Handsken är kastad! JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet. Christian Schwartz. En studie av straffansvar vid duell- och slagsmålssituationer

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Christian Schwartz Handsken är kastad! En studie av straffansvar vid duell- och slagsmålssituationer JUEN01 Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet Handledare: Helén Örnemark Hansen HT 14

2 Innehåll FÖRKORTNINGAR 2 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställningar Metod och material Teori och perspektiv Avgränsning Disposition 5 2 ANSVARSFRIHET Nödvärn Påbörjat eller överhängande angrepp Försvarlighetsbedömningen Putativt nödvärn Nödvärnsexcess Samtycke Lämnande av samtycke Frivilligt och allvarligt menat samtycke Försvarlighetsbedömning Putativt samtycke 11 3 SÄRSKILT OM DUELL- OCH SLAGSMÅLSSITUATIONER Skolbråksfallet Taxiköfallet Knivuppgörelsen Hovrätterna Bilfallet Torgmisshandeln 15 4 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER OCH ANALYS Samtycke Nödvärn Paternalism och kriminalisering Paternalism i de specifika situationerna 18

3 4.3.2 Skyddsintressen En kastad handskes straffrättsliga betydelse 18 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 19 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 21

4 Förkortningar BrB Brottsbalk (1962:700) JT NJA Prop. SOU Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet Nytt juridiskt arkiv Proposition Statens offentliga utredningar 2

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Handsken är kastad, jag skall upptaga den 1 utropade den svenske konungen Karl XIV Johan när Napoleon Bonaparte lät besätta det svenska Pommern år Därmed gav sig Sverige in i det krig som sedermera skulle resultera i Kielfreden där Sverige tilldelades Norge. Att handsken är kastad är ett uttryck som härstammar från det medeltida Europa. Med uttrycket avses att en person inbjuder en annan till kamp och att denne andre person genom att ta upp handsken accepterar utmaningen. Inför vittnen utkämpas sedan bataljen förslagsvis med värja eller pistol. Ett raffinerat men primitivt system för att lösa dispyter. Systemet är dock i sin enkelhet en domstol behjälpligt, då det i hög grad underlättar dess bedömning av ett straffansvar. Den utmanade personen har genom att ta upp handsken samtyckt till den skärmytsling som komma skall. Dueller av detta slag är i dagens svenska samhälle synnerligen sällsynta och domstolen får använda sig av andra kriterier än en handske för att utröna huruvida ett straffansvar föreligger. Regler kring huruvida personerna samtyckt till misshandeln, om någon av dem handlat i nödvärn eller om någon trott sig befinna sig i någon av de två tidigare nämnda situationerna aktualiseras. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att utreda hur straffansvar bestäms i duell- och slagsmålsituationer. För att uppfylla syftet använder jag mig av följande frågeställningar: I vilken utsträckning kan samtycke tillämpas som ansvarsfrihetsgrund i ovan nämnda situationer? I vilken utsträckning kan nödvärn tillämpas som ansvarsfrihetsgrund i ovan nämnda situationer? Kännetecknas rättstillämpningen i duell- och slagsmålssituationer av paternalism och vilket är det skyddsvärda intresset som motiverar en kriminalisering? 1 Odhner, Clas Theodor, Lärobok i fäderneslandets historia samt grunddragen af Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser., 8., delvis omarb. uppl., Norstedt, Stockholm, 1899, s

6 1.3 Metod och material I uppsatsen avser jag att redogöra för gällande rätt, därför använder jag mig av en rättsdogmatisk metod då den lämpar sig väl för ändamålet. Således är de i uppsatsen använda rättskällornas värderade i enlighet med den valda metoden. 2 Följaktligen värderas lagstiftning högst, följt av förarbeten, praxis och slutligen doktrin. I uppsatsen förekommer även avgöranden från hovrätterna. Underrättsavgöranden omfattas vanligtvis inte av rättsdogmatisk metod. Jag har därför valt att utöka metoden så att den även omfattar dessa. Merparten av materialet i denna uppsats är i form av praxis från Högsta domstolen. Då uppsatsens syfte är att belysa tillämpligheten av ansvarsfrihetsgrunderna i duell- och slagsmålssituationer är detta naturligt. Jag tillmäter således Högsta domstolens domar ett högt rättskällevärde i uppsatsen. Hovrättens domar tillmäts självklart ett betydligt lägre värde även om de är betydelsefulla för hur Högsta domstolens praxis tolkas. De två hovrättsdomarna är utvalda för att de förekommer i Linnéa Wegerstads artikel som behandlar samtycke och social adekvans i Juridisk publikation. 3 Förarbetena till Brottsbalken 4 är betydelsefulla för att utröna hur lagstiftaren avsett att ansvarsfrihetsgrunderna ska tillämpas i de utvalda situationerna. Jag använder mig utöver ovan nämnda rättskällor även av doktrin i form av litteratur och vetenskapliga artiklar. Doktrinen är utvald för att utveckla och belysa innehållet i förarbeten och praxis 1.4 Teori och perspektiv Då jag i uppsatsen behandlar hur svensk rätt tillämpas vid duell- och slagsmålsituationer har jag även funnit det intressant att i den avslutande analysen undersöka huruvida kriminaliseringen av dessa situationer är att kategorisera som paternalistisk. Paternalistisk lagstiftning kännetecknas av att den har till syfte att förhindra att personer tillfogar sig själva skador. 5 Professorn i straffrätt Claes Lernestedt menar att definitionen av paternalistisk lagstiftning även omfattar de situationer där en person är villig att orsakas en skada genom att lämna sitt samtycke till den. 6 Det sker i doktrin således en åtskillnad mellan snäv paternalism (självskada) och bred paternalism (skada genom samtycke). Lernestedt menar att det inte finns någon paternalistisk lagstiftning i Sverige om man definierar en paternalistisk kriminalisering såsom brott där den som straffas och skyddsobjektet är samma person. Lernestedt motiverar detta med att 2 Sandgren, Claes, Att söka anslag för rättsvetenskaplig forskning, I: Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2005/06, häfte 2, s Wegerstad, Linnéa, Befriar leken från ansvar? - Om BDSM, samtycke och social adekvans, I: Juridisk Publikation 2012, häfte 2, s Brottsbalk (1962:700), hädanefter BrB. 5 Jareborg, Nils, Allmän kriminalrätt, Iustus, Uppsala, 2001, s Lernestedt, Claes, Kriminalisering: problem och principer, Iustus, Diss. Stockholm: Univ., 2003,Uppsala, 2003, s

7 kriminaliseringar av till exempel underlåtenhet att använda bilbälte och eget bruk av narkotika snarare motiveras av ökade samhällskostnader än skadan för individen. Utsträcker man istället definitionen att omfatta situationer där någon skadar en annan genom samtycke och där skyddsintresset även omfattar konsekvenserna av straffbudet menar Lernestedt att flera exempel på paternalistisk lagstiftning finns i Sverige. 7 Det är denna sistnämnda definition jag använder mig av i analysen av straffansvar vid duell- och slagsmålssituationer. 1.5 Avgränsning Uppsatsen är avgränsad till att endast omfatta duell- och slagsmålssituationer. De ansvarsfrihetsgrunder som redogörs för är samtycke och nödvärn. Således kommer ingen diskussion föras om duelloch slagsmålssituationer som faller inom tillämpningsområdet för social adekvans. För att redogöra för ansvarsfrihetsgrundernas tillämpningsområde är det även nödvändigt att redogöra för praxis och förarbeten som inte specifikt rör dessa situationer. 1.6 Disposition Uppsatsen inleds med en allmän redogörelse för ansvarsfrihetsgrundernas inverkan på straffansvar. I denna inkluderas allmän redogörelse för tillämpligheten av nödvärn och samtycke som ansvarsbefriande grunder. Jag övergår i det följande kapitlet till att undersöka praxis i de specifika duelloch slagsmålssituationerna. I den mån den praxis jag redogör för kommenterats i doktrin redogör jag för denna i anslutning till det aktuella avgörandet. I den sista och avslutande delen sammanfattas de slutsatser jag dragit av min undersökning och jag för en analys för att kunna besvara framställningens syfte samt frågeställningar. 7 Lernestedt, s

8 2 Ansvarsfrihet För att straffansvar skall kunna utdömas för ett brott krävs dels att rekvisiten för en otillåten gärning är uppfyllda, dels att rekvisiten för personligt ansvar är uppfyllda. För att rekvisiten för en otillåten gärning skall vara uppfyllda krävs att gärningsmannen uppfyller rekvisiten i ett straffbud. Vidare krävs att gärningen inte är rättfärdigad genom någon rättfärdigande omständighet, till exempel samtycke eller nödvärn. För att rekvisiten för personligt ansvar skall var uppfyllda krävs att skuldkravet är uppfyllt, det vill säga att gärningen begåtts genom uppsåt eller eventuellt genom oaktsamhet. Slutligen krävs det att det inte föreligger några ursäktande omständigheter till exempel excess. 8 I följande kapitel behandlar jag ansvarsfrihet vid nödvärn och samtycke. 2.1 Nödvärn Har någon företagit en annars straffbelagd gärning i nödvärn kan vederbörande undvika straffansvar. Nödvärn regleras i 24 kap. 1 BrB och har varit en kodifierad ansvarsfrihetsgrund sedan Brottsbalkens införande I lagrummet står att läsa: En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig. Rätt till nödvärn föreligger mot 1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, 2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, 3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller 4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Den uppräkning av olika nödvärnssituationer som står att läsa i lagrummet är uttömmande. Ansvarsfrihet kan således endast komma ifråga vid någon av de ovan uppräknade situationerna. I duell- och slagsmålssituationer är det nödvärnssituationen i 24 kap. 1 p. 1 BrB som blir av intresse Påbörjat eller överhängande angrepp Ett rekvisit för att ansvarsfrihet skall kunna inträda är att angreppet skall vara påbörjat eller överhängande. För att illustrera vad som menas med ett överhängande angrepp anger man i förarbetena till 24 kap. 1 BrB (dåvarande 22 kap. 3 BrB) att en befälhavare på fartyg har rätt att vidtaga åtgärder i nödvärn i ett tidigt skede om han får reda på att besättningen 8 Asp, Petter, Jareborg, Nils & Ulväng, Magnus, Kriminalrättens grunder, 2., omarb. uppl., Iustus, Uppsala, 2013, s

9 tänker beröva honom livet när fartyget anlöper till en bestämd plats. Han behöver således inte vänta till att fartyget når platsen. 9 Däremot föreligger inte rätt till nödvärn när ett angrepp är avslutat, till exempel om angriparen vänt ryggen till och är på väg bort från platsen. Det är inte heller tillåtet att söka upp en person för att angripa denne om man misstänker att vederbörande kommer att angripa en själv i ett senare skede Försvarlighetsbedömningen I 24 kap. 1 BrB anges att nödvärnshandlingen inte får vara uppenbart oförsvarlig. En person kan således vara berättigad till nödvärn men ändå inte åtnjuta ansvarsfrihet om nödvärnshandlingen varit uppenbart oförsvarlig. 11 Nödvärnshandlingen får således inte klart avvika från vad som varit behövligt och det får heller inte råda ett uppenbart missförhållande mellan den förväntade skadan av angreppet och nödvärnshandlingen. 12 Enligt förarbeten till lagrummet finns det en relativt bred marginal för vad som är tillåtet inom nödvärnsrätten. 13 Detta kommenteras i doktrin med att en gärning kan vara oförsvarlig men ändå ansvarsfrihetsgrundande så länge den inte är uppenbart oförsvarlig. 14 Endast i undantagsfall är det tillåtet att använda sig av kniv eller annat farligt vapen inom nödvärnsrätten. Att döda angriparen kan dock falla inom rätten för nödvärn Putativt nödvärn Putativsituationer aktualiseras när en gärningsman misstar sig om omständigheterna och inbillar sig att en situation är annorlunda än vad den verkligen är. Putativt nödvärn uppstår således om gärningsmannen föreställer sig den aktuella situationen såsom att vederbörande har rätt att försvara sig. Det krävs emellertid att gärningsmannen befinner sig i villfarelse av de faktiska omständigheterna och inte av hur långt rätten till nödvärn sträcker sig Nödvärnsexcess I 24 kap. 6 BrB regleras att en gärning som inte faller inom nödvärnsrätten på grund av att den har varit oförsvarlig ändå kan vara ursäktad om gärningsmannen svårligen kunde besinna sig. Vid bedömning huruvida gärningsmannen kunde besinna sig tas hänsyn till farans art, hur lång tid som förflutit mellan angreppet och motangreppet, gärningsmannens personliga egenskaper samt tillfälliga subjektiva sinnestillstånd SOU 1953:14, s Asp, Jareborg & Ulväng, s Asp, Jareborg & Ulväng, s Asp, Jareborg & Ulväng, s Prop. 1993/94:130, s Asp, Jareborg & Ulväng, s Asp, Jareborg & Ulväng, s Zila, Josef, Brottsbalk (1962:700) 24 kap. 1, Lexino Zila, Josef, Brottsbalk (1962:700) 24 kap. 6, Lexino

10 2.2 Samtycke Samtycke kodifierades först år 1994 men hade även tidigare varit en i gällande rätt vedertagen ansvarsfrihetsgrund. 18 Ansvar för en gärning som uppfyller rekvisiteten i en straffbestämmelse kan uteslutas om samtycke föreligger. Samtycke som ansvarsfrihetsgrund regleras i 24 kap. 7 BrB. Av lagrummet framgår att: En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga omständigheter, är oförsvarlig. Att samtycke skall medföra ansvarsfrihet motiveras med att den som innehar ett intresse skall kunna avstå från detta vilket medför att statens motiv till att skydda intressehavaren försvinner. För att samtycke skall inträda som ansvarsfrihetsgrund krävs emellertid att ett rättsligt giltigt samtycke har lämnats. 19 I propositionen 20 som föranledde införandet av 24 kap. 7 BrB räknas de förutsättningar upp som måste föreligga för att ett samtycke skall anses vara giltigt. Först och främst måste samtycket ha lämnats av någon som är behörig att förfoga över det aktuella intresset. Utöver att lämna samtycke måste även den samtyckande vara kapabel till att förstå innebörden av det lämnade samtycket, samtycket ska ha lämnats frivilligt och det ska vara allvarligt menat. Samtycket ska föreligga när den straffbelagda gärningen utförs. Detta betyder även att samtycket måste föreligga under hela den tid som gärningsmannen har kontroll över händelseförloppet. 21 Av lagrummet följer även att gärningen inte får vara oförsvarlig Lämnande av samtycke Inom doktrin delas de former som ett samtycke enligt 24 kap. 7 BrB kan lämnas på upp i tre kategorier. Dessa tre är kategoriskt samtycke, villkorligt samtycke och begränsat samtycke. 22 Ett kategoriskt samtycke är den enklaste formen av samtycke där den samtyckande säger att: du får slå mig på axeln. Med ett villkorligt samtycke avses att samtycket endast lämnas om ett villkor är uppfyllt. Detta kan illustreras med att den samtyckande säger att: om jag inte gör X får du slå mig på axeln. Är villkoret inte uppfyllt kan aldrig ett samtycke föreligga i dessa situationer. Från ett villkorat samtycke skiljer man begränsade samtycken. Med ett begränsat samtycke avses att en ram sätts upp av den samtyckande inom vilken ett kategoriskt samtycke föreligger. 18 Svensson, Erik, Om samtycke som rättfärdigande omständighet vid ofredande, I: Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2013/14, häfte 2, s Asp, Jareborg & Ulväng, s Prop. 1993/94: Prop. 1993/94:130, s Asp, Jareborg & Ulväng, s

11 Detta kan exemplifieras genom att den samtyckande säger att du får slå mig på axeln idag. Därmed begränsar den samtyckande tiden inom vilken personen får slå denna på axeln. Att slaget sker idag är således inget villkor för att slaget får företas utan en begränsning av tidsramen Frivilligt och allvarligt menat samtycke Ett samtycke är inte giltigt om det lämnats under någon form av hot eller tvång. Ett frivilligt samtycke förutsätter även att den samtyckande har insikt om alla relevanta förhållanden. Samtycket är således ogiltigt om vederbörande inte skulle samtyckt till en gärning om denne haft kunskap om det rätta förhållandet. Frivilligheten belyses i ett äldre avgörande från Högsta domstolen som dock fortfarande får anses ha prejudikatvärde. I NJA 1899 s. 106 hade en löjtnant blivit bestulen på sin cykel av en soldat utanför en kasern. Löjtnanten fick tag på den soldat som stulit hans cykel. Löjtnanten frågade soldaten om han föredrog att han anmälde brottet varpå ett fängelsestraff skulle följa eller om han föredrog ett ordentligt kok stryk 24. Soldaten valde det senare alternativet varpå en misshandel följde. 25 Högsta domstolen uttalade att med avseende av löjtnantens överordnade ställning i förhållande till soldaten och omständigheterna i övrigt skulle inte det medgivande till misshandeln som soldaten lämnat utgöra en ansvarsfrihetsgrund. 26 Domstolen konstaterade att samtycket inte lämnats frivilligt och således inte kunde anses vara giltigt. Fallet har blivit prejudicerande avseende hur frivilligheten ska bedömas. 27 Typexemplet på ett samtycke som inte varit allvarligt menat är ett samtycke som lämnats på skämt. 28 Inte heller föreligger samtycke vid uttalande av en replik i teaterpjäs eller liknade samt om samtycke lämnats i syfte att någon ska föröva ett brott. 29 I NJA 2013 s. 397 kom Högsta domstolen att bedöma frågan om samtycke som ansvarsgrund. Målsäganden PL samt gärningsmännen gick i samma gymnasieskola. PL hade varit utsatt för mobbning och trakasserier av övriga klasskamrater och ingick ett vad med de i målet åtalade personerna. Vadet grundade sig i att PL skulle ha samlag med sin flickvän innan jullovet. Om han förlorade vadet skulle klasskamraterna tejpa PL med silvertejp och därefter duscha honom i en av skolans duschar. PL förlorade vadet och de åtalade tejpade således honom med silvertejp och knuffade in honom i en påslagen dusch. Efter detta drevs PL till att tejpad och våt hoppa runt i skolan varpå han föll vid ett flertal tillfällen. Han bars även runt av gärningsmännen på skolområdet. Under skeendet uttalade PL flertalet 23 Asp, Jareborg & Ulväng, s NJA 1899 s. 106, s NJA 1899 s. 106, s NJA 1899 s. 106, s Svensson, JT, s Svensson, JT, s Asp, Jareborg & Ulväng, s

12 gånger att han samtyckte till behandlingen av honom. Händelseförloppet avbröts när en anställd på skolan ingrep. Efteråt har PL berättat att han i realiteten inte samtyckte men att han spelade med för att händelsen skulle vara överstökad snabbare. Högsta domstolen resonerade i domen huruvida det i fallet lämnade samtycket varit frivilligt och allvarligt menat. Domstolen godtog i detta fall PL:s uppgifter om att han inte samtyckt och att han endast var med på tejpningen för att han ville få det överstökat och inte ville att värre saker skulle hända. Högsta domstolen uttalade därefter att ett samtycke som är lämnat under sådana former varken är frivilligt eller allvarligt menat och därmed inte kan godtas Försvarlighetsbedömning I 24 kap. 7 BrB ställs ett krav på att en gärning inte får vara oförsvarlig för att ansvarsfrihet ska träda in. Hänsyn skall enligt lagrummet tagas till skada, kränkning och fara som gärningen innebär samt syftet bakom den och övriga omständigheter. I förarbeten, praxis och doktrin framkommer att samtycke aldrig kan vara en ansvarsbefriande grund vid dödande. Här anses gärningen således undantagslöst som oförsvarlig. 31 Vid en uppsåtlig misshandelsgärning är svaret på frågan om gärningen är oförsvarlig mer nyanserat än vid dödande. Här blir de i 24 kap. 7 BrB uppräknade omständigheterna, som hänsyn skall tas till, aktualiserade. I doktrin drar man en generell skiljelinje vid graderna av misshandelsbrottet. Om brottet är grovt (3 kap 6 BrB) torde inte samtycke ha någon betydelse i form av en ansvarsbefriande grund. Dock kan samtycket få den effekten att ett brott som annars är att bedöma som grovt klassificeras som en misshandel av normalgraden (3 kap 5 BrB). 32 I NJA 2013 s. 397 uttalar Högsta domstolen att gränsen för när samtycke kan få en ansvarsbefriande verkan normalt sett går vid gränsen mellan en misshandel av normalgraden och en ringa misshandel. Vid misshandel av normalgraden uttalar domstolen att samtycke endast kan ha en ansvarsbefriande verkan om omständigheterna talar för detta och om gärningen har ett godtagbart syfte. 33 Professorn i straffrätt, Nils Jareborg, menar även att sannolikheten att den samtyckande senare skall ångra sitt lämnade av samtycke skall ha betydelse för huruvida samtycke aktualiseras vid misshandel av normalgraden NJA 2013 s. 397, p. 18 i Högsta domstolens domskäl. 31 Asp, Jareborg & Ulväng, s. 233; Leijonhufvud, Madeleine & Wennberg, Suzanne, Straffansvar, 6., [omarb.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm, 2001, s. 96; Prop. 1993/94:130, s. 43; se även NJA 1979 s. 802 där en kvinna dömdes för dråp då hon gett en svårt handikappad man, som önskade att dö, insulininjektion och tabletter så att han avled. 32 Asp, Jareborg & Ulväng, s NJA 2013 s. 397, p i Högsta domstolens domskäl. 34 Jareborg, Nils, Allmän kriminalrätt, Iustus, Uppsala, 2001, s

13 2.2.4 Putativt samtycke Även för samtycke som ansvarsfrihetsgrund finns en möjlighet att gå straffri på grund av att man trott att vederbörande lämnat ett giltigt samtycke trots att så inte är fallet. I NJA 2013 s. 397 blev frågan ifall gärningsmännen uppfattat PL:s samtycke som giltigt. 35 Högsta domstolen konstaterade att PL inte hade något att vinna på det ingångna vadet och att de tilltalade som var klasskamrater till PL hade känt till PL:s utsatta situation i klassen. Därför måste de ha insett att PL:s samtycke lämnades i en tvångssituation och varken var frivilligt eller allvarligt menat. 36 Annorlunda blev dock bedömningen av CJ som också stod åtalad för delaktig i händelseförloppet. CJ hade inte gått i samma klass som PL och domstolen menade att det inte var klarlagt att han känt till PL:s situation i klassen. Därmed undgick CJ straffansvar på grund av putativt samtycke då det inte gick att bevisa att han hade förstått att PL inte var med på tejpningen För omständigheterna i det aktuella fallet se avsnitt, NJA 2013 s. 397, p. 20 i Högsta domstolens domskäl. 37 NJA 2013 s. 397, p. 21 i Högsta domstolens domskäl. 11

14 3 Särskilt om duell- och slagsmålssituationer 3.1 Skolbråksfallet Ett klassiskt skolslagsmål bedömdes av Högsta domstolen i NJA 1993 s Rättsfallet utspelade sig således innan samtycke som ansvarsfrihetsgrund infördes i BrB. De två klasskamraterna JP och RS hade hamnat i handgemäng utanför det skåp de delade i skolkorridoren. Bråket som började som ett skämt inleddes med att ett antal elever tog tag i RS:s armar och ben och måttade knuffar mot hans mage. De släppte emellertid taget om RS ganska omgående medan JP fortfarande höll fast i RS. RS knuffade därpå JP så han föll in i en vägg, varpå JP ilsknade till och knuffade RS hårdare. Då ilsknade även RS till och knuffade JP lika hårt och sparkade mot JP:s ben samtidigt som han yttrade Kom igen, slå mig då 38. JP slog därefter tre slag mot RS varpå det sista träffade RS i ansiktet. Han föll då ihop mot ett skåp medvetslös med blod rinnandes ur munnen. JP åtalades för misshandel, han bestred ansvar och yrkade i första hand att han handlat i nödvärn då han känt sig trängd av situationen och velat komma därifrån. I vart fall menade JP att han trodde att RS samtyckt till misshandeln då han bjöd in till våld, genom både sitt fysiska och verbala agerande. 39 Högsta domstolen börjar med att avfärda nödvärnsinvändningen då båda varit lika aktiva under skeendet, varför JP inte kan anses ha handlat i nödvärn. Avseende samtycke som ansvarsfrihetsgrund uttalar Högsta domstolen att När två ungdomar inlåter sig i bråk med varandra följer därav att båda är inställda på att ofreda den andre och i någon utsträckning tillfoga varandra smärta och ringare övergående skador, t ex i form av blåmärken och mindre svullnader Så länge bråket eller slagsmålet hålls på den nivån, får det anses ligga i situationen som sådan att det inte kan bli fråga om ansvar för ofredande eller misshandelsbrott. 40 Domstolen konstaterar sedan att det ovan sagda beror på allmänna straffrättsliga grundsatser som medför att samtycke har en ansvarsbefriande effekt. 41 I doktrin har dessa typer av samtycken där två eller flera personer är inbegripna i ett slagsmål kommit att kallas ömsesidiga samtycken. 42 Att ömsesidiga samtycken inte alltid föreligger vid slagsmålsituationer går att utläsa ur Taxiköfallet. 38 NJA 1993 s. 553, s NJA 1993 s. 553, s NJA 1993 s. 553, s NJA 1993 s. 553, s Asp, Jareborg & Ulväng, s

15 3.2 Taxiköfallet Högsta domstolen hade i NJA 1999 s. 460 att bedöma huruvida straffansvar förelåg vid ett bråk i en taxikö. AK hade passerat AGM i en taxikö varpå AGM spottat framför honom. Detta efterföljdes av en otrevlig ordväxling mellan de båda. Under skeendet skall AGM först ha knuffat AK och sedan måttat ett slag mot AKs ansikte som han undvek genom att ducka. I anslutning till undanmanövern utdelade även AK ett reflexmässigt knytnävsslag i ansiktet på AGM. Således kom AK att åtalas för misshandel av AGM. Högsta domstolen inleder i domen sitt resonemang med att konstatera ifall någon ansvarsfrihetsgrund föreligger. Avseende samtycke som ansvarsfrihetsgrund uttalar domstolen att det inte under händelseförloppet yttrats något verbalt samtycke. Högsta domstolen poängterar dock att ett samtycke kan föreligga även om detta inte är uttryckligen uttalat, ett så kallat tyst eller inre samtycke. Vidare uttalar domstolen att endast den omständigheten att en person riktar våld mot en annan person betyder inte att vederbörande samtycker till att själv bemötas med våld. Vidare menar man att det resonemang som fördes i NJA 1993 s. 553 endast kan tillämpas undantagsvis. Omständigheterna i det aktuella fallet anses av domstolen skilja sig väsentligt från de i NJA 1993 s. 553 och därmed anses det ovan beskrivna händelseförloppet ej medföra att något medgivande till misshandel lämnats. 43 Domstolen prövade istället huruvida nödvärn förelegat som ansvarsfrihetsgrund. Här konstaterar man att AK varit utsatt för ett påbörjat brottsligt angrepp på sin person i och med det slag AGM riktat mot honom. Nästa fråga domstolen prövade var huruvida AKs knytnävsslag varit uppenbart oförsvarligt. Domstolen konstaterade att även om AK haft möjlighet att avlägsna sig från platsen var det inte uppenbart oförsvarligt att han bemötte angreppet. AK skulle således åtnjuta ansvarsfrihet i enlighet med nödvärnsrätten Knivuppgörelsen I NJA 2005 s. 237 hade DD och MMZ stämt möte på en avskild plats för att göra upp om en summa pengar. Bakgrunden var att MMZ krävde DD på pengar för att han hade spritt falska rykten om vederbörande. DD hade emellertid inga pengar med sig till platsen utan istället en kniv. DD uppgav att vad som skedde sedan var att MMZ blev arg då inte DD tagit med några pengar och högg honom med en kniv, varpå DD med sin egen kniv högg MMZ fem gånger i bröstet i det tumult som uppstod. 45 MMZ avled av sina skador. Åklagaren gjorde gällande att situationen hade en duelliknande 43 NJA 1999 s. 460, s NJA 1999 s. 460, s NJA 2005 s. 237, s

16 karaktär 46 och att det måste varit uppenbart för DD att även MMZ skulle medföra vapen och yrkade ansvar för mord. DD å andra sidan invände att han handlat i nödvärn. 47 Högsta domstolen uttalade följande avseende nödvärnsrätten i förhållande till duellsituationer: Någon rätt till nödvärn föreligger därför i princip inte när två eller flera personer kommit överens om att "göra upp" om inte någon av dem övergår till ett angrepp som ligger klart utanför ramen för vad som i sammanhanget får anses vara förutsatt. Vid uppgörelser av detta slag, som går utöver vad som kan vara tillåtet till följd av samtycke eller social adekvans, skall alltså varje part dömas för det våld som han eller hon utövat eller försökt att utöva helt oberoende av vem som rent faktiskt inlett våldsutövningen. 48 Emellertid konstaterade domstolen att utredningen i målet inte var sådan att DDs nödvärnsinvändning kunde anses vara obefogad, alltså kunde det inte bevisas att en duellsituation förelegat. Dock hade våldet som DD brukat varit så pass omfattande att gärningen var att anse som uppenbart oförsvarlig. 49 Inte heller excess ansågs vara ansvarsbefriande då DD inte var helt oförberedd på ett angrepp och själv tagit med kniv. Han borde således ha kunnat besinna sig. 50 Högsta domstolens resonemang i NJA 2005 s. 237 har kommit att kommenteras och ifrågasättas i doktrin. Det är framför allt Högsta domstolens uttalande avseende duellsituationerna som vållat debatt. Universitetslektorn tillika docenten i straffrätt, Annika Norée ifrågasätter strakt nödvärnsrätten i de situationer hon kallar för framkallade nödvärnssituationer 51. Norée menar i likhet med Högsta domstolens majoritet att gärningsmannen skulle fällas men att en nödvärnsbedömning inte skulle ha gjorts. 52 Norée ställer sig framför allt tveksam till att nödvärnsrätten även skall omfatta livsfarliga situationer som en person själv försatt sig i. Norée menar att situationen i det aktuella fallet varit ett typexempel på en framkallad nödvärnssituation. 53 Justitierådet Martin Borgeke är något mildare i sin kritik men pekar även han på att det generella ställningstagande som Högsta domstolen gav uttryck för avseende duellsituationer i knivuppgörelsen kan få ett motsatt utfall när man tillämpar nödvärnsrätten. Enligt Borgeke är det möjligt att båda de inblandade i dessa typer av situationer kan dömas till långa fängelsestraff men även att båda kan gå ansvarsfria då båda haft rätt till nödvärn. Den senare situationen menar Borgeke aktualiseras när en person tror den andre skall angripa honom och attackerar vederbörande. Vederbörande hade å andra sidan ingen avsikt att angripa personen och går därför till motangrepp. 54 Jag tolkar 46 NJA 2005 s. 237, s NJA 2005 s. 237, s NJA 2005 s. 237, s NJA 2005 s. 237, s NJA 2005 s. 237, s Norée, Annika, Framkallat nödvärn ett knivigt fall, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2005/06, häfte 2, s Norée, JT, s Norée, JT, s Borgeke, Martin, Nödvärnsrätten vid allvarliga angrepp på person, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2009/10, häfte 3, s

17 Borgekes uttalande som så att den första personen handlar i putativt nödvärn och att den angripna personen bemöter detta angrepp med nödvärn. 3.4 Hovrätterna Bilfallet I ett mål från Hovrätten över Skåne och Blekinge 55 hade två personer hamnat i handgemäng efter att målsägande dunkat på bilrutan till den bil i vilken den tilltalade befann sig. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i frågan om samtycke som konstaterade att dunka näven i bilen och vara verbalt otrevlig inte kan uppfattas som ett lämnande av samtycke. 56 Till skillnad från tingsrätten bedömde dock hovrätten att bilföraren handlat i nödvärn Torgmisshandeln Hovrätten för västra Sverige prövade ansvarsfrihetsgrunderna i ett mål 58 rörande en misshandel på ett torg i Sunne. Målsäganden RL hade under ett tidigare skede av den aktuella kvällen varit arg på och brukat våld mot den åtalade LG. Senare samma kväll kom RL som fortfarande var arg, högljudd och hotfull gående över ett torg. LG gick fram för att möta RL varpå den misshandel som åtalet avsåg utspelade sig. Hovrätten konstaterade att nödvärn inte kunde föreligga då LG som var beredd på bråk gick för att möta RL istället för att ta sig ur situationen. 59 Hovrätten ansåg dock att RL genom sitt agerande mot LG tidigare under kvällen och sitt beteende i anslutning till misshandeln lämnat sitt samtycke till denna. Hovrätten fortsätter med att göra en försvarlighetsbedömning av misshandeln och konstaterar att regeln kring samtycke inte är avsedd för frita från ansvar vid grövre fall av misshandel. Hovrätten menade att RL samtyckt till ett fåtal slag av inte alltför allvarlig art 60 och att LG därför inte kunde undgå ansvar då han fortsatt att utdela slag och sparkar när RL låg försvarslös på marken Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom den 25 juni 2012, mål B Helsingborgs tingsrätt, dom den 14 februari 2012, B , s Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom den 25 juni 2012, mål B , s Hovrätten för västra Sverige, dom den 30 mars 2012, mål B Hovrätten för västra Sverige, dom den 30 mars 2012, mål B , s Hovrätten för västra Sverige, dom den 30 mars 2012, mål B , s Hovrätten för västra Sverige, dom den 30 mars 2012, mål B , s

18 4 Sammanfattande slutsatser och analys Den i de föregående kapitel företagna undersökningen visar att huruvida och på vilket sätt straffansvar föreligger i duell- och slagsmålssituationer varierar. Det finns således exempel på hur domstolarna i olika situationer som präglats av duell- eller slagsmålskaraktär friat den åtalade på grund av samtycke och nödvärn alternativt hållit den åtalade ansvarig för sina gärningar. 4.1 Samtycke Ett samtycke kan inte anses lämnat vid en duell- eller slagsmålssituation genom endast ett utövande av våld, uttalar domstolen i taxiköfallet. Ett våldsutövande förstärker dock ett verbalt lämnande av samtycke såsom Högsta domstolen uttalade i skolbråksfallet. I torgmisshandeln ansåg Hovrätten dock att ett sådant verbalt och fysiskt samtycke inte behövde vara lämnat i direkt anslutning till den uppstådda skärmytslingen. Det har inte i någon av domarna rörande duell- och slagsmålssituationer diskuterats huruvida samtycket lämnats frivilligt eller inte. Mot bakgrund av annan praxis rörande samtycke som ansvarsfrihetsgrund torde dock detta kunna ha en inverkan på bedömningen kring straffansvaret. Det finns därför orsak att ifrågasätta huruvida en person som känner sig tvingad in i ett slagsmål eller en duell lämnat ett frivilligt samtycke. Är samtycket inte frivilligt lämnat får det till följd att den andre kombattanten endast kan gå straffri genom putativt samtycke om han var försäkrad om att den andre personens samtycke var frivilligt och allvarligt menat. Försvarlighetsbedömningen medför att samtycke endast kan anses vara tillämpligt vid lindrigare former av uppgörelser. Högsta domstolens uttalande i skolbråksfallet avseende slagsmålssituationer talar starkt för detta. I NJA 2013 s. 397 befäster domstolen detta genom att uttala gränsen för vad man kan samtycka till normalt sett går mellan en ringa och en normalgradig misshandel. I undantagsfall kan samtycke lämnas till en normalgradig misshandel vilket också Högsta domstolen ansåg hade skett i skolbråksfallet. Jag drar slutsatsen att Högsta domstolen menar att ett klassiskt skolslagsmål får anses vara ett sådant undantagsfall. Detta understryks även genom att Högsta domstolen uttryckligen skriver ungdomar och på så sätt lägger vikt vid kombattanternas ålder. Samtycke får således en relativt snäv tillämpning i duell- och slagsmålssituationer genom att gränsen för vad som är försvarligt går vid en lägre gräns än vad den gör vid nödvärn som ansvarsfrihetsgrund. 16

19 4.2 Nödvärn Avseende nödvärn och dess förhållande till slagsmåls- och duellsituationer har Högsta domstolen i knivuppgörelsen uttalat att nödvärn inte har någon tillämplighet i de fall två personer bestämt sig för att göra upp. Jag får uppfattningen att Högsta domstolens uttalande i knivuppgörelsen innebär att nödvärn aldrig kan bli aktuellt i situationer där ett samtycke föreligger från båda parter men där samtycke ej träder in som ansvarsfrihetsgrund på grund av att gärningen/gärningarna är oförsvarlig(a). Anses ej ett giltigt samtycke lämnat menar jag att det är teoretiskt möjligt att tillämpa nödvärn som ansvarsfrihetsgrund vid en duell- eller slagsmålssituation. Om gränsen för vad som är en uppgörelse går vid gränserna för lämnade av ett samtycke anser jag dock inte framkomma med önskad tydlighet i Högsta domstolens avgörande. Hovrätten för västra Sverige tolkade inte Högsta domstolens uttalande som att gränsen för vad som är en uppgörelse går vid vad som är ett giltigt samtycke i torgmisshandeln. Detta gjorde hovrätten genom att först konstatera att det inte var en nödvärnssituation med hänvisning till fallet rörande knivuppgörelsen och sedan pröva ifall samtycke förelegat. Hade Hovrätten ansett att gränsen för vad som är en uppgörelse gått vid vad som är ett giltigt samtycke hade de inte behövt pröva frågan kring nödvärnsrätt först. Norée går längre än Högsta domstolen och menar att det hon kallar framkallat nödvärn inte ska vara ansvarsbefriande. Försätter man sig i en livsfarlig situation skall man inte kunna hävda nödvärn menar Norée. Det anser jag är en alltför långtgående inskränkning av nödvärnsrätten. Att istället lösa frågan genom att se till huruvida våldet varit försvarligt och således legat inom ramen för nödvärnsrätt eller nödvärnsexcess anser jag är en bättre lösning när man själv försatt sig i en farlig situation. Det var precis så Högsta domstolen löste problemet i det aktuella fallet. Putativsituationer där båda parter går fria genom nödvärnsrätten menar jag i likhet med Borgeke kan uppstå. Dock menar jag att ett putativt nödvärn ej kan komma i fråga då det föreligger ett samtycke från båda parter. 4.3 Paternalism och kriminalisering Till följd av att det inte finns en generell regel för hur straffansvar skall utdömas i duell- och slagsmålssituationer går det inte heller att resonera kring paternalismens existerande eller icke-existerande som en allomfattande grundtanke rörande kriminalisering för dessa situationer. Istället får ett resonemang föras i ljuset av vad som framkommit avseende straffansvar i föregående analys. 17

20 4.3.1 Paternalism i de specifika situationerna I de situationer där ett samtycke lämnats och där våldet varit av en mindre allvarlig grad inträder som tidigare redogjorts för ansvarsfrihet genom samtycke. Således omfattas inte dessa situationer av varken kriminalisering eller en paternalistisk sådan. Annorlunda blir det i de situationer där ett giltigt samtycke lämnats men våldet varit av en allvarligare grad. För dessa situationer har Högsta domstolen generellt uttalat att var och en skall dömas för de brottsliga gärningar de har begått oavsett om det förelegat samtycke. Här blir tanken kring en paternalistisk kriminalisering allt mer närvarande. Mot bakgrund av den breda definition av paternalism som Lernestedt presenterar bör denna typ av rättstillämpning enligt min mening klassas som paternalistisk Skyddsintressen Då inget uttryckligt skyddsintresse berörs av Högsta domstolen i förhållande till ovan nämnda uttalande får ett resonemang föras utifrån skyddsintresset vid annan paternalistisk lagstiftning. Lernestedt framhåller som tidigare nämnt att det inte är individen i sig som utgör skyddsintresset vid varken underlåtenhet att bära bilbälte och eget bruk av narkotika. Mot bakgrund av ovan nämnda menar jag att inte heller i duell- och slagsmålssituationer är det individen som utgör det huvudsakliga skyddsintresset. Det är snarare samhällspolitiska och samhällsekonomiska faktorer som lagstiftaren anser bör vara skyddsvärda. Dessa kan bestå dels i de sjukvårdskostnader som kan uppstå till följd av sammandrabbningar av duell- och slagsmålskaraktär men även i att det från lagstiftarens håll är önskvärt med ett minskat våldsanvändande i samhället. 4.4 En kastad handskes straffrättsliga betydelse Slutligen bör frågan kring huruvida en handskes kastande och upptagande idag kan leda till ansvarsfrihet besvaras. Svaret blir att om parterna efter att ha kastat och tagit upp handsken sedan bibehåller våldsutövningen på en mindre allvarlig nivå lär det inte bli fråga om några straffrättsliga repressalier. En sådan utgång förutsätter dock självklart att handsken inte tappats av misstag eller att personen som tar upp den inte gör det för att vara hjälpsam, utan att båda parter är införstådda i att de lämnar ett samtycke till att våld utövas mot dem. 18

21 Käll- och litteraturförteckning Offentligt tryck SOU 1953:14 Prop. 1993/94:130 Straffrättskommittén, Förslag till brottsbalk, Norstedt, Stockholm, 1953 Regeringens proposition 1992/94:130, Ändringar i brottsbalken m.m. (ansvarsfrihetsgrunder m.m.) Doktrin Asp, Petter, Jareborg, Nils Kriminalrättens grunder, 2., & Ulväng, Magnus omarb. uppl., Iustus, Uppsala, 2013 Borgeke, Martin Jareborg, Nils Nödvärnsrätten vid allvarliga angrepp på person, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2009/10, häfte 3, s Allmän kriminalrätt, Iustus, Uppsala, 2001 Leijonhufvud, Madeleine Straffansvar, 6., [omarb.] uppl., & Wennberg, Suzanne Norstedts juridik, Stockholm, 2001 Lernestedt, Claes Norée, Annika Odhner, Clas Theodor Kriminalisering: problem och principer, Iustus, Diss. Stockholm: Univ., 2003,Uppsala, 2003 Framkallat nödvärn ett knivigt fall, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2005/06, häfte 2, s Lärobok i fäderneslandets historia samt grunddragen af Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser., 8., delvis omarb. uppl., Norstedt, Stockholm,

22 Sandgren, Claes Svensson, Erik Wegerstad, Linnea Att söka anslag för rättsvetenskaplig forskning, I: Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2005/06, häfte 2, s Om samtycke som rättfärdigande omständighet vid ofredande, Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet 2013/14, häfte 2, s Befriar leken från ansvar? - Om BDSM, samtycke och social adekvans, I: Juridisk Publikation 2012, häfte 2, s Zila, Josef Brottsbalk (1962:700) 24 kap. 1, Lexino Zila, Josef Brottsbalk (1962:700) 24 kap. 6, Lexino

23 Rättsfallsförteckning Refererade rättsfall i Nytt juridiskt arkiv I NJA 1899 s. 106 NJA 1979 s. 802 NJA 1993 s. 553 NJA 1999 s. 460 NJA 2005 s. 237 NJA 2013 s. 397 Underrättsavgörande Hovrätten för västra Sverige, dom den 30 mars 2012, mål B Helsingborgs tingsrätt, dom den 14 februari 2012, B Hovrätten över Skåne och Blekinge, dom den 25 juni 2012, mål B