TORSDAG 17 MARS 2016 kl De Geerhallen Norrköping SIBELIUS SCEN MED TRANOR BEETHOVEN VIOLINKONSERT D-DUR PROKOFJEV SYMFONI NR 7

Transkript

1 TORSDAG 17 MARS 2016 kl De Geerhallen Norrköping Introduktion kl med Linus Björnstam SIBELIUS SCEN MED TRANOR BEETHOVEN VIOLINKONSERT D-DUR PROKOFJEV SYMFONI NR 7 Dirigent Okko Kamu Solist Daniel Lozakovitj violin Konsertmästare Henrik Jon Petersen

2 Norrköpings symfoniorkester har en lång historia tillsammans med Okko Kamu. Rykten om hans storhet hade nått orkestern tidigt, och vem kunde missa att han vid Karajan-tävlingen 1969 hade vunnit första pris och det utan att ha tagit en enda lektion i dirigering. Strax därpå fick han spela in Sibelius andra symfoni med Berlinfilharmonikerna på skiva. Det verket var också huvudnumret när Okko Kamu första gången gav konsert i Norrköping den 22 februari Då var ännu Everett Lee orkesterns chefdirigent, men i och med säsongsavslutningen 1972 avgick han, och orkestern stod utan ledare. Redan till sommaren kungjordes att vi för säsongen 1972/73 som förste gästdirigent lyckats engagera Okko Kamu. Varken här eller annorstädes torde Kamu behöva någon närmare presentation, han tillhör de största av de yngre dirigenterna. Han ville inte kallas chefdirigent, men upprätthöll i praktiken en sådan position, samtidigt som han också framträdde som violinsolist. Redan från början trivdes han, och beskrevs som Mästerdirigenten som får anbud från hela världen men föredrar att jobba i Norrköping. Han kom att svara för en mycket lång rad uppmärksammade konserter, och ledde den utökade orkestern i vår allra första inspelning av en Pettersson-symfoni, den sjätte, som belönades med Svenska grammofonpriset Så har tiden gått. Kamu har framträtt med många av de främsta orkestrarna i världen, och är för närvarande förste gästdirigent för Singapore Symphony Orchestra, efter att ha haft toppositioner vid Finska Radions symfoniorkester, Oslofilharmonikerna och Helsingforsfilharmonikerna liksom Nederländska radioorkestern. Som gästdirigent har han framträtt med orkestrarna i Birmingham och Lausanne, likaväl som Boston, Chicago, San Francisco, Los Angeles, Wiens symfoniorkester, Zürich Tonhalle, Israels filharmoniker, Tjeckiska filharmonin och en rad japanska orkestrar. Kamu har också ett levande intresse för operakonsten och har dirigerat på Metropolitan, Royal Opera Covent Garden, Bolsjojteatern och Kirovteatern samt i Zürich och Göteborg. Han har vid det här laget spelat in över 100 cd-skivor och belönats med många hedrande utnämningar valdes han in som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm. Violinisten Daniel Lozakovitj har nu redan vid femton års ålder lagt musikvärlden för sina fötter. Han är född i Stockholm och började spela violin som sexåring. Han gjorde så snabba framsteg att han redan två år senare debuterade som solist med Moscow Virtuosi Orchestra i Moskvas International House of Music. Han har sedan fortsatt studera och är för närvarande elev vid två högskolor för musik och scenkonst samtidigt, i såväl Wien som Karlsruhe. Han studerar också privat för Natalya Beshulya, förstaviolinist i Kungliga Hovkapellet. Daniel Lozakovitj medverkar regelbundet vid en rad internationella musikfestivaler, som Progetto Martha Argerich i Lugano, Musica Mundi i Belgien, Unga musiker på Slottet i Stockholm och Köpenhamns sommarfestival, bland många andra. Han har gett både solorecitaler och konserter med orkestrar i Ryssland, Israel, Österrike, Schweiz, Belgien, Frankrike, Italien, Sverige, Danmark och flera andra länder. Tillsammans med den legendariske israeliske violinisten Ivry Gitlis (född 1922) medverkade han i Bachs konsert för två violiner och orkester vid den internationella kammarmusikfestivalen Bridges i Tel Aviv Han har också vunnit många internationella musiktävlingar och deltagit i master classes med violinister som Maxim Vengerov, Pinchas Zukerman, Dora Schwarzberg, Leonid Kerbel med flera. Under de senaste säsongerna har Daniel Lozakovitj fortsatt sitt intensiva turnerande och spelat tillsammans med bland andra Moskvas filharmoniker, Bryssels kammarorkester, Stockholm Sinfonietta och Wiens kammarorkester med vilka han spelade Mozarts femte violinkonsert i Wiens konserthus. Daniel är också en framgångsrik schackspelare och har vunnit många turneringar i Sverige.

3 JEAN SIBELIUS ( ) Scen med tranor op 44:2 (5 ) Sibelius var en mästare på att komponera lysande illustrationer till skådespel, små välskapta miniatyrer som på ett imponerande sätt tolkar stämning och innehåll i pjäsen hade hans svåger Arvid Järnefelt skrivit dramat Kuolema (Döden), och att pjäsen i december 1903 fick stora framgångar på Finska Nationalteatern berodde till stor del på den musik Sibelius försett den med. En av de sex satserna i den ursprungliga scenmusiken för stråkar, bastrumma och klocka är världsschlagern Valse triste. Ett par år senare återanvände Sibelius scen 1 för Valse triste och scen 3 och 4 för Scen med tranor och då orkestrerade han om musiken för konsertbruk Scen med tranor har inte blivit lika berömd. Den inleds med en utstuderad stråksats, som avbryts av tranornas rop i klarinetterna. Enligt en dagboksanteckning förknippade Sibelius detta tema med tranornas flykt, och deras läten hade för honom en symbolisk innebörd. Sett alla dessa dagar tranor; flyttade söderut med full musik. Varit den läraktiga eleven åter. Deras läten mitt lifs ledtråd. LUDWIG VAN BEETHOVEN ( ) Violinkonsert D-dur op 61 (42 ) Allegro ma non troppo Larghetto Rondo (Allegro) Beethovens Violinkonsert uruppfördes i Theatre an der Wien den 23 december 1806 vid eine grosse musikalische Akademie, det vill säga vid en offentlig konsert given av en orkester som för tillfället satts samman av tillgängliga hov-, militär-, kyrko- och stadsmusiker. Det var alltid svårt att hitta lediga musiker, och att kunna pricka in dem till ett antal repetitioner var nästan omöjligt. Ofta hölls den enda repetitionen samma dag som konserten, och resultatet blev förmodligen därefter. Beethoven hade fått beställning på en violinkonsert av den tidens stora fiolunderbarn, Franz Clement, som nu redan hade hunnit bli 26 år gammal och ansedd konsertmästare vid just denna teater i Wien. Vid den här julkonserten spelades även musik av Méhul, Mozart, Händel, Cherubini och av solisten själv en sonat som han spelade på en sträng och med fiolen uppochnedvänd. Det var alltså, åtminstone hörd med våra sentida öron, en både splittrad och märklig tillställning, något som säkert bidrog till att även kritiken av violinkonserten blev tämligen negativ. Legenden om att Clement dessutom skulle ha spelat Beetho- Fotografering och bandupptagning ej tillåten

4 vens konsert utan några föregående repetitioner alls är sannolikt inte alls sann. Beethoven var själv ingen bra violinist, så han samarbetade mycket nära med Clement under hela komponerandet. Solisten var alltså sedan länge väl insatt i verket. Det blev ändå en ovanlig violinkonsert. Beethoven lät solostämman vara lyrisk och invävd i orkestern. Att på detta sätt låta formen vara konsertant, men utformningen symfonisk, var en helt ny syn på konsertformen. Tidigare hade man ju gjort allt för att lyfta fram solisten och visa upp hans virtuositet till enklast tänkbara orkesterackompanjemang. Den här gången är orkestern jämbördig. Beethoven lägger här med andra ord grunden för kommande romantiska konserter av Brahms, Dvořák, Tjajkovskij Första satsen är hållen i traditionell sonatform och börjar med ett motiv i pukorna. Blåsarna presenterar det lyriska huvudtemat, som bearbetas i en lång orkesterintroduktion innan fiolen växer fram ur kollektivet först i takt 89. Det betyder att solisten får stå overksam i tre minuter. Alltsammans är mycket lyriskt, liksom andra satsens tre variationer. Den satsen hör till det mest poetiska Beethoven komponerat. En passage leder över till slutrondot, vilket är konsertens enda verkligt virtuosa sats med ett härligt växelspel mellan solist och orkester. Musiken är hållen i vad man skulle kunna kalla jaktstil, något som var på modet i den tidens Wien. Trots att stora violinister som Tommasini sedan spelade konserten 1812, Baillot 1828 och Vieuxtemps 1838, kom den inte att stanna på standardrepertoaren förrän den trettonårige Joseph Joachim spelade den på sin historiska konsert i London i maj Man hade ansett konserten otacksam; det fanns konserter som var lättare att spela, men som ändå klingade mer briljant. Idag faller vi inte lika lätt för det ytligt glansfulla. Beethovens djupsinniga tonspråk passar oss bättre. SERGEJ PROKOFJEV ( ) Symfoni nr 7 ciss-moll op 131 (31 ) Moderato Allegretto Andante espressivo Vivace Prokofjevs sjunde symfoni är en gammal mans musik, den är ljus och avklarnad, den befinner sig långt bortom strider och konflikter. Annars hade Prokofjev fått uppleva mycket av den varan. I anslutning till ryska revolutionen hade han lämnat Ryssland och levat ett avantgardistiskt konstnärsliv inte minst i Frankrike. Men liksom Stravinsky och många andra ryska intellektuella i Fotografering och bandupptagning ej tillåten

5 exil hade han inte kunnat finna sig helt till rätta i väst, och när Stalin lockade tillbaka honom med löften om privilegier och fria konstnärliga händer, kunde han inte låta bli att återvända. Men han hade lurats dit. Av friheten märkte han inget. Han drabbades tvärtom av frän kritik för sin musik, och drogs in i den stora kulturella räfsten Även Prokofjev tvingades komponera kantater till revolutionens och Stalins ära, men han lyckades ändå behålla mycket av sin självständighet och sin melodiska och klangliga fantasi. Dessvärre fick Prokofjev aldrig uppleva tövädret efter Stalin - slumpen gjorde att de avled samma dag Till åren var han inte mer än 62, men hans sista år präglades av sjukdom, och han åldrades snabbt. När Prokofjev påbörjade sin sjunde symfoni 1951 gav han den en enkel form, ovanligt genomskinlig instrumentering och ganska fyrkantiga rytmer. Man kan säga att den kraftfulle Prokofjev man lärt känna genom åren nu givit vika för en resignerad och nostalgisk skugga. Men man kan också hävda att symfonin är ovanligt klar och omedelbart tillgänglig, men så har det också sagts att musiken skrivits direkt med tanke på den sovjetiska ungdomen, och att den var avsedd för ett ungdomsprogram i sovjetiska radion. Hur som helst blev detta Prokofjevs sista helt nya verk. Det fullbordades i mars 1952 och uruppfördes den 11 oktober samma år av Sovjetiska Unionens Radiosymfoniker och dirigenten Samuil Samosud i ett program som helt och hållet upptog verk av Prokofjev. Det var den sista konsert tonsättaren bevistade, han avled fem månader därefter. Själv var han ängslig över hur symfonin skulle tas emot - hade den möjligen blivit alltför enkel? Men han mötte bara välvilja och symfonin skulle bli ofta spelad. Posthumt tilldelades den 1957 Leninpriset. Första satsen börjar i ciss-moll med ett snarare melankoliskt än tragiskt tema. Musiken blir efterhand alltmer rastlös när stråkarna tar över den breda melodin. Allegrettot är snarare en vals istället för de sarkastiska scherzon man vant sig vid att Prokofjev skrev. Andante espressivo har en ömsint inledning och presenterar efter hand en rad variationer på huvudtemat. Finalens vivace bjuder på lekfull humor och en rad spirituella teman. Här finns till och med en hurtig marsch, sprakande orkestrerad, och slutligen letar vi oss tillbaka till inledningens ciss-moll, och så avsåg han att avsluta symfonin. Men under repetitionerna började han undra om inte ett mer bejakande slut trots allt skulle vara att föredra. Han behöll emellertid det ursprungliga slutet, och angav att det skulle kunna användas som ett alternativ. Det blev en lyrisk och lättillgänglig symfoni, säkert med minnen från påhoppet Men här finns ändå en hel del substans och konstnärlig resning. Som lyssnare märker man inte mycket av sjuklingen Prokofjev, men själv var han för svag för att skriva rent partituret det arbetet utförde vännen och pianisten Anatoly Vedernikov. Fotografering och bandupptagning ej tillåten Text: Stig Jacobsson

6

7 Chefdirigent Michael Francis Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen Alt. konsertmästare Mikael Wenhov 2:e konsertmästare Paul Waltman Carina Beckett Matts Eriksson Josep Esteve Sarah Dodd Falkebring Lars Hedborg Magnus Ivarson Ingrid Olsson Tanja Orraryd Nina Söderberg Johanna Tafvelin Anders Törnqvist Kristina Lindholm Vahllöf Violin 2 Ruth Anderberg* Fredrik Anderberg** Håkan Jonsäll** Lars Andersson Boel Bengtsson Karin Engström Anne Holmer Åsa Holm Jin Hägerström Richard Michelin Sonja Vrieze Carin Öjebo Viola Lennart Falkebring* Gunnar Enbom** Crista Kende Bergendahl** Nanako Akai Karin Svanberg Ancker Erika Gabrielsson-Backlund Björn Carlén Thomas Hall Pernilla Rönnlund Markku Sorri Cello Solocellist Niklaas Veltman Bo-Göran Christians* Fredrik Lindström** Sofia Petersen** Torstein Dalene Agneta Fredljung Leif Vahllöf Ingrid Åkerblom Kontrabas Björn Malmqvist* Jan Duda** Anna-Cecilia Bergman** Emma Josefsson Bjørnevik Daniel R Thomas Roine Uddfeldt Flöjt Teodor Tirlea-Mazare* Annica de Val** Anders Bleckman Oboe Pelin Lius* Thomas Bodin** Klarinett Johnny Jannesson* Lars Paulsson** Bo Pettersson Fagott Linus Björnstam* Eva Pettersson Veltman** Per Jonsson Gille Horn Lennart Langer* Anna Ahlenius** Jan Lejonclou Lars Thapper Elisabeth Åkervall Trumpet Elias Svanberg* Eivind Bjørnevik** Stefan Mattsson Trombon Eric Svensson* Christoph Schnaithmann** Bastrombon Johan Wiklund** Tuba Ole Christian Grønning* Pukor Lars Gärd* Anders Dahlstedt** Slagverk Martin Orraryd* Petter Svensson** Harpa Delphine Constantin Reznik* Vid denna konsert Piano Mats Jansson * Stämledare ** Alt. stämledare Tuttimusiker är angivna i alfabetisk ordning.

8 Sven-Bertil Taube SVEN-BERTIL TAUBE kommer åter till De Geerhallen FREDAG 1 APRIL kl De Geerhallen Norrköping Efter dundersuccé och Grammisutmärkelse med cd-skivan Hommage är Sven-Bertil Taube tillbaka igen, med lika uppskattade uppföljaren Hommage Vol 2. Dirigent Peter Nordahl Solist Sven-Bertil Taube Kommande konserter våren 2016 ÖPPEN REPETITION MED MICHAEL FRANCIS TISDAG 5 APRIL kl De Geerhallen Fri entré! Hör SON och chefdirigenten Michael Francis repetera den spanskklingande repertoaren, som spelas på konserterna den 7 april i De Geerhallen, 8 april i Crusellhallen Linköping och 9 april i Berwaldhallen i Stockholm. SPANSK GITARR TORSDAG 7 APRIL kl De Geerhallen Norrköping* FREDAG 8 APRIL kl Crusellhallen Linköping* *Introduktion kl med Tanja Orraryd LÖRDAG 9 APRIL kl Berwaldhallen Stockholm Introduktion kl med Tanja Orraryd DEBUSSY Ibéria CHABRIER España RODRIGO Concierto de Aranjuez RAVEL La Valse Dirigent Michael Francis Solist meddelas senare. Milos har pga sjukdom lämnat återbud. SKAPELSEN LÖRDAG 16 APRIL kl De Geerhallen Norrköping Introduktion kl med Michael Bruze SÖNDAG 17 APRIL kl Domkyrkan Linköping HAYDN Skapelsen Dirigent Michael Francis Solister Jeanette Köhn sopran, Johan Christensson tenor, Jakob Högström baryton Körer Bel Cantokören, Musikaliska Sällskapets Kammarkör, Domkyrkans Kammarkör FOLKLIGT OCH LEKFULLT TORSDAG 28 APRIL kl De Geerhallen Norrköping Introduktion kl med Viveca Ringmar CANTELOUBE Chants d Auvergne BERIO Folk Songs SJOSTAKOVITJ Symfoni nr 9 Dirigent Martin Fröst Solist Charlotte Hellekant mezzosopran Läs mer om alla våra konserter på norrkopingssymfoniorkester.se KOMPLUS KOMMUNIKATIONSBYRÅ OKKO KAMU foto: OKÄND DANIEL LOZAKOVITJ foto: OKÄND SON foto: DAVID EINAR (retusch: MALIN LUNDGREN) SVEN-BERTIL TAUBE foto: NICHO SÖDLING s sponsorer GULDPARTNERS SILVERPARTNER ABB, Advokatfirman Glimstedt, Amec Foster Wheeler, Almroth Industrifastigheter AB, Best Western Hotel Princess, Kurt och Brita Ehlert, Ernst & Young AB, Gunnar Gunnarsson Fastighets AB, Holmen Paper AB, HSB, Hyresbostäder, Mattssons Fastighetsutveckling AB, Ringarums Busstrafik AB, Siemens Industrial Turbomachinery AB, Swedbank, Tage Rejmes Bil AB, Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fond of Music donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse donation SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. Verksamhetschef/konstnärlig ledare: Karin Veres. Kommunikationschef/marknadsansvarig: Agneta Lindmark Thomas info@norrkopingssymfoniorkester.se