 ISBN: Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

3 Innehåll Förord 5 Inledning 6 Friggagatan 8 Delsjövägen 12 Bangatan 16 Amiralitetsgatan 20 Vasagatan 24 Karl Johansgatan 28 Gåsagången 32 Södra Vägen 36 Magasinsgatan 40 Lantmannagatan 44 Övre Husargatan 48 Smålandsgatan 52 Beväringsgatan 56 Landsvägsgatan 60 Skogshyddegatan 64 Nilssonsberg 68 Smedjegatan 72 Värmlandsgatan 76 Långedragsvägen 80 Marklandsgatan 84 Kapellgatan 88 Fiskhamnsgatan 92 Richertsgatan 96 Vegagatan 100 Sörhallskajen 104 Ekedalsgatan/Slottsskogsgatan 108 Kapellplatsen 112 Skribenterna: Kajsa Bergström 108 Isolde Berner 60 Margita Björklund 68 Frida Boisen 20 Stewe Claeson 112 Björn Ehrlemark 24 Stefan Gadd 56 Markus Hankins 32 Ove Haugen 100 Anneli Hulthén 28 Pär-Arne Jigenius 40 Jan Jörnmark 48 Liv Landell 96 Åsa Lantz 52 Camilla Larsson 44 Jan Liedholm 64 Malin Lindroth 36 Carin Linnér 8 Ann-Marie Ljungberg 84 Viveca Lärn 12 Anna-Clara Löfvenberg 6 Margaret Myers 104 Ola Nylander 72 Birgitta Stenberg 92 Harald Treutiger 80 Johan Wanloo 16 Kajsa Widegren 76 Kjell Wigers 88 3 Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

4 4 Engelbrektsgatan, Göteborg. Det är på gatorna livet formar oss till dem vi är. Foto: Jan Wiridén Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

5 Har du en egen berättelse om Göteborg? Det är på gatorna livet formar oss till dem vi är. På min egen gata, Bagaregårdsgatan, har jag bott i 28 år. Jag hamnade i mitt landshövdingehus av en slump, men väl på plats ville jag aldrig mer flytta. På gatan träffar jag alltid någon jag känner. Inne på gården är mina grannar som en extra storfamilj. Göteborg är en fin stad att bo i. Här finns storstadens utbud, men småstadens närhet. Vill jag lära mig japanska, gå på opera, lyssna på Bruce Springsteen eller höra ett föredrag om rymden kan jag göra det i min hemstad. Jag kan gå till jobbet och cykla till havet. Jag vill inte flytta. Vår stad är full av berg och kullar som gör den rolig att se på och ger lika svindlande utsikt från 60-talshusen på Masthuggsterrassen som från punkthusen i Guldheden eller höghusen i Biskopsgården. Varje stadsdel har en egen karaktär. En utflykt kan börja i Vasastadens pampiga stenstad, fortsätta över älven till funkishusen i Sannegårdshamnen och avslutas i den lantliga idyllen på Slottsberget. Från trävillorna i Kålltorp eller höghusen i Rannebergen är det promenadavstånd till skogen; från Fiskebäck, Klippan och Hjuvik lika nära till havet. Olika miljöer, samma stad. Här berättar 28 göteborgare om en gata som på något sätt blivit en del av deras liv. Tillsammans blir deras historier en berättelse om staden och människorna som lever i den. Vad gömde författaren Viveca Lärn i rondellen vid S:t Sigfrids plan? Vad gjorde egentligen GT:s chefredaktör Frida Boisen mitt i natten bakom ett träd på Amiralitetsgatan två dagar före sitt bröllop? Och vad hände när kommunalrådet Anneli Hulthén en gång höll på att mista livet på Karl Johansgatan? Perspektivet och blicken vänds ofta bakåt, men det som hände då har format livet i dag. Läs om stora fattiga familjer i små lägenheter med stinkande sommardass på gårdarna och en gata utanför där livet av nödvändighet måste äga rum. Läs om slagsmål på skolgårdarna mellan barn från barnrikehusen och de som kom från villorna på andra sidan gatan. Och om nyårsaftnar på balkongen för att lyssna på båtarna som tutade i hamnen. Historierna ger mig kunskap om staden jag lever i. Inte visste jag att Smedjegatan är lika gammal som Göteborg och filmbolagens favoritgata. Att jag kan se ända till Vinga från vattentornet på Richertsgatan. Eller att det låg fornborgar på höjderna vid Marklandsgatan dit befolkningen för 500 år sedan kunde ta sin tillflykt om fienden kom. Skribenternas olika bakgrund, ålder, livserfarenhet och kunskap ger mig nya perspektiv på staden. Arkitekten Björn Ehrlemark får mig att se Vasagatan som ett rum. Journalisten Harald Treutiger lär mig varför Långedragsvägen slingrar sig fram genom västra Göteborg. Författaren Malin Lindroth övertygar mig om att Södra Vägen kommer att vara Göteborgs hippaste gata om 20 år. Den här boken började som en serie på GT:s kultursida. Då fanns ingen tanke på att göra en bok, men serien levde sitt eget liv, skribenter hörde av sig och ville berätta, läsare ringde för att få tag på tidningar de missat och vi förstod att här fanns berättelser som sträcker sig längre än gatan de handlar om; här känner även vi på gatorna intill igen oss och vår historia. Har du också en bit göteborgshistoria att berätta? Hör gärna av dig med kommentarer och egna berättelser. Ingrid Norrman kulturredaktör GT ingrid.norrman@gt.se 5 Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

6 Anna-Clara Löfvenberg: Från början fanns bara tio gator I Göteborg finns runt gator. En del är stenlagda med gammaldags gatsten, en del är asfalterade och några enstaka småvägar på Hisingen har vägbanor av grus. I innerstan är det en trend att piffa upp gatorna med ny gatubeläggning för att skapa en trivsammare stadsmiljö. Butiksinnehavarna har gått ihop för att tillsammans med kommunen renovera gatorna och ersätta asfalten med gatsten av granit. Stadens gator är pusselbitar som berättar om livet i stan. Mitt inne i Göteborg är det en 400-årig historia, på andra ställen är det en 1900-talshistoria och en del gator i de nyaste områdena är bara några år gamla, som i Amhult i Torslanda eller Trollåsen i Askim. Inga gator i innerstan i Göteborg är äldre än 400 år, Göteborg är en skrivbordsprodukt. Stan placerades efter kungligt påbud mitt i en vassruggig sankmark, mellan Kvarnberget, Otterhällan och Gullbergsvass. Innan kung Gustaf II Adolf gav order om grundläggningen 1621 och holländska stadsplanerare kallades in för att dra upp riktlinjerna för den nya staden fanns varken spår av tidigare mänskligt liv, gamla boplatser eller handelsvägar där Göteborgs centrum ligger i dag. De holländska stadsplaneproffs som gjorde första stadsplanen hade tränat på stadsplanering både hemma i Amsterdam och i de holländska kolonierna. Samma år som Göteborg grundades byggde de en annan stad i sin indonesiska koloni. Det var den blivande huvudstaden Batavia som fick nästan exakt likadan stadskärna med gator, torg och kanalsystem som Göteborg. På Göteborgs första stadsplan fanns bara tio gator. Några få av de gamla gatunamnen från 1621 finns kvar. Konungzgatun var det ålderdomliga namnet på Kungsgatan och Kyrkogatan hette från början Kyrkiogatun. Andra gator inne i stan har bytt namn flera gånger under århundradena. Ibland avspeglar gatunamnet vad som har hänt på gatan eller vem som har bott där. Ett exempel på detta är Lilla Torget som tidigare hette Fiske Torgett, på 1600-talet såldes fisk från båtar nedanför torget och från en stor flotte i kanalen. Ibland kunde gatorna ha både ett officiellt namn och ett namn som användes till vardags av göteborgarna. Kronhusgatan kallades på 1600-talet också Wintergatun efter en man som bodde i ett av husen längs gatan, hans efternamn var Winter. Gatan hade också ytterligare ett namn: Gamle Kyrkogatan efter en gammal nu försvunnen kyrkogård som låg vid Kvarnberget. Det officiella namnet finns registrerat i Rådstuvurättens politieprotokoll om namngivning i Göteborg från den 19 februari Där står: Gamle Kyrkogatan skall heeta Cronehuusgatan. Det var vanligt på den tiden att gatorna fick sitt namn efter en känd byggnad vid gatan. Först på 1700-talet började man sätta upp gatuskyltar i Göteborg. Då försvann efter hand de folkliga gatunamnen och de officiella namnen användes allt oftare både till vardags och i mer formella sammanhang, som i husförhörslängder, vid mantalsskrivning och i skattelängder. En av de allra äldsta gatorna är Köpmansgatan i Nordstan, både gatan och namnet är lika gamla som Göteborg och finns med på kartor från På 1600-talet skrevs namnet på ålderdomlig svenska Kiopmansgatun. Köpmansgatan är 500 meter lång, börjar i väster vid Smedjegatan, går österut förbi Gustaf Adolfs torg, tvärs genom Östra Nordstan och fram till Nils Ericsonsgatan. Längs gatans fem kvarter kan man följa en del av Göteborgs historia. Äldsta huset är Tyska kyrkan som har kvar sina murade väggar från 1630-talet. Lite yngre är fältmarskalken greve Rutger von Aschebergs gravkor, som 6 Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd

7 Gatorna räcker till Paris Den sammanlagda längden av alla Göteborgs gator är kilometer ungefär lika långt som mellan Göteborg och Paris. Gatornas sammanlagda yta i hela Göteborg är 14 miljoner kvadratmeter. Det är lika mycket som fotbollsplaner. På Göteborgs drygt sextusen gator finns gatunamnsskyltar, enhetligt utformade i mellanblått med vit text. Innanför Vallgravarna finns 101 gator, sammanlagt 13,8 kilometer långa. Varje år tillkommer nya gator. Det är dels nya gator, i områden där det byggs nya hus, dels nya platser som döps, som till exempel i gång och cykelstråket i Allén ton asfalt om året Varje år repareras göteborgsgatorna för i genomsnitt 40 miljoner kronor: ton asfalt per år används för att laga slitna och gropiga gator. Ett normaltjockt asfaltsskikt på en vältrafikerad gata som till exempel Övre Husargatan är tjugo centimeter tjockt. När gatorna lagas skrapar man först bort översta asfaltsskiktet, minst 32 millimeter och max 40 millimeter hyvlas bort. Den nya asfalten läggs på i samma tjocklek som den borttagna, för att den nya vägbanan ska vara lika tjock som den gamla. På vägar med bara diken vid sidan av vägbanan, till exempel på Hisingen, behöver man inte skrapa bort gammal trasig asfalt, man lägger på ny direkt ovanpå den gamla såriga körbanan. När det inte finns trottoarer och kantsten gör det inget om asfaltslagret blir tjockare varje år, och körbanan hamnar lite högre upp för varje gång man lagar. Varje vinter öser man ut ton grus på gatorna i Göteborg. På 1700-talet eldades gatlyktorna med rovolja. han lät bygga 1681, och som står kvar än i dag, tätt intill rådhusets bakvägg. Det är de enda resterna från 1600-talet som finns längs gatan. Men gatunamnet berättar om gatans äldsta historia: köpmännens speciella gata. Från början låg trähus med torvtak längs gatan, liknande de hus som fortfarande finns kvar i Gathenhielmska reservatet i Majorna. Stiliga Ostindiska huset, med bakentré mot Köpmansgatan, byggdes 1762 som Contoirs-Magazins Huus för Ostindiska Compagniet uti Göteborg. På Köpmansgatan ligger tidningshuset för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, byggt 1874, med legendariska chefredaktörerna SA Hedlund och Torgny Segerstedt som ända sedan Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933 kritiserade Hitler och nazismen. På Köpmansgatan 20 finns stadsbyggnadskontoret och trafikkontoret. Huset upptar ett helt kvarter, det är ett kvalitetsbygge från 1979 som vittnar om en tid när ingen möda sparades när kommunens administrativa förvaltning skulle byggas. Längs Köpmansgatan finns också en annan typ av byggnader, för stans styre. Köpmansgatan passerar Gustaf Adolfs torg, och går förbi Rådhuset från 1937, Stadshuset från 1759, och Börsen från På 1970-talet revs hela Östra Nordstan med många 1800-talshus med bostäder, krogar och butiker för att bygga shoppingpalatset Nordstan. Bara två gamla hus finns kvar på Köpmansgatan 27 och 29 för att påminna om en försvunnen stadsdel. På 1600-talet måste den som var ute sent ha med sig egen lykta. Första gatubelysningen i Göteborg sattes upp först år 1700: det var 35 oljelyktor på bryggorna över kanalerna som eldades med rovolja. Från år 1776 infördes allmän gatubelysning i stan. Husägarna ålades att sätta upp gatlyktor på sina hus och hålla dem tända från mörkrets inbrott till midnatt, utom när det var månsken. På 1840-talet förbättrades gatubelysningsstandarden: Sveriges första gasverk byggdes i Göteborg och gasnäten för gatubelysning byggdes ut. Varje kväll gick lykttändare runt i stan och tände gaslyktorna och vid midnatt gick de runt igen och släckte dem elektrifierades gatubelysningen i Göteborg. Idag finns totalt gatlyktor i stan. 7 Min gata.inlaga KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd