Undersökning av hällkistor vid Torslunda på Öland Petersson, K.G. Fornvännen Ingår i:

Transkript

1 Undersökning av hällkistor vid Torslunda på Öland Petersson, K.G. Fornvännen Ingår i: samla.raa.se

2 wtmmmmm SMÄRRE MEDDELANDEN UNDERSÖKNING AV HÄLLKISTOR VID TORSLUNDA PÄ ÖLAND I en flack grusås 300 m ÖSÖ om Torslunda kyrka och SV om ladugården på Torslunda 3 3 bedriver Vägförvaltningen grustäkt sedan en del år tillbaka. Några ovan mark synliga fasta fornlämningar ha icke varit kända inom grustäktsområdet. Av cn anteckning i den av Biksantikvarieämbetct ål 1925 företagna grustagsinventcringen i Torslunda socken framgår emellertid följande:»på den plats, där ladugården nu står, bar under den gångna vintern tagits stora mängder grus, därvid påträffades många skelett. Fynden anmälda.» 1 Grustäkten skulle komma att blotta ännu ett antal gravar. I april 1953 inrapporterades till ämbetet, att»en delvis ramponerad kistgrav och några benflisor» voro synliga i grustagets östra kant. Vid en i maj månad samma år företagen undersökning blottades en hällkista, som var orienterad i riktning NNO SSV. Den södra änden hade förstörts vid grustäkten. Tre sidohällar och en täckhäll, alla av röd kalksten, voro bevarade. Norra gavelhällen saknades. Täckhällen låg endast 0,06 0,16 m under markytan. Kistan var 0,45 m djup, 0,4 m bred (inre mått vid botten) och bevarad till en längd av 0,9 m. Den inneslöt övre delen av ett relativt väl bevarat skelett av en år gammal flicka 2, liggande utsträckt på rygg med huvudet vilande på en svallad, oval, ganska flat sten (fig. 1). Omedelbart över bäckenet påträffades några små järnfragment, möjligen rester av en nål ('?). Invid den dödas vänstra axel låg cn stångknapp avben (fig. 2). Den var ornerad med enkel, geometrisk strcckoriianicntik i runt om knappen löpande band. På undersidan var mönstret i det närmaste bortnött, och likaså visade knappens hål tydliga spår av nötning. Fyndplatsen anger, att knappen tjänat till att fästa ihop den dödas dräkt över axeln. Stingknapparna, vilka uppträda under yngre bronsålder och i gravfynden synas avlösa dubbclknapparna, äro vanligen av brons. Det är emellertid uppenbart, att ursprunget till stångknappar av metall varit enkla sådana 1 Ytterligare uppgifter härom finnas dock ej i Antikvariskt-topografiska arkivet. 2 Enligt benäget meddelande av antikvarien N.-G. Gejvall. 135

3 wmmmm SMÄRRE M B I) I) E LANDEN Fig. 1. Vid grnsläkl skadad hällkista, innehållande skelettet av en ung kvinna. Krysset markerar plätten för en»tdngknapp uv ben. stone rist damaged in the course of gravel-working and containing the skeleton of u goung woinan. The position of u biir-shuped button of bone is marked by a cross. av trä eller ben. 3 Likaså torde del vara uppenbart, alt knappar av de tre materialen sedan använts jämsides.' På Öland har tidigare gjorts ett fynd innehållande en liknande knapp av ben (fig. 3). Delta fynd är anträffat i en hällkista vid Lilla Brunnby, Stenåsa socken, och omfattade utöver benknappan två människoskelett, cn halsring och delar av armspil aler av bions samt fragment av cn järnkniv (?), vilka fragment dock ej tillvaratogos. Hällkistan dateras av Stenberger till järnålderns första period medan Oldeberg anser den vara äldre. 6 3 Danske Oldsager IV, sid. 30, ( ) (1953). /. Brendsted, Danmarks Oldtid II, sid. 215 (1939). 1 Huruvida till stängknapparnas förebilder kunna räknas sådana föremål, som exempelvis Danske Oldsager IV: 91 eller M. Stenberyer, Det forntida (iland i Öland I, sid. 309, fig. 4 (3:c och 4 :c föremålen fr. v.), vilka till skillnad från de egentliga sliiiigkiiapparna ha ett genomgående hål också på längden, torde i detta sammanhang kunna lämnas därhän. B M. Stenberger, Det forntida Öland, i Öland I, sid. 340 (1948). A. Oldeberg, Bronsåldersfynd från Hulterstad socken på Öland, i Fornvännen 1935, sid. 247 ff. samt fig

4 SMÄRRE MEDDELANDEN Fig. 2.'). 2. Järnfruginenl (nål?) och stångknupp uu ben från kistan fig. 1. (SHM ) 1/1. S, Stångknupp av hen från Lilla Brunnby, Stenåsa sn. 01. (SHM 7701.) 1/1. 2. Iron fragment I pin '.') und lhe bitr-shuped bullan of bone from the eisl shown in Fig A biushnped hutlon of bone from Lilla Brunnbg, Slenåsu purisb, iilund. Bedan i juni månad 1953 krävdes nya undersökningar i östra kanten av grustaget, denna gäng omkring 20 ni SV om den tidigare borttagna hällkistan. Dessa undersökningar utfördes i tre omgångar av Erik B. Lundberg, C.-O. Boseli och undertecknad. Inom ett ca 7x9 m stort omräde lågo 4 mer eller mindre ramponerade hällkistor (4--6 och 8 på planen fig. 4 samt fig. 5) och ytterligare tre gravar (2, 3 och 7; fig. 4). Samtliga lågo under en slcnpackning, bestående av ett lager av i allmänhet 0,3 0,4 m stora gråstenar och kalkstenar. Packningen tunnade ut mot periferien. Någon jämn, klar begränsning utåt kunde icke erhållas. Under stenpackiiingens yttre delar vidtog orört, rent grus. Mot centrum var detla omrört och jordblandat ned till cn nivå av 0,5 0,6 in under stenpackiiingens yta. Grav 2. Denna utgjordes av en 2x0,6 m stor flisläggning av kalksten (NNÖ SSV), 0,4 m under stenpackningens yta, liknande bottenflisläggningen i två av hällkistorna. I fyllningen över flisläggiiingens södra del lågo spridda brända ben samt ett obestämbart, bearbetat fragment av ett benföremål. 137

5 S M A 11 It B M E I) DELA N D E N 'V/,i/..,yt.d..J Tecken förk/or/no Begränsning för täckonde lager av kolkstensf/isor > bottenläggning förekomsten av ben, fgllningen barns tenspär/or Fig. 4. Samling av gravar och hällkistor under en i niuå med markytan liggande stenpackning. Group of graues and cists Iging beneath a packing of stones situated at ground-leuel. Grav (?) 3. Denna utgjordes av en 1,6x0,8 m stor flisläggning av kalksten (NNÖ SSV), 0,4 m under stenpackiiingens yta. Lik den föregående. Inga fynd. Gr«i> 4. Hällkista, 3,5x0,9 m stor, inre bredd 0,75 m (NNÖ SSV), uppbyggd av intill 0,9 m stora, kantställda kalksfensflisor. Den var genom en 0,75 m lång häll uppdelad i två kamrar (fig. 6). Gavelhäll mot S saknades, liksom täekhällar. Bottnen bestod av väl lagda kalkstensflisor, 0,55 m under stenpackningsytan. Kistan hade skadats i nordvästra kanten genom grustäkten. Dessutom hade den tidigare skadats genom att ett schakt för en jordlcdningskabel dragits rakt igenom den södra kammaren. I den norra delen av kistan påträffades endast spridda bitar av människoskelctt. Den södra kammaren däremot var så gott som fylld med skelettdelar, sönderbrutna och kringrörda. Endast i ett par fall lågo skelettdelar i inbördes 138

6 S M A R K E M E D D E I. A N D K N Fig, 5. Kistorna från i')sö. Längst bort resterna av den tidigast undersökta hällkistan (nr 4). 7"he cists seen from F.SE. The remains of the cist first excavated (No. 4) lie furthest away. ordning. Benkoncentrationen sträckte sig ända ut till omkring 0,5 m S on kistans sydgavel. Bland skelettdelarna hittades följande föremål (fig. 7): 1 spån av vit, opak flinta med retuscher längs ena långsidan och vid basen ; 1 tunt avslag av vit, opak flinta, obearbetat; 6 små krukskärvor, oornerade, av fast, gråbrunt resp. rödbrunt, 8 10 nun tjockt gods; 1 bärnstenspärla; 1 genomborrad tand (av hund) med spår av upphängningshål; 1 bennål med genomborrat huvud, avbruten vid spetsändan; 1 benpryl med rund genomskärning, avbruten vid spetsändan; 1 benpryl av ett kluvet ben med kvarsittande ledknapp; 1 rörben, avbrutet i häda ändar, med bearbetningsspår; 1 ring av horn med tresidigt tvärsnitt, ornerad med små streck kring mitthålet och dubbla vinkellinjer runtom, bildande ett stjänimönster (fig. 11). Grau 5. Rest av hällkista, 3X0,8 m stor (NNÖ SSV), uppbyggd av intill 0,75 m stora, kantställda kalkstensflisor. Endast norra gavelhällen och nordligaste delen av västra långsidan bevarade. Bottnen var väl lagd av kalkstensflisor, som lägo 0,5 m under stenpackiiingens yta. Kistans södra del var 139

7 SMÄRRE M E D I) E L A N D E N Fig, G. Södra kammaren i hällkista nr 4 efter undersökningen. The south chamber of cist No. 4 afler exeavation. genomskuren av ett schakt för en jordledning. Skelettrester påträffades i två koncentrationer, dels i kistans norra hälft och dels omedelbart S om kistan. Jordledningsschaktet gick fram genom den del av kistan, varifrån skelettdelarna i den södra koncentrationen troligen tidigt blivit utkastade. Härigenom hade jordledningen icke skadat kistans innehall. Något NNÖ om kistans mitt och omedelbart över bottnen låg ett 10-tal bärnstenspärlor, rörformiga, varav 4 hela och resten mer eller mindre fragmentariska (fig. 8). Grav 6. Hällkista, 3,5x1 1,3 m stor (NNÖ SSV) och med botten ca 0,6 m under stenpackiiingens yta. Kistan var uppbyggd av intill 0,8 m stora, kantställda kalkstensflisor samt uppdelad i två kamrar genom tre intill 0,5 m stora flisor. Den norra kammaren var nästan helt sammanfallen och i den södra saknades större delen av västra långväggen. Liksom i nr 4 fanns här ingen gavelhäll mot S. Norra delen av södra kammaren var genomskuren av schaktet för Jordledningskabeln. I den norra kammaren påträffades endast spridda skelettdelar medan den södra var praktiskt taget fylld med sönderbrutna och ulan ordning liggande skelettrester. I södra kammaren hittades förjande föremål (fig. 9): 1 skrapa av ordovicisk flinta; 1 skiffeihänge med kvadratiskt tvärsnitt, oornerat. Upphängniiigshål med 1-borrning; 1 fragment av ivinbete, icke bearbetat. Grav 7. Denna bestod av en 2,5x1,5 2 m stor (NNÖ SSV) packning av kalkstensflisor omedelbart under den hela gravkomplexet täckande sten- 140

8 SMÄRRE M B D I) B L A N I) B N Pig. 7. Föremål frän hällkista nr 'i. (SHM ) 2/.'J. rist No. 'i. Objects from packningen. Under fllslagrel låg dl människoskelett i M>\ ställning och med kraniet i SSV. Nedre extremiteterna: läge var oklart pä grund av skador genom grustäkten. Inga föremål anträffades. GroB S. Hällkista, 1,6 X 0,4 m inre mått (NÖ SV), uppbyggd av intill 0,55 m stora, kantställda kalkstensflisor. Botten av lagda flisor 0,6 in under stenpackningens yta. Skelettdelar anträffades såväl inom som utanför och NV om kistan. Fynden voro följande (fig. 10) : 9 avslag av vit, opak flinta; 3 genomborrade tänder (av hund) ; 1 ring av horn, fragmentarisk, oornerad; 1 ring av horn med tresidigt tvärsnitt, ornerad med två- och tredubbla vinkellinjer, bildande ett stjämmönster (fig. 11). Ringens insida bär spår av stark nötning. De i hällkistorna funna föremålen ge en klar datering till stenålderns slutskede, hällkisttiden. Bärnstenspärlor och genomborrade djurtänder äro vanliga smyckeformer under denna period. Likaså mcjsclformade skifferbangen, vilka synas börja uppträda som smycken hos båtyxkulturen redan under gånggriftstid." Intressanta äro de tre hornringarna. Sådana ringar ha 0 O. Montelius, Minnen I, A. Oldeberg, Hällkistan från Ingemarstorp. Antikvariskt Arkiv I. sid. 33 (1954). A. Oldeberg, Studien iiber die schwedische Bootaxtkultur, sid. 125 (1952). 141

9 S M A II K B M K 1) I) ELAN I) B N fe Pig. S II). H. Bärnslensvärlor frun bullkistu nr 5. (SHM ) 2/3. 9. Föremål från hällkitta nr 6. (SHM ) 2/ Föremål från hällkislu nr K. isiim ) 2/3. S. Amber beads from cist No Objects from cist No Objects from cist No. 8. tidigare ansetts som en smyckeform och ibland betraktats som pärlor. 7 KU nyligen publicerat fynd av en till båtyxkulluren hörande dubbelgrav har dock kastat ett nytt ljus över dessa ringars användning. De tvä ringarna i denna grav anträffades i sådant läge, att de tillsammans med en snodd eller liknande synas ha utgjort tillslutningsanordningen för en pung eller väska.' Som»löpringan för band eller snoddar ha sådana ringar kunnat användas i de sammanhang, där man senare övergår till användandet av hyskor och hakar, söljor o. dyl. : 0. Montelius, Minnen I, 671. J. Brendsted, Danmarks Oldtid II, sid. 184 (1939). Af. Stenberger K. Dahr H. Munthe, Das Grabfcld von Västerbjers auf Gotland, sid. 97 samt Taf. 28, fig. 54 (1943). b.4. Lindahl.V.-G. Gejvall, Dubbelgraven från stenåldern vid Bergsvägen i Linköping, i Östergötlands och Linköpings stads Mus. meddel , sid. 23, fig. 10, II, 142

10 SMÄRRE M B D I) E L A N D E N Fig. 11. De två ornerade hornringarnu. 1, 1. The two ornamented rings of horn. Trots ett relativt rikt lösfyndsmaterial har det pa Öland länge nästan helt saknats såväl boplatser som gravfynd frän senneolitisk tid. Av de få stenäldersboplatser, som under de senaste decennierna ha upptäckts där, äro två belägna inom Torslunda socken. Detta, liksom för övrigt det lösfunna fornsaksmaterialet, synes ange, att trakten omkring Torslunda varit ett centrum för bebyggelsen under neolitisk tid. Jämsides med den för sina gånggrifter kända Besmo-trakten." Endast två till stenålderns sista skede daterbara hällkistor, bägge belägna i Bäpplinge socken, söder om Borgholm, ha tidigare påträffats oeh undersökts. Kistorna i Torslunda utgöra därför ett värdefullt bidrag till kännedomen om Ölands stenålder. Dessutom är det inte bara för öländska förhållanden synnerligen anmärkningsvärt med en sådan koncentration av hällkistor som den vid Torslunda. A'. G. Petersson NÅGRA FÖRHISTORISKA JORDBRUKS REDSKAP AV TRÄ Förhistoriska jordbruksredskap av trä äro relativt sparsamt representerade i Sverige. Att plogliknande redskap använts åtminstone under äldsta bronsåldern framgår av att bilder av plogar finnas på hällristningarna; troligen ha dylika redskap funnits även under den yngsta stenåldern. Med största sannolikhet voro dessa redskap förfärdigade av trä. I Danmark ha åtskilliga fynd av plogar gjorts, vilka på pollcnanalytisk väg daterats till bronsålder och äldsta järnålder. M. Stenberger, Det forntida Öland, i Öland I, sid. 305 ff. (1948). 143