2 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

Transkript

1

2 Hinderkonstruktioner och virkesdimensioner för flyttbara terränghinder Bakgrund Val av material Sammanfogningsteknik Kanter och hörn Springor Markförankring Förstärkning av hinder Stagning Hindrets profil Transport av hinder Hindrets storlek Lämpliga konstruktioner för flyttbara hinder 2 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

3 HINDERKONSTRUKTIONER OCH VIRKESDIMENSIONER FÖR FLYTTBARA TERRÄNGHINDER SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER 3

4 BAKGRUND Traditionellt byggdes terränghinder mestadels av stockar. Det kunde vara ensamma grova tunga stockar placerade direkt på marken eller klenare som lyftes upp och fästes i nedgrävda stolpar för att hindret skulle nå önskad höjd. Signifikativt är att dessa knyts samman i sin konstruktion för att lätt kunna tas isär eller delas på vid behov. I den moderna byggnationen tillverkar vi även mobila hinder, och då använder vi företrädesvis sågat virke för att få starkare konstruktion. En bra kombination mellan mobila och traditionella hinder ökar flexibiliteten utan att förstöra utseendet. Det finns i dag en brokig samling med konstruktioner av dessa flyttbara hinder. En del av hindren är ur hållfasthetssynpunkt inte helt lyckade, andra kan vara mindre lyckade ur säkerhetssynpunkt vid till exempel islag eller om ryttare faller på hindret. En del hinder är konstruerade med bra dimension på virket men är sammanfogade på ett mindre lyckat sätt. En del hinder är bra byggda men så svåra att flytta på att de har utsatts för ett onödigt slitage med skador som följd. Då det aldrig är lätt att avgöra om ett hinder håller för de påfrestningar som det kan utsättas för behövs det ett samlat dokument med anvisningar och rekommendationer där den samlade erfarenheten av byggnation av flyttbara hinder redovisas så långt detta är möjligt. De ritningar som redovisas skall ses som idéskisser till konstruktioner som man naturligtvis kan följa om man inte vill ha en egen design på sina hinder. Syftet med detta dokument är att underlätta byggnationen av flyttbara terränghinder så att dessa uppfyller kraven på säkerhet, hoppbarhet, flexibilitet och hållbarhet. VAL AV MATERIAL Då man väljer material skall man utgå från den konstruktion man har tänkt sig för hindret. Tätheten mellan reglarna som håller upp hindret avgör virkesdimensionen. Erfarenhetsmässigt så bör man inte bygga i tunnare virke än med en tjocklek än 2 (hyvlat virke 45 mm tjockt). I högre klasser gärna ännu tjockare. Denna dimension ger tillräcklig marginal för flera års användning och slitage utan att hindret blir farligt. 4 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

5 Tryckimpregnerat virke är att föredra då det inte förstörs så fort om det står ute året om. Man bör också välja hyvlat virke om det är möjligt för att slippa stickor. Hyvlat virke är också i allmänhet hyvlat med en radie på kanterna vilket ger ett snyggare utseende samt mindre risk för stickor etc. Regelverket konstrueras lämpligen i 2 x 6 (45 x 120mm) eller grövre material för att få ett hållbart och stabilt hinder. Sammanfogningsteknik Vid sammanfogning av hinder skall skruv eller bult användas då spikar har en otrevlig förmåga att krypa ut ur träet och med tiden sticka ut med risk för skador på hästar om det ej åtgärdas. Spik är alltså olämpligt att använda! Skruvar för sammanfogning av hinderdelar bör vara minst 6 x 100 mm. Skruvar för att fästa ihop 45 mm virke mot annat 45 mm virke kan vara 80 mm långa, alternativt kan genomgående bult användas med mutter och bricka på baksidan. Har man tänkt sig att foga samman stommen kant mot kant kan spikbleck användas men man måste då ha spikbleck på båda sidor för att få bra hållfasthet i stommen. Används spikbleck så bör även dessa skruvas fast. Skruvar eller bultar som används skall vara ytbehandlade för utomhusbruk, alternativt rostfria. Använder man sig av grövre plankor i sin konstruktion kan det behövas 8 x 120 mm skruv eller större. Till denna dimension på skruv rekommenderas förborrning för att virket inte skall spricka och för att minska idragningsmomentet något. För denna dimension på skruv krävs det mycket kraftiga skruvdragare för att de skall orka med att få i skruvarna. För att minska risken för att virket skall spricka så bör man inte skruva i flera skruvar i samma ådring utan ta och placera dessa lite osymmetriskt. Antalet skruvar per sammanfogningspunkt kan variera beroende på vilken del av hindret som avses. Lämpligt antal på stommen är normalt 4 st skruv per sammanfogningspunkt. SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER 51

6 ATT TÄNKA På VID KONSTRUKTIONEN Kanter och hörn Alla kanter och hörn skall konstrueras så att det blir en så mjuk övergång som möjligt, i vissa fall kan man snedställa en planka som sedan rundas för att få mjuka former som ger så liten skaderisk som möjligt vid islag. Hindrens kanter där häst/ryttare kan slå i skall om möjligt utföras med en radie på minst 60 mm, helst större! Äldre hinder som är byggda med skarpa kanter skall om möjligt hyvlas av eller byggas om så att detta villkor uppfylls. Fig 1 Fig 2 Oacceptabelt utförande av kant Acceptabelt utförande Fig 3 Fig 4 Bra utförande Alternativt bra utförande 50 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

7

8 Springor Om man väljer att bygga en luftigare konstruktion på hindret till exempel en parksoffa med springor mellan plankorna så skall springorna aldrig vara större än 8 cm. Detta gäller också springor som är avsedda för att stoppa ris i. Har man gjort bredare springor för risifyllning och dessa inte används så måste de sättas för på lämpligt sätt när hindret skall användas Markförankring Tänk på att alla flyttbara hinder skall förankras i marken så att de sitter ordentligt fast. Markförankringen skall förhindra att hindret skall kunna rotera/välta vid islag. Med anledning av detta bör hindren förankras på avsprångssidan. Förankringen förenklas genom att bygga hindren med sidorna i liv med ovandelen så att det går att slå ner markankare utefter sidan. Vid konstruktionen/formgivningen av ett flyttbart hinder är det bra att ta detta i beaktande och göra hindrets baslängd så stor som det är praktiskt möjligt. Detta för att få så stor egenstabilitet som möjligt. Fig 5 Markförankring med markskruv: Vänster bild: Hindret sett framifrån. Höger bild: Hindret sett från sidan. 52 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

9 Fig 6 Markförankring med träpåle Förstärkning av hinder Hindren skall byggas så stabila och starka att de håller för att en häst skall kunna ta avstamp på eller landa på hindret. Skall man bygga ett hinder där man vill ha extra stor hållfasthet på t ex en lådas topp kan man under plankorna fästa en formplywoodskiva med en tjocklek av mm. Detta kan man också använda om man vill bygga en framkant i tunnare virke för att utforma den mera estetisk men ändå få ett stabilt och hållbart hinder. På hindrets ovansida skall inte virkestjockleken minskas även om man använder sig av förstärkningsskiva. En häst skall aldrig ges möjlighet att trampa igenom en plywoodskiva. Stagning Stagningen under hindren skall utföras så att de håller för upprepade flyttningar och omild behandling utan att bli ostadiga. Detta innebär att de i allmänhet behöver förses med både diagonalstag och tvärstag. Många hinder känns stadiga när de är nya men efter ett par flyttningar så har de blivit ostadiga. SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER 53

10 Fig 7 Exempel på stagning. Hindrets profil Fig 8 Då man konstruerar flyttbara hinder skall man sträva efter att få en profil som stämmer överens med hästens språngkurva. Vid byggnation med stockar blir detta vanligen naturlig men med sågat virke måste det åstadkommas genom konstruktionen. Hästens språngkurva är konvex och hindren byggs lämpligen med lutande framsida och väl rundad eller avfasad framkant. 54 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

11 Fig 9a Fig 9b Oacceptabel profil Acceptabel profil Fig 9c Fig 9d Bra profil SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER 55

12 Fig 9e Fig 9f Alternativ bra profil Transport av hinder En ytterligare aspekt att ta hänsyn till är att de bör förses med uttag som möjliggör flyttning av hindren med t ex traktor med gafflar. Dessa uttag görs lämpligen i baksidans överkant för att kunna lyfta hindret med bra stabilitet. Som alternativ kan uttagen göras i nederkant men då blir förflyttningen inte lika stabil med större risk för transportskador. Ta också och kontrollera vilka lyfthjälpmedel som finns tillgängliga, gaffellängden kan variera rätt så mycket och uttagen måste anpassas till detta. En annan möjlighet till transport av hindren är att förse de med lyftstroppar som antingen går att ta bort eller kan fällas in i hindret. Denna metod underlättar finjustering vid inplaceringen av hindret. I de högre klasserna måste man också se upp med hindrets vikt, det är inte säkert att en stor låda går att lyfta med en mindre traktor. 56 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

13 Hindrets höjd Bygg lämpligen hindren ca 2 cm lägre än maxhöjden i den klass de är avsedda för då ojämnheter i marken vanligen gör att de när de står på plats når upp till maxhöjden. Hindrets markkontaktyta Vid utformningen av hindrets stomme är det klokt att inte ha alltför stora delar som ligger an mot marken då detta gör att hindret när det placeras ut i terrängen lätt står och rider på ojämnheter, skulle det sedan bli lite för högt vid utplaceringen så att man behöver gräva ner det så blir det en hel del arbete att genomföra detta. Hindrets bredd Normalt rekommenderas att göra hindren i en sektion med fullbredd. Fullbredd bör vara ca 5 meter på ett normalt hinder, smalhinder görs naturligtvis smalare. Är hindret anpassat för t ex en ridstig kan annan bredd väljas. Blir hindret stort och svårt att hantera så kan man dela det i t ex två delar. Gör man det så bör man tänka igenom sammanfogningen när det ställs på plats så att det inte uppstår farliga glipor mellan delarna samt att de sitter så bra ihop att de inte går isär vid islag. Vissa typer av hinder är lämpligt att ha i två sektioner då man vid högre klasser kan använda sektionerna var för sig som smalhinder. SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER 57

14 LÄMPLIGA KONSTRUKTIONER FÖR FLYTTBARA HINDER På dessa sidor finns några konstruktioner som erfarenhetsmässigt fungerar bra i olika klasser, de ger en stabil konstruktion med en profil som vanligen hästarna hoppar bra på. Skisserna skall ses som exempel och inte hindra andra kreativa hinderdesigner! HINDER FÖR KLASSER CM Till dessa hinderhöjder klarar man sig vanligen med lite enklare uppbyggnad av stommen då hindrens höjd är rätt så begränsad i synnerhet i de lägre klasserna. Detta medför att man kan ha ett regelavstånd på ca cm förutsatt att man använder sig av tillräckligt grovt virke till täckningen. Exempel på konstruktioner och dimensionering av hinder till dessa klasser. HINDER FÖR KLASSER CNC* CNC*** Till dessa hinderhöjder bör man minska regelavståndet till ca 60 cm c/c då hindren blir både höga och långa vilket medför att det blir stora ytor, detta kan innebära att det krävs stag mitt under för att få erforderlig hållfasthet om en häst skulle landa på hindret. Exempel på konstruktioner och dimensionering av hinder till dessa klasser. 58 SVENSKA RIDSPORTFÖRBUNDETS RIKTLINJER FÖR ATT BYGGA TERRÄNGHINDER

15

16 Svenska Ridsportförbundet Ridsportens Hus Strömsholm (växel)