EUROPAPARLAMENTET ARBETSDOKUMENT. Utskottet för transport och turism

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 2004 ««««««««««««Utskottet för transport och turism ARBETSDOKUMENT om lufttransport: information till passagerare om vilket trafikföretag som utför en flygning och medlemsstaternas utlämning av säkerhetsinformation Utskottet för transport och turism Föredragande: Christine De Veyrac DT\ doc PE v01-00

2 1. Bakgrund och sammanhang Frågan om identifiering av lufttrafikföretag och listning av bolag som inte får flyga inom eller över EU:s territorium är inte ny. Med anledning av en flygkatastrof utanför Dominikanska republiken antog Europaparlamentet den 15 februari 1996 en resolution där kommissionen och medlemsstaterna uppmanades att upprätta en förteckning över bolag som inte följer de internationella standarderna för säkerhet ombord på flygplan, i syfte att förbjuda dem att starta och landa inom unionens territorium. I samma resolution uppmanades kommissionen att föreslå ett direktiv för att förbättra informationen till konsumenten om vilket trafikföretag som utför en flygning. Den 3 januari 2004 inträffade en olycka utanför Sharm el-sheikh med en Boeing från det egyptiska charterbolaget Flash Airlines. Olyckan belyste samma frågor, liksom svårigheterna med att samordna beslut om flygsäkerhet inom Europa. När Nederländerna nyligen belade charterbolaget Onur Air med flygförbud framkom nya funktionsbrister. Endast Tyskland, Frankrike och Schweiz drog omedelbart tillbaka Onur Airs flygtillstånd. Många turister som skulle åka till och hem från Turkiet kunde därför flyga med bolaget Onur Air till och från flygplatserna i Bryssel och Charleroi. Dessa händelser ger upphov till tre viktiga frågor: 1. Hur kan beslut om flygförbud harmoniseras och utvidgas samstämmigt, så att flygbolagen och de europeiska passagerarna garanteras lika och öppen behandling? 2. Hur kan man på bästa sätt informera europeiska passagerare om flygbolagens identitet, framför allt de bolag som omfattas av förbud i en medlemsstat? 3. Hur kan man garantera säkra lufttransporter och samtidigt förena bolagens och researrangörernas affärsmässiga lönsamhet med passagerarnas intressen? EU svarade delvis på den första frågan i SAFA-direktivet 1. Enligt direktivet skall det från och med maj 2006 vara möjligt att utvidga beslut om flygförbud för flygbolag som utfärdats av ett tredjeland till att gälla inom hela unionens territorium. Den andra och tredje frågan hänger mer samman med det förslag som behandlas i detta dokument. Enligt kommissionen krävs det bättre information till passagerarna om vilket lufttrafikföretag som utför flygningen. Det behövs också information om vilka bolag som förbjudits inom EU:s medlemsstater i form av en svart lista som offentliggörs på EU-nivå. 2. Information till passagerare (artikel 5) Information till passagerare om vilka lufttrafikföretag som utför flygningar skapar vissa svårigheter, eftersom flygtransporter ingår i ett komplicerat system (interlining 2, chartring, 1 Direktiv 2004/36 av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen. 2 Interlining innebär att en passagerare kan använda en enda biljett för att resa med mer än ett bolag. Detta omfattar dels resor där passageraren i förväg har valt trafikföretag för de olika sträckorna, dels resor där passageraren har en fullt flexibel biljett och därmed kan byta bolag när som helst under sin resa. PE v /5 DT\ doc

3 gemensam linjebeteckning, paketresor osv.) och således kan förhindra snabb och effektiv information till passageraren om trafikföretagets identitet. Det händer till exempel att ett trafikföretag inte är fastställt när en resa bokas. I så fall skall passageraren informeras om eventuella trafikföretag vid bokningen och om det verkliga trafikföretaget när detta väl är klart. I situationer där biljettförsäljaren inte har möjlighet att meddela passageraren om ett bolagsbyte skulle det kunna föreskrivas att passageraren skall underrättas senast vid registreringstillfället. Informationspliktens räckvidd skapar också problem i samband med flygningar utanför unionens territorium (interlining, paketresor). Förstärkning av rätten till information Skyldigheten att informera passageraren om lufttrafikföretagets identitet skulle kunna anges i trafikavtalet (allmänna försäljningsvillkor), dels för att informera passageraren om dennes rättigheter, dels för att lösa problemet med oförenligheten med punkt 9 i IATA:s villkor som bifogas biljetten 1. I förordningen att passagerarna skall informeras och därmed också att en förteckning skall upprättas över förbjudna bolag. Det saknas däremot föreskrifter om hur rätten till information skall tillämpas i praktiken. Man bör givetvis undvika att ge passagerarna handlingsmedel som skulle kunna medföra missbruk, men det vore ändå önskvärt att förutse förordningens följder för trafikavtalet. Tre situationer skulle kunna uppstå: biljettförsäljaren informerar inte passageraren om lufttrafikföretagets identitet; trafikföretaget förs upp på en svart lista efter försäljningen; trafikföretaget ersätts med ett bolag som står på den svarta listan. I dessa fall är det tänkbart att föreskriva en rätt att häva resan, få pengarna tillbaka eller utnyttja ett annat trafikföretag, eventuellt i enlighet med nationella bestämmelser. 3. Förteckningen över bolag som omfattas av beslut om restriktioner eller förbud (artikel 4) Kommissionen och rådet har valt att slå samman de svarta listor som upprättats av varje medlemsstat och i varje fall nämna vilken stat som förbjudit bolaget i fråga. Denna lösning har dock vissa begränsningar, nämligen - förvirring och rättsosäkerhet för användare och operatörer, - skillnader i medlemsstaternas behandling, vilket undergräver trovärdigheten för nationella beslut som rör flygsäkerhet. Det finns flera andra tänkbara möjligheter. 1 Enligt denna punkt gäller följande: Trafikföretaget får utan förvarning (i den engelska versionen: without notice ) ersätta andra trafikföretag, utnyttja andra flygplan, vilket framför allt enligt den engelska versionen kan uppfattas som att trafikföretaget har rätt att inte informera passageraren. DT\ doc 3/5 PE v01-00

4 EU-förteckning: En sådan förteckning skulle upprättas av kommissionen, till exempel på förslag från EASA 1. Förteckningen skulle etableras på grundval av gemensamma kriterier och innefatta samtliga bolag som förbjuds inom unionens territorium. Harmoniserad förteckning: Denna lösning skulle innebära att förteckningen upprättas på grundval av harmoniserade kriterier. Harmoniseringen skulle åstadkommas av en särskild tillfällig kommitté med företrädare för både medlemsstaterna och kommissionen. Samordnad förteckning: I det här fallet skulle systemet med sammanslagning av nationella förteckningar bibehållas, men innan förteckningen offentliggjordes skulle alla förslag till förbud samordnas. Detta skulle möjliggöra utbyte av säkerhetsinformation mellan medlemsstaterna och en utvärdering av de planerade förbudsåtgärdernas utformning och lämplighet. Dessa tre möjligheter skulle kunna införlivas med bestämmelserna i SAFA-direktivet. Bolag som förs upp på förteckningen Bolag från länder inom EU kan omfattas av beslut om begränsning av trafikrätten i medlemsstaterna (till exempel när ett luftfartyg hålls kvar på marken), men listningen kommer oftast att inriktas på bolag från tredjeländer som har trafikrättigheter i EU. Vissa medlemsstater har dock upprättat nationella förteckningar med namn på bolag som inte har trafikrättigheter i medlemsstaten i fråga men som skulle nekas trafikrättigheter om de lämnade in en ansökan, med motiveringen att deras nationella myndigheter inte kontrollerar dem på lämpligt sätt (på grundval av ICAO:s revisioner). Frågan är om inte också sådana bolag borde skrivas in i förteckningen. Dessa bolag kan ju tillhandahålla flygplan till bolag från tredjeland som har trafikrättigheter i EU (chartring). EU-medborgare kan också använda dessa bolag vid resor utanför unionens territorium. Typ av åtgärd för förbud eller restriktioner Kommissionen föreslår att alla bolag som omfattats av beslut om restriktioner eller förbud skall listas, utan begränsningar i fråga om varaktighet eller åtgärdens karaktär. Det är möjligt att dessa villkor är alltför omfattande och med tanke på att förbudskriterierna inte är harmoniserade att de riskerar att skapa krångel för användaren och oproportionerligt stora affärsrisker för bolagen. Syftet med åtgärderna är nämligen i första hand att uppmuntra bolagen att snabbt rätta sig efter reglerna. De utgör ingen påföljd i ordets vanliga bemärkelse. Rådets allmänna riktlinjer på den här punkten, dvs. att begränsa listningen till förbud som varar i sex månader, skulle kunna fungera som underlag för en mer proportionerlig strategi i den här frågan. 1 I detta fall krävs en ändring av förordning 1592/2002 om inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet. PE v /5 DT\ doc

5 Det bör dock noteras att säkerhetsåtgärder ofta vidtas för obestämd tid, exempelvis tills det fel som motiverat beslutet har rättats till. För sådana åtgärder är det därför inte bra att listningen styrs av varaktighet. Det avgörande borde i stället vara de säkerhetsöverväganden som lett fram till åtgärden. Bestämmelser för offentliggörande av förteckningen Förslaget innehåller inga sådana bestämmelser och förteckningen kan därmed offentliggöras på webbplatsen Europa och/eller på medlemsstaternas nationella webbplatser. En annan möjlighet är att förteckningen tillkännages i form av ett meddelande vid registreringstillfället. Förteckningen med namn på bolag som står på svarta listor skulle också kunna finnas tillgänglig hos resebyråer och biljettförsäljare. Det viktiga är att se till att passagerarna får användbar information. 4. Övriga punkter - Definitioner I artikel 2 i Europeiska kommissionens förslag finns ett antal definitioner som bör förbättras eller klargöras, till exempel researrangör och det trafikföretag som är försäljare. Internetförsäljning kan också behöva klargöras i denna text. - Blå listor Vissa medlemsstater vill att det inrättas blå listor över de säkraste bolagen, för att passagerarna skall få en tydligare bild av hela utbudet av flygbolag. Ett sådant system skulle självklart inte ersätta, utan komplettera de svarta listorna. - EASA: I framtiden kan man också diskutera vilken roll Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) skall ha i rättsakten och vid utformningen av en svart lista för EU. DT\ doc 5/5 PE v01-00