Land: Österrike. Skolsystemet i olika länder

Transkript

1 Verksledningskansliet Gunilla Olsson (9) Skolsystemet i olika länder Land: Österrike Styrning, administration och genomförande Österrike är en federation bestående av nio delstater, Länder. I likhet med i Tyskland har dessa viss legal makt, de kan utfärda regler, främst för att genomföra de lagar som de nationella/federala Nationalrat och Bundesrat beslutat om. Jämfört med Tyskland är Österrike mer centralt styrt. Den federala österrikiska regeringen har ett antal organ med ansvar för att administrera och/eller genomföra verksamheten i skolorna, främst provins- och distriktsskolstyrelser. I stora drag har federationen ansvar för sekundärutbildning, högre teknisk utbildning och yrkesutbildning. Delstaterna har större ansvar för att administrera och genomföra utbildningen på obligatorisk nivå, vilka drivs av kommunerna. Arbetsmarknadsministeriet och dess organ ansvarar för yrkesutbildningen i företag i den s k duala, grundläggande yrkesutbildningen. Beslutande, administrerande och genomförande organ finns således i flera lager som interagerar och på olika plan också samverkar med externa intressenter i ett komplext mönster, trots att landet har en relativt liten befolkning. Beträffande finansieringen är staten, d v s delstaterna eller federationen, ansvarig för lärarnas löner medan kommunerna svarar för kostnader för skolbyggnader, materiel och drift av skolor på obligatorisk nivå, federationen även för dessa kostnader för utbildningen på högre nivå. Offentliga och privata skolor Andelen elever i privata skolor är ca 12 procent. Privata skolor kan ha statsbidrag om de har en kyrka som huvudman och begär bidrag. Även andra skolor kan få bidrag på grund av särskilda omständigheter. Privata skolor kan följa nationella läroplaner men också följa en egen läroplan. Rätten att starta skolor är inskriven i konstitutionen. De flesta privata skolor ägs av kyrkor eller särskilda intressegrupper. Av de privata skolorna finns dels de som följer samma nationella guidelines som de offentliga, dels de som har en särskild läroplan. Privata skolor får ha egna kriterier för urval annars ska utbildning vara öppen för alla. Privata skolor med kyrkor som huvudmän kan få kostnaderna för lärarnas löner täckta av statsbidrag och lärarna är tjänstemän inom federationen eller provinsen (beroende på vilken skola det rör sig om). Alla privata skolor kan också ansöka om bidrag från ministeriet till vissa andra utgifter som t.ex. byggnader. Även avgiftssystemet varierar mycket. Även förskolor kan vara privata. Det finns ett antal bestämmelser som måste följas. Förskoleverksamheten Förskolan, Kindergarten, räknas inte till utbildningssystemet, såvida det inte gäller barn som inte anses kunna börja skolan. Det finns stora skillnader i tillgången till

2 2 (9) sådan verksamhet i de olika delarna av landet. Trots detta går nästan alla 5-åringar i förskoleverksamhet (år 2003 ca 90 %). Kommunerna svarar för ca 75 procent av förskolorna. De privata finansieras helt av föräldrarna. Skolbarnsomsorg håller på att bli allmänt tillgänglig. Barn mellan 0-3 år kan vistas i barnkrubba (Krippe). Som förskola räknas den verksamhet som gäller barn 3-6 år gamla. Den anses inte heller tillhöra utbildningssystemet och är frivillig. Flertalet (75 %) Krippe är kommunala men de kan också drivas av de federala myndigheterna eller Länder. De offentliga bekostas av respektive myndighet, även privata får offentliga bidrag om de ägs av kyrkor eller liknande, andra har inga bidrag. Verksamheten har ingen läroplan och de flesta syftar inte till att förbereda barnen för skolan, barnen ska få möjlighet att få erfarenheter genom lek, utan att prestera. Det finns särskild utbildning för att bli lärare i Kindergarten, antingen på gymnasienivå (högre sekundär) eller post-sekundära nivå. Den senare är en 2-årig utbildning. Om barn inte anses mogna att börja riktiga skolan får de gå i en förskoleklass som finns i en Volkschule. Detta avgörs av den aktuella läraren. Den obligatoriska utbildningen Primärutbildningen omfattar 6-10-åringar och erbjuds i Volksschule och Grundschule. Volkschule/Grundschule har två stadier, vardera om två år. Det finns en nationell läroplan med bestämda antal lektioner per vecka för varje ämne: religionskunskap, hembygd, tyska, matematik, musik, bild, slöjd/textil, idrott, ett modernt främmande språk (oftast engelska, redan från åk 1). Det finns ett utrymme för valbara ämnen och teman (t.ex. trafiksäkerhet). Undervisningen omfattar lektioner per vecka. Lärarna få bestämma metoder och materiel men de måste stå i överensstämmelse med de nationella bestämmelserna ( läroplanen ) och vara lämpliga för de aktuella barnen. Rektor och inspektörer kan ge detaljerade anvisningar i dessa frågor. Vid 10 års ålder kan eleverna gå vidare till: - Hauptschule, en allmän 4-årig utbildning som kan leda vidare till arbetslivet eller till studier i andra skolformer. I denna skolform återfinns ca 70 procent av årskullen. Ämnena är ungefär desamma som i den svenska grundskolan. Enligt de nationellt gällande reglerna har skolorna möjlighet att fördela undervisningstiden till ämnena inom en ram för de fyra åren, t.ex veckotimmar. - Allgemeinbildende höhere Schule, en universitetsstudieförberedande skolform som omfattar både lägre och högre sekundärutbildning. Hit går ca 30 procent av årskullen. För att komma in på dessa skolor måste man ha betyg Mycket bra eller Bra i tyska, läsning och matematik. De första fyra åren i denna skolform ger utbildning i samma ämnen som i Hauptschule och skolorna har viss frihet att anpassa och profilera utbildningens innehåll. Eleverna specialiserar sig dock de

3 3 (9) två sista åren mot Gymnasium, Realgymnasium och Wirtschaftskundliches Realgymnasium (se nedan). - Volkschuloberstufe som är en fortsättningskurs i den lägre sekundärskolan. Andelen elever som väljer detta alternativ är försumbar. Lärare i primärskolan har utbildning på högskolenivån. För att komma in på en lärarutbildning krävs att man klarat studentexamen (även från en teknisk eller yrkesutbildning). Utbildningen omfattar tre år och avslutas med en examen. Lärare i primärskolan är offentligt anställda (eng: civil servants) av Amt der Landesregierung. Lärare ska delta 15 timmar per år i fortbildning. Ämnena är religionskunskap, tyska, främmande språk, historia, geografi och ekonomi, matematik, geometri, biologi, kemi, fysik, musik, bild/skrivning, teknik, hemkunskap, idrott. Totalt har eleverna lektioner per vecka. Skolornas friutrymme är litet, man har bestämmelser om core areas in individual subjects som ska täckas in. Lärarna får välja metoder och läromedel men både rektorer och inspektörer kan utfärda direktiv för detta. Eleverna fortsätter till nästa årskurs om de har godkänt i alla ämnen. Vid slutet av denna skolform får eleverna ett avgångsbetyg. De kan fortsätta till en academic eller yrkessekundärskola. Lärarna har utbildning på högskolenivå ( tertiary ) vid lärarhögskola. Utbildningen är 3-årig och ger en examen ( teaching diploma examination ). Lärare har minst två ämnen. Lärarna i Allgemeinbildende höhere Schulen har utbildning vid universitet eller konsthögskolor. Utbildningen omfattar 4,5 år (eller mer), minst två ämnen, pedagogik under fem terminer och en praktiktid. Kandidaterna måste genomgå en examination och får om de klarar den ett Magister diploma som dock inte automatiskt leder till en fast anställning. Först måste kandidaterna (graduates) undervisa i ett år och därefter genomgå ytterligare kurser. Lärare vid dessa skolor är federalt anställda. Den högre sekundärutbildningen Elever som redan vid 10 års ålder börjat i Allgemeinbildende Höhere Schule och senare valt en inriktning mot Gymnasium, Realgymnasium respektive Wirtschaftskundliches Realgymnasium fortsätter denna i fyra år (14-18 års ålder). Ungefär 20 procent av 16- åringarna befinner sig i en av de tre skolformerna i Allgemeinbildende Höhere Schule. Vid slutet av utbildningen avlägger eleverna en Matura- examen och får ett examensbetyg, Reifeprufungszeugnis, som ger behörighet till universitetsstudier. I Gymnasium specialiseras studierna mot språk, i Realgymnasium mot matematik, naturvetenskap, miljö, i Wirtschaftskundliches Realgymnasium mot hem- och konsumentkunskap, geografi, ekonomi, miljö, psykologi, filosofi m.m. Mer specialiserande utbildning mot yrken och direkt anställning erbjuds i ett antal skolformer. De ger yrkesutbildning på mellan- och högre nivå. Dessutom finns

4 4 (9) möjligheter till grundläggande yrkesutbildning i det s k duala systemet (se avsnitt 5.5). Dessa Berufsbildende Schulen utbildar för yrken och befattningar inom jord- och skogsbruk, industri och hantverk, handel, socialt arbete, omvårdnad, medicinsktekniska områden. Det finns kurser av olika längd men för att få en fullständig yrkesexamen krävs tre års studier. I examinationen ingår matematik, tyska, modernt språk, karaktärsämnen. Yrkesskolorna med utbildning på mellannivå har lägre tillträdeskrav än de som räknas till den högre sekundärnivån. De ger en dubbel kvalifikation, dvs. behörighet till en befattning i arbetslivet och att studera vidare i högskola/universitet. För att anses färdigutbildad i yrket krävs dock två års anställning. Ungefär en fjärdedel av 16-åringarna går i yrkesskolorna. Till högre sekundärutbildning eller postsekundärutbildning räknas också skolor som utbildar icke undervisande personal i skolan (Erxieher, Sozialpädagoge) och utbildning för lärare i Kindergarten. Båda utbildningarna bygger på avslutad lägre sekundärutbildning. De är 5-åriga och avslutas med en examen och ett diplom. Utbildningen innehåller många allmänna ämnen men också specialiserande studier. Lärlingsutbildning En stor del av ungdomarna går efter avslutad obligatorisk utbildning i en grundläggande yrkesutbildning inom ett dualt system. För att börja i lärlingsutbildning ska man vara minst 15 år. Cirka 40 procent av ungdomar år deltog år Ungefär företag var då involverade. Utbildningen kan erbjudas för ca 250 branscher och arbetsuppgifter. Utbildningen/träningen kan ta två till fyra år och baseras på ett kontrakt. Lärlingen betraktas som elev och ska delta i utbildning i en yrkesskola på deltid men får lön från sin arbetsgivare enligt kollektivavtal. Oftast omfattar utbildningen tre år och där ingår både allmänna och specialiserande ämnen (samhällskunskap, tyska, kommunikation, yrkesanknutet modernt språk, karaktärsämnen). Övergripande syftar yrkesskolans utbildning till att komplettera den träning som eleven ska få tillämpa och träna på arbetsplatsen. Lärlingsutbildningen avslutas med en examination inför en examenskommitté av relevanta intressenter. I diplomet ingår också betyg i de ämnen som yrkesskolan svarat för. Diplomen avser skilda kvalifikationsnivåer, bland de högre examina finns t.ex. Werkmeister. Österrikiska staten svarar för kostnaderna för yrkesskolans utbildning. Det finns också vissa garantier från österrikiska industrin för finansieringen av arbetsplatsens kostnader. Betyg, examina, examination Bedömning/utvärdering av elevernas lärande görs kontinuerligt. Lärare sätter betyg på en 5-gradig skala i alla ämnena (1=Sehr gut, mycket god prestation). Eleverna får årskursbetyg från årskurs 1 och vid slutet av primärskolan ett slutbetyg. Elever som inte når godkänt i något ämne måste antingen pröva och nå godkänt resultat eller gå om årskursen. Lärare och föräldrar kommer överens om betyget eventuellt ska kombineras med en mer utförlig beskrivning av vad eleven uppnått. Vid slutet av primärskolan (då eleverna är ca 10 år) informerar skolan föräldrarna om barnets

5 5 (9) möjligheter till fortsatt utbildning, utifrån intressen och uppnådda kunskaper. Motsvarande gäller för de följande årskurserna. Vid slutet av den lägre sekundärutbildningen får eleverna (14-åringar) ett slutbetyg som meriterar dem för vidare studier eller arbete. Vid slutet av högre, studieförberedande sekundärutbildning prövas eleverna i en examen (Matura). Examensbeviset (Reifprufungszeugnis) ger behörighet till universitetsstudier. Examen omfattar sju skriftliga och/eller muntliga prov i minst fyra ämnen. Provet kan bytas ut mot ett examensarbete i ett av ämnena. Behörighet till studier i högskoleutbildning ger även examen från tekniska gymnasieskolor och yrkesskolor på mellan- och högre sekundärnivå. En yrkesexamen på mellannivå består av fyra delar: matematik, tyska, modernt språk och karaktärsämnesområdet. Vissa examina från yrkesutbildning på högre sekundärnivå kräver tre års arbetserfarenhet för att leda till det avsedda diplomet eller titeln (t.ex. ingenjeur). Tertiär nivå Det finns både universitet och yrkeshögskolor. De senare har en vetenskaplig bas men en praktisk inriktning. Därtill finns ett antal högskolor som inte räknas till vare sig universitet eller yrkeshögskolor men som kräver avslutade studier i högre sekundärutbildning. Hit hör lärarhögskolor med olika inriktningar, utbildning för medicinsk-teknisk personal, utbildning för tekniskt inriktade arbetsuppgifter eller inom handel/administration. Sammanfattning Typ av beslut att bestämma ekonomi, organisation, administration av skolväsendet Beslutande Från mitten av 1990-talet har man gjort vissa försöka att ge skolorna mer autonomi men det har inte gått särskilt långt. Det är de federala, Länder- och de kommunala förvaltningarna som bestämmer. Dock har man försökt att få deltagarinflytande via andra kanaler främst genom att lagstifta om råd med representanter för olika intressegrupper på alla nivåer. att bestämma i personalfrågor som t.ex. tillsättning och anställning (av olika kategorier personal, t.ex. chefer, lärare, annan personal), arbetsvillkor, karriär, lön, kompetensutveckling m.m Bestäms på ministerie- eller Landförvaltningsnivå, bl.a. av en omfattande kader av inspektörer. Det finns också bestämmelser utfärdade på de olika förvaltningsnivåerna om t.ex. lärares skyldigheter att delta i fortbildning. Lärare anges vara civil servants dvs. de har statliga avtal även om de som arbetar i obligatorisk utbildning är kommunalt anställda. Samtidigt finns det regler för hur olika råd ska medverka vid tillsättning av rektorer och lärare. att bestämma om läroplan, kursplaner, annat regelverk som har med mål, innehåll, Det finns en mängd regler som tillsammans blir den läroplan som läraren måste genomföra med sina elever. Ministeriet svarar för den mest övergripande lagstiftningen, som mest tycks handla

6 6 (9) Typ av beslut metodik att göra att svara för nationell utvärdering av kvaliteten och resultaten i skolväsendet som helhet; förekomst av lokal utvärdering/självvärdering att svara för utvärdering av elevernas kunskapsutveckling, nationella prov och utarbeta sådana att svara för tillsyn/inspektion/kontroll i fråga om hur regelverket följs och kvaliteten upprätthålls i enskilda skolor; att svara för revision/motsvarande ekonomisk uppföljning; att svara för stöd till utveckling av skolväsendets och undervisningens kvalitet (utvecklingsprojekt, stimulansbidrag ); att bekosta och besluta om medel för forskning, att genomföra forskningsprojekt att granska läromedel att utbilda lärare Beslutande om de organisatoriskt/administrativa och resursmässiga aspekterna. Målstyrningen i svenska mening som finns i många andra länder - tycks inte ha prövats i Österrike, det är en mycket renodlad regelstyrning som gäller. Ministeriet svarar för supervision /monitoring och alla instanser under detta i den parallella (two-tier) hierarkin kan sägas ha bedömande/utvärderande funktioner men de är inte uttalade. Däremot är systemet mycket kontrollerande (man ser till att reglerna följs). Lärarna och lärarkollektiven samt externa examinatorer och de som utarbetar prov. Barn ges betyg från sju års ålder på en skala 1-5. Vid slutet av alla skolformer genomgår eleverna examinationer som leder till slutbetyg eller diplom som ger tillträde till fortsatt utbildning eller till vissa yrken och befattningar. Dels ett omfattande regelverk, med regler som utfärdas på olika nivåer, dels ett omfattande inspektionssystem, inriktat på undervisningens innehåll och arbetssätt. Ministerie- respektive Land- och kommunnivå. Ministeriet beslutar, Länder implementerar, inspektionen tycks ha en betydande roll men även olika rådgivande organ m.fl. Universiteten (??) Ministeriet ger ut listor på godkända läroböcker. Lärarråden (teacher s conference) eller skolforum (skolors styrelser) väljer från dessa. Valen påverkas av föräldrar och elever. Läroböcker som inte finns på listorna får inte ges till eleverna. Särskilda skolor antingen på gymnasienivå (kindergarten) eller i högskolor. att förklara lärare behöriga till anställning/behöriga att undervisa Lärare utbildas enligt en mycket reglerar utbildningsgång, tar sin examen och ansöker om tjänst. Tjänst tilldelas av ministerium eller Land/kommun efter noggrann prövning av olika instanser (påminner lite om prästtillsättningar i Sverige?).

7 7 (9) Mer om det österrikiska systemet År 2001 var befolkningen drygt 8 miljoner. År 2002 var andelen arbetslösa 4 procent. Undervisningsspråket är tyska. Vissa minoritetsgrupper har rätt till modersmålsundervisning (slovenska, kroatiska, ungerska, tjeckiska, slovakiska, romani och sinti). Sekundärutbildning efter den obligatoriska skolgången Efter 14-år ålder blir uppdelningen på olika utbildningsvägar markerad. Polytechnische Schule ( pre-vocational school, dvs. skolor med förberedande yrkesutbildning ) Allgemeinbildende höhere Schule Oberstufe, Senare delen av den skolform som i första hand förbereder för universitets- eller högre studier Berufsbildende Schulen tekniska och yrkesskolor på mellannivå, högre nivå Skolor för Kindergartenlärare Berufsbildende Schulen på mellannivå omfattar tre år. Det är yrkesutbildning med praktiskt arbete i verkstäder etc. och till viss del i företag under sommaren (jmf gammal svensk teknisk linje!). Efter examen och slutbetyg får man gå vidare med studier eller är man kvalificerad för arbete. Sektorerna där det finns sådan utbildning är: jordbruk och skog, industri och handel (industry and trade), affärer (commercial schools), textil turism, hantverk av olika slag, socialt arbete, medicinskttekniskt arbete, sjukvård. De högre skolorna av denna typ kräver att man gått åtta år i den obligatoriska skolan. I utbildningen ingår både allmänna ämnen och yrkesteori och -praktik. I visas fall är det svårt att avgöra om denna utbildning ska räknas till sekundär eller postsekundär utbildning. Skolorna kan ha egna tillträdesregler men som regel börjar man en sådan utbildning vid 14 års ålder och går en 2-årig utbildning. Cirka 25 % av 16-åringarna går i dessa Berufsbildende Schulen.

8 8 (9) Beslutsnivåerna i det österrikiska utbildningssystemet Federal nivå Medlemmarna i Bundesrat (parlamentet) utses av parlamentet i nio ingående Länder. I den federala regeringen finns en kansler och bl.a. en minister och ett ministerium för utbildning, vetenskap och kultur. På federal nivå ligger - övergripande ansvar för skolsystemet för utbildning på primär- och sekundärstadiet samt yrkesutbildning (ansvaret för utbildning på arbetsplatser ligger dock på ministeriet för arbetsmarknad) och universitetsutbildning. - lagstiftning och genomförande då det gäller all allmän sekundärutbildning, teknisk utbildning på mellannivå och sekundärnivå, yrkesutbildning, utbildning för lärare och annan personal i kindergarten samt för anställningsvillkor för lärare i dessa skolor. - lagstiftning med avseende på tjänstgöringsvillkor för lärare i skolor där skolplikt fullgörs - övergripande lagstiftning som bestämmer vad sedan Länder har ett mer detaljerat ansvar för att genomföra - instans för att överklaga beslut distrikts- och provinsstyrelsernas beslut. Då lagar eller andra bestämmelser utfärdas från federal nivå anges ett datum för när Länder senast ska utfärda tillhörande bestämmelser för genomförandet. För de skolformer där federationen svarar för genomförandet av utbildningen finns regionala skolförvaltningsmyndigheter: provinsskolstyrelser och distriktskolstyrelser. Dessa finns alltså i praktiken i de nio Länder. Provinsskolstyrelserna har knutna till sig kollegiala råd bestående av representanter för lärare, föräldrar, kyrkor, intressegrupper). Dessa styrelsers främsta uppgift är att föreslå lärare och rektorer till intermediate och högre sekundärskolor som sedan utses av ministeriet. Råden utger också föreskrifter m.m. Distriktsskolstyrelserna har samma sammansättning och har rätt att utge direktiv till skolorna och ska ge råd till ministeriet då det kommer förslag till lagar, läroplansrevideringar m.m. Provins- och distriktsskolstyrelserna rymmer inspektörerna. Inspektionen har en lång tradition i Österrike men har mer inriktning mot att styra och leda lärarna än att utvärdera utbildningens kvalitet och vara ansvarsutkrävande. Det finns ett antal rådgivande organ som ministeriet måste höra innan beslut tas i många frågor: Schulreformkommission, Zentrum fur Schulentwickliung, Elternbeirat (föräldraråd), Bundesschulervertretung (elevråd).

9 9 (9) Länder Det finns nio Länder med egna parlament, Landtage, med egna administrationer (Ämter der Landesregierungen). Generellt gäller att lagar som stiftas på federal nivå följs av genomförandebestämmelser som beslutas av Länder. Länder har alltså legislativ makt (troligen motsvarande svenska myndigheters föreskrifter). Länders främsta ansvar är att driva de offentliga skolor där den obligatoriska utbildningen genomförs och att utse lärare och rektorer på dessa skolor. Dock måste alltid den federala nivåns förvaltningsorgan höras även i detta.. På Land-nivå ligger ansvar för att den federala lagstiftningen beträffande tjänstgöringsvillkor genomförs och att utbildningsorganisationen blir sådan att den federala policyn och lagstiftningen genomförs. Länder har särskilt stort ansvar för bestämmelser avseende kindergarten. Kommunerna Skolorna där den obligatoriska utbildningen bekostas och erbjuds drivs i huvudsak av kommuner eller kommunalförbund då det gäller det materiella (byggnader, materiel, stödpersonal). Viss yrkesutbildning (som kan ingå i den obligatoriska skolan) bekostas och drivs av Länder. Lärarkostnader ligger på Länder som i sin tur får ersättning från den federala nivån. Skolorna Sedan början av 1990-talet har olika beslut fört över ökad beslutsrätt till skolorna. Genom en särskild lag har skolforum inrättats (en styrelse för skolan bestående av representanter för lärare, elever och föräldrar) i den obligatoriska skolan som har rätt att utforma den lokala läroplanen och vissa andra pedagogiska frågor. Detta har gjorts möjligt genom att de nationella läroplanerna är något mer öppna än tidigare och timplanen innehåller öppna utrymmen, ungefär motsvarande de svenska skolans och elevens val. Vissa valmöjligheter finns också i sekundärutbildning och yrkesutbildning. Den lokala autonomin omfattar också att det finns vissa möjligheter att bestämma över lärarnas fortbildning och att ägna vissa dagar åt speciella övergripande skolaktiviteter. Skolornas självbestämmande över ekonomin är mycket begränsad, de kan t.ex. få hyra ut lokaler och själva förfoga över inkomsterna, de kan ta emot vissa bidra från sponsorer, yrkesskolor kan få köpa datorer själva men annars är allt bestämt av de överordnade federala eller Ländermyndigheterna. Lärarna i dessa skolor är anställda av skolorna (men ändå statstjänstemän, civil servants). Det pågår en utveckling mot större finansiellt friutrymme även för skolor som styrs och elds av federationen, dvs. skolor på mellannivå och högre sekundärnivå. Universiteten har också haft en stram styrning från ministeriet men håller på att få ökad frihet, bl.a. vad gäller ekonomin.