3.5.1 De mystiska esseerna

Transkript

1 Esseerna 3.5. De mystiska esseerna Esseerna har genom åren fascinerat många människor och givit upphov till oändlig spekulation. Denna mystiska, självuppoffrande, pacifistiska sekt, bestående av de ädlaste av människor, vilka i motsats till de hycklande fariseerna och de rigida saddukeerna levde ett kontemplativt liv i ödemarken, samtidigt som vår frälsare gjorde sin självuppoffrande visit i Palestina. Det är inte att undra på att denna romantiska föreställning har skapats om just esseerna. För drygt 50 år sedan upptäcktes de nu så berömda Dödahavsrullarna och dessa syntes vara just esseernas egna skrifter. Fram till denna upptäckt hade vi varit tvungna att förlita oss helt på vad andra hade skrivit om dem, hur andra hade uppfattat dem och vad andra tyckte om dem. Historiekällor Den viktigaste historiska informationen för vår vetskap om esseerna kommer från den judiske filosofen Filon från Alexandria (ca 25 fvt 50 vt), den romerske geografen Plinius den äldre (ca vt) 2 och den judiske historikern Josefus Flavius (37 ca 05 vt). 3 Men även flera av de äldre kyrkofäderna har lämnat uppgifter om gruppen. Både Josefus och Filon meddelar att esseerna levde utspridda i Palestina eller, som Josefus säger, fanns i alla städer. Troligen menar han då alla städer i Judeen eller Palestina. Josefus anger deras antal till ca 4000, 4 men då han nämner två sorters esseer, är det möjligt att de i verkligheten var många fler. I motsats till Filon och Josefus skriver Plinius att gruppen hade sitt säte väster om Döda havet, tillräck- Filon, Quod omnis probus liber sit (That every good man should be free), 75 9, Apology for the Jews, citerat av Eusebios i Praeparatio evangelica, 8: Plinius, Naturalis historia, 5:7:4. 3 Josefus Flavius, Om det judiska kriget, 2:9 6, Judiska fornminnen, 8: Josefus Flavius, Judiska fornminnen, 8:2.

2 3.5 Esseerna 257 ligt långt från land för att man inte skall känna saltlukten. Han skriver också att Ein Gedi ligger söder om samfundet, och bortom Ein Gedi ligger Masada. Denna beskrivning stämmer mycket väl in på Qumran, den plats där Dödahavsrullarna hittades. 2 Dödahavsrullarna 3 Upptäckten. Själva berättelsen om upptäckten av rullarna är så omskriven att jag inte tänker mer än summera den. Under tidiga våren 947, eller möjligen vintern 946, fann en beduinpojke några hoprullade pergament i en grotta. Detta var inledningen till en av de största arkeologiska upptäckterna under 900-talet. Pojken hade gjort de första fynden av vad som skulle visa sig vara ett stort bibliotek, och skrifterna kom att bli kända som Dödahavsrullarna. Upptäckten gjordes intill Döda havet, längs dess nordvästra strand och alldeles i närheten av en gammal bosättning benämnd Khirbet Qumran, vilket betyder stenruin. Qumran ligger 33 kilometer norr om Ein Gedi, och ytterligare 5 kilometer norrut ligger Jeriko. I öster, 25 kilometer från Qumran, ligger Jerusalem. Publiceringen. Offentliggörandet av rullarna har kantats av mängder av skandaler. Merparten av materialet behölls av en liten utvald skara forskare, vilka inte ville dela med sig av En annan möjlig tolkning är att Plinius skriver att Ein Gedi ligger nedanför och inte söder om. Men denna tolkning blir meningslös. 2 Även Dio Cassius, som skrev omkring år 200, förlägger esseernas tillhåll i närheten av Döda havet, inte långt från Sodom. 3 I detta kapitel har jag flitigt hämtat information ur framför allt The Complete Dead Sea Scrolls in English av Geza Vermes och ur Rösterna ur Dödahavsrullarna av Robert Eisenman och Michael Wise, utan att alltid ange detta.

3 258 resultaten till den övriga forskarvärlden. Det var först i början av 990-talet som en kupp genomfördes, varigenom merparten av texterna från grotta 4 publicerades, vilket slutligen omöjliggjorde hemlighetsmakeriet och därigenom forskningen kunde ta fart på allvar. Esseerna, Qumran och Dödahavsrullarna. Redan från början antogs att Dödahavsrullarna utgjorde esseernas bibliotek och att ruinerna i Qumran hade varit säte för församlingsmedlemmarna. Båda dessa påståenden har på senare år ifrågasatts. Framför allt har man yppat tvivel om huruvida byggnaden i Qumran verkligen har varit det kloster som påstås. Vissa tror att det var en fästning. På platsen finns fler än tusen gravar, nästan alla innehållande lämningar av vuxna män. Några kvinnor och Ruiner i Qumran, FreeStockPhotos.com barn har hittats, men kol-4- analyser tyder på att de har begravts där efter att samfundet försvunnit. Detta stöder teorin att Qumran var de esseiska munkarnas tillhåll. Fortfarande synes den ursprungliga förklaringen omhuldas av de flesta, även om vissa kan tänka sig olika modifieringar av teorierna. Skrifterna är mycket enhetliga i sin teologi och det råder därför inget tvivel om att de utgör ett sektbibliotek. Alla grottor ligger inom 2 kilometers avstånd från bosättningen i Qumran och sju alldeles i närheten. Grotta 4 ligger bara ett stenkast bort (ca 00 m) och i just denna grotta har närmare två tredjedelar av alla handskrifter hittats. Här fanns också många fler av de typiskt sekteristiska handskrifterna. Fragment från hela tio kopior av Damaskusskriften har påträffats i grotta 4. Detta styrker att sekten höll till i byggnaden i närheten. Det styrker också att skrifterna är sektens egna, ty om de vore en annan sekts lagböcker, vore det konstigt att man ägde ett så stort antal. En tanke som har framförts är att skrifterna är hämtade från Jerusalem. Men varför skulle man gömma texter från Jerusalem i grottor så långt borta, när det finns liknande grottor alldeles utanför Jerusalem? Qumran-kruka. The Schøyen Collection MS 655/, Oslo och London.

4 3.5 Esseerna 259 De som betvivlar esseernas samband med Qumran står inför ett stort problem. Ty i så fall har vi funnit lämningar av ett okänt samfund som höll till på en plats som väl överensstämmer med den plats där Plinius sade att esseerna levde, och samtidigt har vi esseerna, vilka såväl Josefus som Plinius och Filon har beskrivit men vilka då inte har efterlämnat några som helst spår. Jag hävdar i denna bok att åtminstone de sekteristiska skrifterna härrör från esseerna, och jag utgår också ifrån att Qumran var huvudsäte för esseersamfundet, eftersom de allra flesta faktorer pekar på att så var fallet, även om det inte är uteslutet att det förhöll sig annorlunda. Biblioteket. År 949, drygt två år efter den första upptäckten, lyckades man spåra den grotta där beduinpojken hade gjort sin upptäckt. De ytterligare fynd av skinnfragment som gjordes vid detta tillfälle sporrade till nya undersökningar och från år 95 till år 956 upptäcktes ytterligare 0 grottor med undanstoppade handskrifter. Överst: grottor i Qumran; underst: grotta 4 i Qumran. FreeStockPhotos.com Dödahavsrullarna är mestadels skrivna på djurhudar men även på pergament och på papyrus. En enda rulle avviker, däri att den består av koppar. Men långt ifrån alla rullar är intakta. Många hade vittrat sönder, och i de flesta grottorna låg fragmenten utspridda i tusental. I dag har man lyckats identifiera fler än 800 handskrifter, där vissa är nästan fullständiga, medan andra består bara av sporadiska fragment vilka måste pusslas samman. Det finns tals dylika fragment. Således rör det sig om ett mycket omfångsrikt pussel. Handskrifterna katalogiseras efter den grotta vari de hittades, så att exempelvis 4Q256 avser handskrift nummer 256 funnen i grotta 4 i Qumran. De skrifter jag oftast citerar är Församlingsregeln från grotta, benämnd QS och Damaskusskriften, benämnd CD (Cairo Damascus).

5 260 Biblioteket består av litteratur av flera olika genrer. De drygt 800 handskrifterna utgör inte drygt 800 olika verk, utan där finns många avskrifter av samma verk. De flesta texterna är på hebreiska, men somliga är på arameiska, och några få är skrivna på grekiska. Samtliga den hebreiska bibelns böcker (GT) finns representerade förutom Ester. Där finns ett stort antal apokryfiska verk, vilka tidigare varit kända endast genom översättningar till andra språk eller i många fall varit okända. Sedan finns de skrifter som berör den sekt som ägde biblioteket och som jag antar vara esseersamfundet. Det är dessa skrifter som ska skärskådas i detta kapitel. Texterna är lagböcker, bibeltolkningar, kalendrar och horoskop, visdomslitteratur, poesi med mera. Frånsett Damaskusskriften var alla dessa tidigare okända.