YUKONG LINES LTD OF KOREA v. RENDSBURG INVESTMENTS CORPORATION AND OTHERS (THE "RIALTO")

Transkript

1 SEMINARIUM MELLANMANSRÄTT Johan Waldebrink och Vanessa Tellenmark YUKONG LINES LTD OF KOREA v. RENDSBURG INVESTMENTS CORPORATION AND OTHERS (THE "RIALTO") Bakgrund Den 8 juli 1995 ingick bolagen Yukong Lines Ltd. (Yukong) och Rendsburg Investment Corporation (Rendsburg) ett certepartiavtal. Yukong företräddes av Mr. Yukong medan Rendsburg Investment företräddes av en mäklare från mäklarhuset Marcan vid namn Mr. Yamvrias. Certepartiavtalet innebar att Yukong skulle hyra ut fartyget Rialto till Rendsburg under tre års tid plus/minus två månader efter Rendsburgs önskemål. Hyran bestämdes till USD per dag och certepartiavtalet undertecknades av Mr. Yamvrias för Rendsburgs räkning. Den 8 januari 1996 meddelade Yukong att de estimerade att Rialto skulle stå till Rendsburgs förfogande runt den 9 februari Den 23 januari 1996 skickade emellertid Mr. Yamvrias ett fax, på papper behäftat med Marcans logga, att Rendsburg inte skulle kunna fullfölja certepartiavtalet på grund av omständigheter som låg utanför deras kontroll. Den 2 februari 1996 väckte Yukong talan mot Rendsburg. Samtidigt utfärdades en framställan om Mareva vilken ålade Rendsburg att frysa sina tillgångar samt utlämna information beträffande Rendsburgs aktieägare, direktörer samt företagets förhållande till mäklarhuset Marcan. I Mr. Yamvrias edsförsäkran framkom det att aktierna i Marcan innehades av honom och hans fru som direktörer av företaget samt av ett annat bolag vid namn Ladidi Investments Corp of Liberia (Ladidi). Enligt Mr. Yamvrias ägde han och hans fru tillsammans aktier, återstående aktier ägdes av Ladidi i egenskap av rättsinnehavare. Till en början förnekade Mr. Yamvrias att han skulle ha någon koppling till Rendsburg förutom att företaget var kund till Marcan. I Mr. Yamvrias andra edsförsäkran erkände han dock att han hade ett stort aktieinnehav i Rendsburg vilket gav honom långtgående inflytande beträffande bolagets förvaltning. Dessutom hade han stort inflytande i Ladidi vilket tidigare inte framkommit. I sitt tredje vittnesmål erkände Mr. Yamvrias även att 244, USD överförts från Rendsburgs

2 konto till Ladidis konto samma dag som certepartiavtalet sagts upp. Senare samma dag stängdes Rendsburgs konto efter att ytterligare en överföring på USD gjorts till Ladidis konto. Till följd av de framkomna uppgifterna begärde Yukong att få sin talan justerad till att även omfatta Ladidi och Mr. Yamvrias. Yukong menade att Ladidi och Mr. Yamvrias hade agerat, antingen enskilt eller tillsammans, som förtäckta huvudmän för Rendsburg i samband med avtalsslutet alternativt att de skulle betraktas som direkta parter till certepartiavtalet enligt lag. Yukong menade att Mr. Yamvrias hade styrt och kontrollerat Rendsburg och Ladidi under hela händelseförloppet i syfte eget vinstsyfte. Han hade överfört Rendsburgs tillgångar till Ladidi efter det att certepartiavtalet upphävts så att Mr. Yunkong inte skulle kunna få tillgång till dem. Allt detta hade enligt Mr. Yunkong gjorts för att orsaka honom skada. Rättsfrågor Domstolen hade att utreda flera frågor: Hur såg ägandeförhållandet ut i Rendsburg och Ladidi? Kunde Mr. Yamvrias agerande ses som att han agerat som en dold huvudman eller som om han var part i avtalet? Samverkade Rendsburg, Ladidi och Mr. Yamvrias för att på ett olagligt sätt skada Yukong? Kunde Rendsburg beordras att återskaffa de pengar som överförts till Ladidi och kunde Mr. Yamvrias i så fall beordras att se till att så skedde? Yrkanden och grunder Yukong yrkade att Mr. Yamvrias skulle hållas ansvarig och således bli ersättningsskyldig för de skador som Yukong lidit i samband med Rendsburgs avtalsbrott. Yukong menade att Mr. Yamvrias agerat som förtäckt huvudman för Rendsburg som i egenskap av agent ingått certepartiavtalet med Yukong. Som grund för sitt yrkande framhöll Yukong att Mr. Yamvrias hade styrt och kontrollerat

3 Rendsburg och Landidi för sin egen vinning under alla centrala tidpunkter. Mr. Yamvrias kunde därför ses som företagens alter ego och skulle således stå ansvarig. Alternativt yrkade Yukong att Mr. Yamvrias själv skulle betraktas som part till avtalet till följd av hans otillbörliga agerande då han konspirerat mot Mr. Yukong i syfte att orsaka honom skada. Yukong menade således att Mr. Yamvrias skulle anses som ansvarig grundat på reglerna om ansvarsgenombrott ( lifting the corporate veil ). Mr. Yamvrias förnekade Yukongs påstående om att han eventuellt skulle ses som ansvarig för de skador som Yukong ådragit sig. Mr. Yamvrias hävdade bland annat att överföringen av tillgångarna gjorts i syfte att betala för Renburgs vanliga verksamhetskostnader samt för att ersätta eventuella fordringsägare. Vidare hävdade Mr. Yamvrias att han endast handlat efter instruktioner från Mr. Zacharias, direktör för Rendsburg. Mr. Zacharias hade gett honom instruktioner om att stänga Renburgs konto och överföra tillgångarna till Ladidis konto då det var mer behändigt än att öppna ett nytt konto. Utgång samt åberopade domskäl Domstolen började med att reda ut hur ägandeförhållandena i Rendsburg och Ladidi såg ut. Man kom fram till att Rendsburg och Ladidi stod under Mr. Yamvrias kontroll under hela händelseförloppet. Domstolen menade att Mr. Yamvrias hade handlat i syfte att flytta tillgångarna i Rendsburg för att Yukong inte skulle komma åt dem. Domstolen menade att Rendsburg inte hade agerat så som agent för Mr. Yamvrias som då skulle agerat som huvudman. Ett agentförhållande förutsätter bägge parters samtycke och samtycket ska vara uttryckligt eller framgå av parternas handlande. Dessutom hade Mr. Yamvrias signerat hyreskontraktet som företrädare för Marcan som i sin tur agerade som mäklare åt Rendsburg och kunde därför inte ha agerat som huvudman för Rendsburg. Domstolen tog sedan ställning till om Mr. Yamvrias kunde ses som avtalspart på grund av hans överförande av pengar från Rendsburg till Ladidi. Något stöd för en sådan ståndpunkt fann dock domstolen inte i rättspraxis.

4 Domstolen tog även ställning till om Mr. Yamvrias, Ladidi och Rendsburg hade samverkat för att tillfoga Yukong skada. Eftersom att det var Mr. Yamvrias i egenskap av aktieägare i Rendsburg som handlade å bolagets vägnar när pengarna förflyttades skulle han ha brustit i sin lojalitetsplikt mot Yukong. Mr. Yamvrias hade dock ingen lojalitetsplikt gentemot Yukong eftersom att han i egenskap av privatperson inte kunde åläggas någon lojalitetsplikt mot en enskild fordringsägare. Därmed kunde Mr. Yamvrias inte hållas skadeståndsskyldig. Domstolen menade dock att det på grund av Yukongs framställan om frysning av Rendsburgs tillgångar fanns en möjlighet att beordra Rendsburg att återskaffa de pengar som förts över till Ladidi samt att beordra Mr. Yamvrias att se till att så skedde. Detta förutsatte dock att Yukong yrkade på att så skulle ske, vilket Yukong även gjorde. Domstolen beordrade därmed Rendsburg, indirekt Mr. Yamvrias, att betala tillbaka summan till Yukong. Prejudikat Det saknas någon generell princip som tillåter en domstol att tillämpa principen om ansvarsgenombrott ( pierce the corporate veil ) i de situationer där svikligt förfarande förekommit. En VD har däremot en skyldighet att verka lojalt mot sitt företag (en lojalitetsplikt). Om en VD till ett insolvent företag på något sätt verkar illojalt mot företaget så bryter denne mot lojalitetsplikten vilket i speciella fall kan aktualisera ansvarsgenombrott. Sådan är situationen när en VD överför företagets tillgångar utan att beakta fordringsägarnas intressen. Skyldigheten att verka lojalt gäller dock inte gentemot en enskild fordringsägare, som således inte stämma en VD grundat på att denne inte uppfyllt sin skyldighet gentemot företaget. Utgång med tillämpning av svensk rätt Inom svensk rätt är huvudregeln att en aktieägare inte ansvarar för bolagets åtaganden. Det krävs att en aktieägare uppsåtligen eller genom sin grova vårdslöshet tillfogar bolaget skada för att ansvarsgenombrott ska ske och aktieägaren kan hållas ansvarig. Eftersom att Mr. Yamvrias handlade uppsåtligen skulle han eventuellt kunna hållas personligt ansvarig. Reglerna om ansvarsgenombrott tillämpas dock väldigt restriktivt.

5