Motion om införande av förbud mot böneutrop i de lokala ordningsföreskrifterna

Transkript

1 TJÄNSTESKRIVELSE 1(2) Datum Diarienummer KLK 2018/287 Handläggare Kommunjurist Magnus Gjerstad Kansliavdelningen Motion om införande av förbud mot böneutrop i de lokala ordningsföreskrifterna Förslag till beslut Kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår kommunstyrelsen att föreslå kommunfullmäktige att avslå motionen. Beskrivning av ärendet Patrik Jönsson och Ulf Berggren, båda SD, har väckt en motion i kommunfullmäktige i vilken de på anförda skäl yrkar följande. 1) Att kommunfullmäktige inför ett förbud mot böneutrop i de lokala ordningsföreskrifterna. 2) Att kommunstyrelsen får i uppdrag att formulera förbudet i text. Bedömning I 10 i kommunens lokala ordningsföreskrifter stadgas följande. Information, reklam, propaganda eller annat budskap som riktar sig till person på offentlig plats, får inte ske genom högtalare eller liknande utan tillstånd av polismyndigheten. Om någon vill införa ett böneutrop som riktar sig till personer på offentlig plats krävs alltså tillstånd av polismyndigheten. Av 3 kap 14 ordningslagen framgår att vid prövningen av en ansökan om tillstånd som avses i detta kapitel eller i en lokal föreskrift ska Polismyndigheten beakta vad som krävs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Vidare framgår av 3 kap 2 samma lag följande. Polismyndigheten skall inhämta yttrande från kommunen innan tillstånd ges för att ta i anspråk en offentlig plats. Kommunledningskontoret / Kansliavdelningen Postadress: Hässleholm Besöksadress: Stadshuset, Nytorget 1 Telefon: Telefax: E-post: kommunledningskontoret@hassleholm.se Bankgiro: Org. nr: Webb:

2 2 (2) Om kommunen avstyrker ansökan, får tillstånd inte meddelas. Om kommunen för tillstyrkan uppställer villkor enligt 15, får tillstånd meddelas endast om det förenas med dessa villkor. I nämnda 15 stadgas bland annat att när kommunen yttrar sig enligt 2 får den ange villkor som behövs för att tillgodose de intressen som kommunen har att bevaka i fråga om skötseln av den offentliga platsen, markanvändning, stadsbild, miljö och trafik. Av det ovan anförda framgår således att tillstånd fordras för böneutrop genom högtalare och att polisen inte kan ge sådant tillstånd utan att kommunen medger det i det enskilda fallet. Av tekniska nämndens reglemente framgår att det är denna nämnd som yttrar sig för kommunens räkning. Kommunen har alltså redan idag utifrån existerande regler möjlighet att hindra böneutrop om man finner att det innebär en störning av allmän ordning eller säkerhet. Något behov av att ändra de lokala ordningsföreskrifterna synes därför inte föreligga. Kommunledningsförvaltningen Elisabeth Aidemark Avdelningschef Magnus Gjerstad Kommunjurist JAV

3 YTTRANDE 1(7) Datum Diarienummer KLK 2018/287 Handläggare Enhetschef Annika Karlsson Kommunledningskontoret Skriv mottagaradress här Motion om införande av förbud mot böneutrop i Hässleholms lokala ordningsföreskrifter Patrik Jönsson (SD) och Johan Kronquist (SD) har inkommit med en motion om att Kommunfullmäktige godkänner ett införande av förbud mot böneutrop i de lokala ordningsföreskrifterna. Tillstånd för böneutrop från lokala moskéer har uppmärksammats och debatterats i media, bland annat under våren 2018 i samband med polisens beslut att ge Växjö muslimska förening tillstånd för böneutrop i Växjö. Tillståndet har getts enligt allmänna lokala ordningsföreskrifter för Växjö kommun. 1 Enhetschefen för strategisk integration har fått motionen för yttrande från Kommunjuristen. Efter inläsning i ärendet anser jag att jag saknar den juridiska kompetens som krävs för att kunna yttra mig i ärendet. Däremot kan jag redogöra för diskussioner och aspekter relaterade till motionens yrkande. Detta följer nedan. Böneutrop med högtalare finns förutom i Växjö även i Fittja och Karlskrona beviljades Fittja moské i Botkyrka kommun det första tillståndet i Sverige för att sända böneutrop. Sedan dess har tillståndet förnyats i fem års tid. Under 2017 började Islamiska föreningen i Karlskrona att sända böneutrop på fredagar; böneutropen har nu pausats i väntan på tillstånd. 2 Rikard Jomshof m.fl. (SD) har i ett flertal motioner till Riskdagen, senast motionerna 2016/17:793 och 2017/18:2351 föreslagit att Riskdagen beslutar i enlighet med motionerna om att förbjuda alla former av böneutrop från religiösa byggnader och tillkännage detta för regeringen. 3 Motionerna har avslagits av kammaren Kommunledningskontoret Postadress: Hässleholm Besöksadress: Stadshuset, Nytorget 1 Telefon: Telefax: E-post: kommunledningskontoret@hassleholm.se Bankgiro: Org. nr: Webb:

4 2(7) Motionerna 2016/17:793 och 2017/18:2351 har behandlats i Konstitutionsutskottet, betänkande 2017/18:KU34. 4 Utskottets föreslår Riksdagen avslå motionerna, med reservation 13 (SD) och särskilt yttrande 1 (M) och 2 (KD). Konstitutionsutskottet redogör i betänkandet för religionsfriheten och föreningsfriheten som är grundlagsfästa genom bestämmelserna i 2 kap. i regeringsformen. Utskottet redogör också för artikel 9 om religionsfrihet i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I betänkandet lyfter Konstitutionsutskottet ett rättsfall från Europadomstolen som handlar om frihet att missionera. Konstitutionsutskottet skriver: Danelius skriver följande om rättsfallet (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl s.455). I Kokkinakis mot Grekland hade Kokkinakis straffats för att han brutit mot ett förbud i grekisk lag mot s.k. proselytism, varmed förstods försök att påverka annan person i dennes trosuppfattning genom erbjudanden av förmåner eller med utnyttjande av brist på erfarenhet eller mognad. I det aktuella fallet hade Kokkinakis, som tillhörde Jehovas vittnen, uppsökt en kvinna i hennes hem och sökt förmå henne att överge sin ortodoxa tro. Detta handlande hade ådragit honom åtal och bestraffning. Europadomstolen konstaterade att artikel 9 innefattar en rätt att påverka andra genom religiös förkunnelse. Domstolen gjorde ett förbehåll för speciella fall av obehörig påverkan, särskilt om sådan utövas genom våld eller hjärntvätt, men i förevarande fall var det inte fråga om sådana otillåtna medel. Även om det straff som Kokkinakis dömts till hade stöd i lag och var avsett att skydda andras friheter och rättigheter, innebar det en oproportionerlig inskränkning i rätten till religionsfrihet, och denna inskränkning kunde därför inte anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Det förelåg således ett brott mot artikel 9. Vidare skriver Konstitutionsutskottet: Frågan om böneutrop behandlades senast av utskottet våren 2016 (bet. 2015/16:KU15), varvid utskottet vidhöll sitt tidigare ställningstagande och avstyrkte de då aktuella motionerna (med en reservation från SD). Dessförinnan behandlade utskottet frågan i betänkande 2013/14:KU14. Utskottet anförde att religionsfriheten och föreningsfriheten är grundlagsfästa genom bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen. Utskottet förutsatte att olika samfund och kommunerna och berörda myndigheter för en dialog för att nå en lösning vad gäller böneutrop som är hållbar och bra för alla parter. Motionerna avstyrktes. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motionerna 2016/17:793 och 2017/18:

5 3(7) I samband med debatten kring böneutrop i Växjö, sa Kristedemokraternas partiledare Ebba Busch Thor att hon vill förbjuda böneutrop i Sverige. Busch Thor förespråkar att partiet har en nationell linje i frågan och att partiets företrädare i kommunerna säger nej till böneutrop från moskéer. Det är rimligt att islam i en svensk kontext anpassar sig till det land där det utövas, sa Busch Thor. 6 Statsminister Stefan Löfven (S), uttalade sig i samband med Ebba Busch Thors inlägg. Till Aftonbladet säger Löfven att situationen kan se väldigt olika ut över landet och att det därför är bäst om avgörandet sker från område till område i respektive kommun. Aftonbladet citerar Löfven: Om du har ett böneutrop på en plats där ingen störs utav det så är det en sak, men en helt annan om man faktiskt störs och upplever att man bli pådyvlad en religion, då är det nåt annat, säger han. Så låt kommunerna avgöra det. 7 Bestämmelser om religionsfrihet finns i regeringsformen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt regeringsformen, som är en av grundlagarna, 2 kap. 1 är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Enligt 2 kap 2 får ingen av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.. I 2 kap. 19 regeringsformen anges att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna, artikel 9.1 har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. Enligt artikel 9.2 får friheten att utöva sin religion eller tro endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten

6 4(7) eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. 3 kap. ordningslagen (1993:1617) innehåller föreskrifter om allmän ordning och säkerhet i övrigt dels vid sammankomster och tillställningar, på offentliga platser och vid vissa anläggningar och verksamheter. 3 kap. 14 i ordningslagen säger att vid prövningen av en ansökan om tillstånd som avses i detta kapitel eller i en lokal föreskrift ska Polismyndigheten beakta vad som krävs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Om ansökan avser tillstånd att ta i anspråk en offentlig plats för visst ändamål, ska särskild hänsyn tas till gångtrafikens intresse. Ett beslut av Polismyndigheten om tillstånd får förenas med de villkor som behövs av hänsyn till trafiken samt till allmän ordning och säkerhet. Villkoren får inte lägga onödigt tvång på allmänheten eller på annat sätt göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet.. 3 kap. 8 ordningslagen säger att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats. I allmänna lokala ordningsföreskrifter för Hässleholms kommun, antagen av kommunfullmäktige , 10 anges att information, reklam, propaganda eller annat budskap som riktar sig till person på offentlig plats, inte får ske genom högtalare eller liknande utan tillstånd av polismyndigheten. Innan polismyndigheten fattar beslut om tillstånd enligt 10 ska kommunen ges tillfälle att yttra sig. I samband med att Växjö muslimska förening ansökte om tillstånd för böneutrop i Växjö har frågan om böneutrop i relation till religionsfrihet debatterats. Debatten har förts i flera forum och medier, bland annat i Svenska Dagbladet under februari och mars Då Svenska Dagbladet är en av Sveriges största riksspridda morgontidningar kan det antas att debatten fått viss spridning och den återges därför här. I en debattartikel den skriver Ann Heberlein, teologie doktor i etik och riksdagskandidat för Moderaterna, att hon menar att det behövs en nationell policy angående böneutrop och att utropen inte bör tillåtas utifrån religionsfriheten. Heberlein skriver att religionsfriheten inte bara innebär rätten till tro, utan också skyddar rätten att inte tro. Man får aldrig tvinga någon att ansluta sig till en religiös åskådning eller underkasta sig religiösa påbud. Den enes rätt att slippa oönskad religiös påverkan väger tyngre än den andres rätt att utöva sin religion. Heberlein skriver att till skillnad från kyrkklockor innebär böneutrop inte bara en uppmaning till bön, utan böneutropet är bön. Syftet med böneutrop är att både troende och icketroende ska få ta del av islams andliga budskap. Heberlein avslutar att det är möjligt för en troende muslim att utöva sin religion utan böneutrop, men den icke-muslim som befinner sig i närheten av böneutrop

7 5(7) kommer inte undan och denne rätt att slippa oönskade religiösa inslag i offentligheten kränks därmed. 8 I replik till Ann Heberlein debatterar Jonas Svensson, professor i religionsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Svenska Dagbladet den att religionsfriheten inte innebär en rättighet att slippa religion i det offentliga. Svensson skriver att inom ramen för religionsfriheten är det tillåtet att ganska offensivt propagera för sin religiösa åskådning. Religionsfriheten, fortsätter Svensson, som del av internationell rätt, är långtgående och inkluderar rätten för individer att i offentligheten utöva sin religion, och även missionera. Att andra upplever detta som obehagligt eller störande ses i normalfallet inte som en legitim grund för att inskränka rätten i sig. Svensson hänvisar till domen mot Grekland i Europadomstolen den 25 maj 1993, som hänvisas till i Konstitutionsutskottets betänkande 2017/18:KU34. Svensson skriver: Med andra ord verkar rättsläget i Sverige vara så att det inom ramen för religionsfriheten är tillåtet att även ganska offensivt propagera för sin religiösa åskådning. 9 Den fortsätter debatten i Svenska Dagbladet med ett inlägg från Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet. Bauhn argumenterar att böneutrop inte bara är ett utövande av religion, utan också ett påtvingande av religion. Böneutropen kan inte jämföras med kyrkklockor eftersom det handlar om ett talat budskap som omginingen tvingas ta del av, vare sig den vill det eller ej. Bauhn skriver att personers rätt att missionera inte innebär att individen inte har rätt att vägra ta emot religiös förkunnelse. Böneutrop kan inte heller jämföras med inlägg i en offentlig debatt. Om man ogillar ett debattinlägg kan man sluta läsa eller lyssna till det, men så länge vi inte får en avstängningsknapp till minaretens högtalare kan vi inte välja bort dess budskap. Bauhn debatterar att man inte måste acceptera religiös framfusighet bara för den är religiös och att man alltid måste vara vaksam på när friheten att utöva en religion övergår till att bli makten att tvinga andra att ta emot religionen i fråga. 10 I slutreplik i debatten skriver Jonas Svensson, professor i religionsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Svenska Dagbladet den att frågan huruvida böneutrop är ett exempel på religiös framfusighet, som Bauhn menar, måste prövas och religionsfrihetsbegreppet därmed förtydligas. Svensson skriver att frågan inte är vad som bör vara tillåtet eller inte, utan vad som är tillåtet eller inte tillåtet i termer av gällande rätt. Svensson debatterar att från detta perspektiv blir det de rättsvårdande instanserna som genom rättstolkning och rättspraxis fyller begreppet religionsfrihet med innehåll. 11 Den gör Emma Ahlm, doktorand i Europarätt vid Uppsala Universitet och adjunkt vid Lunds Universitet, Victoria Enkvist, doktor i konstitutionell rätt och lektor vid Uppsala Universitet och Kavot Zillen, juris doktor i medicinsk rätt och post doc vid Stockholms Universitet ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. De debatterar att böneutrop handlar om rätten att utöva sin religion och att den negativa religionsfriheten som ett omfattande skydd mot att utsättas för andras religionsutövning är ett påstående som det är mycket svårt att

8 6(7) hitta rättsligt stöd för. Den negativa religionsfriheten är framförallt ett skydd mot statlig indoktrinering och tvång, skriver debattörerna. Religionsfriheten ur ett rättsligt perspektiv är snårig och komplex då bestämmelserna om religionsfriheten finns i flera olika rättsliga instrument, fortsätter de. Ur ett rättsligt perspektiv kan böneutropen ses som ett religiöst utövande och den religiösa manifestationen skyddas därför av religionsfriheten. I och med att böneutropen också är en form av yttrande gäller också regelverket om yttrandefrihet, vilket innebär att det är möjligt att begränsa denna form av religiöst utövande. Begränsningen ska vara godtagbar i ett demokratiskt samhälle och den går inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, skriver debattörerna. Enligt Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna, som Sverige också är förpliktigad att följa skall staten verka för att ordning, religiös harmoni och tolerans upprätthålls i det demokratiska samhället. Det innebär inte att böneutrop skall tillåtas överallt och på alla tider, skriver debattörerna, men det innebär definitivt inte att de måste förbjudas med stöd av den negativa religionsfriheten. Vidare skriver debattörerna att böneutrop, precis som kyrkklockor, inte handlar om den negativa religionsfriheten, utan om den positiva religionsfriheten som innebär rätten att utöva sin religion. Däremot är rätten att utöva sin religion inte absolut, vilket innebär att den får begränsas bland annat med hänsyn till allmän ordning och andras intresse. Debattörerna skriver: När en begränsning ska göras måste det göras en balanserad avvägning mellan olika intressen. Intresset att få utöva sin religion är starkt liksom skyddet mot buller och oljud. / / I slutändan är det denna avvägning mellan olika skyddsvärda intressen som är den egentliga uppgiften för såväl den svenska regeringen, våra domstolar som för kommunala beslutsfattare." 12 En förenklad beskrivning av diskriminering enligt diskrimineringslagen är att någon missgynnas eller kränks och att missgynnandet eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna. Diskrimineringslagen skyddar individer (och inte till exempel organisationer och företag). Förbudet mot diskriminering innebär till exempel att arbetsgivare inte får diskriminera anställda, att skolan inte får diskriminera elever och att personal i en affär inte får diskriminera sina kunder. Förbudet mot diskriminering gäller på följande områden i samhället: arbetslivet utbildning arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag start eller bedrivande av näringsverksamhet yrkesbehörighet medlemskap i vissa organisationer varor, tjänster och bostäder anordnande av allmän sammankomst eller offentlig tillställning (exempelvis konserter, marknader eller mässor ) hälso- och sjukvården 12

9 7(7) socialtjänsten, färdtjänst och bostadsanpassningsbidrag socialförsäkringssystemet (Försäkringskassans tjänster) arbetslöshetsförsäkring statligt studiestöd värn- och civilplikt. En av de sju diskrimineringsgrunderna gäller religion eller annan trosuppfattning. Med religion avses religiösa åskådningar som exempelvis hinduism, judendom, kristendom och islam. Annan trosuppfattning innefattar sådana övertygelser som har sin grund i eller samband med en religiös åskådning, till exempel buddism, ateism och agnosticism. Politiska åskådningar och etiska eller filosofiska värderingar som inte har samband med religion omfattas inte av diskrimineringslagens skydd. 13 Kommunledningskontoret Annika Karlsson 13

10