15.1 ONSDAGSSERIEN 8 Musikhuset kl

Transkript

1 15.1 ONSDAGSSERIEN 8 Musikhuset kl Hannu Lintu, dirigent Angela Hewitt, piano Valérie Hartmann-Claverie, ondes Martenot W. A. Mozart: Konsert för piano och orkester nr 23 A-dur KV min I Allegro II Adagio III Allegro assai PAUS 20 min Olivier Messiaen: Turangalîla, symfoni för piano, ondes Martenot och orkester 80 min I Introduction (Inledning) (Modéré, un peu vif) II Chant d amour 1 (Kärlekssång 1) (Modéré, lourd) III Turangalîla 1 (Presque lent, rêveur) IV Chant d amour 2 (Kärlekssång 2) (Bien modéré) V Joie du sang des étoiles (Glädjen av stjärnornas blod) (Vif, passionné, avec joie) VI Jardin du sommeil d amour (Kärlekssömnens trädgård) (Très modéré, très tendre) VII Turangalîla 2 (Un peu vif, bien modéré) VIII Développement de l amour (Kärlekens utveckling) (Bien modéré) IX Turangalîla 3 (Bien modéré) X Final (Modéré, presque vif, avec une grande joie) Paus ca kl Konserten slutar ca kl Sänds direkt på Yle Radio 1 och webben (yle.fi/klassinen). 1

2 W. A. Mozart ( ): Konsert för piano och orkester nr 23 År 1781 flyttade Mozart till Europas musikhuvudstad Wien, till i sina drömmars stad, och hoppades göra sin lycka som frilanskompositör. Pianot var vid den tiden det trendigaste instrumentet i Wien, vilket snabbt gjorde den virtuose pianisten Mozart populär. Han skrev sina pianokonserter främst för eget bruk för att göra intryck på publiken inte bara med sin förmåga som kompositör utan även som pianist var ett viktigt år i Mozarts karriär. Då uruppfördes operan Figaros bröllop och en mängd andra verk som han hade under arbete, samt även pianokonsert nr 23 A-dur (KV 488) den 2 mars. Denna konsert som Mozarts skrev under sitt mest produktiva och framgångsrika år bländar med sin själfullhet. Första satsen (Allegro) börjar med en soligt mild melodi. Huvud- och sidotemana presenteras av stråkarna och blåsarna och upprepas sedan av pianot distinkt och klart. Allegrots sonatform får en ny vändning då Mozart bryter mot schablonen med en ny oväntad melodi. I återtagningen hörs temana på nytt fusionerade med varandra. Andra satsen är ett långsamt Adagio som har melankolisk stämning med en liten glimt av hopp mitt i vemodet. Denna känslosamma sats är den enda som Mozart skrivit i fiss-moll. Ett annat ovanligt drag i satsen är en punkterad siciliano-rytm. Sista satsen (Allegro assai) överraskar med sin glädjerika atmosfär. Finalen med sina många teman och snabba växlingar speglar Mozarts förmåga att skapa dramatik med sin instrumentation. Pianokonsert nr 23 hör till Mozarts allra främsta inte minst med avseende på sin popularitet. Bekanta teman från konserten hörs ofta i filmer och reklamer. Tuula Musakka (sammandrag) Olivier Messiaen ( ): Turangalîlasymfonin Det är en kärlekssång. Olivier Messiaen Turangalîla (kärlekssång, hymn av glädje) är ett beställningsverk komponerat av Olivier Messiaen för Boston Symphony Orchestra. Beställningen gjordes av dirigenten Koussevitzky, som gav Messiaen helt fria händer att komponera som han ville. Den ursprungligen fyrsatsiga symfonin växte till en fantasi i tio satser som snarare kunde klassificeras som en väldig pianokonsert. Instrumentationen är intressant. Symfoniorkesterns slagverksektion har utvidgats till ett exotiskt batteri från amerikansk vibrafon till japanska tempelblock och latinamerikanska maracas som sysselsätter 8 11 musiker. Utöver pianot ingår även det elektroniska instrumentet ondes Martenot som kunde beskrivas som en korsning mellan en liten orgel och ett stråkinstrument. 2

3 Kompositionen avviker från den typiskt religiösa referensramen i Messiaens produktion. Av alla Messiaens verk är Turangalîla det mest jordnära, men stundtals svävar musiken från rent av grov ljuderotik högt upp i den eteriska kärlekens kosmiska sfärer. Messiaens personliga stil framträder tydligt i verket. Här förekommer imitation av fågelsång i de indiska rytmfigurernas djungel samtidigt som klangfärger av de mest olika slag växlar från lugn enfärgad dallring till bländande grällt fyrverkeri. Då man lyssnar till Messiaen är det viktigt att uppfatta musiken som färger. Det är på dem som kompositörens klangvärld i hög grad baserar sig. Som hörupplevelse är Turangalîla minst sagt hisnande redan på grund av sin längd och sitt omfattande klangliga spektrum. Pinglande, prasslande, dånande och explosiva slagverk driver musiken framåt medan ondes Martenots passionerade glissandon jämrar sig upp mot höjdpunkterna. Mellan passionerade utbrott vilar musiken i drömlika lugna stunder medan fåglarna (piano och träblåsare) ständigt väcker upp nya ljud till dans. Toni Heino (sammandrag) Verkpresentationerna har gjorts i samarbete med undervisningen i musikvetenskap vid Turun yliopisto. Hannu Lintu Hannu Lintu, du har ett stort skivprojekt på gång med Angela Hewitt som omfattar Mozarts pianokonserter. Pianot är också ditt eget instrument. I hur pass hög grad nalkas du dessa konserter utgående från ditt eget pianospel? De konserter som jag själv studerade under studietiden står mig naturligtvis närmast. Till dem hör denna A-durkonsert. Det faktum att jag även känner verket utgående från pianostolen påverkar förmodligen mest tempouppfattningarna. Dirigenten har ingen fysisk kontakt med sitt instrument och detta gör det svårare att finna rätt tempo. Ibland är det upplysande och lärorikt att nalkas saken ur en instrumental synvinkel. Tempot, dess livlighet och funktionalitet det är parametrar som Mozarts musik står och faller på. Under det pågående inspelningsprojektet har vi än en gång kunnat påvisa att om tempot är det rätta, så löser sig många problem som gäller utformningen av karaktärer och fraser automatiskt. Hurudana tankar finns det som bildar en länk mellan Mozart och Messiaen? Man ber mig ofta förklara varför jag inkluderat vissa stycken i konsertprogrammet. Vissa länkar är uppenbara, andra kan jag inte nödvändigtvis ens själv förklara. Programplaneringen sker ofta intuitivt. I bästa fall känns det som om det fanns ändlösa mängder av inre trådar i programmet, mer än jag själv hade trott. Ibland tycks det som 3

4 om idén inte klarnar för någon. Det är också bra att komma ihåg att det inte nödvändigtvis finns någon idé, bara en känsla av att det är så här vi bör gå vidare. Då Angela Hewitt och jag såg över det här konsertprogrammet, konstaterade vi att helheten är harmonisk, trots att ingenting fogar de två verken samman på ett musikaliskt, filosofiskt eller historiskt plan. Ibland kan det vara svårt att kombinera två musikaliskt starka och djupsinniga verk; det är bättre att inskjuta någonting mera lätt mält och ge publiken en chans att låta hjärnan vila. Men dessa två mästerverk stöder förhoppningsvis varandra så att helheten inte blockeras. Messiaens Turangalîlasymfoni är ett stort, ofta framfört 1900-talsverk med ett partitur som är mycket detaljerat skrivet, ett ofta framfört verk. Är det speciellt svårt att börja ge en egen version av ett dylikt verk som på sätt och vis är så exakt utstakat? Enligt min mening har det inte utstakats på ett heltäckande sätt. Man hittar också här varje gång nya sidor liksom i alla goda partitur. Vid decennieskiftet rådde ett slags boom och symfonin framfördes verkligen ofta. Numera hör Turangalîla till 1900-talets kultverk men det spelas ändå relativt sällan. Turangalîlas partitur är så komplicerat att man kan nalkas det på otaliga sätt. Det finns fortfarande säkerligen tiotals olika sätt som ingen prövat. Vissa inspelningar av Turangalîla är musikaliskt högtstående men har diffus balans, vissa är litet bättre inspelade men spelet rör ihop sig. Jag har tänkt väldigt mycket på detta nu då vi också har för avsikt att spela in verket på skiva. Man borde kombinera ett koherent framförande med en precisionsinspelning. Jag hoppas att vi kan åstadkomma ett exceptionellt balanserat resultat. Där har vi en verklig utmaning. Turangalîla är vad balansen beträffar det mest komplicerade partitur som jag någonsin inspelat. Inspelandet av ondes Martinot och slagverken är redan ett kapitel för sig. Å andra sidan är jag övertygad om att verket kommer bäst till sin rätt i en högklassig inspelning: i en konsertsituation blir förhållandet mellan instrumentgrupperna och solisterna ohjälpligt i någon mån i obalans. Intervjuare Lotta Emanuelsson (sammandrag) 4

5 Angela Hewitt Den kanadensiska pianisten Angela Hewitt ger regelbundet pianoaftnar och uppträder som solist med orkestrar i Europa, i Nord- och Sydamerika och i Asien. Hon har blivit känd för sina prisade skivor och konserter med musik av Bach. Hewitt har spelat in alla Bachs större verk för piano för skivmärket Hyperion, ett projekt som tagit tio år i anspråk och som hon fått ett flertal pris för. Utöver Bach har hon spelat in på skiva musik av bl.a. Beethoven, Schumann, Messiaen, Ravel, Chopin och Rameau. Till höjdpunkterna under den pågående säsongen hör hennes konserter med RSO, London Philharmonic Orchestra, Brussels Philharmonic Orchestra, Sidney Symphony Orchestra, Orquestra Sinfônica Brasileira och National Orchestra of Wales. Hewitts håller även soloaftnar i bl.a. Soul, Tokyo, Glasgow, Bilbao och San Francisco. Hon deltar även i Musica Vivas Australienturné. År 2006 valde tidskriften Gramophone Hewitt till Årets artist och samma år beviljade Drottning Elisabet henne titeln OBE. Hewitt är bosatt i London men har även hem i Ottawa och i Italien, där hon är konstärlig ledare för musikfestivalen i Trasimeno Valérie Hartmann- Claverie Valérie Hartmann-Claverie studerade ondes Martenot vid Pariskonservatoriet där hon för närvarande undervisar. Hon höll sin debutkonsert i Wien 1973 och nuförtiden uppträder hon världen runt som solist med de berömda orkestrarna, bl.a. Berliner Philharmoniker, New York Philharmonic Orchestra, BBC:s symfoniorkestrar och Wiener Symphoniker. Hartmann-Claverie har samarbetat med toppdirigenter, bl.a. Seiji Ozawa, Kent Nagano, Kurt Masur, Zubin Mehta och Pierre Boulez. Hon får regelbundet inbjudan att spela Messiaens verk på olika håll i världen och hon har även spelat in flera av dem på skiva. Hartmann-Claverie var medlem i Loriod-sextetten och grundade år 1996 en kvartett som heter Ondes de Choc. 5

6 RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Oy Yleisradio Ab:s orkester med uppgift att producera och befrämja finländsk musikkultur. Orkesterns nye chefsdirigent är Hannu Lintu. År 1927, ett år efter Rundradiobolagets grundande, bildades en tiomanna ensemble som utvidgades till en fulltalig symfoniorkester på 1960-talet. Orkesterns tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Sakari Oramo. Saraste och Oramo är RSO:s hedersdirigenter. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställs av Yle. Till RSO:s uppdrag hör också att göra friköpta inspelningar av all inhemsk orkestermusik. Under spelåret uruppför orkestern sex inhemska verk som Yle beställt. RSO har spelat in på skiva musik av bl.a. Eötvös, Nielsen, Hakola, Lindberg, Saariaho, Sallinen, Kaipainen och Kokkonen samt premiärskivinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Orkesterns inspelningar har fått betydande pris bl.a. av BBC Music Magazine och Académie Charles Gros. Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter (Sony BMG) där solostämman spelas av Lisa Batiashvili fick MIDEM Classical Award Samma år valde New York Times orkesterns andra Lindbergskiva till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen. Under spelåret åker orkestern ut på turné i Mellaneuropa under Hannu Lintus ledning. RSO:s radiokanal är YLE Radio 1 som radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. På webbsidan yle.fi/klassinen kan konserterna avnjutas live med hög upplösning. 6