metsastajaliitto.fi Jägarförbundets målprogram

Transkript

1 Jägarförbundets målprogram

2 Jägarförbundets målprogram Den beståndsvårdande jakten på stora rovdjur fortsätter Den beståndsvårdande jakten på stora rovdjur fortsätter även i framtiden i syfte att säkerställa viltstammarnas reglering och jaktens sociala acceptans. Möjligheter att jaga även i naturskyddsområdena Såväl jakt som vilt- och naturvård stöder naturskyddet och därför bör det vara möjligt att jaga på lämpliga platser även i naturskyddsområdena. Det är viktigt att hitta lösningar som är förenliga med områdenas rekreationsanvändning. Jägarförbundets arbete bör beaktas vid beviljandet av understödsmedlen Jägarförbundets värdefulla utbildnings-, ungdoms- och miljöarbete samt det välbefinnande som jakten medför bör beaktas likvärdigt med andra föreningars arbete vid fördelningen av understödsmedel. En nationell beslutsrätt bör tillämpas vid regleringen av fredade arter Den nationella beslutsrätt som de nuvarande EU-bestämmelserna medger används mer effektivt för att reglera bestånden av fredade och skadliga arter. Finland arbetar för att säkerställa en större nationell beslutsrätt än den är för närvarande i EU-ärenden. Jaktens och jaktföreningarnas verksamhetsförutsättningar måste tryggas Det är viktigt att hålla jaktlagstiftningen aktuell och gallra bort onödig byråkrati. Skjutbanornas verksamhetsförutsättningar bör säkerställas i planerings- och miljöfrågor. 2

3 Innehåll I Jakt är en hobby för hela befolkningen II Jägarförbundet ett hem för alla jägare III Jägarförbundets målprogram 1. Främjande av jakt 2. Gemenskap och jaktföreningsverksamhet 3. Ansvarsfulla och kompetenta medlemmar 4. Samhällssamverkan 5. Grenspecifika mål i programmet 3

4 I Jakt är en hobby för hela befolkningen I Finland och hela Norden är jakt en hobby för hela befolkningen. Finländarna är positivt inställda till jakt och jägarna är en synlig del av samhället. Undersökningar visar att cirka 80 procent av finländarna ställer sig positivt eller neutralt till jakt (Taloustutkimus 5/2018). Andelen motståndare har minskat till tio procent. Jakt bidrar avsevärt till välbefinnandet: jakten är en central del av det sociala nätverket och föreningsverksamheten på landsbygden samt en viktig motionsform som förbättrar både det fysiska och det psykiska välbefinnandet. Jägarkåren är ett tvärsnitt av finländarna. Merparten av jägarna är män, men andelen kvinnor ökar hela tiden. Bland seniorer kan jakten vara en av de viktigaste aktiviteterna i en bekant grupp. Ungdomar som jagar bygger för sin del upp sin framtid genom att koppla av med sin hobby. Många olika yrkesgrupper är representerade i jaktföreningarna ute på jakt är det ingen som frågar efter titlar. 4

5 II Jägarförbundet ett hem för alla jägare Jägarförbundet representerar alla jägare i större omfattning än tidigare. Medlemskåren utgörs inte längre enbart av jaktföreningarnas medlemmar, utan Jägarförbundet är en förening för alla som sysslar med och är intresserade av jakt. Förbundets sakkunniga står till medlemmarnas och deras familjers tjänst och stöder på så sätt hundratusentals finländares gemensamma hobby och tillgodoser andra behov i samhället. Våra viktigaste verksamhetsformer är intressebevakning, utbildning och ungdomsarbete. Jakt är en del av samhället och de finländska jägarna är föregångare för en ansvarsfull jakt. Våra värden är: Respekt för naturen Ansvar Gemenskap Expertis Vård av jaktkulturen 5

6 Vi är en stor, ansedd medborgarorganisation som är inriktad på och påverkar framtiden. Vi förstår att jägarna är en värdefull resurs som behövs för att nå många andra mål i samhället. För att utnyttja denna möjlighet i större omfattning krävs att jägarna beaktas i nationell och internationell lagstiftning samt i beredningen av den. Vi har i uppgift att värna om den finländska jakt- och fiskekulturen samt att utveckla jakten och jaktvården i vårt land. Vi för samman jakt- och jaktvårdsorganisationer och människor. På så sätt växer vi och blir en allt starkare opinionsbildare och tillförlitlig sakkunnigpartner i beslutsprocessen med anknytning till jakt. III Jägarförbundets målprogram Jägarförbundets målprogram godkändes i januari Det grundar sig på de prioriterade områdena enligt strategin för , det vill säga främjande av jakt, ansvarsfulla och kompetenta medlemmar, samhörighet och samhällssamverkan. I programmet ingår dessutom målsättningar för de olika viltarterna. 6

7 1. Främjande av jakt Vård av habitat Jägarförbundet arbetar för att de internationella målsättningarna för naturens mångfald ska nås i Finland. Våtmarker hör till världens mest hotade biotoper. Jägarförbundet bidrar till vården av viktiga fågelvatten, inrättar nya våtmarker och förbättrar livskraften hos arterna som lever där. Vi vill hjälpa speciellt de sjöfågelpopulationer som minskat. Klart mer offentliga medel än för närvarande borde inriktas på de här åtgärderna. Även samarbetet mellan olika aktörer måste stärkas. Mångfalden i våra åkermiljöer har minskat kraftigt. Utvecklingen kan vändas med effektiva åtgärder som stöder mångfalden. För skogarnas del är situationen något bättre, men det finns utrymme för förbättring även i fråga om mångfalden i skogarna. Naturskyddsområden Jakt är en del av vården och mångfalden i naturskyddsområdena Enligt Jägarförbundet är det viktigt att bevara och skydda habitaten från generation till generation. Vi måste öka mångfalden i habitaten och förhindra att den minskar eller förstörs. Jakten måste bevaras som en form av nyttjande och naturvård i områdena. Numera är jakt i regel förbjuden i naturskyddsområdena och naturvårdslagen behandlar inte jägarna på samma sätt som övriga grupper. Jaktförbuden är skadliga eftersom de försämrar ett områdes bevarandevärden. För att bevara mångfalden i naturskyddsområdena krävs att bestånden 7

8 av skadliga främmande arter regleras. Vid behov ska också andra viltarter i ett naturskyddsområde regleras, såsom alltför rikliga hjortdjursstammar. Jakten borde vara en form av användning av skyddsområdena samt en väsentlig del av områdenas skötsel. Regleringen av bestånden av små rovdjur i fågelskyddsområden och våtmarker är ett bra exempel på hur skyddsområdenas grundläggande uppgift inte kan skötas utan jägare. Skyddsområdena är ofta också viktiga utflyktsmål. Friluftsentusiaster rör sig i allmänhet i områdena från försommaren till början av hösten och ofta på veckosluten. Jakten kan anpassas tidsmässigt till den övriga användningen. Viltvård Jägarna utför ett värdefullt naturvårdsarbete när de avlägsnar främmande arter ur naturen. Mårdhunden blir en icke fredade art från och med februari Minken är ett annat främmande rovdjur som gör stor skada och som borde ges samma ställning så fort som möjligt. Viltvård med anknytning till jakt bör beaktas i jord- och skogsbruksstöden. Enligt Jägarförbundet är det viktigt att organisationer inom skogsbruket och privata leverantörer av skogsvårdstjänster informerar markägarna om alternativen inom skogsvården och deras inverkan på viltets välbefinnande. Det är möjligt att värna om skogarnas mångfald och habitaten utan att virkesproduktionen blir märkbart lidande. En förmånlig eller till och med kostnadsbesparande naturvårdsåtgärder är till exempel att lämna kvar undervegetation, sparträdsbestånd och viltbuskage i terrängen. Jägarna äger cirka 40 procent av de privatägda markområdena i Finland. Undersökningar visar att viltvården är den viktigaste motivationsfaktorn för markägare när det gäller lösningar som stöder naturens mångfald. Det borde beaktas i högre grad än för närvarande i jord- och skogsbrukets incitamentsmekanismer. Välmående vilt och kompetenta jägare är viktiga också med tanke på försörjningsberedskapen i kristider. Fredade arter De icke fredade arterna och viltarterna hör till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde, medan de fredade arterna hör till miljöministeriets befogenheter. Jägarförbundet anser att arter när situationen så kräver flexibelt borde kunna överföras från att de fredade arterna till viltarterna och vice versa. Jägarna bör användas i allt högre grad till att förebygga de skador som fredade arter orsakar. Fredade arter kan utveckla en så stark stam att den orsakar avsevärda skador för människan, miljön eller andra arter. Skador som orsakas till exempel inom jordbruket ersätts emellertid och förebyggs 8

9 i allmänhet på andra sätt än genom att minska på stammen. I vissa situationer är begränsning av stammen med hjälp av jakt den enda fungerande och resursmässigt och rimliga lösningen för att förebygga skador. Jakt borde i själva verket användas i allt högre grad som ett verktyg för naturvård och skadebekämpning. Habitatdirektivet och fågeldirektivet samt andra multinationella avtal bildar ett ramverk för artskyddet. I syfte att förebygga skador ger direktiven och avtalen vid behov utrymme för undantag från de stränga skyddsbestämmelserna med stöd av nationella beslut. Denna möjlighet som EU-bestämmelserna medger borde utnyttjas mer när det är motiverat med tanke på artskyddet och naturvården. Det här är en möjlighet exempelvis i fråga om skarven och den vitkindade gåsen, men Finlands nationella skyddsbeslut har inte medgett undantag från EU:s direktiv. Utrymmet för flexibilitet i direktiven och lagarna bör utnyttjas mer effektivt på nationell nivå. EU står i färd med att strama åt tolkningsanvisningarna för habitatdirektivet och fågeldirektivet. Jägarförbundet anser att det här är en mycket skadlig åtgärd i synnerhet med tanke på den hållbara förvaltningen av rovdjursstammarna och deras acceptans. Arter borde i framtiden kunna överföras mer flexibelt från en bilaga till en annan i habitatdirektivet. Främmande och invasiva arter Alla främmande arter är inte lika skadliga. Exempelvis vitsvanshjorten producerar nyttig näring, motion som förbättrar hälsan och välbefinnandet samt i allt högre grad också ekonomisk nytta. Stammen av kanadagäss kan också regleras med relativt enkla medel. Vissa främmande arter utgör ett större hot mot naturens mångfald än andra och de är också svårare att reglera. Det är viktigt att jaga till exempel mink, mårdhund och förvildade katter för att skydda fåglar som häckar på marken och jakten på dessa arter är en väsentlig del av både viltvården och arbetet med att bevara mångfalden. Att avlägsna främmande rovdjur ur naturen är i linje med EU:s strategi för främmande arter och en godkänd form av naturvård ofta även i naturskyddsområdena. Jägarnas potential är enorm när det gäller att kontrollera främmande och invasiva arter. Därför bör en växelverkan mellan myndigheterna och jägarna utökas rejält. Jägarförbundet betraktar jakt på små rovdjur som ett värdefullt naturvårdsarbete. Arbetet förknippas med både jaktens värden och andra viktiga nyttoaspekter. Det är nödvändigt att förbereda sig för invasiva arter på förhand. Det är viktigt att uppmärksamma de invasiva arterna i lagstiftningen redan på förhand, så att det är möjligt att reagera omedelbart när de anländer. Exempelvis guldschakalen som förekommer i Estland borde inte överföras till förteckningen över fredade arter, eftersom den kan orsaka allvarliga skador på våra endemiska arter om den sprider sig till Finland. Det är också viktigt att förhindra att mårdhunden sprider sig från Finland till Sverige och Norge. Därför önskar vi ett tätt samarbete mellan de nordiska länderna bland annat inom forskningen. 9

10 Jakthundar Förutsättningarna för användningen av jakthundar bör säkerställas. Jakthundar och den rasspecifika provverksamheten för dessa hundar är en viktig del av jakten i Finland. Hundarna spelar en central roll när det gäller att tillvarata viltet och garantera etisk jakt. De stöder samhället i storviltsassistansen och hjälper till att avlägsna skadliga främmande arter. Hundarna bidrar avsevärt till ägarens välbefinnande, och jakten skapar välbefinnande för jakthundarna. Lagstiftningen och förordningar får inte försämra förutsättningarna att jaga med hund. Förutsättningarna har redan försämrats i en del av landet på grund av den starka vargstammen. Jakthundsverksamheten regleras noggrant redan nu både i lagen och av hundägarna själva. Laglig och allmänt godkänd och ansvarsfull jakt och jakthundsverksamhet bör inte till exempel tolkas som förbjuden behandling i enlighet med lagen om djurs välbefinnande. Normal jakthundsverksamhet innebär inte större risk än normalt att utsätta hundarna för oskälig ansträngning, smärta eller lidande. Däremot ska man observera utvecklandet av jakthundskulturen och genom lagstiftning möjliggöra beprövade jaktformer. Därtill ska man hitta lösningar som säkerställer fortsättningen för användningen av jakthundar även i områden där det finns varg. 2. Gemenskap och jaktföreningsverksamhet Jakten i Finland är jämlik och garanterar lika möjligheter att delta för alla oavsett social bakgrund. 10

11 Jägarförbundet värnar om den finländska jakt- och fiskekulturen. Vi tryggar förutsättningarna för en naturnära form av friluftsliv och främjar på så sätt finländarnas fysiska och psykiska välbefinnande. Vi arbetar aktivt med barn och unga för att förbättra möjligheterna att delta och utöva en sund hobby. Vi stöder jakt- och fiskekulturen bland annat genom att trygga föreningsverksamheten. För oss är det viktigt att bevara lokalbefolkningens fria jakträtt på statens mark i norra Finland samt medborgarnas fria jakträtt på utskären i våra havsområden, inklusive i de nya skyddsområdena. Jaktföreningar Jaktföreningarna hör till de mest aktiva stöttepelarna inom föreningsverksamheten på landsbygden och de bidrar avsevärt till landsbygdens livskraft. Jakt är en hobby som förenar byasamhället, jägare både på landet och i städerna samt alla vänner av vilt och vilt mat. Jägarnas och jaktföreningsverksamhetens möjligheter att stärka gemenskapen har ännu inte utnyttjats fullt ut. Frågan får allt större betydelse i arbetet med att förebygga marginalisering. Den finländska jaktkulturen och jaktföreningarnas verksamhetsförutsättningar bör tryggas med tanke på gemenskapen, regionernas livskraft samt stamreglerande jakt av viltet och de icke fredade arterna. Med hjälp av stamreglering upprätthåller vi naturens mångfald och balansen mellan arterna samt ökar antalet individer av arter som håller på att minska och mångfalden av habitat. Jaktföreningarna är ett naturligt mål för EU-finansiering. Jägarförbundet tryggar många av statens mål med sin verksamhet. Jaktföreningarnas verksamhet borde i högre grad än tidigare beaktas i statens finansieringsprogram, eftersom jägarna bildar ett aktivt och fungerande nätverk som vill utveckla sin hembygd och miljö. Jägarförbundet har tillstånd att samla in medel i enlighet med lagen om penninginsamlingar. Som ger möjligheter och stöd för verksamheten som förbundet erbjuder bör också beaktas till exempel i undervisnings- och kulturministeriets ungdomsarbete, samt i programmen för att förebygga marginalisering som står under social- och hälsovårdsministeriets tillsyn. Viltmat Viltmat är ekologisk och genom att hantera viltet rätt lär man sig att uppskatta både maten och hur den skaffats. På så sätt konkretiserar jakten självförsörjningstänkandet och stöder samhällets försörjningsberedskap. I skolorna borde utöver vegetariska dagar ordnas också viltdagar, då skollunchen består av vilt som jagats i närområdena. Vilt är ekologisk närproducerad mat som allra bäst. Jaktturism Jaktturismen ökar i framtiden, när jägarna söker nya upplevelser och jaktmiljöer. Jägarförbundet anser att utvecklingen stöder landsbygdens livskraft, eftersom jaktturismen kräver att den som producerar tjänsten utför många natur- och jaktvårdsåtgärder samt tar hand om habitaten. 11

12 Avreglering för att främja jaktturismen. Den som ordnar jaktturism på arrenderad mark ska alltid ingå en separat överenskommelse med markägarna om principerna för markanvändningen och respektera deras önskemål. Vi uppmuntrar jaktföreningarna och jaktturismföretagare att pröva på nya samarbetsmodeller samt att använda beprövade modeller. Jaktföreningar som engagerar byarnas invånare har ofta mycket att erbjuda turismsektorn tack vare sina omfattande nätverk. Jägarförbundet utreder jaktföreningarnas möjligheter att producera jaktturismtjänster. Avsikten är också att utreda skattefrågor med anknytning till den här typen av verksamhet, liksom vilka lagändringar som eventuellt behövs. Vi informerar jaktföreningarna om resultaten av utredningarna. Skäl att utnyttja jaktturismens möjligheter även på statens mark. Staten och många skogsbolag begär ofta en avsevärd hyra för jakträtten med tanke på jaktföreningarnas verksamhet. Föreningarna borde därför ha möjlighet att täcka åtminstone en del av kostnaderna med kommersiell jaktverksamhet. 3. Ansvarsfulla och kompetenta medlemmar Utöver intressebevakningen hör också utbildning för den omfattande medlemskåren samt ungdomsarbete till Jägarförbundets viktigaste verksamhetsformer. Vi erbjuder vår medlemskår mångsidig 12

13 utbildning och skapar möjligheter för barn och unga att utöva en sund hobby. Staten borde beakta Jägarförbundets möjlighet att erbjuda medborgarna en kanal som ligger dem varmt om hjärtat, där Jägarförbundets och myndigheternas gemensamma riktlinjer på ett naturligt och effektivt sätt kan förmedlas till stora grupper av medborgare. Varje ung person som är intresserad av jakt och naturen tas med i verksamheten. Jägarförbundets viktiga ungdomsarbete skapar förutsättningar för barn och unga att bilda sig en relation till naturen och hitta en lämplig naturhobby i vårt föränderliga samhälle. Förbundets mål är att varje barn och ung person som är intresserad av jakt och naturen tas med i verksamheten oavsett bakgrund. Jägarförbundets ungdomsarbete förebygger marginalisering, förbättrar landsbygdens livskraft och stöder den regionala jämlikheten bland ungdomar. Verksamheten når tusentals unga varje år även i regioner där hobbyutbudet i övrigt är knapphändigt. Understöd Jägarförbundets ungdomsarbete spelar en viktig roll i samhället. Undervisnings- och kulturministeriet har klassificerat förbundet som en riksomfattande organisation under ungdomskulturen. År 2019 beviljade ministeriet Jägarförbundet ett betydande allmänt understöd riktat till ungdomsarbete som för första gången möjliggör en omfattande utveckling av ungdomsarbete med statsunderstöd. Jägarförbundet spelar en mycket stor roll och har ett mycket stort ansvar i att skapa en aktiv relation och ett positivt förhållande till naturen för barn och ungdomar, som möjliggör och bevarar barns aktiva relation till naturen. Vi fungerar också som språkrör för ungas natur- och jakthobby och strävar efter att unga ska ha möjlighet till en hobby och kontakt med naturen. Arbetet som förbundet gör borde därför i framtiden förstärkas. Skjutbanor stöder ansvarsfull jakt Ett vapen är nödvändig utrustning vid jakt, och för att fälla bytet på ett etiskt sätt krävs god skjutskicklighet. Därför bör lagstiftningen uppmuntra jägare att utveckla sin skjutskicklighet genom bra utbildning och tillräcklig träning. Samhället ska erbjuda möjligheter att utveckla och underhålla ett omfattande nätverk av skjutbanor. Skjutbanornas verksamhet bör tryggas i samband med planeringen i enlighet med lagen. Skjutbanornas verksamhetsförutsättningar påverkas huvudsakligen av landskapsplanläggningen och miljötillstånden. Under 2000-talet, sedan den nya miljöskyddslagen trädde i kraft, har tillståndsprocesserna för banorna försvårat verksamheten avsevärt. Många banor har stängts eller så har verksamheten begränsats, ofta på svaga grunder. Alla jägare och sportskyttar borde garanteras sin lagenliga rätt att träna och utveckla sina färdigheter, skjuta in och testa sina vapen samt avlägga skjutprov under övervakade och säkra 13

14 förhållanden. Genom att koncentrera skjutövningarna till skjutbanorna kan också miljökonsekvenserna kontrolleras och minimeras. Tillståndsprocesser Enligt Jägarförbundet är det viktigt att anskaffningen av vapen är tillräckligt kontrollerad i syfte att förebygga vapenbrott. Innehavet av lagliga jakt- eller sportskyttevapen har inget samband med brottslig verksamhet eller terrorism. Eftersom den lagliga processen för att skaffa ett vapen fungerar väl skulle ytterligare åtstramningar i skjutvapenlagen inriktas i första hand på personer som använder sina vapen i en laglig hobbyverksamhet. Jägarförbundet anser att den viktigaste åtgärden för att öka vapensäkerheten skulle vara att motarbeta brottslighet. Det borde inte göras svårare att börja utöva en laglig hobby som stöder gemenskap och redan utövas av stora medborgargrupper. Vapentillståndsprocessen bör vara jämlik oavsett var den sökande bor. Myndigheten bör kunna informera den sökande klart och tydligt på förhand på vilka grunder ett tillstånd beviljas och vilka typer av vapen den sökande kan köpa med tillståndet. För närvarande varierar praxis i olika delar av vårt land. Vapenlagstiftningen och tolkningen av den måste harmoniseras. I synnerhet i fråga om tillståndsförfarandet för halvautomatiska vapen har olika polisinrättningar olika praxis. Ett halvautomatiskt vapen passar enligt Jägarförbundet utmärkt för jakt. Om ett vapen inte beviljas tillstånd ska den verkliga orsaken till avslaget nämnas. Efter tilläggen till skjutvapenlagstiftningen i enlighet med direktivet borde nästa mål för justeringen av vapenlagen vara en avreglering. Den överlappande och överdrivna byråkrati som samlats i lagstiftningen kan avregleras utan att förlora bestämmelser i lagen och direktivet som syftar till att bevara säkerheten. Jägarförbundet anser det viktigt att även i framtiden kunna börja jaga och använda vapen redan innan man fyllt 18 år. Det är viktigt att ett vapen som fysiskt passar den unga skytten anskaffas och förvaras med vårdnadshavarnas samtycke. Lika viktigt är det att en ung skytt kan utöva sin hobby eller träna skytte även medan han eller hon studerar på annan ort än hemorten. Användningen av ljuddämpare borde främjas och uppmuntras i lagstiftningen, eftersom de minskar en stor del av den ljudtopp som är mest skadlig för skytten. Ljuddämparen skyddar framför allt skyttens och jakthundens hörsel och minskar också bullerproblemen i närheten av skjutbanorna. Tillståndssystemet bör förebygga brott, inte öka dem. Tidsbundna tillstånd att inneha vapen beviljas allt oftare och de ändringar som skjutvapendirektivet kräver i den nationella lagstiftningen kommer att öka antalet tidsbundna tillstånd ytterligare. Innehavaren av vapentillståndet ska kontakta polisen innan tidsfristen går ut. Om innehavaren glömmer att kontakta polisen beslagtas alla vapen och han eller hon döms för olagligt innehav av vapen. Förfarandet belastar rättsväsendet och leder till att personen i fråga inte kan få något nytt tillstånd 14

15 på flera år. Enligt Jägarförbundet är det viktigt att polisen skickar en påminnelse till innehavaren av ett tidsbundet tillstånd innan tidsfristen går ut. På så sätt kan innehavaren av tillståndet undvika en domstolsprocess och allvarliga straffpåföljder. Antalet vapenbrott skulle också minska i statistiken. Begränsningar I Finland får bly användas vid jakt med undantag av sjöfågeljakt med hagelgevär. EU har emellertid beslutat att försöka komma ifrån användningen av bly och till en början föreslår EU-kommissionen att användningen av blyhagel ska förbjudas i våtmarker. Som definition av våtmark har kommissionen valt den definition som ingår i Ramsar-avtalet, och som utöver egentliga våtmarker också omfattar torvmarker. I Finland är 75 procent av markarealen den typ av våtmarksområde som avses i Ramsar-avtalet. Inför blybegränsningarna till en början i egentliga våtmarker. Jägarförbundet anser att förbudet mot blyammunition i egentliga våtmarker är motiverat. Sjöfåglar samlar ofta sandkorn som är ungefär lika stora som blyhagel i sin muskelmage och dessa hagel hamnar inte endast i fåglarna utan också i de rovdjur som äter sjöfåglar. I begränsningar bör beaktas användningsmiljön i Finland med tanke på såväl jakt som skjutbanor. Torvmarksskogar, där risken för att blyhaglen ska hamna i sjöfåglars mage är minimal, borde inte inkluderas i definitionen av våtmarker. Begränsningarna med anknytning till innehavet av patroner borde dessutom fastställas nationellt, så att vi inte skapar förbud som det är omöjligt att övervaka lokalt och som inte har önskad miljöeffekt. En tillräckligt lång övergångsperiod behövs när begränsningarna av blyanvändningen införs, så att tillgången på ersättande patroner kan säkerställas och jägarna hinner uppdatera sin utrustning. Även det förmånligaste och vanligaste ersättande alternativet, det vill säga stålhagel, bör tas i bruk i tillräcklig omfattning utan separata regionala begränsningar. 15

16 4. Samhällssamverkan Jakten och jägarna har en viktig roll i samhället med avseende på bevarandet av naturresurserna. Jägarna bär sitt samhällsansvar bland annat genom att assistera polisen i utredningar av kollisioner med storvilt, bedöma viltstammarnas storlek samt delta i förvaltningen av viltstammarna. Jämfört med många andra hobbyer är jakten föremål för omfattande regleringar, vilket också gör den till ett tema som är väl synligt i samhället. Jägarna utför ett samhällsuppdrag. De samhällsuppgifter som Jägarförbundet utför bör beaktas i finansieringen. Till Jägarförbundets samhällsuppgifter hör också experthjälp och informationsförmedling. Kommunikationen och deltagandet i den offentliga debatten är en viktig del av vår verksamhet. Målet är att göra vår hobby mer allmänt accepterad och synliggöra organisationens sakkunskap, så att samhället kan dra större nytta av den än tidigare. Samtidigt tar vi fram en önskad framtidsbild av jakten. Jägarförbundets roll som en organisation som sköter viktiga uppgifter i samhället måste erkännas och ändamålsenlig finansiering bör reserveras för förbundet i användningen av viltförvaltningens medel. Om Jägarförbundet även i framtiden ska sköta uppgifter i samhället bör man också komma överens om resurserna för varje lösning, exempelvis i form av ett allmänt understöd som beviljas årligen i statsbudgeten. 16

17 Jägarorganisationernas arbetsfördelning bör klarläggas. Jägarförbundet ser behov av utveckling också inom viltförvaltningen. Finlands viltcentral borde styra skötseln av de regionala viltcentralernas myndighetsuppgifter och viltmyndigheternas utbildning mer effektivt. Inom sektorn finns flera aktörer och många uppgifter sköts på flera olika ställen, med början från ungdomsarbetet och utbildningen. Jägarförbundet förutsätter att ansvarsfördelningen klarläggs för att de knappa resurserna inom sektorn ska kunna utnyttjas på ett mer effektivt sätt. En av jaktens sociala dimensioner förknippas med markägande. Jakträtten tillhör markägarna och de har ofta arrenderat ut jaktområdena till den lokala jaktföreningen. En stor del av jägarna är jordbrukare och skogsägare. Jaktvården är en utmärkt bro till ett jord- och skogsbruk som respekterar miljön och mångfalden, och många markägares bekymmer är viktiga frågor också ur jägarnas och jaktföreningsverksamhetens perspektiv. Jaktarrendena håller på att glida oss ur händerna ett bestämt nej till fastighetsskatt. Jägarförbundet motarbetar förslaget att utvidga fastighetsskatten till att omfatta skogsmarker. Om förslaget förverkligas ökar trycket på en avsevärd höjning av jaktarrendena. Samtidigt försämras jaktföreningarnas verksamhet och indirekt påverkas också möjligheterna att utöva hobbyn framför allt för jägare som inte har egna marker. En stor medborgaorganisations sakkunskap i hela samhällets bruk. Jaktföreningarna betalar redan nu ett relativt högt arrende på många orter. I synnerhet på skogsbolagens marker i östra Finland är arrendena alltför höga med tanke på möjligheterna att jaga i området. Förbundet arbetar för att göra arrendena mer rimliga och riktar sitt budskap framför allt till de stora skogsbolagen. Jaktföreningarnas verksamhetsmöjligheter hänger samman med bolagens samhällsansvar och regionernas livskraft. 17

18 5. Grenspecifika mål i programmet Stora rovdjur Den beståndsvårdande jakten på stora rovdjur måste tryggas också i framtiden. Björn och lodjur är bra exempel på arter där beståndsvårdande jakt enligt habitatdirektivet har lett till att stammarna har mångdubblats. Samtidigt har dessa stora rovdjurs acceptans ökat bland lokalbefolkningen. Ett av förbundets mål är att återinföra beståndsvårdande vargjakt. Det är av största vikt att möjligheten till beståndsvårdande jakt på alla stora rovdjur bevaras i EU-lagstiftningen. På lång sikt är Jägarförbundets mål att lodjur, björn och varg överförs från bilaga IV till bilaga V i habitatdirektivet, vilket ökar den nationella beslutsmakten när dessa arters stammar är livskraftiga. Lodjur Finland har Europas starkaste lodjurspopulation. Arten är ett utmärkt exempel på ett stort rovdjur i vars stam antalet individer har ökat trots eller kanske tack vare jakten. Jägarförbundet anser att lodjursstammen också i framtiden bör regleras nationellt med beståndsvårdande jakt. Lodjurets värde som vilt har ökat just tack vare lodjursjakten på riksnivå. Björn Finlands björnstam är relativt riklig och björnen hör till våra mest uppskattade vilt. Enligt Jägarförbundet är det absolut nödvändigt att fortsätta med den beståndsvårdande björnjakten och i rätt 18

19 omfattning utgör den inget hot mot björnstammen. Genom att tillåta jakt i nya tätt befolkade områden fungerar nätverket av rovdjurskontaktpersoner bättre och lokalbefolkningen ställer sig mer positivt till björnen. Antalet dispenser som beviljas bör vara tillräckligt stort för att björnstammen inte ska öka i tätt befolkade område, så att de skador som rovdjuren orsakar kan hållas under kontroll. Det är förbjudet att använda lockbeten som har samband med föda vid björnjakt. Jägarförbundet anser emellertid att tolkningarna av bestämmelserna med anknytning till detta är svåra att fastställa. Det är ofta oklart exempelvis när jakt sker på lagligt avstånd från ett lockbete. Dessutom varierar praxis i fråga om utfodring på olika håll i Finland. Hela landet borde följa samma praxis så att jägarna på förhand vet vad som är förbjudet. Varg Vargen borde överföras till bilaga V i habitatdirektivet på samma sätt som i renskötselområdet. Jägarförbundet anser att hållbar, laglig, beståndsvårdande jakt är en väsentlig del av förvaltningen av vargstammen. Vi deltar aktivt i arbetet med att utveckla förvaltningen av vargstammen. Vi vill stödja en objektiv, vetenskaplig förvaltning av vargstammen samt opartisk informationsförmedling mellan olika intressentgrupper. Vi anser att det finns utrymme för förbättring i fråga om förtroendet mellan fältet och forskningen, samt att större genomskinlighet behövs i uppskattningen av vargstammen. På lång sikt har förbundet som mål att vargen ska överföras från bilaga IV till bilaga V i habitatdirektivet, såsom i de baltiska länderna och renskötselområdet. Det skulle möjliggöra en mer flexibel nationell förvaltning och ett mer effektivt ingripande mot individer som orsakar problem. Vargstammens storlek kan variera mycket under året och förbundet stöder användningen av Lukes nya prognosmodell som publiceras på hösten som stöd för den mer traditionella uppskattningen av stammen under våren. Den årliga variationen i stammen, i synnerhet förökningsperiodens inverkan, bör tas i beaktande när stammen uppskattas. Enligt Jägarförbundet är det viktigt att information från vargarnas halsband är tillgänglig från så många flockar som möjligt och att informationen är så nära realtid som möjligt. På så sätt kan jägare som jagar med hund bättre garantera sina hundars säkerhet. Vi ordnar rådgivning för våra medlemmar i frågor som gäller sökande av dispenser och juridisk hjälp att anföra besvär angående negativa tillståndsbeslut, eftersom det inte finns några ordentliga anvisningar för den arbetsdryga ansökningsprocessen. Dessutom har motiveringarna för positiva och negativa dispensbeslut ibland stått i strid med varandra. Myndigheterna borde erbjuda mer rådgivning angående ansökningsprocessen. Snabba åtgärder för hållbar förvaltning av vargstammen. Jägarförbundet har gett riksdagens jord- och skogsbruksutskott förslag till snabba åtgärder för hållbar förvaltning av vargstammen. 19

20 1. Effektiva ingripanden när individer orsakar problem och skador på så sätt förbättras också vargens acceptans avsevärt. Elimineringen av unga individer som orsakar skador utgör inget hot mot vargstammens utveckling. 2. Grunderna för beviljandet av vargdispenser antecknas klart och tydligt i förordningen. 3. De tekniska lösningarna för hundars säkerhet samt övervakning av gårdsplaner och boskapsgårdar förbättras och utökas. 4. Information från halsbanden publiceras i realtid och halsbandens kvalitet förbättras. 5. Antalet flockar och par prioriteras i uppskattningarna av stammen, eftersom antalet individer inte har någon betydelse för förvaltningen av stammen. 6. Samarbetet på fältet utvecklas för uppskattningen av stammen (Luke rovdjurskontaktpersoner). 7. Relationen mellan skyddet av skogsrenen och skyddet av vargen avgörs omgående. Den endemiska skogsrenen förekommer endast i Finland och ryska Karelen. Vargen utgör ett verkligt hot mot skogsrenstammen. 8. För vargens del tas i bruk så kallad flerartsförvaltning, där man samtidigt också beaktar stammarna av vargens bytesdjur (älg, vitsvanshjort, skogsren m.fl.) Järv De skador som järvar orsakar för rennäringen ökar hela tiden. Jägarförbundet delar ministeriets åsikt om att det inte finns några andra tillfredsställande lösningar än dispensjakt för att förebygga skador i renskötselområdet. Det är i praktiken omöjligt att skydda fritt betande renar och skador uppkommer i synnerhet nattetid, trots att renarna övervakas. De järvar som rör sig i Finlands tre nordligaste kommuner hör till den gemensamma järvpopulationen i Fennoskandien. Därför är det enligt Jägarförbundet viktigt att jakten dimensioneras och inriktas i samarbete med myndigheterna i Sverige och Norge, i enlighet med riktlinjerna i förvaltningsplanen för järvstammen från Älg Älgen är Finlands mest värdefulla vilt räknat i euro och jaktföreningarnas verksamhet har till stor del byggts upp kring en organiserad älgjakt i jaktsällskap. Enligt förbundet är det viktigt att älgstammen är fortsatt stark, har en balanserad struktur, är produktiv och genetiskt mångfaldig. Älgskador ska tas i beaktande i regleringen av stammen och skadorna ska hållas under kontroll samt på en socialt acceptabel nivå. De medel som årligen betalas av jägarnas jaktlicenser som ersättning för älgskador bör till större del riktas till skogsägarna. Under flera år har det funnits ett överskott av dessa medel men överskottet har inte genererats till ersättningarna. Vitsvanshjort Vitsvanshjortstammen är mycket ojämnt fördelad i vårt land. Somliga anser att stammen redan börjar vara för stor i sydvästra Finland och delar av Tavastland. Antalet trafikskador och ersatta jordbruksskador som orsakats av vitsvanshjortar har ställvis ökat. Skadorna måste tas på allvar och beaktas i planeringen av jakten i områden där hjortstammen är tät. För att få stammen under kontroll har förslag lagts fram på att befria vitsvanshjortens kalvar från kravet på jaktlicens eller att minska arealkravet för jakt på vitsvanshjort. Vi anser att nämnda åtgärder skulle förstöra jaktföreningsverksamhetens struktur och framtid i synnerhet i områden där hjortstam- 20

21 men är tät. Jägarförbundet anser att den befintliga lagstiftningen är tillräcklig, men betonar att de möjligheter som lagen erbjuder måste utnyttjas målmedvetet och effektivt. Vildsvin Vildsvinet har återvänt till det finländska viltets artbestånd och Jägarförbundet har inte som mål att utrota arten i Finland. Vårt mål är att öka kännedomen om detta intressanta vilt och utbilda jägare i att förvalta vildsvinsstammen i synnerhet om den afrikanska svinpesten trots alla bekämpningsåtgärder sprider sig i Finland. Jägare sprider inte pesten, men de spelar en viktig roll för bekämpningen av sjukdomen i Europa. I syfte att förbättra uppföljningen av stammen måste observationer och fällda djur rapporteras i tjänsten Oma riista. I skyddsområden ska jakt övervägas noggrant för att säkerställa förvaltning av stammen. Gråsäl Handelsförbudet mot sälprodukter måste mjukas upp. Handelsförbudet mot sälprodukter bör mjukas upp så att delar av sälar som fällts under lovlig och hållbar jakt kött, skinn, fett och ben kan utnyttas maximalt. Handelsförbudet är ett beslut som fattats av WTO och EU. Finland måste lobba för ärendet så att det tas upp till behandling i EU. Handelsförbudet mot sälprodukter gör säljakten mindre etisk. Sälbeståndet i Östersjön har vuxit sig starkt och sälarna stör fiskerinäringen. Beståndets reproduktiva hälsa är numera god. Beståndet tillväxt kan begränsas endast genom ökad jakt. Hållbar och etisk jakt innebär att bytet utnyttjas maximalt. Pressen på att öka jakten blir allt större, men jägarna behöver inte så värst många sälar för sitt eget bruk. Handelsförbudet förhindrar bytets nyttobruk och minskar viljan att jaga säl bland de jägare som har de bästa förutsättningarna att bedriva denna jaktform. Vitkindad gås Dispenser för skarv och vitkindad gås i bruk i enlighet med fågeldirektivet. Den vitkindade gåsen som är speciellt talrik i Finland under flyttningen orsakar allt större skador för jordbruket. Eftersom arten är fredad finns inget system för reglering av beståndet. I Finland har miljömyndigheterna inte beviljat dispenser för jakt på vitkindad gås på grund av skador, trots att det är möjligt i enlighet med fågeldirektivet. Det är emellertid i allas intresse att sätta stopp för beståndets ökning och stabilisera det på en lämplig nivå. Skarv Det växande skarvbeståndet belastar fiskbestånden och skarvkoloniernas avföring orsakar många miljöproblem. Problemen är desamma också i de övriga kuststaterna kring Östersjön. Exempelvis i Frankrike fungerar regleringen av skarven utmärkt med dispens enligt artikel 9 i fågeldirektivet. På det sättet har man fällt maximalt cirka skarvar årligen. Även i Finland kunde dispensförfarandet möjliggöra en mer effektiv förvaltning. Vi anser det vara viktigt att Finlands miljöförvaltning utnyttjar samma möjligheter till flexibilitet som de övriga EU-länderna. 21

22 Icke fredade kråk- och måsfåglar Fredningen av kråkans, gråtrutens och havstrutens häckning börjar orimligt tidigt: i Södra Finland 10.3, i Norra Savolax och Norra Karelen 1.4 och i Österbotten, Kajanaland och Lappland 1.5. Fredningstiderna påverkar regleringen av bestånden avsevärt, eftersom arterna ofta flyttar till Finland först när fredningsperioden redan har börjat. Undersökningar visar att de icke fredade kråkoch måsfåglarnas stör andra fåglars häckning. Jägarförbundet anser att fredningen av ovan nämnda kråk- och måsfåglar under häckningen borde rationaliseras genom att senarelägga fredningen. Förbundet har som mål att fredningen under häckningsperioden ska börja 1.5, med undantag för Österbotten, Kajanaland och Lappland, där fredningen skulle börja Exempelvis i mellersta och norra Sverige, som ligger på samma breddgrad som största delen av Finland, pågår den fria jaktperioden fram till slutet av april. Andra fredade och skadliga arter Den nationella beslutanderätt som EU-bestämmelserna medger ska användas mer effektivt för att reglera bestånden av fredade och skadliga arter. 22

23 Finlands Jägarförbund