Vattenskador ger onödiga kostnader

Transkript

1 Vattenskador ger onödiga kostnader Vattenskadorna i Sverige uppskattas till cirka per år. De beräknas kosta drygt fem miljarder kronor årligen. De leder också till hälsoproblem för de boende och utgör en belastning på miljön. Men de är till stor del onödiga skriver författarna. De kan undvikas om man bygger på ett sätt som demonstrerats i det så kallade Vaska-projektet. AV JOHNNY ANDERSSON, RAMBÖLL SVERIGE AB, OCH HÅKAN GENBERG, AB SVENSK BYGGTJÄNST Fuktproblem i byggnader diskuteras ofta i artiklar de är dramatiska och har stort rubrikvärde. Fukt på fel ställen i byggnader kan ge upphov till mikrobiell tillväxt, mögel, på fuktigt byggnadsmaterial och är en av de vanligaste orsakerna till att byggnaderna klassas som sjuka. Att det till exempel är viktigt att täcka över byggnadsmaterial och skydda det mot väta är troligen numera väl känt och förhoppningsvis tillämpat. När man inte gör det blir konsekvenserna ofta förödande. Trycksatta rör Det finns emellertid ett ytterligare, och betydligt vanligare skäl till att byggnaderna blir fuktskadade. Sedan lång tid har vi vant oss med att dra in vatten i trycksatta rörsystem i våra byggnader. Att dessa rör kan korrodera, förslitas och börja läcka, är också välkänt. Det borde vara naturligt att man då förlägger rören så att man kan upptäcka när de börjar läcka så att man undviker att bevattna byggnaden på ställen där läckan inte upptäcks förrän skadan blivit omfattande. Lika naturligt borde det vara att man placerar de delar som är mest skadefrekventa, till exempel fogar på rör, i våtrum, det vill säga i utrymmen som är anpassade för att kunna tåla vattenbegjutning. År 1987 genomfördes den andra bomässan, Bo87 i Umeå. Temat för mässan var skadesäkert byggande med tyngdpunkt på vattenskadesäkerhet. Sammanlagt 220 bostäder fördelade på flerbostadshus och villor visade olika typer av lösningar för att minska risken för vattenskador. En uppföljning drygt tio år senare 1 visade att lösningarna hade varit utomordentligt framgångsrika. Ingen av bostäderna hade drabbats av någon vattenskada trots att man statistiskt borde ha kunnat förvänta sig ett trettiotal. Än mer uppseendeväckande var att Bostaden AB (tidigare Stiftelsen Bostaden) fortsatt att tillämpa Vaskareceptet för ytterligare drygt fyra tusen lägenheter och inte heller där noterat en enda vattenskada. Korroderar och fryser I vattenskadeundersökningen som genomfördes hösten 2002 konstaterades bland annat att andelen vattenskador som orsakas av läckande rörledningssystem fortfarande är mycket hög. Det är både rör och fog- och kopplingsmetoder för rörledningarna som orsakar dessa skador. Vattenskadestatistikrapporten från VVS-Installatörerna visar att orsaken till inträffade vattenskador ofta kan hittas inom något av följande tre områden: Korrosion (ålder) Frysning Fogar och kopplingar Korrosion: Undersökningen visar att skador orsakade av korrosion på rörledningar av 30 HUSBYGGAREN, nr 4, september 2004

2 stål och gjutjärn dominerar, men även kopparrörsinstallationer visar sig något oväntat ha en hög andel korrosionsskador. Plaströr uppvisar, givetvis, en mycket låg andel korrosionsskador. Frysning: Ett märkligt resultat i utredningen är att en stor andel frysskador inträffat på installationer som är äldre än 20 år. 34 procent av fogar och kopplingar i tappvattenledningar som har orsakat vattenutströmning har varit inbyggda i väggar eller golvkonstruktioner. Bland fogtyperna utgör fogar utförda med mekaniska kopplingar den absolut vanligaste skadorsaken. Löd-, svets- och limfogar står för betydligt mindre andel av skadeorsakerna trots att dessa metoder är betydligt vanligare än mekaniska kopplingar. Faktorer för framgång Tillämpningen av Vaska-projektets lösningar i Umeå har hittills resulterat i att drygt bostäder har sluppit vattenskador. Detta samtidigt som vattenskador i andra delar av landet är mycket talrika. Den senaste statistiken Fogar och kopplingar: Fog/kopplingsmetod Antal % Belopp, kkr % Medelskada, kkr Mekanisk koppling , ,5 Lödning ,2 4 24,8 Svets ,0 0 26,7 Limning ,6 4 29,0 Totalt , ,7 (Vattenskadeundersökningen) beräknar antalet vattenskador till cirka per år till en total kostnad av drygt fem miljarder kronor. Varför har då Vaska lyckats? Några grundkrav som man enligt projektet bör ställa på byggnaden är: Utbytbara installationer Inspekterbara installationer Utläckande vatten skall upptäckas snabbt Fogar placeras i utrymme med vattentätt golv Fogar skall vara utbytbara Detta visar på en tillämpning av sunt förnuft och är en tillämpning av en del av de krav som gällde redan på 1950-talet men som man nu tyvärr övergett. I några faktarutor i slutet av den här artikeln har vi tagit med utdrag ur tidigare och nuvarande byggregler. Ytterligare några enkla regler som vi kom fram till i Vaska-projektet är: Alla rörsystem kan läcka det är Derbigum GC räddar underhållsbudget i Hudiksvall. Derbigum GC löser omöjligt problem i Malmö. STOPPA VATTENSKADORNA! Derbigum GC tryggar framtidens boende i Västerås. Derbigum GC ger nytt liv åt innergård i Stockholm. Eurotak AB, Spjutvägen 5, Järfälla. Tel: Fax: E-post: eurotak@eurotak.com DERBIGUM GC LÖSER PROBLEM OCH SÄNKER KOSTNADER ÅT FASTIGHETSÄGARE Det är i de tuffaste miljöerna, som Derbigum GC Vattenisolering visar vad det duger till. Det åstadkommer faktiskt små underverk på p-däck, terasser, gårdsbjälklag och andra betongkonstruktioner. Derbigum fungerar tryggt och problemfritt under mycket lång tid och sparar både pengar och bekymmer åt fastighetsägare. Derbigum GC Vattenisolering är ett vattentätt membran för nybyggnad och renovering av innergårdar, altaner, p-däck, balkonger och andra betongkonstruktioner. Materialet tål stora påfrestningar och kan asfaltbeläggas, täckas med jord, plattor, etc. Kontakta oss gärna för mer information. DERBIGUM VATTENISOLERING HUSBYGGAREN, nr 4, september

3 inte en fråga om, utan när, det läcker då skall det synas. Man skall använda bra material och beprövade systemlösningar. Man skall skydda byggnaden mot vatten och utföra våtrummen så att de tål fukt. Det skall gå att enkelt reparera och byta ut rörinstallationer (husets livslängd är större än installationernas). Man behöver informera om varför det är viktigt med vattenskadesäkerhet, hur man åstadkommer det och hur man kontrollerar att det blir så (det kan till exempel vara lämpligt att använda typritningar och checklistor 2 ). Skärp kraven Myndighetsföreskrifter är främst inriktade på att minska risker för personskada och mindre mot egendomsskador eller låga användningskostnader. Myndighetsföreskrifterna anger den lägsta tillåtna nivån. Den byggande, byggherren, skall alltså minst uppfylla de myndighetsföreskrifter som är aktuella för det byggnadsverk han skall uppföra. Men det är givetvis alltid tillåtet att bygga bättre och säkrare än den lägsta godtagna nivån i myndighetsföreskrifter. Det är följaktligen inget som hindrar att en byggherre i ett projekt tillämpar de vattenskadesäkra lösningar som redovisas i Vaska-projektet. Allt i syfte att i framtiden undvika kostsamma vattenskador och säkra sitt rykte som seriös och kunnig byggherre. Säkert med rör-i-rör? I de så kallade rör-i-rör-systemen är principen att medierören, oftast PEXrör, skall vara förlagda i ett yttre skyddsrör/tomrör. Vid en eventuell skada på medieröret, till exempel en genomspikning, skall läckvattnet inte tränga ut i byggnadskonstruktionen utan i stället fångas upp av det täta tomröret och strömma ut genom ledningens armaturfästen som en synlig indikation på att en rörskada inträffat. Läckvattnet (skadeindikationen) skall Forts sid 34 Bild 1. Här har man helt slopat den typ av genomföringar som rörtillverkarna föreskriver för rör-i-rör-system. (Foto: Håkan Genberg) Bild 2. Här har rörledningar fogade med mekaniska kopplingar lagts ut på betongbjälklaget för att sedan täckas av ett övergolv. Man behöver inte ha alltför livlig fantasi för att kunna föreställa sig vilka omfattande skador en läckande koppling skulle kunna orsaka i denna bostadslägenhet. (Foto: Håkan Genberg) 32 HUSBYGGAREN, nr 4, september 2004

4 Forts från sid 32 läcka ut i ett utrymme där läckvattnet inte skadar byggkonstruktion eller inredning. Detta är ett Vaska-krav. Efter inträffat läckage skall medieröret kunna dras ut ur tomröret och ersättas med ett nytt. Detta ställer givetvis stora krav på förläggningen av tomröret till exempel stora läggningsradier. Även om det skadade medieröret inte kan bytas ut, utan måste ersättas med en ny rördragning, så har man i varje fall undvikit en kostsam vattenskada. Rörtillverkarna har tagit fram många bra lösningar för sådana rörgenomföringar. Problemet är att man i många projekt, av kortsiktiga lönsamhetsaspekter, har slopat de speciella genomföringar som rör-i-rör-systemfabrikanterna föreskriver i sina monteringsanvisningar. Projektörer och entreprenörer har här ett stort ansvar att upplysa byggherrar om att systemen endast fungerar på avsett sätt om det sätts samman av komponenter som är anpassade till varandra och att billiga lösningar i detta fall kan få stora ekonomiska konsekvenser på sikt. I många projekt har man också förfelat det goda syftet med rör-i-rörsystem genom att använda det yttre tom- eller skyddsröret enbart som ett slags tillfälligt rörskydd under byggtiden, se bild. Vidare har man fogat medierören med (typgodkända!) mekaniska kopplingar som kommer att bli dolda av byggkonstruktionen. Var det bättre förr? De allmänna material- och arbetsbeskrivningar, AMA, som togs fram redan i början av 1950-talet innehöll föreskrifter med syfte att minska risken för vattenskador. Utdrag ur äldre AMA-delar och byggbestämmelser visar att kunskapen om hur man kan bygga vattenskadesäkert inte på något sätt är ny. Så angav man till exempel i Rör AMA 1950: Att kopplingar i väggar och bjälklag skulle undvikas. Eventuellt läckage skulle göras synligt genom utformning av rännor och slitsar i byggnadskonstruktionen. Att vattenledningar i golvkonstruktioner skulle undvikas, men om sådan förläggning var nödvändig skulle ränna anordnats under ledningen mot slits eller inspektionsöppning. Läckage bör synas Kraven var således betydligt mer skärpta än de som anges i dagens byggregler. Förläggning i ränna för att eventuellt läckvatten skulle bli synligt kan väl sägas motsvara förläggning i heldragna tomrör för att möjliggöra synligt läckage. I detta sammanhang bör man också komma ihåg att kontrollen av att föreskrifterna efterlevdes på den tiden var betydligt strängare än i dagens egenkontrollsystem. Byggnads- och VAinspektörer hade tid och befogenhet att övervaka byggandet och installationerna på plats. Konsulterna gavs också i regel möjlighet att på plats följa och kontrollera de installationer de ritat och beskrivit. Övriga bestämmelser De enskilda kommunernas avloppsoch vattenverk hade tidigare detaljerade föreskrifter för VA-installationer i byggnader. De kommunala, detaljerade föreskrifterna uppgick så småningom i riksomfattande föreskrifter som Forts sid 36 Bild 3. Dessa installationer, utförda på 2000-talet, skulle inte blivit godkända om 1950-talets föreskrifter skulle ha tilllämpats. (Foto: Håkan Genberg) 34 HUSBYGGAREN, nr 4, september 2004

5 Forts från sid 34 började publiceras i VA-normen 1970 och senare i Statens planverks byggnorm och nu i Boverkets Byggregler. Men för varje ny utgåva av normerna eller byggreglerna har de tidigare så detaljerade föreskrifterna, som bland annat syftade till att minska risken före vattenläckage och andra oönskade avbrott, alltmer luckrats upp och består numera enbart av så kallade funktionskrav. Ansvaret för den detaljutformning som skall uppfylla byggreglernas funktionskrav är nu överfört till den byggande. Svensk Byggnorm Enligt Svensk Byggnorm SBN 1980 (51:164) skulle fogmetoden vid fogning av tappvattenledningar anpassas till ledningens utbytbarhet. Fogar på icke utbytbara ledningar godtogs endast på ledningar av kopparrör och då skulle fogningen utföras under fabriksmässiga förhållanden. Vidare skulle fogen kontrolleras av en särskilt utsedd kontrollant med erforderliga kvalifikationer. Icke utbytbara rörledningar av plast (PVC, PEH, PEL, PEX) godtogs endast förlagda som heldragna ledningar. Fogar på icke utbytbara ledningar godtogs dock om fogen gjordes åtkomlig för reparation, till exempel genom en lucka. Luckan skulle ha en fri area av minst 300 x 300 mm, vara åtkomligt placerad och vara så anordnad att eventuellt utläckande vatten blev synligt. Föreskrifterna i SBN 1980 var inte så detaljerade som tidigare lokala föreskrifter men fortfarande mycket stränga när det gäller fogar och förläggningssätt. Däremot var SBN-föreskriften: Icke utbytbara rörledningar av plast (PVC, PEH, PEL, PEX) godtas endast förlagda som heldragna ledningar en riktig och lätt kontrollerbar föreskrift. Boverkets Byggregler Efterföljarna till Svensk Byggnorm, Boverkets Byggregler, slopade de detaljerade tekniska kraven och ersatte dem med så kallade funktionskrav. Nu ställde man endast krav på att rörledningarna skulle placeras så att skador till följd av utläckande vatten så långt som möjligt skulle begränsas. Synen på vattenskaderisker genom inbyggda rörledningar luckrades upp. Nu gällande Boverkets Byggregler (BFS 1993:57), med ändringar till och med 2002:19), innehåller fortfarande samma typ av allmänna funktionskrav. Men man har lagt till ett krav på att installationer som utförs som dolt montage skall ha anslutningar, kopplingar och lödfogar med samma motståndsförmåga mot skador som omgivande rörledningsmaterial. Detta har i sin tur fått till följd att de flesta leverantörer av rör och kopplingssystem låtit typgodkänna dessa för dolt montage. En mekanisk koppling eller en lödfog kan kanske i en noga kontrollerad miljö under fabriksmässiga förhållanden uppnå samma motståndsförmåga som ett heldraget rör. På en Håkan Genberg har en bakgrund som projektledare och entreprenör inom rörbranschen och är sedan många år ansvarig på Svensk Byggtjänst för VVS AMA och Kyl AMA, för beskrivningssystemet REDA VVS och för innehållet i den halvårsvisa uppdateringen av AMA-krav i tidningen AMA-nytt VVS. Tidningen AMAnytt VVS har under årens lopp behandlat vattenskador i ett stort antal artiklar. En del av dessa utgör bakgrund till denna artikel. byggplats med långt ifrån fabriksmässig omgivning och klimat och i ett hektiskt arbetstempo är risken mycket stor för att byggreglernas krav inte kan uppfyllas. De nuvarande byggreglernas krav och typgodkännande är enligt ett citat i Vattenskadeundersökningen. En administrativ lösning på ett tekniskt problem. Något som vi helt instämmer i. Fotnot: 1 Resultatet av utvärderingen redovisas i boken Bygg vattenskadesäkert VASKA visar vägen ett beprövat sätt att spara pengar, hälsa och miljö, Andersson Johnny, Kling Rolf, Formas/BFR skrift T3: På Formas hemsida, finns checklistor ur VASKA-boken att hämta. Johnny Andersson har under många år arbetat med vattenskadesäkerhet. Han var bland annat projektledare för Vaskaprojektet som genomfördes i samband med bomässan Bo87 i Umeå och som visat att det går att bygga vattenskadesäkert. Fastän kunskaperna om hur man skall bygga finns tillämpas de endast i begränsad omfattning, trots olika initiativ till informationsspridning. Johnny Andersson har sedan 1976 varit engagerad som huvudsekreterare för VVS AMA. 36 HUSBYGGAREN, nr 4, september 2004