De stora geografiska variationerna gör att Bhutan är ett av världens artrikaste länder i förhållande till storleken.

Transkript

1 Bhutan Bhutan är ett litet kungadöme som ligger inklämt mellan Indien och Kina i Himalaya. Under hundratals år var bergslandet isolerat från omvärlden; först på 1960-talet skedde en öppning utåt. Sedan kungen gav upp sin absoluta makt i slutet av 1990-talet har en demokratisering gradvis genomförts. De flesta bhutaneser lever på jordbruk för självhushåll. Vattenkraften i bergen tas till vara. Elektricitet är den viktigaste exportprodukten. Geografi Bhutan är ett litet kungadöme inklämt mellan de båda jättarna Indien och Kina i östra delen av Himalaya. Det reser sig från slättland i söder till den tibetanska högplatån i norr. Geografiskt påminner Bhutan om Schweiz; det är ungefär lika stort, har liknande form, saknar kust och består till stor del av höga berg. Landet kan delas in i tre zoner. I den ganska låglänta södra delen finns savann och grässlätter. Merparten av befolkningen bor i bördiga dalgångar i det skogsklädda höglandsområdet i landets mitt, på mellan och meters höjd. Huvudstaden Thimphu ligger i den västra delen av höglandet, på meters höjd. Längst i norr dominerar mäktiga berg som sträcker sig mer än7 000 meter över havet. De stora geografiska variationerna gör att Bhutan är ett av världens artrikaste länder i förhållande till storleken. Bhutans officiella namn är Druk-Yul, som betyder Åskdrakens land. 1/19

2 Yta km2 (2017) Tid svensk + 5 timmar Angränsande land/länder Indien, Kina Huvudstad med antal invånare Thimphu (uppskattning 2010) Övriga större städer Phuntsholing , Gelaphu (uppskattning 2010) Högsta berg Gangkhar Puensum (7 561 m ö h) Viktiga floder Sankosh, Manas, Drangme Klimat Klimatet i Bhutan varierar mycket mellan de olika regionerna och höjden över havet. Variationerna är dock stora i alla regioner, ibland från den ena dalgången till den andra. I den södra delen är det hett och fuktigt året om. Här kommer det på sina håll upp till millimeter regn om året. Det är betydligt svalare i mellanzonen som i snitt får runt millimeter nederbörd om året. I norr råder strängt alpint klimat med ständig snö på bergstopparna. Nederbörden är bara cirka 400 millimeter om året. Merparten av regnet faller från juni till september; då ger sydvästmonsunen mellan 60 och 90 procent av den årliga nederbörden. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Thimphu 20 C (juli), 7 C (jan) 2/19

3 Medelnederbörd/månad Thimphu 20 mm (mars), 220 mm (aug) Befolkning och språk Uppgifterna om antalet invånare har varierat kraftigt. Ett par år före inträdet i FN 1971 hölls landets första folkräkning som visade på nära en miljon invånare, vilket låg som grund för uppskattningar på över två miljoner efter millennieskiftet. Men vid en folkräkning 2005 blev resultatet , vilket nu över lag har godtagits som en korrekt siffra. Befolkningssiffran antas ha trissats upp tidigare i ett försök att stärka respekten för det lilla landet och utverka mer bistånd. Den infekterade frågan om invånare med ursprung i Nepal har också komplicerat bilden (se nedan). Tre befolkningsgrupper dominerar i Bhutan: ngalong, sharchop och lhotshampa. De tre utgör sammanlagt kanske 85 procent av befolkningen, även om det inte finns några exakta siffror. Därutöver finns en rad mindre folkgrupper som ibland kallas urfolk. Ngalong (även kallade ngalop eller bhutia) är antagligen den minsta av de tre huvudgrupperna, men dominerar både politik och kultur. De bor främst i de centrala och nordvästra delarna av landet. Ngalong är av tibetanskt ursprung och talar dzhongkha. Sharchop i öster tros ha sitt ursprung i nordöstra Indien eller i Burma och talar tshanglha. De har i stor utsträckning assimilerats med ngalong. Lhotshampa betyder de från södern eller sydbhutaneser. De är ättlingar till nepaleser som kom till södra Bhutan i slutet av 1800-talet för att bruka jorden. Invandringen fortsatte under större delen av 1900-talet, men nepaleserna levde oftast avskilda från folken i bergsområdena i norr. Under 1980-talet antogs nya lagar som fick till följd att många nepaleser fråntogs rätten till medborgarskap. Kanske en sjättedel av Bhutans invånare berördes. Motsättningarna hårdnade (se Modern historia) och under 1990-talet flydde eller fördrevs tiotusentals till Nepal där de hamnade i flyktingläger. Där blev de kvar tills USA och andra västländer erbjöd en fristad. Mellan 2007 och början av 2014 flyttades bhutaneser till tredje land, men kvar i två läger i Nepal fanns fortfarande omkring lhotshampa. Bland dem som bor kvar i Bhutan finns många som fortfarande saknar medborgarskap. Alla icke-nepalesiska folk i Bhutan kallas ibland med ett gemensamt namn för drukpa. Tidigare hade landet tre officiella språk: dzongkha, engelska och nepali, men sedan 1988 är endast dzongkha nationellt språk. Dzongkha och tshanglha är tibetoburmanska språk, medan nepali är indoariskt. Det talas ytterligare ett 20-tal språk i landet. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 20,1 (2014) Andel invånare i städerna 39,4 procent (2016) Nativitet/födelsetal 3/19

4 18,5 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 6,5 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,5 procent (2014) Fertilitetsgrad 2,2 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 46,3 procent (2014) Förväntad livslängd 70 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 70 år (2015) Förväntad livslängd för män 70 år (2015) Folkgrupper ngalong och sharchop %, lhotshampa %, övriga % Språk dzongkha är officiellt språk 1. i övrigt talas bland annat engelska och nepali Religion 1 Enligt författningen har buddismen en särskild ställning som andligt arv i Bhutan med principer om fred, barmhärtighet och tolerans. Samtidigt råder religionsfrihet och kungen är beskyddare av alla religioner. Viss kritik förekommer för att buddistiska ideal pådyvlas även icke-buddister. Bland annat förväntas alla skolelever delta i vissa ritualer, som obligatorisk daglig meditation. Mahayanabuddism kom till Bhutan på 600-talet. Alltsedan dess har buddismen haft en framträdande roll i samhället. Två av de fyra skolorna inom tibetansk buddism utövas: kagyü och nyingma. Klosterväsendet med omkring munkar finansieras till stor del av staten. I Bhutan finns även ett stort antal hinduer, varav de flesta är av nepalesiskt ursprung, samt ett fåtal muslimer och kristna. Utbildning Först under 1960-talet började ett modernt skolväsende byggas upp i Bhutan; tidigare sköttes undervisningen i huvudsak av buddistkloster. Utbyggnaden har tagit fart på senare år och satsningar har också gjorts på vuxenutbildning vilket bidragit till sjunkande analfabetism. I början av 1990-talet kunde bara 20 procent av invånarna läsa och skriva medan andelen nu ligger över 60 procent. Barnen börjar ett första skolförberedande år vid sex års ålder och går sedan ett första sexårigt stadium. Formell skolplikt finns inte men det stora flertalet barn går det första stadiet. Därefter följer ytterligare sex år uppdelat på två nivåer. Ungefär tre av fyra barn går även de högre stadierna. En ganska stor andel barn, särskilt de som 4/19

5 går de högre klasserna, måste bo inackorderade för att kunna gå i skolan. Utbildningen är i stort sett avgiftsfri. Undervisningen sker på engelska redan från skolstarten, men nationalspråket dzongkha är obligatoriskt ämne för alla. Miljökunskap är ett viktigt skolämne. Bhutan har en särställning bland fattiga utvecklingsländer i sin miljömedvetenhet (se Naturtillgångar och energi). Det finns några högskolor med bland annat lärarutbildning och kurser i företagsekonomi och teknik. För universitetsutbildning är studenterna hänvisade till studier utomlands. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 88,1 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 24 (2012) Läs- och skrivkunnighet 52,8 procent (2005) Kostnader för utbildning i andel av BNP 5,9 procent (2014) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 17,8 procent (2014) Kultur Bhutans kulturella traditioner är tätt förknippade med den buddistiska religionen. Bildkonst, dans och musik präglas av stark symbolik som gestaltar religionens tankar om det godas seger över ondskan. Konstnärernas roll är i huvudsak att underordna sig traditionen. I allmänhet förs kunskaperna vidare i klostren. Kloster och tempel är rikt smyckade med målningar som avbildar Buddhas och andra framträdande personligheters liv och gärningar. Målningarna finns både direkt på väggarna och på dukar monterade på tyg. Sådana målningar, thanka, finns också i privata hem. Även vanliga husfasader på bostäder och butiker är målade med både dekorativa mönster och religiösa symboler som ska hålla onda andar borta och trygga ett gott liv för invånarna eller butiksägarna. Bildhuggning, träsnideri, gjutning av skulpturer och föremål samt guld- och silversmide är andra vanliga konstformer av stor betydelse för religionsutövningen. Den särpräglade arkitekturen är kanske den kulturyttring som starkast förknippas med Bhutan. Mest berömda är de ofta månghundraåriga dzongerna, mäktiga byggnader som oftast är strategiskt placerade för att i äldre tider ha fungerat som försvarsanläggningar. Det finns en dzong i varje provins och drygt ett halvdussin av dem räknas in bland landets viktigaste byggnadsminnen. De flesta dzonger inrymmer både civil förvaltning och kloster och är byggda kring ett flertal gårdar. De nedre våningarna är murade och vitmålade, medan övervåningarna kan vara täckta med trä eller försedda med ornamenterade och dekorerade burspråk av trä. Samma principer präglar nästan all civil arkitektur. I stort sett alla nya byggnader, inklusive moderna kontorshus i Thimphu, följer enligt lag bhutanesisk tradition. 5/19

6 Inte ens en så modern konstform som film står fri från religion och tradition. Regissören Khyentse Norbu fick en världssuccé med sin debutfilm Fotboll för Buddha (1999). Men han är också en av Bhutans mest vördade religiösa personligheter och erkänd som en reinkarnation av en berömd tibetansk lamamunk på 1800-talet. Hans andra film Travellers and Magicians (2003) var den första som spelades in i Bhutan. I juni 2012 brann det berömda 1600-talstemplet Wangdue Phodrang ned till grunden. Templet i östra Bhutan ligger på meters höjd på en plats där två floder rinner samman. De allra flesta värdesaker som fanns inne i templet kunde räddas och premiärminister Jigme Thinley lovade bhutaneserna att templet skulle byggas upp igen. Massmedier Yttrande- och pressfrihet garanteras i författningen som antogs Men begränsningar förekommer, bland annat är det inte tillåtet att kritisera kungen och det politiska systemet. Fram till 2006 fanns bara en statligt ägd tidning, Kuensel, som gavs ut på engelska, dzongkha och nepali två gånger i veckan. Då tillkom engelskspråkiga tidningarna Bhutan Times och Bhutan Observer, och idag finns ett tiotal tidningar. Men tidningarna har svårt att klara sig och är beroende av annonsintäkter från staten. Den första dagstidningen, Bhutan Today, lanserades 2008, men fick snart övergå till att komma ut två gånger i veckan. Sedan 2009 ges Kuensel ut som dagstidning, på engelska och dzongkha. Samtliga finns också på internet, och några av de nystartade publikationerna har helt slutat att komma ut i tryckt form. De flesta bhutaneser får sina nyheter via radion. De första radiosändningarna inleddes Först 1999 började public service-bolaget Bhutan Broadcasting Service (BBS) med TV-sändningar. Dessförinnan var TV förbjudet, liksom internet. TV visar program på engelska och dzongkha; radio har sändningar på ytterligare två språk hade drygt hälften av hushållen TV, enligt officiell statistik. Drygt var tionde invånare hade tillgång till internet. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 32,7 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 82,1 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 34,4 (2014) Äldre historia Från 600-talet spreds buddismen med tibetanska munkar i det område som i dag är Bhutan. Religionen fick ett starkt fäste i området. Under namnet Druk-Yul enades riket på 1600-talet under den tibetanske munken Ngawang Namgyal. Han tog sig titeln shabdrung och skapade ett starkt rike som kom att bestå i 300 år infördes monarki med ärftlig tronföljd och shabdrungen avsattes. Från 1910 blev Storbritannien landets skyddsmakt tog Indien över den rollen. 6/19

7 Bhutan kan ha varit bebott redan f Kr, men det finns liten kunskap om landets tidiga historia. På 600-talet e Kr började munkar från Tibet missionera i området och buddismen fick därefter stort inflytande på utvecklingen. Den tibetanske munken Ngawang Namgyal enade landet på 1600-talet och gav det namnet Druk-Yul (Åskdrakens land). Under Namgyal upprättades ett tvådelat styrelseskick, med dels en administration för religiö sa frågor, dels en för världsliga angelägenheter. Båda underställdes Namgyal som tog titeln shabdrung ( den man underordnar sig ). Detta system kom att bestå i nästan 300 år. Under slutet av 1800-talet försvagades centralregeringens makt. När den siste shabdrungen avled 1903 enades prästerskap, tjänstemän och landets mest inflytelserika familjer om att införa monarki med ärftlig tronföljd. Ugyen Wangchuck valdes 1907 till landets första kung. I ett avtal 1910 lovade Storbritannien att inte lägga sig i Bhutans inrikespolitik. I gengäld skulle Bhutan låta sig vägledas av Storbritannien i utrikespolitiska frågor. När Indien blev självständigt 1947 övertog det rollen som landets skyddsmakt inrättades en lagstiftande församling. Modern historia Först på 1960-talet gjorde den moderna världen insteg i Bhutan som efter hand försiktigt öppnade upp sig mot omvärlden. Samtidigt ville kungen värna landets särart och under 1980-talet inleddes en bhutaniseringskampanj som ledde till motsättningar med nepalesiskättade invånare i söder. Småningom började kungen förbereda för övergång till parlamentarisk demokrati och 2008 hölls det första valet. Fram till 1960-talet fanns varken moderna vägar, sjukhus, elektricitet eller postgång i det isolerade Bhutan. Det årtiondet inledde den tredje kungen, Jigme Dorji Wangchuck, en modernisering. Orsaken var delvis en oro för att Bhutan annars skulle gå samma öde till mötes som andra buddistiska riken i Himalaya: Tibet hade invaderats av Kina och Sikkim var på väg att uppgå i Indien. När fadern avled 1972 tillträdde den 16-årige Jigme Singye Wangchuck som Bhutans fjärde kung. Han lanserade begreppet bruttonationallycka som ledstjärna för en försiktig modernisering och ekonomisk utveckling utan att göra avkall på landets buddistiska kultur och traditioner. Under 1980-talet började kungen genomföra reformer för att stärka den nationella identiteten. Han ansåg att Bhutan höll på att bli alltför splittrat mellan olika kulturella identiteter. I söder var nepaleser i majoritet och de utgjorde en växande andel av invånarantalet (se Befolkning och språk). I slutet av 1980-talet intensifierades kampanjen. Ett bhutaniseringsprogram antogs, med krav på att alla invånare måste iaktta viss traditionell klädedräkt och etikett. Nepali förlorade sin status som officiellt språk och undervisning i detta språk upphörde i skolorna. Regeringen började tillämpa en medborgarlag som i ett slag gjorde många sydbhutaneser statslösa. Flyktingläger i Nepal Protester mot kampanjen förekom, med såväl fredliga demonstrationer som sprängattentat och skärmytslingar. Armén anklagades för övergrepp mot befolkningen i söder. Med början 1991 flydde eller fördrevs tiotusentals nepaleser. De flesta hamnade i flyktingläger i Nepal, i FN:s regi. Myndigheterna i Bhutan hävdade att de var illegala invandrare. Nepal vägrade att ta emot dem. Förhandlingar mellan länderna för att lösa flyktingfrågan inleddes 1993 men utan större resultat. Snart uppgick antalet flyktingar till över /19

8 Påtryckningar utifrån bidrog till att en demokratisering inleddes i Bhutan. Kungen gav upp sin absoluta makt Rollen som regeringschef övergick till ett ministerråd med roterande premiärminister förkunnade kungen att landet skulle få en skriven grundlag och att den lagstiftande församlingen i framtiden skulle utses genom allmänna val. Författningsförslaget skrevs om flera gånger och invånarna uppmanades att delta i diskussioner om dess innehåll. Småningom beslutades att partier skulle tillåtas och att landet skulle få ett parlament med två kamrar. En rad rättigheter skrevs in i grundlagen och reformer av rättsväsendet genomfördes (se Politiskt system). Kungen abdikerade i december 2006 till förmån för sin äldste son, 26-årige Jigme Khesar Namgyal Wangchuk. Både tronskiftet och den försiktiga demokratiseringen torde ha påverkats av händelserna i det närliggande Nepal, där kungamakten var i gungning. Fria val I juli 2007 aviserades att de första valen i landet skulle hållas. Registreringen av politiska partier inleddes samtidigt. Bara två partier godkändes; ett tredje fick inte ställa upp eftersom kandidaterna ansågs sakna tillräcklig utbildning och politiken strida mot grundlagens anda. Därpå hölls provval med påhittade partier för att befolkningen skulle få bekanta sig med valproceduren. Kring årsskiftet hölls val till parlamentets överhus, nationalrådet, där de 25 medlemmarna inte får tillhöra något politiskt parti (se Politiskt system). I mars följde val till underhuset, nationalförsamlingen. Det gav Bhutans freds- och välgångsparti (DPT) 45 av 47 mandat, medan Folkets demokratiska parti (PDP) fick två mandat. Att DPT vann så stort förvånade många, eftersom båda partier var lojala mot kungen och hade likartade program. Avgörande var kanske att kungen troddes stödja DPT. Många invånare var fortfarande något frågande inför den demokratiseringsprocess som initierats från högsta nivå och undrade vad det skulle innebära för det konservativa kungadömet. Men bhutaneserna var vana vid att göra som kungen sade. Valdeltagandet var nästan 80 procent. Första författningen Efter valet bildades en regering med DPT:s ledare Jigme Thinley som premiärminister. Han hade innehaft den fram till 2008 roterande posten som regeringschef ett par gånger. I juli antogs formellt landets första skrivna grundlag, av kungen och de båda nyvalda kamrarna i parlamentet. I november 2008, två år efter det att hans far abdikerat, kröntes den 28-årige Jigme Khesar Namgyal Wangchuk i en praktfull och ålderdomlig ceremoni i huvudstaden Thimphu. Lokala val skulle enligt de ursprungliga planerna också hållas under 2008 men de fick skjutas upp då nödvändig lagstiftning ännu inte var på plats. Först i september 2009 antog parlamentet en vallag som möjliggjorde lokal- och regionalval, som sedan hölls mellan januari och juni Inga partier tillåts delta i de lokala valen, alla kandidater ställer upp som oberoende. I oktober 2011 gifte sig kung Jigme Khesar Namgyal Wangchuk, 31 år, med en 21-årig kvinna av folket, Jetsun Pema. Vigseln skedde enligt en urgammal buddistisk ceremoni i ett kloster från 1600-talet. Närvarande var i huvudsak den bhutanesiska kungafamiljen, inga utländska statschefer eller kungligheter var där. Tusentals bhutaneser följde händelsen via nationell TV. 8/19

9 Politiskt system Bhutan har genomgått en gradvis övergång från en monarki där kungen hade absolut makt till en parlamentarisk demokrati. Landet fick en skriven grundlag för första gången 2008 och det första parlamentsvalet hölls samma år. Författningen garanterar grundläggande fri- och rättigheter. Medborgarna har också en rad plikter som att främja tolerans och skydda miljön. Kungen, druk gyalpo, har fortfarande stora maktbefogenheter och en stark ställning som symbol för nationell enighet. Tronen ärvs, företrädesvis av en son, när kungen har fyllt 65 år. Kungen har uppgifter som att upprätthålla seder och traditioner, bevilja medborgarskap och föreslå lagar. Han är överbefälhavare och tillsätter en rad viktiga poster som domare, valkommissionens medlemmar, centralbankschef och nyckelpersoner inom försvaret. Parlamentet består av kungen och två kamrar vars ledamöter väljs på fem år. Underhuset, nationalförsamlingen, får ha upp till 55 ledamöter som väljs från de 20 distrikten i proportion till befolkningsstorleken. Varje distrikt, dzongkha, ska ha minst två och högst sju ledamöter i nationalförsamlingen. I de två val som hållits, 2008 och 2013, utsågs 47 ledamöter. Två valomgångar hålls. De två partier som får flest röster i första omgången deltar i en andra. Det segrande partiet utser en premiärminister och kungen utser övriga ministrar utifrån dennes rekommendationer. Ingen premiärminister får sitta mer än två mandatperioder. De 25 ledamöterna i överhuset, nationalrådet, får inte tillhöra något politiskt parti. Fem av dem utses av kungen medan resten väljs direkt i distrikten. Alla lagförslag måste först godtas i båda kamrar och därefter godkännas av kungen. I lokala och regionala val får kandidaterna inte heller tillhöra något parti. De första lokala och regionala valen skulle enligt ursprungliga planer också hållas 2008, men det drog ut på tiden med att få lagstiftningen på plats. Först under 2011 hölls val för att utse företrädare i de 20 dzongkha och i 205 underdistrik kallade geog. Politiska partier Politiska partier var länge förbjudna men tilläts registrera sig från Två blev godkända inför det första parlamentsvalet. Det ena var Bhutans freds- och välgångsparti (Druk Phuensum Tshogpa, DPT) under ledning av Jigme Thinley. Det andra var Folkets demokratiska parti (People s Democratic Party, PDP) som leddes av kungens ingifte farbror, Sangay Ngedup. Båda partiledarna hade två gånger innehaft landets tidigare roterande premiärministerpost. Båda lovade att hålla fast vid den rådande ekonomiska femårsplanen och kungens visioner i allmänhet. Möjligen uppfattade väljarna DPT som mer rojalistiskt och det bidrog till att partiet vann stort i valet Thinley blev landets första demokratiskt valda premiärminister (se Aktuell politik). I valet i juli 2013 segrade dock PDP. Inför valet 2013 bildades ytterligare två partier: Solidaritet, Rättvisa, Frihet (Druk Nyamrup Tshogpa, DNT) och Druk Chirwang Tshogpa (DCT). Inget av dem fick plats i parlamentet. Rättsväsen Demokratiseringen i Bhutan har också inneburit ökad rättssäkerhet och satsningar för att bekämpa korruption. Myndigheterna anklagas dock för fortsatt diskriminering av de nepaleser som finns kvar i landet, bl a vägras många av dem medborgarskap (se Befolkning och språk och Modern historia). 9/19

10 Liksom mycket annat i det bhutanesiska samhällslivet bygger rättssystemet i hög grad på traditionell praxis och är ganska informellt. En grundidé är att enklare rättsfall ska lösas på lokal nivå genom medling och kompromisser. En högsta domstol, tänkt som ny högsta rättsinstans, ska enligt den nya författningen inrättas, men kungen har fortsatt stort inflytande över tillsättningarna. Dödsstraffet avskaffades FAKTA POLITIK Officiellt namn Druk-Yul/Bhutan Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Jigme Khesar Namgyal Wangchuk (2006 ) Regeringschef premiärminister Tshering Tobgay (2013 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Folkets demokratiska parti (PDP) 32, Druk Phuensum Tshogpa (DPT) 15 (2013) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Druk Phuensum Tshogpa (DPT) 45, Folkets demokratiska parti (PDP) 2 (2008) Valdeltagande 66,1 % i parlamentsvalet 2013 Kommande val parlamentsval 2018 Aktuell politik Det andra valet i Bhutans historia hölls 2013 och ledde till ett regeringsskifte, om än mellan två likartade rojalistiska partier. Enligt bedömare straffade väljarna den sittande regeringen då de ogillade landets ekonomiska beroende av Indien, samt ansåg att regeringen fokuserat för mycket på bruttonationallycka och ägnat sig för lite åt invånarnas ekonomiska behov. Strax före valet drabbades regeringen också av ett allvarligt bakslag. Parlamentets talman Jigme Tshultim samt inrikesminister Lyonpo Minjur Dorji fälldes i mars 2013 i en korruptionsaffär som gällde en omstridd markaffär tio år tidigare. De dömdes till två och ett halvt respektive ett års fängelse, fast med möjlighet att istället betala böter. Tretton medåklagade fick liknande domar. I valet till överhuset, nationalrådet, som hölls i april kandiderade 67 personer till de 20 valbara platserna (se Politiskt system). Bara sex sittande ledamöter ställde upp och de blev alla omvalda. I det avgående nationalrådet satt fyra kvinnor; i det nyvalda ingick ingen kvinna. Valet till nationalförsamlingen hölls i maj och juli. Två nya partier ställde upp, vid sidan av det regerande Bhutans freds- och välgångsparti (DPT) och Folkets demokratiska parti (PDP). Men i andra valomgången i juli återstod bara DPT och PDP. Den här gången vann PDP med bred marginal och säkrade 32 mandat, medan DPT fick återstående /19

11 Under DPT:s styre hade Bhutan visserligen upplevt en snabb ekonomisk utveckling, men samtidigt pyrde folkligt missnöje över stigande arbetslöshet bland unga, växande ekonomiska och sociala klyftor i samhället samt en stor inflyttning till städerna. Valdeltagandet låg på 66 procent, vilket var betydligt lägre än Sent i juli 2013 tillträdde en ny PDP-regering med Tshering Tobgay som premiärminister. Bland de elva ministrarna i hans regering fanns Bhutans första kvinnliga minister, Dorji Choden, som fick ansvar för arbete och mänskliga bosättningar. Hon, liksom sex andra tidigare DPT-kandidater, hade bytt parti till PDP efter den första valomgången. Den nye premiärministern Tshering Tobgay intog en skeptisk hållning till den vittberömda bhutanesiska metoden att mäta landets ekonomi i bruttonationallycka (BNL), avsedd att ge en bredare beskrivning av landets tillstånd än den sedvanliga bruttonationalprodukten (BNP). Han sade i en intervju efter tillträdet att BNL tenderar att bortse från realiteter som korruption, arbetslöshet och budgetunderskott. Han sade också att BNL är alldeles för krångligt att mäta (se även Ekonomi). FAKTA POLITIK Officiellt namn Druk-Yul/Bhutan Statsskick monarki, enhetsstat Statschef kung Jigme Khesar Namgyal Wangchuk (2006 ) Regeringschef premiärminister Tshering Tobgay (2013 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Folkets demokratiska parti (PDP) 32, Druk Phuensum Tshogpa (DPT) 15 (2013) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Druk Phuensum Tshogpa (DPT) 45, Folkets demokratiska parti (PDP) 2 (2008) Valdeltagande 66,1 % i parlamentsvalet 2013 Kommande val parlamentsval 2018 Utrikespolitik och försvar Bhutans kontakter med omvärlden var länge mycket begränsade. Under hela 1900-talet hanterades utrikesfrågor av först Storbritannien och sedan Indien. Men på 1960-talet började landet försiktigt öppna upp sig mot omvärlden. Bhutan blev medlem av FN På senare år har Bhutan i rask takt etablerat diplomatiska relationer med länder världen över. Idag finns formella förbindelser med drygt ett 50-tal länder, däribland Sverige, som även ingår i en grupp europeiska nationer som står för en stor del av biståndet till landet. Bhutan saknar däremot formella relationer med samtliga av de ständiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, bland annat Kina och USA. Som förste amerikanske utrikesminister höll John Kerry i februari 2015 ett möte med bhutanska regeringsföreträdare, däribland premiärministern Tshering Tobgay, i samband med ett besök i Indien. 11/19

12 Indien är den i särklass viktigaste handels- och samarbetspartnern. Grannjättens ställning som skyddsmakt ströks utan åthävor när de båda ländernas särskilda vänskapsavtal uppdaterades Bhutan fick större självbestämmande i internationella och militära frågor, och dessutom stärktes det ekonomiska samarbetet. Bland annat råder frihandel och passfrihet mellan länderna. Indien och Bhutan samarbetar också i säkerhetsfrågor längs gränsen. Förhållandet till grannen i norr, Kina, är betydligt mer komplicerat. Relationen till Kina försämrades drastiskt vid oroligheterna i Tibet 1959, då flera tusen tibetaner flydde till Bhutan. De båda länderna inledde på 1980-talet diskussioner om gränsdragningen mellan sig. De undertecknade en överenskommelse om fred i gränsområdet 1998, men sedan dess har över 20 samtalsrundor hållits utan att gränsfrågan helt lösts. Bhutan anser att kineserna har byggt vägar in på bhutanesiskt territorium och att kinesisk militär vid flera tillfällen gått över gränsen. Kontakten med Nepal har varit spänd sedan slutet av 1980-talet, då tiotusentals människor flydde från södra Bhutan till Nepal (se Modern historia). På senare år har länderna dock börjat förhandla om handelsavtal och eventuella diplomatiska relationer. Bhutan är medlem i de regionala samarbetsorganen Saarc (South Asian Association for Regional Cooperation) och Bimstec (Bay of Bengal Initiative for MultiSectoral Technical Cooperation). När landet 2010 stod värd för ett toppmöte inom Saarc sågs det som ett tydligt tecken på att det tidigare isolerade landet nu har en aktiv roll i regionala och globala sammanhang. Armén består till största delen av frivilliga, men en viss grad av värnplikt förekommer också. Utbildningen sköts av Indien. En hemvärnsstyrka skyddar viktiga anläggningar. Därutöver finns också en kunglig livvaktsstyrka, en halvmilitär poliskår och en beväpnad skogvaktarstyrka. Totalt rör det sig om cirka man. FAKTA FÖRSVAR Ekonomisk översikt Utvecklingsnivån var länge extremt låg i Bhutan; till mitten av 1900-talet saknades i stort sett allt som förknippas med den moderna världen. Ekonomin byggde traditionellt helt på boskapsskötsel och jordbruk för självhushållning. Först 1999 infördes en viss inkomstbeskattning och utländska investeringar blev tillåtna. På kort tid har utvecklingen nu satt fart, främst genom satsningar på vattenkraft. Turismen har också stor potential. Tre stora vattenkraftverk byggdes mellan 1988 och De tillkom med stöd av Indien, som importerar större delen av den elektricitet som produceras. Elförsäljningen står nu för 20 procent av statens inkomster och över 30 procent av exportintäkterna. Beslut fattades 2009 om att bygga ytterligare fem vattenkraftverk i samarbete med Indien, men byggstarten har dragit ut på tiden. Elexporten har bidragit till god ekonomisk utveckling, med stora framsteg i fattigdomsbekämpningen (se Sociala förhållanden) och satsningar på infrastruktur. Tillväxten låg runt 8,5 procent årligen i ett årtionde innan den bromsades in något från Orsaken var till stor del nya kredit- och importrestriktioner för att motverka en växande brist på indiska rupier i valutareserven. Bhutan är beroende av indiska rupier, som tjänas på elförsäljningen, för att kunna köpa varor i regionen låg tillväxten på 5,2 procent. 12/19

13 I Bhutan talar man också hellre om bruttonationallyckan, ett kungligt myntat uttryck, än om bruttonationalprodukten (BNP). Det syftar på att ekonomisk utveckling ska ske i samklang med miljö och natur, och att hänsyn ska tas även till andliga och kulturella behov. Regeringen använder sig av femåriga utvecklingsplaner. I den elfte femårsplanen riktas fokus på grön socioekonomisk utveckling som kommer alla invånare till del och bidrar till att stärka landets självständighet. Turismen blir snabbt en allt viktigare inkomstkälla och antalet besökare ökar snabbt. Det sker dock under strikt reglerade former (se Turism). Bistånd, inte minst från Indien, spelar fortfarande en viktig roll i ekonomin. FAKTA EKONOMI BNP per person 2656 US dollar (2015) Total BNP miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt 6,2 procent (2016) Jordbrukets andel av BNP 17,0 procent (2016) Industrins andel av BNP 42,2 procent (2016) Servicesektorns andel av BNP 41,4 procent (2016) Statsskuldens andel av BNP 94,8 procent (2015) Valuta ngultrum Bytesbalans ,6 miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 85,3 procent (2015) Viktigaste exportvaror elektricitet, metallegeringar och mineraler, cement Största handelspartners Indien Naturtillgångar och energi Stora och huvudsakligen oexploaterade naturtillgångar finns i form av vattenkraft, skog och mineraler. Flera kalciummineraler utvinns, som karbid, dolomit, gips, kalkspat och anhydrit. Viss brytning av kol och skiffer förekommer också. Vattenkraften är Bhutans viktigaste ekonomiska tillgång (se Ekonomi). Exporten till Indien har bidragit till en snabb utveckling. Det första vattenkraftverket Chhukha invigdes i slutet av 1980-talet och under 2000-talets första årtionde togs ytterligare två kraftverk i bruk. Utbyggnaden av elnätet i landet har skett i högt tempo och 13/19

14 2013 rapporterades 95 procent av invånarna ha tillgång till elektricitet. Bara fem år tidigare var siffran 60 procent. Ved har tidigare utgjort den viktigaste energikällan. Miljövård genomsyrar all ekonomisk och social planering i Bhutan. Såväl gruvdrift som utbyggnaden av vattenkraft och industri får till en del stå tillbaka av miljöhänsyn. Bilarnas avgasutsläpp är noga reglerade. Miljökunskap är ett av basämnena i skolorna och invånarna uppmanas genom kommunala kampanjer att inte skräpa ned på gatorna eller i naturen. Bhutan är ett av världens artrikaste områden, och har kunnat så förbli delvis tack vare sina stränga miljölagar. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt 1 001,1 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 1,29 ton (2014) Energianvändning per person 358 kilo oljeekvivalenter (2007) Jordbruk och fiske Enkelt jordbruk och boskapsskötsel för självhushållning är den traditionella ekonomiska basen i Bhutan. I de nordliga bergsområdena flyttar fortfarande en del folkgrupper med sina jakar efter årstiderna. I något lägre regioner håller många också får. Över hälften av invånarna är sysselsatta inom jordbruket som i allmänhet bedrivs i små familjeenheter. Jordbrukets betydelse för landets ekonomi avtar dock. Bara runt 3 procent av landets yta kan stadigt användas för jordbruk och boskapsskötsel. Ris är stapelvara men skördarna räcker inte till för att föda befolkningen utan ris måste också importeras. Majs, bovete, vete och potatis är också vanligt förekommande. Frukt och kryddor odlas alltmer även för försäljning; äpplen, apelsiner, kardemumma och ingefära hör till de viktigaste grödorna. Skogsbruket är viktigt men hårt reglerat av miljöskäl. Nära 70 procent av landets yta täcks av skog, och andelen får enligt lag inte underskrida 60 procent. Merparten av skogsbeståndet är statlig egendom, medan en mindre del får utnyttjas av lokalbefolkningen. Svedjebruk är förbjudet. Framför allt är det avskräckande exempel från skogsskövlingens följder i grannländerna som har drivit fram de stränga lagarna. Det finns gott om fisk i floderna men fångsterna är små, främst av religiösa skäl. Många buddister vill inte döda fisk. FAKTA JORDBRUK Andel av landytan som används för jordbruk 13,6 procent (2012) Industri Billig el från vattenkraften har bidragit till att industrisektorn vuxit rejält sedan 1990-talet. Industrin står idag för över 40 procent av ekonomin. I huvudsak rör det sig om relativt småskalig lätt industri. 14/19

15 Det som tillverkas är bland annat metallvaror, cement, trävaror, livsmedel, tändstickor, ljus, mattor och dylikt. Nästan alla industrier ligger nära gränsen mot Indien i söder. Den lilla gränsstaden Phuntsholing är den viktigaste industriorten invigdes landets första IT-park i Thimphu, men den har haft svårt att locka såväl utländska som inhemska företag. Utrikeshandel Indien dominerar helt som handelspartner; de enda vägarna till och från Bhutan går till grannjätten i söder. Försäljningen av elektricitet har stor betydelse och dessutom god potential att växa. Ökad elexport hoppas kunna vända underskottet i utrikeshandeln, det vill säga att landet importerar mer än det exporterar. Exporten i övrigt består främst av metallegeringar och mineraler, cement, jordbruksprodukter och virke. Bland det som köps från utlandet finns maskiner och fordon, oljeprodukter, metallvaror och livsmedel. En ny handelsrutt invigdes i början av 2010 för att underlätta handeln med Bangladesh. Avståndet mellan de båda länderna, genom Indien, är bara drygt 40 mil. Tillsammans med de sju övriga medlemmarna av den sydasiatiska samarbetsorganisationen Saarc (South Asian Association for Regional Cooperation) har Bhutan undertecknat ett frihandelsavtal, Safta (South Asian Free Trade Area). Avtalet syftar till att successivt minska tullavgifter och avlägsna andra handelshinder mellan länderna. Bhutan ansökte om medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) 1999, men hade ännu 15 år senare inte velat ta steget fullt ut och blivit medlem. FAKTA UTRIKESHANDEL Bytesbalans ,6 miljoner US dollar (2015) Varuhandelns andel av BNP 85,3 procent (2015) Viktigaste exportvaror elektricitet, metallegeringar och mineraler, cement Största handelspartners Indien Arbetsmarknad Den officiella arbetslösheten ligger på bara ett par procent, vilket delvis beror på att en stor del av invånarna inte ingår i den officiella arbetskraften. Många försörjer sig genom jordbruk och boskapsskötsel för självhushåll. Bland ungdomar är andelen utan jobb betydligt högre. Ett problem är att de ofta saknar rätt kunskaper för tillgängliga arbeten, till exempel i den expansiva byggsektorn. Följden blir att Bhutan är starkt beroende av importerad arbetskraft från främst Indien, samtidigt som relativt välutbildade bhutaneser är utan sysselsättning. 15/19

16 Ett problem rapporteras också vara att många unga bhutaneser inte vill ta jobb som de anser vara under deras sociala status särskilt i den privata sektorn. Samtidigt är det ont om offentliga tjänster. Regelrätta fackföreningar är förbjudna och någon strejkrätt förekommer inte. En lag från 2007 erkänner dock rätten att bilda förening på en arbetsplats om minst tolv anställda vill det, men det är oklart vad ändringen innebär. Lagen ger också anställda rätt att vända sig till domstol om de har klagomål. Bybor måste ofta frivilligt delta i olika projekt för att bygga till exempel vägar eller skolor. Barnarbete är formellt förbjudet men vanligt förekommande. Minderåriga hjälper ofta till inom jordbruket, och många flickor arbetar som hembiträden. FAKTA ARBETSMARKNAD Arbetslöshet 2,4 procent (2017) Ungdomsarbetslöshet 6,7 procent (2013) Andel kvinnor av arbetsstyrkan 41,5 procent (2013) Sociala förhållanden Bhutan var länge ett mycket fattigt land med hög spädbarnsdödlighet och kort förväntad livslängd. Situationen har på kort tid förbättrats betydligt. Medellivslängden har ökat med 20 år på ett par årtionden. Andelen fattiga, enligt den nationella indelningen, låg 2012 på 12 procent, en rejäl sänkning från mer än en tredjedel vid millennieskiftet. Enligt officiella uppgifter har åtta av tio invånare tillgång till vatten och avlopp i hemmet. Alla invånare har i princip tillgång till sjukvård, även om somliga bor för avlägset för att enkelt kunna utnyttja den. En nationell pensionsplan som infördes 2000 omfattar i första hand offentliganställda och militär. Bhutan blev 2004 det första landet i världen som förbjöd försäljning av tobaksprodukter. Lagen har dock kritiserats, och efter en proteststorm i sociala medier utfärdade kungen amnesti för 16 personer som fängslats för tobaksinnehav. Lagen mildrades också något. Dagligt liv Trots en snabb inflyttning till tätorter bor flertalet bhutaneser fortfarande i små byar på landsbygden. Även tätorterna är små till storleken. Jordbruk och boskapsskötsel för husbehov präglar livet för många invånare. Ändå är bhutaneserna oftast ganska välmående; jorden räcker till för att tillgodose de grundläggande behoven. Några utfattiga tiggare eller hemlösa människor finns i princip inte. Tills nyligen var brottsligheten också mycket låg. Antalet inbrott, stölder och rån har dock ökat på senare år med den tilltagande öppenheten mot omvärlden. Den buddistiska traditionen gör sig påmind överallt utom i södra Bhutan där hinduismen dominerar. I byarna och längs vägar och stigar finns gott om tempel, kloster, stupor, bönehjul och böneflaggor. Även bostadshusen är ofta utsmyckade med religiösa motiv i olika färger och mönster. Bilder av djur eller blommor förekommer 16/19

17 också. Husen har vanligtvis en bottenvåning där djur hålls, ett våningsplan som utgör bostad och ett för förvaring. I bhutanesiska hem finns ofta ett bönerum med ett litet altare och kuddar att sitta på. En stol är reserverad för högt uppsatta munkar som vid enstaka tillfällen väntas gästa huset. Kvinnorna har en ganska stark ställning. De lever sida vid sida och umgås fritt med män, till skillnad från i andra länder i regionen där könen till stor del lever åtskilda. Kvinnor och män har i princip likvärdig tillgång till utbildning, sjukvård och annan omsorg. Enligt lag har kvinnor och män samma arvsrätt. I stora delar av Bhutan är det av tradition döttrar snarare än söner som ärver gård och mark. Kvinnan fungerar ofta som familjeöverhuvud och nygifta par flyttar ofta hem till kvinnans familj. I hemmet deltar männen åtminstone till en del i hushållssysslorna. Pojkar, och inte bara flickor, får lära sig att laga mat och städa. Kvinnans starka ställning i den privata sfären återspeglas däremot inte i affärslivet eller i politiken, där hon är underrepresenterad. I södra Bhutan råder också en mer patriarkalisk tradition. Månggifte är tillåtet och förekommer till en del. Både män och kvinnor kan ha flera makar. På landsbygden gifter sig ibland flera bröder eller systrar sig med en enda motpart, som ett sätt att förhindra att egendomar splittras i alltför små enheter. Men bruket återfinns även bland eliten: Jigme Singye Wangchuck, som abdikerade från kungatronen 2006, har fyra hustrur som är systrar med varandra. FAKTA SOCIALA FÖRHÅLLANDEN Spädbarnsdödlighet 27 per 1000 födslar (2016) Andel av befolkningen som har tillgång till rent vatten 100,0 procent (2015) Andel av befolkningen som har tillgång till avlopp 50,4 procent (2015) Offentliga utgifter för hälsovård i andel av BNP 3,6 procent (2014) Offentliga utgifter för hälsovård per person 88,8 US dollar (2014) Andel kvinnor i parlamentet 8,5 procent (2017) Seder och bruk I det övervägande buddistiska kungadömet Bhutan fästs stor vikt vid kulturarv och traditioner. Landet var länge mycket isolerat och även om det på senare årtionden börjat öppna upp sig mot omvärlden görs från officiellt håll medvetna ansträngningar för att bevara en egen kulturell identitet. Värnandet av traditioner och vördnaden för naturen skapar ett slags gammaldags charm som lätt fascinerar de relativt fåtaliga utlänningar som tillåts besöka landet. En baksida är att det buddistiska arvet och traditionerna inte delas av den stora gruppen sydbhutaneser, lhotshampa som i huvudsak är hinduer och har sitt ursprung i Nepal. Det bäddar för konflikter (se Befolkning och språk). Begreppet bruttonationallycka används för att spegla strävan efter ett harmoniskt och välmående samhälle grundat på buddistiska värderingar. Dessa värderingar tar sig bland annat uttryck i påbud om hur byggnader ska se ut och hur folk ska klä sig. 17/19

18 Klädsel Statens påbud om klädsel kallas driglam namzha och reglerar också hur man bör uppföra sig i en rad offentliga sammanhang. Det handlar bland annat om hur man överlämnar och tar emot gåvor, hur man tilltalar en överordnad, hur man serverar och äter mat, och så vidare. Staten uppmanar människor att klä sig traditionellt i det offentliga och vid högtider. Mannen ska klä sig i en gho som når till marken men hålls uppe till knälängd med ett skärp så att en stor ficka bildas på magen. Till det har han knästrumpor. Kvinnan bär kira, en fotsid klänning som består av ett fyrkantigt tygstycke som sveps runt kroppen och fästs med broscher vid axlarna. Under har hon en långärmad blus och ovanpå en kort, öppen jacka. Social status markeras genom sjalar och smycken. Besökande utlänningar bör tänka på att använda relativt vältäckande kläder. Långa byxor eller kjol samt långärmad överdel är att rekommendera vid besök i dzonger (befästa klosteranläggningar) eller tempel. Alla måste också ta av sig skorna. Man bör inte gå in i en dzong utan uttryckligt tillstånd. Den som överräcker eller tar emot något använder högerhanden eller båda händerna. För att peka använder man hela handen med handflatan uppåt, inte ett finger. Det anses stötande att peka mot någon med fötterna, och att sitta med korsade ben. Runt byggnader med religiösa helgedomar och bönehjul går man alltid medsols. Måltider Den artige som erbjuds mat täcker först för munnen och nekar. Först efter en eller två påstötningar tackar man sedan ja. Ris och chili har en framträdande roll i det bhutanesiska köket. Chili betraktas som en grönsak snarare än en krydda. Stark grön chili i ostsås, ema datse, är något av en nationalrätt och äts när som helst på dagen. Grönsaker som spenat, kål och lök tillagas också ofta med en bit ost. Bhutaneserna äter även mycket kött, från gris, nöt, kyckling, get, får och jak. Rött ris, en inhemsk sort, är basföda för många. På hög höjd där ris inte växer är bovete och majs vanligt. Ris eller annan gröda används också för framställning av ara eller raksi, ett brännvin som ofta serveras varmt med ägg i. Det används i både religiösa och sociala sammanhang. Alkoholkonsumtionen är hög i Bhutan och ses allt mer som ett allvarligt samhällsproblem. En annan populär dryck är suja, ett salt te med smör i. Traditioner och helgdagar En lång rad helgdagar firas i Bhutan. Vintersolståndet uppmärksammas runt vårt nyår, medan månkalenderns nyår firas i februari-mars. Kungliga födelse- och kröningsdagar är helgdagar. Nationaldagen den 17 december firas till minne av den förste kungens trontillträde Många religiösa högtider iakttas också. Bland de viktigare är tshechu, då man firar gurun Rinpoche som är en av den tibetanska buddismens förgrundsgestalter. Ett centralt inslag är danser och uppträdanden som munkar och lekmän utför iförda masker. De undervisar om den buddistiska läran och ger åskådarna skydd mot olyckor och ondska. Att delta i tshechu anses bringa lycka, och fyller också en viktig social funktion för många som bor i avlägset belägna byar. Högtiden pågår i flera dagar och infaller vid olika tidpunkter som fastställts enligt den bhutanesiska månkalendern. Den firas också vid olika tidpunkter i olika distrikt. En rad andra buddistiska högtider firas på liknande sätt, medan hinduerna i söder har sina högtider. Kommunikationer 18/19

19 Fram till 1960-talet saknade Bhutan asfalterade vägar och fordons trafik. Den 20 mil långa vägen från indiska gränsen till Thimphu tog då flera dagar, till fots eller på häst- eller åsnerygg. Vägnätet är fortfarande begränsat men en utbyggnad pågår. På grund av den bergiga terrängen är vägarna ofta slingriga och hastigheten är låg. En huvudväg förbinder de västra och östra regionerna. Det finns busstrafik mellan de större orterna i landet. Någon järnväg finns inte och de flesta floder är för strida för att färdas på. Vägförbindelse till Tibet saknas. I Paro, fem mil från Thimphu, finns landets internationella flygplats. Den har en enda landningsbana, omgiven av höga berg. Det nationella bolaget Druk Air flyger till några länder i regionen. Turism Bhutan öppnades för turism Inledningsvis tilläts endast turister per år att besöka landet men antalet ökar stadigt och planer finns på att låta utländska besökare komma varje år. Regeringen håller en stark kontroll för att bevara landets särart och förhindra miljöförstöring. Turisterna kan till exempel inte resa vart som helst eller vandra fritt. Bergsbestigning har förbjudits helt, eftersom bergen anses heliga. Landets högsta berg Gangkhar Puensum (7 561 meter över havet) har därmed goda chanser att förbli kandidat för beskrivningen som världens högsta obestigna topp. Att turista i Bhutan kostar varje besökare minst 200 dollar per dag oavsett färdsätt. Det höga priset är inte bara avsett att öka landets inkomster, utan ska också se till att de som kommer är välbärgade samt miljö- och samhällsmedvetna turister som förutsätts ha minimal inverkan på det bhutanesiska samhället och kulturen. FAKTA TURISM Antal utländska besökare per år (2013) Turistinkomster miljoner US dollar (2013) Turistinkomsternas andel av exporten 17,7 procent (2013) 19/19