Stenåldersboplats vid Ättersta

Transkript

1 UV MITT, RAPPORT 2007:8 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Stenåldersboplats vid Ättersta Södermanland, Österåkers socken, Ättersta 7:28, RAÄ 105 Pehr Lindholm

2 UV MITT, RAPPORT 2007:8 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Stenåldersboplats vid Ättersta Södermanland, Österåkers socken, Ättersta 7:28, RAÄ 105 Dnr Pehr Lindholm

3 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 2007:8 ISSN Kart- och ritmaterial Karlis Graufelds Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3. Fig. 1 och 2 är godkända från sekretessynpunkt för spridning, Lantmäteriverket (dnr /515). Layout Åsa Östlund Omslagsbild Schaktning är i full gång. Foto: Cecilia Grusmark (U4609_1). Tryck EO Grafiska, Stockholm 2007

4 Innehåll Inledning 4 Antikvarisk bakgrund 4 Arkeologisk potential 5 Målsättning 6 Metod och genomförande 7 Resultat 7 Vad är det då vi har undersökt? 8 Referenser 8 Administrativa uppgifter 9 Bilagor 9 1. Schaktbeskrivningar 9 2. Ruttabell Anläggningsbeskrivning 10 Figurer 1. Förundersökningsområdets läge markerat på utdrag ur Topografiska kartan. Skala 1: Förundersökningsområdet markerat på utdrag ur digitala Ekonomiska kartan. Skala 1: Schaktplan med schakt, fynd och kvartsådern utmärkta. Skala 1: Fynd av slagen kvarts (F3). Foto. 7

5 Fig. 1. Förundersökningsområdets läge markerat på utdrag ur Topografiska kartans blad 10G SV. Skala 1: Inledning Anledningen till den arkeologiska förundersökningen var en planerad utvidgning av en bergtäkt, Ättersta 7:28 i Österåkers socken, Södermanland. Vid en arkeologisk utredning år 2005 (Lindgren 2005) påträffades en stenåldersboplats, RAÄ 105, inom området. Detta föranledde länsstyrelsen att besluta om en arkeologisk förundersökning. Exploatör var NCC Roads AB Sverige Öst. Förundersökningen utfördes under september 2006 av Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt (fig. 1). Antikvarisk bakgrund Boplatsen ligger i nordvästra Södermanland, mellan sjöarna Hjälmaren och sjön Öljaren. Det finns få kända stenåldersboplatser i denna del av Södermanland. De enstaka fynd av stenyxor gjorts tyder dock på att landskapet utnyttjats under stenålder. Boplatsen RAÄ 105 ligger på ett relativt plant krön cirka 70 meter över havet (fig. 2). Marken består av stenig grusig sand och i sluttningen mot norr syns svaga avsatser i terrängen som möjligen är äldre strandhak. 4 Stenåldersboplats vid Ättersta

6 Fig. 2. Förundersökningsområdet markerat på utdrag ur digitala Ekonomiska kartans blad 10G Ib Ättersta. Skala 1: Vid utredningen gjordes fynd av slagen kvarts och skärvsten i ett schakt. Slagen kvarts tillsammans med fyndspridningen längs ett möjligt strandhak kan indikera att boplatsen legat vid havsstranden. Utifrån en modell av strandförskjutningen kan boplatsen, om den har legat vid stranden, i så fall preliminärt dateras till cirka före nutid (Robertsson 1991). Boplatsen har, om den varit strandbunden, under mesolitikum legat ytterst i skärgården och med öppet hav i norr (Lindgren 2005, fig. 5). Arkeologisk potential Då få mesolitiska boplatser är kända i nordvästra Södermanland innebär fyndet av RAÄ 105 ett betydelsefullt fyndmaterial för jämförelser med andra boplatser, bland annat i övriga delar av Södermanland. Den eventuellt begränsade rumsliga utbredningen av RAÄ 105 gör att boplatsen kan utgöra en liten boplats, inom vilken strukturer som hyddlämningar och andra aktivitetsytor kan vara bättre bevarade än på s.k. stora boplatser. RAÄ 105 kan därmed bidra till vår förståelse av rumslig organisation under mesolitikum. Stenåldersboplats vid Ättersta 5

7 Fig. 3. Schaktplan med schakt, fynd och kvartsådern utmärkta. Skala 1:400. Målsättning Syftet med förundersökningen var att fastställa fornlämningsområdets rumsliga utsträckning, främst inom exploateringområdet och att få fram information om fornlämningens karaktär. Var det en liten eller stor boplats, var den ensidigt eller mångsidigt utnyttjad. 6 Stenåldersboplats vid Ättersta

8 Metod och genomförande Förundersökningen inleddes med maskinavtorvning i form av sökschakt i anslutning till den plats där fynden påträffades vid utredningen. Syftet med denna metod var att försöka avgränsa boplatsen (fig. 3). Sammanlagt avtorvades och grovrensades 415 m 2. Inom de ytor där fynd påträffades rensades vissa partier noggrannare med skärslev för att få en mera detaljerad uppfattning om fyndens uppträdande. Sammanlagt handrensades cirka 67 m 2. Avtorvning och grovrensning syftade till att avgränsa boplatsen. Därefter handrensades 66 m 2. Fyra enmetersrutor grävdes och jorden sållades med 5 millimeters maskstorlek. Då spåren så tydligt visade på ett tillfälligt utnyttjande och inga anläggningar påträffades bedömdes att en provtagning av fosfater, kol och makrofossil inte skulle kunna tillföra mera kunskap. När kontexter som kan provtas saknas, som i det här fallet, blir källvärdet lågt för proverna och boplatsens tillfälliga karaktär gör att möjligheterna för att kunna spåra exempelvis fosfater är mycket små. Resultat De fåtaliga förhistoriska spåren begränsar sig till en långsträckt 24 8 meter stor zon. Fynden är fåtaliga. Endast fyra bitar slagen kvarts och två skärvstenar påträffades inom denna zon. Öster om detta område, i kanten av grustäkten påträffades ett fragment av ett avslag och ett block med kvartsåder där man ställvis hade slagit loss bitar (fig. 4). Undersökningsresultatet i kombination med topografin gör att boplatsen kan anses vara avgränsad. Fyndmaterialet är mycket sparsamt. Endast fem bitar slagen kvarts påträffades. Dock uppvisar de samma karaktäristika som den slagna kvartsen från utredningen. Fyra av bitarna var relativt stora och härrörde från vattenslipad moränkvarts (noduler). De var slagna med plattformsmetod. Samma typ av kvarts fanns i relativt stor mängd naturligt i moränen. Ett fragment som påträffades i kanten av grustaget avvek från de övriga. Det var ett bipolärt avslagsfragment av en mera högkvalitativ kvarts som låg skiljt från de övriga fynden. Den enda anläggningen som hittades var ett större block med en synlig kvartsåder (A308). Detta låg norr om de övriga fynden. Blocket verkar ha rubbats ur sitt läge av den senaste utvidgningen av grustaget. Ställvis verkar kvarts ha slagits loss ur ådern. Fig. 4. Fynd av slagen kvarts (F3). Foto: Pehr Lindholm.. Stenåldersboplats vid Ättersta 7

9 Påverkan är mycket begränsad och verkar vara ett resultat av ett tillfälligt utnyttjande. I övrigt påträffades inga anläggningar utan bara enstaka skärvstenar. Hur kan man då tolka det vi har hittat vid Ättersta? Om man utgår från fyndmaterialet så visar detta på ett mycket tillfälligt utnyttjande. Man verkar ha utnyttjat kvartsnodulerna på platsen. Man har dock inte använt materialet fullt ut d.v.s. man har lämnat kvar större noduler efter att ha slagit loss några avslag. Man har inte heller valt att skapa formella kärnor (som ger möjligheten till maximalt användning av råmaterialet). Restprodukter från tillslagning saknas så gott som helt. Inga anläggningar förutom blocket med kvartsådern påträffades. Det enda som kan vara tecken på att sådana har funnits är de enstaka skärvstenar som påträffats. Även användningen av blocket med kvartsådern tyder på tillfälligt utnyttjande av platsen. Liksom för den övriga kvartsen var kvartsådern endast marginellt använd. Det fanns mycket mera material att hämta. Vad är det då vi har undersökt? Ättersta verkar vara en typ av boplats som vi mycket sällan hittar men som alltid finns med när man diskuterar bosättningsmönster i jakt och fångstsamhällen nämligen aktivitetslokalen. Att sådana lokaler är sällsynta beror säkerligen på att dessa i de flesta fall lämnar försumbara spår. Man verkar ha gjort ett litet strandhugg för att bättra på inventariet av redskap under en jakt- och fiskeexpedition. Eller också har man kanske stannat för att rensa sin fisk och behövt vassa redskap. Ådern där man ställvis slagit bort kvarts och den slagna moränkvartsen kan även antyda att syftet till besöket kan ha varit att pröva kvartsens egenskaper på platsen. En konstrast är faktiskt kvartsbrott där man har nästintill tömt hela ådern. Sådana kvartsbrott faller också in under definitionen aktivitetslokal, men borde ha haft en helt annan status i samhället. Då inga boplatser från mesolitikum har hittats i nordvästra Södermanland berättar det lilla strandhugget på Ättersta för år sedan en liten men ovanlig och viktig historia. Referenser Lindgren, C Ättersta. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2002:10. Stockholm. Robertsson, A-M Strandförskjutningen i Eskilstunatrakten för cirka 9000 till 4000 år sedan. SGU, rapporter och meddelanden nr 67. Uppsala. 8 Stenåldersboplats vid Ättersta

10 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Intrasisprojekt: M2005:024. Undersökningstid: september Projektgrupp: Pehr Lindholm (projektledare), Cecilia Grusmark (bitr. projektledare). Underkonsulter: Trimtec, Finlandsgatan 58, Kista. Ramirent Söderforsgatan 1, Uppsala. Klas Berggren (handelsbolaget Berggren & Co). Exploateringsyta: m 2 Undersökt yta 415 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10G Ib, Ättersta Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet: Fyra foton med Unr 4609_1 4. Fynd: Fynd med Fnr 1 5 är inlämnade för fyndfördelning till Statens historiska museum (SHM), Stockholm. Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivningar Schakt 200 Var 14 meter långt och 2 meter brett (VNV OSO), cirka 0,1 0,2 meter djupt. Under 0,1 meter tjockt vegetationssikt fanns podsolerad gulbrun sand med inslag av 0,02 0,12 meter stora stenar. Schaktets östra del mer stenbemängd. Schakt 204 Var 25 meter långt och 2 meter brett (VSV ONO), cirka 0,1 0,25 meter djupt. Under 0,1 meter tjockt vegetatio nssikt fanns podsolerad gulbrun sand med inslag av 0,15 meter stora stenar. I schaktets mitt rikligt med grus och sten. Schakt 208 Var 13 meter långt och 2 meter brett (VNV OSO), cirka 0,15 0,2 meter djupt. Under 0,1 meter tjockt vegetationssikt fanns podsolerad gulbrun grusig sand. I schaktets Östra del fanns inslag av 0,03 0,1 meter stora stenar. Schakt 232 Var 12,5 meter långt och 2,5 meter brett (VSV ONO), cirka 0,15 0,2 meter djupt. Under 0,1 meter tjockt vegetationssikt fanns podsolerad gulbrun grusig sand med inslag av 0,1 0,2 meter stora stenar. Schakt 236 Oregelbundet, 40 meter långt och 2 21 meter brett (NNV SSO), cirka 0,2 meter djupt. Under 0,1 meter tjockt vegetationssikt fanns podsolerad gulbrun mellangrov sand med inslag av 0,03 0,1 meter stora stenar. Stenåldersboplats vid Ättersta 9

11 Bilaga 2. Ruttabell Ruta Grävenhet Storlek, m 2 Djup (m) Metod Material Fynd ,15 Såll 5 mm Mellangrov podsolerad sand och 0,05 0,1 m stora stenar ,15 Såll 5 mm Mellangrov podsolerad sand och 0,05 0,15 m stora stenar ,1 Såll 5 mm Gulbrun podsolerad sand grusinblandad. I botten rikligt med 0,07 0,15 m stora stenar ,1 Såll 5 mm Gulbrun podsolerad finsand Bilaga 3. Anläggningsbeskrivning A308, Kvartsbrott Cirka 1,6 meter lång och 0,03 0,08 meter stor åder i block cirka 1,5 meter i diameter. Ådern uppvisar spår efter ställvis uttag av kvarts såsom negativa avspaltningar och enstaka slagmärken. Blocket ligger i kanten av ett grustag. Det är troligen flyttat från ursprunglig plats i samband med täktverksamheten. Då blocket uppvisar en krafig lavtillväxt och nyare skador som är lätt identifierade, bedöms påverkan på själva ådern som förhistorisk. 10 Stenåldersboplats vid Ättersta

12 Stenåldersboplats vid Ättersta I september 2006 genomförde Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Ättersta 7:28 i Österåkers socken, Södermanland. Anledningen var en planerad utvidgning av en bergtäckt som skulle beröra en stenåldersboplats, RAÄ 105. Lämningarna bestod av några skärvstenar, ett fåtal bitar slagen kvarts och ett kvartsbrott. Boplatsen kan närmast liknas vid en aktivitetslokal av tillfällig karaktär och, kan om den har legat vid stranden, dateras till cirka före nutid. ISSN