Häfte E, del 1: Välfärd nya behov, nya möjligheter. Kongress oktober 3 november. Malmö

Transkript

1 Häfte E, del 1: Välfärd nya behov, nya möjligheter Kongress oktober 3 november Malmö

2 Häfte E del 1 Välfärd nya behov, nya möjligheter Partistyrelsens utlåtanden och motioner som rör generell välfärd, sjukförsäkring och socialpolitik, motionerna E1-E84 samt E326-E (motionerna E326-E328 finns på sidorna och motionerna E finns på sidorna ) Partistyrelsens utlåtanden och motioner som rör sjuk- och tandvård, motionerna E85-E Socialdemokratiska partistyrelsen överlämnar härmed till partiets 35e ordinarie kongress, den 29 oktober 3 november 2005 i Malmö, i stadgeenlig ordning inlämnade motioner samt partistyrelsens utlåtanden och övriga förslag. Detta häfte är utgivet av Socialdemokraterna. Tryck: EO Print, Stockholm Layout och produktion: EO Print, Stockholm Omslag: Gränslösdesign ISBN:

3 Välfärd nya behov, nya möjligheter Partistyrelsens utlåtanden och motioner som rör generell välfärd, sjukförsäkring och socialpolitik. Partistyrelsens utlåtande över motionerna E1:1-6, E2:1-7, E3:1-7, E4, E5:1-2, E6:1-3, E7:1-3, E8, E326, E327 samt E328:1-5 (generell välfärd) I motion E1:1-5 (enskild, Hisingens arbetarekommun) yrkas att ett forum skapas som ger förslag på hur de socialdemokratiska visionerna om ett hållbart samhälle ska se ut ett forum där vi ständig utvecklar och omprövar vår vision om ett hållbart samhälle, att en uppdatering och årsvis avstämning görs, att visionen innehåller följande delar till att börja med: bostad och sjukvård som även är hälsoinriktad och styrandet av marknadskraften, att arbetet hela tiden sker med sikte på att skapa och bibehålla ett socialdemokratiskt hållbart samhälle, samt att en grundtrygghet skapas som vilar på en socialdemokratiskt grund som vi har fastställt genom beslut på vår kongress. I motion E7:1-3 (Tjörns arbetarekommun) yrkas att socialdemokraterna stoppar alla försök till utförsäljning av den generella välfärden där det finns vinstsyfte med i bilden, att vi ser till att välfärden ska vara efter folkets behov, samt att den ska styras av politiska mandat. Motion E6:1-3 (Östergötlands partidistrikt) yrkar att initiativ ska tas till att förändra välfärdsystemen inom hälsa och försörjning med utgångspunkt från en solidarisk helhetssyn, byggd på samverkan mellan samhällsnivåer, samhällsaktörer och med individen i centrum, att detta arbete ska utgå från att välfärdssystemen alltid ska vara till stöd och gagn för individens växande och möjligheter utifrån behov, samt att hinder tas bort inom och mellan nuvarande system som motverkar samarbete och samordning och att förutsättningar skapas för att få människor i eller tillbaka till utbildning, arbete och sysselsättning. Motion E5:1-2 (Kalmars arbetarekommun) yrkar att partiet ska arbeta aktivt för att bevara den generella välfärden, samt att den generella välfärden ska vara offentligt finansierad. Motion E4 (Malmö arbetarekommun) vill att partiet med kraft verkar för att socialförsäkringarna bibehålls i samhällets regi och finansieras genom skatter. Motion E3:1-7 (enskild, Lunds arbetarekommun) kräver att socialförsäkringarna ska finansieras via statens budget, att inga socialförsäkringspengar ska förvaltas i aktie- eller statsobligationsfonder, att nivåerna i socialförsäkringarna ska vara oberoende av konjunkturcyklerna, att alla karensdagar slopas, samt att samtliga socialförsäkringsnivåer ska vara minst 80, 90 respektive 100 procent av bidragsgrundande inkomst. I motion E2:1-7 (enskild, Lunds arbetarekommun) krävs att socialförsäkringarna ska finansieras via statens budget, att inga socialförsäkringspengar ska förvaltas i aktie- eller statsobligationsfonder, att nivåerna i socialförsäkringarna ska vara oberoende av konjunkturcyklerna, att alla karensdagar slopas, att samtliga socialförsäkringsnivåer ska vara 100 procent av bidragsgrundande belopp, att socialförsäkringarna inte privatiseras samt att även inkomst från obekväm arbetstid ska utgöra grund för beräknandet av ersättningen. Motion E8 (Stockholms arbetarekommun) tar upp en stor del av problemen inom det socialpolitiska området igenom, flera tan- 2

4 kar lyfts, och det yrkas att partistyrelsen verkar i motionens anda. I motion E326 ( Jönköpings arbetarekommun) yrkas att regeringen ska genomföra höjningar i ersättningstaken i socialförsäkringarna. Motion E327 (Kalmar arbetarekommun) vill att regeringen tillsätter en utredning med målsättningen att samköra register mellan myndigheter för att minimera missbruk i största möjliga utsträckning. Motion E328:1-5 (Linköpings arbetarekommun) yrkar att all välfärdsproduktion i princip ska vara skattefinansierad, att välfärdspolitiken även i fortsättninge ska vara generell, att avvisa principerna för en selektiv socialpolitik, att inkomstbortfallsprincipen ska vara den vägledande utgångspunkten vid utformningen av socialförsäkringarna samt att socialförsäkringssektorns finansiering och förvaltning ska vara kollektiv. Välfärdspolitiken spänner över ett vitt spektra av frågor och områden: allt ifrån alkoholpolitik och psykiatrisk vård, via bostadspolitik, till skola, sjukvård och omsorg om barn, äldre och funktionshindrade. Men välfärdspolitiken handlar också om de ekonomiska trygghetssystemen. När vi talar om generell välfärd innebär det ett antal principer och värderingar, som i stor utsträckning gäller samtliga dessa områden. Diskussioner om partiets visioner förs ständigt i partiet. Under arbetet med att ta fram det partiprogram som antogs vid senaste ordinarie partikongress fördes en bred och livaktig diskussion om partiets visioner. För att stärka och utveckla dessa visioner har partistyrelsen beslutat att tillsammans med LO och ABF inrätta en tankesmedja. Partiet delfinansierar också idétidskriften Tiden. Härutöver bedrivs visionsskapande verksamhet kontinuerligt, i allt ifrån små SSU-klubbar till partiets verkställande utskott. Partiets politik vilar på värderingar som solidaritet, rättvisa, trygghet och jämlikhet. I den politiska inriktningen för välfärdsfrågorna ligger fokus helt på att skapa ett inte bara ekologiskt, utan också ett socialt hållbart samhälle, som garanterar medborgarna en god trygghet i livets olika skeden. Den generella välfärden, som vi har byggt, drivit fram och nu ständigt utvecklar, bygger på ett antal centrala principer: Den är solidariskt finansierad via skatten välbeställda har inte förtur. Alla omfattas av den stödet är i första hand inte behovsprövat. Det innebär att vi säger nej till alltför stora inslag av privat finansiering av de centrala delarna av välfärdens tjänster och trygghetsförsäkringar. Den generella välfärdens främsta förtjänst är att den på ett kraftfullt sätt jämnar ut mellan grupper i samhället och mellan olika skeden i livet, på ett sätt som ökar rättvisan och jämlikheten i samhället. Sammantaget bidrar den generella välfärden till en större trygghet för människor, vilket ökar deras frihet, stärker ekonomin och bidrar till att människor och samhälle kan utvecklas positivt. De sociala försäkringarna bygger på inkomstbortfallsprincipen, det vill säga att den ersättning som utgår vid sjukdom, arbetslöshet eller föräldraledighet, i så stor utsträckning som möjligt ska täcka upp det inkomstbortfall som frånvaro från arbete och utebliven lön medför. Motsatsen kallas grundtrygghetsmodellen, och bygger på betydligt lägre ersättningsbelopp, ofta kombinerat med mer selektiva stöd till de allra mest utsatta. Vi säger nej till en selektiv välfärdspolitik, som är utpekande 3

5 4 och som ökar stigmatiseringen och klyftorna i samhället, samtidigt som stödet för trygghetssystemen minskar. Partiet har en i grunden mycket kritisk syn på vinstintressen inom välfärdens verksamheter av flera skäl. Vår gemensamma och generella välfärd ska vara till för alla, på lika villkor. Ett vinstintresse inom vård, skola eller omsorg gör att risken ökar för att de som kan betala väl för sig och då också blir mer lönsamma för företaget som bedriver verksamheten får en bättre tillgång till tjänsterna än de som är mer resurssvaga. Om vinstintresset får styra skattefinansierad verksamhet, så innebär det också att varje skattekrona inte går till själva verksamheten. I stället går en del av skattebetalarnas pengar, som betalats in av solidaritets- och rättviseskäl, till kapitalstarka krafter. Vidare anser vi att det ska vara syftet med verksamheterna att möta behoven inom vården, omsorgen eller utbildningen som ska vara drivande, inte vinstintresset. Det som skiljer detta från handel med andra tjänster, är att välfärdens kärnverksamheter bidrar till att skapa mer jämlika livsförutsättningar för människor. Partiet har i kommuner, landsting, regioner, riksdag och regering motverkat att vinstintressen har fått styra centrala välfärdsverksamheter. I kombination med en försvagning av de sociala försäkringarna skulle ett system där vinstintresset blir centralt och där privata aktörer tillåts dominera genom omfattande utförsäljningar av kärnverksamheterna inom den gemensamma välfärden, underminera principen om alla människors lika möjligheter till trygghet och utveckling. Välbeställda har i ett sådant system genom att man kan betala bättre för sig större möjligheter än mer resurssvaga att få dels god vård, omsorg och utbildning, dels god ekonomisk trygghet när livet förändras. Ställningstagandet mot detta och för en stark generell välfärd under demokratisk kontroll, är centralt för socialdemokratiska företrädare runt om i hela landet. För att bidra till inkomstutjämning och ökad rättvisa och jämlikhet i samhället, är det av central betydelse att den generella välfärden också i framtiden framför allt är offentligt finansierad. För att minska den privata avgiftsfinansieringen, har partiet infört maxtaxa inom barn- och äldreomsorgen, och infört allmän förskola för 4- och 5-åringar, och nu vill partistyrelsen öka samhällets stöd till tandvården. Partiet motsätter sig också alltför långtgående avgiftsfinansiering av välfärdstjänster inom vård och omsorg, och säger nej till avgifter inom skolan. En annan central princip är att koppla omställningsförsäkringarna till arbete. Att många i vårt samhälle arbetar är en förutsättning för en stark generell välfärd. De sociala försäkringarna betalas framför allt av löntagarnas löneutrymme, via arbetsgivaravgifter men utgör inte något autonomt system, såsom pensionssystemet. I strävan att tydliggöra arbetsgivarens ansvar för att förbättra arbetsvillkoren för de anställda, har vi också lagt en del av ansvaret för ersättning vid sjukdom direkt på arbetsgivaren. Det mest centrala vad gäller de sociala försäkringarna är dock att se till att de fungerar som försäkringar det vill säga täcker upp ett inkomstbortfall i händelse av sjukdom, föräldraledighet, arbetslöshet eller skada så att arbetsförmågan försvinner. I syfte att stärka inte försvaga de sociala försäkringarnas långsiktiga hållbarhet, tillsatte regeringen hösten 2004 en utredning som ska se över framför allt sjukförsäkringen. Partiets ställ-

6 ningstagande i det arbetet kommer att bygga på våra sedan länge etablerade grundprinciper: inkomstbortfallsprincipen, alla ska omfattas, hög försäkringsmässighet, stabilitet, omfördelande effekt, solidarisk finansiering, allmänna inte privata försäkringar ska vara grunden för den ekonomiska tryggheten för alla. Ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna ska vara så höga att de ger en god ekonomisk trygghet vid det inkomstbortfall de täcker upp, men samtidigt ha en direkt koppling till arbete. Det innebär att omställningsförsäkringar som gäller när man under en begränsad tid inte arbetar men fortfarande är aktiv på arbetsmarknaden, som sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, har högre ersättningsnivåer än sjuk- och aktivitetsersättningen, som är en mer pensionsliknande ersättning. Ersättningen ska beräknas på den inkomst den försäkrade har inklusive till exempel. ersättning för obekväm arbetstid. Karensdagen i sjukförsäkringen innebär en självrisk för den enskilde om han eller hon blir sjuk. Den bidrar till att sjukförsäkringen inte överutnyttjas eller missbrukas. Samtidigt innebär karensdagen ett inte obetydligt ekonomiskt avbräck för den enskilde. Önskemålen om att ta bort karensdagen måste dock dels vägas mot andra angelägna reformer, dels ses utifrån den övergripande utvecklingen inom ohälsoområdet. Det är viktigt för legitimiteten för den generella välfärden att inte bara alla är med och betalar, utan också att alla får del av den ekonomiska trygghet som socialförsäkringarna erbjuder. I dagens socialförsäkringar finns ett inkomsttak, som gör att personer med inkomster över taken, inte får ut den ersättningsgrad som anges nominellt till exempel 80 procent i sjuk-, arbetslöshets- och föräldraförsäkringarna. Samtidigt har vi i Sverige tack vare starka insatser från arbetarrörelsen i såväl avtalsrörelsen som ansvaret för den ekonomiska politiken haft en god löneutveckling. Allt fler, inte bara akademiker, utan också tjänstemän och arbetare, har idag inkomster som ligger över taket i socialförsäkringarna. De omfattas därmed allt sämre av den ekonomiska tryggheten enligt inkomstbortfallsprincipen. Om denna utveckling tillåts fortsätta finns det risk för att de allmänna försäkringarna i allt högre grad ersätts av privata. Då minskar inkomstutjämningen, och därmed rättvisan, jämlikheten och solidariteten i samhället. För den enskilde, som inte har råd med dyra privata försäkringar, minskar också tryggheten. Nu höjs taket i föräldraförsäkringen från och med den 1 juli 2006 från cirka kronor per månad till över kronor per månad. Det är angeläget att taket också i de övriga socialförsäkringarna höjs när det statsfinansiella läget medger detta, så att de allra flesta i samhället faktiskt omfattas av inkomstbortfallsprincipen, som är central för vår generella välfärdsmodell. Det är också viktigt för legitimiteten för de sociala försäkringarna och trygghetssystemen att fusk, bedrägerier och missbruk motverkas kraftfullt. Vi som värnar starka sociala försäkringar och en väl utvecklad generell välfärd är också de som är mest upprörda när någon missbrukar systemet. Det gör att man tar från alla de som verkligen har rätt till och är i behov av ersättningen. Därför har vi vidtagit flera åtgärder mot fusk, bedrägerier och missbruk av socialförsäkringarna och trygghetssystemen. Bland annat undersöks möjligheterna för ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter, för att förhindra felaktiga utbetalningar. En sådan 5

7 samkörning finns redan mellan Försäkringskassan, CSN och a-kassorna. Regeringen har före sommaren fattat beslut om direktiven till en utredning för att se över förutsättningarna att utöka samordningen i syfte att motverka fusk. Målsättningen är att fusk framför allt ska motverkas genom att rätt beslut fattas redan från början. Ökat informationsutbyte ökar möjligheterna till detta. Välfärdssystemen är till för att möta individens behov. Det är därför systemen som ska anpassa sig till individen, inte tvärtom. Som ett led i denna tankegång ska nu berörda myndigheter, kommunerna och andra samordna sina insatser för att få sjukskrivna och arbetslösa tillbaka till arbete eller annan sysselsättning helt eller delvis. Samma skäl ligger bakom att i minskad utsträckning sjukskriva på heltid, om viss arbetsförmåga kvarstår eventuellt med modifierade arbetsuppgifter eller arbetsvillkor. Partistyrelsen föreslår kongressen besluta: 1) att avslå motionerna E2:2-3 och 5 samt E3:2-3 och 5-7, 2) att anse motionerna E1:1-5, E2:1, 4 och 6-7, E3:1 och 4, E4, E5:1-2, E6:1-3, E7:1-3, E8, E326, E327 samt E328:1-5 besvarade med hänvisning till partistyrelsens utlåtande. Motion E1 Hisingens arbetarekommun enskild Visionen om ett hållbart samhälle I dag så är det marknadskrafterna som styr och påverkar samhället i den riktning som ger största möjliga avkastning på kortast möjliga tid. Marknadskrafternas vision och syfte är, och har alltid varit, att tjäna mycket pengar. Dessa pengar kommer inte samhället tillgodo i den form som samhället är i starkt behov av. Aktiemarknaden är idag som ett slags spel där arbetsplatserna används som en av brickorna i spelet. Där en av brickorna i spelet nu verkar vara att flytta en del av arbetsplatserna till låglöneländer. Det är dags att ta tillbaka stora delar av makten från marknadskrafterna, för att bättre kunna påverka och styra utvecklingen till ett socialdemokratiskt hållbart samhälle. Exempelvis dagens fastighetsmarknad. Enfamiljshus och bostadsrätter har under dom sista åren har blivit en handelsvara. Dagens låneränta är nu den lägsta någonsin detta påverkar hus och bostadsrättspriserna som hela tiden stiger, bankerna lånar gärna ut upp till mellan procent av köpeskillingen som bottenlån. Och allt som oftast resten som ett slags topplån. Enda kravet är en disponibel inkomst för familjen som motsvarar kostnaderna vid förvärvet. En höjning av räntan med 2-3 procent skulle inte bara utlösa en finansiell katastrof för de familjer som dom senaste åren förvärvat fastigheter eller dylikt utan även föra med sig en nedgång på marknaden som i sin tur sätter igång en kedjereaktion av ökade kostnader på alla områden, Är vår vision att tillåta bankerna att utan någon som helst kontroll fortsätta att driva upp prisspiralen medvetna om konsekvenserna som det kommer att medföra för vårt samhälle. 6

8 Vågar vi tänka tanken på vad bankerna tvingas göra med alla dessa fastigheter när dom själva kommer i kris och behöver hjälp. Ska vi tvingas till en ny bankakut? Eller kan vi skapa en vision om var mans rätt till en hyresrätt Vad är vår vision för att säkerställa befintliga och erbjuda nya arbetsplatser? En del av vår vision borde vara att skapa möjligheter att bygga upp småföretag som kan utveckla sig. I dagens samhälla är det närmast omöjligt att med egen kraft starta ett företag. Kostnaderna är enorma, och kraven på vinst är alldeles för kortsiktiga, samtidigt som många av dom byråkratiska kraven för ett företag är alldeles för stora.för 10 år sedan hade vi etiska krav, och byggde företag som hade flera ben att stå på, där inte alla var vinstgivande. Man visste att man utvecklade och byggde företag för framtiden. Numera har dom kortsiktiga vinstintressena tagit över marknaden.vi förlorar på den kortsiktiga utvecklingen. Vi förlorar arbetsplatser och gör ständiga brandkårsutryckningar. Vår vision borde vara att ge möjligheter till människor att kunna livnära sig på ett eget litet företag och ge dessa företag förutsättningar och möjligheter att kunna växa. Visionen om ett hållbart samhälle. Dagens skola måste utvecklas. Det kan skapas flera alternativ för eleverna med en socialdemokratiskt politik. Exempelvis att gymnasieskolan kompletteras med en praktisk del exempelvis det gamla lärlingssystemet. En annan väg att gå för att nå den examen som skolan syftar till. Vad bör vi göra för att få den utveckling inom infrastrukturen som vi vill ha i framtiden? Exempelvis för att få trafiksäkra transportfordon in över våra gränser, att få utländska transportfordon att ta del av kostnaderna, att miljösäkra våra samhällen, och fortsätta utveckla infrastrukturen Detta är några av mina tankar om visionen av ett socialdemokratiskt hållbart samhället. Därför yrkar jag: 1) att ett forum skapas som gör förslag på hur de socialdemokratiska visionerna om ett hållbart samhälle ska se ut. Ett forum där vi ständig utvecklar och omprövar vår vision om ett hållbart samhälle, 2) att göra en uppdatering och årsvis avstämning, 3) att visionen bör innehålla följande delar till att börja med; bostad och sjukvård, som även är hälsoinriktad, styrandet av marknadskraften, 4) att arbetet hela tiden sker med sikte på att skapa och bibehålla ett socialdemokratiskt hållbart samhälle, 5) att skapa grundtrygghet som vilar på en socialdemokratiskt grund som vi har fastställt genom beslut på vår kongress. Traudel Sihlbom, Lundby s-förening Hisingens arbetarekommun beslöt att sända motion som enskild till kongressen. 7

9 Motion E2 Lunds arbetarekommun enskild Utveckla socialförsäkringarna Socialförsäkringarna är en viktig del av den sociala tryggheten. Det behövs till exempel för att folk ska ha råd att vara sjuka och vara föräldralediga med småbarn. Socialförsäkringarna betalas idag med en skatt på lönen som kallas arbetsgivaravgift. Denna skatt ingår sedan som en del av statens budget. Det bör den fortsätta att göra. Det är viktigt att socialförsäkringarna är en del av statens budget och inte fonderas i aktie-eller statsobligationsfonder. Den ironiska konsekvensen som sannolikt skulle inträffa om socialförsäkringspengar används i aktiefonder är att en del av den avkastning som ska betala sjukpenning mm kommer från företag som drivit upp vinsten genom att pressa personalen så hårt i arbetet att de blir sjuka. Den delen av skatten som går till socialförsäkringarna ska inte användas på riskkapitalmarknaden eller andra kapitalmarknader, som vissa borgerliga politiker vill. Socialförsäkringarna ska användas när någon drabbas av lyckan att få barn eller när någon har oturen att bli sjuk samt vid andra tillfällen då socialförsäkringspengar utgår enligt fastställda regler. Som socialdemokrater bör vi därför kräva: 1) att socialförsäkringarna ska finansieras via statens budget, 2) att inga socialförsäkringspengar ska förvaltas i aktie- eller statsobligationsfonder, 3) att nivåerna i socialförsäkringarna ska vara oberoende av konjunkturcyklerna, 4) att alla karensdagar slopas, 5) att samtliga socialförsäkringsnivåer ska vara 100 procent av bidragsgrundande belopp, 6) att socialförsäkringarna inte privatiseras, 7) att även inkomst från obekväm arbetstid utgör grund för beräknandet av ersättningen. Lunds Socialdemokratiska Studentklubb Lunds arbetarekommun beslöt att sända motionen som enskild till kongressen. Motion E3 Lunds arbetarekommun enskild Utveckla socialförsäkringarna Socialförsäkringarna är en viktig del av den sociala tryggheten. De behövs till exempel för att folk ska ha råd att vara sjuka och vara föräldralediga med småbarn. 8

10 Socialförsäkringarna betalas idag med en skatt på lönen som kallas arbetsgivaravgift. Denna skatt ingår sedan som en del av statens budget. Det bör den fortsätta göra. Det är viktigt att socialförsäkringarna är en del av statens budget och inte fonderas i aktie- eller statsobligationsfonder. Den ironiska konsekvensen som sannolikt skulle inträffa om socialförsäkringspengar används i aktiefonder är att en del av den avkastning som ska betala sjukpenning mm kommer från företag som drivit upp vinsten genom att pressa personalen så hårt att de blir sjuka. Den delen av skatten som går till socialförsäkringarna ska inte användas på riskkapitalmarknaden eller andra kapitalmarknader, som vissa borgerliga politiker vill. Socialförsäkringarna ska användas när någon drabbas av lyckan att få barn eller när någon har otur att bli sjuk samt vid andra tillfällen då socialförsäkringspengar utgår enligt fastställda regler. Det är också viktigt att karensdagarna försvinner så att alla har råd att sjukskriva sig, istället för att tvingas slita ut en sjuk kropp på grund av att inkomstbortfallet skulle bli för stort vid sjukskrivning. Som socialdemokrater kräver vi därför: 1) att socialförsäkringarna ska finansieras via statens budget, 2) att inga socialförsäkringspengar ska förvaltas i aktie- eller statsobligationsfonder, 3) att nivåerna i socialförsäkringarna ska vara oberoende av konjunkturcyklerna, 4) att alla karensdagar slopas, 5) att samtliga socialförsäkringsnivåer ska vara minst 80 procent av bidragsgrundande inkomst, 6) att samtliga socialförsäkringsnivåer ska vara minst 90 procent av bidragsgrundande inkomst, 7) att samtliga socialförsäkringsnivåer ska vara minst 100 procent av bidragsgrundande inkomst. SSU-Frihet Lunds arbetarekommun beslöt att sända motionen som enskild till kongressen. Motion E4 Malmö arbetarekommun Bibehåll socialförsäkringarna i samhällets regi I dagens politiska debatt framförs allt oftare påståendet att vi inte längre har råd med breda samhälleliga lösningar för sjukförsäkring, pensioner, arbetslöshetsförsäkring m m. Problem med höga sjukskrivningstal eller hög arbetslöshet ses allt oftare som ett budgetproblem där lösningen blir att angripa symptomen inte orsaken. All erfarenhet visar att när socialförsäkringar inte längre bekostas av alla kommer de med de högsta riskerna att vara de som får betala mest i den 9

11 mån de överhuvudtaget kommer att ha råd. Det är tveksamt om Sverige i dagsläget kan kallas ett välfärdssamhälle eftersom revorna i välfärden blir allt större. Det märkliga är att vi idag sägs inte ha råd med det vi hade råd med för 20 år sen. För visst har vi råd med välfärd. Faktum är att Sverige, trots allt tal om motsatsen, idag är rikare än någonsin. Sveriges bruttonationalprodukt 2003, vilket framgår av SCB, har aldrig varit högre. Svaret är troligtvis att det gamla synsättet en generell välfärdspolitik med små inkomstklyftor de senaste åren ersatts med ett nytt synsätt. Trots att samhället totalt är rikare är förklaringen att rikedomen fördelas allt mer ojämlikt. De rikare blir allt rikare de fattiga allt mer fattiga. Om de fattiga nu dessutom sja avstå mer och betala sin välfärd själva innebär det dödsstöten för generell välfärd. Det enda sättet är att tillse att det gemensamma produktionsresultatet fördelas rättvist och jämlikt. Därför kräver SSU Flamman: 1) att partiet med kraft verkar för att socialförsäkringen bibehålls i samhällets regi och finansieras genom skatter. Malmö arbetarekommun beslöt att anta motionen som sin egen. Motion E5 Kalmar arbetarekommun Den generella välfärdspolitiken Finansdepartementets långtidsutredning 2003/2004 (LU) har kommit fram till att den generella välfärden inte kan vara offentligt finansierad utan att ökande privata inslag är den enda möjliga utvecklingen. Slutsatsen av LU är lika häpnadsväckande som direkt felaktig. Om vi överger tanken på en offentligt finansierad generell välfärd så överger vi tanken på en generell välfärd. Varje form av privat inslag är ett direkt inslag av segregering av välfärden. Tandvården är ett lysande exempel på detta. Tandvården har blivit en klassfråga på grund av att många inte längre har råd att betala de höga kostnaderna. Privata inslag innebär en uppdelning mellan de som har råd och de som inte har råd. Redan när offentligt finansierad välfärd överlåts åt exempelvis arbetsmarknadens parter uppstår en tudelning av välfärden. I en sådan lösning blir uppdelningen inte mellan den som har råd och den som inte har råd utan istället mellan den som har jobb och den som inte har jobb. Ett ofrivilligt utanförskap skulle ställa stora grupper utanför välfärden. Med de två ovanstående exemplen borde det vara bevisat att den som säger sig försvara den generella välfärden också säger nej till en ökad privat finanssiering. Arbetarrörelsen har sedan folkhemsbygget började drivits av den klara insikten att en generell välfärd kräver gemensamma insatser. För att värna den generella välfärden måste vi skapa ett samhälle där det är en medborgerlig rätt och skyldighet att delta i bevarandet av välfärd. Det socialdemokratiska mantrat SKOLA, VÅRD och OMSORG är och ska vara byggstenar i det svenska folkhemmet tillsammans med rätten till ARBETE. 10

12 Kortsiktig partistrategi för att klara hem en väljarmajoritet som inte stöder den generella välfärden får inte vara en väg för socialdemokratin och kan inte anses vara förenlig med demokratisk socialism. Jag föreslår 1) att det socialdemokratiska partiet aktivt arbetar för att bevara den generella välfärden, 2) att den generella välfärden ska vara offentligt finansierad. Leif Rohdin, Funkabo s-förening Kalmar arbetarekommun beslöt att anta motionen som sin egen. Motion E6 Östergötlands partidistrikt Uppgraderat välfärdsbygge liv och hälsa med demokratiska förmåner och solidariska skyldigheter Vilket samhälle vill vi ha och leva i och vilket samhälle har vi idag? Vilka slutsatser behöver vi dra av det som många av oss möter i politikens och välfärdssystemens grå vardag i form av människor som trots välutbyggda trygghetssystemen inte känner eller upplever trygghet? Bakom sjukskrivningskostnadens ofantliga 100 miljarder kronor per år, bakom arbetslöshetssiffrorna och bakom ökande försörjningsstödssiffror döljer sig människor och individer. Naturligtvis kan man säga att var och en av dessa individer har ett eget ansvar för liv, hälsa och sin egen försörjning. Samtidigt är det inte möjligt för var och en att själv ta ansvar för alla omständigheter som påverkar eller motverkar möjligheten till att ta eget ansvar för huvudrollen i sitt eget liv. Vi behöver utveckla våra system för välfärd inför framtiden. Den här motionen utgår ifrån att människors behov inte håller sig till gamla eller nygamla, lappade och lagade, administrativa system och nivåer. Den utgår ifrån behovet av att hitta sätt att bygga framtida lösningar på solidarisk och demokratisk grund. Som socialdemokrater ser vi det som självklart att modernisera och prestigelöst hantera våra gemensamma resurser utifrån människors behov. Arbetslöshet och sjukskrivning är idag ett gissel för många. Människor står utan sysselsättning därför att samhället inte lyckats med övergången från ett yrke till ett annat eller för att individen inte känner sig trygg i att ta steget ut i en ny yrkestillvaro. Många människor står i dag utanför arbetsmarknaden därför att olika försörjningssystem inte är anpassade till dagens verklighet eller är synkroniserade med varandra. Stela och ibland föråldrade regler gör att människor hamnar i kläm. Trygghetssystemen blir på detta sätt en hinderbana för individen ofta med inlåsningseffekter eller, vad värre är, med utlåsningseffekter. System som inte fyller sitt syfte blir både kontraproduktiva och skapar onödiga kostnader för stat, kommun och landsting. I en tid då sjukskrivning och långtidsarbetslöshet riskerar att hota hela den solidariska välfärden måste vi arbeta för att finna lösningar som gynnar individen. Vi kan inte längre enbart klumpa ihop människor i grupper och tro 11

13 att alla i gruppen beter sig likadant. Det är också viktigt att se människors olika resurser. Du är inte för gammal för att studera bara för att du är över 50 år och du behöver inte vara sjukskriven på 100 procent om din arbetsförmåga är nedsatt till hälften. Möjligheten för människor som av olika anledningar inte kan komma tillbaka till sitt gamla jobb att våga prova nytt måste öka. Att vara sjukskriven från en arbetsplats innebär inte automatiskt att du behöver vara sjukskriven från alla andra. Gången mellan olika system är krånglig och sätter många gånger käppar i hjulet för den som önskar börja ett nytt yrkesliv. Vi menar att det för den enskilde inte ska finnas några hack eller gropar i övergången från ett system till ett annat. Idag skapar krångel och olika regler mer problem än möjligheter för individen. Vi måste våga prova alla möjligheter ibland också de som ses som okonventionella. Olika delar av samhället; stat, kommun, arbetsförmedling och försäkringskassa för att nämna några måste alltid samverka kring den enskilde individen för att nå bästa resultat. Många kan idag vittna om hur trygghetssystemen blir fällor för enskilda; hur de motverkar rörlighet på arbetsmarknaden, hälsa och eget livsansvar samtidigt som de ibland också för den enskilde upplevs som bestraffande. Aktivitet och personlig utveckling måste ersätta den passivitet som många människor som av någon hanledning hamnat i sjukskrivning känner. Det är därför vi i denna motion yrkar att kongressen uttalar sitt stöd för att vi tar vårt ansvar för varandra och vår gemensamma solidaritet genom att skyndsamt och kraftfullt arbeta med följande: 1) att ta initiativ till att förändra välfärdsystemen inom hälsa och försörjning med utgångspunkt från en solidarisk helhetssyn, byggd på samverkan mellan samhällsnivåer, samhällsaktörer och med individen i centrum, 2) att i detta arbete utgå från att välfärdssystemen alltid ska vara till stöd och gagn för individens växande och möjligheter utifrån behov, 3) att ta bort hinder inom och mellan nuvarande system som motverkar samarbete och samordning och skapa förutsättningar för att få människor i eller tillbaka till utbildning, arbete och sysselsättning. Distriktsstyrelsen, Östergötlands partidistrikt Motion E7 Tjörns arbetarekommun Utförsäljningen av den offentliga sektorn Sveriges offentliga sektor är på väg att säljas ut till vinstgiriga företag. Vi vet att försäkringsbolagen ligger i startgroparna. Genom försäkringar ska den enskilde medborgaren gå före i vårdkön, nu ska du som enskild person alltså kunna försäkra dig genom den generella välfärden. Var är folkhemstanken som vi socialdemokrater har byggt upp i vårt land på? Detta synsätt med försäkringar kommer ännu mera dela ett redan tydligt klassamhälle där de besuttna får gräddfil medan de arbetslösa, kroniskt sjuka, 12

14 lågavlönade (alltså de som inte har råd eller inte försäkringsbolagen tar emot) inte får del av den generella välfärden. Kan vi som socialdemokrater sitta tigande och se på när borgerliga tankar slaktar vår folkhemstanke? För det är just detta som sker i storstäderna, till exempel i Stockholm där vi i dag endast har ett sjukhus som inte offentligt ägt, resten är privata. En tanke slår oss: En dotter till en av våra medlemmar har en kronisk sjukdom. Det finns inget försäkringsbolag som vill försäkra henne och hon kommer troligen inte eller få något fast arbete på grund av sjukersättningsreglerna. Hur ska hon ekonomiskt kunna leva ett drägligt liv när vi skrotar tanken på alla människors lika värde? Är det meningen att vi socialdemokrater ska slå ihop oss med klara-digsjälv -ideologin? Vi måste ta tillbaka makten över den generella välfärden! Utifrån ovanstående yrkar vi: 1) att socialdemokraterna stoppar alla försök till utförsäljning av den generella välfärden där det finns vinstsyfte med i bilden, 2) att vi ser till att välfärden ska vara efter folkets behov, 3) att den ska styras av politiska mandat. Tjörns arbetarekommun beslöt att anta motionen som sin egen. Motion E8 Stockholms arbetarekommun Framtidens välfärdspolitik Socialpolitik kommer av naturliga skäl till stor del att handla om människors olyckor och tillkortakommanden. Men det är viktigt att socialpolitiken integreras i ett samhällsbygge, kalla det gärna ett folkhem som underlättar ett gott liv för alla medborgare. Socialpolitikens roll ska vara att underlätta för individerna att bestämma sina egna livsmål och att ge förutsätt-ningar för goda val. Det finns många politikområden som gränsar till socialpolitiken och som samspelar med den för att bygga det goda folkhemmet: tillgänglighetsfrågor för funktionshindrade, vård och omsorg för gamla och sjuka, trygghet mot våld och övergrepp, utbildning, fungerande infrastruktur etc. Alla dessa områden bygger tillsammans upp den sociala demokrati som är vårt mål. Politiken kan skapa förutsättningar för ett gott liv för individerna i ett samhälle, Socialpolitiken kan inte fungera utan ett arbetsliv som ger rum för alla att bidra efter förmåga till det gemensamma välståndsuppbyggandet och den egna försörjningen. Diskriminering och utslagning måste bekämpas, ohälsa och skador förebyggas. Utbildning och livslång kompe-tensutveckling måste erbjudas för att individerna ska kunna motsvara nya krav när tiderna för-ändras. Handikappade och personer i rehabilitering måste erbjudas delaktighet i arbetslivet. Ungdomar måste kunna känna sig välkomna och behövda när de debuterar på arbetsmarkna-den. Formell valfrihet är inte alltid detsamma som att man verkligen kan påverka sitt liv i den riktning man önskar. Den som är arbetslös, hemlös eller drogberoende har i realiteten få alternativ att välja mellan. Ett mål för politi- 13

15 14 ken måste därför vara att fler faktiskt,inte bara formellt, ska kunna påverka sina liv i gemenskap med andra. Människors drömmar avspeglar det samhälle de lever i. Socialdemokratin ser med stolthet tillbaka på hur klassbarriärer och förtryck kunnat upphävas och människors reella valmöjlig-heter har utvidgats genom ett fredligt reformarbete. Men vi ser också framåt mot ett fortsatt arbete för att bygga vidare på ett samhälle med hållbara, solidariska lösningar av de grund-läggande trygghetsfrågorna, med utrymme för individernas drömmar och strävanden efter vad de själva ser som det goda i livet Kampen har varit hård för varje steg i samhällsbygget och motkrafterna har varit starka. Över-gången från det gamla privilegiesamhället till en modern välfärdsstat har ändå kunnat ske i fredliga former, tack vare starka folkliga organisationer och den samtidiga framväxten av en politisk demokrati. Vårt land har gynnats av att undgå krig och ockupation, och fick därigenom ett ekonomiskt försprång efter andra världskriget den s.k. skördetiden. Det sociala reformarbetet gick snabbt, även om som Tage Erlander en gång påpekade det var svårt att hålla jämna steg med ökande förväntningar. Det sociala reformarbetet är långt ifrån avslutat, men har under senare årtionden fått en något annan karaktär. Samarbetet inom EU ställer ibland också krav på andra lösningar än de traditionellt svenska. Det är viktigt att de ideologiska grundvalarna för uppbyggnaden av välfärdssamhället också får prägla arbetet med att anpassa de sociala systemen till nya förutsättningar. Samma solidaritetstanke och humanistiska människosyn som var de socialdemokratiska pionjärernas drivkraft måste styra vår egen tids socialpolitiska handlande i stort och smått. Många välfärds-områden överlappar varandra och har trots att de inte är definierade som rent socialpolitiska stark betydelse för hur en socialdemokratisk social politik formas. Hit hör politikområden som integrations- och flyktingpolitik, utbildnings- och arbetsmarknadspolitik, äldre- och handikappolitik. Ett försäkrings- och/eller privat finansierat välfärdssystem skulle ställa många människor utanför och bädda för såväl social segregation som välgörenhetsinriktad socialpolitik. Det finns då betydande risk för att socialpolitiken ses och utformas enbart som ett yttersta skydds-nät för de allra mest utsatta. Därigenom blir socialpolitiken ett uttryck för medlidande snarare än solidaritet. Vårt land har uppnått materiellt välstånd och socialdemokratin har tagit ansvar för solidarisk och rättvis fördelning. Det finns krafter som, i likhet med socialdemokratin, tror på den enskildes drivkraft och egna förmåga men som i motsats till socialdemokratin inte ser nödvändigheten av solidarisk fördelning. Uppslutningen kring den solidariska och generella fördelningspolitiken är inte given. Det finns fortfarande stora ekonomiska och sociala klyftor i vårt land. Tillväxten har ett pris i form av hårda arbetsvillkor och höga krav som inte tar hänsyn till människors olika förmåga och genom livet varierande förutsättningar. De demografiska förändringarna som medför att allt färre ska försörja allt fler blir alltmer kännbara. Det innebär stora påfrestningar för möjligheterna att finansiera våra sociala trygghetssystem. Det förebyggande, hälsofrämjande och trygghetsskapande arbetet är mycket betydelsefullt. Det kan sällan ersättas av insatser senare i livet. Vi vill säkra, utveckla och modernisera de sociala trygghetssystemen på ett sätt som har bred uppslutning hos folkflertalet och som bygger på solidarisk finansiering och fördelning. En väl utbyggd social infrastruktur för att möta barns och

16 ungas behov av trygghet handlar om såväl generella som speciella reformer. Mödra- och barnhälsovård, föräldraförsäkring, förskola och skola, fritidsverksamhet och sociala stödinsatser är några av socialdemokratins generella välfärdsreformer för barn och unga. Att möta barnen i vår tid ställer krav på annorlunda och nya sociala reformer som fokuserar på barns rätt till trygghet och frihet från otrygghet såväl lokalt som globalt. Barns och ungas livsmiljö har förändrats. Unga söker sin identitet, inte enbart ur eller i kontrast till sitt ursprung utan också bland de många olika alternativ och utmaningar som finns. Det är inte enbart klasstillhörighet som bestämmer valen. Samhället präglas av snabb förändring och det skapar föränderliga möjligheter, ett närmast oöverskådligt utbud av verkliga eller fiktiva valmöjligheter, produkter, informationer, ideal och livsstilar. Trygga och säkra ungdomar kan skapa goda och hållbara livsval. Otrygga ungdomar kan komma att skapa sina livsval i kretsar där kriminalitet, droger och förtryck utgör norm. Starka sociala nätverk, där föräldrar och lokalsamhällets alla aktörer verkar tillsammans, behövs som förebilder och motvikter till de negativa normer som existerar i ungas tillvaro. Det socialt förebyggande arbetet i sina olika former syftar till att stärka och skapa trygga livsarenor där barn och unga kan växa till stabila, självständiga vuxna. Barn och unga som av olika skäl behöver stöd i sin vardag ska få det på det sätt som behövs och där det behövs. Det ska ges så tidigt, så nära och så tätt ihop med familjen och andra stödgivare som möjligt. Barn och ungdomar kan behöva någon de upplever som neutral, utanför familjen, att vända sig till. Skolsköterska och kurator har nyckelpositioner i mötet med barn som behöver stöd, likväl som stöd till andra vuxna i skolan i det förebyggande arbetet. För de äldre ungdomarna är ungdomsmottagningarna betydelsefulla. De utgör en bas i ett förebyggande arbete, framför-allt i frågor som rör ungas sexualitet och samlevnadsfrågor. Alltmer har de kommit att utgöra en social rådgivning för ungdomar som lämnat skolans elevvård. Ungdomsmottagningarna ska samarbeta med lokalsamhället i det psykosociala stödet till unga. Barn och unga i skolan ska kunna få det stöd de behöver i sin vardag. Stödet till barn och unga i skolan ska ges så tidigt som möjligt och tillsammans med familjen och andra stödgivare. Skolan ska, inom ramen för sitt uppdrag, aktivt samverka med närsamhället och dess olika institutioner och vara öppen för dialog med folkrörelser, politiska partier och näringsliv. I många människors liv, ungas så väl som äldres, är det största hotet mot tryggheten olika former av brott och våld. Hotet kan komma från främmande personer, men våld inom familjen eller mellan närstående är vanligast och svårast att bekämpa. Mäns våld mot kvinnor är inget privat problem. Det är heller inget kvinnoproblem. Det är ett samhällsproblem och ska bemötas som ett sådant. Ytterst bottnar det i urgamla maktstrukturer från ett patriarkalt samhälle som vi tar avstånd från. Ökade kunskaper om hur våldet kan upptäckas behövs i de professioner som möter kvinnor. Det gäller inte bara rättsväsendet, sjukvården, polisen eller socialtjänsten. Det gäller också i lika hög grad förskolan och skolan, öppna verksamheter som parkleken och öppna förskolan, organisationer och föreningsliv. Att i olika verksamheter skaffa sig kunskaper om hur våldsutsatta kvinnor och barn kan uppmärksammas, innebär också att man kan agera mot det när situationen uppstår. Våldsamma män och våldsutsatta kvinnor har barn. Barn som utsatts för eller blivit vittne till våld i familjen är offer och ska ha ett eget stöd och kunna få kompensation precis som andra brottsoffer. 15

17 16 Precis som kvinnomisshandel måste prostitution ses som en konsekvens av det rådande förtrycket mot kvinnor. Prostitution är ett uttryck för den yttersta förnedringen och det gäller både för den som säljer sin kropp och den som köper sexuella tjänster. Här ska nolltolerans råda från samhällets sida. Köp av sexuella tjänster får aldrig accepteras av samhället. Den som prostituerar sig ska få hjälp och stöd att finna ett annat sätt att leva. Här fyller det uppsökande arbetet en mycket viktig funktion. Könshandel är en av de grövsta former av förtryck som förekommer i vårt samhälle och bottnar i den könsmaktsordning som råder idag. Det handlar om vilka normer som råder och om vilka normer vi vill ska råda i samhället. Normer skapas genom påverkan och hur vi uppträder, men också via lagstiftning. Sedan några år finns en lag mot köp av sexuella tjänster. De erfarenheter som hittills framkommit visar att lagen har haft en återhållande effekt på gatuprostitutionen. Den form av slavhandel som kallas trafficking måste betecknas som den yttersta formen av våld mot kvinnor och barn. Under falska förespeglingar, oftast, luras unga kvinnor från sina hemländer och tvingas under slavliknande förhållanden till prostitution. Här är det angeläget att intensifiera det polisiära arbetet inom landet liksom samarbetet över gränserna. Brottsligheten känner inga gränser, kampen mot måste också föras gemensamt och överallt där problemet finns. Information och synliggörande ska prägla det förebyggandet arbetet avseende mäns våld mot kvinnor. Skyddet för de offer som utsatts för våld ska utgå från den utsattas behov. Ej vålds-förövaren. Sverige har ett väl utbyggt, offentligt finansierat trygghetssystem för att tillförsäkra ekonomisk trygghet. Det yttersta skyddsnätet, när försörjning genom arbete, pension, sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring inte är möjligt, är ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. I grunden gäller, för att vi ska klara välfärdsåtagandet, att så många som möjligt är i arbete och egen försörjning. De olika trygghetssystemen korresponderar inte alltid med varandra. Det uppstår ibland övervältringseffekter myndigheter emellan, som försätter den enskilde i en omöjlig situation. Det leder ofta till att ekonomiskt bistånd är den enda försörjning som återstår. Vi anser att detta är oacceptabelt. De sociala trygghetssystemen måste ses över för att bästa effekt ska nås för den enskildes väg till meningsfull sysselsättning efter vars och ens förutsättningar. Ekonomiskt bistånd ska alltid ses som en tillfällig insats under en period, präglad av stor aktivitet, som ska leda till egen försörjning. Det måste vara utgångspunkten för såväl den enskilde som för samhället. Samhällets uppgift är att stödja och förstärka den enskildes förmåga att finna vägar till självständighet och egen försörjning. Insatserna får inte vara stigmatiserande eller passiviserande. Samarbete ska prägla handläggande myndigheters arbete inom de sociala trygghetssystemen. Sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska insatser ska utgå från den enskildes behov och förutsättningar. Unga arbetslösa ska prioriteras i såväl arbetsmarknads- som utbildningspolitiken Trygga uppväxtvillkor, god utbildning, möjligheter till egna livsval, tillgång till arbete ger förmåga att styra livet. Det är grundläggande för den självtillit som behövs för att säga nej till droger och därmed för att kunna leva ett självständigt liv. Det är lika viktigt för andras möjlig-heter till en tillvaro fri från droger. Samhällets restriktiva politik på området måste bygga på flertalets vilja att avstå från droger för egen del. Förebyggande arbete är en grundbult i en restriktiv drogpolitik. Att hjälpa barn och unga till ett drogfritt vuxenliv är ett dagligt ansvar som åvilar såväl föräldrar, andra vuxna som samhället i övrigt. Det förebyggande arbetet ska ske där barn och unga befinner sig,

18 hemma, i skolan, i föreningslivet, på fritidsgårdar och i andra öppna ungdomsmiljöer och ta fasta på ungdomars egen kraft och kompetens. Tillgänglighet till droger påverkar användningen och därmed efterfrågan. Det omvända förhållandet råder också. Ett framgångsrikt arbete mot droger måste därför riktas mot dessa förhållanden och samband. Kunskapen om dessa samband är grunden till att vi tagit ansvar för såväl för-säljningsmonopolet av alkohol, höga alkoholskatter, restriktiv tillståndsgivning och ålders-gränser för inköp och servering. Kunskapen ligger till grund för gränskontroll, införselkvoter och arbetet mot langning. Den restriktiva drogpolitikens mer repressiva inslag, höga straff på narkotikabrott, kriminalisering av såväl bruk som innehav av narkotika härrör från insikten om sambanden mellan tillgänglighet och användning. Kunskapen är viktig att bevara och använda sig av i utformandet av drogpolitiken såväl internationellt, nationellt som lokalt. I ett samhälle öppet mot omvärlden har vi anammat kontinentala vinvanor, nordeuropeiska ölvanor och hållit fast vid nordiska starkspritvanor. Införseln ökar, den legala såväl som den illegala. Den illegala införseln av droger är nära länkad till organiserad brottslighet på andra områden, till exempel. människohandel. Tull och polis har en nyckelroll när det gäller de repressiva inslagen för att minska tillgång och därmed tillgänglighet till droger. Det internationella polissamarbetet är viktigt och behöver utvecklas och förstärkas. De internationella konventioner som förespråkar en restriktiv inställning till droger har vårt fulla stöd och behövs för att motverka drogliberala krafter och den organiserade brottsligheten. Samtidigt som en restriktiv drogpolitik strävar efter att begränsa åtkomsten till droger krävs starka insatser för att minska nyrekryteringen av missbrukare (förebyggande arbete) och att ge redan aktiva missbrukare tillräckliga och väl fungerande möjligheter till vård och behandling. Snabb åtkomst till avgiftning, vård och behandling är avgörande för att den som vill avbryta ett missbruk också ska kunna ta nästa steg, att inleda en längre behandling med målet inställt på återkomst till samhället. Missbruksarbetet måste därför finna nya integrerade former där arbete och utbildning, boende och fritid är nära kopplat till behandlande insatser för miss-bruket i sig. Olika nivåer måste därför samarbeta kring den enskildes vård- och behandlings-behov. Den statliga tvångsvården, landstingens avgiftningsenheter och kommunens uppsök-ande- och behandlingsansvar måste sammanlänkas till hållbara vårdinsatser utifrån den enskildes behov och egna kompetens. Den nationella politiken har direkt betydelse för hur den lokala vården kan bedrivas. Att nationellt skapa rutiner kring till exempel. Substitutbehandling och smittskydd är direkt länkat till hur de lokala insatserna kan utföras. Forskning och utbildning ska stärka metodutveckling och följa upp vården. Samhällets yttersta ansvar för tvångsingrip-anden innebär samtidigt ett ansvar att utföra tvångsinsatser på ett kvalitativt och säkert sätt så att det gynnar den enskilde. Arbetet mot droger är en socialdemokratisk uppgift, baserad på djup historisk kunskap om missbrukets konsekvenser för såväl individen, omgivningen som samhället. Uppgiften ska utföras med all den kunskap, kompetens och goda handlag som behövs. Målet för svensk alkoholpolitik är att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverk-ningar. Strategin för att nå målet bygger på att sänka den totala alkoholkonsumtionen, för-hindra att människor blir storkonsumenter och att påverka storkonsumenternas dryckesbete-ende. Systembolaget fyller en viktig funktion i Sverige för att minska alkoholskadorna genom bl a saklig information och ålderskontroll vid inköp. Det är viktigt att diskutera en 17

19 18 gemen-skapsstrategi för att minska alkoholrelaterade skador inom unionen. I EU måste alkoholfrågan få mera tonvikt på konsekvenser för folkhälsan och mindre på konsekvenser för jordbruks- och näringspolitiken. Socialdemokratiska företrädare på den internationella arenan ska arbeta för högre skatter på alkohol i preventivt syfte. Socialdemokratisk alkoholpolitik ska företräda ett bibehållet alkohol- och försäljnings-monopol såväl som skatter som syftar till att upprätthålla en restriktiv alkoholpolitik. Alla människor kan någon gång i livet råka i situationer som kräver kvalificerat stöd av psykologisk eller psykiatrisk art. De flesta sådana situationer har att göra med den aktuella livssituationen: förlust av nära och kära, ångest för att förlora jobbet, traumatiska följder av olyckor eller våldsbrott m.m. Några av oss drabbas också av allvarliga psykiska tillstånd med mindre tydlig grund i den existentiella situationen, till exempel. manodepressiva eller schizofrena sjukdomstillstånd. En väl fungerande psykiatrisk vårdkedja är ofta av livsavgörande betydelse. Vi har en materiell grundtrygghet och många har mer än så. Det utgör dock ingen garanti för att alla är friska eller mår bra. Dagens samhälle och livsstil ställer krav som för en del tidvis under livet kan kännas övermäktiga. Förändringar under livets gång kan vara så problematiska och påfrestande att de utlöser psykisk ohälsa. Merparten som drabbas kan genom adekvat psykiatriskt stöd gå vidare i livet. Unga är särskilt utsatta. Kroppsfixering, prestationspress, en tillvaro i socialt instabila miljöer kan utgöra faktorer som bidrar till att utveckla psykisk ohälsa. Barn och ungdomar som riskerar en socialt eller psykiskt ogynnsam utveckling måste uppmärksammas och få hjälp i tid. Ett sunt samhälle bejakar mångfald. Där finns plats även för dem som betraktas som udda och vars beteende bryter mot gängse normer. Normaliteten får inte vara så snävt definierad att den hindrar psykiskt avvikande men ofarliga personer att leva som medborgare i samhället. Nya behandlingsmetoder, kunskaps-utvecklingen inom området och effektiva former av psykoterapi i kombination med boende-stöd och en meningsfull vardag kan möjliggöra såväl psykisk rehabilitering som möjlighet att klara vardagen. Människor ska så långt som möjligt kunna leva ute i samhället och få det stöd som behövs i sin dagliga tillvaro och med behandlande insatser från psykiatrin. Psykiatri-reformen på 1990-talet innebar kraftiga förbättringar för psykiskt funktionshindrades livs-villkor. Den kom i en tid av kraftiga samhälleliga besparingar. Kommunerna har ännu inte lyckats svara upp mot reformens krav vad avser boende och daglig sysselsättning. Inte heller har landstingen klarat av kraven på trygg och säker psykiatrisk vård. Det innebär att uppgiften på många sätt kvarstår. Det vi kan konstatera är att de stora mentalsjukhusens tid är förbi de har ingen plats i modern psykiatrisk vård och omsorg. Kommuner och landsting måste samverka utifrån den enskildes skiftande behov av stöd och vård. Det är inte acceptabelt att två huvudmän inte klarar av att gemensamt trygga omsorgen. Den möjlighet som nu finns att bilda gemensamma nämnder har inte utnyttjats. Bristerna kan inte överbryggas med mindre än att berörda huvudmän gemensamt driver verksamheter för dem som behöver insatser från båda huvudmännen. Samhället har ett ansvar att underlätta för psykiskt sjuka/ funktions-hindrade att leva i samhället, inte utanför. Samtidigt har samhället ett ansvar att, om och när det behövs, skydda omgivningen. En förutsättning för omsorgsfull vård är att vårdgivaren har de verktyg som behövs för att upprätthålla vården, också när den innebär tvångsingripanden mot den enskilde. Verksamhet för de personer som är i behov av insats från såväl kommun som landsting ska drivas gemensamt av huvudmännen.

20 Att ha någonstans att bo är en grundläggande mänsklig rättighet. Den som inte har en någor-lunda permanent och trygg plats att bo på är utestängd från stora delar av samhällslivet. Bostadslöshet och hemlöshet förekommer i en mängd olika skepnader. Definitionerna varierar och spänner från mycket allvarliga sociala tillstånd av misär (uteliggare) till mer tillfälliga situationer I ett livsperspektiv är boendet avgörande för individens möjligheter att förverkliga sina mål och leva ett bra liv. Socialtjänsten ska medverka till att om möjligt förebygga vräkningar. Likaså ska ytterligare krav ställas på fastighetsägaren avseende samarbetet med socialtjänsten då vräkningshot blir aktuellt för enskild. Ytterst kan dock den som allvarligt stör andra boende inte få behålla bostaden utan hänvisas till boenden, anpassade efter individens och omgivningens behov. Efter rehabilitering och, i många fall, vård måste vägen tillbaka till reguljärt boende underlättas genom försöks- och träningslägenheter. Vid hot om vräkning ska samtliga aktörer, fastighetsägare, socialtjänst och den enskilde samverka för att motverka vräkning. I det materiella välståndets skugga finns en tillvaro som vi ibland benämner tillväxtens bak-sida. Den moderna tillvarons hårda krav på anpassbarhet och normalitet lämnar föga utrymme för de udda, de störande och de som inte kan reda sig själva. Där ökar kriminaliteten och drogerna, där möter vi utslagna och av livet misshandlade, där är utslagningen så hård att människor blir hemlösa. Hemlöshet återfinns ofta i kombinationer av djup misär, psykisk ohälsa, missbruk och bostadslöshet. Hemlösa kan också återfinnas bland dem som lever i till-varons gråzoner, på flykt undan myndigheter, tidvis i behandling, tidvis inom kriminalvården men sällan eller aldrig i en egen fast tillvaro med eget boende. En ambulerande tillvaro som snabbt leder till ett befäst utanförskap utan hållpunkter i vardagen. Det finns stora risker att tillfälligt hemlösa institutionaliseras i permanent hemlöshet när kontakterna med nätverk, socialtjänst och vårdgivare sakta men säkert upphör. Härbärget blir snabbt den enda hållpunkten i tillvaron. Härbärgen och andra korttidsboenden för hemlösa behövs men är nödlös-ningar som ska kopplas till aktiva ansträngningar att motivera den enskilde till vård, behand-ling och fastare boende. Det uppsökande och fältförlagda arbetet är viktigt för att möta behoven där de uppstår. Hemlöshet är både en social och en bostadspolitisk fråga. En hög bostadsproduktion leder förvisso inte automatiskt till att lösa problem med hemlöshet, men ett kraftigt tillskott av bostäder är nödvändigt för att skapa flyttningsrörelser som i slutänden friställer lägenheter för människor som idag står utanför bostadsmarknaden. Fler bostäder kan också frigöras för anpassade boenden, tränings- och försökslägenheter. Det behövs bostäder där människor som tidigare levt som hemlösa kan få bosättningsrätt utan risk för att bli vräkta. Allmännyttan ska bygga billiga och bra bostäder för medborgarna och därmed vilar ett särskilt ansvar på de allmännyttiga bostadsbolagen att få fram bostäder för hemlösa. Det ansvaret tar inte privata bostadsbolag och bostadsrättsföreningar. Det behövs många olika slags boenden för att möta hemlösas skiftande behov. Samtidigt behövs ofta ett kraftigt stöd för att klara boendet och vardagen. Rörliga boendestödsteam, i samarbete mellan landstingets öppna psykiatri, bostadsbolag, socialtjänst och frivilligorganisationer, kombinerat med daglig syssel-sättning och arbetsmöjlighet är exempel på det kraftfulla och varsamma stöd som kan behövas. Andra kan säkerligen klara sitt boende själva utan risk för att falla tillbaka i hemlös-het. Hemlöshet kan bara bemästras om samhället arbetar förebyggande för att förhindra att hemlöshet uppstår och med kraftfulla insatser för dem som redan befinner sig i hemlös- 19