Minnesanteckningar från referensgruppsmöte om hanteringsprogram jätteloka och jättebalsamin

Transkript

1 1(5) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y Karolina Åsman Karolina.asman@naturvardsverket.se Ulf Larsson MÖTESANTECKNINGAR Ärendenr: NV Minnesanteckningar från referensgruppsmöte om hanteringsprogram jätteloka och jättebalsamin Plats: Naturvårdsverket, Padjelanta Datum: Sammankallande Naturvårdsverket Karolina Åsman, Ulf Larsson och Ellinor Lindblad Referensgrupp närvarande: David Broback-Calais och Eva Ditlevsen Trafikverket, Lena Hansson Kemikalieinspektionen, Jean-Michel Roberge Skogsstyrelsen, Mora Aronsson ArtDatabanken SLU, Tuulikki Rooke Naturvårdsverket, Sandra Guldbrand Länsstyrelsen i Västmanlands län, Malin König Länsstyrelsen i Västerbottens län, Kerstin Worler Länsstyrelsen i Västernorrlands län. förhinder att närvara den 11/6: Jörgen Wissman CBM SLU, Peter Bergkvist KEMI, Linda Griffiths Länsstyrelsen i Jönköpings län, Fanny Sahlén Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Lena Bondestad Länsstyrelsen i Norrbottens län, Nils Carlsson Länsstyrelsen i Skåne län. Introduktion och vad är ett hanteringsprogram Syftet med mötet var att ge en insikt om vad ett hanteringsprogram är samt starta upp arbetet med att börja reda ut och formulera en strategi för hur vi ska hantera jätteloka och jättebalsamin i Sverige och börja formulera en ambitionsnivå för detta arbete. Mötet syftade till att leverera underlag till Naturvårdsverket som myndigheten kan bearbeta vidare till konkreta förslag på strategi och ambitionsnivå för hanteringsprogrammen samt ge referensgruppen tillräckligt med information för att kunna bidra till detta arbete. Förmiddagen ägnades åt att ge en introduktion till ämnet och referensgruppens roll i arbetet med att ta fram förslag till hanteringsprogram för jätteloka och jättebalsamin. Se presentation. På fm kom frågan upp varför vi prioriterat att börja med dessa två arter och inte t.ex. parkslide. Svaret på detta är att dessa två arter är reglerade via EU förordningen och har bedömts ha stor spridning inom Sverige. I och med detta finns det ett krav att vi som medlemsstat i EU, inom 18 månader från det att arten listades som en invasiv främmande art av unionsbetydelse, ska ta fram hanteringsprogram. Enligt tidsplanen B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B P O ST: ST O C K HO LM TEL: F AX: E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(5) kommer vi inte att kunna hålla denna deadline utan programmet kommer att bli något försenat. Förslagen planeras att skickas ut på remiss i januari 2018 och sedan levereras till regeringskansliet för beslut i slutet på mars. Havs och vattenmyndigheten har tagit fram ett förslag till hanteringsprogram för signalkräfta (också en art med stor spridning i Sverige). Förslaget kan man hitta på HAV:s hemsida. I övrigt kan nämnas att parkslide är en av de arter som ingår i uppdraget att ta fram en riskklassificerad lista över invasiva främmande arter som HAV och NV har lagt ut ArtDatabanken på SLU. Metoden som använts i detta uppdrag mm presenterades på en hearing den 8 juni och resultatet i sin helhet kommer att levereras och publiceras i höst. De preliminära resultaten av detta uppdrag finns på ArtDatabankens hemsida. Nationell strategi - Diskussion På eftermiddagen ägnades mötet åt att diskutera angreppssätt och en första trevande diskussion hölls om hur en nationell strategi skulle kunna utformas i Sverige utifrån förekomstdata av jätteloka och jättebalsamin i artportalen (fynd från 1950 fram till april 2018). Förekomst data, inventeringsbehov och uppföljning Olika typer av bias med detta datasätt diskuterades. Den förekomstdata som visades innehöll både validerade fynd och icke validerade fynd. T.ex. finns de förekomster kvar som eg. är utrotade? Hur kan man hantera uppföljning av utrotning i artportalen? Vad visar de vita områdena på kartan egentligen? Behov av inventering? Mora Aronsson från ArtDatabanken informerade om att arbetet med landsskapsflororna ännu inte är avslutat och inrapporterat i artportalen. Gäller t.ex. Smålandsfloran, Halland, Västra Uppland, Öland, Skåne samt delvis även Gotland. Gävle och Hälsingland ska lägga in sitt material kommande vinter, Gotland håller på med att kvalitetssäkra sin databas. Småland i nuläget oklart när det arbetet kommer kunna publiceras. Värmland planerar att lägga in sitt material först efter att de har publicerat sin flora. Västerbotten och Norrbotten har lagt in sitt material men finns fortfarande kvar oklarheter gällande tromsöloka (också listad som en invasiv främmande art enligt EU förordning men bedöms inte ha stor spridning i Sverige) och jätteloka. I Västerbotten genomfördes på 90-talet stora utrotningskampanjer vilka har resulterat i att tromsöloka i stort sett har utrotats, förutom att den finns kvar på vissa lokaler (ödetomter). Flera av deltagarna från LST ansåg att förekomstdata för jättebalsamin troligtvis är underrepresenterat och att det är viktigt att satsa på inventering och uppmana till rapportering. En annan skillnad mellan de två arterna är att jättebalsamin fortfarande troligtvis odlas men detta är inte fallet med jätteloka. Sedan den listades har rapportering av jättebalsamin fördubblats. Men det är fortfarande så att artportalen i första hand används för rapportering av inhemska arter. Den nya webbaserade applikationen som ska göra det enklar att.viktigt med kommunikation kring detta och finns även ett behov att koppla på vägledning om arter som allmänheten lätt kan förväxla med t.ex. jätteloka. Finns förutom de tre listade lokorna även ett antal inhemska lokor i Sverige men förväxling även med andra arter är vanligt förekommande. Allt från Angelika-arter till hundkex. Förväxling med andra arter ses inte som lika problematisk när det gäller jättebalsamin. LST deltagare nämnde också att kommunerna kommer att ha en stor roll som markägare, planering utrotning inventering, avfall mm. Därför viktigt att finns möjlighet att insatser kan finansieras via LONA t.ex. prioritera inventeringsinsatser för jätteloka och jättebalsamin nästa år (bör även inkl. skunkkalla och tromsöloka). Nämndes också att det finns erfarenheter i Finland och Norge som vi kan dra nytta av.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(5) För att kunna följa upp utrotningsinsatser och planera inventeringar och utrotningssamt spridningsbegränsande åtgärder behöver bl.a. LST och kommuner kunna lägga in att åtgärder har genomförts och att åtgärden har lyckats. Dvs att arten inte har återfunnits. Enligt Mora Aronsson kan man redan idag rapportera att en åtgärd har utförts och att arten inte har återfunnits, men det behövs tas fram en vägledning. I Trafikverket inventeringsprojekt ingår det att rapportera in förekomst i Artportalen men det finns mkt lite pengar till uppföljning. Trafikverket har interna system för rapportering av naturvårdsobjekt och IAS, vilket innebär att det idag finns två parallella system. Bör diskutera internt på trafikverket hur man ska hantera IAS och om det inte är bättre att satsa på rapportering i Artportalen för att undvika dubbla system. För att kunna följa upp utrotningsinsatser och planera inventeringar och utrotnings samt spridningsbegränsande åtgärder behöver bl.a. LST och kommuner kunna lägga in att åtgärder har genomförts och att arten inte har återfunnits. Enligt Mora Aronsson kan man rapportera att en åtgärd har utförts och att arten inte har återfunnits men det behövs tas fram en vägledning. Poängterades också av flera deltagare att de stora satsningar som nu görs ställer stora krav på tillgång på experter och att t.ex. museerna däribland naturhistoriska riksmuseet redan har en mkt större arbetsbörda, bl.a. pga. av att antalet förfrågningar har ökat avsevärt på senare år avseende främmande växtarter i allmänhet. Det fortsatta arbetet med genomförandet av förordningen kommer kräva ännu mer resurser. Denna konsekvens av förordningen är en fråga som bör lyftas till RK. Förslag nolltolerans i skyddade områden? Bör även inkludera natura 2000 områden eftersom man då får en direkt koppling till bevarandestatus av naturtyper och åtgärdsprogram för hotade arter. Bekämpning av IAS ingår redan idag i skötselplaner för skyddade områden. Men eftersom resurserna inte räcker till måste alltid prioriteringar göras. Stora och täta bestånd kräver långsiktighet för att bekämpas och därför behöver man veta att man kommer att ha resurser till bekämpning av dessa under flera år för att överhuvudtaget överväga att påbörja åtgärder i dessa fall. Annars är det bara att kasta pengarna i sjön. Därför prioriteras i första hand utrotning av nya bestånd, dvs begränsa spridning. När det gäller ÅGP finns det 132 program och 50 miljoner per år som ska fördelas. Tyvärr räcker inte 50 miljoner så långt när det ska fördelas på 21 LST och hård prioritering krävs. Samverkan och befintliga upparbetade närverk mkt viktiga och kan ge en uppväxling av insatta medel. Finns mycket att vinna på att samverka kring ÅGP och hanteringsprogram för IAS. Krävs även samverkan med alla markägare i närområdet av de skyddade områden om en utrotningsåtgärd ska lyckas. Viktigt att se över lagstiftning så att man enkelt och snabbt kan utföra bekämpningsåtgärder i skyddade områden. Finns ett relativt kort fönster när åtgärderna ska genomföras. Spridningsvägar En spridningsväg som diskuterades var vattenvägar och i den kartanalys som genomförts visade på förekomst och del avrinningsområden och att åtgärder ska prioriteras högt upp i systemet för att förhindra vidare spridning. Vikten av samarbete med grön infrastruktur poängterades eftersom åtgärder inom grön infrastruktur kan leda till ökad spridning av IAS. Centrum för biologisk mångfald, SLU har på uppdrag av HAV och NV analyserat de viktigaste spridningsvägarna och detta ska användas som underlag både i detta arbete men även i arbetet med att ta fram en handlingsplan för Sverige. Denna analys är ännu ej publicerad.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(5) Trafikverket har genomfört en kartläggning av spridning av IAS i infrastruktur och trafikverket ska ta fram en handlingsplan och en strategi för hantering av IAS i infrastruktur. Pågår redan flera regionala projekt avseende infrastruktur och IAS. Trafikverket har redan handlingsplaner regionalt och interna riktlinjer med mål där IAS och jättebalsamin och jätteloka ingår. Jätteloka bekämpas längs med vägar. Nämndes också att trafikverket är organiserat uppdelat på underhåll och investering. När det gäller investering finns problematiken med masshantering. Antingen återanvänds jorden på plats eller så grävs den ner och täcks över på bästa sätt och överst ny jord. Masshantering och avfallshantering är två prioriterade spridningsvägar för IAS och i synnerhet för båda dessa arter. Pågår arbete på Naturvårdsverket avseende att ta framvägledning på detta område mm. Poängterades också att hantering av avfallet är ett jätteproblem eftersom dagens avfallsanläggningar inte har resurser att ta hand om IAS i några stora mängder. Förbränning är bara möjlig med mindre mängder. Stora volymer finns inte resurser att ta hand om och det blir också mkt dyrt. Därför ses rötning ur ett resursperspektiv som ett bättre alternativ men här behövs forskning och utveckling. Påbörjade även en diskussion över om det finns områden på deltagarnas myndigheter där det finns intressekonflikter eller synergier som påverkar möjligheten att hantera och spridningsbegränsa invasiva främmande arter. Eftersom detta är ett så brett område så kommer vi att ta in skriftliga synpunkter i samband med att vi skickar ut underlag för kommentarer synpunkter i början på juli. De skriftliga synpunkterna kommentarerna ska sedan skickas in till oss senast 1 september. Några områden som nämndes var: Konflikt med lagstiftning över vad man får göra i skyddade områden kan ta tid att få tillstånd för att utföra åtgärder. Denna konflikt finns även när det gäller ÅGP. Kan finnas konflikt med villkor för stöd i landskapsprogrammet (Jordbruksverkets ansvarsområde) Hantering av massor Avfallshantering Lagstiftning i och i närheten av vattendrag och sjöar I summering av dagen poängterades: Vikten att uppmana till rapportering Kommunernas roll och möjlighet att prioritera och finansiera deras arbete med IAS via LONA projekt t.ex. prioriterade satsningar på inventering av jätteloka och jättebalsamin. Samverkan med privata markägare och vikten av kommunikation och vägledning Samverkan kring ÅGP och hanteringsprogram kan ge synergier åt båda håll. Samverkan regionalt är A och O finns redan befintliga nätverk regionalt som bör kunna användas även i detta sammanhang. Kunna planera långsiktigt dvs säkra resurser långsiktigt. Tillgång på artexperter och medel till museerna. Hur ska allt avfall tas om hand, finns i dagsläget inte resurser till detta och våra avfallsanläggningar är inte dimensionerade för dessa stora volymer. Rötning en framkomlig väg? Samt slutligen poängterades hur viktigt det är att också ha ordentlig uppföljning av genomförda åtgärder. Vad händer nu Nästa möte Nästa möte i referensgruppen blir den 3 oktober 2018.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(5) Innan dess kommer material att skickas ut. Synpunkter på materialet ska skickas till Naturvårdsverket senast den 7 september Att följa upp Erfarenheter från Norge och Finland Möjlighet att ta fram vägledning till inrapportering och uppföljning via Artportalen Inrapportering av data från landskapsflororna Ta fram kartunderlag där även Natura 2000 områden finns med