Nationell förvaltningsplan för kungsörn. Remissversion NATURVÅRDSVERKET

Transkript

1 Nationell förvaltningsplan för kungsörn Remissversion NATURVÅRDSVERKET

2 Naturvårdsverket Tel: Fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, Stockholm Internet: Naturvårdsverket

3 Förord för remissversionen På uppdrag av regeringen fastställde Naturvårdsverket i maj 2011 ett nationellt åtgärdsprogram för kungsörn. Åtgärdsprogrammet är ett led i att förbättra bevarandearbetet och utöka kunskapen om kungsörn. Åtgärdsprogrammet innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av åtgärder som bedöms angelägna under för att förbättra kungsörnens bevarandestatus i Sverige. Naturvårdsverket fick i december 2011 regeringens uppdrag att ta fram nationella förvaltningsplaner för bland annat kungsörn. Då Naturvårdsverket har ett aktuellt åtgärdsprogram som ett bra sätt beskriver angelägna bevarandeåtgärder för de kommande åren har verket valt att ta fram en relativt kortfattad förvaltningsplan som utifrån den nationella rovdjurspolitikens mål kompletterar åtgärdsprogrammet. För beskrivningar av artens status hänvisas till Naturvårdsverkets årgärdsprogram för kungsörn För mer utförliga beskrivningar av förvaltningens organisation, förvaltningens ramar, mm. hänvisas till förvaltningsplanen för varg och föreslagen till förvaltningsplaner för björn, järv och lodjur samt åtgärdsprogrammet för kungsörn. 4

4 Innehåll FÖRORD FÖR REMISSVERSIONEN 4 INNEHÅLL 5 SAMMANFATTNING 7 ROVDJURSPOLITIKENS MÅLSÄTTNINGAR 8 Mål för kungsörnsstammens utveckling 8 Mål för förvaltningens inriktning 10 Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar 11 ÖVERGRIPANDE PRINCIPER FÖR FÖRVALTNINGSARBETET 13 Ekosystembaserad förvaltning 13 Adaptiv förvaltning 13 Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet 14 FÖRVALTNINGENS DELMÅL FÖR ATT NÅ POLITIKENS MÅLSÄTTNINGAR 15 Långsiktigt livskraftig stam 15 God samexistens mellan människa och kungsörn 16 FÖRVALTNING FÖR ATT NÅ MÅLEN 18 Åtgärder mot illegal jakt, förföljelse och boplundring 24 Åtgärder mot annan dödlighet och störningar 26 Kommunikation och delaktighet 28 Samverkan med Norge och Finland 31 UPPFÖLJNING AV FÖRVALTNINGEN OCH KUNSKAPSFÖRSÖRJNING 34 Övervakning av kungsörnsstammens status 34 Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag 37 DEN SVENSKA KUNGSÖRNSSTAMMEN 41 MÄNNISKAN OCH KUNGSÖRNEN 42 Människors inställning till kungsörn och kungsörnsförekomst 42 Skador orsakade av kungsörn 42 Begränsningar av markutnyttjande 44 Rovdjursturism 45 FORSKNING 46 Forskning på kungsörn 46 5

5 KÄLLFÖRTECKNING 48 BILAGA 1 49 Sammanställning över styrande och vägledande dokument för kungsörnsförvaltningen 49 BILAGA 2 51 Övriga underlag 51 6

6 Sammanfattning 7

7 Rovdjurspolitikens målsättningar Rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik och 2009 års riksdagsbeslut om en ny rovdjursförvaltning. Riksdagsbesluten styr förvaltningsarbetet, men även beslutens förarbeten, till exempel de aktuella propositionerna, utgör viktig vägledning. Riksdagen beslutade den 29 mars 2001 om en sammanhållen rovdjurspolitik och beslutet utgör fundamentet i den svenska rovdjurspolitiken. I propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr 2000/01:174) presenterar regeringen en rovdjurspolitik som ska säkerställa att björn, varg, järv, lo och kungsörn långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Propositionen föregicks av Rovdjursutredningen som arbetade under och presenterade slutbetänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146) i januari Den 21 oktober 2009 beslutade riksdagen om en ny rovdjursförvaltning och beslutet innebär en vidareutveckling av den svenska rovdjurspolitiken. I propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7) presenterar regeringen en förvaltning av rovdjuren som innebär en ökad regionalisering med lokalt inflytande. Förslagen innebar bland annat att Naturvårdsverket får delegera beslut om skydds- och licensjakt till länsstyrelserna, att särskilda viltförvaltningsdelegationer etableras vid länsstyrelserna, att tre rovdjursförvaltningsområden etableras och att Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Propositionen föregicks av Utredningen om de stora rovdjuren som arbetade under och presenterade sitt slutbetänkande Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) i december Regeringen beslutade i juni 2010 att tillsätta en utredning som skulle utvärdera de långsiktiga målen för stammarna av varg, björn, lo och järv, analysera utfallet av den regionaliserade förvaltningen, analysera behov av ytterligare åtgärder samt att ge förslag på åtgärder i övrigt som förbättrar samexistensen mellan människa och rovdjur. Kungsörn ingick inte i utredningens uppdrag. Utredningen presenterade i april 2011 delbetänkandet Rovdjurens bevarandestatus (SOU 2011:37) och i april 2012 slutbetänkandet Mål för rovdjuren (SOU 2012:22). Mål för kungsörnsstammens utveckling Övergripande mål 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik hade det övergripande målet att svenska staten skall ta ansvar för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i 8

8 den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbredningsområden. I likhet med de 15 nationella miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta övergripande mål skall nås inom en generation. Det nuvarande systemet med miljökvalitetsmål infördes genom att riksdagen antog propositionen Svenska miljömål Miljöpolitik för ett hållbart samhälle (prop. 1997/98:145). En utgångspunkt var det övergripande målet för miljöpolitiken att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I den propositionen finns inget tydligt svar på frågan vad begreppet en generation innebär. Som skäl till sin bedömning angav den dåvarande regeringen tidsintervallet omkring (s ). Miniminivåer 2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik innebar att nationella miniminivåer infördes: För de arter som uppnått sådana individantal att de bedöms som åtminstone kortsiktigt livskraftiga fastställs miniminivåer. Det gäller björn, lo och kungsörn. Miniminivåerna skall betraktas som en vägledning för val av förvaltningsstrategi för rovdjursstammen. Miniminivån skall alltså inte ses som en målsättning för vilket antal individer som är önskvärt. Målet för förvaltningen skall vara att arterna ökar i antal utöver respektive miniminivå, till sådana nivåer att de med större säkerhet långsiktigt kan bevaras i den svenska faunan. 1 För kungsörn fastställde riksdagsbeslutet att: Miniminivån för kungsörnsstammen skall vara 600 årliga häckningar. Kungsörnens utbredning bör inte påverkas av människan. 2 I propositionen som föregick riksdagsbeslutet angav regeringen att den svenska delen av stammen, som beräknas till ca 600 häckande par, är i dag tillräckligt stor för att arten långsiktigt skall finnas kvar i landet som en del av faunan 3. Vidare angavs att Regeringen delar utredningens uppfattning att 600 häckande par bör slås fast som miniminivå för den svenska delen av kungsörnsstammen. 4. I den utredning som låg till grund för regeringens proposition gavs följande beskrivning av den dåvarande förekomsten av kungsörn: 1 S. 26 f i propositionen. 2 S. 43 i propositionen. 3 S. 43 i propositionen. 4 S. 43 i propositionen. 9

9 Samtliga lokala kungsörnsgrupper kontaktades och redovisade dels antalet kända, aktiva kungsörnsrevir, dels en beräkning av hur stort mörkertalet kunde vara. Det materialet kompletterat med uppgifter från september 1998 visar att det finns närmare 390 häckningslokaler (revir), där flertalet med säkerhet har varit i bruk under 1990-talet. Därtill kommer ett okänt antal ännu ej lokaliserade par. För respektive län/landskap/landsdel har kvalificerade uppskattningar gjorts vilket tyder på att de oupptäckta paren kan uppgå till maximalt drygt 280. Med säkerhet kan alltså sägas att det i Sverige finns mellan etablerade par och det är troligt är att stammen något överstiger 600 par. 5 Utredningen gör sedan följande förslag till regeringen: I Sverige finns omkring 600 häckande par, vilket bör slås fast som miniminivå för Sverige. 6. Riksdagsens beslut om en miniminivå på 600 årliga häckningar bör således, enligt Naturvårdsverkets mening, snarare ses som en miniminivå på 600 häckande par. Utbredningsmål Riksdagen beslutade 2001 att kungsörnen ska tillåtas sprida sig över landet och att dess utbredning inte bör påverkas av människan. Mål för förvaltningens inriktning Regionalt ansvar för och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen Regeringen angav följande i propositionen En ny rovdjursförvaltning: Det regionala ansvaret för förvaltningen av rovdjur och annat vilt behöver stärkas och det lokala inflytandet över förvaltningen behöver öka. Det har stor betydelse för acceptansen för rovdjursförvaltningen att det finns möjligheter till ett verkligt inflytande över förvaltningens riktlinjer och principer. 7 Förslag i propositionen som ledde till ett ökat regionalt ansvar och lokalt inflytande var den utökade delegeringen av beslut om jakt till länsstyrelserna och etableringen av partssammansatta viltförvaltningsdelegationer vid länsstyrelserna. För kungsörnens del fastställdes dock att det inte är aktuellt att formulera länsvisa eller regionala miniminivåer för kungsörn. Vidare menade regeringen att 5 SOU 1999:146 S SOU 1999:146 S S. 25 i propositionen 10

10 Naturvårdsverket inte ska ha möjligheten att delegera rätten att besluta om skyddsjakt efter kungsörn till länsstyrelserna. Trots deta har länsstyrelsen ansvaret för flera viktiga delar i förvaltningen av kungsörn; myndigheterna är bland annat ansvariga för inventeringen av arten. Adaptiv förvaltning Regeringen angav i propositionen En ny rovdjursförvaltning att rovdjursförvaltningen ska präglas av ett s.k. adaptivt arbetssätt: Stora rovdjurs antal och utbredning ändras ständigt. Etablering av rovdjur i helt nya områden går långsamt och rovdjursstammarnas utveckling är beroende av ett stort antal olika faktorer som är svåra att förutsäga. Rovdjursförvaltningen måste därför präglas av ett arbetssätt där förvaltningens åtgärder ständigt anpassas till det som sker i naturen, s.k. adaptiv förvaltning. 8 Skador Dagens svenska system för ersättning av viltskador baseras till stora delar på regeringens proposition Om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9). I propositionen gör det ansvariga statsrådet följande övervägande: Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Detta innebär att viltskador inte helt kan undvikas. En alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen bör dock vara att viltskador skall förebyggas. 9 I propositionerna Sammanhållen rovdjurspolitik och En ny rovdjursförvaltning anges att respektive regering anser att denna princip fortfarande ska gälla. 10 Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar För att underlätta arbetet med den nationella förvaltningen av stora rovdjur och tydliggöra vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att uppnå olika delar av rovdjurspolitikens målsättningar sammanfattar Naturvårdsverket här på ett övergripande sätt politikens målsättningar. 8 S. 24 i propositionen 9 S. 43 i propositionen 10 S. 60 respektive s. 39 i propositionerna 11

11 Den svenska rovdjurspolitiken har målsättningen att arterna långsiktigt ska finnas kvar i landet samt att en gynnsam bevarandestatus ska uppnås. Målsättningen kan sammanfattas på följande sätt: Det ska finnas långsiktigt livskraftiga stammar av stora rovdjur med gynnsam bevarandestatus Riksdagsbesluten saknar tydliga övergripande målsättningar för samexistensen mellan människa och stora rovdjur. De ovan citerade utdragen ur propositionerna och de åtgärder som beskrivs i propositionerna visar emellertid sammantaget att det finns en övergripande målsättning om en god samexistens mellan stora rovdjur och människan. Det ska råda en god samexistens mellan människa och stora rovdjur 12

12 Övergripande principer för förvaltningsarbetet Ekosystembaserad förvaltning De stora rovdjurens expansion ställer nya krav på den samlade viltförvaltningen. Eftersom stora rovdjur och deras bytesdjur påverkar varandras förekomst kan rovdjursförvaltningen inte isoleras från annan viltförvaltning utan måste ha ett ekosystembaserat angreppssätt. En fungerande förvaltning kräver en grundläggande förståelse för hur systemet med de förvaltade resurserna fungerar. Denna förståelse omfattar bland annat kunskap om samspelet mellan stora rovdjur, deras konkurrenter och bytesdjur. Vidare finns det ett behov av kunskap om vilka förändringar som sker på grund av naturliga variationer och vilka förändringar som orsakats av förvaltningsåtgärder. Adaptiv förvaltning Även om en fungerande ekosystembaserad förvaltning förutsätter en grundläggande förståelse för systemet som förvaltas kan inget förvaltningssystem vara så precist att det i detalj kan förutse hur detta dynamiska och komplexa system kommer att utvecklas. Av detta skäl krävs det en adaptiv förvaltning som kontinuerligt inhämtar ny kunskap om rovdjuren, bytesdjuren och även kontinuerligt utvärderar effekterna av genomförda förvaltningsåtgärder samt återför vunna erfarenheter in i den framtida förvaltningen. En adaptiv och flexibel förvaltning definierar först övergripande mål för de områden som ska förvaltas. I nästa steg beslutar förvaltningen om delmål och åtgärder för att uppnå de övergripande målen. Under förvaltningsarbetet sker en löpande övervakning av utvecklingen och återkommande justeringar av förvaltningsarbetet. Sådana justeringar kan ske om planerade åtgärder inte visade sig ha avsedd effekt, om omvärldsfaktorer förändras eller om ny kunskap tillkommer. Figur 1 åskådliggör dynamiken i den adaptiva förvaltningen. Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av kungsörn ska vara adaptiv. 13

13 Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av stora rovdjur ska vara adaptiv. Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet En framgångsrik förvaltning av stora rovdjur underlättas av ett tydligt regionalt ansvar för förvaltningen med ett lokalt inflytande. Ett regionalt ansvar för förvaltningsarbetet ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som syftar till att förvaltningsbeslut tas så nära medborgarna som möjligt. En regionaliserad förvaltning med ett lokalt inflytande skapar förutsättningar för en stärkt dialog med medborgarna. Vidare underlättar den regionaliserade förvaltningen, genom att vara närmare såväl rovdjur som berörda människor, ett adaptivt arbetssätt. 14

14 Förvaltningens delmål för att nå politikens målsättningar Naturvårdsverket har delat upp de övergripande målsättningarna i rovdjurspolitiken till ett antal delmål för förvaltningsarbetet. Även om delmålen här sammanställts och formulerats av Naturvårdsverket återfinns flertalet av delmålen som målsättningar i tidigare riksdagsbeslut eller förarbeten till riksdagsbesluten. Till varje delmål anges hur uppföljningen av arbetet mot delmålet och de övergripande målsättningarna ska ske. För vissa delmål saknas absolut kunskap om situationen som ska följas upp. För dessa används indikatorer för att bedöma hur arbetet mot delmålet fortskrider. Långsiktigt livskraftig stam För politikens målsättning om en långsiktigt livskraftig stam kan följande delmål sättas upp. Tillräckligt stor stam och utbredning Eftersom kungsörnsstammens livskraft påverkas av antalet kungsörnar och deras utbredningsområde, bör dessa parametrar minst uppgå till den nationella miniminivån om 600 häckande par och utbredningsområdet minst uppgå till 2001 års utbredning samt inte påverkas av människan. Antalet häckningar och häckningsframgången påverkar såväl antalet kungsörnar i framtiden som framtida kungsörnsutbredning UPPFÖLJNING AV DELMÅLET Den pågående övervakningen av kungsörnsstammen genererar data om antal besatta revir, antal häckningar, häckningsframgång och stammens utbredning och kan förväntas vara tillräckligt för att följa upp delmålet. Häckningsframgången kan variera kraftigt mellan år beroende på födotillgång och väderlek, därför bör uppföljningen ske genom att trenden i häckningsframgången för de senaste sex åren beräknas. Minskad dödlighet Kungsörnen blir könsmogen sent och har en långsam reproduktionstakt. Därför är en hög vuxenöverlevnad grunden för en långsiktigt livskraftig kungsörnsstam. De flesta dödsfallen beror på mänskliga aktiviteter såsom kollisioner med tåg, bilar, kraftledningar, staglinor till master eller vindkraftverk, elolyckor vid transformatorer och ledningar, förgiftning av framförallt bly eller illegal jakt (se delmål om illegal jakt). 15

15 UPPFÖLJNING AV DELMÅLET Följande indikatorer kan användas för att följa upp delmålet: Antal kungsörnar som årligen rapporteras påkörda av tåg. Antal kungsörnar som årligen rapporteras påkörda i vägtrafiken. Antal kungsörnar som årligen hittas under eller i närhet av vindkraftverk. Antal kungsörnar som varje år rapporteras till följd av kollisioner och elchocker vid elledningar och transformatorstationer. Antal hittade kungsörnar där blyförgiftning anses vara dödsorsaken Antal kungsörnar som varje år konstateras vara påskjutna, och andelen av dessa som dödats genom påskjutning Delmålet kan följas upp genom statistik från Naturhistoriska riksmuseet och Statens veterinärmedicinska anstalt. Det totala antalet dödsfall framgår dock inte av denna statistik. Andelen okända dödsfall för respektive dödsorsak varierar också vilket kan försvåra uppföljningen. God samexistens mellan människa och kungsörn För politikens målsättning om en god samexistens mellan människa och kungsörn kan följande delmål sättas upp. Låg skadenivå De skador som kan hänföras till kungsörn berör främst rennäring, men till viss del även fårnäringen och löshundsjakt, och är de viktigaste källorna till konflikter mellan människa och kungsörn. En låg skadenivå är ett delmål för att uppnå en god samexistens mellan människa och kungsörn. En konkretisering av delmålet bör formuleras som till exempel att antalet kungsörnsangrepp på fårbesättningar inte ska öka från 2012 års nivå. UPPFÖLJNING AV DELMÅLET Då skador kan mätas på olika sätt är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas. - Antal kungsörnsangrepp på får - Antal kungsörnsangrepp på hund Skador på får och hund kan årligen följas upp med hjälp av Viltskadecenters årliga sammanställning av viltskador. Antalet angrepp ett visst år påverkas i relativt stor utsträckning av slumpmässig mellanårsvariation. Av detta skäl bör uppföljningen ske genom att det genomsnittliga antalet angrepp för de föregående sex åren beräknas. 16

16 Då ersättningen för kungsörnensskador på rennäringen är arealbaserad och eftersom kungsörnsangrepp är mycket svåra att dokumentera saknas det idag statistik över det totala antalet kungsörnsangrepp på ren. På annan plats i förvaltningsplanen beskrivs behovet av att studera kungsörnspredation på ren för att få bättre kunskap om problemets omfattning. Ingen illegal jakt Illegal jakt eller medveten störning av kungsörn är, i likhet med annan kriminell verksamhet, oacceptabel. Den illegala jakten efter kungsörnen visar att arbetet för en god samexistens och en upphörd illegal jakt måste fortgå. INDIKATORER FÖR UPPFÖLJNING AV DELMÅLET Det ligger i den illegala jaktens natur att den är svår att mäta. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas. - Uppskattad omfattning av dödlighet orsakad av illegal jakt. - Antal anmälda brott avseende illegal rovdjursjakt - Antal kungsörnar som varje år konstateras vara påskjutna, och andelen av dessa som dödats genom påskjutning. Indikatorn uppskattad dödlighet orsakad av illegal jakt kräver långa tidsserier och bör därför inte följas upp årligen. En inledande studie för att kvantifiera dödligheten orsakad av illegal jakt planeras att initieras senast Indikatorn anmälda brott avseende illegal rovdjursjakt kan årligen följas upp med hjälp av data från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Legitim förvaltning En legitim förvaltning är en förvaltning som uppfattas som rättmätig eller berättigad av allmänheten och berörda intressegrupper. Legitimitet i förvaltningen är en förutsättning för att det ska finnas förtroende för de åtgärder som genomförs. Legitim förvaltning av kungsörn är därför ett viktigt delmål för att nå en god samexistens mellan människa och kungsörn. INDIKATORER FÖR UPPFÖLJNING AV DELMÅLET Det är inte möjligt att med ett absolut mått mäta en förvaltnings legitimitet. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas: Andel av den svenska befolkningen som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av kungsörn i landet Andel av människor som lever i län med tät kungsörnsstam som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av kungsörn Indikatorerna kan följas upp genom upprepade attitydundersökningar. 17

17 Förvaltning för att nå målen I detta kapitel redovisas vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål. I stort innebär beskrivningen en redogörelse för det förvaltningsarbete som redan sker idag och som planeras fortsätta. I de fall kompletterande åtgärder planeras, redovisas dessa särskilt Sammanfattningsvis behandlas här följande åtgärdsområden för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål: Skadeförebyggande åtgärder Skadeförebyggande jakt - skyddsjakt Åtgärder mot illegal jakt, förföljelse eller boplundring Åtgärder mot annan dödlighet och störningar Regionalt ansvar för förvaltningen Kommunikation och delaktighet Samverkan med Norge och Finland Åtgärder som ingår i åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs endast summariskt i förvaltningsplanen. För ytterligare information hänvisas till åtgärdsprogrammet. För mer utförliga beskrivningar av förvaltningens organisation, förvaltningens ramar, mm. hänvisas till förvaltningsplanerna för björn, varg, järv och lodjur samt åtgärdsprogrammet för kungsörn. Av figur 2 framgår hur åtgärderna i första hand förväntas påverka de olika delmålen och, indirekt, de övergripande målen. 18

18 Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål 19

19 Skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skador Syftet med det skadeförebyggande arbetet är att minska skadorna orsakade av fredat vilt, att skapa större tolerans för rovdjur och att härigenom underlätta deras spridning. Arbetet bedrivs dels genom rådgivning om och utveckling av skadeförebyggande åtgärder, dels genom ett särskilt bidrags- och ersättningssystem 11 för skador orsakade av fredat vilt. Verksamheter med fritt betande tamdjur, främst rennäring och fäboddrift, är särskilt skadeutsatta och svåra att skydda mot rovdjursangrepp. För dessa verksamheter samt löshundsjakt finns det ett särskilt stort behov av att vidareutveckla skadeförebyggande åtgärder. För kungsörnens del ligger den kända skadefrekvensen mycket lågt i jämförelse med de andra stora rovdjuren. Information om skadeförebyggande åtgärder i kungsörnens utbredningsområde är ändå viktig i samband med rovdjurspolitikens intentioner om en god samexistens mellan rovdjur och människa samt att kungsörnen ska sprida sig i landet. För verksamheter med fritt betande tamdjur, till exempel rennäring och fäboddrift, är utvecklingsbehovet för skadeförebyggande åtgärder avsevärt större än för verksamheter med hägnade djur. Sametinget är ansvarig myndighet för viltskador på ren och har utförligt sammanställt olika skadeförebyggande åtgärder för rennäringen. De beskrivna åtgärderna är sådana som innebär särskilda renskötselåtgärder, som till exempel flytt av renar, sändarmärkning av renar och kalvning i hägn. Vidare beskriver Sametinget åtgärder som direkt berör rovdjuren, till exempel sändarmärkning av rovdjur, flytt av rovdjur och olika former av jakt. 12 Viltskadecenter bedriver ett flertal projekt med målet att utveckla och utvärdera skadeförebyggande åtgärder. Viltskadecenter gör även prognoser om skaderisker för kommande år. Kungsörnen har dock ingen central roll i detta sammanhang. Viltskadeersättningssystemet Viltskadeersättningssystemet innehåller två huvudkomponenter, medel för skadeförebyggande åtgärder och ersättning för redan inträffade skador. 11 Systemet regleras av viltskadeförordningen (2001:724) och förordningen (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. Förordningarna kompletteras av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 viltskadeförordningen (2001:724), Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2012:1) om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar och Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar. 12 Sametinget

20 MEDEL TILL SKADEFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER Med undantag för renägare kan enskilda tamdjursägare som bedriver näringsverksamhet ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos länsstyrelsen. Bidrag får endast beviljas till åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande effekt eller till utveckling av åtgärder som bedöms kunna ge tillräckliga skadeförebyggande effekter 13. På grund av den låga skaderisken och bristen på kända kostnadseffektiva skadeförebyggandeåtgärder ges i nuläget i princip inga bidrag för åtgärder som förebygger skador från kungsörnsangrepp. Samebyar kan ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos Sametinget. Bidrag ska beviljas endast för åtgärder som normalt inte ingår i renskötseln. Bidragsbeloppet dras av från den ersättningen för rovdjursförekomst som samebyn är berättigad till (se nedan). ERSÄTTNING VID SKADA Under förutsättning att det inte varit möjligt att förebygga eller förutse skadan eller om särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen lämna ersättning för skador orsakade av bland annat kungsörn. Vid skador på andra tamdjur än ren baseras ersättningen på rekommendationer från Viltskadecenter enligt vilka ersättning i de flesta fall motsvarar marknadsvärdet av djuret. Ersättning till samebyarna sker som ersättning för rovdjursförekomst, det vill säga för antalet rovdjur inom en sameby. Ersättningen ges utan ansökan. Ersättningen är i form av ett schablonbelopp och i fråga om kungsörn gäller en arealbaserad ersättning som baseras på storleken av samebyns åretruntmarker och inte på antalet kungsörnar som förekommer i området. Ersättningsystemet kan anses vara riskbaserat genom att det är risken för rovdjursangrepp som ersätts snarare än faktiska angrepp. Statistik över beviljade bidrag och inträffade skador Viltskadecenter publicerar årligen statistik över beviljade bidrag, inträffade skador och utbetald ersättning avseende skador som orsakats av fredade arter på andra tamdjur än ren. Bristanalys RENNÄRING Ny kunskap om kungsörnens påverkan på rennäringen bör tas fram och spridas Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) 21

21 En stor utmaning för rovdjursförvaltningen är de skador som rovdjur orsakar i renskötselomtrådet. Skador i rensköstelområdet är på grund av renskötselns karaktär ofta svårare att förutse och förebygga än skador på andra tamdjur än ren. En omständighet som motverkar skadeförebyggande åtgärder är att viltskadeförordningen anger att bidrag för att förebygga rovdjursskada på ren ska räknas av från ersättning för rovdjursförekomst. I praktiken innebär denna regel att inga samebyar ansöker om bidrag för skadeförbyggande åtgärder. Såväl Sametinget som den senaste rovdjursutredningen och länsstyrelserna i renskötselområdet har föreslagit förändrade regelverk som möjliggör bidrag till skadeförbyggande åtgärder i renskötselområdet. Det har också identifierats behov till budgetförstärkningar 14 för detta ändamål. Såväl rennärings- som myndighetsrepresentanter har vid upprepade tillfällen påpekat att det är viktigt att beakta det samlade rovdjurstrycket i en sameby och inte varje rovdjursart för sig. Länsstyrelsen har, inom ramen för sitt regionala ansvar för rovdjursförvaltningen, möjligheten att ta ett samlat grepp om förekomsten av de olika rovdjursarterna. Gentemot rennäringen kan detta arbete till exempel ske i form av samebyvisa rovdjursplaner 15. Naturvårdsverket och Sametinget har ett pågående regeringsuppdrag 16 för att ta fram ett nytt förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur som möjliggör mer riktade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur. ÖVRIGT Det har framförts från företrädare för tamdjursnäringar att rovdjursförvaltningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas förutsättningar. Ett sätt att öka den ömsesidiga förståelsen för såväl näringars som rovdjursförvaltningens förutsättningar och för att förbättra dialogen är att anordna gemensamma seminarier i ämnet. Kompletterande åtgärder Det skadeförebyggande arbetet fortsätter enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder: - Naturvårdsverket kommer under 2013 initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur. 14 Sametinget och rovdjursutredningen föreslår att 5,1 mkr respektive 5 mkr årligen avsätts för bidrag till skadeförebyggande åtgärder. 15 T.ex. det pågående arbetet med samebyvisa rovdjursplaner i Västerbottens län 16 Uppdrag (L2012/1579) att slutföra tidigare uppdrag att utforma ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen. 22

22 Skadeförebyggande jakt - skyddsjakt Skador av rovdjur ska i första hand förebyggas. Det är dock inte alltid möjligt att inom rimliga gränser förebygga och undvika skador. Därför kan det i vissa fall vara nödvändigt att bedriva skyddsjakt efter vissa individer som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador. Om jakten riktas mot rätt individ är den en effektiv skadeförebyggande åtgärd. Beslut om skyddsjakt Naturvårdsverket får på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter kungsörn 17. Förutsättningarna för ett sådant beslut är att det inte finns någon annan lämplig lösning på problemet, att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde samt att något av de skäl som anges i 23 a jaktförordningen föreligger. Hittills har Naturvårdsverket inte beviljat skyddsjakt efter kungsörn i något fall. Annan avlivning av kungsörn Även polismyndigheten får låta avliva ett vilt djur som orsakar avsevärd skada eller antas vara farligt för människors säkerhet om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning 18. Sannolikheten för att kungsörn skulle behövas avlivas i sådana sammanhang är dock liten. Det finns även vissa möjligheter för den enskilde tamdjursägaren att utan beslut från myndighet döda ett rovdjur om rovdjuret angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp 19. Kungsörnen finns dock inte bland arterna där detta är möjligt. Vidare ger jaktlagstiftningen möjlighet att avliva frilevande vilt som är så skadat att det av djurskyddsskäl snarast bör avlivas 20. Det händer ibland att upphittade kungsörnar är så svårt skadade, till exempel på grund av trafik eller elledningar, att de behöver avlivas b jaktförordningen (1987:905) 18 9 jaktlagen jaktförordningen b jaktförordningen. 23

23 Åtgärder mot illegal jakt, förföljelse och boplundring Den senaste rovdjursutredningen anger att en omfattande illegal jakt på de stora rovdjuren alltjämt pågår och att denna jakt står för en stor del av arternas dödlighet. I åtgärdsprogrammet för kungsörn 21 konstateras att de faktiska effekterna på kungsörnsstammen genom olika former av förföljelse eller illegal fångst är svårbedömda. Illegal jakt, boplundring och andra medvetna aktioner för att sabotera för kungsörn bedöms utgöra ett allvarligt hot mot lokala och regionala bestånd, men för närvarande har sådan påverkan inte medfört att populationen som helhet har minskat. Fångst av kungsörn för illegal handel och insamling av ägg bedöms för närvarande inte ske i samma omfattning som förföljelse i syfte att skada arten, men sådan verksamhet kan intensifieras om intresset för illegalt insamlade exemplar ökar. Förföljelse är troligen en av de allvarligaste mortalitetsfaktorerna orsakade av människan. Då förföljelsen ofta är riktad mot vuxna individer är denna dödlighetsfaktor troligen allvarligare än till exempel trafikdöd och eldöd som oftare drabbar ungfåglar 22. I propositionen En ny rovdjursförvaltning menade regeringen att den illegala jakten bör motverkas genom ökad lokal delaktighet i rovdjursförvaltningen och genom förbättrad information. Förändrad lagstiftning Försök till grovt jaktbrott och försök till grovt jakthäleri avseende de stora rovdjuren är sedan den 1 juli 2011 kriminaliserade. Denna förändring i lagstiftningen ger polis och åklagare utökade möjligheter att i ett tidigare skede ingripa för att beivra de grova jaktbrotten. Krav om skadestånd vid illegal jakt Den senaste rovdjursutredningen har förordat att staten bör föra talan om skadestånd i de fall grova jaktbrott mot stora rovdjur har begåtts. Naturvårdsverket har under 2012 fört statens talan om skadestånd vid en domstolsprövning av ett fall av illegal jakt efter järv. Det innebär en återgång till tidigare praxis. 21 Hjernquist Watson & Whitfield,

24 Samverkan mellan berörda aktörer Samtliga tre rovdjursutredningar har framfört att samarbetet mellan länsstyrelser, polismyndigheter och åklagarmyndigheter behövde förstärkas. Ett led i detta arbete är att samverkansgruppen mot illegal jakt på stora rovdjur etablerats efter initiativ från Världsnaturfonden. Gruppen består av representanter för ovan nämnda myndigheter samt Världsnaturfonden, Naturvårdsverket, Statens Veterinärmedicinska Anstalt, Statens kriminaltekniska laboratorium, Naturhistoriska riksmuseet och Viltskadecenter. Gruppens syfte är att öka samverkan mellan berörda myndigheter och att öka kunskapen om detta problemfält. Gruppen har arrangerat nationella seminarier om arbetet mot illegal jakt på stora rovdjur under ett antal år. Bristanalys I åtgärdsprogrammet för kungsörn diskuteras hur uppgifter om boplatser av kungsörn i samband med inventeringar och ingreppsplanering kan hanteras på ett sådant sätt att de inte kan hamna i orätta händer. Denna fråga kommer att belysas under en kommande gemensam svensk-norsk översyn av kungsörnsinventeringen. I åtgärdsprogrammet för kungsörn anges att boplatsen i revir där boplundring eller upprepade störningar har skett eller misstänks kunna ske om möjligt bör övervakas. En metod som föreslås för att förhindra boplundring eller illegal jakt vid bon är automatiserad kameraövervakning. Lagstiftningen kring användningen av automatiska kameror i skog och mark är idag dock oklar. Vid olika typer av fällfångst finns enligt åtgärdsprogrammet för kungsörn risk för att kungsörn fångas oavsiktligt. Vid skyddsjakt efter duvhök används flera olika konstruktioner av fällor, och det är vanligt att fällor som används inte är typgodkända, vilket innebär risker för att fångade rovfåglar skadas. Eftersom det är olika krav på tillsynen av fällor för olika ändamål innebär det att bifångade kungsörnar kan sitta i fällorna längre tid än vad som bedöms lämpligt ur djurskyddsaspekt. Hur många kungsörnar som fångas i olika typer av fällor avsedda för annat vilt är okänt. Det har gjorts en sammanställning av kända och misstänkta fall av illegal jakt efter kungsörn 23. Det saknas dock en beräkning av den omfattningen av dödligheten orsakad av illegal jakt liknande de beräkningar som gjorts för björn, varg, järv och lodjur av forskningsprojekten. Ansvarsfördelningen för frågor som rör tillsyn för att förhindra, upptäcka och följa upp illegal jakt efter stora rovdjur är idag otydlig. Särskilt länsstyrelsens 23 Franzén, R. & Lindström, B.O

25 ansvar för denna tillsyn bör förtydligas. Ett sådant förtydligande skulle kunna rymmas inom uppdraget för Utredningen Översyn av jaktlagstiftningen m.m. som regeringen i juli 2012 beslutade om 24. Åtgärder mot annan dödlighet och störningar Kungsörnen berörs liksom övriga stora rovdjur av hot genom olika mänskliga verksamheter. Vissa av dessa hot går, genom en god samhällsplanering och tekniska lösningar, att bygga bort helt eller att delvis reduceras. Några typer av verksamheter tenderar att drabba kungsörnar hårdare än andra då de ligger i områden som utnyttjas vid födosök eller bara utgör ett hinder som inte uppfattas som en fara av kungsörnarna. Verksamheter som är speciellt drabbade är inom väg- och järnvägstrafiken, elolyckor vid kraftledningar och transformatorer och kollisioner med vindkraftverk och telemaster. Att minska riskerna vid dessa verksamheter är ett viktigt steg för att kungsörnen ska nå upp till delmålet om en minskad dödlighet och därmed även ett steg närmare en långsiktigt gynnsam bevarandestatus. I åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs problembilderna i detalj och det ges förslag till lämpliga åtgärder. Eftersom rovfåglar är högt upp i näringskedjan (så kallade toppkonsumenter) är de utsatta för miljögifter som bioackumuleras. Gifter kan påverka fåglar på olika sätt och drabbar exempelvis muskel- och nervsystem, ämnesomsättningen eller fortplantningsförmågan. I åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs problembilden kring framför allt blyförgiftning och det ges förslag till lämpliga åtgärder mot miljögifter. I åtgärdsprogrammet för kungsörn beskrivs också att skogsbruket är en viktig faktor för kungsörnsstammen som kan påverka kungsörnen på ett negativt sätt. Det listas en lång rad åtgärder som kan vidtas för att motverka skogsbrukets negativa effekter. Häckningar av kungsörn spolieras årligen genom olika former av fritidsaktiviteter. Det kan både vara omedvetna störningar eller störning från medvetna besök vid boplatser utan avsikt att sabotera häckningar. Åtgärdsprogrammet för kungsörn beskriver den aktuella problembilden och ger förslag till lämpliga åtgärder för att lösa problemen. 24 Dir. 2012/77 26

26 Regionalt ansvar för förvaltningen Riksdagens beslut om Sammanhållen rovdjurspolitik 2000/01 innebar att länsstyrelserna fick ett utökat ansvar och i praktiken blev ansvariga för rovdjursinventering och övrig rovdjursförvaltning i sina respektive län. Det regionala ansvaret utvecklades ytterligare genom riksdagsbeslutet om En ny rovdjursförvaltning Sverige delades upp i tre rovdjursförvaltningsområden, viltförvaltningsdelegationer och samverkansråd inrättades på länsstyrelserna och beslutanderätten i vissa frågor regionaliserades med ett ökat utrymme för regionala avvägningar, framför allt för de rovdjursarter som uppnått gynnsam bevarandestatus. Det regionala ansvaret för förvaltning av kungsörn omfattar genomförande av åtgärder som finns i det nationella åtgärdsprogrammet, inventering av arten samt bidrag för skadeförebyggande åtgärder och beslut om ersättning vid skada på andra tamdjur än ren. Regionala förvaltningsplaner Länsstyrelsen ska upprätta en rovdjursförvaltningsplan för länet 25. Planen ska gälla i högst fem år och beskriva målsättningar och rutiner för länsstyrelsens förvaltningsarbete 26. De flesta län har redan idag regionala förvaltningsplaner för stora rovdjur. Dessa planer togs fram efter riksdagsbeslutet om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och behöver nu uppdateras som en följd av de förändringar i förvaltningen som skett efter riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning Bristanalys Den regionala förvaltningen av stora rovdjur är idag inte fullt uppdaterad i och med att de regionala förvaltningsplanerna i de flesta län inte har reviderats efter riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning. Det bedrivs idag åtling av kungsörn för både utfodring, fotografering och turistiska ändamål. Regelverket när det gäller åtling av stora rovdjur i samband med turism behöver klargöras. Kompletterande åtgärder Utöver vad som beskrivits ovan planeras följande kompletterande åtgärder: 25 7 förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2010:1) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn. 27

27 - Naturvårdsverket kommer att under 2013 utveckla rutiner för vägledning till den regionala nivån inom viltförvaltningen, samt genomföra konkreta vägledningsinsatser gentemot länsstyrelserna i aktuella frågor. - Naturvårdsverket kommer att under 2013 att fortsätta med sin vägledning rörande rovdjursturism Speciellt björnskådningsturism med åtling och vargyl vid lyor kommer att behandlas i sammanhanget. Kommunikation och delaktighet Öppenhet och god kommunikation i rovdjursförvaltningen underlättar för intressegrupper och intresserad allmänhet att få information om bland annat aktuell rovdjursförekomst och aktuell förvaltning. Öppenhet och dialog ökar även förvaltningens legitimitet och möjliggör för intressegrupper och allmänhet att komma med relevanta inspel. Nationell kommunikation Naturvårdsverket informerar på nationell nivå bland annat om lagar, nya föreskrifter och om hur rovdjursförvaltningen fungerar. Detta görs via webb, trycksaker och andra kanaler. Naturvårdsverket tillhandahåller även kompetensutveckling och finansiellt stöd för arbete med information och dialog på regional nivå. Bland annat har Naturvårdsverket finansierat det nyligen avslutade kompetensutvecklingsprogrammet Dialog för naturvården som syftat till att utveckla den statliga naturvårdsförvaltningens kompetens i frågor som rör dialog, delaktighet, konflikthantering, m.m. Naturvårdsverket ger ut en månatlig lägesrapport om vad som är på gång inom rovdjursförvaltningen på nationell nivå. Lägesrapporten skickas ut till myndigheter och andra relevanta mottagare inom förvaltningen. Allmänheten kan anmäla sig på Naturvårdsverkets hemsida och därigenom få rapporten skickad till sig. Naturvårdsverket stödjer den regionala förvaltningen på ett antal olika sätt. Bland annat genom att genom att verkets personal vid behov kan närvara vid viltförvaltningsdelegationers sammanträden och delta i utbildningar av länsstyrelsetjänstemän. Regional kommunikation På regional nivå arbetar länsstyrelser, rovdjurscentra, Viltskadecenter och olika intresseorganisationer med bland annat möten med allmänheten, informationsbroschyrer, arbete med skolbarn, utskick av nyhetsbrev och information via webb och andra fora. 28

28 Naturvårdsverket stöttar det regionala arbetet med rovdjursinformation genom att varje år fördela bidrag till länsstyrelserna samt de två rovdjurscentra Orsa Grönklitt och De 5 Stora Järvsö. De två rovdjurscentra tillhandahåller allmän och övergripande information om rovdjurens biologi och aktuell rovdjursförvaltning. Syftet med det årliga bidragsstödet från Naturvårdsverket är att centren ska kunna producera lättillgänglig och objektiv information om de stora rovdjuren, däribland kungsörnen. Rapportering och kommunikation om kungsörnars närvaro Såväl länsstyrelserna som Naturvårdsverket tillgängliggör stora mängder information om rovdjurens förekomst och rovdjursförvaltningen via myndigheternas hemsidor. Observationer av stora rovdjur registreras löpande i databasen Rovbase. Rovbase används av förvaltningen i Norge, Sverige och till viss del Finland. Den har en publik del (rovbase.se) där allmänheten kan ta del av materialet. Rovbase ägs och förvaltas av Direktoratet for Naturforvaltning i Norge. Förvaltning och vidareutveckling sker i samarbete med Naturvårdsverket. I rovdjursinventeringen är allmänhetens observationer av djur, eller spår av djur, viktiga för länsstyrelsens arbete. Flera länsstyrelser tillhandahåller därför databasen Rovobs.se, där allmänheten kan dela med sig av sina observationer av rovdjur i länet och där länsstyrelserna kan visa för allmänheten vilka observationer som har kvalitetssäkrats av länsstyrelsernas fältpersonal. I linje med den skandinaviska samordningen inom rovdjursinventeringen har Naturvårdsverket och Rovdata i Norge beslutat att ta fram en gemensam webblösning för inrapportering av observationer från allmänheten. [Webblösningarna för rapportering av allmänhetens observationer och en publik del av Rovbase beräknas vara klara till januari Föregående stycke ses över till slutversionen i januari 2013] Kungsörnsobservationer kan även registreras i Artportalens rapportsystem för fåglar. Information om förekomst av kungsörn som indikerar häckning och påträffade kungsörnsbon bör rapporteras till länsstyrelsen eller inventeringsansvarig bland de ideella aktörerna i aktuellt län. 27 Allra viktigast för kommunikation om rovdjursförekomst, för att undvika skada och minska oro, är länsstyrelsernas fältpersonal som i fält arbetar med inventering, besiktning av skador, förebyggande åtgärder, tillsyn och

29 kommunikation kring de stora rovdjuren, däribland björn. Till exempel innebär besiktning av viltskador en direktkontakt med skadedrabbade tamdjursägare. Fältpersonalen deltar också ofta vid informationsmöten eller liknande där det informeras om rovdjur och rovdjursförvaltning. Dialog och delaktighet i förvaltningen För att förbättra förutsättningarna för samexistens mellan kungsörn och människor är det av avgörande betydelse att medborgare känner förtroende för myndigheterna och för de åtgärder som används vid förvaltningen av kungsörn. Det förutsätter en ökad lokal delaktighet i och förståelse för rovdjursförvaltningen samt kommunikativ kompetens och tid för att engagera sig i de dialogprocesser som krävs. Kungsörnen är dock den minst konfliktfyllda arten bland de stora rovdjuren. Det finns idag två viktiga formaliserade forum för dialog mellan olika intressegrupper och myndigheter i rovdjursförvaltningen; Naturvårdsverkets råd för rovdjursfrågor och de regionala viltförvaltningsdelegationerna. Rådet för rovdjursfrågor är ett rådgivande organ på nationell nivå som bistår Naturvårdsverket i genomförandet av rovdjurspolitiken. Rådet består av representanter för olika intressegrupper, bland annat jägarorganisationer, naturvårdsorganisationer, representanter för skogsbruk, rennäring och annan tamdjurshållning. Viltförvaltningsdelegationerna är organ inom länsstyrelserna för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länet. Delegationen ska bland annat besluta om övergripande riktlinjer för viltförvaltningen inom länet, för licensjakt och skyddsjakt, och för bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen. Vidare ska delegationen fastställa länets regionala rovdjursförvaltningsplan. Landshövdingen är viltförvaltningsdelegationens ordförande och övriga ledamöter utgörs av politiska representanter samt representanter för olika intressegrupper. Utöver dessa fora har även organisationen Kungsörn Sverige årligen anordnat symposier om kungsörn i Norden. De har innehållit föredrag och diskussioner för inventerare, ornitologer, forskare, tjänstemän vid berörda myndigheter samt intressegrupper och förvaltare. Symposiet är ett viktigt forum för frågor som rör arten och resulterar i en årlig publikation vilken finns tillgänglig digitalt 28. Dagens rovdjursförvaltning innebär flera möjligheter till olika sorters delaktighet. Tiotusentals människor har under de senaste åren deltagit i rovdjursförvaltningen genom att inventera, jaga rovdjur vid såväl licens- som skyddsjakt och delta vid möten med representanter för ansvariga myndigheter. 28 På webbplatsen 30

30 Naturvårdsverket menar att det i dessa verksamheter finns möjligheter till förbättringar som kan leda till ökad delaktighet i, samt ge ökad förståelse för, rovdjursförvaltningen. Inventeringsverksamheten hyser goda möjligheter att skapa delaktighet och dialog med intresserade aktörer. Bristanalys Det har vid upprepade tillfällen framförts från tamdjursnäringarna att tjänstemännen inom rovdjursförvaltningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas arbetssätt och förutsättningar samt för de problem som näringarna har med stora rovdjur. En metod för att öka förvaltningens kunskap om näringarna och förbättra den ömsesidiga förståelsen för varandras förutsättningar skulle vara att gemensamt arrangera seminarier som belyser en enskild närings verksamhet och förutsättningar, inklusive de konsekvenser de stora rovdjuren har för näringen. Det saknas en IT-lösning som tillgängliggör data som inte omfattas av sekretesslagstiftningen. Vidare är det en brist att information om jaktbeslut och jakternas utfall inte finns enkelt tillgänglig för allmänheten. Kompletterande åtgärder Arbetet med kommunikation i rovdjursförvaltningen kommer att bedrivas enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder: Naturvårdsverket ska, i samverkan med länsstyrelserna, senast 2013 sammanställa årliga artvisa rovdjursrapporter till allmänheten. Rapporterna kommer att utformas på ett lättillgängligt sätt och redovisa förekomst i såväl Sverige som Norge. Naturvårdsverket kommer under 2013 initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur. Naturvårdsverket ska verka för att kungsörn inkluderas i de regelbundna attitydundersökningarna rörande stora rovdjur som genomförs i Sverige. Enligt nuvarande planering ska nästa undersökning genomföras Samverkan med Norge och Finland De svenska och norska förvaltningsmyndigheterna har haft ett nära samarbete i mer än 20 år. Under 00-talet har Finland i större utsträckning involverats i samarbetet, vilket bland annat resulterat i att den finländska varginventeringen årligen redovisas tillsammans med resultaten från Sverige och Norge. Samarbetet tar sig även uttryck i regelbundna nordiska förvaltarträffar som samlar representanter för Direktoratet for naturforvaltning i Norge, Jord- och skogsbruksministeriet i Finland och Naturvårdsverket i Sverige. En nyinrättad 31