Kraft tag. Hur tänker ålen? Ålarna får skjuts till havet ÅL en akut hotad art Det behövs mer kunskap om överlevnad och ålbeståndens storlek

Transkript

1 Kraft tag Ål Nyhetsbrev våren 2013 Hur tänker ålen? Ålarna får skjuts till havet ÅL en akut hotad art Det behövs mer kunskap om överlevnad och ålbeståndens storlek 1

2 Fler ålar till Sargasso genom Krafttag Ål Det europeiska ålbeståndet befinner sig i allvarlig kris eftersom invandringen av ålyngel har minskat kraftigt. Det har flera tänkbara orsaker som fiske, vandringshinder t.ex. dammar och kraftverk, utdikningar och utfyllnader av uppväxtområden, storskaliga förändringar i havsströmmar och miljögifter antogs ålförordningen (EG nr 1100/2007) om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål. Dess mål ska nås genom ett antal olika åtgärder såsom nedskärning av fisket, minskad dödlighet i kraftverk och utsättning av importerade ålyngel. Inom programmet Krafttag ål gör vattenkraftföretagen frivilliga åtgärder för ålens bevarande. Under 2012 sattes nära ålyngel ut på västkusten och nästan 9000 vuxna ålar har också fångats, transporterats och släppts nedströms nedersta kraftverket i Göta älv, Motala ström, Mörrumsån och Lagan. Vattenkraftföretagen och Havs- och vattenmyndigheten stödjer även forskning på området inom programmet Krafttag ål. Det handlar om att sammanställa kunskapsläget kring ålens möjligheter till passage av kraftverk och att teoretiskt beräkna passageförluster av ål via vattenkraftturbiner. Kunskaperna om vad som får ålen att påbörja sin långa vandring från svenska sjöar och vattendrag till Sargassohavet ska också fördjupas och ett nytt koncept till förbipassage för nedströms vandrande blankål ska konstrueras och testas. Programmet Krafttag ål är ett konstruktivt samarbete mellan myndigheter och vattenkraftföretag för att ta fram ny kunskap som behövs för att kunna göra rätt prioriteringar av åtgärder som förbättrar ålens möjligheter att passera kraftverksanläggningar. I detta nyhetsbrev kan du läsa mer om Krafttag ål som pågår med en budget på 18,5 miljoner kronor. Läs även mer på programmets webbplats Cristian Andersson Innehåll: Fler ålar till Sargasso genom Krafttag Ål sid. 2 Hur tänker ålen? sid. 3 Ålarna får skjuts till havet sid. 4 Fakta Krafttag Ål sid. 5 Fakta Ål sid. 6 Det behövs mer kunskap sid. 7 Notiser sid. 8 Krafttag ål är ett samarbete kring insatser för ålens bevarande mellan E.ON Vattenkraft, Fortum, Holmen Energi, Statkraft, Tekniska Verken i Linköping, Vattenfall, Karlstad Energi och Havs- och vattenmyndigheten. Kontakt: Cristian Andersson, Elforsk cristian.andersson@elforsk.se Tfn Redaktör/texter: Lars Magnell, lars.magnell@krem.se Tfn Produktion: Kreativ Media AB Formgivning: Gabriella Lindgren Omslagsfoto: Lars Magnell Tryck: Planograf, Stockholm

3 Foto: Lars Magnell Krafttag ÅL Försöken äger rum i en gren av Mörrumsån, strax utanför Ryd i Småland där det tidigare legat ett gammalt ålfiske. Hur tänker ålen? När en blankål stöter på ett vandringshinder söker den efter alternativa vägar förbi hindret. Om man kan erbjuda en attraktiv passageväg kan detta sökbeteende öppna för möjligheten att konstruera nya effektiva förbipassager vid kraftverk. Ålen uppvisar ett mycket individuellt beteende och är troligtvis en mer rationell varelse än man tidigare antagit. Det konstaterar Arne Fjälling som forskar på ål vid SLU:s sövattenlaboratorium i Drottningholm. Vad man vet är att ålar ofta tvekar att gå in i intaget vid ett kraftverk. Man har också kunnat observera att ålen ogärna går ut genom öppna utskovsluckor när vattenhastigheten är alltför hög. I stället går den ner till botten och sticker sedan iväg uppströms för att kanske inte återvända till platsen förrän året därpå. Tog sig över I ett pilotförsök visade det sig att innestängda blankålar tog sig uppströms i även mycket små utflöden av vatten. En majoritet av ålarna valde att ta sig in i och slingra sig upp genom en förhållandevis trång och brant passageväg och kunde därmed ta sig över ett fysiskt hinder. Det är en viktig iakttagelse. Hittills har man allmänt utgått ifrån att blankålar alltid söker vägar i nedströms riktning när de stöter på hinder under sin vandring mot havet. Men vi har kunnat konstatera att blankålar, åtminstone om de är starkt motiverade, även söker vägar i uppströms riktning, säger Arne Fjälling som försöker konstruera en ny typ av passageväg baserad på denna nyvunna kunskap. Försöken äger rum i en gren av Mörrumsån, strax utanför Ryd i Småland där det tidigare legat ett gammalt ålfiske. På platsen har Arne Fjälling och hans forskarkollega byggt upp ett galler som sträcker sig tvärs över vattendraget och som hindrar ålarna att passera. Nedströms gallret finns en fördämning som bromsar upp vattnet så att ålarna inte i hög fart stöter i gallret och skräms bort, Det har visat sig gå bra att filma de ljusskygga ålarna med osynlig infraröd belysning när de kommer fram till hindret. utan börjar söka sig fram. I gallret finns också öppningar där flera olika typer av passager ska testas. Foto: Arne Fjälling Studera beteende Det långsiktiga målet är att skapa något slags passageväg som lockar ålen när den har initierat sitt sökbeteende. Hur den kan komma att se ut är dock för tidigt att säga eftersom försöken ännu är inne i sin inledande fas. Men i slutet av 2013 hoppas forskarna kunna presentera en lösning som bygger på ålens naturliga beteende och strävan att söka efter alternativa passager. Man vet inte så mycket om ålens beteende i detalj och vad som styr deras beslut. Men det är välkänt i forskningslitteraturen hur annan fisk reagerar i olika situationer. Många fiskar reagerar till exempel mycket starkt på en flyktig skugga av fågel eller på vibrationer, som när en fiskare halkar på en sten på stranden. Så en viktig del i projektet är att studera och förstå hur ålen reagerar vid de passagevägar vi bygger upp. Det gör vi med hjälp av två digitala videosystem. Det har visat sig gå bra att filma de ljusskygga ålarna med osynlig infraröd belysning. Det var inte helt självklart från början. Under 2013 kommer vi att förfina mätningarna så att vi får ingående omgivningsdata på vattennivå, strömbild, nederbörd, vattenföring, luft-/ vattentemperatur, ljusförhållanden och månfas. Detta för att bättre förstå under vilka specifika förhållanden ålen reagerar på ett visst sätt. Det är viktigt eftersom hinder som kraftstationer ser olika ut och har olika yttre förhållanden. 3

4 Fiskaren Anders Nilsson och hans medhjälpare Joakim Rignell vittjar ett bottengarn på ål. Foto: Lars Magnell Ålarna får skjuts till havet Den enda kvarvarande yrkesfiskaren i sjön Roxen fiskar inte längre ål för att sälja sin fångst på torget i Linköping. Nu fångar han ålarna för att kunna transportera dem med bil till havet. Allt för att de ska kunna ta sig förbi kraftverken och nå sina lekplatser i Sargassohavet. I sakta mak lämnar vi fiskeläget vid mynningen av Motala ström inte långt från Bergs Slussar utanför Linköping. Plötsligt drar fiskaren Anders Nilsson på gasen och den öppna lilla aluminiumbåten stegrar sig och skjuter fart över vattnet. Det slår i botten när den studsar fram på vågorna i den krabba sjön så att vattnet stänker över oss. Inga problem för den overallbeklädda besättningen, det vill säga fiskaren och hans medhjälpare Joakim Rignell. För den tillfällige och illa klädda besökaren är inte de höstkalla duscharna så behagliga. Men detta är faktiskt inget macho-fiske utan en räddningsaktion för den starkt hotade ålen. Vi befinner oss på sjön Roxen i Östergötland och vårt mål är de bottengarn som nu ska vittjas vid den norra änden av sjön. Ålarna ska fångas in för att senare transporteras med bil till havet så att de kan simma vidare till sina lekplatser i Sargassohavet. Det hela ingår som ett av delprojekten i Krafttag Ål och syftar till att få så många ålar som möjligt i Roxen och kringliggande vattendrag att klara sin vandring mot havet. Något som hittills varit besvärligt eftersom kraftstationerna kring sjöarna och dess utflöden utgör effektiva vandringshinder. Ålen är extra känslig eftersom den har en långsmal kropp och få ålar klarar att Det här gör vi för att rädda ålen. Jag vill ju att vi ska kunna fiska ål även i framtiden ta sig igenom en kraftverksturbin utan att dödas, än mindre ta sig upp från havet till sjöarna. Därför har ålbeståndet endast kunnat upprätthållas genom utplantering av så kallad glasål (yngel). Även skarven ett hot Väl tillbaka i fiskeläget kan Anders Nilsson konstatera att dagens fångst uppgår till 60 kilo. Anders Nilsson tycker att det känns angeläget att vara med i projektet, som leds av Tekniska Verken. Det här gör vi för att rädda ålen. Jag vill ju att vi ska kunna fiska ål även i framtiden, säger han och berättar att man numera bara tar upp omkring två ton ål ur Roxen per år. Förr fångade yrkesfiskarna som då var fler omkring sju ton. Men jag tror att en stor bov i dramat också är skarven som har förökat sig kraftigt på senare år. Varje skarv äter omkring sju hekto fisk om dagen och det är klart att det blir en hel del ål också. Tar sig in i garnen Att skarven numera finns i stora skaror kunde vi också se med egna ögon när vi tidigare under dagen tog oss över sjön för att dra upp de första garnen. På himlen flög en stor flock svarta fåglar, i vägskrämda av båten. Och när garnen tömdes fanns döda skarvar i flera av dem. De tar sig in men kan sedan inte komma ut. forts. sid 6. 4

5 FAKTA KRAFTTAG ÅL Inom Krafttag ål gör Vattenkraftföretagen frivilliga åtgärder. Under 2012 sattes nära ålyngel ut på västkusten. Nästan 9000 vuxna ålar har också fångats, transporterats och släppts nedströms nedersta kraftverket i fyra vattendrag under Vattenkraftföretagen och Havs- och vattenmyndigheten stödjer även gemensamt forskning på området inom Krafttag ål. Foto: Lars Magnell Det handlar om att sammanställa kunskapsläget kring ålens möjligheter till passage av kraftverk och att teoretiskt beräkna passageförluster av ål i vattenkraftturbiner. Kunskapen om vad som får ålen att påbörja sin långa vandring från svenska sjöar och vattendrag till Sargassohavet ska fördjupas. Ett nytt koncept till förbipassage för nedströms vandrande blankål ska konstrueras och testas. Åtgärderna och forskningen drivs inom ramen för programmet Krafttag ål. KRAFTTAG ÅL 5

6 Det gäller att köra mjukt i svängarna annars kan ålarna bli åksjuka Nåväl, nu ska ålarna lyftas över i den syresatta tank som Anders Nilsson har bak på sin flakbil för vidare transport till Slätbaken, havsviken som via Göta kanal leder in till Söderköping. På slingriga vägar kör vi mot slutstationen Stegeborgs färjeläge. Det gäller att köra mjukt i svängarna annars kan ålarna bli åksjuka, säger Anders Nilsson. Väl framme backar han försiktigt ner bilen till strandkanten, fäller flaket och öppnar tankens bottenplugg så att vattnet forsar ut. Med en håv fiskar han upp ålarna och låter dem surfa med det utrusande vattnet och ner i Östersjön där de kvickt simmar iväg. Förhoppningsvis klarar de sig hela vägen fram till Sargassohavet, ett vidsträckt område mellan Nord- och Sydamerika i Atlanten. Karin Larsson miljöingenjör på Tekniska verken och projektledare för Krafttag åls aktiviteter i Motala ström, noterar dagens fångst. Vid Slätbaken, havsviken som leder in till Göta kanal via Söderköping, släpps ålarna fria igen. FAKTA ÅL ÅL en akut hotad art Ålen är akut hotad. Bland annat har mängden unga ålar som ska bygga upp beståndet rasat sedan 1980-talet. Ålfiske är nu förbjudet i Sverige, med undantag för vissa yrkesfiskare och specifika vatten. Flera åtgärder har införts för att skydda ålbeståndet. EU har beslutat om en återhämtningsplan och för att genomföra den finns en nationell förvaltningsplan i Sverige. Utbredningsområde Ålen är utbredd över nästan hela landet med undantag för fjällregionen och vissa vatten på svenska höglandet. Den finns också längs våra kuster inklusive runt och på Öland samt Gotland. Lek Ålen leker sannolikt på djup under vårvintern i Sargassohavet. Ägg och larver är planktoniska. Vandringar Ålen är en långvandrande art där larverna transporteras av strömmar mot Europas kuster. Den resan kan förmodligen ta upp till tre år. När ålen vuxit upp till blankål vandrar den under några månader tillbaka till Sargassohavet 700 mil bort där den sedan dör efter fullgjord lek. Ålder vid könsmognad De blanka ålhonor som idag lämnar Östersjön genom Öresund är mellan 5 och 28 år med en medelålder om 12 år. Blankålar från sjöar som Mälaren, Vänern och Bolmen är däremot mellan 16 och 18 år. I varmare klimat med snabbare tillväxt är ålarna både mindre och betydligt yngre vid könsmognad. Maximal ålder och storlek En ål som levde hela sitt liv i ett akvarium blev 88 år och en omtalad s.k. brunnsål skulle idag kunna vara 150 år. Ålhanar blir i allmänhet inte över 50 cm i längd och den största honål som fångats i modern tid var 133 cm och vägde 6,6 kg. Biologi Efter kläckning är ållarven genomskinlig och tillplattad som ett pilblad. När den når Europas kuster är den fortfarande genomskinlig men har fått en mer normal ålform och kallas då glasål. Efter pigmentering kallas ålen under uppväxtstadiet i söt- och brackvatten för gulål. Efter många års tillväxt når ålen det mer könsmogna blankålsstadiet och påbörjar lekvandringen mot Sargassohavet. Källa: Havs- och vattenmyndigheten 6

7 Det behövs mer kunskap Många fler ålar lyckas troligtvis ta sig till havet via Göta älv än man tidigare antagit. Samma sak gäller Kävlingeån i Skåne och Motala ström i Östergötland med flera vattendrag. Samtidigt visar beräkningar att man överskattat överlevnaden på andra ställen som till exempel i Rönne å. Skaderisken för ålen vid turbinpassage påverkas bland annat av rotationshastiget, fallhöjd, löphjulsdiameter (turbinstorlek) och turbintyp. Illustration: Vattenfall Det framkommer i forskarna Olle Calles och Jonas Cristianssons kunskapssammanställning/rapport över de prioriterade vattendrag som ingår i projektet Krafttag Ål. Att mera precist känna till hur många ålar som överlever i respektive vattendrag efter en kraftverkspassage är angeläget, menar de båda. I den svenska ålförvaltningsplanen bedöms dödligheten vid varje kraftverk enligt ett medelvärde som har satts till 70 procent *. Men det är ett alldeles för trubbigt mått eftersom man vet att dödligheten varierar stort mellan olika typer av kraftverk. För att utreda dödligheten för ål i de prioriterade vattendragen krävs en detaljerad kunskap om förutsättningarna för lyckad ålpassage vid just de kraftverk som ålen ska passera, menar Olle Calles. Ål och turbinpassage Skaderisken för ålen vid turbinpassage påverkas bland annat av rotationshastiget, fallhöjd, löphjulsdiameter (turbinstorlek) och turbintyp. De två vanligaste löphjulstyperna är Kaplan och Francis. Francislöphjul har många skovlar och relativt liten diameter, vilket gör att Francis generellt sett orsakar högre dödlighet vid passage än Kaplanlöphjul. Francis används oftast vid högre fallhöjder än Kaplan, vilket också ger upphov till en högre dödlighet genom en högre vattenhastighet. Det kan dock vara svårt att fastställa exakt vilken faktor som bestämmer passagedödligheten vid ett visst kraftverk. Det faktiska utfallet är dessutom helt beroende av omständigheterna som råder vid undersökningstillfället. Behövs mer kunskap Eftersom dödligheten i vissa fall förväntas understiga och i andra fall överstiga 70 procent, så blir det reviderade utfallet på antal blankålar som når havet i vissa fall lägre än vad förvaltningsplanen visat och i andra fall högre, konstateras i rapporten som också redovisar en reviderad skattning för de prioriterade vattendragen. Den visar att betydligt fler ålar sannolikt överlever kraftverkspassager i Göta älv, Kävlingeån och Motala ström med flera vattendrag än man tidigare antagit. Medan dödligheten i till exempel Rönne å förväntas vara Olle Calles, större än tidigare beräkningar. Karlstad universitet Till detta kommer en övergripande osäkerhetsfaktor om hur mycket ål som faktiskt finns och hur produktiva vattendragen är. Därför rekommenderar vi åtgärder som kan förbättra kunskapen om omfattning och lokalisering av ålbestånden. En annan rekommendation är att använda beprövad teknik som kan bidra till en ökad passageöverlevnad i ålrika vattendrag. För även om en mera ingående kunskap om mängden ål i stort sett saknas så finns kännedom om vilka vattendrag som är högproduktiva och att flera av dessa är förhållandevis små. * Grundat på en litteratursammanställning av turbindödlighet i kraftverk. forts. nästa sida 7

8 Krafttag Krafttag ÅL ÅL NOTISER Stora vattendrag med hög ålproduktion och förhållandevis få vandringshinder är Göta älv, Motala ström och Norrström. Bilden föreställer Motala kraftstation. Låga kostnader I Rönne å, Kävlingeån, Örekilsälven, Nyköpingsån, Skräbeån och Borgvikeälven, bedömer man i studien att betydligt mer ål skulle kunna räddas till förhållandevis låga kostnader. I större vattendrag är det dock avsevärt mycket svårare att återställa fria vandringsvägar, men i många fall mycket angeläget och inte på något sätt omöjligt, framhåller Olle Calles. Stora vattendrag med hög ålproduktion och förhållandevis få vandringshinder är Göta älv, Motala ström och Norrström. Vi rekommenderar att det fortsatta arbetet även fokuserar på att testa åtgärder i ett eller flera av dessa vattendrag. När det gäller Mörrumsån och Lagan har dessa det gemensamt att de innehåller ett stort antal kraftverk mellan huvudproduktionsområdet och havet, vilket i princip innebär att inga ålar förmår att nå havet. Men båda vattendragen har åluppsamlingsanläggningar med god potential för en hög överlevnad, konstateras i rapporten. Det är av yttersta vikt att effektiviteten hos dessa anläggningar studeras, för att man ska kunna dra lärdom om deras för- och nackdelar inför kommande, liknande projekt, säger Olle Calles. Liten nytta i Dalälven I Dalälven däremot är den uppskattade ålproduktionen låg och det ligger många och stora kraftverk i älvens nedre delar, vilket sammantaget gör att åtgärdskostnaderna för att rädda ål där skulle bli höga och nyttan låg, menar Olle Calles. För att man ska kunna uppnå det mål som satts upp för Krafttag Ål behöver man, utöver att trygga ålarnas väg till havet, sammanfattningsvis främst arbeta vidare med att öka kunskapen om var och i vilken omfattning ålproduktionen sker säger Olle Calles. Vi behöver även säkerställa en fortsatt god rekrytering av ålyngel till dessa vatten och vidta åtgärder som ökar överlevnaden av ålarna tills de är redo för sin vandring till Sargassohavet. Rapporten Ålens möjlighet till passage av kraftverk, Elforsk rapport 12:37, kan gratis laddas ned från Foto: Tekniska verken Åtgärd i Ätran Det finns få åtgärder för förbättrad nedströmspassage av vattenkraftverk i Sverige. Genomförda försök som gjorts inbegriper fingaller i kombination med en eller flera flyktöppningar. I ett kraftverk i Ätran byttes befintliga intagsgaller mot galler med minskad spaltbredd och lutning i kombination med flyktöppningar. Åtgärden innebar bland annat att överlevnaden för passerande blankål ökade från 30 till 90 procent. Mer information: Johan Tielman, E.ON Vattenkraft Upphängt galler Inom Krafttag Ål pågår ett lovande försök vid Granö kraftverk i Mörrumsån som ägs av E.ON. Där testas ett galler som är upphängt i vajrar och som enkelt kan höjas och sänkas. Därmed kan det lutas i olika vinklar för att minska vattenhastigheten genom gallret. På så sätt undviks att fisk sugs fast. På vintern, när ingen ål vandrar, kan gallret läggas ner helt platt på botten för att inte sättas igen av is. Materialet är glasfiber som inte leder kyla och har bättre hydrauliska egenskaper än ett konventionellt stålgaller. Med hjälp av en pump, som gör att vattnet strömmar genom öppningarna i gallret, kan vi fånga ålen. Därefter kan de transporteras nedströms förbi sex kraftverk och släppas ut där de har fri lejd till havet. I samarbete med Karlstad Universitet genomförs en studie de två första åren för att få en uppfattning av anläggningens effektivitet, berättar E.ON Vattenkrafts miljöchef Johan Tielman. Vad får ålen att starta sin vandring? Det är väl känt att ålens vandring i huvudsak sker på natten under våren och hösten. Men exakt vilka de utlösande faktorerna är som får ålen att vilja lämna ett vattendrag och söka sig mot havet är inte närmare kända. Men detta är förhoppningsvis något som kommer att besvaras genom det doktorandarbete forskaren Florian Stein driver inom ramen för Krafttag ål. Ett första mål i projektet är att identifiera och kvantitativt beskriva de utlösande faktorer som leder till att ålen inleder sina vandringar för att därigenom kunna utveckla metoder som mera precist kan förutse dessa. I projektet sammanställs bland annat miljödata i kombination med fångstdata. Det övergripande målet är att kunna identifiera när optimala vandringsbetingelser råder för ålen. Florian Stein är verksam vid Tekniska Universitetet i München, avdelningen ekologi och ekologisystemförvaltning. Krafttag ål är ett samarbete kring insatser för ålens bevarande mellan E.ON Vattenkraft, Fortum, Holmen Energi, Statkraft, Tekniska Verken i Linköping, Vattenfall, Karlstad Energi och Havs- och vattenmyndigheten. 8