EN ENSAMLIGGANDE STENSÄTTNING MED CENTRAL GROP VID Getebolsviken i södra Värmland RAÄ 73, Tibble 2:12, By socken, Säffle kommun, Värmland

Transkript

1 EN ENSAMLIGGANDE STENSÄTTNING MED CENTRAL GROP VID Getebolsviken i södra Värmland RAÄ 73, Tibble 2:12, By socken, Säffle kommun, Värmland Särskild arkeologisk undersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2460 Erik Dardel

2 Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2013/0043. Arkeologikonsult 2013

3 EN ENSAMLIGGANDE STENSÄTTNING MED CENTRAL GROP VID Getebolsviken i södra Värmland RAÄ 73, Tibble 2:12, By socken, Säffle kommun, Värmland Erik Dardel Särskild arkeologisk undersökning Rapporter från Arkeologikonsult 2012:2460 Torsby Hagfors Charlottenberg Sunne Munkfors Filipstad Arvika Kil Årjäng Säffle By Optimusvägen 14 / Box Upplands Väsby Tel Fax Storfors Karlstad Grums Arkeologikonsult Forshaga Skoghall Kristinehamn

4 Sammanfattning Arkeologikonsult har på uppdrag av Vattenfall genomfört en särskild arkeologisk undersökning av stensättningen By 73:1 i Säffle kommun, Värmland. Stensättningen befanns vara konstruerad av sten lagd direkt på orörd mark. I mitten av stensättningen fanns en meterbred grop som tolkas som en del av den ursprungliga konstruktionen. I den nordöstra delen av stensättningen påträffades flera bitar slagg från järnsmide och en bit keramik från en ässja. Inga fynd eller daterbart material framkom. Stensättningen har många likheter med näraliggande stensättningar samt även hällkistor. Likheterna pekar på ett lokalt bruk av specifikt utformade stensättningar för att forma landskapet och manifestera samband med äldre hällkistor. 4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Inledning... 7 Tidigare undersökningar och fornlämningsmiljö... 7 Registrerade fornlämningar i närområdet... 8 Topografi... 8 Syfte och frågeställningar... 8 Metodval och genomförande... 9 Resultat Stensättningen Analyser Arkeologisk diskussion Kunskapspotential Referenser Litteratur Arkiv och register Tekniska och administrativa uppgifter Bilagor Bilaga 1. Fornlämningar i närområdet Bilaga 2. Geoarkeologisk undersökning Bilaga 3. Vedartsanalys Bilaga C-analys

6 ±!( km Figur 1. Terrängkartan med undersökningsområdet utmärkt. Skala 1:

7 Inledning På uppdrag av Vattenfall Eldistribution AB och efter beslut av Länsstyrelsen Värmland (dnr ) har Arkeologikonsult utfört en särskild arkeologisk undersökning av By 73:1, Säffle kommun i Värmland. Fornlämningen utgjordes av en stensättning med centralt placerad grop. Tidigare undersökningar och fornlämningsmiljö I samband med planeringen inför ställverket uppmärksammades 1950 ett tio-tal sten- och jordblandade 3-4 m. i diameter och 30 cm. höga rösen av Riksantikvarieämbetets ombud som kontaktats av för bygget ansvarig ingenjör (ATA 3300/50). Vid besiktning samma år av landsantikvarien och en förste antikvarie iakttogs ett 30-tal låga kummelartade stensamlingar som samtliga numrerades från norr till söder Antikvarierna konstaterade att Huruvida dessa stensamlingar är rester av ett förhistoriskt gravfält eller endast odlingsrösen, kan inte utan undersökning fastställas. Flera av rösena är omrörda (skattsökare?) och folk på platsen meddelade, att i sen tid sten från dem tagits till grundläggningsföretag. (ATA 3589b/50) Riksantikvarieämbetet bestämde skyndsamt att de inte hade något att erinra mot transformatorstationens byggande, under förutsättning att riksantikvarieämbetet fick undersöka anläggningarna som berördes av arbetet (ATA 3589a/50). När det stod klart att bygget skulle börja i januari 1952 gjordes den 13 och 18 [december] snabbundersökning av två av sex förmodade fornlämningar som skulle beröras av bygget. De beskrivs i den knapphändiga rapporten som färdigställdes den 19 december som jordblandade stensamlingar, den ena med inslag av i stort sett kullersten. Det enda som framkom i dem var kol, i samma mängd som i ett referensprov (ATA 5791/51). Inga vidare antikvariska ingrepp skedde efter detta på platsen innan 2010 års förundersökning. Då konstaterades det att samtliga stensamlingar på platsen, utom en, bestod av naturformationer, sentida stensamlingar och markingrepp knutna till den näraliggande ställverksbebyggelsen. Den forntida lämningen fastslogs därför vara ett ensamliggande mellanting mellan röse och stensättning (Dardel 2010). 7

8 Registrerade fornlämningar i närområdet En mängd lämningar är kända i närområdet till By 73:1 (se bilaga 1). Det finns en stor mängd torplämningar, röjningsrösen samt gårdstomter, men det som utmärker omgivningen är den stora mängden stensättningar och stensättningsliknande hällkistor. Flera av stensättningarna är registrerade i FMIS som rösen trots att deras höjd är betydligt mindre än en tiondel av deras diameter. Samtliga stensättningar är odaterade. Det saknas närbelägna gravfält och andra, större och mer komplexa lämningar i den omedelbara närheten till den undersökta stensättningen. Fyndet av en bladformig pilspets av flinta samt flintavslag i hällkistan By 68:1 (Heimann 2005:158) indikerar en typisk senneolitisk datering. Topografi Stensättningen ligger på en lätt sydsydvästsluttning på sidan av ett större impediment med stora inslag av berg i dagen. Impedimentet är en av många idag skogsbevuxna höjder mellan undersökningsytan och Vänern. Stensättningen exponerar mot öppen flack åkermark belägen mellan flera höjdpartier. Marken utgörs av stenig silt och fornlämningsytan var vid undersökningstillfället röjd efter förundersökningen som ägde rum året innan. Ytan kring stensättningen var då kraftigt bevuxen med lövsly samt stor- och tätvuxna granar och björkar vilka kraftigt försvårade möjligheterna att få översikt över ytan. Historiska kartor antyder att ytan brukats som slåtterbank från 1700-tal och framåt. Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen var, i enlighet med Länsstyrelsens specifikationer, att ge meningsfull kunskap med relevans för myndigheter, forskning och allmänhet. Centralt för förståelsen av den aktuella stensättningen bedömdes vara en tidsfästelse samt ett klargörande av dess relation till omgivande landskap och relevanta, näraliggande fornlämningsmiljöer. Då stensättningen låg väl exponerat bör den ha varit synlig i landskapet under en längre tid efter att den anlagts. Stensättningen tillhör en fornlämningstyp som brukats i snarlika former under lång tid. Det var därför av intresse att inte bara problematisera dess rela- 8

9 tion till samtida lämningar, utan även granska hur yngre näraliggande lämningar kan ha relaterat till den. Frågorna formulerades utifrån den bristfälliga kunskap som finns om rösen och stensättningar i Värmland. Vilken eller vilka dateringar kan knytas till RAÄ 73? Hur har stensättningen anlagts? Finns det konstruktionselement som tyder på återbruk av stensättningen efter dess anläggande och vilka beskaffenheter har då dessa? Vilka samtida och yngre lämningar kan relateras till stensättningen? Och i förlängningen av detta: På vilket sätt kan den nya kunskapen om stensättningen bidra till den övergripande kunskapen om forntiden i Värmland? Metodval och genomförande Fältarbetet inleddes med avlägsnande av sekundärt ansamlade jord och vegetation från stensättningen. Inom en radie av upp till tio meter runt lämningen banades humuslagret av med maskin tills orörd mark framkom. Åt nordost och sydväst avbanades en mindre yta på grund av ställverksbebyggelse samt sentida stängsel. Därefter rensades marken med hacka för att påträffa spår av eventuell forntida aktivitet. När stensättningen var ordentligt framrensad dokumenterades, fotograferades och mättes den in i plan. Därefter grävdes den lagervis en halva åt gången medan en profil dokumenterades av ett öst-västligt tvärsnitt. Fynd som påträffades togs tillvara och knöts genom inmätning till de kontexter i vilka de framkom. Eftersom varken ben eller föremål med konserveringsbehov framkom omvandlades, i samråd med Länsstyrelsen, budgetposterna för konservering och osteologi till poster för analys av påträffad slagg. 9

10 Resultat Lämningen visade sig vara en stensättning snarare än ett röse och bestod av en heterogen kal stenfyllning i upp till fyra skikt. Stenarna låg direkt på orörd mark och inga lager eller ytterligare konstruktionselement framkom utöver en centralt placerad grop i stenpackningen. Enstaka bitar slagg påträffades i stensättningens nordvästra halva. Den undersökta ytan kring stensättningen visade sig sakna lämningar. Stensättningen kunde inte dateras. Stensättningen Figur 2. Stensättningen innan rensning. Foto från söder. Stensättningens packning (kontext 1) var knappt åtta meter i diameter och lätt välvd (se figur 2 och 3). Utbredningen i plan var ojämnt rundad och den yttre begränsningen bestod av ojämnt stora stenar. Stensättningen i sin helhet bestod av naturligt rundade 0,2 0,8 meter stora stenar och dess yta var drygt 50 m 2 och höjden 0,5 meter. Storleken på anläggningen gör att den antikvariskt korrekta benämningen är stensättning och inte röse. Sedd från sidorna exponerade stensättningen tydligt åt söder (se figur 6). Avsikten bör ha varit att skapa ett monument som exponerar tydligt åt ett särskilt håll, snarare än att ge det en exakt geometrisk form. Begränsade tecken på skador konstaterades. Fällskäret från en näraliggande stubbe indikerade att en större björk fällts över stensättningen, och färskt sågspån påträffades under en sten i packningen. Detta pekar på att vissa stenar i stensättningen bör ha rubbats i samband med sentida avverkning inom undersökningsområdet. Tre större och svåravlägsnade färska stubbar fanns i stensättningens norra del och störde bilden av den (se figur 4 och 5). Vid undersökning visade sig stensättningen bestå av 0,2 0,7 meter stora stenar anlagda i upp till fyra skikt (se figur 6). Ungefär hälften av stenarna var röda eller rödaktiga. 10

11 P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P 1:3 P P P P P P P P P P P P P P P P P P P XW XW 1:4 XW 1:6 XW XWXW 1:596 XW 1:2 P P P 1:5 P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P ± P P P P P P P P P P PP P P P P PP P P P P P P P P P P XW Fyndplats för slagg Profil, ritad från söder Modern stubbe Sten på stensättningen Grop Stensättning P PP Undersökt yta P P P P P P P P P Meter P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P PP P P P P P P Figur 3. Karta över stensättningen och dess omgivning. Skala 1:200 Figur 4. Stensättningen innan rensning. Foto från nordost. 11

12 Figur 5. Stensättningen framrensad. Foto från nordväst. X= ,75 Y= ,26 Rot X= ,17 Y= ,71 25,5 möh Lucker silt Sten 1 m Figur 6. Profil genom stensättningen. Ritad från sydsydväst. Ytligt i stensättningens nordvästra halva påträffades på sex platser vad som identifierades som tung mörkbrun slagg (se bilaga 2). En av dessa bitar (1:3) framkom under en kraftig rot från en gran med drygt sextio årsringar. Den ytliga förekomsten av slaggen gör att det inte säkert går att utesluta en sekundär deponering efter stensättningens anläggande. En stor och tydlig grop i stenpackningen (kontext 3) fanns strax öster om mitten på stensättningen (se figur 7). Den gick ner till orörd mark och var vid undersökningstillfället delvis fylld av naturliga massor som brutits ner till en lucker jord. I gropens östra ände fanns en relativt plan sten vilket gav en vag likhet med en hällkista. Strax nordöst om gropen låg ett tiotal stenar (kontext 2) till synes ovanpå övriga stenar (se figur 5). Dessa antogs vid fältarbetet vara uppkastade i samband med grävandet av gropen, som inledningsvis antogs vara en så kallad plundringsgrop. Stenarna är dock för få för att kunna förklara gropens uppkomst. De är också för små för att ha kunnat täcka någon konstruktion i gropen. Vidare saknades sekundärt ansamlad jord under stenarna, som alltså måste ha legat där en lång period. Möjligen tyder stenarna i kontext 2 på att en redan vid stensättningens konstruktion anlagd grop gjorts större genom att en mindre mängd sten flyttats inom stenpackningen. 12

13 Figur 7. Gropen i mitten av stensättningen. Foto i lod med nordost uppåt i bild. Den centralt placerade gropen har inte inverkat på stensättningens monumentalitet. När stensättningen rensades fram framstod den som betydligt mer stenbemängd och imposant än när massor låg på den (se figur 8). Stensättningen låg placerad i en sydsluttning och på en lätt naturlig markförhöjning, vilket gjorde att packningen såg ut att vara cirka 0,3 meter högre än vad som verkligen var fallet. Figur 8. Stensättningen framrensad. Foto från söder. Analyser Slaggen lämnades till UV GAL för analys och visade sig bestå av slagg från järnsmide och teknisk keramik (se bilaga 2). Den tekniska keramiken bestod av kvartsmagrad lera som bör ha fungerat som infodring, troligen i en ässja. 13

14 Det kol som utvanns ur slaggen skickades på vedartsanalys och konstaterades vara från ek (se bilaga 3). Kolet skickades också för datering, men visade sig vara en för liten mängd för att kunna analyseras (se bilaga 4). Stensättningen går därför inte att datera annat än genom paralleller till liknande lämningar. Arkeologisk diskussion Det kol som utvanns ur slaggen var en för liten mängd för att kunna dateras. Då inget annat daterbart material framkom har inte anläggningen kunnat tidsbestämmas. Fyndet av järnslagg bör, med reservation för att slaggen endast förekom i stenpackningens yta, implicera en datering till järnålder och framåt. För att bättre förstå lämningen måste den relateras till andra liknande lämningar i dess närhet. För att inte förståelsen ska drunkna i ett generaliserande av Värmlands många och heterogena forntida stenkonstruktioner måste krav på tydliga likheter i fråga om läge, konstruktion och exponering ställas. Följande diskussion utgår från att stensättningen varit ensamliggande och aldrig varit del av ett gravfält. Området mellan Getebolsviken i Vänern och den undersökta stensättningen utmärks generellt av många ensamliggande stensättningar. De närbelägna lämningarna som liknar den undersökta stensättningen går formmässigt att indela i tre grupper: hällkistor med stensättningslikande stenpackning (By 58:1 & 68:1 samt Tveta 11:1, 13:1 & 24:1), stensättningar med en centralt belägen försänkning/grop (By 62:1, 64:1 & 130:1 samt Tveta 22:1 & 128:1) samt stensättningar utan synlig mittkonstruktion (Tveta 3:1, 5:1, 6:1, 6:2, 23:1, 129:1 & 131:1) (se figur 9). Det är också möjligt att några av de många röjningsrösen som finns i närheten skulle kunna utgöra stensättningar eller rösen. Denna översiktliga genomgång visar att det i närområdet är mycket vanligt att stensättningar har en centralt placerad försänkning i stenpackningen. Stensättningen är med sin storlek och med gropen i mitten mycket representativ för närområdet. I linje med resultaten från den undersökta stensättningen talar den rika förekomsten av gropar i stensättningar kring Getebol för att groparna bör ha varit ett medvetet valt och betydelsebärande konstruktionselement. Det är rimligt att anta att det finns en kronologisk skillnad mellan de senneolitiska hällkistorna (Arne 1917:1ff, Heimann 2005:160) och de rimligtvis yngre stensättningarna med gropar. 14

15 ± #* Tveta 3:1 By 73:1 Tveta 5:1 #* Tveta 6:2 #* Tveta 6:1!( Tveta 128:1 ") Tveta 11:1 #* Tveta 129:1 ") Tveta 13:1!( By 130:1 By 68:1 ") Tveta 131:1 #*!( Tveta 22:1 By 58:1 ") ") Tveta 24:1 #* Tveta 23:1 By 62:1!( By 64:1!( By 73:1 ") Stensättning med hällkista!( Stensättning med centralt belägen försäkning/grop #* Stensättning utan synlig mittkonstruktion Meter Figur 9. Stensättningen By 73:1 och liknande lämningar i närområdet. Skala 1:

16 Fördjupningarna i stensättningarna kan vara en indikation på att de som uppfört stensättningarna kan ha förhållit sig till de närbelägna och i området mångtaliga hällkistorna. De stora likheterna gällande storlek och form talar även för att stensättningarna har konstruerats med avsikt att efterlikna hällkistorna. Att i yngre tid relatera till just till hällkistor är ett i östra Svealand känt fenomen (Andersson 2001:79ff). Det gör det rimligt att anta att även människor i sydvästra Svealand återbrukat hällkistor, om än på ett annat sätt än genom att förändra dem. I stället bör hällkistornas omgivning ha förändrats genom uppförandet av nya, snarlika lämningar. Exakt hur och var man valt att uppföra hällkistliknande stensättningar, och varför detta skett är angelägna frågor att söka svar på. En första granskning av stensättningarnas plats i landskapet via karta ger vid handen att siktlinjer kan ha funnits till och mellan flera av stensättningarna och hällkistorna nära By 73:1 (se figur 9). De ligger alla på sidan av höjder i landskapet, väl exponerade mot intilliggande dalgångar. Stensättningarna med grop kan också ha placerats inom synhåll från äldre hällkistor. Den undersökta stensättningen bar inga spår efter någon kraftig övertorvning vilket talar för att den också varit synlig under en lång tid efter dess anläggande. En undersökning av exponeringar, siktlinjer och samband med andra liknande lämningar (jämför Feldt 2005) har potential att tillföra ny kunskap om hällkistors och stensättningars betydelse i närområdet. Ett näraliggande parallellt mönster med lokalisering av yngre stensättningar invid äldre kan ses från undersökningen vid Älvenäs 1964 (Ringquist 1972). Det finns inga konstruktionselement som tyder på att stensättningen har återbrukats. Läget talar däremot för att den likt snarlika lämningar i omgivningen varit synlig under en lång tid efter anläggandet. Lämningen är med sin stratigrafiskt enkla konstruktion, exponerade läge och fyndtomhet svårförståelig som enskilt monument, men ingår tydligt i ett lokalt sammanhang. Den ingår i ett kluster av ensamliggande hällkistor och stensättningar med grop i mitten. 16

17 Kunskapspotential Undersökningen har framgångsrikt fastställt hur stensättningen anlagts. Framtida arbeten med stensättningen och liknande lämningar bör ha potential i att nå fördjupad förståelse av stensättningen och omgivningen genom att placera resultaten i en lokal kontext. Det råder brist på arbeten om stensättningar i Värmland, men rösens lokalisering i förhållande till hällkistor i Värmland har tidigare berörts av Hasse Olsson (1972:20f), som föreslagit att rösen belägna i områden där hällkistor inte finns kan vara samtida med hällkistor. Olsson noterar dock att rösen också förekommer i samma områden som hällkistor, och sammanfattar relationen mellan de båda lämningstyperna som en stor, olöst gåta. Även för stensättningar råder för närvarande brist på klargörande arbeten. För att utnyttja Värmlands forskningsmöjligheter till fullo måste de frågor som har särskilt goda förutsättningar att hitta lösningar och förklaringar formuleras (jämför Hyenstrand 1988:74). I stället för att försöka fånga avsikterna bakom anläggandet av stensättningar och rösen genom generaliseringar av lämningar från hela Värmland, bör lokala delstudier ha en större möjligheter att nå fruktbara resultat. Undersökningens resultat har potential att belysa ett lokalt, specifikt förhållningssätt till och formspråk för stensättningar. Länsstyrelsen har granskat och godkänt rapporten. Rapporten är också granskad och godkänd av Vattenfall. 17

18 Referenser Litteratur Andersson, Kjell En hällkista vid Alby i Botkyrka socken, Södermanland. Sid i Mellan sten och brons. Uppdragsarkeologi och forskning kring senneolitikum och bronsålder. Stockholm. Arne, Ture J:son Bidrag till Värmlands förhistoria. Sid 1-35 i Fornvännen Stockholm. Dardel, Erik Ett ensamt Värmländskt röse. RAÄ 73, By socken, Säffle kommun, Värmland. Rapporter från Arkeologikonsult 2010:2416. Upplands Väsby. Feldt, Björn Synliga och osynliga gränser. Förändringar i gravritualen under yngre bronsålder förromersk järnålder i Södermanland. Stockholm. Heimann, Curry Förflutna rum. Landskapets neolitisering i sydvästra Värmland. Göteborg. Hyenstrand, Åke Värmland i den arkeologiska världen. Sid i Ditt Värmland. Kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar. Första delen. Karlstad. Olsson, Hasse Frågetecken i Värmländsk förhistoria. Sid i Värmland förr och nu. Meddelanden från Värmlands museum (Värmlands fornminnes- och museiförening) Årgång 70. Karlstad. Ringquist, Per-Olof Rösen. En studie med utgångspunkt från en undersökning vid Älvenäs i Nors socken, Värmland. Sid i: Värmland förr och nu. Meddelanden från Värmlands museum (Värmlands fornminnes- och museiförening) Årgång 70. Karlstad. Arkiv och register Antikvariskt-topografiska arkivet (ATA). Fornminnesregistret (FMIS). 18

19 Tekniska och administrativa uppgifter Arkeologikonsult projektnr: 2012:2460 Länsstyrelsens dnr: Beställare: Vattenfall Eldistribution AB Typ av undersökning: Särskild arkeologisk undersökning Utförandetid, fältarbete: april 2011 Utförande tid, övrig tid: April-maj 2011 samt april-maj 2012 Län: Värmland Landskap: Värmland Kommun: Säffle Socken: By Fastighet: Tibble 2:12 Koordinatsystem: RT 90, 2,5 gon V Projektledare: Fältarbetsledare: Fältarkeologer: Rapportansvarig: Planer: Layout: Kvalitetssäkring: Underkonsulter: Erik Dardel Erik Dardel Erik Dardel & Linda Lindwall Erik Dardel Medea Nyström Huuva Medea Nyström Huuva Anna Hed Jakobsson Dennis Larsson, Sanna gräv Undersökningsområdets storlek: 615m 2 Sökschaktad yta: 500m 2 Fynd: Fynd i form av slagg inväntar fyndfördelningsbeslut till SHM 19

20 Bilaga 1. Fornlämningar i närområdet ± Tveta 137:1 Tveta 50:1-2 ") ") Tveta 84:2 ") ")!(!( Tveta 3:1-8 ") ")!(! Tveta 84:1 ") Tveta 9:1 ") Tveta 4:1 Tveta 126:1 ") Tveta 10:1 Tveta 81:1 Tveta 125:1 ") Tveta 127:1 Tveta 12:1 ") Tveta 49:1 Tveta 82:1 By 73:1 Tveta 5:1!(!( Tveta 8:1 ") Tveta 6:1-2 ") Tveta 7:1!( Tveta 128:1! Tveta 130:1 Tveta 83:1!( Tveta 11:1!( Tveta 129:1!( By 129:1 By 153:1 Tveta 13:1!( By 131:1 By 136:1 Tveta 85:1!( Tveta 30:1 By 132:1!( By 130:1 By 68:1!( Tveta 131:1!(!( Tveta 22:1!( By 58:1!( By 63:1!( Tveta 24:1!( Tveta 23:1 By 73:1 By 64:1 ") ") By 62:1 By 154:1 By 134:1 By 133:1 ")!( Fast fornlämning Bevakningsobjekt ") By 135:1! ") Uppgift om Övrig kulturhistorisk lämning Meter Terrängkartan med undersökningsområdet och närliggande fornlämningar. Skala 1:

21 Bilaga 1. Tabell med fornlämningar i närområdet RAÄ-nummer Beskrivning By 58:1 Hällkista i stensättning, oval, ca 9x7 m (SÖ-NV) och 0.5 m h. Övertorvad med i ytan enstaka synliga stenar, m st. Hällkistan, belägen i stensättningens mitt är 7 m l och m br (NNÖ). Den består av 2 kamrar åtskilda av 1.6x1 m st häll. N kammaren har i vardera långsidorna 1 häll och i N en vittringssprängd gavelhäll. Höjden på hällarna är m. S kammaren har i Ö 2 hällar och i V 1 häll. Den största hällen i Ö är 1.3 m h, övriga tillsynes m. I denna kammare lutar 2 hällar mot sidohällarna. De har tydligen utgjort takhällar, 1 takhäll ligger utslängd på stensättningen V om mitthällen, en annan står lutande 2 m Ö om hällkistan. By 62:1 Röse, 8 m diam och 0.35 m h. Stenarna är m st. I huvudsak rundade stenar. De är delvis övermossade. Röset utsatt för en del stentäkt mot mitten där en försänkning bildats. Beväxt med en tall. Revidering 1991: På platsen ligger spridda stenar, i huvudsak rundade och m st, sannolikt rester efter fornlämningen. Liknande stenmaterial finns upplagt i en mur som kringgärdar sommarstugetomt S om platsen för fornlämningen. By 63:1 Fångstgrop, ca 6 m diam och 2 m dj. Trattformig. I botten är en stubbe. Omgiven av en ringformig jordvall, ca 2 m br och 0.2 m h. Beväxt med en gran. Revidering 1991: Fångstgropen är totalt 11 m diam. Själva gropen är 6 m diam och 2 m dj. Omgivande vall är 2.5 m br och intill 0.2 m h. Gropen har rektangulär bottenplan,1.2x0.7 m (Ö-V) och 0.2 m dj. Vallen är skadad i N. Bottenplanets dj är uppskattat då gropen är fylld av förmultnade växter, i Ö delen en stubbe. Beväxt med två granar, två tallar och två björkar. Varggrop. By 64:1 Stensättning, rund, ca 7 m diam och 0.25 m h. Helt övertorvad eller övermossad. Enstaka fyllningsstenar är synliga, m st. Sänka mot mitten. Stensättningen är något oregelbunden, något osäker. Beväxt med några tallar. OBS! Både SSÖ och NNV om stensättningen är några, oregelbundna, övertorvade och övermossade stensamlingar eller rester därav, som möjligen kunde utgöra fornlämningar. I så fall kan här ligga ett mindre gravfält på åsryggen omfattande ca 5-10 fornlämningar. Åsryggens slänter täcks även av stenar utgörande rester av en gammal strandlinje, varför i en del fall förväxling kan ske. Revidering 1991: I området finns relativt rikligt med naturligt förekommande sten. På ett par ställen (det tydligaste markerat på fotokartan) är dessa sammanlagda i röjningsrösen. By 68:1 Hällkista i stensättning. Stensättningen är 7 m diam och 0.4 m h och närmast rund. Delvis övermossade eller övermossade fyllningsstenar, m st. Omplockad i ytan.hällkistan är ca 3x1.5 m (Ö-V). Hällkistan består av 4 hällar. I S långsidans V del är 1 häll, 1.7 m l och 1 m h. I N långsidan är 2 förskjutna hällar, 1.4 m l och 0.8 m h respektive 1.8 m l och 0.5 m h. I V är en gavelhäll, 1.5 m l och 1 m h. Hällkistan är utgrävd varför en 1 m dj grop åstadkommits. I gropen växer en tall. Stensättningen är gren- och ristäckt ställvis. I samma terrängavsnitt är flera röjningsrösen av vilka några är fornlämningsliknande. Från hällkistan går en stensträng, ca 40 m l (N-NÖ). Revidering 1991: Hällkistan rensad från sly och annan växtlighet. Någon stensträng kunde ej iakttas. 18 m ÖNÖ om hällkistan är en stensamling, oregelbunden, ca 7 m diam och övermossad. Sannolikt röjningsröse, fornlämningsliknande. Skiss i inventeringshandlingarna. By 129:1 Domarring, rund, 6 m diam, bestående av 7 resta stenar, varav 5 är kullfallna. De två resta stenarna är 0.5 m h och m br och m tj. De omkullfallna stenarna är ca m l och m br. De nu liggande stenarna är överväxta med mossa och mylla, varför storleksangivelsen är ungefärlig. Beväxt med tre större granar och ett femtal små granar. I närområdet V intill domarringen är ett antal stenar (ca 5), 0.4 m st synliga i markytan, möjligen rest av ytterligare 1 domarring. By 130:1 Stensättning, oregelbundet rund, m diam och m h. Fyllning av m st kantiga stenar, huvudsakligen lagda i ett skift. Centralt i lämningen syns invid en av stenarna en fördjupning i den berghäll lämningen är placerad på. Ställvis (sekundärt) övermossad. By 131:1 Torplämning, uppgift om. Enligt häradskartan 1888 ska det inom angivet område markerade torpet Rosendalsmyren ha legat. By 132:1 Område med röjningsrösen, ca 40x25 m (N-S), bestående av 3 närmast ovala röjningsrösen 6-8x4-5 m (NÖ-SV) och intill 0.7 m h. Stenmaterialet är m st, rundade och löst liggande. Sekundärt övermossade. Sannolikt sentida. By 133:1 Torplämning, enligt häradskartan 1888, äldre ek. kartan , ek.kartan Tomten är ca 240 (NV-SÖ, S-NÖ) x50 m. I områdets NÖ del är 1 grund efter bostadshus, i områdets V del är 1 grund efter ekonomibyggnad samt 1 brunn. Torpet är belagt 1683, men någon karta från denna tid finns ej varför det är oklart om torpet ursprungligen upptagits på platsen. Torpet har hört under gården Tibble. By 134:1 Torplämning, inom ett ca 100x60 m st område (NÖ-SV), bestående av 1 grund efter bostadshus samt 1 källargrund. Genom området löper en väg (NÖ-SV. Torpet är belagt 1683, men någon karta finns ej varför det är oklart om torpet ligger på ursprunglig plats. Torpet har hört under gården Tibble. By 135:1 Torplämning, bestående av 1 grund efter bostadshus. Husgrunden ligger omedelbart NV om väg och är delvis störd. I området är nu granplantering. By 136:1 Torplämning, uppgift om. Enligt Häradskartan 1888, ek.kartan 1963 samt Äldre ek. karta , vilken visar 1 bostadshus är det angivna området platsen för torpet Rosendalen. Torpet är belagt 1683, hörande under gården Tibble. Inga äldre kartor finns att tillgå och det är oklart om torpet ligger på ursprunglig plats. By 153:1 Torplämning, inom ett ca 150x150 m st område (N-S), bestående av 1 grund efter bostadshus, 1-2 grunder efter ekonomibyggnader samt en i områdets S del belägen jordkällare. Beväxt med syrener, hallon, nässlor samt lövskog.torpet är belagt 1683, hörande under Tibble gård. Någon karta från dentiden finns dock ej och det är därför oklart om torpet ligger påursprunglig plats (vilket dock är sannolikt). By 154:1 Torplämning, inom ett ca 90x80 m st (NV-SÖ), bestående av 1 grund efter bostadshus? samt odlingsrösen och en stenmur. Husgrunden kan möjligen vara en ekonomibyggnad. Beväxt med granar, björkar och lövlsy. 21

22 RAÄ-nummer Tveta 3:1 Tveta 3:2 Tveta 3:3 Beskrivning Röse, rest av, urspr. ca 12 m diam nu återstår i NÖ ett 9x6 m(nnv-ssö) st och 0.8 m h sammanhängande parti. I övrigt kvarligger endast delvis ett bottenlager intill 0.2 m h. Stenarna är i allmänhet m st. I SV delen är inom en ca 5x2 m (N-S) st yta fyllningen i det närmaste helt bortplockad. Pga det skadade tillståndet är rösets begränsning åt V oklar. Röseytan är beväxt med några mindre lövträd, enstaka en- och lövbuskar. I centrala och V delen är den kvarvarande fyllningen till stora delar sekundärt övertorvad. I NÖ på det större kvarstående partiet finns en träskylt uppsatt, där text nu saknas. Stensättning?, närmast rund, ca 5 m diam och 0.2 m h. Fyllning, delvis sekundärt övertorvad, av m st stenar. I Ö är ett block, 0.9x0.7 m (NNV-SSÖ) och 0.5 m h. Beväxt med en gran. Begränsningen är delvis oklar. Osäker lämning det kan vara ett röjningsröse eller möjligen en naturbildning. Stensättning?, närmast rund, ca 5 m diam och 0.3 m h. Begränsningen är delvis oklar. Fyllning av i allmänhet m st stenar. Osäker lämning. Den kan vara ett röjningsröse. Intill NNV kanten är en grop, 2 m diam och 0.5 m dj. Enligt ägaren till den nyuppförda villan i SÖ, har gropen använts vid linjefärgning. Tveta 3:4 Stensättning, närmast rund, 4 m diam och 0.3 m h. Fyllning av i allmänhet m st stenar. I kanterna är ställvis något större stenar, m h och m l. Kantkedja? Något uppriven i ytan. Beväxt med enstaka sly. Ej helt säker fornlämning. Den kan möjligen vara ett röjningsröse. Tveta 3:5 Stensättning, röseliknande, närmast kvadratiskt, 4 m s (NÖ-SV) och 0.4 m h. Fyllning av i allmänhet m st stenar. Ställvis något utrasad i kanterna. Beväxt med en större gran. Belägen direkt på en berghäll. Tveta 3:6 Stensättning?, högliknande, rund, 5 m diam och 0.6 m h. Övertorvad med i ytan enstaka stenar, m st. I mitten syns delar av en häll, 0.2 m h, 0.7 m l (NV-SÖ) och 0.2 m tj. Hällen omges av en grop, 1.5 m diam och 0.2 m dj. Osäker, kan vara en naturbildning. Tveta 3:7 Röjningsröse?, ovalt, 9x5 m (ÖNÖ-VSV) och 0.6 m h, av m st stenar. I N är två större stenar, m st. Intill N kanten är ett block, 1.5 m diam och 0.5 m h. Beväxt med enstaka lövsly. Sannolikt ett röjningsröse. Tveta 3:8 Plats för röse, enl. Djurklou, 1867 (1954). Innan mangårdsbyggnaden till Klockaregården uppfördes lär ett kummel ha legat på platsen. Detta blev i särrivet och använt till grundmuren. I ett murat askrum hittades en kruka med benskärvor som blivit inmurat i grunden till köksmuren. Enligt Djurklou, 1867 (1954), finns i snårskogen V om nr 3:1 trefyrkantiga rör med 10 till 12 fots sidor, lagda av större kullerstenarsamt en mängd smärre och ovissa med 8 a 9 fot sidor. Här åsyftas säkerligen nr 3:2-5. Djurklou uppger att nr 3:1 vid hans besök var 120 fot i omkrets och 4.5 fot högt med platt topp och väl lagt. Tveta 4:1 Stensättningsliknande lämning, närmast rund, 2 m diam och 0.1 m h, av m st stenar. Delvis sekundärt övertorvad. Fd. gränsrör? Tveta 5:1 Stensättning?, oregelbundet rund, 5 m diam och m h. Fyllning av m st kantiga stenar, omplockad och utrasad. Stenarna ligger upplagda på berg i dagen och är relativt spridda. Fyllningen är ställvis sekundärt övermossad. I NNV kanten är lämningen skadad av hyggesverksamhet. Begränsningen är oklar då fyllningen är omplockad. Tveta 6:1 Stensättning, oregelbundet rund, 4 m diam och intill 0.2 m h. Fyllning av m st stenar. Fyllningen tycks utrasad i främst NÖ och SV delen. Delvis sekundärt övermossad och beväxt med en liten björk. Tveta 6:2 Stensättning, oregelbundet rund, 4.5 m diam och intill 0.3 m h. Fyllning av m st, rundade stenar. Något utrasad åt S. Delvis sekundärt övermossad och beväxt med en tall. Fyllningen ger intryck av att vara lagd i koncentriska ringar. 6.5 m VSV om nr Tveta 6:1 Tveta 7:1 Hög-/röseliknande bildning, i form av en närmast rund kulle, ca 15 m diam och intill 2 m h, av jord och innehållande rikligt med stenar av varierande storlek. I området SV om bildningen finns rikligt med röjningssten, samt en vägbank som löper parallellt med landsvägen och sannolikt är en rest av den gamla vägsträckningen. Tveta 8:1 Röseliknande lämning, sannolikt odlingssten uppkastad på en naturlig höjd, 6 m diam och 0.7 m h. Stenarna är övermossade och övertorvade, m st. I mitten åt NV är en sten, 1.3x0.5 och 0.3 m h. I NV är lämningen avskuren av dikesren. Tveta 9:1 Högliknande lämning, bestående av spismursröse eller ässja i gårdssmedja, ca 4 m diam och 0.5 m h. I ytan syns en del sten. Ca 35 m NNV om ässjan är en övergiven, stenskodd brunn. Tveta 10:1 Rest sten, sentida, 0.9 m h, 0.35 m br vid basen och 0.52 m br vid toppen samt 0.15 m tj vid basen och 0.05 m tj vid toppen. Stenen är placerad i ett postament som är närmast triangulärt, 1.2 m i sida och 0.2 m h av m st kantiga stenar. Postamentet har hörnen riktade mot Ö, SV och NV.Stenen har bredsidorna mot NÖ resp. SV samt håller på att falla mot NV. 5 m V om stenen är en mängd sprängsten.stenen är sannolikt en gammal gränsmarkering. Tveta 11:1 Hällkista, i stensättning. Stensättningen är närmast rund, 7 m diam och m h. Fyllningen består av ca 0.3 m st stenar som är kraftigt (sekundärt) övermossade. Hällkistan som är belägen i stensättningens mitt är 5 m l (ÖNÖ-VSV) och m br. Beskrivning 1963 (överförd utan ändring): Hällkistan belägen i stensättningens mitt är möjligen tvårummig. Den är ca 5 m l (ÖNÖ-VSV) och ca m br. Hällkistan har en sydligt och en nordligt belägen kammare, vilka åtskils av fyra synliga smärre hällar (stenarna på skissen). Se i övrigt på beskrivningen till skiss i skala 1:50. På och invid stensättningen växer några granar och enbuskar. Skiss i inventeringshandlingarna. Tveta 12:1 Stensättningar?, uppgift om. Enligt inventeringen 1963 ska vid angivna platser ligga stensättningar eller sannolikt odlingsrösen.vid revideringen 1991 kunde inga lämningar återfinnas. Området är idag helt igenväxt och besiktning närmast omöjlig. I området finns en del sten av varierande storlek med några former kunde ej iakttas.12 m N om SV hörnet av plåtskjul (det västra) har en kraftledningsstolpe satts upp och runt den är en del sten. 22

23 RAÄ-nummer Tveta 13:1 Tveta 22:1 Tveta 23:1 Beskrivning Hällkista i stensättning. Stensättningen är närmast oval, 8x7 m (NNÖ-SSV) och intill 0.3 m h. Övertorvad med i ytan ett flertal m st kantiga stenar. Hällkistan är 5.6x2 m (NÖ-SV). Beskrivning 1963: På NV långsidan finns 2 hällar. Den ena är 2.8 ml, 0.6 m h och m tj. Den andra är 0.5 m l, 0.3 m h och 0.05 m tj. På SÖ långsidan finns 2 hällar 1 och 1.6 m l, 0.25 och 0.4 m h samt 0.15 och 0.2 m tj. Den NÖ gavelhällen är 1.1. m l, 0.95 m h och m tj. Den SV gavelhällen är 1.5 m l, 1 m h och m tj. Hällkistan är delvis jordfylld. Inuti hällkistan ligger 3 större stenar: 1) 1.2x0.8 moch 0.15 m tj, 2) 1x0.4 m m tj, 3) 0.85x0.4 m och m tj. Runt hällkistan ligger sten utkastad mest på Ö sidan. I ÖNÖ ligge en häll 1.25x0.65 och 0.17 m tj samt en häll 1x0.45 m och 0.15 m tj. (skiss i inventeringsboken)revidering 1991: Stensättningen tangeras i SV av traktorstig (VNV-ÖSÖ). Beväxt med tre stora tallar, två granar samt ett 20-tal småtallar. Stensättning, rund, 5 m diam och intill 0.5 m h. Fyllning av m st rundade och kantiga stenar. I N-NV och S-ÖSÖ är rest av kantkedja, m h, av m l, m h och m tj,kantiga stenar. I mitten är en grop, ca 1 m i diam och 0.3 m dj. Ställvis ligger överst enstaka m st stenar, vilka sannolikt härrör från kantkedjan. En del fyllningssten ligger utkastad SÖ om stensättningen. I SV-NV kanten växer enbuskar. Ställvis även beväxt med ljung och mossa. Röse, ca 7 m diam och intill 0.5 m h, bestående av m st rundade och kantiga stenar. Röset är raserat och är idag närmast ovalt, 7x3-4 m (NÖ-SV). Stenar ligger dock spridda runt om varför man kan den ursprungliga storleken till ca 7 m diam. Enligt uppgift skadades röset dåde närbelägna sommarstugorna uppfördes. Beväxt med ett par enbuskar. Ca 3 m SV om rösets SV del är ett råmärke, ca 1.5 m diam och 0.5 mh. Kallmurat med en i mitten uppstickande sten, 0.4 m h. Tveta 24:1 Stensättning, med kista, (möjligen hällkista) rund, 7 m diam och 0.5m h. Fyllning, kraftigt övermossad, av i allmänhet m st stenar. I centrala och N delen ligger fem lösa hällar, m l, m br och m tj. Hällen härrör sannolikt från en uppriven kista. Imitten, mellan hällarna är en svag grop, 1 m diam och 0.2 m dj. Beväxt med sex medelstora granar. På NV delen är terrassplattor av betong upplagda. Möjligen kan nr 24 var en hällkista. Läget på hällmark och ej på berghällen talar för detta. Liksom självfallet de löst liggande hällarna. Några sidohällar kan dock ej urskiljas. Nr 24 är troligast en bronsåldersgrav med kista. Tveta 30:1 Tveta 49:1 Tveta 50:1 Tveta 50:2 Tveta 81:1 Tveta 82:1 Tveta 83:1 Tveta 84:1 Tveta 84:2 Tveta 85:1 Tveta 125:1 Tveta 126:1 Tveta 127:1 Tveta 128:1 Skålgropsförekomst, bestående av ca 70 skålgropar, i allmänhet 2-5 cm diam, några intill 8 cm diam, och 1-4 cm dj. Skålgroparna är tydliga och regelbundna. De är placerade spritt över ytan på en fast berghäll, 5.5 m l (N-S) 3 m br och sluttande mot VSV. Förutom skålgropen finns på hällen sentida inristningar av bokstäver: B, AH (?) samt NJ (?). I vattenbrynet nedan hällens S del är 2 stenblock, 7x6 m (N-S) resp. ca7x7 m st. På det nordligaste blocket är en skålgrop, 3 cm diam och 1 cm dj och på det sydligaste är en skålgrop, 5 cm diam och 1.5 m dj samt en sentida ristning av siffran 3. Bägge dessa block är sannolikt (naturligt) lossprängda från berghällen. Flera av skålgroparna är förbättrade i sen tid. Ägaren till gården Skamen 1:1 ristade initialerna samt gjorde en del skålgropar större, med hjälp av sand och stenar, vilket skedde på talen då han var barn. Plats med namn och tradition. Enl. Getrud Gustafsson, Tveta gård berättas det att här har ett kloster legat. Ungefärligen vid den markerade platsen är en jämn, långsträckt förhöjning, ca 50 m diam. Röjningsröse, närmast runt, 5 m diam och 0.4 m h, av m st stenar. Till större delen kraftigt övermossat. Beväxt med ett flertal medelstora och mindre granar. Stensättningsliknande. Kan möjligen vara en grav. Bra läge på flackt krön. Den liknar dock mest ett röningsröse. Röjningsröse, närmast runt, 3 m diam och 0.2 m h. av m st stenar. Kraftigt övermossat och delvis sekundärt övertorvat. Beväxt med en tall och tre mindre granar. By/gårdstomt, enligt storskifteskartan Platsen är bebyggd. Äldsta belägg 1503, Ortnamnen i Värmlands län. By/gårdstomt, enligt storskifteskartan Platsen är bebyggd. Äldsta belägg 1568, Ortnamnen i Värmlands län. By/gårdstomt, enligt storskifteskartan Platsen är bebyggd. Äldsta belägg 1657, Ortnamnen i Värmlands län. By/gårdstomt, enligt storskifteskartan Platsen är bebyggd. Äldsta belägg 1657, Ortnamnen i Värmlands län, En skattebok från 1503 (Samuelsson och Kallstenius). Tillägg enl , rapport ark utredn, UV Väst, G Johansson: I samband med utredning drogs flera sökschakt i Ö delen av området, ÖSÖ om Lerby gård, två schakt drogs också S om RV 45. I schakten N om RV 45 påträffades ett tiotal kol/sotfläckar, ca m diam, ett dussintal sentida störningar och 2 st rännor samt en ca 0.7 m st härd med skörbränd sten. Tillägg enl dnr , rapport ark förund, VM, Hans Olsson: Vid förund framkom 7 anl, varav en härd tolkades vara en fornl. Härden ansågs ha ingått i en boplatslämning som förstörts i samband med att den intilliggande väg 45 byggdes för 30 år sedan. Det förund. området låg Ö om den reg bygårdstomten och har fått nr 2. By/gårdstomt, enligt storskifteskartan Platsen är bebyggd. Äldsta belägg 1568, Ortnamnen i Värmlands län. Kvarnlämning, plats för. Enligt storskifteskartan från 1776 ska det inom angivet område ha funnits en kvarn. Inga kvarnlämningar kunde iakttas vid besiktningstillfället. Området var kraftigt igenväxt och besiktningsförhållandena dåliga. Torplämning, inom ett ca 80x60 m st område (NÖ-SV), bestående av 1 grund efter bostadshus (med spisröse) samt eventuellt lämningar efter ekonomibyggnader. Området är kraftigt igenväxt av sly och nässlor samt syrener, rönnar och lönnar. Lösfynd av skafthålsyxa, enligt Nygren Fyndplatsen ej närmare känd än i Guttane. Inga ytterligare uppgifter finns. Röse, runt, 8 m diam och 0.7 m h, av m st rundade stenar, kraftigt övermossade (sekundärt). Antydan till kantkedja, 0.3 m h av m st stenar, synlig framför allt i N-V. I mitten med dragning åt SV är en grop, 1x1 m (NÖ-SV) och 0.5 m dj. Beväxt med 1 liten en samt i SÖ och S kanten 1 tall respektive 1 gran. 23

24 RAÄ-nummer Tveta 129:1 Tveta 130:1 Tveta 131:1 Tveta 137:1 Beskrivning Stensättning, rund, 7 m diam och intill 0.6 m h. Fyllning av m st, kantiga stenar. Antydan till brätte, synligt framför allt i S-SÖ, 1.5 m br och 0.3 m h. Brättet har kantkedja, med ställvis synlig kallmurning, 0.3 m h av m st stenar. Kantkedjan är synlig på en sträcka av ca 3 m i S-SSÖ. I N och V är brättet knappt synligt då sten rasat ned från mitten. Främst i V är lämningen utrasad men enstaka stenar ligger runtomkring lämningen, så att den verkar större. Stensättningen är lagd på berg i dagen ovan en brant mot NV. Beväxt med tre mindre tallar och två små björkar samt ställvis övermossad. Fyndplats, uppgift om. Enligt Värmlands museum har på ett gärde NNÖ om gården och på andra sidan järnvägen hittats en skära av brun flinta. Ägaren ska vara Karl Larsson, Getebol. Åkrarna vid den angivna fyndplatsen ligger idag i vall. Skiss i inventeringshandlingarna. Stensättning, oregelbundet rund, 2 m diam och intill 0.15 m h. Fyllning av m st kantiga stenar. Ställvis beväxt med mossa. Område med fossil åker, bestående av långa parceller, sentida. Närmare uppgifter saknas. Påträffat vid arkeologisk utredning 1995 inför ombyggnad av riksväg

25 Bilaga 2. Geoarkeologisk undersökning UV GAL RAPPORT 2012:3 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Slagger från en stensättning Smidesslagger och ett fragment teknisk keramik från RAÄ 73 Värmland, By socken, Tibble 2:12 Dnr Mia Englund och Lena Grandin UV GAL Rapport 2012:3. Geoarkeologisk undersökning Slagger från en stensättning 3 25

26 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten UV GAL Portalgatan 2A UPPSALA Växel: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV GAL Rapport 2012:3 ISSN Utskrift Uppsala,

27 Sammanfattning Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) vid UV Mitt i Uppsala, Riksantikvarieämbetet, har på uppdrag av Erik Dardel vid Arkeologikonsult, utfört en enklare arkeometallurgisk undersökning av ett arkeologiskt material från slutundersökningen av en stensättning, RAÄ 73, i By socken i Värmland. Syftet med underökningen var att definiera det arkeometallurgiska materialet från stensättningen samt om möjligt datera slaggen. Materialet som analyserades av GAL består av slagg från järnhantering samt ett fragment av teknisk keramik. Den okulära granskningen resulterade i att slaggen bedömdes tillhöra smidesprocessen. Troligen representerar slaggerna sekundärsmidet, det vill säga föremålssmidet. Ett fragment av teknisk keramik bedöms utgöra infodring till en ässja. Två separata träkolsprov kunde prepareras fram ur slaggen med fyndnummer 3:1. Dessa träkolsfragment låg väl inbäddade i slaggen och bedöms därmed ha ingått i smidesprocessen. Abstract On commission by Erik Dardel at Arkeologikonsult, The Swedish National Heritage Board, the Geoarchaeological Laboratory (GAL) has made a basic archaeometallurgic analysis on material from an archaeological excavation in By parish, RAÄ 73, in Värmland. The analysed material consists of slag and one fragment of technical ceramic. The slag has been produced by forging and the one fragment of technical ceramic is probably a part of the clay lining from the forging hearth, and belongs to the same archaeometallurgic process. The foremost aim with this study, alongside determining which archaeometallurgic process/processes the material represents, was to date the slag found in the mound of stones RAÄ

28 Inledning Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) vid UV Mitt i Uppsala har utfört en enklare arkeometallurgisk undersökning av ett arkeologiskt material från undersökningen av en stensättning, RAÄ 73, i By socken i Värmland. Den arkeologiska slutundersökningen av stensättningen resulterade bland annat i fyndmaterial som kan knytas till arkeometallurgiska processer. Materialet som analyserats av GAL består av slagg samt ett fragment av teknisk keramik. Uppdraget kommer från Erik Dardel vid Arkeologikonsult. Syfte och målsättning Arkeometallurgiska undersökningar avser allmänt att belysa och analysera problemställningar som rör ungstyper, framställningsteknik, processkunskap, behov av upparbetning, smeders skicklighet, metallhantverkets produktionsinriktning, verksamhetens omfattning och organisation med mera. Syftet med denna undersökning är att med hjälp av okulär granskning och klassificering definiera det arkeometallurgiska materialet på platsen. Detta betyder att så långt som möjligt fastställa vilket hantverk det representerar och om olika processled går att urskilja. En övergripande frågeställning rörande materialet från stensättningen, RAÄ 73, är att nå fram till vilket/vilka processled det representerar samt att om möjligt datera slaggen. Eftersom inget annat daterbart material påträffades i stensättningen vid slutundersökningen var just dateringen av slaggen en viktigt målsättning med den arkeometallurgiska undersökningen. Metod Det material som GAL har undersökt omfattar 6 fyndposter från stensättningen RAÄ 73. Samtliga fynd i uppdraget har undersökts okulärt av GAL. Samtliga (5) fyndposter av slagg har sågats för att kunna studeras i tvärsnitt. Tvärsnitten har främst gjorts för att om möjligt utvinna lämpligt material för datering, men även för bättre kunna studera materialets karaktär. Okulär klassificering Okulär klassificering innebär att med hjälp av stereolupp, magnet och vid behov såning eller slipning, bilda sig en uppfattning om materialets karaktär, dess tidsställning samt att dela in det i kategorier och typer så långt detta är möjligt. Det granskade materialet från RAÄ 73 kan delas in i två olika grupper beroende på material, egenskaper och utseende. Dessa är slagg och teknisk keramik. 28

29 Resultat F 1:2 Okulär granskning Fyndposten består av två större och ett mindre fragment av en plankonvex smidesskålla. Smidesskållan är ställvis svagt magnetisk på överytan och väger 254 g. Största tjockleken på smidesskållan är 32 mm. Smidesslaggen är rostbrun och grå i färgen. På överytan finns mindre, glasiga partier och enstaka mindre kolavrtyck. På den något ojämna undersidan finns enstaka, mindre kolavtryck. I tvärsnitt ses en heterogent uppbyggd slagg (fig 1). Sand samt grus finns i håligheter i slaggen. På slaggens överyta finns smält material, troligen sand/grus. Inget träkol kunde observeras i tvärsnittet. Ett av de större fragmenten av smidesskållan sågades i flera tunna skivor i syfte att om möjligt lokalisera träkol. Figur 1. Slaggen F 1:2 i tvärsnitt. F 1:3 Okulär granskning Fyndposten består av ett fragment av en smidesslagg. Smidesslaggen är svagt magnetisk och väger 78 g. Största tjockleken på smidesslaggen är 20 mm. Slaggen är rostbrun i färgen. På den sida som tolkas utgöra överytan finns enstaka, mindre kolavtryck. På undersidan finns måttligt med mindre kolavtryck. I tvärsnitt ses en relativt homogen slagg med enstaka träkolsförekomster. Enstaka håligheter med jordigt/sandigt material förekommer. Två kolprov, ur två olika kolstycken togs centralt ur slaggen. Det ena kolprovet höll samman och har en vikt på <0,01 g. Det andra provet togs närmare överytan av slaggen och fragmenterades vid provtagning. Detta prov har en vikt på ca 0,02 g. Se figur 2. 29

30 Figur 2. Slaggen F 1:3 i tvärsnitt. Träkolsförekomster/prov markerade. Kommentar Smidesslaggen är troligen en flack, mindre smidesskålla. F 1:4 Okulär granskning Fyndposten består av en defekt, plankonvex smidesskålla (fig 3). Smidesskållan är ställvis svagt magnetisk och väger 383 g. Största tjockleken på skållan är 60 mm. På den något ojämna, rostbruna överytan finns mindre, glasiga partier. Enstaka mindre kolavtryck finns på överytan. Undersidan är rostbrun i färgen och jämn. Smidesskållan har en antydan till en plan sida, där glasigt material syns i brottytor. I detta glasiga material är skållan svagt magnetisk. I tvärsnitt ses en relativt homogent uppbyggd slagg mot botten av smidesskållan (fig 4). Skållans övre del består av slagg samt smält material i form av smält lera/sand samt delvis smält bergart. Några större håligheter finns i slaggen. Inget träkol kunde observeras i tvärsnittet. Mot botten av skållan finns fastkittat material i form av bergart/mineral från undergrunden som inte ingått i smidesprocessen och ej är smält. 30

31 Figur 3. Smidesskållan F 1:4. Skållans plana sida mot kameran. Figur 4. Smidesskållan F 1:4 i tvärsnitt. Kommentar Möjligen utgör smidesskållans plana sida spår efter ässjans vägg. Denna plana sida ses till höger i bild (fig. 4). Möjligen utgör delar av skållans smälta, övre del, rester efter inrasat väggmaterial från ässjan. F 1:5 Okulär granskning Fyndposten består av en mindre smidesslagg samt ett fragment av smält lera. Smidesslaggen är magnetisk och väger 11 g. Smidesslaggen är rostbrun i färgen. Fragmentet av smält lera är oregelbunden/rundad i formen och väger 28 g. Den är rostbrun, grå och grön i färgen. 31

32 Fragmentet tolkat som smält lera sågades. I tvärsnitt ses en heterogen slagg med inslag av smält lera/sand (fig 5). Enstaka större mineralkorn förekommer. Inget träkol kunde observeras i tvärsnittet. Figur 5. Fragment av slagg/smält lera, F 1:5 i tvärsnitt. De mörka partierna är slagg. Kommentar Fragmentet av slagg/smält lera är påverkat av höga temperaturer. Sådana temperaturer är förenliga med metallhantverk. F 1:6 Okulär granskning Fyndposten består av ett större och två mindre fragment av likartade smidesslagger. Det större fragmentet är svagt magnetiskt. Det största fragmentet väger 243 g och utgör en defekt plankonvex smidesskålla. Största tjockleken på skållan är 30 mm. Den har mindre, glasiga partier och kolavtryck på den rostbruna överytan. Undersidan är relativt jämn. Den är rostbrun i färgen och har möjligen material från undergrunden fastkittat. I tvärsnitt ses en tät, homogen slagg med enstaka större håligheter (fig 6). Inget träkol kunde observeras i tvärsnittet. 32

33 Figur 6. Smidesskålla F 1:6 i tvärsnitt. F 1:596 Okulär granskning Fyndposten består av ett fragment av gråbränd lera (fig 7). Vikt: 87 g. Fragmentet har en något böjd sida bestående av smält lera, motstående sida utgörs av spjälkad (?) gråbränd lera med kvartskorn. I plan är stycket 55x45 mm stort. Tjockleken varierar mellan 10 och 30 mm. Figur 7. F 1:596. I brottytan ses olika skiktningar på grund av värmepåverkan i leran. Fragmentets vänstra del i bild är smält, längre mot höger har värmepåverkan varit mindre. Kommentar Fragmentet är påverkat av höga temperaturer, framförallt på en sida. Detta gör att olika skiktningar har bildas i leran. Sådana temperaturer är förenliga med metallhantverk. Fragmentet tolkas utgöra ett fragment av 33