Tanzania. Geografi.

Transkript

1 Tanzania Tanzania i Östafrika är en union mellan det före detta Tanganyika och ögruppen Zanzibar, som har inre självstyre. På fastlandet finns Kilimanjaro, som är Afrikas högsta berg, och kända nationalparker som Serengeti. Tanzania har genom åren varit mer politiskt stabilt än många av grannländerna, även om ekonomiska kriser och biståndsberoende fått den tidigare bilden av landet som en förebild för andra utvecklingsländer att blekna. Geografi Tanzania är beläget vid Afrikas östkust, strax söder om ekvatorn. Landet är mer än dubbelt så stort som Sverige och gränsar mot åtta länder. Tanzania är en union mellan fastlandet (före detta Tanganyika) och öriket Zanzibar i Indiska oceanen. Till Tanzania hör även öarna Pemba, som ingår i Zanzibar, och Mafia. Fastlandet domineras av ett platålandskap med vidsträckta stäpper. Här finns Afrikas högsta och lägsta punkter: berget Kilimanjaro, vars topp reser sig nästan meter över havet, respektive Tanganyikasjön, vars botten ligger 385 meter under havsytan. Centralplatån avgränsas i öster och väster av förkastningssprickor som hör samman med den väldiga gravsänkan Great Rift Valley, som löper från norr till söder genom hela Östafrika. De långsmala sjöarna Tanganyikasjön och Malawisjön utgör en stor del av den västra och djupaste förkastningssprickan. Längs Indiska oceanen löper en kustslätt med vackra sandstränder och korallrev. Kring de större flodmynningarna finns ofta mangroveträsk. I södra och västra Tanzania finns större skogsområden, som täcker närmare en tredjedel av landets yta. På sluttningarna kring bergsmassiven Uluguru, Nguru och Usambara i öster finns små, men viktiga områden av tropisk regnskog. Djurlivet är rikt och till stor del orört. I nationalparker som Serengeti lever lejon, elefanter, bufflar, leoparder, noshörningar, giraffer med flera arter. Enorma hjordar av gnuer och zebror vandrar över savannen. 1/45

2 Yta km2 (2017) Tid svensk +2 timmar Angränsande land/länder Kenya, Uganda, Rwanda, Burundi, Zambia, Kongo-Kinshasa, Malawi, Mocambique Huvudstad med antal invånare Dodoma , (officiell huvudstad, säte för parlamentet), Dar es Salaam (faktisk huvudstad, säte för regeringen) (folkräkning 2012) Övriga större städer Mwanza, Arusha, Zanzibar, Mbeya Högsta berg Kilimanjaro (5 895 m ö h) Viktiga floder Rufiji-Ruaha Klimat Klimatet skiftar från kustens och öarnas tropiska monsunklimat till det torra och varma inlandet. På de flesta håll infaller regnperioden mellan december och maj, men i en del områden förekommer två kortare regnperioder, oktober november och april maj. Det regnar mindre än vad som är normalt kring ekvatorn, även om nederbördsmängden kan variera kraftigt år från år. Torrare klimat och minskad nederbörd har bidragit till att glaciären på Kilimanjaros topp krympt med 85 procent på hundra år. Forskare befarar att den är på väg att försvinna helt. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Dodoma 24 C (jan), 19 C (juli) Medelnederbörd/år 2/45

3 Dodoma 572 mm Befolkning och språk Den etniska mångfalden är stor i Tanzania, som hyser runt 120 olika folkgrupper. På fastlandet dominerar bantufolk, varav sukuma är störst med 5,5 miljoner människor. På öarna Zanzibar och Pemba finns såväl bantufolk som invånare av arabisk härkomst. Landet har mycket höga födelsetal och nästan halva befolkningen är under 15 år. Andra stora bantufolk är nyamwezi, makonde, chaga och haya. I norra Tanzania lever också nilotiska folk, till exempel masaier, och kushitiska folkslag. I landet finns även mindre grupper av araber, asiater och europeer. På Zanzibar och Pemba har de flesta invånare afrikanskt ursprung, men där finns också en grupp arabättade invånare. Araberna har traditionellt försörjt sig på handel och var tidigare Zanzibars överklass. På öarna lever även en minoritet av indisk och pakistansk härkomst. Få etniska konflikter Inget folkslag har dominerat över de andra, och få grupper har utvecklat starka känslor av etnisk samhörighet. Landet har därför i hög grad undgått de etniska konflikter, som varit så förödande för flera grannländer, som Rwanda. Sedan 1990-talet har dock spänningarna mellan kristna och muslimer tilltagit (se Religion). Tanzania har ända sedan 1970-talet tagit emot stora mängder flyktingar från grannländerna. Under inbördeskrigen i Rwanda och Burundi på 1990-talet flydde närmare en miljon människor till Tanzania. De flesta av dem har numera återvänt till hemlandet, men några har blivit bofasta i Tanzania, som 2014 utlovade medborgarskap till omkring burundier kom en ny flyktingvåg från Burundi. Även många kongoleser har flytt till Tanzania undan krig. Befolkningen är ojämnt fördelad över landet. Mindre områden främst runt berget Kilimanjaro, längs Malawisjön och söder om Victoriasjön är tättbefolkade. På den inre högplatån bor däremot få människor. I jakt på arbete har många tanzanier flyttat till kusten och de större städerna. Men även om kåkstäder snabbt har vuxit upp kring Dar es Salaam är Tanzania fortfarande ett av de minst urbaniserade länderna i Afrika. Språk Landets officiella språk är swahili (eller kiswahili). Engelska fungerar i praktiken också som ett officiellt språk, som används inom högre utbildning, rättsväsen, handel och statsförvaltning. Swahili är ett bantuspråk, som från början talades i kustområden i Tanzania och Kenya. Det är modersmål för cirka 15 miljoner människor och talas som andraspråk av över 100 miljoner invånare i östra Afrika. Genom historien har swahili använts som handelsspråk och fått inslag av bland annat arabiska, engelska, hindi och portugisiska. I Tanzania talas dessutom över hundra lokala språk och dialekter. Vid kusten och på Zanzibar och Pemba talar många arabiska. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 57,3 (2014) 3/45

4 Andel invånare i städerna 32,3 procent (2016) Nativitet/födelsetal 38,6 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 8,5 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 3,0 procent (2014) Fertilitetsgrad 5,2 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 50,0 procent (2014) Förväntad livslängd 65 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 67 år (2015) Förväntad livslängd för män 63 år (2015) Folkgrupper bantufolk % Språk swahili (kiswahili) är officiellt språk Religion därutöver arabiska, nilotiska, kushitiska, asiatiska och europeiska minoriteter 2. engelska används i högre utbildning och rättsväsende Kristendomen har flest anhängare i Tanzania, följd av islam. Men uppgifterna om hur stora andelar av befolkningen som är kristna respektive muslimer varierar starkt. Uppskattningsvis är mellan 40 och drygt 50 procent av tanzanierna kristna och 35 till 40 procent är muslimer. Det finns också en grupp anhängare av traditionella, inhemska religioner samt en del hinduer. Bland de kristna är katolikerna den största gruppen, medan de flesta muslimer tillhör islams huvudriktning sunni. På Zanzibar har det funnits muslimer ända sedan 600-talet och de utgör numera över 95 procent av öns befolkning. Även längs fastlandets kust, och i Dar es Salaam, är islam den största religionen. Bland protestanterna är de flesta lutheraner, men det finns även anglikaner, pingstvänner, baptister med flera. De kristna samfunden har sina rötter i den tyska kolonialperioden i början av 1900-talet, då missionärer var aktiva i området. Även svensk mission har länge haft arbete i Tanzania. Religiösa motsättningar I huvudsak lever kristna och muslimer fredligt tillsammans och äktenskap över religionsgränserna är vanliga. Sedan 1990-talet har dock spänningar mellan kristna och muslimer uppstått, framför allt till följd av en politisk konflikt mellan Zanzibar och fastlandet (se Modern historia). Den muslimskt präglade politiska oppositionen på ön har länge dominerats av fastlandets centralregering, som främst består av kristna politiker. 4/45

5 Tanzanias muslimer har ofta lägre utbildning och svårare att göra karriär än de kristna. En viktig orsak till det är att landets bästa skolor ofta är grundade och drivs av kristen mission. Muslimer som upplever sig marginaliserade i samhället har varit mottagliga för propaganda från islamistgrupper som al-shabaab i Somalia. I huvudsak har dock radikal islamism i Tanzania sina rötter på Zanzibar. Uamsho är en islamistisk rörelse, ledd av shejk Farid Hadi, som kräver full självständighet för Zanzibar från Tanzania. I den islamiska staten Zanzibar ska sharialagar gälla enligt Uamsho. Det skulle innebära att landet klyvs i en muslimsk och en kristen stat. Uamsho har genomfört en rad prostestaktioner som lett till våldsamheter i staden Zanzibar. Uamsho misstänks ligga bakom en rad syraattacker, mordbränder, sprängdåd med mera. Flera människor har dödats i våldsamheterna (se Kalendarium). Radikal islamism på Zanzibar Det finns också spänningar mellan sekulära och radikala muslimer. De senare har i Dar es Salaam letts av shejk Ponda Issa Ponda, som tagit över moskéer och anklagat moderata muslimska ledare för att tjäna den otrogna regeringen. När Ponda gripits av polisen har protester från hans anhängare ofta lett till våld mellan muslimer och kristna. Islamisterna har anklagats för att få stöd från bland annat Saudiarabien, som har finansierat muslimska skolor på Zanzibar. Samtidigt har Tanzanias regering använt antiterror- och presslagstiftning för att stänga muslimska skolor och muslimska medier. På Zanzibar tillåts särskilda muslimska domstolar för familjerätt. Regeringens planer på att utsträcka den ordningen till fastlandet ledde 2015 till protester från kristna ledare. Andra religiösa grupper Traditionella afrikanska trosuppfattningar lever kvar hos många tanzanier, även bland kristna och muslimer. Särskilt utbredd är tron på andeväsen ofta förfädernas andar och på att dessa kan bringa hjälp och stöd eller sjukdom och olycka. Naturfenomen, som åska, anses vara gudomliga manifestationer. Även tro på magi är vanligt. Trots att det varit förbjudet ända sedan kolonialtiden utövas svart magi och trolldom. Traditionella medicinmän förbjöds verka 2009 efter det att en lång rad mord begåtts på albiner, vars kroppsdelar anses besitta magiska krafter. I början av 2015 grep polisen hundratals medicinmän som trots förbudet hade fortsatt med sin verksamhet. I Tanzania finns också mindre grupper av hinduer och buddister, främst inom de asiatiska minoriteterna, samt anhängare av religionen bahai. Utbildning Barnen i Tanzania ska börja skolan vid sju års ålder. Skolgången är obligatorisk i sju år och därefter kan eleverna fortsätta till frivilliga påbyggnadsstudier, indelade i två stadier på fyra respektive två år. Stora problem för skolorna är en allvarlig brist på såväl lärare som undervisningsmaterial. Efter självständigheten 1961 satsade Tanzania stora resurser på utbildning, men när landets ekonomi försämrades under 1990-talet drabbades skolväsendet hårt. Bara omkring hälften av barnen gick då i grundskolan, och till påbyggnadsstadiet fortsatte endast var tjugonde elever. Andelen läs- och skrivkunniga i befolkningen sjönk kraftigt. 5/45

6 Sedan Tanzania fått en del av sin stora utlandsskuld avskriven (se Ekonomisk översikt) började regeringen 2001 att avskaffa avgifterna i grundskolan. Det ledde till att miljontals nya elever strömmade till, och mycket undervisning fick hållas utomhus i akut brist på lokaler. Även lärarbristen var stor och det förekom att uppemot 200 barn fick samsas i en klass. Numera är situationen bättre. Nästan alla barn börjar skolan och ungefär var tredje elev går vidare till påbyggnadsstadiet hade de statliga grundskolorna i genomsnitt 66 elever per klassrum. Antalet skolor motsvarande högstadiet trefaldigades i antal mellan 2005 och Kvaliteten på undervisningen är dock fortfarande låg och bristen på läroböcker, skolbänkar, toaletter och rent vatten är stor. Dessutom är aga vanligt förekommande. Även om skolavgifterna är borttagna måste eleverna fortfarande betala för skoluniformer, böcker, skolmat med mera. Universitetet i Dodoma öppnades 2007 och är landets största lärosäte för högre studier. Läsåret 2014/2015 var omkring studenter inskrivna där. Det finns ytterligare ett 20-tal universitet, bland annat i Dar es Salaam, och ett stort antal högskolor med lärarutbildning och andra yrkesförberedande studier. År 2014 fick närmare studenter statliga studielån. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 83,5 procent (2013) Antal elever per lärare i grundskolan 43,4 (2013) Läs- och skrivkunnighet 67,8 procent (2010) Kostnader för utbildning i andel av BNP 3,5 procent (2014) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 17,3 procent (2014) Kultur I Tanzania har den folkliga kulturen en stark förankring i samhället. Muntliga berättelser, sagor, myter, ordspråk och gåtor är viktiga källor till människors historia och de hjälper till att överföra kunskap mellan generationerna. Musik, dans och konsthantverk är också betydelsefulla kulturyttringar. Dans och musik är viktiga inslag såväl i vardagslivet som vid fester och högtidliga ceremonier. På fastlandet används ofta trummor av olika slag. På Zanzibar spelas tarab, en musikform som uppstod i mötet mellan arabisk och afrikansk musik och där rytm-, sträng- och klaviaturinstrument används. Tanzania är även känt för konsthantverk i form av dekorerade nyttoföremål och smycken. Träskulpturer, som ursprungligen härstammar från makondefolket i södra Tanzania och norra Moçambique, är populära turistsouvenirer. Poeten Shaaban Robert ( ) brukar räknas som den främste författaren på swahili. Han behandlade ämnen som nationalism och kolonialism. Hans versromaner heter Kufikirika och Kusadikika, vilket är namn på fiktiva länder. Haji Gora Haji (1933 ) är en poet från Zanzibar som också skriver på swahili. 6/45

7 Bibelöversättaren Aniceti Kitereza ( ) skrev en episk berättelse om tre generationer på sitt modersmål kikerewe och översatte den själv till swahili innan den blev utgiven. Romanen har publicerats på flera europeiska språk och har på svenska titeln Regnmakarens barn. Den kvinnliga förläggaren Elieshi Lema har skrivit flera barnböcker samt den uppmärksammade kärleksromanen Bränd jord, som även publicerats på svenska. Massmedier Tanzanisk lagstiftning garanterar inte press- och yttrandefrihet, men mediernas möjligheter att verka fritt har ökat avsevärt sedan landet övergick till demokrati med flerpartisystem Samma år avskaffades det statliga mediemonopolet, och sedan dess har flera oppositionella tidningar och tidskrifter startats. Sedan början av 2010-talet har dock medieklimatet åter försämrats. På senare tid har det hänt att regeringskritiska tidningar, främst swahilispråkiga, har förbjudits av myndigheterna. Journalister har gripits av polisen, hotats, misshandlats och till och med dödats dödades TV-reportern Daudi Mwangosi av polis sedan han kritiserat poliskåren för att ha gripit en journalistkollega mördades radiojournalisten Issa Ngumba efter det att han publicerat ett granskande reportage om en lokalt inflytelserik markägare. År 2012 förbjöd regeringen den swahilispråkiga undersökande veckotidningen MwanaHalisi. Hösten 2015 fick dock tidningen tillbaka sitt utgivningstillstånd sedan en domstol efter en utdragen rättsprocess slagit fast att regeringsbeslutet mot MwanaHalisi var felaktigt. Den Kenyabaserade veckotidningen The East African förbjöds i Tanzania 2015 sedan den publicerat en satirteckning föreställande president Jakaya Kikwete. Samma år ledde medieprotester till att regeringen drog tillbaka ett lagförslag om att statstjänstemän riskerade 15 års fängelse om de avslöjade information som inte var i allmänhetens intresse. Ett stort antal tidningar och tidskrifter ges ut på engelska och/eller swahili. Många av tidningarna ägs av staten eller av affärsmän med nära band till regeringspartiet CCM. Bland de engelskspråkiga tidningarna kan nämnas den statsägda The Daily News och The Guardian, som tillhör den dominerande, CCM-vänliga mediegruppen IPP. Samma grupp äger också Nipashe, som är en populär swahilispråkig tabloidtidning. Uhuru är CCM:s swahilispråkiga partiorgan. Det oppositionella mediehuset Mwananchi Communications ger ut den swahilispråkiga dagstidningen Mwananchi, engelskspråkiga The Citizen och sporttidningen Mwanaspoti. De IPP-ägda veckotidningarna Business Times och Financial Times räknas som två av landets främsta tidningar. TV började sändas på fastlandet först i början av 1990-talet, medan Zanzibar har haft en statsägd TV-kanal sedan Numera sänder såväl ett statligt TV-bolag som flera privatägda på fastlandet. TV-sändningarna når dock inte ut till hela befolkningen, så radion är många tanzaniers viktigaste informationskälla. Det finns mellan 80 och 90 radiostationer, men det fåtal av dem som når hela landet anses gynna CCM. Exempel på statsägda radiostationer är Tanzania Broadcasting Corporation Radio och Sauti ya Tanzania-Zanzibar, medan Radio Free Africa, Radio Uhuru, Radio Tumaini (katolsk), Clouds FM (för ungdomar) och Radio One är privata. Användandet av internet nästan hundrafaldigades mellan millennieskiftet och 2014, då omkring var femte tanzanier hade tillgång till nätet, i huvudsak via mobiltelefon. Regeringen har gjort betydande investeringar i fibernät, vilket sänkt kostnaderna för internet och mobiltelefoni. FAKTA MASSMEDIER 7/45

8 Pressfrihetsindex 28,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 62,8 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 4,9 (2014) Äldre historia Tanzania är kanske världens äldsta bebodda land och hade tidigt en rik blandning av folkgrupper, som genom historien lärde sig leva och arbeta tillsammans. Det gemensamma språket swahili är ett resultat av senare tiders kulturmöten. Araber, portugiser och tyskar är några av de folk som sedan medeltiden anlänt till kusten eller öarna för att kolonisera, missionera eller bedriva handel. Först på 1900-talet inleddes den frihetskamp som resulterade i det självständiga Tanganyika Det kan ha funnits människor i det område som nu är Tanzania längre tillbaka i tiden än någon annanstans. I gravsänkan Great Rift Valley har arkeologer funnit lämningar av så kallade förmänniskor (australopithecus afarensis) som anses ha levt där för tre, fyra miljoner år sedan. Flera fynd av senare förmänniskor, som levde som jägare och samlare för uppskattningsvis två miljoner år sedan, har också gjorts i området. Redan i förhistorisk tid fanns troligen bebyggelse längs nuvarande Tanzanias kuster och på slättlandet i norr. På det tanzaniska fastlandet möttes tidigt många olika folkgrupper och blandades upp med varandra, vilket är bakgrunden till de relativt få etniska konflikterna idag (se Befolkning och språk). Slavhandel på Zanzibar Kustfolken drogs efter hand in i den växande handeln till sjöss. På 700-talet e Kr började sjöfarande araber kolonisera kusten och sprida islam. Under medeltiden hade städerna på Afrikas östkust handelsutbyte med Persien, Indien och Kina. Imponerande ruiner av handelsstäder, till exempel Kilwa i söder, vittnar om arabernas välde. I början av 1500-talet splittrades den arabiska kustcivilisationen av portugiserna, som upprättade handelsstationer längs sjövägen till Indien. Men så småningom återtog araber från Oman herraväldet över kusten norr om Moçambique. Det var främst efterfrågan på slavar och elfenben som gjorde Östafrika ekonomiskt intressant. I slavkaravanernas spår spreds kustspråket swahili till Östafrikas inland. År 1840 flyttade sultanen av Oman sin huvudstad till det strategiskt belägna Zanzibar, där Stone Town (se Turism) hade börjat byggas. Zanzibar blev navet i slavhandeln mellan Afrika och Asien, och i mitten av 1800-talet passerade omkring slavar ön varje år. I Stone Town satt män, kvinnor och barn fångna och piskades blodiga för att sedan prissättas efter sin förmåga att uthärda smärta. Den ökände slavhandlaren Tippu Tib ledde expeditioner med tusentals man till inlandet, där hövdingar sålde sina underlydande. Dessa tvingades sedan bära elfenben till kusten, innan de själva såldes på Zanzibars slavmarknad. Fastlandet blir tyskt, öarna brittiska 8/45

9 Även européer deltog till en början i slavhandeln, men de övergick under 1800-talet till handel med jordbruksprodukter. I mitten av århundradet anlände de första kristna missionärerna. Flera av de stora upptäcktsfärder som européerna företog under 1800-talet för att försöka finna Nilens källor utgick från Zanzibar och kustlandet, kallat Tanganyika. När den skotske läkarmissionären och upptäcktsresanden David Livingstone fick sina kommunikationsvägar avskurna av arabiska slavhandlare, sändes flera expeditioner ut för att söka efter honom fann den amerikanske tidningsmannen Henry Morton Stanley honom i Ujiji vid Tanganyikasjön och lär ha yttrat de berömda orden: Doctor Livingstone, I presume? ( Doktor Livingstone, förmodar jag? ). Slavhandeln på Zanzibar upphörde först 1897, delvis tack vare Livingstones insatser. När de europeiska stormakterna 1884 möttes i Berlin för att dela upp Afrika mellan sig blev det nuvarande tanzaniska fastlandet tyskt, medan Zanzibar och Pemba 1890 blev brittiskt protektorat. Tyskarna styrde sin koloni Tyska Östafrika med stora svårigheter och slog hårdhänt ned flera uppror. Maji-majiupproret krävde mellan och afrikaners liv. När sultanatet Zanzibar blev brittiskt protektorat var det meningen att britterna bara skulle sköta öarnas utrikespolitik. Men de tog gradvis över alla funktioner och 1913 införlivades Zanzibar i raden av brittiska kolonier. Tanganyika blir självständigt Efter första världskriget förlorade Tyskland sin östafrikanska koloni. Tanganyika gjordes till ett mandat under Nationernas förbund (FN:s föregångare) med Storbritannien som förvaltare. Det brittiska styret fortsatte även efter andra världskriget, då territoriet omvandlades till ett förvaltarskapsområde under FN:s överinseende. Kampen för självständighet från britterna inleddes på 1920-talet. Ett antal utbildade afrikaner grundade 1929 Tanganyikas afrikanska förbund (TAA), som ledde motståndet mot att vita immigranter gavs jordbruksmark och att afrikanerna hindrades från att delta i det politiska och ekonomiska livet. TAA:s främsta mål var att även svarta skulle få rösträtt. Efter andra världskriget tog oppositionen mot kolonialmakten fart. TAA:s ledare Julius K Nyerere omvandlade 1954 organisationen till ett politiskt parti, Tanganyikas afrikanska nationella förbund (Tanganyika African National Union, Tanu), som snart vann ett brett folkligt stöd. Tanus mål var ett självständigt och demokratiskt Tanganyika. Britterna hade vid tiden för partiets bildande redan börjat ge efter för de kraven. I allmänna val 1959 och 1960 vann Tanu samtliga mandat utom ett i nationalförsamlingen gavs Tanganyika självständighet inom Samväldet, som samlar Storbritannien och före detta brittiska kolonier. Modern historia Tanzania bildades 1964 som en union mellan Tanganyika på fastlandet och ögruppen Zanzibar. Ett år senare blev landet en enpartistat, med "socialism på afrikanska villkor" som politisk riktning. Tanken var att detta skulle lyfta ekonomin, men istället slogs det gamla jordbrukssamhället sönder och matproduktionen sjönk. Under 1990-talet infördes flerpartisystem och marknadsekonomi. Årtiondet därpå utbröt våldsamma politiska motsättningar på Zanzibar, vilka dock kunde lösas med förhandlingar. 9/45

10 Självständighetskampens ledare Julius Nyerere, kallad läraren (på swahili mwalimu), blev det självständiga Tanganyikas första premiärminister Året därpå valdes han med nästan totalt väljarstöd till landets första president. Nyereres parti Tanu (se Äldre historia) dominerade helt på fastlandet. På Zanzibar var motståndet mot den brittiska kolonialmakten splittrat i flera grupper. I de val som drevs igenom i juli 1963 fick det afrikanska Afro-Shirazipartiet majoritet i parlamentet, men den koalitionsregering som bildades kom att ledas av det arabiska Zanzibars nationalistparti. Ett halvår senare blev Zanzibar ett självständigt sultanat gjorde öarnas afrikanska befolkning uppror mot araberna. Det blev en blodig uppgörelse som slutade med sultanens flykt till England. Zanzibar utropades till socialistisk republik med Abeid Karume, ledare för Afro- Shirazi, som statschef. Samtidigt skakades Tanganyika av en armérevolt. President Nyerere begärde militär hjälp från Storbritannien, vars trupper snabbt kväste upproret. Tanzania blir enpartistat I april 1964 undertecknades ett unionsavtal mellan Tanganyika och Zanzibar. Karume blev vicepresident i den nya unionen, som i oktober fick namnet Tanzania. Senare framkom uppgifter om att USA hade agerat för att neutralisera den Kubastödda socialistiska regimen på Zanzibar och få in öriket i en union med Tanganyika. En USA-stödd brittisk militär intervention var ett av de tänkta alternativen. Efter upproret fruktade nämligen USA att Zanzibar skulle bli Afrikas Kuba. En ny författning 1965 gjorde formellt Tanzania till en enpartistat. I valet samma år omvaldes Nyerere till president, vilket skulle komma att ske även 1970, 1975 och År 1967 antog Tanzania den så kallade Arushadeklarationen om socialism och självstyre ett dokument som skulle få stor inverkan på landets utveckling. Nyerere hade som mål att skapa socialism på afrikanska villkor. I Afrika står familjen och släkten i centrum, och Nyereres tanke var att hela samhället skulle fungera som en familj, där alla skulle arbeta för landets bästa. Utvecklingen skulle föras framåt genom folklig mobilisering, statliga företag och jordbrukskollektiv, så kallade ujamaa-byar (ujamaa betyder gemenskap). Självtillit var ett av nyckelorden. Arushadeklarationen stod länge som symbol för en afrikansk form av socialism. De första tio åren kunde regimen visa på flera framsteg. Människor fick tillgång till sjukvård och utbildning, och analfabetismen sjönk snabbt. Tanzanias utvecklingsmodell sågs som ett föredöme. Många länder i väst, inte minst Sverige, gav bistånd för att stödja utvecklingen. Ekonomisk kris och biståndsberoende År 1977 slogs Tanu och Afro-Shirazi samman till Revolutionära partiet (CCM). Det nya partiet kontrollerade snart all politisk aktivitet i landet via en effektiv organisation som sträckte sig ner till by- och kvartersnivå. Men landets ekonomi försämrades på 1970-talet, inte minst på grund av svår torka. Ett ingripande av tanzanisk militär i Uganda i slutet av decenniet blev kostsamt (se Utrikespolitik och försvar). När så världsmarknadspriset på kaffe sjönk blev den ekonomiska krisen akut. En del av problemet var att samhällsförändringarna gått för fort och varit för drastiska. Folk hade ryckts upp från sina förfäders åkrar för att i kollektiv bryta ny mark. Småbönderna kunde inte tvingas till kollektiv produktion, när de inte fick någon ekonomisk uppmuntran att odla mer än vad som behövdes i det egna hushållet. Produktionen hämmades också av krångliga regler, priskontroller och tung byråkrati. Korruption började breda ut sig. På samma gång pågick ett tyst förtryck av oliktänkande, men det uppmärksammades inte av omvärlden i skuggan av ännu mer hårdföra afrikanska diktaturer. 10/45

11 Istället för att utvecklas till ett oberoende afrikanskt föredöme i enlighet med Arushadeklarationen hade Tanzania blivit en symbol för ineffektiv centralstyrning och biståndsberoende. Givarländer ställde krav på avreglering av marknaden och på andra ekonomiska reformer. I valet till nationalförsamlingen 1980 visade tanzanierna sitt missnöje med utvecklingen när över hälften av ledamöterna, bland dem flera ministrar, röstades bort. Flerpartisystem införs 1985 efterträddes Julius Nyerere av sin vicepresident Ali Hassan Mwinyi från Zanzibar, som var mer välvilligt inställd till marknadsekonomi. Samtidigt ökade kritiken mot CCM:s totala kontroll över statsapparaten. Kraven på att de ekonomiska reformerna skulle följas av politiska förändringar växte drog CCM i gång en kampanj mot korruption i staten, och regeringen ommöblerades. Samma år bildades i London organisationen Tanzanias demokratiska forum, som krävde flerpartisystem. I presidentvalet 1990 var Mwinyi dock enda kandidat, och på Zanzibar var Salmin Amour enda kandidat. Flerpartisystem föreslogs av en särskild kommission 1991, och året därpå godkände nationalförsamlingen ett tillägg till författningen med den innebörden. För att motverka en söndring av landet beslöts att varje ny politisk organisation måste ha stöd både på fastlandet och på Zanzibar samt stå fri från etniska och religiösa band. Ändå skärptes spänningarna mellan Zanzibar och fastlandet 1993, sedan öns regering på egen hand förberett medlemskap i en internationell islamisk organisation. Enligt författningen är utrikespolitik en angelägenhet på unionsnivå. Dessutom ska stat och religion vara skilda åt. Krisen avvärjdes men relationerna mellan unionens båda delar tog skada. De första verkliga flerpartivalen ägde rum 1995, då president- och parlamentsval hölls samtidigt. CCM vann fyra femtedelars majoritet i nationalförsamlingen, och Förenade medborgarfronten (CUF) blev största oppositionsparti. I presidentvalet segrade CCM-kandidaten Benjamin Mkapa, som försökte bekämpa den utbredda korruptionen inom den offentliga sektorn. Kampen drevs dock inte tillräckligt långt. Sprängdåd mot ambassader I valrörelsen på Zanzibar 1995 hade många CUF-anhängare utsatts för våld från CCM-sympatisörer, och regeringspartiet misstänktes ha vunnit valet genom fusk. I protest bojkottade CUF arbetet i parlamentet. CUFmedlemmar greps av polis, torterades, anklagades för påhittade brott och fängslades. Många förlorade sina jobb och fick hemmen förstörda, barnen avvisades från skolan och åtskilliga flydde till fastlandet. Efter påtryckningar från biståndsgivare och med internationell medling slöts så småningom en uppgörelse mellan CCM och CUF, men löftena som gavs om stärkt demokrati och rättvisa val infriades inte. Parallellt med rivaliteten mellan fastlandet och Zanzibar ökade spänningen mellan landets kristna och muslimer dödades tre personer under våldsamma sammandrabbningar vid en moské i Dar es Salaam. Vissa ministrar gav oidentifierade islamiska stater skulden för att ha provocerat fram upploppen. Samma år exploderade en kraftig bomb vid den amerikanska ambassaden i Dar es Salaam. Elva människor dödades och ett sjuttiotal skadades. Ett liknande attentat genomfördes mot USA:s beskickning i Kenyas huvudstad Nairobi. USA lade skulden för dåden på muslimska terrorister med band till saudiern Usama bin Ladin. En egyptier och en tanzanier åtalades i Dar es Salaam och ytterligare misstänkta efterlystes. I oktober 1999 avled självständighetsledaren och landets förste president Julius Nyerere. Han blev 77 år. Benjamin Mkapa omvaldes som president för republiken år 2000, och i parlamentsvalet behöll CCM sin stora majoritet. Oppositionen var svag och splittrad efter Tanzanias många år som enpartistat. 11/45

12 Oroligheter på Zanzibar Valet på Zanzibar år 2000 fick ett bittert efterspel, när omfattande valfusk avslöjades. CUF krävde omval, men när valet bara gjorts om på några få platser installerades CCM:s Amani Abeid Karume son till en av Zanzibars tidigare ledare som president på öarna. I början av 2001 demonstrerade tiotusentals oppositionsanhängare på Zanzibar mot valfusket och krävde nyval på öarna. Protesterna blev våldsamma. Över 30 människor dödades och närmare 300 skadades när polis öppnade eld och använde tårgas. Tusentals flydde i båtar mot Kenya, men många av dem drunknade. Oppositionen och Amnesty International anklagade polisen för att ha använt sig av onödigt mycket våld, och givarländer hotade dra in bistånd. CCM och CUF kom överens om att se över vallagarna och tillsätta en oberoende utredning om dödsskjutningarna. Samtal om en framtida koalitionsregering inleddes, men protesterna mot CCM nådde fastlandet och Dar es Salaam. En författningsändring 2002 gav oppositionen fler platser i valkommissionen. När utredningen av dödsskjutningarna var klar samma år hävdade oppositionsledare att dödssiffran var dubbelt så hög som de 31 personer rapporten angav. Under Mkapas sista presidentperiod kom allt starkare internationell kritik mot regeringens bristande kontroll över korruption och diamantsmuggling. Mkapa kritiserades även för sitt stöd till president Robert Mugabes regim i Zimbabwe och för att ha beställt ett dyrt jetplan för presidentämbetets räkning. Våldsamt val på Zanzibar I oktober 2005 hölls president- och parlamentsval till Zanzibars inre självstyre. Av fruktan för nya oroligheter övervakades valen av ett säkerhetsuppbåd på man. Oppositionen hävdade åter valfusk, afrikanska observatörer godkände valet men de amerikanska var kritiska. Både regering och opposition hävdade att de hade segrat, men enligt valkommissionen hade president Karume valts om. I parlamentsvalet tog CCM alla mandat på huvudön, medan CUF tog alla mandat på Pemba. Resultatet möttes av misstro och protester, och våldsamheter följde. Flera dödsoffer uppgavs ha krävts. Oppositionen beslöt bojkotta arbetet i örikets parlament. Tanzanias nationella val hölls i december samma år. Enligt författningen fick president Mkapa inte ställa upp för en tredje period. CCM:s kandidat i presidentvalet blev Jakaya Mrisho Kikwete, tidigare utrikesminister och finansminister. Kikwete segrade stort, och i det nationella parlamentsvalet fick CCM över två tredjedelar av rösterna. Valdagen blev lugn, förutom på Zanzibar där oppositionsanhängare drabbade samman med polis. Trots oppositionens anklagelser om valfusk tillträdde Kikwete som ny unionspresident. Sju kvinnliga ministrar togs in i regeringen, där Edward Ngoysi Lowassa blev premiärminister. Kikwete lovade fortsätta den marknadsliberala politiken och kampen mot korruptionen. Kritiker ifrågasatte dock hans vilja att rensa upp inom det egna partiet. Kikwete valdes 2006 till partiledare för CCM och placerade egna anhängare på nyckelposter röstade parlamentet för en ny lag, avsedd att stärka kampen mot korruption. Oron på Zanzibar hölls nere genom stor polisiär och militär närvaro, men konflikten mellan CCM och CUF förblev olöst. CUF:s anklagelser om valfusk samt krav på maktdelning avvisades av den lokala CCMledningen, och CUF:s bojkott av parlamentet fortsatte inledde dock de båda partierna nya diskussioner på nationell nivå i syfte att hitta en varaktig lösning på krisen. Korruptionsskandal i regeringen Misstankar om fortsatt korruption inom regeringen drev fram en parlamentarisk utredning, som avslöjade att ett amerikanskt kraftbolag favoriserats av kretsar inom regeringen. Premiärminister Lowassa och två andra ministrar avgick i början av 2008, även om de hävdade att de var oskyldiga. Presidenten upplöste regeringen, 12/45

13 och Mizengo Pinda tog över som ny premiärminister. På Zanzibar skedde en stegvis politisk försoning under ledning av självstyrets president Karume, som verkade för att bryta dödläget. I slutet av 2009 hävde CUF bojkotten mot öns parlament i förberedelse för parlamentsvalet året därpå. I en folkomröstning 2010 godkände Zanzibars invånare ett förslag till grundlagsändring: de två största partierna skulle efter valet samma år bilda en lokal koalitionsregering och utse var sin vicepresident. I valet till unionsparlamentet 2010 bjöd oppositionen betydligt starkare motstånd än tidigare. CCM vann visserligen klart (se Kalendarium), men det konservativa Partiet för demokrati och framsteg (Chadema) gick fram starkt och övertog CUF:s position som största oppositionsparti. Parallellt med parlamentsvalet omvaldes Kikwete som Tanzanias president men fick stöd av bara drygt 60 procent jämfört med 80 procent fem år tidigare. Valdeltagandet sjönk också rejält till endast 42 procent. Liksom vid tidigare val kom anklagelser om valfusk, men enligt valkommissionen var oegentligheterna inte så allvarliga att de kunnat påverka resultatet. Koalitionsregering på Zanzibar I parlamentsvalet till det inre självstyret på Zanzibar samma år segrade CCM över CUF. I ögruppens presidentval vann CCM:s kandidat Ali Mohamed Shein med knapp marginal över CUF:s Seif Sharif Hamad: 50,1 procent av rösterna mot 49,1 procent. Till skillnad från tidigare våldsamma valrörelser blev valet på Zanzibar denna gång lugnt. CCM och CUF bildade en koalitionsregering för självstyret och utsåg var sin vicepresident. Denna kompromiss fungerade väl, främst tack vare den nye presidenten Sheins moderata politiska framtoning. Samregerandet på Zanzibar fick följder också för den nationella politiken, där CCM och CUF inledde samarbete i unionsparlamentet. Med sin bakgrund på det muslimska Zanzibar hade CUF tidigare haft svårt att få politiskt inflytande på fastlandet, trots en växande muslimsk stadsbefolkning som upplever sig marginaliserad. Det nya nationella samarbetet mellan CCM och CUF ledde i sin tur till splittring inom oppositionen, där Chadema och CUF tidigare hade samverkat. Chadema distanserade sig från CUF och stärkte sin profil som kritiker av CCM-regeringen. Politiskt system Republiken Tanzania är en union mellan det kristet dominerade fastlandet och det muslimska Zanzibar. Enligt författningen ska stat och religion vara skilda åt. Öriket Zanzibar har inre självstyre med egen konstitution, parlament, regering och president. Unionsparlamentet i Dodoma på fastlandet stiftar lagar för hela unionen och särskilt för fastlandet. Enligt författningen från 1977 är Tanzania en enpartistat, men genom tillägg 1992 infördes flerpartisystem. Det regerande Revolutionära partiet (CCM) har dock dominerat politiken även efter Den lagstiftande makten innehas av unionsparlamentet (nationalförsamlingen). Förutom att stifta lagar specifikt för fastlandet antar nationalförsamlingen även lagar om sådant som försvar, utrikespolitik och utrikehandel för hela unionen. I unionsparlamentet sitter både direktvalda ledamöter och representanter som 13/45

14 utnämnts av bland annat presidenten eller Zanzibars eget parlament. Antalet platser kan variera, men de valda ledamöterna ska alltid utgöra en majoritet. En förbestämd andel av mandaten ska reserveras för kvinnor. Efter valet 2010 hade nationalförsamlingen 357 ledamöter: 239 direktvalda, 102 kvinnor, 10 som nominerats av presidenten, 5 från Zanzibars parlament samt landets justitiekansler. Mandatperioden för ledamöterna är fem år. Val till nationalförsamlingen hålls samtidigt med presidentvalet (se nedan). Zanzibar har inre självstyre och antog en egen författning Ön har en egen regering och ett eget parlament (representanthuset) med beslutsrätt i frågor som rör Zanzibar och Pemba. Representanthuset har 50 valda ledamöter och 26 ledamöter som nomineras av bland annat kvinnoorganisationer. Val till representanthuset hålls vart femte år, samtidigt med det nationella president- och parlamentsvalet. Sedan en författningsändring 2010 delas makten i Zanzibar mellan öarnas två största partier. Dessa ska bilda koalitionsregeringar med var sin vicepresident. Den verkställande makten i unionen ligger hos presidenten, som kan inneha ämbetet i högst två femårsperioder. Presidenten är statsöverhuvud och överbefälhavare, och utser bland nationalförsamlingens ledamöter premiärministern och övriga ministrar i regeringen. Varje lag som antas av nationalförsamlingen måste godkännas av presidenten innan den kan träda i kraft. Ett lagförslag kan stoppas av presidenten som har vetorätt, men parlamentet kan upphäva ett presidentveto med två tredjedelars majoritet. Parlamentet kan även ställa presidenten inför riksrätt. Presidentposten brukar växla mellan en kristen och en muslimsk politiker. Ett arbete med att skriva om landets författning inleddes 2012, men det har försenats av politiska motsättningar, bland annat vill oppositionen till CCM att Tanzania ska bli en federation mellan två självstyrande enheter, fastlandet och Zanzibar. En folkomröstning om författningen planeras men datumet för denna har skjutits fram och är inte fastslaget (se vidare Aktuell politik). Politiska partier Tanzanias historia som enpartistat under närmare tre decennier (se nedan) har fått till följd att yngre och mindre partier har haft svårt att göra sig gällande. Revolutionära partiet (Chama Cha Mapinduzi, CCM) dominerar på den politiska scenen. Partiet skapades 1977 genom en sammanslagning mellan fastlandets enda parti, Tanu, och det enda partiet på Zanzibar, Afro-Shirazi (se Modern historia). CCM var fram till 2002 landets enda tillåtna parti och kontrollerade all politisk aktivitet genom sin organisation på lokal och regional nivå. Flera starka intresseorganisationer var också knutna till partiet, som även dominerade på arbetsplatser samt inom polisväsendet och militären. Även efter det att flerpartisystemet införts 1992 har CCM behållit sin auktoritära karaktär och det kan idag närmast betecknas som en maktapparat mer än en folkrörelse. Utvecklingen mot större politisk mångfald har gått trögt, och höga officerare och ämbetsmän identifierar sig fortfarande med regeringspartiet. CCM var från början ett socialistiskt parti men det för numera en alltmer marknadsinriktad politik. Inom partiet har fraktionsstrider utkämpats mellan reformivrare och traditionalister. CCM har varit indraget i en rad korruptionsskandaler, vilket bidragit till ökat stöd för oppositionen på senare år. Oppositionen var länge splittrad och svag men hade framgång i valet 2010 och lyckades skapa en fyrpartiallians inför valet i oktober Det var Chadema, CUF och två små partierna Nationella förbundet för demokrati(national League for Democracy, NLD) och Nationella konventet för uppbyggnad och reform (National Convention for Construction and Reform Mageuzi, NCCR-Mageuzi) som gick samman i valförbundet Koalitionen till författningens försvar (Umoja wa katiba ya wananchi, Ukawa). 14/45

15 Det konservativa Partiet för demokrati och framsteg (Chama cha Democracia na Maendeleo, Chadema) gick starkt fram i valet 2010, från 5 mandat 2005 till 48 mandat. Chadema har gjort kampen mot korruption till en huvudfråga. Förenade medborgarfronten (Chama Cha Wananchi, CCW, eller Civic United Front, CUF) grundades 1992 på Zanzibar. Partiet kan delvis beskrivas som liberalt, men bilden av CUF som ett muslimskt parti från Zanzibar har begränsat dess framgångar på fastlandet. Alla politiska partier måste ha kontor registrerade både på Zanzibar och på fastlandet. Det har beskurit oppositionens möjligheter att växa sig stark. Det är inte tillåtet att ställa upp i val som oberoende kandidat, och Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter har krävt att Tanzania ändrar författningen så att det blir möjligt. Rättsväsen Rättssystemet har blivit mer oberoende av makthavarna sedan enpartistaten upphörde 1992, men det är fortfarande ineffektivt och plågat av korruption. I landet finns en rad lokala domstolar och distriktsdomstolar. Högsta domstolens ledamöter utses av presidenten och innehar sina poster tills de går i pension. Även Högsta domstolens beslut kan överklagas i en särskild appellationsdomstol. På fastlandet kombineras brittisk lagstiftning med östafrikansk sedvanerätt och islamisk lag (sharia). Zanzibar har ett eget rättsväsen, där särskilda domstolar (khadi) dömer i familjefrågor och tillämpar islamisk lag. De lyder dock under det sekulära domstolsväsendet. Människorättsorganisationer har kritiserat Tanzanias poliskår för att ha begått grova övergrepp, till exempel för att ha skjutit ihjäl människor vid demonstrationer. Rapporter finns också om att tortyr förekommer dödades 13 civilpersoner av polis och militär i samband med räder mot tjuvjakt. Många tanzanier har gripits på grund av sina åsikter, särskilt på Zanzibar (se Modern historia), och de har vägrats försvarsadvokat. Våldtäktsmän går ofta fria. Dödsstraff utdöms för högförräderi och mord. Den senaste avrättningen verkställdes FAKTA POLITIK Officiellt namn Jamhuri ya Muungano wa Tanzania/ United Republic of Tanzania/Förenade republiken Tanzania Statsskick republik Statschef president John Magufuli (2015 ) Regeringschef premiärminister Kassim Majaliwa (2015 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Revolutionära partiet (CCM) 253, Chadema 70, Förenade medborgarfronten (CUF) 41 (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Revolutionära partiet (CCM) 259, Chadema 48, Förenade medborgarfronten (CUF) 36 (2010) Valdeltagande drygt 67 procent i parlamentsvalet 2015 Kommande val president - och parlamentsval 2020 Aktuell politik 15/45

16 Det regerande Revolutionära partiet (CCM) har dominerat tanzanisk politik sedan det bildades CCM behärskar fastlandet, medan oppositionen har sitt fäste i den muslimskt dominerade ögruppen Zanzibar. Under senare år har dock det folkliga stödet för oppositionen ökat också på fastlandet. Ändå vann CCM:s kandidat John Magufuli presidentvalet CCM:s maktinnehav framstod som ohotat i decennier, men i valet till unionsparlamentet 2010 förlorade regeringspartiet många röster till oppositionen (se Modern historia). Det var framför allt Partiet för demokrati och framsteg (Chadema) som gick starkt fram med hård kritik mot regeringens inblandning i en rad korruptionsskandaler. President Jakaya Kikwete omvaldes med bred marginal i det presidentval som hölls samtidigt. Kikwetes ställning försvagades dock under hans andra femårsperiod, då korruptionsanklagelser tvingade fram en rad regeringsombildningar. Presidenten försvagades också av en politisk strid kring ett förslag till ny författning som regeringen lade fram Oppositionen kunde förenas i ett motstånd mot förslaget. CCM-motståndarna krävde att Tanzania i en ny författning ska bli en federation mellan fastlandet och Zanzibar, där båda delarna har likvärdigt självstyre. Detta motsatte sig CCM. Oppositionen samlar sig inför valet 2015 Kikwete och CCM hade hoppats på nationell samling bakom en ny författning. Men regeringen presenterade till slut ett så urvattnat förslag att det möttes av starka protester, som leddes av författningskommissionens ordförande och skapade motsättningar även inom CCM. År 2014 gick Chadema, Förenade medborgarfronten (CUF) och de två små oppositionspartierna Nationella förbundet för demokrati (NLD) och Nationella konventet för uppbyggnad och reform (NCCR-Mageuzi) samman i valförbundet Koalitionen till försvar av författningen (Ukawa). Därmed tycktes oppositionen lyckas samla sig inför president- och parlamentsvalet den 25 oktober Regeringen planerade att genomföra en folkomröstning om den nya författningen i april 2015, men det starka motståndet gjorde att den måste senareläggas. Det innebar att konflikten om författningen blev en stridsfråga i höstens valrörelse. Ukawa utsåg överraskande den förre premiärministern och CCM-politikern Edward Lowassa till sin kandidat i presidentvalet. Den folkligt populära Lowassa hade tidigare betraktats som en möjlig kandidat för CCM, men han hade förlorat en intern maktkamp och därefter fått fiender inom partiet. Lowassa tillhörde nu Chadema. Därmed tycktes oppositionen för första gången på allvar kunna utmana CCM. Lowassa orsakade dock splittring inom oppositionsalliansen. Två tidigare presidentkandidater, CUF-ledaren och Chademas generalsekreterare, lämnade sina poster i protest mot Lowassas kandidatur. Den nyvunna samarbetsviljan i oppositionen verkade vila på bräcklig grund. Strider inom CCM CCM utsåg arbetsmarknadsministern John Magufuli till sin presidentkandidat och som vicepresidentkandidat valdes en kvinna från Zanzibar, Samia Hassan Suluhu. Magufuli hade anseende som en okorrumperad politiker, vilket CCM hoppades skulle hjälpa regeringssidan att bemöta oppositionens anklagelser om korruption i regeringskretsen. 16/45

17 Lowassa hade tvingats avgå som premiärminister 2008 på grund av korruptionsanklagelser mot hans regering (se Modern historia). Han nekade till anklagelserna och hade sedan dess legat i fejd med CCM-regeringen och president Kikwete uppmanade CCM-ledningen Lowassa att lämna partiets verkställande utskott. Kritiken mot CCM om korruption och maktmissbruk har dock fortsatt. Växande inkomster från olja och naturgas göder mutkulturen stoppade en rad givarländer, däribland Sverige, sitt bistånd till Tanzania sedan korruption avslöjats inom det statliga energibolaget. Premiärminister Mizengo Pinda uppmanades avgå, men han valde att sitta kvar och istället avskeda tre andra ministrar. Givarländerna återupptog biståndet Skandalerna har skapat konflikter inom CCM, främst mellan traditionellt socialistiska krafter och reformanhängare som vill ha en snabbare marknadsekonomisk omdaning med avregleringar och privatiseringar. Den sittande presidenten Kikwete fick inte ställa upp för omval 2015 då tanzaniska presidenter i enlighet med författningen endast kan väljas om en gång. President- och parlamentsval 2015 Under höstens valrörelse satte presidentkandidaterna en rad frågor i fokus, exempelvis den svåra elbristen, behovet av att fler tanzanier får tillgång till rent vatten samt tuffare tag mot korruptionen. Opinionsmätningar visade på att valresultatet skulle bli jämnt mellan CCM och Ukawa. Valdagen var relativt lugn, med endast sporadiska utbrott av oroligheter. Valdeltagandet såg ut att bli högt. Den 28 oktober meddelade dock valkommissionen på Zanzibar att valet till ögruppens egen president och eget parlament hade ogiltigförklarats på grund av en rad oegentligheter. Bland annat hade ungdomar invaderat flera vallokaler, fusk med valsedlar hade förekommit och valfunktionärer hade hamnat i slagsmål med varandra. Dessutom hade CCM:s lokala presidentkandidat Ali Mohamed Shein utropat sig till segrare innan det officiella resultatet hade meddelats. Det slutgiltiga resultatet av presidentvalet visade att CCM:s Magufuli fått 58 procent av rösterna mot 40 procent för Lowassa. Därmed behöll CCM presidentmakten. Ukawa med Lowassa i spetsen ifrågasatte valresultatet och hävdade att valfusk förekommit. John Magufuli installerades på presidentposten i november samma år. Samia Suluhu Hassan blev landets första kvinnliga vicepresident. Senare samma månad valdes Kassim Majaliwa till ny premiärminister. I mars 2016 gjordes valet på Zanzibar om men bojkottades då av oppositionen. Följden blev att Shein vann stort, liksom att CCM fick en total dominans över det lokala parlamentet. Omvalet kritiserades av västländer för att det genomfördes innan konflikten på ön var löst. USA fryste en del bistånd i protest. Magufuli gick ut hårt som president och avskedade tusentals tjänstemän som ansågs korrumperade eller inte arbetade tillräckligt hårt. Löner till över så kallade spökarbetare, anställda som inte finns, slutade att betalas ut. Planer på nya gruvlagar gjorde att han hamnade i konflikt med gruvbolaget Acacia som anklagades för att lurat staten på flera miljarder dollar. Lagarna skulle tvinga bolag inom gruv- och energisektorn att omförhandla sina kontrakt. Kritiker varnade för att presidenten höll på att bli allt mer auktoritär, bland annat har oppositionspartierna förbjudits att hålla offentliga möten. Samtidigt har Magufuli höga opinionssiffror. Läs mer om händelseutvecklingen i Kalendarium. 17/45