Paul Walker (USA) för sina ihärdiga insatser för att befria världen från kemiska vapen.

Transkript

1 för sina ihärdiga insatser för att befria världen från kemiska vapen. Paul Walker (USA) Paul Walker är en av de mest effektiva förekämparna för förbudet mot kemiska vapen. Under hans ledning har över ton kemiska vapen från sex olika nationella arsenaler kunnat undanröjas på ett säkert och veritabelt sätt. Han har varit central i arbetet med att få fram över en miljard dollar per år för effektiva program kring vapenkontroll, nedrustning, icke-spridning och att minimera risker. Paul Walker har lyckats engagera regeringsföreträdare, NGOs, tankesmedjor och medborgargrupper världen över för att Konventionen om förbud mot kemiska vapen ska fullföljas och världen befrias från kemiska vapen. Karriär Paul Walker föddes den 28 april Efter sin grundexamen (1968) i moderna språk vid College of the Holy Cross (Worcester, Massachusetts) arbetade han inom USAs underrättelsetjänst som specialist på ryska inom arméns säkerhetsmyndighet (ASA) återvände han till universitetet och tog en mastersexamen vid Johns Hopkins School of Advanced International Studies (Washington D.C.) doktorerade han vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Det starka och ihållande engagemanget för fred och rättvisa, vapenkontroll, nedrustning och icke-våld är ett resultat av den jesuitiska grundutbildning han fick vid Holy Cross, erfarenheterna i armén under Vietnamkrigstiden, liksom hans praktik vid US Arms Control and Disarmament Agency (ACDA). Walker fick en postdoktoral forskningstjänst vid Harvard University Center for Science and International Affairs där han publicerade boken The Price of Defense i samarbete med Boston Study Group. I boken argumenterar han för att USAs utrikes- och försvarspolitik måste bli mer preventiv, diplomatisk och mindre militaristisk initierade Walker ett program för kärnvapenkontroll vid Union of Concerned Scientists (UCS) och publicerade en andra bok, The

2 Nuclear Almanac tillsammans med Harvard och MIT kollegor. Mellan ledde han utbildningsprogrammet vid Physicians for Social Responsibility (PSR). Under sin tid vid UCS bidrog han till skrotandet av det föreslagna nya, strategiska mobila MX missilsystemet och initierade den första nationella utbildningen om kärnvapen under Veterandagen den 11 november Under sin tid vid PSR ansvarade han för utbildningen om hälsoeffekterna av kärnvapen och krig och tillkallades ofta som expertvittne till rättegångar mot anti-kärnkraftsaktivister i USA. Från delade han chefskapet för Institute for Peace and International Security och organiserade de första arbetsgrupperna kring vår gemensamma säkerhet med representanter från Sovjet, USA och Europa. Från var han anställd vid Committee on Armed Services i USAs representanthus. I juli 1994 organiserade han den första amerikanska inspektionen av den ryska kemiska vapenarsenalen i Shchuch ye i Kurgan disktriktet och hjälpte till med det amerikanska tekniska och finansiella stöder till programmet för att oskadliggöra ryska kemiska vapen blev Paul Walker chef för Legacy of the Cold War Program i samarbete med Global Green USA, den amerikanska grenen av Green Cross International (GCI) som startades av Michail Gorbatjov Programmet döptes senare om till Environmental Security and Sustainability Program och Walker har fortsatt att leda dess viktiga insatser för att på ett säkert sätt eliminera olika sorters vapen från kärnvapen till kemiska, biologiska och konventionella vapen över hela världen. Arbete för en värld fri från kemiska vapen Då världen insett de horribla effekterna av kemiska vapen, efter att runt människor drabbats av dem under Första Världskriget, arbetade många länder för att förbjuda sådana vapen. Geneveprotokollet från 1925 förbjöd användandet av kemiska vapen och Konventionen om förbud mot kemiska vapen (CWC) från 1997 gick ännu längre då den också förbjöd utveckling, produktion och lagring av kemiska vapen. Förbudet att tillverka och använda kemiska vapen är idag accepterat som en del av sedvanerätten som binder alla stater. Paul Walker har outtröttligt arbetat på alla nivåer med amerikanska och ryska medborgare, ministrar, militärer, vårdpersonal och miljögrupper, liksom internationellt med Organisation for the Prohibiton of Chemical Weapons (OPCW) och G-8 ländernas Global Partnership Against the Spread of Weapons and Materials of Mass Destruction för att implementera denna internationella norm och att möjliggöra ett samarbete över hela världen för en säker och miljömässigt sund destruktion av alla kemiska vapen. Konventionen om förbud mot kemiska vapen yrkade på att alla erkända lager av kemiska vapen skulle förstöras före april Idag () har 189 länder skrivit under konventionen. Av de sju stater som redovisat sina innehav har tre lyckats förstöra sina lager Albanien under 2007, Sydkorea under 2008 och Indien under I januari 2012 hade USA förstört 89,7% av sina ton och Ryssland hade rensat ut 75% av sina ton. En del av Libyens mycket mindre lager finns fortfarande kvar liksom utrustning med anknytning till kemiska vapen och faktiska vapen i Irak. Som chef för Environmental Security and Sustainability (ESS) vid Green Cross International har Paul Walker arbetat lokalt, regionalt, nationellt och globalt för att på ett säkert sätt nedrusta och

3 förstöra lagren av kemiska vapen samt genomföra 1997 års konvention till fullo. Under Walkers ledarskap har ESS-programmet hjälpt till att förstöra ton kemiska vapen (över fyra miljoner vapen och nära 80% av världens kända lager) och varit centralt i att få ihop flera miljarder dollar årligen för USAs vapenkontroll, nedrustning, minskat hot och icke-spridning. Han och hans kollegor vid Green Cross medverkade också till att både den ryska duman och USAs senat ratificerade Konventionen om förbud mot kemiska vapen Walker har på senare tid ägnat kraft åt att övertyga de sista sju länderna som inte skrivit under konventionen (Angola, Egypten, Israel, Burma, Nordkorea, Syd Sudan och Syrien) att ansluta sig till de övriga länderna. Syrien har förklarat att landet ansluter sig till konventionen den 14 oktober. Paul Walker är känd för att kunna engagera och sammanföra olika parter i världen. I november förra året lyckades han t ex öka antalet registrerade deltagare från NGO-sektorn vid en årliga CWC Conference of States Parties till över 150. Destruktion av kemiska vapen på ett miljövänligt sätt Walker har arbetat tvärs över de politiska skiljelinjerna i USA för att säkra finansieringen och stödet till destruktionen av de kemiska vapnen, både på hemmaplan och i Ryssland. Efter att han deltog vid en inspektion av en av Rysslands sju erkända lager för kemiska vapen 1994 har han sett till att tillräckligt med medel funnits till hands från Kongressen över 500 miljoner USD till programmet US Cooperative Threat Reduction (CTR eller Lunn-Lugar ), över 1 miljard USD till USAs program för destruktionen av kemiska vapen och ytterligare 1 miljard USD för att förhindra kärnvapenspridning. I nära samarbete med kollegor vid Green Cross i både Ryssland och Schweiz har han underlättat lokala dialoger, allmänna utfrågningar och Rysslands första Citizens Advisory Commission (CAC) för att bidra till öppenhet, behålla olika gruppers engagemang, få till demokratiska beslut och få civilsamhället att känna att de har makt att påverka processen med att förstöra vapenarsenalerna. Han och hans kollegor har också startat pilotprojekt för att få igång diskussioner och beslut kring vad som bör göras åt alla de tusentals platser där giftiga kemiska ämnen dumpades under talet både på land och i alla världens hav. En modell för utplånandet av alla massförstörelsevapen Walker är aktiv i alla olika frågor som rör elimineringen av massförstörelsevapen. Han tror att det globala och väl kontrollerade arbetet med att få bort en hel grupp av massförstörelsevapen de kemiska vapnen kan komma att fungera som modell för att befria världen också från kärnvapen och biologiska vapen och för fram Konventionen om förbud mot kemiska vapen som en förebild för icke-spridning. I samband med det årligt återkommande mötet för att se över Konventionen mot biologiska och toxiska vapen har Walker organiserat sidoevent där han propagerat för ett stärkande av

4 konventionen och för att världens stater ska vidta kraftigare åtgärder för att förhindra ett möjligt missbruk av dödliga smittämnen för att skydda människor och miljö. Under 1990-talet gav han sitt stöd till kärnvapenmotståndare då de i den Internationella domstolen i Haag drev ett fall om att kärnvapen i de flesta fall är illegala arbetade Walker oförtrutet för att stödja Daniel Ellsberg (Right Livelihood-priset 2006) efter den fastekampanj han startat inför 1995 års konferens om Icke-spridningsavtalet. Han bidrog till det stora genomslaget i media för Ellsbergs fasta och bidrog till bildandet av Abolition 2000, ett nätverk av kärnvapenmotståndare inom det civila samhället som sen lyckades få ihop 21 miljoner underskrifter för kärnvapnens avskaffande, en lista som lämnades till FNs Generalförsamling Samma år lyckades han få amerikanska lagstiftare i senaten att ratificera ett nytt STARTavtal mellan USA och Ryssland kring strategiska kärnvapen. Utmärkelser Under sin långa och förtjänstfulla karriär har Paul Walker fått en mängd utmärkelser och priser, som t ex Peace and Justice Award från Cambridge Peace Commission (1995), Special Recognition Award utdelat av Lakes Region Conservation Trust (1985 och 1999), Sanctae Crucis Award (det finaste priset en alumni kan få) från College of the Holy Cross (2007) samt, nyligen, Sidel-Levy Award for Peace (2012) från American Public Health Association. Paul Walker säger: Det är viktigt att alla människor förstår vikten av att, under vår korta tid på Moder Jord, arbeta för att kommande generationer ska få en mer fredlig, rättvis och hållbar plats att leva på. Kontaktuppgifter Paul F. Walker, Ph.D. Director, Environmental Security and Sustainability, Green Cross International pwalker@globalgreen.org Green Cross International, huvudkontor i Genève: 9-11 rue de Varembe, Genève 1202, Schweiz Telefon: (Paul Garwood, Director of Communications) paul.garwood@gci.ch Green Cross International, kontor i Washington D.C.: th Street, NW, Suite 1100, Washington DC 20005, USA Telefon: (Finn Longinotto, Senior Fellow) flonginotto@globalgreen.org

5 Huvudkontor för Global Green USA (US national affiliate of Green Cross International): 2218 Main Street, Santa Monica, CA 90405, USA Telefon: (Tina Vennegaard, Associate Director, Communications)

6 för sitt orubbliga försvar av rättsstatens principer och mänskliga rättigheter under extremt svåra omständigheter. RAJI SOURANI (PALESTINA) Raji Sourani har, utan fruktan eller partiskhet, försvarat och främjat mänskliga rättigheter för alla i Palestina och den arabiska världen under 35 års tid. Som den mest framstående människorättsadvokaten baserad i Gaza, etablerade Sourani Palestinian Centre for Human Rights för att dokumentera och undersöka brott mot de mänskliga rättigheterna i de ockuperade områdena. Han har försvarat ett oräkneligt antal åtalade i både israeliska och internationella domstolar. Eftersom Sourani inte tvekar att ifrågasätta makthavare har han fängslats vid sex olika tillfällen i både Israel och Palestina. Som ordförande för Arab Organisation for Human Rights organiserade han den första delegationen in i Libyen för att samla fakta efter Gaddafis fall. Nyligen utbildade han syriska advokater, domare och aktivister i att övervaka och rapportera om människorättskränkningar. Att försvara de mänskliga rättigheterna under ockupation Raji Sourani föddes i Gaza den 28 december Han studerade juridik vid universitetet i Beirut och senare i Alexandria, där han tog sin examen Efter studierna startade han sin egen advokatbyrå och mycket snart ägnade han sig nästan enbart åt arbete med människorättsfall. Han är känd för sitt effektiva försvar av palestinier som ställts inför rätta i israeliska militärdomstolar. Souranis hängivna arbete för rättvisa när det kommer till brott mot de mänskliga rättigheterna har varit en utmaning för den israeliska administrationen fängslades han av Israel för sin politiska verksamhet och torterades under sitt treåriga straff i ett fängelse i Gaza. Han tillfångatogs ytterligare tre gånger mellan 1985 och Då han 1988 blev kvarhållen utan

7 rättegång blev han en av Amnesty Internationals samvetsfångar. Från 1977 till 1990 var han förbjuden att lämna Palestina. Under hela denna period var han ständigt trakasserad och hans kontor och hus var föremål för ett dussintal räder. Vidare var han förhindrad från att besöka fängelser eller att ta sig an några fall från 1986 till Raji Sourani oroade sig över att Osloavtalet från 1993 inte innehöll ett enda ord om de mänskliga rättigheterna. Han kritiserade öppet de nya palestinska domstolar som inrättats för fall som rörde politik och statssäkerheten och deras användning av samma typ av repressiva lagar som tillämpades av israeliska myndigheter. Kritiken ledde 1995 till att han blev den första politiska fången i Palestina. Han säger: Tidigare tänkte jag att kampen mot ockupationen var det mest komplicerade man kan ta sig an, men jag insåg att jag varit naiv. Att kämpa för att myndigheten i mitt eget land skall hålla sig till demokrati och respektera rättsstaten och de mänskliga rättigheterna är ännu mer problematiskt. Efter sin frigivning grundade Sourani Palestinian Centre for Human Rights (PCHR) för vilket han fortfarande är chef. PCHR blev snart en nyckelaktör för mänskliga rättigheter i Palestina genom sitt arbete med att övervaka och dokumentera kränkningar av mänskliga rättigheter och ge rättshjälp till de vars rättigheter kränkts. PCHR anordnar även workshops, konferenser och utbildningar i Gazaremsan. Deras veckovisa rapporter och pressmeddelanden är en ovärderlig källa till information för de grupper inom det civila samhället som arbetar med mänskliga rättigheter. Innovativ användning av den universella rättsbefogenheten I det oerhört känsliga arbetet med att väcka åtal mot högt uppsatta israeliska tjänstemän som anklagats för krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten har Raji Souranis innovativa användning av begreppet universell jurisdiktion (en juridisk princip som tillåter stater och internationella domstolar att ställa någon som anklagas för allvarliga brott utanför sitt eget territorium inför rätta) ibland varit behjälpligt. I samarbete med europeiska jurister har Sourani lyckats driva ärenden mot påstådda israeliska krigsförbrytare i Storbritannien och Spanien. Trots att inget fall ännu gått till domstol anses arbetet ändå ha haft ett betydande mått av framgång. Till exempel har en arresteringsorder utfärdats mot en pensionerad israelisk generalmajor, Doron Almog, för allvarliga brott mot Genèvekonventionen. Av fruktan för att bli arresterad vände Almog omedelbart åter till Tel Aviv efter att hans plan landat i London den 11 september Arbete för fred i Palestina Raji Sourani tror på en tvåstatslösning för Israel och Palestina. Han har behållit goda relationer till israeliska advokater, akademiker och människorättsaktivister sedan 1980-talet, vilket underlättat besök till flyktinglägren i Gazaremsan. Sourani beklagar Israels blockad av Gazaremsan, vilket han tror är ett medvetet försök för att förhindra dialog och utbyte mellan israeler och de som bor i Gaza.

8 Idag prioriterar Sourani arbetet för politisk försoning mellan Västbanken och Gaza och anser att hans roll i den vidare fredsprocessen är att stärka demokratin och rättsstaten i den palestinska kontexten. Att främja mänskliga rättigheter och stärka människorättsförsvarare i Mellanöstern Raji Sourani har inspirerat och motiverat människorättsförsvarare i Mellanöstern både genom exempel och genom konkreta program, insatser och utbildningar. Sedan april 2012 är han ordförande för Arab Organisation for Human Rights (AOHR). Redan 2004 lobbade AOHR, under ledning av Sourani, för att Arabförbundet skulle införa ändringar i Arab Charter for Human Rights så att den blev mer i linje med internationella normer för mänskliga rättigheter. Det lyckades delvis. För närvarande för AOHR diskussioner med förbundet om ytterligare reformer. Sourani hjälpte Arabförbundet under deras Fact Finding Mission i Gaza efter Operation Cast Lead Raji Sourani ser det som sin plikt att fortsätta främja rättsstatsprincipen i arabvärlden och se till att de möjligheter som öppnats upp för arbete kring mänskliga rättigheter tack vare den arabiska våren utnyttjas fullt ut. PCHR har därför etablerat nära relationer till olika organisationer och människorättsförsvarare i Syrien, Egypten, Jemen och Libyen och försett dem med praktiska och teoretiska kunskaper i syfte att stärka det civila samhället. I Jemen har två nya människorättsorganisationer etablerats efter PCHRs utbildningar. Sourani var också med i den första grupp av övervakare av mänskliga rättigheter som åkte till Libyen efter Gaddafis fall, under vilken han lyckades övertala den nya libyska regeringen att utreda fall där människorättsförsvarare försvunnit. Internationellt arbete Under de senaste 25 åren har Raji Sourani arbetat aktivt med och bidragit både med skriftligt och muntligt information om MR-situationen i Palestina till FN och dess olika särskilda rapportörer, EU, Mellanöstern-kvartetten (FN, EU, USA och Ryssland), Internationella Rödakorskommittén (ICRC) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). PCHRs material betraktas som trovärdigt och opartiskt av alla dessa organ. För närvarande lobbar PCHR för att den palestinska myndigheten ska underteckna Romstadgan så att brott mot de mänskliga rättigheterna i Palestina kan tas till ICC. Utmärkelser Raji Sourani tilldelades 1991 Robert F. Kennedy Memorial Award för mänskliga rättigheter tillsammans med den israeliska advokaten Avigdor Feldman. Han har också fått flera andra utmärkelser under sin karriär, bl a det franska Human Rights Prize (1996), Bruno Kreisky-priset för mänskliga rättigheter (2002) och Prix des droits de l homme de la Républicque française (2003).

9 Intressant att notera är att Felicia Langer (Right Livelihood-priset 1990) försvarade Sourani inför den israeliska militära domstolen när han fängslats för sitt arbete för mänskliga rättigheter på 1980-talet. Raji Sourani säger: Svåra tider får oss antingen att ge upp eller oförskräckt fortsätta trots tuffa utmaningar. Vi som representerar utsatta människor har inte rätt att ge upp. Det är vår skyldighet att fortsätta arbeta och drömma trots allt hemskt - att se till att kampen för rättvisa fortsätter. Kontaktuppgifter Webbsida Palestinian Centre for Human Rights: pchr@pchrgaza.org Telefon till PCHRs kontor: , eller

10 för sitt modiga arbete med att kurera kvinnor som överlevt konfliktrelaterat sexuellt våld samt för att uppmärksamma övergreppens bakomliggande orsaker. DENIS MUKWEGE (Demokratiska Republiken Kongo) Dr. Denis Mukwege är gynekolog och arbetar i den krigshärjade regionen Kivu i östra Kongo. Som överläkare i kirurgi vid Panzisjukhuset, som han grundade, har han tillsammans med kollegor behandlat runt våldtäktsoffer, något som ofrivilligt utvecklat dem till experter på behandling av svåra gynekologiska skador. Trots hot mot hans liv fortsätter Denis Mukwege outtröttligt att uppmärksamma världen på vad som sker i konfliktens Kongo och de allvarliga och varaktiga effekterna för flickor och kvinnor. Utbildning Denis Mukwege föddes den 1 mars 1955 i det som idag är Demokratiska Republiken Kongo. Han studerade medicin i Burundi och gjorde sin praktik vid Christian Hospital i Lemera som ligger i södra delen av regionen Kivu i östra Kongo. Chockad av alla fruktansvärda förlossningsproblem som kongolesiska kvinnor hade, beslöt han sig för att specialisera sig inom obstetrik och gynekologi. Då han slutfört dessa studier i Frankrike återvände han 1989 till södra Kivu. Panzisjukhuset 1996 totalförstördes sjukhuset i Lemera under det pågående inbördeskriget. Med bistånd från internationella organisationer (bl a från Sverige genom Sida, Pingstmissionens Utvecklingsarbete, PMU, och Läkarmissionen där de två senare fortfarande stödjer verksamheten) grundade Dr.

11 Mukwege Panzisjukhuset i Bukavu där han blev sjukhuschef samt överläkare i kirurgi. Idag har sjukhuset fyra avdelningar: obstetrik och gynekologi, pediatrik, kirurgi och invärtesmedicin. Panzisjukhuset tjänar också som universitetssjukhus för Université Evangelique d Afrique som påbörjade sin verksamhet nära sjukhuset Panzisjukhuset är främst känt för den gynekologiska expertisen, inklusive behandlingen av obestrisk fistel (hål mellan vaginan och urinblåsan och/eller ändtarmen orsakad av våldtäkter eller svåra förlossningar och får till konsekvens att kvinnan har svårt att kontrollera sin avföring). Mukwege utbildar personal som kan hjälpa till med dessa svåra komplikationer och detta gör han i samarbete med bl a Fistulasjukhuset i Addis Abeba (grundat av Catherine Hamlin, Right Livelihood-priset 2009) och Harvard Medical School. Från 1999 och framåt började Dr. Mukwege observera en oroande ökning av antalet extremt grova fall av sexuellt våld i östra Kongo. Han fick ta emot patienter där både livmodern och ändtarm blivit helt söndertrasade av knivar och andra objekt. Sedan dess har Dr. Mukwege och hans team behandlat runt individer som utsatts för sexuellt våld. Dr. Mukwege tar emot 20 patienter per dag där 7-10 av dem lider av olika problem relaterade till det sexuella våldet. Av alla som behandlas på sjukhuset är dessa fall de absolut svåraste att ta hand om, både psykologiskt och kirurgiskt. Dr. Mukwege har rapporterat om fall där kvinnor som hjälpts en första gång kommer tillbaka till sjukhuset efter upprepade övergrepp och där det är omöjligt att på nytt reparera deras fortplantningsorgan. Dr. Mukwege säger: De som gör sig skyldiga till dessa brott kväver livet i dess linda. Kvinnorna kan inte längre få barn. De drabbas ofta av hiv och aids och för infektionen vidare. Deras män förödmjukas. Förövarna förstör hela den sociala väven, hela samhällen och kommande generationer, och detta utan att ens behöva ta livet av kvinnorna. De har gått över en gräns som borde ha varit absolut tabubelagd. Men, just för att dessa kroppsdelar vanligtvis inte syns så är det inte lika uppenbart som andra former av stympning. Ett stort problem i Demokratiska Republiken Kongo är att gärningsmän ofta går ostraffade, även om de kan identifieras. Panzisjukhuset hade 398 anställda och en budget på 3,2 miljoner USD. Sjukhuset har 450 vårdplatser där 250 är reserverade för de som utsatts för sexuellt våld. Patienter som inte har råd att betala för vården får gratis behandling. Återförening och stöd Vid sidan av det medicinska stödet bistår också Panzisjukhuset med samtalsterapi, rättslig hjälp samt annan vägledning för de som inte kan återgå till sina tidigare liv. Under 2003 byggdes ett hem (Dorcas) upp för mödrar och barn som skrivits ut från sjukhuset i Bukavu. Där får de hjälp att börja om med mikrolån och/eller olika typer av kurser och utbildningar. Flera sådana hem håller på att etableras. Dessutom har Mukwege startat Panzi Foundation som har två heltidsanställda som arbetar inom sjukhusets väggar, två advokater och åtta juristvolontärer. Denna stiftelse erbjuder de som

12 drabbats av sexuellt våld rättslig hjälp på flera olika nivåer (arv, familjerätt, skilsmässor, adoption), samtalsterapi, kurser i kvinnors rättigheter och familjeprogram, arbete mot tidiga äktenskap, hälsorådgivning och utbildning för lokala ledare. Vädjan till det internationella samfundet om att sätta stopp för konflikten i östra Kongo Eftersom Dr. Mukwege är alltför medveten om att hans medicinska arbete endast behandlar konsekvensen av våldet men inte dess orsaker har han rest runt i världen och hållit otaliga intervjuer för att informera det internationella samfundet om allt det fasansfulla som pågår i östra Kongo. Han säger: Sanningen är att konflikten inte handlar om etnicitet utan är en territoriell konflikt om kontrollen av mineraler. Kivu har rika tillgångar av t ex coltan som behövs för mobiltelefoner och laptops. Utan en politisk vilja kommer inget att förändras. Dessa underliggande problem kan inte lösas av det arbete jag bedriver. Dr Mukwege säger att hans land skulle behöva en professionell och i huvudsak kvinnlig poliskår samt en armé som beskyddar sin befolkning och som inte inkluderar de som har förstört landet. Mukwege är rädd att om den internationella fredsstyrkan lämnar landet innan en funktionell arme och polis har inrättats, kommer det att bli kaos. Han kräver också att en internationell tribunal för Demokratiska Republiken Kongo inrättas, liknande de för Sierra Leone och forna Jugoslavien. I ett tal som Mukwege höll i FN den 25 september 2012 ber han om FNs enhälliga fördömande av de rebellgrupper som är ansvariga för dessa handlingar [av sexuellt våld] och om konkreta repressalier mot de FN-länder från alla delar av världen som stödjer dessa barbarer. Och vidare: Vi behöver inte mer bevis, vi behöver handlingskraft, akuta insatser för att arrestera de som är ansvariga för dessa brott mot mänskligheten och ställa dem inför rätta. Rättvisa är inget man förhandlar om. Mordförsök och nuvarande situation En månad efter Mukweges tal i FN tog sig fem civilklädda och beväpnade män in i hans hus i Bukavu då han inte var hemma. De attackerade hans bil då han kom hem, men en medarbetare till Mukwege, Joseph Bizimana, styrde bort uppmärksamheten från Mukwege och räddade hans liv. Bizimana själv sköts dock till döds. De lokala myndigheterna hävdar att de funnit mördarna, men inga rättegångar har hållits och inga personer som såg förloppet har kallats för att vittna. Mukwege bestämde sig för att fly till Europa med sin fru och två döttrar. Efter att Mukwege tvingats fly protesterade en grupp kvinnor mot attacken hos de lokala myndigheterna, samlade in pengar till en biljett för honom att komma tillbaka och lovade att beskydda honom genom att turas om att själva agera som säkerhetsvakter - 20 frivilliga kvinnor per skift, dygnet runt. Rörd av deras mod och stöd återvände Mukwege till Bukavu i januari. När de körde från flygplatsen till sjukhuset stod folk längs vägen för att hylla honom. Nu bor och jobbar han dag och natt på Panzisjukhuset, ständigt omgiven av två livvakter. I maj, rapporterade Panzisjukhuset att även små barn nu drabbas av det sexuella våldet. Nio

13 flickor som inte var äldre än fem år rapporterades ha blivit brutalt våldtagna i södra Kivu, två av dem dog av skadorna och de övriga vårdades för allvarliga komplikationer på Panzisjukhuset. Utmärkelser Bland de många priser som Dr. Mukwege har fått kan nämnas UN Human Rights prize (2008), Olof Palme priset (2009) och King Baudouin International Development Prize (2011). Den nigerianska tidningen Daily Trust utnämnde honom till Årets afrikan år får han dessutom Human Rights First Award. Dr. Mukwege säger: Var står männen i denna fråga? Vi kan inte lösa problemet om inte männen säger sin mening. De måste ställa sig upp och säga: Vi accepterar inte det här! Om du inte är en våldtäktsman, men håller tyst i frågan om våldtäkt, så ger du din acceptans. Kontaktinformation Webbsida med kontaktinformation för Panzisjukhuset: Assistent i Sverige: Stina Berge mukwege@yennengaprogress.se Mobil:

14 för hans expertis och banbrytande arbete för att trygga en hållbar och säker global livsmedelsproduktion. HANS RUDOLF HERREN/ BIOVISION FOUNDATION (Schweiz) Den schweiziske agronomen/entomologen, Dr. Hans R. Herren, är en av världens ledande experter inom biologiskt växtskydd och hållbart jordbruk. Då en ny sjukdom hotade kassavaroten i Afrika, utvecklade och implementerade han ett framgångsrikt biologiskt kontrollprogram som har lovordats för att ha räddat miljoner liv. Senare delade Herren ordförandeposten för det treåriga projektet International Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Techology for Development (IAASTD), där slutrapporten skrevs under av 59 länder. Idag bistår Herren småjordbrukare i Afrika i arbetet mot hunger, fattigdom och sjukdomar genom att främja ett hållbart jordbruk genom sin Schweiz-baserade organisation Biovision Foundation. Genom sitt teoretiska och praktiska arbete har Herren visat att ett jordbruk förankrat i agro-ekologiska principer kan föda en värld med växande befolkning och nya behov. Karriär Hans Herren föddes den 30 november Som barn upplevde han de negativa konsekvenser som introduktionen av bekämpningsmedel på familjens gård i Schweiz innebar. Han tog examen i entomologi vid den tekniska högskolan i Zürich (ETH Zürich), skrev sin doktorsavhandling 1977 om biologiskt växtskydd och gjorde därefter sin post-dok vid University of California, Berkely. Från arbetade Herren vid International Institute of Tropical Agriculture (IITA) i Nigeria, först som chef för det biologiska kontrollprogrammet och senare, från 1992, som chef för institutets avdelning för växthälsa. Under denna tid arbetade han med biologiskt växtskydd mot löss (Ullsköldslöss) och kvalster på kassava och löss på mango, liksom med ett integrerat växtskyddsprogram för andra sjukdomar på en typ av bönor och på majs. Han grundade också Biological Control Centre for Africa i Benin. Från var Herren generaldirektör för International Centre for Insect Physiology and Ecology (icipe) i Nairobi. Under hans ledarskap utvecklade centret det s.k. 4-H paradigmet för forskning och utveckling (hälsa för människor, djur, växter och miljö) och Push-Pull metoden för att bekämpa vissa skalbaggar och rotparasiter som utgör ett stort hot mot många afrikanska

15 familjejordbruk där man odlar majs. Under den här tiden var Herren också chefredaktör för den internationella tidskriften Insect Science and its Application. Herren är medlem av US National Academy of Sciences (NAS) och The World Academy of Sciences (TWAS) för vetenskapliga framsteg i utvecklingsländerna. Världens största biologiska växtskyddsprogram Kassavan importerades från Sydamerika till Afrika på 1500-talet och odlas idag i ett 40-tal afrikanska länder. Fram till 1970-talet drabbades den sällan av sjukdomar och skadedjur, vilket bidrog till att den blev en stapelgröda för runt 200 miljoner afrikaner. Under 1970-talet importerades av misstag en viss lus till Afrika och eftersom den inte hade några naturliga fiender i Afrika spred den sig snabbt över kontinenten och slog särskilt hårt mot kassavan, vilket hotade flera miljoner människors liv. Insektsbesprutningen som inleddes av regeringarna i de drabbade länderna gav dåligt resultat och skulle fått mycket allvarliga konsekvenser för både människor och miljö om den hade fortsatt. Herren rekryterades av International Institute of Tropical Agriculture (IITA), baserat i Nigeria, för att utveckla en alternativ plan. Han utvecklade då det biologiska kontrollprogrammet runt om i Afrika, byggde upp en internationell koalition och fick fram pengarna som behövdes för att bekämpa lusen med naturliga medel. Med hjälp av detta internationella nätverk identifierades en naturlig fiende till parasiten en geting från Paraguay. Efter ytterligare forskning började Herren att föda upp dessa getingar, först under karantän, för att testa säkerheten och effektiviteten, och sedan, när han säkerställt att getingen inte skulle bidra till nya problem för de afrikanska agroekologiska systemen, började han släppa ut dem i naturen. Runt 1,6 miljoner getingar släpptes ut mellan från specialutrustade lågflygande plan och från marken i kassavabältets 24 olika länder, från Senegal till Angola. Programmet återställde balansen mellan lusen och dess naturliga fiende och säkerställde därmed en långsiktig lösning på problemet. Det finns beräkningar som hävdar att programmet räddade livet på upp emot 20 miljoner människor. Enligt Right Livelihood-pristagaren Vandana Shiva finns det inget liknande program som haft så stor effekt på mat och näringssäkerheten på så kort tid och på ett så effektivt och sunt sätt för både samhället och miljön. Delat ordförandeskap för FNs stora jordbruksrapport Från 2004 hade Herren delat ordförandeskap för FN rapporten International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development (IAASTD). IAASTD är för jordbruksfrågor vad IPCC är för klimatfrågan, en mellanstatlig process med stöd från FAO, GEF, UNDP, UNEP, UNESCO, Världsbanken och WHO. Processen bedömde relevansen, kvaliteten och effektiviteten av kunskap, vetenskap och teknologi inom jordbruket i relation till utvecklings- och hållbarhetsmålen för att minska hunger och fattigdom och förbättra näring, hälsa och levnadsvillkor på landsbygden. Ca. 400 forskare var överens om rapportens innehåll som undertecknades av 59 olika länder vid ett möte i Johannesburg 2008 och publicerades 2009 i rapportserien Agriculture at a Crossroads.

16 Rapporten trycker på behovet av en högre produktivitet och en mer jämlik distribution av jordbruksprodukter och rekommenderar agro-ekologiska metoder för att säkerställa jordens långsiktiga produktivitet, liksom ett multifunktionellt jordbruk. Rapporten argumenterar för att det är bråttom att få detta nya paradigm på plats utan fördröjning. Den drar slutsatsen att business as usual inte längre är möjligt då det nuvarande jordbrukssystemet, baserat på exploatering av icke-förnyelsebara resurser och extern input, sätter den globala matproduktionen i fara på medellång och lång sikt. Rapporten betonar också nödvändigheten av att inkludera jordbrukarna, och framförallt kvinnorna, i forskning och planering. Intresset från de utvecklade ländernas sida angående implementeringen av IAASTDrapportens slutsatser har varit svagt sedan dess, något som Herren tror beror på rapportens kritiska hållning till frihandel med jordbruksprodukter och dess ifrågasättande av GMOs roll för att lösa hunger och svält i världen. Problemet, enligt Herren, är att några få företags och storbönders intressen arbetar mot den enda vettiga lösningen. IAASTDs sekretariat finns inte längre, men Herren, tillsammans med sin organisation Biovision Foundation och ett nätverk av mer än 140 internationella NGOs, propagerar för att rapportens rekommendationer ska implementeras något han rest runt och hållit över 250 föredrag om. Herrens mål är att FAO med stöd av Kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning (CSF), ska få mandat att implementera IAASTDs slutsatser. Han vill etablera ett permanent organ som regelbundet ser över agronomin kunskapen och tekniken för jordbruksutveckling med målet att bygga en stark allians på policynivå för ett hållbart jordbruk. Biovision Foundation 1988 grundade Herren Biovision Foundation for Ecological Development med syftet att bekämpa hunger och fattigdom från grunden och att sprida information om ekologiska metoder som på ett hållbart sätt kan förbättra levnadsvillkoren i Afrika. Idag har Biovision nästan 30 projekt runt om i Östafrika (Kenya, Etiopien, Tanzania och Uganda) och i Schweiz. Budgeten ligger på 7 miljoner CHF och finansieras med bidrag från olika givare: individer, organisationer och företag, liksom statliga medel från Schweiz. I Östafrika arbetar Biovision på lokal nivå för att förbättra levnadsvillkoren för småbönder genom att sprida vetenskapligt baserade kunskaper och metoder för ekologiskt jordbruk. Kärnan i detta projekt är Farmer Communication Programme som med hjälp av olika kanaler, t ex en tidning (som når över jordbrukare), ett radioprogram (med upp till 4 miljoner lyssnare varje vecka), en webbplattform (infonet-biovision.org, med över träffar per månad) och SMS service, effektivt kommunicerar de ekologiska metoderna till bönder över hela östra Afrika. Dessutom arbetar Biovision med att få till stånd politiska förändringar och öka medvetenhet hos människor i Schweiz och Europa om de ekologiska och sociala effekterna av våra konsumtionsmönster. Projekten förespråkar ett paradigmskifte för internationell jordbrukspolitik genom en implementering av IAASTD-rapportens rekommendationer.

17 Andra roller Sedan 2005 har Herren varit ordförande för Millennium Institute i Washington D.C. som söker få beslutsfattare att se klarare samband mellan ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer, liksom att relatera dessa till fred och säkerhet. Institutet erbjuder olika redskap till både den offentliga och privata sektorn för att möjliggöra en långsiktig och holistisk utveckling. Herrren har fått många utmärkelser, t ex World Food Prize (1995), One World Award från Rapunzel (2010) och Tyler Prize for Environmental Achievement från University of Southern California (2003). Herren bor i Washington D.C., Rom och Kalifornien där han har driver en ekologisk vingård. Han är schweizisk medborgare. Hans R. Herren säger: Fokus för diskussionerna om mat- och näringssäkerhet måste vridas bort från kostsam teknik som presenteras som den enda lösningen och istället inrikta sig på väl beprövade och ekonomiskt realistiska metoder där jordbrukarnas kunskaper länkas med hållbara innovationer och åter knyter samman konsumenter och producenter. Kontaktuppgifter Biovision David Fritz, kommunikations- och kampanjansvarig Zürich, Schweiz Telefon: Mobil: