Adrian, 42 år, från Rumänien. I Sverige fryser. Fokus

Transkript

1 Adrian, 42 år, från Rumänien I Sverige fryser Fokus 6 Socionomen

2 HEMLÖSA EU-MEDBORGARE. Jag vill inte se någon som fryser ihjäl på Stockholms gator, säger chefen för socialjouren. Som nödhjälp kan hemlösa EU-medborgare få en enkel biljett hem. Men det är lika kallt och fattigare i Warszawa. TEXT: ANNA FREDRIKSSON OCH MARIA KORPSKOG FOTO: ELISABETH EDÉN Socionomen följer upp prisbelönt reportage om hemlösa EU-medborgare folk också ihjäl Stureplan sover aldrig. Stockholms mesta utekvarter är upplyst och inbjudande. Tunnklädda flickor och välkammade överklassynglingar går på krogen alla veckans dagar. Här råder ingen brist på pengar. Är man på partyhumör blir man extra generös och kan tänka sig att dela med sig några kronor av sitt överflöd. Så Stureplan är inte bara Stockholms nöjescentrum. Birger Jarlsgatan från tunnelbaneuppgången och fram till mötesplatsen under den välkända svampen är också kantad av tiggande, hemlösa män. Nästan uteslutande är de polacker eller rumäner. EU-medborgare med rätt att röra sig fritt över gränserna. Och rätt att stanna varhelst de vill, så länge de kan försörja sig. Sedan upphör rättigheterna. EN AV DEM som tigger här ikväll är Adrian, 42 år från Rumänien. Han har lager på lager av jackor, en filt och en skylt. Det är alldeles i början av december men redan råder det som fått namnet rysskyla. För några veckor sedan kom Adrian från Norge. I jakten på arbete som möbelsnickare åker han runt mellan de nordiska länderna och Tyskland. I somras lade han asfalt med de irländare som brukar dyka upp samtidigt som svenska villaägare plockar fram utemöblerna. alla i den här nya gruppen hemlösa har allvarliga hälsoproblem. Alla är sjuka. Nu har han blivit bestulen på både pass och pengar. Sover i en bankomathall eller väntar på Centralstationen. När Centralen stänger brukar han ta en kopp kaffe på närmaste McDonalds. Om han har råd. Han vill inget hellre än åka hem. Han kan få bo i en släktings hus över vintern. Men ambassaden vill inte ge honom någon biljett. Inte socialjouren heller. Adrian säger att han kontaktat dem tre gånger. De har ordnat biljett hem åt andra rumäner, säger han. Men de var romer, det är ju inte jag. Maj-Stina Samuelsson är chef för Stockholms socialjour. Hon känner inte igen Adrians berättelse. De senaste veckorna har det varje dag kommit EU-medborgare till hennes medarbetare och bett om hjälp med en biljett hem. Under november beviljades tolv hemresor för EU-medborgare utanför Norden. Vi kan göra en individuell prövning och se om vi kan ge nödhjälp. Då är det klart att det är skillnad om det är minus eller plus 20 grader ute. Jag vill inte se någon som fryser ihjäl på Stockholms gator. Om man får en biljett hem, kan man i avvaktan på resan också få sova någon natt inomhus på härbärge. Men det är ingen rättighet, EU-medborgare omfattas inte av Socialtjänstlagen. Och det finns ingen skyldighet för Stockholms stad att släppa in EU-medborgare på härbärgen. Om vi erbjuder hemresa är det också ofta så att de inte vill åka hem nu, att de inte vill flyga utan hellre ta tåget för de vill stanna på härbärge i Tyskland. Det här är människor som har det svårt i sina hemländer, det är inte lätt att komma hem tomhänt. Socionomen

3 50 PERSONER FRÖS ihjäl förra året i Warszawa, säger Tomaz. De flesta var hemlösa. Vi har det bättre här. Samma sak sa han och Anna när Socionomen träffade dem för tio månader sedan då de bodde i minus 20 grader i sin inredda boplats under Slussen. (Läs reportaget i Socionomen nr 2/2010) Där bor de fortfarande. Men nu har de bara en säng och en presenning. Deras hem brann upp. Det var personalen på den intilliggande rockklubben Debaser som räddade dem från att bli innebrända. De här tio månadernas hårda liv har satt tydliga spår. Tomaz är berusad när de sitter i T-banan vid Stureplan och tigger. Anna har åldrats tio år på tio månader. Under de tio månaderna har de också delat lägenhet under en kort period med andra polacker. Men för att betala hyra måste man ha jobb. Och så slitna som de ser ut idag blir det nog svårt att ordna ett arbete. Men de är glada åt sina nya grannar: Irena, 28, jobbar som städerska hemma hos folk under helgerna. Hennes man Mario har inget jobb nu. De sover bredvid Anna och Tomaz under Slussen. Alla är polacker. Tanken slår oss, att Irena ser ut som, och låter som, Anna gjorde för ett år sedan. Pigg och entusiastisk. Och med alla dörrar stängda bakåt: Det de en gång ägt i Polen är sålt. UPPSÖKARNA PERTTI OCH JORGE känner väl till Anna och Tomaz. De stöter på dem när de rör sig ute på stan. Men EU-medborgarna är inte uppsökarnas uppgift. De är ingens ansvar. Ändå har uppsökarna tagit Anna och Tomaz till sjukhus för akutsjukvård. Det har de rätt till. Och det var nog tur att de gjorde det, för flera av dem som sover ute har TBC. Pertti berättar att den uppsökande vårdpersonal som han har pratat med skattar att alla i den här nya gruppen hemlösa har allvarliga hälsoproblem. Alla är sjuka. När vi pratar med dem om jobbet som uppsökare är Pertti arg och Jorge mera resignerad. Vi började fråga våra chefer för tre år sedan vad vi ska göra med den här gruppen. Men svaret vi får är ett icke-svar. Vi ska inte prioritera den här gruppen. Om de får rätt till tak-över-huvudet då kommer enorma mängder hit, säger Jorge. Det är komplicerat. Men ingen kan vara oberörd av att se hur de har det. Det känns inte bra att vi lämnar ansvaret till välgörenhetsorganisationer. Att vi ringer andra och ber dem komma med filtar. Uppsökarna har börjat ha med sig kläder och filtar ut på gatorna som en ren nödåtgärd. Något måste man ändå göra tycker de. Att arbeta på det sättet som uppsökare var 8 Socionomen

4 otänkbart för bara några år sedan. Då kallades det för att man riskerade att hjälpa folk att stanna kvar i hemlöshet. Men då gällde det svenska medborgare, förstås. Svenska hemlösa ser vi knappast några alls under våra kvällar ute med uppsökarna och i Klara Kyrka. Uppsökande arbete ska väl riktas mot de mest utsatta grupperna? Är inte det den här gruppen? När man inte har gjort någonting, då har man inte heller gjort någonting fel, konstaterar Pertti. Så berättar han med stolthet om den ungdomskultur som just nu växer fram i Helsingfors hamn, bland husvagnslägren där. Att finska ungdomar och andra hjälparbetare finns på plats, lagar mat, stöttar och skyddar de romer som bor där. När får vi se en liknande rörelse i Sverige? undrar Pertti. Tomaz och Anna från Warszawa Socionomen

5 Klara kyrka öppnar för EU:s hemlösa Klara Kyrka är öppen i natt igen. Arton hemlösa får sova här. Om någon av dem skulle utebli, vilket inte händer, så finns det en kö på ytterligare tjugo hemlösa som vill in. Monica Antonson är samordnare för nio olika församlingars arbete med volontärer. Nästan varje kväll är hon själv i kyrkan och ser till att allt fungerar. Varje församling ansvarar för en viss veckodag och ett team av volontärer som själva sover över i kyrkan gör det möjligt att ta emot hemlösa här. ALLA HAR SIN egen utvalda plats för madrassen, mellan kyrkbänkarna eller framme vid altarringen. Efter kvälls- 10 Socionomen

6 måltiden som är soppa och bröd gör många det så hemtrevligt de kan och tar på pyjamas och innetofflor. Andra och tredje klassens hemlösa som bara är välkomna just här. De flesta är EU-medborgare, flera av dem försörjer sig svart. Ivo från Rumänien till exempel. Han går upp varje morgon klockan 3.00 för att ta sig till bygget där han jobbar. Och varje natt sover han fyra timmar i Klara kyrka. Flera av de hemlösa i kyrkan har jobb, sedan år tillbaka. Men ingen vill hyra ut en lägenhet till dem. Efter jobbet innan kyrkan öppnar sitter de på Centralen eller McDonalds. De som söker sig till och engagerar sig i den här sortens frivilligarbete är speciella människor. Också frivilligarbetarna behöver Monicas stöd. Medan hon pratar med oss är hon hela tiden tålmodigt närvarande både för kvällens team från Citykyrkan och för de hemlösa. Hon låser upp toaletten, hon svarar på frågor, hon lyssnar. Och hon berättar för oss om vad som hänt med gästerna från förra vintern. Usha från Indien (En av dem vi skrev om i Socionomen nr 2/2010), som hade så ont i ryggen och hade sina barn i Italien, har åkt tillbaka dit igen. Efter många turer och gräl köpte hennes tjeckiske pojkvän en egen biljett och följde efter. Mario och hans bror har fått en lägenhet och jobbar på kyrkans café. De ställer också upp som volontärer för att hjälpa de nyanlända. Hicham från Marocko, som inget land ville kännas vid, är kvar i stan men sover inte i Klara kyrka. I år har vi drömgäster, säger Monica och ler. De är väldigt respektfulla, även om en av dem snarkar väldigt. De har inga psykiska problem eller missbruksproblem. DE FLESTA GÄSTERNA är rumäner, många är romer. Här finns en mor som är runt 60 med sin son som är 30 år. Här finns Statens attityd, att inte hjälpa för då stannar de, den är väldigt tråkig, säger Monica. också en irländare och afrikaner, men genomsnittsgästen är 35 år, man och från Rumänien. Jag önskar att de skulle ha samma rättigheter som svenska medborgare, att de omfattades av tak-över-huvudet garantin eller att det öppnades speciella ställen för dem. Man måste behandla dem som individer. Statens attityd, att inte hjälpa för då stannar de, den är väldigt tråkig, säger Monica. Många utnyttjas. Monica berättar om ett stambyte där hon själv bodde för några år sedan. Det var rumäner som jobbade. Jag såg dem tidigt och sent sju dagar i veckan. Under två års tid hade de inte semester. Det var en svensk entreprenör, men Stockholmshem visste om det. Byggjobb är det vanliga, restaurangjobb, städ och lagerjobb. Två av volontärerna i Klara kyrka ska starta ett bemanningsföretag och förmedla jobb för de hemlösa gästerna. Ta ansvar för att de kommer till jobbet och sköter sig och se till att de får schysst lön. Förra året hörde företag av sig om att de ville ha folk för snöskottning, det visade sig sedan att det var svartjobb. Firmorna kom och hämtade folk i kyrkan mitt i natten för att sedan köra ut dem till livsfarliga jobb som skulle utföras på hög höjd, i vanliga gymnastikskor och utan säkerhetslinor. Svartjobb kan också vara okej, det är bättre än inga pengar alls. Men när vi insåg hur farliga de här jobben var slutade vi ställa upp för den firman, säger Monica. Socionomen

7 Ambassaderna agerar under all kritik Vi ska göra en kartläggning och se om det är en ökning av hemlösa EU-medborgare i Stockholm, säger Anna König Jerlmyr, moderat socialborgarråd i Stockholms stad. Uppsökarna säger att gruppen ökar, polisen också, de som jobbar i Klara kyrka och på Stadsmissionen likaså. Men socialborgarrådet vill ha ett mer tydligt underlag. Ser vi en ökning ska vi samla ambassaderna. Jag vill föra fram skarp kritik mot ambassaderna, det är bara Polen som tar sitt ansvar. De måste betala hemresa för sina hemlösa medborgare annars får Stockholms stad göra det. Det är olyckligt att människor kommer till Sverige och inte har planerat sitt boende, vi är ju ett extremt kallt land, de kommer att fara väldigt illa. Man blir förvånad att de inte förstått hur kallt det är här, det är en avsaknad av information i hemlandet. Men om de säger att det är bättre att vara hemlös i Stockholm än i Warszawa? Jag blir väldigt bestört över det. Det är ytterligare en anledning att diskutera med ambassaderna. Vi bör föra fram detta i våra internationella kontakter, på EU-parlamentsnivå och diskutera hur vi kan förebygga utsatthet. Här är de hänvisade till frivilligorganisationer, staden har inget ansvar. Vi ger en julbonus nu till tre frivilligorganisationer, de gör ju inte skillnad på medborgare. Har du några planer på att följa med uppsökarenheten ut och se med egna ögon? Jag avsätter en dag i veckan till att vara ute i verksamheterna. Jag kommer att följa med socialjouren. FLORINA SAVI SOM ÄR kanslichef på Rumäniens ambassad säger att hon inte känner till några hemlösa rumäner i Stockholm. Hon blir förvånad när Socionomen ringer och frågar om den här gruppen. Jag har pratat med vår konsul också och vi har inga hemlösa rumänska medborgare som vänder sig hit. Finns det någon som registrerar hemlösa per nationalitet? Då undrar vi hur många rumäner finns det? Jag tror att de här rumänerna i så fall inte är intresserade av att ta kontakt med oss. Vi har inga sådana exempel. Om de gör det kan de få hjälp med hemresa då? Vi kan inte ge några pengar, så gör ingen. I väldigt specifika fall kan vi ordna hjälp med bussresa. 12 Socionomen

8 De kommer för att söka arbete och slås ut Per Edquist ser en stadig ökning av gruppen tiggare och hemlösa på gatorna i det distrikt där han är närpolisbefäl. Det är både polacker och rumäner som far illa på Östermalms gator men enligt Per Edquist finns det skillnader mellan grupperna. Bland rumänerna finns ett utbrett, utstuderat tiggeri. Det är inte ovanligt att barn är inblandade. De flesta polacker är arbetssökande som under perioder inte har arbete och därför sover ute. Bland polackerna finns problem med missbruk men det ser vi inte bland rumänerna på samma sätt. Vilken är polisens strategi? Vi försöker se till att de inte fryser ihjäl. Vår tolerans mot att de sover på platser där de egentligen inte får ökar när det är kallt. Rumänerna syns på dagarna men inte på nätterna. Med polackerna är det tvärtom, dem ser vi bara på nätterna. Om polisen märker att ser en person under en längre period än tre månader inte klarar av att försörja sig själv ger Utlänningslagen rätt att omhänderta och skicka personen till hemlandet. Det är inte så vanligt att vi gör det. Ofta flyttar de på sig eller försvinner under perioder. Vi förstår varför de kommer hit. Det finns platser där de träffas på morgnarna och så får några av dem dagsjobb. Skitiga, slitiga jobb med rivning på byggen till exempel. Kanske kan de få tre-fyra sådana jobb i månaden. De vi möter säger att i Polen finns inga jobb alls. Sedan hamnar de mellan våra olika skyddsnät. Per Edquist beskriver situationen bland rumänerna som mer komplicerad, med högre brottslighet. De utnyttjas av landsmän och luras in i tiggeri eller reklamutdelning. Närpolisen ser problemet med sociala ögon och med vinkeln att hålla ordning, gränspolisen har tid och resurser att arbeta mot trafficking på alla områden. Men det finns mycket pengar i det här. Det fungerar på samma sätt som droghandeln försvinner en aktör finns det tio andra kvar. OCKSÅ STADSMISSIONEN SER sedan flera år hur andelen hemlösa EU-medborgare ökar. De utgör nästan hälften av dem vi möter i våra öppna dagverksamheter. De kommer hit för att söka arbete och slås ut, konstaterar Marika Markovits, direktor för Stadsmissionen. De öppna dagverksamheterna är uppbyggda för att passa behov som svenska hemlösa har, komplexa problem med både missbruk och psykisk sjukdom. De flesta EU-medborgare har inte alls den problematiken, de är arbetsföra. Eftersom EU-medborgare har ytterst begränsade rättigheter fungerar inte Stadsmissionens vanliga arbetssätt att föra de hemlösa vidare in i det offentliga skyddsnätet på den här gruppen. I mars startar en ny råd- och stödverksamhet, bara för dem. Vi ska framförallt ge rådgivning för det de är här för att söka arbete. När resten av Europa bara skyfflar dem vidare vill vi ge dem en kunskapsbas så de kan fatta bättre beslut. En annan uppgift för den nya verksamheten blir att bygga nätverk med de andra storstäderna i Norden. Hur ser det ut i Norge? Finns det bättre möjligheter där? Och nätverk med kulturföreningar i Sverige och med ideella organisationer i hemländerna. Många har utestängts från utbildning, det kanske går att förbättra så att de faktiskt har något att vända hem till. Det är EU som bestämmer att verksamheten inte får starta förrän i mars. Ett EU-projekt ska alltid ha en viss mobiliseringsfas. Därför startar verksamheten först i mars månad, trots att Stadsmissionen varit redo att starta en längre tid. 40 procent av finansieringen kommer från Europeiska socialfonden. Det är ju helt rätt att projektet finansieras med medel från EU eftersom det här inte bara är en Stockholmsfråga! Resten av pengarna kommer från alla samarbetspartners: Stockholms Stadsmission, Frälsningsarmén, Stockholms stad och Arbetsförmedlingen. Stockholms stads bidrag ingår i det verksamhetsbidrag som Stadsmissionen får årligen. Det är alltså inga nya pengar utan medel som omfördelas för att användas på det här sättet. Marika Markovits: Det är klart jag önskar att man vore ännu generösare. Men det är positivt att Stockholms stad nu vill vara med och etablera ett nytt arbetssätt istället för att säga som tidigare Vi ser att människor lider men det är inte vårt ansvarsområde. Andra städer i Europa kommer att följa efter. Allmänheten accepterar inte att människor behandlas hur som helst bara för att de kommer från ett annat land. Socionomen

9 Visst fryser folk ihjäl men inte bara av hemlöshet Under arbetet med vårt reportage är det två frågor vi ständigt diskuterar och återkommer till. Den första är om folk verkligen inte fryser ihjäl? Kan vi vara säkra på det? CHARLOTTE BJÖRKENSTAM ÄR statistiker och ansvarig för Socialstyrelsens dödsorsaksregister. Där finns bara människor som är mantalsskrivna i Sverige med. Hon blir själv lite nyfiken av vår fråga. Det visar sig att en varm vinter, som 2008, då avlider 38 personer i Sverige av ren köld. Sju av dem i Stockholm. Men statistiken för 2009 är inte färdig än, vi får vänta till i mars 2010 för att veta säkert. Men det går att göra en skattning. En kall vinter, som till exempel 2003, avled 63 personer av samma orsak. Döda av ren köld. Men vi kan inte veta om det fanns några personnummerslösa utöver dessa sextio. Charlotte Björkenstam hänvisar oss vidare till sin kollega, medicine doktor Lars-Age Torstensson. Han har fördjupat sig lite extra i dödsorsaker för dem som inte finns med i folkbokföringen och berättar: År 2014 kommer vi bli tvungna att redovisa dödsorsaker även för EUmedborgare. Det ser jag fram emot. Då kommer vi att kunna redovisa en mer rättvis bild. Lars-Age Torstensson har på egen hand gjort en genomgång av den här gruppen för några år sedan. Det är ju inte en omfattande grupp, eller, det var i alla fall inte det då. Men något som förvånade mig var att många i den här gruppen dog i otäcka arbetsplatsolyckor. De verkade ha haft giftiga, farliga arbeten. Det fanns till exempel vietnameser som hade dött när de rengjorde oljetankers, ett fullständigt livsfarligt jobb. INGEMAR THIBLIN ÄR professor i Rättsmedicin vid Uppsala Universitet. Han har intresserat sig för hur rättsmedicinens kunskapsområden kan komma till nytta på andra forskningsfält. Kan man dö enbart av förfrysning? Det kan man göra, men oftast handlar det om drogrelaterade dödsfall. Man är berusad eller påverkad av narkotika. Man kan förfrysa även inomhus, det behöver inte vara särskilt kallt, det räcker att man ligger still under en längre tid i 7-8 graders rumstemperatur. Ibland är dödsfallen också relaterade till andra typer av skador, som att man har gjort illa sitt ben och har svårt att gå ifrån platsen. Fryser folk ihjäl som är hemlösa? Det vet vi inte, men det vore intressant att göra en studie på det. Det hör till vanligt sunt förnuft att förstå att om man exponeras för kyla under en längre tid så riskerar man att dö. Och den här gruppen vistas ju mycket utomhus. DET ÄR INTE SÅ många som fryser ihjäl. Men det går heller inte att säga att ingen hemlös gör det. Vi vet inte hur många som är papperslösa som dör av köld. Hur många svenskar som frös ihjäl 2009, det får vi veta i mars Hur många andra det var, det kanske vi får veta efter Så till den andra frågan som har upptagit våra tankar: Hur kan det komma sig att vi andra kan klara av att inte se alla dessa människor som jobbar för oss, i skymundan? De skottar på våra bostadsrättsföreningstak, de städar våra lägenheter, bygger om och delar ut reklam. Vi ägnar mer tid och kraft åt att fundera över vem i tredje världen som har sytt vår nya t-shirt eller satt ihop vår mobiltelefon, än att fundera över vem som sköter om vår egen bakgård. Borde vi inte orka med att göra både och? 14 Socionomen