Den unga hästens exteriör i förhållande till hållbarhet

Transkript

1 Den unga hästens exteriör i förhållande till hållbarhet Författare: Linda Eriksson Ämne: Hästens biologi Kandidat VT

2 Bakgrund Den unga hästens exteriör påverkar dess förutsättningar för ridbarhet och framtida hållbarhet. Bedömning av exteriör görs bland annat vid treårstest och kvalitetsbedömning (fyraåringar) för att uppskatta individens förutsättningar för prestation och hållbarhet. Det läggs stor vikt vid att individen ska vara ändamålsenligt byggd för det den ska användas till, det vill säga i huvudsak ridning. Treårstestet infördes 1999 och genomförs på våren (april - maj), före betäcknings- och betessäsong för att möjliggöra urval av de bästa treårsstona till avel. Deltagarantalet ligger på runt hästar per år. Fram till och med år 2010 har över hästar deltagit i treårstest. Treårstesterna ger möjlighet till tidig avkommebedömning för hingstar och ingår sedan 2005 i beräkning av BLUP-index för såväl hingstar som ston. Treårstestet är ett råmaterialtest där man bedömer den ännu ganska opåverkade unga hästen i tre delmoment, exteriör, gångarter (i frihet och vid hand) och löshoppning. Ridprov görs frivilligt, dock är det obligatoriskt för att hästen ska få diplom och för att kunna stambokföra ston senare på sitt treårsresultat. Det görs även mankhöjdsmätning och en identitetskontroll för att säkerställa identiteten. ( Det som idag kallas Kvalitetsbedömning för ridhästar började på Mälardalens Varmblodsklubb Det utvecklades för att få fram ett system med allsidig bedömning av ridhästens egenskaper. Varje år brukar runt en tredjedel av landets fyraåriga hästar delta och fram tills 2010 har cirka hästar bedömts. På kvalitetsbedömning bedöms den fyraåriga hästen vid tre stationer; - hälsokontroll inklusive mankhöjdsmätning och identitetskontroll - exteriör och gångarter under ryttare - hoppning under ryttare alternativt löshoppning Vid exteriör och gångartsbedömningen visas hästarna i grupp om två. Hästarna visas upp under ryttare i båda varven i samtliga tre gångarter. De ska visas i en för unghästen lämplig form och röra sig i balans i alla gångarter. När bedömningen under ryttare är klar ska hästarna sadlas av och ställas upp för exteriördomaren. (ASVH, 2010). Sedan 2010 finns även en Öppen klass i Kvalitetsbedömningen där ston och valacker till och med 10 år som är registrerade hos Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) delta. Bedömningen genomförs som en kvalitetsbedömning och svårighetsgraden är samma som för fyraåringarna men det är möjligt att välja bort hoppningen. Resultaten i den öppna klassen kan inte användas till avelsvärdering, diplom delas inte ut och det räknas inte som kval till championat, men resultatet kan användas för stambokföring av ston. ( ). Kvalitetsbedömningen är det enda unghästtest där ridbarheten direkt märks i resultaten eftersom gångarterna bedöms under ryttare. Det är en allsidig bedömning och bidrar därför till allsidig träning av de unga hästarna. ( ). Resultat från treårstest och kvalitetsbedömning ingår tillsammans med tävlingsstatistik i BLUP-index för hingstar och ston. För att resultaten från unghästbedömningarna ska kunna användas för avelsändamål är det viktigt att de genomförs lika över hela landet och att bedömningen görs av kunniga domare. Det är viktigt att så många hästar som möjligt ur varje årgång deltar och att bedömningen speglar ASVH s avelsmål. De egenskaper som bedöms måste ha en hög eller medelhög arvbarhet, det vill säga vara påverkbara genom avelsarbete och inte vara ett resultat av miljöpåverkan. ( ). Avelsmål ASVH s övergripande avelsmål lyder: 2

3 En ädel, korrekt och hållbar varmblodshäst som genom sitt prestationsinriktade temperament, sin ridbarhet, goda rörelser och/eller hoppförmåga är internationellt konkurrenskraftig. Utöver detta har ASVH formulerat mera preciserade avelsmål för exteriör, dressyr, hoppning, fälttävlan, temperament, hållbarhet och övrigt. I avelsmålet för exteriör står det att ASVH ska verka för: En varmblodshäst som är byggd för att naturligt bära sig i rätt form under ryttare och ha lätt för att utföra det arbete vi begär av den. Den ska vara lätt, högställd och långlinjerad, ha ett vackert uttrycksfullt huvud, ha en väl ansatt hals, välutvecklad manke, liggande bog och något sluttande kors, en stark rygg med bra sadelläge samt nöjaktigt korrekta extremiteter med hovar av god kvalitet. Önskvärd storlek på hingstar cm och på ston cm. I avseende på hållbarhet är avelsmålet: Den svenska varmblodshästen ska vara en frisk och hållbar häst som är fri från defekter som kan nedärvas eller som påverkar hästens användbarhet eller välbefinnande. Under övrigt står det att den svenska varmblodshästen ska kännetecknas av en god fruktsamhet och att den ska vara tidigt utvecklad. ( Danska varmblodsförbundet har som övergripande avelsmål; en ädel, högställd och smidig ridhäst med bra ridbarhet och hälsa. Den har prestationsförmåga och kapacitet i antingen hoppning eller dressyr på internationell nivå. Exteriören beskrivs ingående i avelsmålet och det man önskar är en häst med mankhöjd mellan 165 och 170 cm med uttrycksfullt huvud med stora ögon, vilket möjliggör ett brett synfält. Den har medellång nacke och massor av utrymme mellan ganascherna, vilket säkerställer en bra övergång till en lämpligt lång, välvd hals. Bogen ska vara lång och lutande. Hästen har en tydligt definierad, lång manke, som tillåter optimalt sadel läge. Bra armbågsfrihet, vilket möjliggör obehindrad framåtförande av framben. Medellång rygg och oval renbensvävning, vilket möjliggör optimal skänkelplacering för ryttaren. Bra revbenslängd, vilket ger plats för lungor och andra inre organ. Hästen ska ha ett långt, muskulöst och välformat kors, en väl ansatt svans och en korrekt svansföring. Underarmen ska vara muskulös och lårmuskulaturen bred och djup. Den ska ha starka, torra och väl inskenade extremiteter med lämpliga vinklar i has och kotor. Väl markerade leder med mjuka övergångar och medellånga kotor. Hovarna ska vara välformade med bra hornkvalitet. ( A5l.aspx). Här skiljer man även på avelsmålet för dressyrhäst och hopphäst, det finns tydligt skilda avelsplaner för respektive gren ( ). I Verband Der Zuchter und Freunde Des Ostpreussischen Warmblutpferdes trakehner Abstammung står avelsmålet för trakehnerhästen utförligt beskrivet men det sammanfattas enligt följande; önskvärt är en sund, högställd, korrekt rid och sporthäst av Trakehner typ med harmoniska linjer. Utöver detta ska den ha god ridbarhet och begåvad, med vägvinnande, elastiska rörelser. Den ska ha bra karaktär och ett väl balanserat temperament. Intelligens, vilja att arbeta och uthållighet samt härdighet under arbete bör vara de särskilt framträdande inre egenskaper. Önskad mankhöjd för trakehnerhästen är mellan 160 och 170 cm.( Exteriörbedömning Ägare/visare/medhjälpare sköter visningen och hästen bedöms så som den visas. Visaren ska gå vid vänstra bogen både i skritt och trav, med delade eller korsade tyglar i höger hand, tygeländen och eventuellt spö i vänster hand. I trav hålls även tygeländen i höger hand. 3

4 Visaren ska ha godkänd hjälm med knäppt hakband. Hästen ska ställas upp på av domaren anvisad plats och bedöms i halt från sidan, framifrån och bakifrån. När bedömningen i halt är slutförd leds hästen fram och tillbaka längs medellinjen i skritt enligt domarens anvisningar. Därefter visas hästen i trav för den slutliga bedömningen av extremiteterna och rörelsernas korrekthet. ( ). När hästen ställs upp framför domaren ska den ha manfria sidan mot domaren och stå så kallat öppen. Öppen innebär att hästens benpar närmast domaren ska bilda den yttre inramningen och andra sidans benpar ska skymtas däremellan. (Fredricson och Andersson, 2006 ). Man bedömer individen utifrån följande bedömningspunkter; - Typ - Huvud, hals, bål m.m. - Extremiteter och rörelsernas korrekthet Typ Typen är helheten/totalintrycket av individens kroppsform och proportionerna mellan individens kroppsdelar. Man tittar på storleken på individen, huruvida den är stor (mer än 170 cm i mankhöjd), liten (mindre än 160 cm i mankhöjd) eller däremellan. Formatet på individen bedöms utifrån om den är lång eller kort linjerad, hög eller lågställd. En långlinjerad individ har en mankhöjd som i cm är mindre än längden på bålen (bogspets till bärbensknöl). En högställd individ har en mankhöjd som är större än längden på bålen. En lågställd individ har kortare framben än bakben och är mer i framvikt än en högställd individ som upplevs vara i uppförsbacke av naturen. Man tittar även på om individen är ädel eller grov och hur harmoniska proportionerna är mellan kroppsdelarna. Harmoniska proportioner såsom stort huvud i kombination med en grövre kroppsbyggnad ger ett mer välbalanserat intryck än ett stort huvud på en ädel kroppsbyggnad. (Blom och Lagrell, 2005). Man vill se en individ med god balans i sin kroppsbyggnad och med naturlig resning i frampartiet eftersom detta medför att hästen får lättare att balansera sig själv även med ryttare på ( Huvud, hals, bål mm I bedömningspunkten huvud, hals, bål mm kommenteras individens kroppsdelar var för sig. Här bedöms huvudets utseende, halsens längd, form, resning och ansättning samt ledvinklar i bog, rygg, länd, kors. Dessa kroppsdelar o ledvinklar har betydelse för individens sätt att röra sig, förmågan att balansera och bära upp ökad belastning. Lägre ansatt hals medför att individen av naturen hamnar i framvikt och får därav svårare att balansera sig själv. Ländpartiet är en svag länk då denna inte har någon del som bär upp den underifrån. Ett svagt/långt/öppet ländparti gör ofta att individen får svårt att hålla ihop och fortplanta kraften från bakdelen fram till framdelen. ( En brant (stupande) lutning på bogbladet medför en dålig förmåga att föra frambenet framåt vilket gör att individen har svårt att vinna mark och att framdelen inte kan ta emot den kraft som bakbenen producerar. En mer liggande bog ger en bättre framåtgripande rörelse (Tibblin 2005). Stupande bog ger dålig stötdämpning av frambenens rörelser. En lång bog ger bra stötdämpning och möjlighet till fria rörelser. En kort hals tillsammans med små hovar, raka kotor och utåttåad benställning ger ökad risk för strålbenshälta (Magnusson, 2006). Extremiteter och rörelsernas korrekthet 4

5 Extremiteter och rörelsernas korrekthet bedöms stillastående från sidan samt i skritt och i trav på rakt spår. Skenben, kotor och hovar bedöms allmänt utifrån grovlek, längd och form. Framben och bakben bedöms därefter var för sig med avseende på benställning stillastående och i rörelse. Extremiternas korrekthet utgår ifrån benaxeln och tåaxeln. Benaxeln är en tänkt mittlinje på benet där man tittar på riktning, eventuell vinkling och rotation som avviker. Tåaxeln är den mittlinje som går från kotled och nedåt hoven (Magnusson, 2006). Det finns flertalet avvikelser däribland tåvid, tåtrång, marktrång, hjulbent och kohasig (se figur 1). Även här har vinklarna i lederna betydelse för individens förutsättningar för hållbarhet och prestation. Brutna benaxlar och tåaxlar medför ökat antal gallor i berörda leder. (Blom och Lagrell 2005). - På en marktrång individ sitter benen för tätt ihop vilket kan medföra sämre balans och även att individen stryker sig på benen. - Tåvid kallas även utåttåad och tåtrång kallas inåttåad. - En hjulbent individ har ökad risk för frakturer i framknäet och för skador på ledkapsel samt sidoligament på framknäets utsida på grund av ökad belastning. (Magnusson, 2006). Figur 1. Normal benställning och olika exteriöra avvikelser ( Andra avvikelser i extremiterna är knipt under knä, bockbent, sabelbent, parallellförskjuten, fransysk, krokhas, harhas, korta kotor och veka kotor. - Knipt under knäet är en avvikelse som innebär att omkretsen på skenan precis under framknäet är mindre än omkretsen längre ner på skenan. Denna exteriöra avvikelse ger 4-5 gånger ökad risk för skador på ytliga böjsenan. (Blom och Lagrell 2005). Den ökar även risken för gaffelbandskador (Magnusson, 2006). 5

6 - Bockbent är när benaxeln i frambenet är bruten framåt i knäet vilket ger ökad risk för hovbroskförbening och skador på kotsenben, gaffelband, ytliga böjsenan (Magnusson, 2006). - Sabelbent är en exteriör avvikelse som innebär att benaxeln är bruten bakåt i framknäet vilket ger stora belastningar på senor och är speciellt allvarligt för hållbarheten på en hopphäst ( - Parallellförskjuten innebär att benaxeln i framknäet är parallellt förskjuten, skenan är inte mitt under knäet. Detta innebär ökad risk för knäledsinflammation och överben på skenben (Magnusson, 2006). - - Fransysk benställning är när hela benets benaxel är utåtroterad men mittlinjen går rakt igenom benet, detta ökar risken för strykskador(magnusson, 2006). - Krokhas innebär en mindre vinkel i hasen och kan ge en ökad risk för spatt ( En rak has istället innebär stor vinkel i hasen och medför en stupande skank. Det är ökad risk för gallor i en rak has men skaderisken bedöms som mindre än för en krokhas (Magnusson, 2006). - Harhas innebär att hasens kontur inte är i linje med skenans kontur och ger ökad risk för harspatt. - Korta kotor blir stumma och ökar risken för sekundära led och senskador. - Veka långa kotor gör att individen lätt trampar igenom för mycket och då ökar belastningen på kotsenben. Skaderisken för senor och gaffelband ökar. (Magnusson, 2006). Rörelsernas korrekthet är viktigt för belastningen av leder och hovar, korrekt rörelse innebär att individen belastar jämnt vid islag. En markvid individ lyfter hovarna i en båge i riktning mot det ben som är i marken vilket kallas för ett nystande steg. Detta medför att individen lättare stryker sig och den belastar hovens yttre vägg mer i islaget mot underlaget. Tåtrång benställning kan medföra att individen lyfter benet mer utåt från det andra benet och för det i en båge framåt, detta kallas ett biljarderande steg(magnusson, 2006). Unghästens exteriör och avvikelsers påverkan Föl är oftast högrektangulära men under tillväxten går unghästen mer mot den kvadratiska formen. Bakdelens vinklar påverkas mycket lite under tillväxten medan framdelen förändras mycket, bland annat blir bogen och överarmen mer stupande. Den exteriör avvikelsen tåvid (utåtåad) är inte så allvarligt på föl och unghästar, det rättar oftast till sig när de växer. Däremot är tåtrång en avvikelse som ger tendens till förslitningsskador. ( Hos föl är det vanligt att de är fransyska fram och har utåtroterad benaxel bak men detta växer de oftast ifrån (Magnusson, 2006). Unghästbedömningar bedömer hur hästen ser ut för dagen men eftersom unghästar växer och utvecklas i olika takt medför det att stora individuella variationer finns. De hästar som senare blir stora växer i regel väldigt ojämnt och kan i perioder knappt verka hålla ihop alls. Då är det viktigt att arbetet anpassas i förhållande till hästens växtperioder så att den inte överansträngs. Det är även viktigt att tänka på att unghästar med exteriöra avvikelser kan behöva längre tid för att bygga upp de muskler som ger möjlighet att arbeta korrekt. (Fredricson och Andersson, 2006). Forskning Höga exteriörpoäng på kvalitetsbedömning är positivt för prestationer på tävlingsbanorna senare i hästens liv. Den totala poängen för exteriör har även ett tydligt samband med livslängd, särskilt tydligt är sambandet mellan extremiternas korrekthet och livslängd. 6

7 Ortopedisk hälsa vid kvalitetsbedömning har även det stark påverkan på livslängden, individerna med minst anmärkning har mindre risk för tidig utslagning. (Wallin, 2001) Sambanden mellan kvalitetsbedömningsresultat och hästens senare tävlingsresultat är mycket höga och arvbarheten för de egenskaper som bedöms vid kvalitetsbedömning är medelhög ( ). Viklund (2010) har studerat vilka samband resultat vid treårstest och kvalitetsbedömning har med tävlingsprestationer. Studien visar att resultat vid treårstest, kvalitetsbedömning och tävling beror 20-50% på arv vilket medför att detta kan förbättras genom avel. Bra resultat på unghästbedömning visade sig ha starkt samband med senare tävlingsresultat. Det tas upp att hållbarhet och temperament är viktiga egenskaper hos sporthästen. Det vore önskvärt att kunna bedöma och registrera dessa egenskaper bättre för att skatta avelsvärdet. Gelinder, Thorén m.fl. (2002) tar upp att det genetiska sambandet mellan unghästbedömning och tävlingsprestation är starkt. Sverige har ett stort statistiskt material samlat från kvalitetsbedömningar vilket är unikt. Inget annat land har så lång kontinuerlig registrering från en och samma bedömning. Referenser Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) Bedömningsreglemente Kvalitetsbedömning Blom och Lagrell Information AB Hästens exteriör. STC. 8-sidig broschyr. Gelinder, Å., Thorén, E., Olsson, E. & Philipsson, J Unghästbedömningars värde för prestation och hållbarhet. Jordbrukskonferensen 2002, SLU, Uppsala, 19-20/ , Magnusson, LE Hästens exteriör: prestation och hållbarhet. Liber AB. Stockholm. Tibblin, B Ridlära. Natur och Kultur. Stockholm. Viklund, Å Genetic evaluation of Swedish warmblood horses. Doctoral thesis no 2010:48. Faculty of veterinary medicine and animal science. SLU, Uppsala. Wallin, L Longevity and early prediction of performance in Swedish horses. Doctoral thesis. ACTA Agraria 288. SLU, Uppsala. Internet ( ). ( ). Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) Bedömningsreglemente 3-årstest ( ). ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) 5l.aspx ( ) ( ) 7

8 Bedömningsprotokoll exteriörprojekt Häst Typ Fördelar hållbarhet.. Nackdelar hållbarhet Förutsättningar för prestation Dressyr Hoppning Huvud, hals, bål mm Avvikelser? Fördelar hållbarhet. Nackdelar hållbarhet.. Extremiteter och rörelsernas korrekthet Avvikelser? Fördelar hållbarhet Nackdelar hållbarhet.. Ridning Rörelser i skritt, takt, balans.. Hållbarhet; Fördelar Nackdelar. Rörelser i trav, takt, balans.. Hållbarhet; Fördelar. Nackdelar. Rörelser i galopp, rytm, balans.... Hållbarhet; Fördelar. Nackdelar Påverkande aspekter på framtida prestationer 8