SÄSONGSPREMIÄR. TORSDAG 7 SEPTEMBER 2017 kl DE GEERHALLEN NORRKÖPING FREDAG 8 SEPTEMBER 2017 kl CRUSELLHALLEN LINKÖPING

Transkript

1 SÄSONGSPREMIÄR TORSDAG 7 SEPTEMBER 2017 kl DE GEERHALLEN NORRKÖPING FREDAG 8 SEPTEMBER 2017 kl CRUSELLHALLEN LINKÖPING Introduktioner kl med Richard Michelin R STRAUSS Don Juan SJOSTAKOVITJ Cellokonsert nr 1 BEETHOVEN Symfoni nr 3 Eroica Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Christian Kluxen Solist Gabriel Schwabe cello Konsertmästare Henrik Jon Petersen Välkommen till Norrköpings Symfoniorkester! Checka gärna in, ta bilder i foajé och konsertsal och berätta att du är här! Innan konserten börjar ber vi dig dock stänga av telefon och kamera, eftersom ljuset från skärmar stör både publik och artister. Under konsert är fotografering och ljudupptagning ej tillåten. I applådtacket går det bra att ta bilder igen. Hoppas du får en riktigt fin konsertupplevelse med oss!

2 Christian Kluxen Christian Kluxen föddes 1981 i Köpenhamn av dansk-tyska föräldrar. Han började sin musikaliska utbildning som sjuåring och har dirigerat sedan femtonårsåldern. Han utbildades i Köpenhamn och Zürich och har följt masterclasses för Jorma Panula, Neeme Järvi, Paavo Järvi och Bernard Haitink avslutade han en treårig anställning som assisterande dirigent vid Royal Scottish National Opera och därefter har han tack vare sitt mogna och intelligenta musicerande blivit en mycket uppskattad gästdirigent världen över. Säsongen 2014/15 utsågs Kluxen till en av Dudamel Fellows för Los Angeles-filharmonikernas pedagogiska konserter i Walt Disney Concert Hall. Kluxen har dirigerat en lång rad symfoniorkestrar i Norden: Danska radions orkester och orkestrar i flera danska städer, Göteborg, Malmö, Trondheim, Åbo, Helsingborg, Gävle och Jönköping. Det är nu fjärde gången han dirigerar SON. Vidare kan nämnas Concertgebouw i Amsterdam, Philharmonia Orchestra London, orkestrar i Strasbourg, Georgien, Dublin, Nederländska filharmonin, Royal Philharmonic, Victoria Symphony i Kanada. Vid Nordnorska Operan har han dirigerat föreställningar av Strauss Ariadne auf Naxos, Läderlappen i Aarhus, Madam Butterfly på Det Kongelige i Köpenhamn och Trollflöjten i Komische Oper i Berlin. Bland de solister han samarbetat med kan nämnas Andreas Brantelid, Gary Hoffman, Olga Kern, Benjamin Schmid och John Lill. Christian Kluxen har två gånger mottagit Arne Hammelboe studiestipendium, som delas ut av den danska dirigentföreningen, och 2007 erhöll han Jacob Gades stora pris, som möjliggjorde ett års studier i New York tilldelades han det prestigeladdade Gladsaxe Musikpris. Gabriel Schwabe På kort tid har Gabriel Schwabe fått rykte om sig att vara en av sin generations allra främsta cellister. Gabriel har tysk-spanska föräldrar och studerade i Berlin för Catalin Ilea och för Frans Helmerson vid Kronbergakademin. Han har också tagit starka intryck av musiker som Janos Starker, Gary Hoffmann och Gidon Kremer. Han har vunnit ett stort antal nationella och internationella tävlingar, bland andra Grand Prix Emanuel Feuermann och Concours Rostropovich i Paris vann han det attraktiva Pierre Fourner Award i London. Ledande kritiker har prisat hans scennärvaro, uttrycksfulla tolkningar och tekniska skicklighet när han framträtt med orkestrar som London Philharmonia, Nordtyska radions filharmoniker, Berlins radiosymfoniker och dirigenter som Marek Janowski, Eivind Gullberg-Jensen, Dennis Russel- Davis och Michael Sanderling. Han är också en välsedd gäst vid olika musikfestivaler som

3 Jerusalem Chamber Music Festival, Kronberg Cello Festival och Amsterdam Biennale, där han framträtt tillsammans med musiker som Christian Tetzlaff, Daniel Hope och Lars Vogt gav han sin första solorecital i Wigmore Hall i London. Sedan 2012 är han konstnärlig ledare för den ansedda kammarmusikserien Resonanzen i tyska Siegburg signerade Gabriel Schwabe ett exklusivkontrakt med skivbolaget Naxos, där han spelat in Brahms cellosonater, och där hans inspelning av Saint-Saëns samtliga cellokonserter tillsammans med Malmö symfoniorkester kommer att släppas under Gabriel Schwabe spelar på ett utsökt italienskt instrument byggt i Brescia omkring RICHARD STRAUSS ( ) Don Juan op 20 (17 ) Richard Strauss fick det första infallet till orkesterdikten Don Juan när han i juli 1885 i Frankfurt såg Paul Heyses drama Don Juans Ende, men den direkta inspirationen var Nikolaus Lenaus diktdrama från Musiken komponerades mellan hösten 1887 och följande sommar och Strauss uruppförde själv sitt verk under en konsert i Weimar den 11 november I ett brev meddelade den 24-årige ynglingen sin far att det hela var jättekul. Strauss hade redan hittat den överdådiga instrumentationsförmåga som skulle utmärka resten av hans rika orkesterproduktion. Men frågan är om han någonsin överträffade vitaliteten och styrkan i denna symfoniska dikt. De tidigare verken Aus Italien och Macbeth är klart distanserade, och senare kan bara Till Eulenspiegel mäta sig med briljansen. När Don Juan trycktes 1890 lät Strauss tre avsnitt ur Lenaus dikt citeras i partituret, och dessa partier skulle vara verkets enda presentation i programbladen. Även dessa citat tyckte han senare var helt onödiga. Och visst kan man ta till sig musiken utan att ha läst en rad av Lenau. Strauss vill ut och iväg till nya erövringar så länge ungdomens heta puls slår. Som dirigent i München kände sig den unge, otålige tonsättaren instängd. Han längtade efter konstnärlig frihet och att befrias från borgerligt pryderi. I denna musik tog han chansen att uttrycka sig i en passionens höga visa om kärlekens lidelse. Men Lenaus Don Juan är inte en omoralisk libertin, han är en frustrerad idealist som söker ett ouppnåeligt ideal i en drömkvinna i vilken allt som är ädlast och mest åtråvärt samlats. Han känner ömhet likaväl som uppsluppenhet och hans cynism rör inte bara erövringen utan hela livet. Mot slutet är han trött på ett liv utan mening eller frid, och när han slutligen utmanas på duell låter han sig genomborras. Strauss, som tidigt i stycket bjudit på många heroiska avsnitt, skildrar det tragiska slutet utan några stora gester låter det bara ske. Don Juan är egentligen inte programmusik, för det går inte att följa dikten eller någon annan berättelse i detalj. Formen är ett fritt rondo som fantasifullt kombinerats med sonatform, och det viktigaste är musikens glänsande uttryckskraft.

4 DMITRIJ SJOSTAKOVITJ ( ) Cellokonsert nr 1 op 107 (29 ) Allegretto Moderato Cadenza Allegro con moto Dmitrij Sjostakovitj var inget musikaliskt underbarn, men när intresset för musik väl väckts i de tidiga tonåren blev han snabbt en fullfjädrad mästare. Efter faderns tidiga bortgång kunde han bidra till familjens försörjning som stumfilmspianist på biografen Lyckohjulet. Han skaffade sig härigenom också en enorm rutin och rik erfarenhet att snabbt hitta rätt stämningsläge i sin improviserade musik. Han studerade i Leningrad för bland andra Aleksandr Glazunov, och med dennes stöd tilldelades han en rad viktiga stipendier, och studierna gick lysande. Han var bara nitton år när hans rykte började spridas internationellt genom examensprovet: den första symfonin. Under 1920-talet var optimismen i det sovjetiska samhället stor, och det experimenterades friskt. Allt unket från tsarväldet vädrades ut. Men med Stalin blev det kärvare. Musiken skulle vara enkel, optimistisk och marschbetonad och dekreten blev så definitiva att konstnärerna sällan hade någon möjlighet att kringgå dem. Sjostakovitj är annars just en av dem som med ett imponerande civilkurage i verk efter verk behöll sin konstnärliga resning, vid sidan av rena beställningsverk från makthavarna. Med sina femton symfonier, lika många stråkkvartetter och två konserter vardera för piano, violin och cello (samt något hundratal andra verk av de mest skiftande slag) har Sjostakovitj försäkrat sig om en säker plats i 1900-talets musikhistoria. Sjostakovitjs första cellokonsert uruppfördes av Mstislav Rostropovich i Leningrad hösten 1959, och verket slog någon månad senare igenom med stor kraft när det presenterades som enda nyhet vid en sovjetisk musikfestival i USA samma solist, men Philiadelphiaorkestern dirigerad av Eugene Ormandy, gjorde enorm succé och uppförandet gavs ut på en smått legendarisk LP. Cellokonserten är skriven för en relativt liten orkester där trumpeter, tromboner och tuba lyser med sin frånvaro, men där istället celestan spelar en viktig roll. Ett energiskt och dynamiskt första tema inleder konserten, och detta tema visar sig svara för det mesta av det motiviska underlaget i hela verket i finalen triumferar temat segervisst. Tonsättaren sade sig ibland lida av att han inte förmådde skriva ett effektivt symfoniskt allegro. Visserligen verkar självkritiken ytterligt obefogad och överdriven, men har han någon gång lyckats perfekt, så är det här. Efter detta kopplar musiken av med en stillsam och meditativ långsam sats som knyter an till lyriken i rysk folkton. Den därpå följande kadensen är nedskriven som en egen sats, en gripande monolog för solocello. Den tekniskt mycket svåröverkomliga kadensen blir alltmer komplex och leder så småningom över till den färgstarka finalen. Det är mestadels solisten som får bära den tyngsta bördan i att förmedla det musikaliska budskapet i denna koncentrerade, enhetliga och vitala cellokonsert med sina många friska idéer och intensiva känsloutspel men det är samtidigt en lättillgänglig konsert med stor lyskraft. Att konserten låg tonsättaren varmt om hjärtat framgår också av det faktum att han på ett anmärkningsvärt tydligt sätt citerade det markanta inledningstemat när han något år senare skrev sin självbiografiska åttonde stråkkvartett.

5 LUDWIG VAN BEETHOVEN ( ) Symfoni nr 3 Ess-dur op 55 Eroica (47 ) Allegro con brio Marcia funèbre: Adagio assai Scherzo: Allegro vivace - Trio Finale: Allegro molto - Poco Andante - Presto Få verk i musikhistorien är omgärdade av så många legender som Beethovens tredje symfoni, den så kallade Eroica-symfonin. Men det lär stå utom all tvekan att tonsättaren verkligen hade komponerat symfonin som en hyllning till Napoleon, som då var förste konsul. Till sin förläggare skrev tonsättaren ett brev den 26 augusti 1804: en ny stor symfoni egentligen betitlad Bonaparte Att Beethoven skulle ha rivit sönder detta titelblad styrks av hans elev Ferdinand Ries vittnesmål: Både jag och många andra av hans vänner har sett denna symfoni ligga på hans bord, vackert renskriven i partitur, och på vars titelblad ordet Bonaparte stod längst upp, och längst ned stod det Luigi van Beethoven, men i övrigt intet ord. Jag var den förste som meddelade honom att Bonaparte hade utropat sig till kejsare, varpå han råkade i raseri och utropade: Är då inte heller han något annat än en vanlig människa! Nu ska också han trampa alla mänskliga rättigheter under fötterna, bara för att tillfredsställa sin egen ärelystnad; bli en tyrann! Beethoven gick fram till bordet, fattade titelbladet upptill, rev bort det helt och kastade det på golvet. Första sidan skrevs om och nu erhöll symfonin titeln Sinfonia eroica. Denna händelse har också beskrivits av Beethovens mecenat greve Moritz Lichnowsky. Den slutliga dedikationen kom att lyda: sinfonia composta per festiggiare il souvenire du un grand uomo symfoni komponerad för att högtidlighålla minnet av en stor man. Det enda namn som nämns i partituret är Beethovens vän furst Lobkovitz, han som tillägnades symfonin och som senare även fick sig symfonierna nr 5 och 6 tillägnade. Jämförd med de två föregående symfonierna av Beethoven har vi med den tredje kommit in i en helt ny värld, trots att endast något år skiljer dem åt i tid. Jag känner mig inte tillfreds med mina arbeten hittills. Från och med nu tänker jag slå in på en ny väg, skrev Beethoven i ett brev 1802, och Eroica (som fullbordades 1804) är ett av de första tecknen på att han lyckats i sina intentioner. Tonsättaren behärskar nu materialet och tekniken så fulländat att han vågar ta sig stora friheter, slå sönder den vedertagna sonatformen och ge sig ut på upptäcktsfärder. Detta innebär också att analyserna av symfonin brukar bli mycket olika beroende på vem som analyserar. Man har spekulerat över varför han i finalen citerar en melodi som han även använde i en enkel kontradans, i scenmusiken till Prometheus och i pianovariationerna op 35 och varför sorgetemat återkommer mot symfonins slut. Varför söka svar på sådana frågor? Räcker det inte med att Beethoven nu nått ett stadium där hans musik tagit steget bort från behagfull underhållning och istället kommit fram till en personlig bekännelse. Ett monument av grandios arkitektonisk resning, där uttrycksbehovet krävde nya uttrycksmedel. Detta var tankar lika nya och revolutionerande som Napoleons krigskonst något som den självmedvetne tonsättaren själv påpekade. Samtiden var oförberedd på denna massiva manifestation och fann symfonin vara ett oskönt tecken på originalitetsjäkt. Idag har vi lärt oss njuta av denna storartade musik. Beethovens tredje symfoni uruppfördes med tonsättaren själv som dirigent i Wien den 7 april 1805, och har därefter hört till symfoniorkestrarnas mest uppskattade mästerverk.

6 Norrköpings Symfoni Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen, Emily Nebel Alt. konsertmästare Mikael Wenhov 2:e konsertmästare Paul Waltman Carina Beckett, Sarah Dodd Falkebring, Matts Eriksson, Josep Esteve, Lars Hedborg, Magnus Ivarson, Kristina Lindholm Vahllöf, Ingrid Olsson, Tanja Orraryd, Nina Söderberg, Johanna Tafvelin, Anders Törnqvist Violin 2 Ruth Anderberg*, Fredrik Anderberg**, Håkan Jonsäll**, Lars Andersson, Boel Bengtsson, Karin Engström, Åsa Holm, Anne Holmer, Jin Hägerström, Richard Michelin, Mohamed Sharara, Rocío Vilaplana, Sonja Vrieze Viola Lennart Falkebring*, Crista Bergendahl**, Gunnar Enbom**, Nanako Akai, Björn Carlén, Erika Gabrielsson Backlund, Thomas Hall, Pernilla Rönnlund, Markku Sorri, Karin Svanberg Ancker Cello Solocellist Niklaas Veltman Pelle Hansen* (tjl), Fredrik Lindström**, Sofia Petersen**, Bo-Göran Christians, Torstein Dalene, Mattias Fagius, Erik Uusijärvi, Leif Vahllöf, Ingrid Åkerblom Kontrabas Björn Malmqvist*, Jan Duda**, Anna-Cecilia Bergman**, Emma Josefsson Bjørnevik (tjl), Johan Strindberg, Daniel R Thomas, Roine Uddfeldt * Stämledare, ** Alternerande stämledare, t

7 orkester Flöjt Teodor Tirlea*, Annica de Val**, Vakant Oboe Pelin Lius*, Thomas Bodin**, Hanna Edqvist Klarinett Johnny Jannesson*, Lars Paulsson**, Vakant Fagott Linus Björnstam*, Eva Pettersson Veltman**, Per Jonsson Gille uttimusiker är angivna i alfabetisk ordning Horn Lennart Langer*, Anna Ahlenius**, Jan Lejonclou, Lars Thapper, Elisabeth Åkervall Trumpet Elias Svanberg*, Filip Draglund**, Stefan Mattsson Trombon Eric Svensson*, Christoph Schnaithmann** Bastrombon Johan Wiklund** Tuba Ole Christian Grønning* Pukor Lars Gärd*, Anders Dahlstedt** Slagverk Martin Orraryd*, Petter Svensson** Harpa Delphine Constantin Reznik*

8 Kommande konserter hösten 2017 FRANSK ESPRIT med JOHAN DALENE LÖRDAG 16 SEPTEMBER kl 15 De Geerhallen Norrköping Introduktion kl Musik av Boulanger, Saint-Saëns, Ravel, Fauré, Debussy Dirigent Otto Tausk Solist Johan Dalene violin PETTERSSONPROJEKTET UTÖKAS! TORSDAG 21 SEPTEMBER kl 19 De Geerhallen Norrköping Introduktion kl Pettersson Violinkonsert nr 2 Sibelius Symfoni nr 2 Dirigent Christian Lindberg Solist Ulf Wallin violin KULTURNATTEN FRI ENTRÉ! LÖRDAG 30 SEPTEMBER kl De Geerhallen Norrköping För de minsta: Kl 14.15, 15.00, GISSA VISAN Hämta gratisbiljetter fr kl 14. Max 25 barn/gång. Kl ur HION om natten Kort konsert & cd-release! Kl och STOMP - tungt folkmusiksväng med symfonisound. Dirigent Karl-Johan Ankarblom Solist Görgen Antonsson violin Kl Trio de Lyx underhåller i foajén. Barer och servering öppna till 21. ÖPPEN REPETITION TISDAG 3 OKTOBER kl De Geerhallen Norrköping FRI ENTRÉ! Längd ca en timme. NORDISKT MÖTE TORSDAG 5 OKTOBER kl 19 De Geerhallen Norrköping FREDAG 6 OKTOBER kl 19 Crusellhallen Linköping Introduktioner kl Musorgskij Preludium och persisk dans ur Khovantchina Beethoven Pianokonsert nr 2 Sibelius Symfoni nr 1 Dirigent Klaus Mäkelä Solist Víkingur Ólafsson piano Läs mer på vår hemsida norrkopingssymfoniorkester.se Texter Stig Jacobsson. Christian Kluxen foto Kevin Light, Gabriel Schwabe foto Detlef Eden Norrköpings Symfoniorkesters sponsorer SILVERPARTNERS Övriga: Advokatfirman Glimstedt Almroth Industrifastigheter AB Amec Foster Wheeler Best Western Hotel Princess Kurt och Brita Ehlert Ernst & Young AB Gunnar Gunnarsson Fastighets AB Holmen Paper AB HSB Hyresbostäder Mattssons Fastighetsutveckling AB Ringarums Busstrafik AB Swedbank Tage Rejmes Bil AB Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fonder: Fond of Music, donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse, donation SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. Vd Pia Kronqvist, Tf konstnärlig ledare Mats Engström, Kommunikationschef Agneta Lindmark Thomas info@norrkopingssymfoniorkester.se