Rättigheter och solidaritet som ledstjärna för globaliseringen. 22 oktober 2008, i samband med valet av Mario Sepi till ordförande för EESK

Transkript

1 Rättigheter och solidaritet som ledstjärna för globaliseringen 1 22 oktober 2008, i samband med valet av Mario Sepi till ordförande för EESK

2 Rättigheter och solidaritet som ledstjärna för globaliseringen 1. Mario Sepi: 3 Att låta känslorna återfå sin betydelse i EU 2. Kommissionsledamot Vladimír Špidla: 6 Deltagardemokrati och EU:s utveckling 3. Ordförande Emilio Gabaglio: 7 Behovet av en ny politisk vilja 4. Lissabonstrategins grundare Maria João Rodrigues: 8 Konkurrenskraft, innovation och social sammanhållning 5. Ordförandena för EESK:s tre grupper: 10 Att stödja förändringen 6. Utmaningar och projekt: 11 Europeisk nystart och gemensamma mål 7. Frågor från pressen: 12 Att se framåt

3 När Mario Sepi valdes till ordförande vid Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs plenarsession den 22 oktober 2008 ändrade han traditionen och inledde sin ordförandetid med en nyhet. I anslutning till sitt tal anordnade han en debatt på temat "Rättigheter och solidaritet som ledstjärna för globaliseringen" som är mottot för hans ordförandeperiod och lät några personer från de olika institutionerna kommentera hans program i realtid. De gäster som den 22 oktober yttrade sig över prioriteringarna för Sepis ordförandeperiod var Vladimír Špidla, kommissionsledamot med ansvar för sysselsättning, sociala frågor och lika möjligheter, Emilio Gabaglio, ordförande för den europeiska sysselsättningskommittén och före detta generalsekreterare för Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) och Maria João Rodrigues, ordförande för kommissionens expertgrupp för rörlighet i Europa (Erasmus). Diskussionen gick även in på finanskrisen, och EESK kunde på så sätt jämka samman sina institutionella frågor med den mest brännande och aktuella europeiska politiska debatten. Olika reaktioner och förslag kom fram, också tack vare den presskonferens som hölls direkt efter debatten. Ett trettiotal journalister deltog. 1. Mario Sepi: Att låta känslorna återfå sin betydelse i EU Som ordföranden angav i inledningen till sitt tal har han för avsikt att främst arbeta för ett kraftfullare EU och en förnyad roll för kommittén. Detta kan ske genom att kommittén får en ny rådgivande funktion men också ny kapacitet att uppfylla Europamedborgarnas krav. Mario Sepi fäste uppmärksamheten på känslornas betydelse för EU, genom att framhålla att det europeiska civila samhället måste uppmuntras att identifiera sig med den värdegrund som fördraget vilar på, inte bara genom att medborgarna får yttra sig över frågor som rör ekonomisk politik, jordbrukspolitik eller annan politik. Kommittén bör ha en framträdande roll i detta sammanhang. Denna roll kräver "medvetenhet. Vi måste överge vår passiva attityd och bli huvudpersoner i en globaliserad värld. Inte för att agera defensivt, utan för att styra globaliseringen." Hur kan man då på bästa sätt klara av ekonomiska kriser och institutionella dödlägen? "Vi måste hitta verkliga möjligheter att reagera på denna oro med välgrundade svar." För att uppnå dessa mål har Mario Sepi ett, som han själv kallar det, "ambitiöst program" som innebär ett konkret svar på utmaningen med nylanseringen av den europeiska politiken: Lissabonfördraget och den konkreta tillämpningen av bestämmelserna om deltagardemokrati. Den europeiska sociala modellen och konsolideringen av rättigheterna i stadgan om grundläggande rättigheter. Den nya Lissabonstrategin efter

4 Ur ordförande Sepis tal: Lissabonfördraget "Om Europeiska unionen ska kunna klara av globaliseringens utmaning måste dess institutioner utvecklas rejält. Med de olika faser fördraget har gått igenom och trots vissa olösta tydlighetsproblem förblir det den enda referenspunkten för alla som vill att den ekonomiska, sociala och politiska integrationen i Europa ska fortsätta. Det går inte att klara av den globaliseringsfas som vi befinner oss i utan trovärdiga institutioner, ordentligt ansvarstagande och större solidaritet mellan länder och medborgare. Lissabonfördraget visar i vilken grad medlemsländerna har uteslutit allt som appellerar till känslor och avståndet mellan medborgarna och EU har ökat ytterligare. EU står inför många utmaningar och medborgarna måste få klara besked. Dessa klara besked finns i stadgan om de grundläggande rättigheter som alla människor åtnjuter i Europa. Vi bör nu insistera på att dessa rättigheter tilllämpas, på att diskriminering inte ska accepteras och på att rättigheterna ska vara vägledande när man löser invandringsrelaterade problem. Bättre och mer strukturerade institutioner kan underlätta förståelsen för Europas roll hos de medborgare som fortfarande är skeptiska och besvikna. Vi måste försöka återfinna den esprit de finesse som på senare år och av rent politiska skäl har åsidosatts, så att staternas logik har fått gå före den sociala dimensionen." Den europeiska sociala modellen "Globaliseringen är inte något som skadar den europeiska sociala modellen, utan globaliseringen och den sociala modellen är två parallella fenomen som inte undergräver varandras existens. En gemensam och stark social modell har på senare år gjort det möjligt att stärka den sociala sammanhållningen och bidra till att uppnå full sysselsättning av bättre kvalitet. Den nuvarande utmaningen består i att beakta miljöfaktorn och hur den kan påverkas av den ekonomiska tillväxten. Den europeiska sociala modellen är varken ett nytt begrepp eller ett abstrakt fenomen. Den ingår i EU:s mest grundläggande historia. Redan EU:s grundare underströk i Romfördraget 1957 att tullunionen borde genomföras inte bara för att främja medlemsstaternas ekonomiska utveckling, utan även för att stärka den sociala sammanhållningen och bidra till att uppnå full sysselsättning av bättre kvalitet. I Romfördraget angavs att det är nödvändigt att i tillräcklig grad beakta miljön och hur den kan påverkas av den ekonomiska utvecklingen." Ordföranden framhöll att den europeiska sociala modellen i dag dock är föremål för kritik som går ut på följande två argument: Den kan inte klara av de utmaningar som globaliseringen medför. Den är inte ekonomiskt hållbar. "Båda argumenten kan tillbakavisas. Finanssystemets självreglering har misslyckats och det är därför nödvändigt att utarbeta nya regler och inrätta institutioner som tillämpar dem strikt." Det är möjligt att bemöta globaliseringen just genom att hävda den europeiska sociala modell som kombinerar solidaritet och konkurrenskraft. Med Mario Sepis ord: "Vi bör fokusera på innovation, innovation inom alla ekonomiska, sociala och institutionella sektorer. Det är därför ytterst viktigt att anpassa den gemensamma politiken på alla områden och inte bara socialpolitiken. I synnerhet när det gäller socialpolitiken bör man undvika att konkurrenstänkandet får genomslag också i de sociala utgifterna. I stället bör socialpolitiken harmoniseras. En socialpolitik som utmärker sig genom låga lönekostnader leder till att företagen är mindre innovativa och har mindre kapacitet att klara konkurrensen. Innovation är avgörande för att stärka våra företag och mer allmänt vår utvecklingsmodell. Dessutom är det nödvändigt att öka den sociala dialogen, både på europeisk och på nationell nivå, för att skapa större flexibilitet." Lissabonstrategin "EU:s mest effektiva insats för att hantera globaliseringen är utan tvivel Lissabonstrategin. Ett unikt och nödvändigt koncept ligger till grund för strategin. Detta koncept bygger på samverkan mellan program och kopplingar mellan ekonomisk politik, social utveckling och miljöskydd, och det leder till en generell ökning av konkurrenskraften för hela systemet. Det är en teori som är svår att omsätta i praktiken, men det är vår enda möjlighet att anpassa oss till de nya internationella förhållandena." Varför har strategin ännu inte gett tillfredsställande resultat? "I detta fall har man valt bort gemenskapsmetoden för att i stället pröva en modell som innebär att befogenheter och ansvar till största delen tillkommer de enskilda staterna, medan EU-institutionerna bara får begränsade samordningsbefogenheter. Jacques Delors har sagt att EU är ett förbund av stater och folk, och", framhöll ordförande Sepi, "staterna har på senare år vägt tyngre än folken, så att den institutionella balans som föreskrivs i fördragen har rubbats. Också i detta fall saknas det känslomässiga tilltal som skulle få staterna att kunna acceptera en ny utveckling av civilisationen." "Europa", påpekade ordföranden, "måste grunda sig på stabila och orubbliga principer, t.ex. icke-diskriminering, konfliktminskning och internationell stabilitet, så att vi bättre kan spela en ledande roll". EESK är den enda institution som fungerar som ett språkrör för det civila samhället och de organisationer som är verksamma i de olika medlemsstaterna, och därför kan kommittén inte identifiera sig med ett ofullständigt Europa där känslor inte har någon betydelse. "Kommitténs modell är en institution som utövar sin rådgivande funktion helt och fullt, och är representerad och har en naturlig plats vid de andra institutionerna samtidigt som den har kontakt med den allmänna opinionen på nationell och europeisk nivå. Kommittén bör bedömas och betraktas på ett annorlunda sätt: Mer öppenhet och större professionalism för att på bästa sätt kunna fungera som språkrör för medborgarna. Större professionalism kan därmed göra det möjligt för kommittén att få adekvata svar från sina institutionella partner och utgöra ett gott exempel på deltagardemokrati. Det blir allt viktigare för de demokratiska institutionerna att knyta starka band med det organiserade civila samhället, och våra erfarenheter är till nytta i många länder som behöver deltagardemokrati. Också i detta sammanhang kan vi spela en avgörande roll." 4 5

5 3. Ordförande Emilio Gabaglio: Behovet av en ny politisk vilja 2. Kommissionsledamot Vladimír Špidla: Deltagardemokrati och EU:s utveckling Vladimír Špidla, kommissionsledamot med ansvar för sysselsättning, sociala frågor och lika möjligheter, framhöll EESK:s betydelse "för att minska avståndet mellan EU-institutionerna och gräsrotsnivån. Kommittén spelar en viktig roll inom deltagardemokratin och är en bro mellan EU-institutionerna och det europeiska civila samhället. EESK:s framträdande roll har kunnat stärkas bland annat tack vare det ökade samarbetet med de nationella ekonomiska och sociala råden." Kommissionsledamoten påpekade också att "kommittén kan få ännu större inflytande om initiativyttrandena bli fler och tar upp aktuella problem". Det nya fördraget syftar till att garantera starka band mellan institutionerna, för att återhämtning och tillväxt ska bli möjlig i den instabila internationella miljön. Det var ingen slump att Vladimír Špidla bekräftade kommissionens vilja att "konsolidera och stärka den europeiska sociala dimensionen". Kommissionen har en konkret uppfattning om den europeiska sociala modellen. Den innebär att varje medlemsstat erbjuder sina medborgare socialt skydd och att det ständigt pågår en social dialog. "Detta ger säkerhet och skydd." Principen om icke-diskriminering nämndes flera gånger, eftersom den ligger till grund för en välfungerande socialskyddssektor. När det gällde Lissabonstrategin förklarade han återigen att "den är en prioritering för kommissionen. Det är nödvändigt att skapa nya arbetstillfällen och bättre villkor för arbetstagarna genom politik som i högre grad tar hänsyn till deras behov." Han sade att samarbete mellan kommissionen och EESK var mycket angeläget, eftersom det är det enda sättet att begränsa de risker som sammanhänger med globaliseringens utmaningar och befolkningsökningen. Emilio Gabaglio, ordförande för den europeiska sysselsättningskommittén och före detta generalsekreterare för Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), lade tonvikten på den osäkerhet som man upplever i EU i dag. Men han framhöll samtidigt bestämt att "EU har mänskliga, intellektuella och materiella resurser för att klara av denna komplicerade situation". Han betonade att det endast handlar om att uppbringa "politisk vilja". I krissituationer har EU alltid visat prov på god reaktions- och initiativförmåga och slagit vakt om sammanhållningen, så att sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten inte tagit någon större skada. I sitt anförande analyserade Emilio Gabaglio främst de europeiska problemen från arbetstagarnas och medborgarnas synpunkt. "EU har som främsta mål att undvika att ekonomiska och finansiella kriser får negativa effekter för arbetstagarna. Därför räcker medlemsstaternas budgetpolitik inte till för att öka tillväxten och sysselsättningen, utan den gemensamma politiken måste innehålla tydliga ställningstaganden som kan tillföra ett mervärde. Mervärdet kan bestå i nylansering av ett gemenskapsprojekt med investeringar i materiella och immateriella infrastrukturer och miljöteknik". Detta program skulle kunna stödja den ekonomiska verksamheten och sysselsättningen, men också förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft på lång sikt. Emilio Gabaglio förespråkade entusiastiskt den ambitiösa roll som EU bör spela för att bidra till att globaliseringen styrs på ett demokratiskt sätt: "Det behövs ett nytt utvecklingstänkande som kommer nerifrån och omfattar alla, och som möjliggör en dynamisk process för ny social och medborgerlig utveckling." För att Europa ska kunna utföra denna uppgift på bästa sätt bör enligt Emilio Gabaglio följande tre grundvillkor uppfyllas: 1. Ekonomisk stabilitet: EU bör stärka den hållbara ekonomiska tillväxten och skapa nya, öppna och dynamiska arbetsmarknader. Endast på så sätt kan man öka och förbättra sysselsättningen. Starka ekonomiska strukturer behövs om vi ska kunna spela en framträdande roll på den internationella scenen. 6

6 2. Politisk stabilitet: Det behövs starka och stabila politiska institutioner för att man ska kunna bryta den senaste tidens politiska dödläge i Europa. Effektiva institutioner behövs för att garantera att EU uppträder och yttrar sig konsekvent på den internationella scenen. Det är därför nödvändigt att snarast ratificera Lissabonfördraget. 3. En europeisk social modell: De gemensamma värden och principer som EU grundar sig på och som garanteras i stadgan om rättigheter är nödvändiga för att ge Europa ett mänskligt och socialt ansikte. Vi måste därför sluta skuldbelägga oss själva för den europeiska sociala modellen. Tack vare den kan vi hantera globaliseringsprocessen på ett rättvist och solidariskt sätt. Som Jacques Delors sade: "Europa måste anpassa sig men får inte förneka sig självt". De tre punkter som Emilio Gabaglio tog upp visar att EESK inte kan stå vid sidan om eller spela en biroll. Kommittén representerar det europeiska samhällets levande krafter och olika intressen och ambitioner, och den är den institution och det redskap som Europa behöver för att bättre kunna spela sin roll. 4. Lissabonstrategins grundare Maria João Rodrigues: Konkurrenskraft, innovation och social sammanhållning Maria João Rodrigues, som betraktas som Lissabonstrategins grundare, koncentrerade sig i sitt anförande på frågan om hur EU kan ta sig ur krisen. Hon framhöll att "vi behöver skapa ett reglerat finanssystem och stabila institutioner som på bästa sätt kan klara av de stora utmaningarna, främst klimatförändringen och sökandet efter förnybara energikällor". Förutom nationella reformer behövs det därför en ny, gemensam dagordning som är ambitiös och tydlig och möjliggör "verkliga samverkanseffekter mellan innovation, ny miljöteknik och stark social sammanhållning". Detta bör utgöra grundvalen för den nya europeiska politiken, en grundval som återfinns i Lissabonstrategin och bör inspirera Europa när "vi behöver skapa en ny situation där miljöskydd och det ekonomiska systemet är knutna till varandra". Det är därför viktigt att snarast ratificera Lissabonfördraget, för att kunna ge Europa ett nytt ledarskap och ge det europeiska medborgarskapet ny drivkraft. Maria João Rodrigues förklarade sedan att "både deltagardemokratin och den representativa demokratin bidrar till att Europa fungerar, och den ena kan inte finnas utan den andra". "Att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är stark och dynamisk och ger det civila samhället allt större utrymme är avgörande för att klara av framtida utmaningar", förklarade hon i linje med Mario Sepis tankegångar. 8 11

7 5. Ordförandena för EESK:s tre grupper: Att stödja förändringen De tre gruppordförandena uttryckte sitt stöd för ordförande Sepi direkt efter talet. Henri Malosse, ordförande för grupp I, fäste uppmärksamheten på "EESK:s värdiga och respekterade roll" och stödde "tanken på att beslutsamt främja EESK:s rådgivande roll, genom att utnyttja kommitténs initiativförmåga, en fråga som är lika viktig som Lissabonstrategin. I detta sammanhang bör man dock ta större hänsyn till de små och medelstora företagen, som utgör kärnan i den europeiska ekonomin." Vidare förklarade han att det när det gäller EU:s framtid är nödvändigt att föra en gemensam politik som präglas av öppenhet och medverkan, genom att vi är öppna för större informationsutbyte mellan medlemsländerna och främjar medverkan i uppbyggnaden av ett europeiskt medborgarskap. Georgios Dassis, ordförande för grupp II, analyserade Europamedborgarnas betydelse för inrättandet av bättre institutioner. "För att medborgarna ska fortsätta tro på Europa måste unionen respektera de gemensamma principer och värden som den grundar sig på. Vi behöver ett solidariskt Europa med social rättvisa och ekonomisk sammanhållning, och för detta behövs förändringar på gemenskapspolitisk nivå. Förändringarna sker inte av sig själva, utan någon måste genomföra dem. Varför inte EESK?" Staffan Nilsson, grupp III, framhöll EU:s globala dimension. "Utåt bör Europa tjäna som exempel på ett civilt samhälle och en ny typ av ekonomi med en europeisk social modell som bör stärkas inte bara i ekonomiskt hänseende utan också på många andra plan." 6. Utmaningar och projekt: Europeisk nystart och gemensamma mål Debatten den 22 oktober 2008 visade att Mario Sepis politiska program får stöd och att det finns en stark vilja till samarbete mellan institutionerna och det civila samhället. Mario Sepis tal och de anföranden som hölls av företrädare för olika institutioner gav tillfälle till en verklig diskussion av gemensamma utmaningar och mål. Mario Sepi fick flera förslag. För det första att EESK:s verksamhet bör få starkare politiska impulser. Ordförande Sepis tonvikt på känslornas betydelse och på att det är viktigt att kunna lyssna till medborgarnas behov och krav kunde sägas vara den gemensamma nämnaren för anförandena. Lissabonfördraget betraktades av alla som en grundförutsättning för att man ska lyckas åstadkomma ett europeiskt system som stärker institutionernas roll men också tydligt stöder den europeiska sociala modellen. Som grupp III:s ordförande Staffan Nilsson påpekade gäller den europeiska sociala modellen inte bara den ekonomiska och finansiella sektorn, utan rör alla aspekter av samhällslivet inom EU. Europas kraft och förmåga att växa och hävda sig måste bygga på de grundläggande rättigheterna i stadgan om rättigheter, som skiljer EU från alla andra internationella grupperingar. "På senare år har begreppet "stater" vägt tyngre än begreppet "folk". Och i en så svår och komplicerad situation behöver Europa återfinna en stark identitet: Det civila samhället måste känna sig som en integrerad del av Europa och EU-institutionerna måste kunna uppfylla dess krav. Det är detta kommittén måste sträva efter, genom att förbättra sin förmåga att anta initiativyttranden i viktiga frågor. Yttrandena ger EESK möjlighet att ta upp problem som det civila samhället söker lösningar på." På så vis gav ordförande Sepi uttryck för sin tanke om en kommitté som har förmågan att hantera svåra situationer och kriser. Just svårigheterna kan bidra till att förändra balansen inom EU och till utformningen av trovärdiga och konkreta lösningar

8 7. Frågor från pressen: Att se framåt Ett trettiotal journalister från olika länder och tidningar deltog i presskonferensen, som ägde rum i direkt anslutning till debatten i plenum. Mario Sepi fick tillsammans med Maria João Rodrigues, Emilio Gabaglio och kommitténs vice ordförande Irini Pari tillfälle att tala med journalisterna om hur kommitténs roll kan förnyas. Framför allt framgick det att det är oerhört viktigt att stärka kommunikationen. "Kommitténs insatser bör påverka den allmänna opinionen i EU, och detta blir bara möjligt om vi planerar våra insatser och vänder oss till massmedierna på ett mer målinriktat sätt", sade Irini Pari till journalisterna. Hon underströk att "EESK inte alls är Askungen bland EU-institutionerna. Kommittén är ett forum för dialog och samförstånd mellan det civila samhällets viktigaste ekonomiska och sociala krafter. Solidariteten mellan medlemsstaterna och institutionerna innebär också att institutionerna bör eftersträva konkreta åtgärder för att åstadkomma större ekonomisk tillväxt, innovativ politik och nya arbetstillfällen." När Mario Sepi svarade på journalisternas olika frågor om hur kommittén kan bli mer dynamisk under de närmaste två åren, lade han tonvikten på att "det verkliga målet för utvecklingen av modern och effektiv kommunikation består i att ägna större uppmärksamhet åt massmedierna och anpassa EESK:s yttranden till den politiska debatten och de aktuella institutionella frågorna i de olika medlemsländerna". Slutligen sade Maria João Rodrigues, som svar på en fråga från en journalist från italienska RAI om deltagardemokrati, att "deltagardemokrati är rätt lösning för att kunna klara av globaliseringens utmaningar". Resultatet av denna dag kan formuleras som en framtidsvision. En av ordförande Sepis ambitioner är just att kommittén ska bli en institutionell aktör som kan förmedla hur de sociala effekterna av gemenskapens insatser uppfattas på gräsrotsnivå. Detta vore ett viktigt mål. 12

9 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Enheten för besök och publikationer Tfn (32-2) Fax (32-2) Rue Belliard Bruxelles / Belgique Katalognummer: EESK SV QE SV-C