Torsdag 17 maj 2001 kl Gästspel Berwaldhallen

Transkript

1 Torsdag 17 maj 2001 kl Gästspel Berwaldhallen Norrköpings Symfoniorkester Konsertmästare: Tale Olsson Lü Jia, dirigent Viktoria Mullova, violin Dmitrij Sjostakovitj ( ) Violinkonsert nr 1 a-moll op 77 -Nocturne: Moderato -Scherzo: Allegro -Passacaglia: Andante -Burlesque: Allegro con brio Antonin Dvorák ( ) Symfoni nr 7 d-moll op 70 -Allegro maestoso -Poco adagio -Scherzo. Vivace -Finale: Allegro Konserten spelas in! Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt, gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av personsökare, digitalklockor samt mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i salongen är inte tillåten. Beräknad sluttid

2 Norrköpings Symfoniorkester Norrköpings Symfoniorkester, SON, grundades 1912 och har idag 87 musiker. Orkestern har ett anseende som en av de mest spännande i Skandinavien - under årens lopp har ett oändligt antal verk uruppförts i Norrköping och många verk har fått sin världspremiär på CD, inspelade av SON. De senaste åren har i programval också märkts vissa japanska och kinesiska influenser, då SON inspirerats av sina asiatiska chefdirigenter. Orkestern har haft många spektakulära framföranden tillsammans med jazz- och rockmusiker, dansare, skådespelare och folkmusiker. SON har en stor och uppskattande publik och konserterna i De Geerhallen har en genomsnittlig publiksiffra på ca 1000 personer. Norrköpings Symfoniorkester spelar också regelbundet, ca 10 ggr om året, i Linköpings konsertsal samt vid några tillfällen varje säsong i Stockholm och på andra håll i landet, liksom i de skandinaviska huvudstäderna. SON genomför varje ca 50 konsertproduktioner. Utöver standardrepertoaren och många välvalda inslag av spännande udda verk, ger SON ofta konserter för och med barn och ungdomar. Varje år når orkestern skolbarn genom den skolkonsertverksamhet som bedrivs. 4 Bland chefdirigenterna kan nämnas Heinz Freudenthal , Herbert Blomstedt , Everett Lee , Franz Welser-Möst , Junichi Hirokami , Ole Kristian Ruud och sedan säsongstart kinesen Lü Jia. Bland förste gästdirigenter kan nämnas Leif Segerstam och Daniel Harding sedan Gästande dirigenter som kan nämnas är bl a Andrew Litton, James Judd, Roy Goodman, Sixten Ehrling, Okko Kamu, Paavo Järvi, Joseph Swensen, Esa-Pekka Salonen, Yuzo Toyama. SON turnerar regelbundet i Sverige. Vid två tillfällen har SON deltagit i Brucknerfestivalen i Linz och hade då vid ett framförande av Carmina Burana åhörare i publiken vid Donau strand. I september 1994 var SON på en tre veckor lång turné i Japan med konserter i tio japanska städer och direktsändning i radio och TV från Tokyo. I januari 2000 gjorde SON en turné till östra Europa och spelade i Ungern, Österrike, Slovakien och Tjeckien. Det var en mycket framgångsrik turné, och bl a gav orkestern en konsert i det prestigefyllda konserthuset Musikverein i Wien. Med nye chefdirigenten Lü Jia planeras ytterligare utlandsturnéer

3 Lü Jia Efter att ha vunnit Antonio Pedrotti-tävlingen i Trento, Italien, 1990 har Lü Jia etablerat sig som en av de mest framstående unga dirigenterna från Asien. Han är nu bosatt i Italien och gästdirigerar regelbundet de större italienska orkestrarna, däribland Santa Cecilia Roma, RAI Turin, Bologna och Romoperan. Under de senaste säsongerna har Jia arbetat med en rad berömda europeiska orkestrar, däribland Leipzig Gewandhaus, Saarbrücken Radio, Oslo Filharmoniker, Chamber Orchestra of Europe, Bamberg Symphony och Orchestra National de Lyon debuterade han i USA genom att dirigera Chicago Symphony Orchestra vid Raviniafestivalen och 1996 gav han sina första konserter i Australien, med såväl Melbournes som Sydneys och Tasmaniens Symfoniorkestrar. Opera har också en stor plats i Jias karriär utnämndes han till chefdirigent vid operan i Trieste. Mellan 1995 och 1999 var han chefdirigent vid Orchestre Regionale di Toscana i Florens. Jias symfoniska repertoar är mycket stor, och han har redan hunnit genomföra kompletta cykler med symfonier av Beethoven, Schubert, Mendelssohn, Schumann och Brahms, förutom åtskilligt annat. I september 1999 blev han SON:s chefdirigent. 5

4 Viktoria Mullova Viktoria Mullova studerade vid konservatoriet i Moskva och hennes osedvanliga virtuositet uppmärksammades internationellt när hon vann första pris vid 1980 års Sibeliustävling i Helsingfors och guldmedalj vid Tjajkovskijtävlingen Hon har framträtt med världens främsta orkestrar och dirigenter, och vid de mest namnkunniga festivalerna. Hennes repertoar är omfattande och spänner från barockmusik, via klassiska mästerverk till vår egen tids nyskrivna kompositioner. Med en grupp likasinnade musiker grundade hon Mullova Chamber Ensemble som debuterade med en turné till Italien Bland Mullovas senare engagemang kan nämnas konserter med Concertgebouw, Sydney och Melbourne Symphony Orchestra, Israel Philharmoic, Washington National, Philadelphia, Los Angeles, Leipzig Gewandhaus och dirigenter som Gardiner, Masur, Slatkin. Ashkenazy, Nagano, Norrington, Salonen m fl. Mullova spelar in för Philips och hennes debutskiva med Tjajkovskijs och Sibelius konserter med Ozawa och Boston Symphony erhöll Grand Prix du Disque. Flertalet av hennes senare skivor är också prisbelönade; Edison Prize, Diapason d Or, Deutsche Schallplatten-pris. Hon spelar på en Stradivarius Julius Falk byggd

5 Dmitrij Sjostakovitj På de först publicerade noterna till denna konsert står det opus 99. Vilket opusnummer ett verk har är väl för de flesta oväsentligt, men i det här fallet var det en politiskt viktig detalj. Sjostakovitj hade just fullbordat konserten när han, Prokofjev, Chatjaturjan och andra ledande sovjettonsättare drabbades av ett sällsynt skarpt formulerat angrepp från kulturideologen Zjdanov. De anklagades för att skriva, formalistisk musik - ett obegripligt berepp som kunde ges vilken lämplig betydelse som helst, och som innebar att musiken ifråga ansågs vara subjektiv, dekadent borgerlig, komponerad i gamla former men utan att fyllas med socialistiskt innehåll, att det var musik för musikens egen skull och att den inte var optimistiskt hållen till nytta för massornas uppfostran. Sjostakovitj insåg att den nya violinkonserten passade in alltför väl i de flesta av dessa anklagelser och valde klokt nog att stoppa den i byrålådan i väntan på bättre tider. Dess tilltänkta opusnummer 77 gavs så länge istället åt ett annat verk (tre opublicerade orkestersatser). För att komma i bättre relation till myndigheterna komponerade han istället oratoriet Sången om skogarna för att dölja konsertens existens, som hyllade femårsplanen om skogsplantering. Det blev som tur var bättre tider. Stalin dog 1953 och i oktober 1955 uruppförde David Ojstrach den nya violinkonserten (och den dedicerades till honom), som då troddes vara nykomponerad - och eftersom Sjostakovitj då hunnit till opus 99, publicerades musiken med detta nummer. Under de sju år som passerat sedan verket skrevs hade Sjostakovitj inte ändrat något i musiken. När man med tiden började publicera Sjostakovitjs samlade verk ville man skyla över gångna oförrätter och hävdade att det var feltryck på första utgåvan, och att verket ska ha opusnummer 77. Men att 1948 ha publicerat verket hade varit en säker dödsdom - det betraktades då som ett oomnämnbart verk, ett exempel på antisovjetisk propaganda. I synnerhet som scherzot också innehåller anspelningar på judisk folkmusik under en tid då antisemitiska tendenser florerade som mest. Konserten har fyra satser. Först en drömsk, meditativ Nocturne och därpå ett knappast glatt, men väl provokativt scherzo där tonsättarens signatur i tysk transkription dyker upp (tonerna D Ess C H). Den långsamma Passacaglian består av nio variationer på ett sjutton takter långt tema som presenteras i stän- 7

6 digt skiftande instrumentering. En lång kadens leder över till den groteska finalen och dess burleska skildring av ryskt folkliv. Alla satser går i moll och förmedlar en skrämmande bild av en i många avseenden svart tid. 8

7 Antonin Dvorák Vid sidan av Bedrich Smetana räknas Antonín Dvorák till de ledande romantiska tonsättarna från Böhmen, men det var långt ifrån en självklarhet att han skulle ägna sig åt musik. Han gick först i sin pappas fotspår och utbildade sig till slaktare. Men hans begåvning och naturliga fallenhet för att hitta självklara melodier uppmärksammades, och snart spelades hans musik runt om i Europa. De stora dirigenterna och förlagen slogs om rätten att få uruppföra hans nya verk, och han fick ta emot mängder av ärebetygelser. I juni 1884 utsågs Dvorák till hedersledamot av London Philharmonic Society. Detta var ett bevis på den stora uppskattning man kände för den älskvärde böhmiske tonsättaren, vilken redan under ett flertal år gästdirigerat i den engelska huvudstaden. Samtidigt med utnämningen beställde man också en ny symfoni av honom. Beställningen kom lämpligt. Dvorák hade nämligen sedan en tid umgåtts med tankarna på en ny symfoni och denna ärorika gamla institution sporrade honom ytterligare. Under de tre första månaderna av 1885 tog symfonin form. Den 17 mars var den fullbordad och redan den 22 samma månad dirigerade tonsättaren det framgångsrika uruppförandet i S:t James Hall i London. Dvoráks målsättning hade varit att skapa ett verk med nobla proportioner och ett innehåll som skulle överträffa allt han tidigare skrivit. Jag har nu fullt upp att göra med den nya symfonin för London och vart jag än går släpper jag inte tanken på mitt nya verk som måste bli sådant att det kan röra världen. Han arbetade med lidelsefull koncentration och resultatet blev det han önskade. I England var man förtjust, och efter en något trög start blev den också uppskattad i Tyskland där dirigenter som Hans Richter och Hans von Bülow genast tog sig an den. Den unge Arthur Nikisch tog med den på en turné till Amerika Idag har symfonin kanske inte samma höga anseende, men det beror bara på att tonsättaren nådde ännu längre i sina två återstående symfonier. Symfonin är synnerligen formsäkert uppbyggd, men kan kanske sägas vara lite trevande när det gäller instrumentationen. Den första satsen klingar ganska kärvt medan adagiot fått en varmare ton med flera cantilenor för hornisten. Scherzot har fått en klassisk klangfärg bland annat därför att trombonerna får vila. Först i den avslutande satsen vågar sig tonsättaren på en 9

8 mer djärv instrumentation. I eftervärldens öron ter sig musiken som synnerligen typisk för Dvorák, med sina starka, slaviska tonfall. Stig Jacobsson 10

9 Norrköpings Symfoniorkester Violin I Tale Olsson 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson alt. konsertmästare Henrik Jon Petersen 2:e konsertmästare Mikael Wenhov Josef Kahanek Kryspin Biegniewski Lars Hedborg Jaroslav Sonsky Magnus Ivarson Anders Törnqvist Kristina Lindholm Ingrid Olsson Sarah Dodd Falkebring Matts Eriksson Carina Åslin Tanja Kaitaniemi (tjl) Richard Michelin (vik) Violin II Ruth Anderberg * (tjl) Håkan Jonsäll ** Fredrik Anderberg ** Antun Baldun Carin Öjebo Boel Bengtsson Lars Andersson Anne Engström Jin Hägerström Dahlstedt Karin Engström Åsa Holm Larsson Sonja Vrieze Lotte Lybeck vik Irina Sedova vik Viola Lennart Falkebring * Dragoljub Pavlasevic ** Ulf Eklöf ** Leopold Schabbauer (tjl) Thomas Hall Astrid Hörnhagen (tjl) Erika Backlund Pernilla Rönnlund (tjl) Gunnar Enbom Björn Carlén (tjl) Markku Sorri Nanako Akai (tjl) Malin Bratt (vik) Ylva Lundén Welden (vik) Janne Kannas (vik) Violoncell Solocellist Niklaas Veltman Bo-Göran Christians * Torstein Dalene ** (tjl) Agneta Fredljung Ingrid Åkerblom Kerstin Widengård Leif Vahllöf Sofia Hedström tjl Fredrik Lindström Maria Böhm vik Ulrika Mårtensson (vik) Kontrabas Björn Malmqvist * Jan Duda ** Maria Johansson ** (tjl) Pekka Lehtinen Ingemar Svensson Roine Uddfeldt Daniel R Thomas (tjl) Erik Wing (vik) Björn Jernberg (vik) Flöjt Joanna Markson Falk * Karin Aurell ** (tjl) Sareidah Hildebrand (vik) Anders Bleckman Oboe Bo Öjebo * Erik Rodell ** Ove Magnusson Klarinett Johnny Jannesson * Lars Paulsson ** Bo Pettersson Fagott vakant * Audun Halvorsen * (vik) Eva Pettersson Veltman ** Per H Jonsson Valthorn Lennart Langer * Anna Ahlenius ** Jan Lejonclou Petter Carlson Thomas Lindgren (vik) Trumpet vakant * Odin Hagen ** Stefan Mattsson Trombon Espen Aareskjold * Martin Rosell ** Bastrombon Eric Lindblom ** Tuba Urban Stenqvist * Pukor Lars Gärd * Anders Dahlstedt ** Slagverk Martin Orraryd * (tjl) Petter Svensson * Christoffer Gräntz ** (vik) Harpa/Piano Vera Schabbauer * * = stämledare ** = alt stämledare Tuttimusiker är i sin stämma angivna efter antal tjänsteår i orkestern. 11

10 Kommande konserter Maj Fr 18 Extrakonsert Lö 19 Lördagsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Valery Gergiev, dirigent Alexander Toradze, piano Tjajkovskij: Uvertyr Romeo & Julia Sjostakovitj: Pianokonsert nr 1 Musorgskij: Tavlor på en utställning Fredag 18 maj kl Berwaldhallen Lördag 19 maj kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 2/5 Fr 18 Ti 22 Körserien Radiokören Tõnu Kaljuste, dirigent Jyrki Korhonen, bas Rautavaara: Vigilia Fredag 18 maj kl Gustav Vasa Kyrka Biljetter: 95:- fr 2/5 Diplomkonsert Sveriges Radios Symfoniorkester Petri Sakari, dirigent Antii Elomaa, violin Maria Jonsson, flöjt Claudia Bonfigliolim, violin Bruch: Skotsk fantasi Jolivet: Flöjtkonsert Sibelius: Violinkonsert Tisdag 22 maj kl Berwaldhallen Fri entré, inga biljetter behövs Juni Fr 8 Fredagsklassiker Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck dirigent Frank Peter Zimmermann, violin Willi: Rondino Tjajkovskij: Violinkonsert Bartók: Konsert för orkester Fredag 8 juni kl Berwaldhallen Biljetter: :- fr 21/5 12