PRATRÖR FÖR ST OLOFSSKOLAN årg. 11 nr

Transkript

1 PRATRÖR FÖR ST OLOFSSKOLAN årg. 11 nr

2 Våren är här, sade man för bara några veckor sedan på Vårdberget. Nu har vi redan hunnit så långt att man kan utropa att sommaren har kommit. Och då sommaren kommer blir skolungdomarna lediga eller så har de kanske lyckats få sommararbete men skollediga i alla fall! Jag kollade med några åttor och nior och bland dem är det en och annan som delvis kommer att tjäna pengar i sommar. Man förstår förstås bra att unga söker en möjlighet till en extra slant; det är dyrt att leva och man vill också skaffa sig något extra, som man kanske inte kan få sig för bara veckopengen. Samtidigt lär man sig ta ansvar, då man går på arbete. I anslutning till det som jag just anförde har vi i det här numret av skoltidningen några presentationer av prao för åk 8. Det är nämligen där det börjar, möjligheterna att känna sig för i arbetslivet. Jag har förutom de införda presentationerna också i undervisningen fått höra ett stort antal intressanta beskrivningar av olika arbeten och arbetsplatser. Några elever har varit så företagsamma att de sökt sig till annan ort för att arbeta och andra har åtminstone prövat på sådant som väl kan ses vara mera ovanligt; t.ex. arbete nattetid eller till sjöss. De flesta tyckte också om variationen med skolarbetet men många erkände ändå att det varit tungt och krävande att gå i arbete. Om man som nästa kollar lite vart niorna söker sig efter utgånget högstadium, kan man konstatera att i år hela 69 % har som första alternativ gymnasium. Några bland niorna har mera udda önskemål och i tidningen ingår sex intervjuer. Vad annat tar man då upp i en bra tidning? Ingen kan väl ha undgått att vi denna vår haft ett flitigt och vad jag förstått väldigt lyckat elevutbyte med såväl fransmän som tyskar. Dessa vistelser utomlands (fransmännen var nyligen på svarsvisit hos oss) är oersättliga. Eleverna får kanske kontakter för livet och om inte det så blir de tusen erfarenheter rikare! Två fina reportage finns med i tidningen. Intervjuerna som den här gången gjorts är rätt många. Gympaläraren Jukka, vår nya kanslist Christina och städpersonalen i skolan. Dessutom har en sjua som skolarbete intervjuat en släkting om hur det var i skolan på 1930-talet (ja, det var annat då!). Niorna för i hälsokunskap dagbok över vissa (o)vanor. Här presenterar två offer sömn- och medievanor, både privat och mera som medeltal i hel klass. Vår gallup den här gången berör våra tekniska manicker. Nu då det går dåligt för Nokia vill vi veta om även den finländska ungdomen har svikit märket eller är vi trogna ännu. Samtidigt kollar vi upp Mac-prylarnas popularitet. En resumé av vänelevsåret som gått har vi också med och Olof-forskningen visar att skolan förhoppningsvis börjar satsa mera på Stafettkarnevalen. Politiken och kulturen då? Ja, inte klarar vi oss helt utan den heller. Först och främst ingår här ett inlägg som tangerar debatten om tvåspråkig skolundervisning. Eftersom vi är en pilotskola inom Skolspråk, har vi funderat mycket över skolans tvåspråkiga atmosfär. I anslutning till Skolspråk visar vi kort också på något delprojekt. Den verkliga politikbiten sköts av ERIK-reportaget, dvs. elevriksdagen som hölls för ett antal veckor sedan. Kulturinslagen är starka bok- och filmrecensioner (jag kan tänka mig att många av er sett Hungerspelen men vilka alla har orkat läsa de över 1000 sidorna?). I bildkonst försöker vi vilseleda med perspektivvinklar och i stället för saftiga dikter har vi sofistikerade limerickar, givetvis på originalspråk! Kan man mera kräva eller ens vänta sig? Ifall någon säger javisst, så har vi nog ytterligare något med som jag inte nämnt här. Men den som läser tidningen så noggrant har tagit väl del av den och jag är ytterst nöjd bara alla skulle förstå att bekanta sig med hela utbudet. Det är fantastiska projekt skolan håller på med och det blir fantastiska texter av era presentationer. Versen den här gången blir kort (för det mesta lämnas bort): En språkdusch i SOS gör varenda en ren för här hos oss duschar Nygård och -grén! Trevlig sommar! Kenneth

3 ELEKTRONIK GALLUP Vi frågade eleverna i S:t Olofsskolan vilka operativsystem, vilka Apple-produkter och vilket märke på telefonen de har. Av ca 330 elever svarade dryga 200, dvs. ca 70 %. Resultatet presenterar vi i stapeldiagrammen här under. Över hälften av eleverna i Sossen använder Windows 7 men genast på andra plats var det mycket jämnare. XP vann just och just med 2 enheter över den tredjeplacerade Windows Vista. På fjärde plats hade vi Apples OS X Lion. Linux hade bara 4 användare. Andra frågan gällde Apple produkter. Den överlägsna vinnaren var ipod som vann med över 50%. På andra plats nådde iphonen som vann den tredjeplacerade ipaden med 9 poäng. Många Appleproduktägare använder också Mac datorn som vann över MacBooken med 2 användare. Vi kom fram till att dryga 200 elever i vår skola har över 235 Appleprodukter sammanlagt.

4 De mest använda telefonerna kommer från Nokia. På andra plats kommer Apple som förlorade med 46 användare. Samsung kom på tredje plats och de som använder övrigt kom på fjärde plats. HTC:n var inte lika populär som Sony Ericsson utan förlorade med 2 användare. Det ser ut som om ca 3-5 st. elever INTE håller sig med en mobiltelefon. Apple har globalt gått om Nokia i försäljning men Nokia tycks hålla första plats ännu här i S:t Olofsskolan. Nokias mobiltelefoner har inte fått värst bra kritik den senaste tiden men de nya telefonerna som kommer ut på hösten tror många att kommer göra succé. Lumia telefonerna har redan blivit mycket populära. Apple är för tillfället mycket populärt och deras ipods är i mode. Men ipod börjar småningom tappa sina köpare för att ipaden har samlat åt sig mer uppmärksamhet. Bl.a. iphonen och ipaden har en inbyggd ipod som gör att folk istället köper dem. Benjamin och Alvar 8b Stafettkarnevalen närmar sig! Hittills har Sossen inte alltid haft så god framgång i stafettkarnevalen men nu är det dags att bättra på. Det här året är det Joakim Stoor som fungerar som tränare, och han har lyckats samla många elever runt sig. - Vi har träningar 2-3 gånger i veckan och då tränar vi 4 x100m, gatustafett, 600m + 600m + 400m och svenska stafetten som är 100m+ 200m+ 300m+400m (en ny gren för i år). Vi har tidigare haft träningar i Kuppishallen och nu har vi på Paavo Nurmi stadion. Hos oss finns många snabba löpare och jag tror att det kommer att gå bra. Om allting faller på plats så kommer det nog att bli några top 5, säger Joakim. - Vi tycker att träningarna har blivit lite mindre seriösa men det är fortfarande lika roligt som på lågstadiet. Den bästa placering som vi har varit med om är åttonde i 5 x 80m, säger Lukas och Casper i 7b. Nu skulle det väl vara dags att placera sig minst lika bra. Men viktigast är nog att vi är med. Jonathan Häggvik 8b Trappträning på toppnivå

5 GÅR DET ATT LURA ER? Vi fick i bildkonst som uppgift att planera och bygga en miniatyrbyggnad av trästickor. Den skulle vara välbyggd, luftig, estetisk och hög. Vi började arbetet med att Petra visade bilder av olika byggnader, t.ex. Eiffeltornet. Om man hade en klar idé, kunde man genast börja bygga. Att bygga med stickor lät enkelt, men var ändå ganska krävande. Det tog flera timmar att bygga. Det krävde mycket tålamod, att få en sticka i taget limmad och vänta tills det hade torkat. Efter att vi hade byggt våra byggnader, skulle vi också fotografera dem. I fotot skulle byggnaden se verklig ut. Den skulle placeras så att den skulle se ut som om den var en del av omgivningen i det tvingade perspektivet. Vi fick själva vara med på bilderna. Vår klass (7e) hade en arkitekturtävling om den finaste och mest välbyggda konstruktionen. Alla i klassen fick rösta för den konstruktion som man tyckte mest om. Själva tycker vi att projektet var intressant och ett kreativt och samtidigt krävande arbete. Casandra Heininen & Sofia Casagrande 7e Siljas torn Arnes konstruktion. Märk att dessa byggen är bara ca 30 cm stora!

6 VISIT FROM JAPAN = NIHON (Japan) On Thursday the 22 nd of March we had a visitor in our English class, namely Yazawa Kazuaki, a Japanese science teacher. Yazawa has been in Finland for one year, working at Luostarivuori, to see what Finnish education is like. He explained that the reason for a lot of Japanese people visiting Finland is that it s the European country closest to Japan. When comparing Japan and Finland, he concluded that even though Japan is roughly the same size as Finland, it s much more crowded, since about 75% of Japan is inhabitable due to the mountains. To illustrate the amount of people living together in such a small space, he showed us a video of how packed the metro trains are, especially during rush hour in the morning. Many of us were shocked to see the metro workers struggle to close the doors of the train behind the passengers. Then followed some information on the manga culture, and we were amazed by how old some of the earliest illustrations were. He mentioned some famous mangas, for instance Dragon Ball, his personal childhood favourite (holding an impressive TV-broadcasting record), and Onepiece, which is the most popular comic today. Of course he also mentioned Hayoyo Miyazaki, who has made films such as Spirited Away and Totoro, and famous film music composer Joe Hisashi. As Yazawa is a teacher, he told us quite a lot about the Japanese schools. One similarity to Finland is that education is compulsory for nine years over there as well. The major differences, according to Yazawa, are the size of the classes (on the 8 th and 9 th grade there can easily be up to 40 students in one class), the way of teaching (with bigger groups, the lesson becomes more like a one-way lecture) and the textbooks (in Finland we rely much more on them). The education is also more science-oriented. A lot of experiments are made, and by writing reports on all of them, the students learn to express themselves scientifically. Contrary to the situation here, lunch isn t free in Japanese schools. Most students bring their lunch from home (a lot of mothers stay home to take care of their children, and have time to cook for them; another major culture difference). There are both private and public schools (where you still have to pay for food, books and stationary). Yazawa teaches at a private school, and told us that they can be very expensive. The private schools also offer better education, and applying to one of the better ones can get competitive. To round up his presentation, Yazawa told us about the Japanese seasons, and mentioned that the Japanese year starts from spring (because the academic year begins in April). We were amazed when he told us that the temperature can easily rise to 40 degrees in the summer. He showed us some pictures of the beautifully blossoming cherry trees, and surprised us all by mentioning that 15-20% of all Japanese people are allergic to pollen. Of course we were also told about origami, the art of folding paper. When asked about the difficulty about learning English, and the Latin alphabet, he replied that the language itself is a greater challenge than the letters, and that every person in Japan is familiar with three different kinds of writing (hiragana, katakana and kanji). It was very interesting to learn about another culture, and to hear about what it s like to go to school there. Jenna & Alexandra 9c Our guest teaching Japanese

7 Utbyte: IGS Wilhelmshaven Luostarivuoren koulu ja lukio och St: Olofsskolan Söndagen den 15 april 2012 startade vår resa mot Wilhelmshaven och vi skulle vara borta närmare två veckor. Nu var det 20 års jubileum som ledde till att vi fick vara en extra dag i Tyskland! I skolan välkomnade de oss i konsertsalen, vi fick höra elever uppträda i musiknummer med instrument och sång. Dessutom höll lärarna små tal. Med oss hade vi två lärare från Luostarivuoren koulu, så vi från Sossen fick klara oss utan någon egen lärare. Sari och Paula var trevliga, det var alltså inget problem att vara utan någon vi kände bättre. Sossen representerades av 10 elever. Först for vi med Viking Line till Sverige och från Stockholm med buss till Tyskland, under bussresan tog vi två färjor: från Sverige (Helsingborg) till Danmark (Helsingør) och från Danmark (Rødby) till Tyskland (Puttgarden). Färjrutterna var ganska korta, så man hann inte med så mycket. Vi hade en egen buss och busschaufför med oss på hela resan. Jukka har de senaste åren varit vår busschaufför, kanske han kommer med nästa gång också? På vägen dit hade vi först två busschauffö- Kyrka i Groeningen rer men den andra lämnade vi på Köpenhamns flygplats. Bussen stannade med oss hela vistelsen i Tyskland. Under bussresan såg vi på filmer och socialiserade. Vi hade några pauser, på vägen dit stannade vi bl.a. i Jönköping. Efter en 16 h lång bussresa nådde vi vårt mål, Wilhelmshaven! Där blev vi mötta av våra värdfamiljer. Tyskarna hade redan varit på hösten hos oss i Finland, så om man inte bytt familj kände man redan tysken. Fram kom vi ca klockan 01, vi var lite sena men tiden gick ändå snabbt. Från parkeringsplatsen körde man direkt till hemmen, för genast nästa dag skulle vi vistas i skolan, så man gick gärna ganska snabbt och sova. Under vår trevliga Tysklandsresa besökte vi en massa städer, bl. a Groningen i Nederländerna, Bremerhaven och en tjusig liten ö: Langeoog. Under veckoslutet besökte vi även större städer som Bremen och på resan hem stannade vi kort i Hamburg. I städerna hade vi relativt mycket fritid. Det var ett roligt tidsfördriv att bara gå runt, eller att stanna vid ett internetcafé. Då vi for på dagsresorna hade vi också med oss några tyskar (så många som rymdes i bussen). Under våra bussresor i Tyskland såg vi hur landet ser ut, bl.a. mycket mera vindkraftverk! (Se fotot nedan). Möllor vid vägkanten

8 Wilhelmshaven är en liten hamnstad i nordvästra Tyskland, vid Nordsjön. Staden har omkring invånare. Stadens centrum var fullt av små caféer, bagerier och klädbutiker. Det var inte så stort men väldigt trivsamt. Vi fick från skolan busskort som vi fick åka gratis med. Wilhelmshavener Zeitung (stadens tidning) skrev om utbytet, så vi kom med i deras tidning! Skolan tyskarna går i är prydd med målningar och varma färger. Den ser verkligen mer trivsam ut än vår skola, men egentligen är det tvärtom. Det fanns också betydligt fler elever, över 1000! De har 45 minuters lektioner. Skoldagarna börjar kl. 07:45, och slutar kl. 16:00. De har dubbeltimmar, vilket innebär att de har exempelvis två fyrtiofem minuters lektioner i tyska. Sammanlagt är det fyra dubbeltimmar under en skoldag. Till råga på allt har de korta raster. På rasterna kunde man bl.a. spela bordsfotboll eller biljard, under långa rasten hann man bra med det. Maten var nog god; på första dagen fick vi pizza. Tyskarna köpte åt oss kort som vi kunde använda i kafeterian. De får alltså inte gratis skolmat som vi här i Finland, utan de flesta hade med sig mellanmål av olika slag. Bland det intressantaste i skolan var att de hade en kaningård och ett djurrum. I djurrummet fanns det massor med olika djur, bl.a. vandrande pinnar, akvarier med fiskar, gnagare och en orm. Toaletterna kostade, men för oss finländare var de gratis, kanske eftersom tyskarna också fick så i Finland. Sammanlagt hade vi 3 dagar som vi skulle vara i skolan. Vi behövde inte vara hela dagen på tyskarnas timmar, utan vi hade också brainstorming med de andra finländarna. Under den kunde man t.ex. läsa på prov, göra läxor och diskutera med lärarna hur man hade det i familjerna. Proven hade vi också under brainstormingen. Våra lärare från Sossen hade via e- post skickat de prov som vi skulle göra där. De flesta gjorde ett prov i Tyskland och det andra man Skolan i Wilhelmshaven Vy över byn på Langeoog missat i Finland på omtagning.

9 Det som skiljde sig mest åt från vår vardag i Finland var matvanorna. Tyskarna åt knappast någon varm mat. Istället åt de bröd till frukost, bröd till mellanmål, bröd till kvällsmat osv. På det vita brödet kunde man sätta Nutella eller någon sylt. Dessutom var nästan all dricka kolsyrad. De flesta familjerna hade något slags djur i huset, bl.a. katter var populära. På onsdag morgon var det dags att säga adjö. Känslorna var blandade, vissa var ledsna medan andra kanske var lättade över att komma hem. Tyskarna hade fixat åt oss matsäck, vissa fick med sig massor med tyska delikatesser. Till sist tog vi en gruppbild och sedan var det dags att stiga in i bussen. Då vi körde ut från parkeringsplatsen vinkade vi åt värdfamiljerna som stod ute. På hemvägen sov vi först en natt i Helsingborg och gjorde en snabb paus i Gränna (Sverige), där vi fick se hur det går till då man gör polkagrisar. När vi kom till Stockholm hade vi så mycket tid att vi for på en liten sightseeing. Om man är ens lite intresserad, så borde man i alla fall tänka på att delta, för resan var en fin upplevelse som man kommer ihåg! Alla Sossens elever och några från utbytet Mette (8c), Max (8c) & Annika (8b)

10 Sossen har åtminstone en skärmflygare; Vi har intervjuat vår tredje gympalärare Jukka. Hur länge har du, Jukka, varit gymnastiklärare? Jag började 2004, alltså 8 år blir det väl? Allt för länge, skrattar han sedan. Hur kom du till Sossen? Jag gjorde en praktik här i Sossen 2002 under mitt sista studieår. Före Sossen jobbade jag på Alphöjdens högstadium i Helsingfors som var en språkbadsskola, så vissa timmar var på svenska, fastän skolan var finsk. Vad tycker du om Sossens elever? De är lätta att ha att göra med; de bästa eleverna i världen! Vilken är din favorit sport? Det är väl skärmflygning som givit mig väldigt mycket men på gympatimmarna är inte grenen så viktig. Viktigast där är att alla får vara med och röra på sig. Håller du själv på med någon sport? Skärmflygning är min grej! Jag hade ju länge skadad fot men nu när den i skick, så har jag börjat träna igen. Hur har eleverna i Sossen bemött dig? Ja, när det är världens bästa elever så är kontakten den bästa och jag är jätteglad över att få jobba med dessa elever. Många elever har också utrustning så det gör saken bara bättre. Vad är det bästa och roligaste med att vara gympalärare? Det bästa är lönedagen, hehe, skrattar Jukka igen. Nej, det är nog att få vara ute medan vädret är vackert och att få vara med duktiga elever som använder vårdat språk och som inte talar illa om varandra. Hur länge tänker du vara lärare? Det funderar jag inte på jag lever dag för dag. Det som också är bra är att min svenska inte rostar helt bort. Vi tackar Jukka för en fin intervju och förevigar honom med ett fotografi. Emil Enqvist, Jesper Jakobsson

11 Väneleverna kommer och går Varje skolår på våren väljs det nya vänelever till hösten. De intresserade 8:orna hamnar på intervju med Jessica Rapo. Av de 8:or som ställer upp, väljs det max fyra elever per åk 7, så om det finns sex sjunde klasser väljs max 24 vänelever. Sedan får eleverna på årskurs 8 möjligheten att delta i en vänelevsskolning. Den går ut på att man lär sig vad det innebär att vara vänelev, vad som krävs och hur man skall bete sig. Man lär sig också många lekar, vissa nya och vissa gamla lekar som man har lekt hela sitt liv. Väneleverna har nu i ett par år fått tryckt åt sig egna tröjor, så att de kan klä sig i dem de första skolveckorna för att sjuorna ska veta vem som är vänelev. Man måste vara både kreativ och godhjärtad för att vara vänelev, det hjälper också att vara social. De som blir valda får delta i många roliga aktiviteter året runt med sina vänelevsklasser. I början av skolåret har man ofta kontakt med sina klasser. Man brukar t.ex. träffa sjuorna en av de första skoldagarna, och visa dem Lekar i snön på Vårdberget runt i skolan var allt finns. Väneleverna bestämmer själv när de skall träffa sina sjuor under första terminen. Då träffar man varandra oftast på KF- timmar, då man i början kan ha namnlekar för att bekanta sig med varandra. På hösten far man med sin vänelevsklass till Ulappa i Runsala, där man leker utelekar om vädret håller. Där vistas man hela skoldagen. 7:orna brukar gilla Ulappa-dagen. På vintern är det bra att ha t.ex. en filmkväll för att stärka klassandan. Efter jullovet är det dags för SOS OS. Då spenderar vi två block ute i parken med alla sjuor. Det finns sex stationer och vid varje station leker man olika lekar. På våren besöker varje vänelevsklass Erikvalla, där man åter är hela dagen. Erikvalla besöker man i maj då vädret ofta är fint och varmt, alltså kan man bada bastu och simma. Erikvalla-dagen består av flera utelekar och man får också mat där. Erikvalla brukar vara 7:ornas favorit dag med väneleverna. Fast det är väldigt roligt att vara vänelev, så måste man komma ihåg att man ändå har ett ansvar. Man skall få sjuorna och känna sig trygga i skolan. Om man deltar i mobbning eller är elak mot andra, så är man verkligen inte vänelevsmaterial. Allt som allt är det absolut värt att bli vänelev. Det är väldigt roligt, speciellt om man tycker om att umgås med yngre. Man borde helst vara en skicklig ledare och som sagt är det viktigt att man orkar vara social då man träffar dem. Är du positivt inriktad, så uppmuntrar vi dig absolut att bli vänelev. Hejarklack? Alex Hedberg 9a och Theo Kauranen 9f

12 S:t Olofsskolan med i franskt elevutbyte I år deltog också Sossen för första gången i ett utbyte med en fransk skola i Riom. Utbytet har ordnats i 14 år men hittills hade bara elever från Luostarivuori skola och Puropelto varit med. Allt som allt var det ca 30 Åboelever som åkte till Frankrike. Dagboken berättar: Söndag Kl.8 på morgonen startade bussen från Åbo busstation mot Helsingfors - Vanda flygfält. Planet lyfte kl och vi landade på Charles de Gaulle i Paris kl fransk tid. Efter det steg vi på bussen som förde oss till tågstationen, Gare de Bercy. Tåget skulle inte avgå före kl , så vi hade tid att ta det lugnt, inandas fransk luft och gå på en kort promenad till Frankrikes nationalbibliotek. Efter 3 ½ timmes väntan satte vi oss på tåget för att märka att det hade tekniska problem. Äntligen var vi på väg till Riom och framme på tågstationen kl I det här skedet var vi väldigt nervösa efter en timmes panikattacker på tåget. Vi skulle få träffa våra korrespondenter, som vi på förhand hade etablerat kontakt med! När vi väl träffades åkte vi hem till värdfamiljerna och språkbadet hade börjat. Nåja, det blev väl nog mest engelska men i familjerna och på skolan tränade vi också franska. Skolkomplexet Måndag Den nya veckan började med att vi träffades på skolgården framför la Foyer, alltså elevernas fritidsutrymme, i princip ett café. Där serverades allt från läskedrycker till cappuccino och dessutom fanns det diverse spel och fritidsaktiviteter. Sedan fick vi lära oss om det franska skolsystemet av elevhandledaren Karine Archimbaud. Efter det fick vi en rundtur runt skolan och fick följa med lektioner i fysik, kemi, litteraturanalys. Efter två lektioner var det dags för lunchen. På menyn fanns pasta med någondera griskött eller kotunga. Maten var bättre än vår men den kostar 4.50 euro i veckan. Sedan var det dags för en guidad rundtur i den äldre delen av Riom med våra nya vänner. Guiden pratade franska men hon pratade så pass långsamt att det gick att förstå. Dessutom tolkade lärarna det till finska respektive svenska. Vi såg många medeltida byggnader och så gick vi upp i ett gammalt klocktorn för att se en vacker vy av vår nya hemstad. På kvällen ordnade värdeleverna program åt oss. Tisdag Precis som på måndag skulle vi träffas i skolans café. Sedan följde vi med ytterligare tre lektioner. Vi lärde oss att uppskatta det finska skolsystemet. I Frankrike är skoldagarna längre och lektionerna är ointressanta och det resulterar i att eleverna inte orkar följa med. Skolans regler var mycket strängare än de vi är vana med. T.ex. fick man fyra timmars kvarsittning för mobilbruk på lektionstid. Dessutom var det förbjudet att ha telefonen framme i korridoren! Eftermiddagen tillbringade vi i Vichy. Under rundturen såg vi bl.a. Vichys berömda vattenkällor. Vi fick smaka på vattnet (det fanns många olika smaker) som inte var värst gott. Efter den 1,5 h långa rundturen hade vi en timme att shoppa och ta oss tillbaka till Gare de Vichy. Kvällen tillbringade vi än en gång med värdfamiljerna.

13 Onsdag På onsdag morgon tog vi tåget till Clermont-Ferrand. Där var det ännu en gång dags för en guidad rundtur! Den här gången koncentrerade vi oss på arkitekturen. Vi bekantade oss med två olika kyrkor, en i romersk stil och en i gotisk. Tyvärr var shoppingmöjligheterna på motsatta sidan av staden, så när tiden höll på att ta slut måste vi springa igenom hela centrum för att ta oss till tågstationen. Vi tog tåget till Riom, åt i skolan och sedan hade vi fritid till klockan 18, då vi skulle träffa borgmästaren. Vissa av oss åkte tillbaka till Clermont-Ferrand för att shoppa lite till och andra spelade lasergames (lite som Megazone). Tyvärr var borgmästaren sjuk så vi träffade aldrig honom. Mottagningen höll ändå på i ca en timme, för vi både åt och lyssnade på tal. Sedan åkte de flesta hem, men några av fransmännen måste ännu på teater, vilket ingick i deras läroplan. Torsdag På torsdagen var vi på utflykt till Sancy-massivet. Efter 1 ½ timmes bussresa var vi uppe i bergen. Hela dagen gick åt till att sitta i bussen och titta på vackra landskap. Vi stannade vid många olika sjöar. Bergen i Sancy-massivet har en gång varit vulkaniska och en del av kratrarna har fyllts med vatten. Trakten var mycket speciell; något liknande saknar vi nog hos oss. Men dagen var lång och tröttsam, eftersom vi allt som allt satt sju timmar i bussen! Dessutom var det hett så vi hade på oss alldeles för mycket kläder. Strövtåg i Sancy Fredag Fredagens program var ganska tråkigt. Kanske guiden saknade greppet? Vi besökte Rioms konstmuseum och sedan var vi och se på stumfilmen The Artist. De flesta klarade inte riktigt av att sitta stilla och tyst då de inte tyckte om filmen.på kvällen var det avslutningsfest! Vi hade roligt och vi dansade! Festen höll på i några timmar och slutade klockan 24. Det var lite sent, eftersom vårt tåg lämnade tågstationen för hemfärd klockan Vissa hade inte packat så hela natten gick åt till att packa väskorna. Månne allting kom med hem? Lördag På lördag morgon var vi alla trötta och lite ledsna. Vi sov och pratade tågresan till Paris, men väl framme var vi så ivriga över att se Paris att vi glömde våra sorger. I Paris hade vi en tre timmar lång guidad rundtur i en buss. Vi såg allt från Notre-Dame till Eiffeltornet. Vi stannade på Place du Trocadéro som är rakt framför Eiffeltornet. Där tog vi några gruppfoton. Ungefär klockan sju på kvällen lämnade vårt flyg Paris och så var vi i Finland runt 23. I bussen hem satt en grupp lyckliga men trötta Åbobor I maj kom fransmännen på svarsvisit till Finland. De anlände till Åbo flygplats klockan 00:30 på natten mellan onsdag och torsdag. Alla var trötta men glada att träffas igen! På torsdagen var de genast med på lektioner i skolan. Huslig ekonomi med åk 8 var en ny bekantskap. Efter det hade de en guidad rundtur runt Åbo med en av de finska lärarna som guide. Efter skolan åkte vi direkt med buss till Ulappa. Där åt vi finska traditionella maträtter: sill, köttbullar, renkött och finsk choklad. Också lekarna var på sin plats men det blev ingen bastu. fortsätter>> Många har planerat att besöka Frankrike igen och vem vet, kanske någon reser dit redan i sommar! Emilia Huhtala, Lotta Siltanen & Ada Kauranen 9e

14 En månad efter att vi lämnat Frankrike bakom oss kom fransmännen till Åbo. Vi fick chansen att intervjua våra kära vänner, som fick uppleva ett typiskt vårligt Finland i 10 dagar. De fick reflektera över deras upplevelser och tankar angående utbytet. Alice, Charlotte, Benoit, Maëlle, Maxime, Hélène S, Hélène L och Morgane ställde gärna upp för en intervju. Vad tycker ni om Finland? Vi tycker om Finland, särskilt naturen. Vi visste ingenting om Finland innan vi reste hit men nu har vi lärt oss massor! Människorna är vänliga men tystlåtna, ni hälsar inte på alla vid t.ex. busshållplatsen. Vi trodde att det skulle vara dyrare i Finland, men det är endast maten som är en aning dyr. Kläder, smink etc. kostar ungefär lika mycket som hemma. Den finländska maten är som sagt väldigt olikt än den franska, vad det som ni hade tänkt er? Nej, det var inte som vi hade tänk oss, ni äter hela tiden medan vi i Frankrike äter mera regelbundet och senare. Maten var saltig men annars god. Skolmaten var inte direkt någon höjdare men annars var husmanskosten god. Det finländska skolsystemet, är det bättre eller sämre än hemma i Frankrike? Ert skolsystem är mycket bättre än det franska skolsystemet. Ni har korta dagar och kraven från lärarna är inte lika höga. Vi var jätteförvånade att man fick använda mobiler på rasterna och att eleverna hade telefonerna framme på samtliga lektioner. I Frankrike får man fyra timmars kvarsittning om man ens tar fram mobilen i skolan. Stämningen på lektionerna är inte lika sträng och ni har faktiskt roliga timmar. Huslig ekonomi skulle vi gärna ha som läroämne. Vi skulle också vilja ha boboll i skolan, det verkar som ett svårt men roligt spel. Under utbytet har ni fått höra på finsk musik, vad är åsikterna om detta? Finsk musik är helt okej, vi har bara fastnat för en artist Robin! Skulle ni kunna tänka er att komma tillbaka till Finland? Javisst! Vi kommer gärna tillbaka till Finland, fördelen är ju att alla pratar någorlunda bra engelska! Det skulle vara kul att bo i Finland, får se vad framtiden utvisar! Ellen Lindbom och Philippa Rytkönen 9F Gruppfoto utanför Sossen

15 Elevriksdagen 2012 Elevriksdagen (ERIK) hölls den april i Esbo. Från vår skola deltog fem personer; Sofia Jägerskiöld från 9A, Niclas Mohn (9A), Matias Oksanen (9B), Leo Östman (9A) och jag, Victoria Jakaus (9B). Under helgen gjorde vi många beslut och röstade om många fler. Vi kom fram till Esbo på fredagseftermiddagen med bussen som hade startat från busstationen i Åbo klockan 12. På vägen dit gick bussen sönder och vi måste vänta på en ny i ungefär en halv timme. Men när vi anlände gick vi rakt till plenum (mötet) som sedan räckte till middag. På första plenum gick vi igenom vad vi skulle göra genom hela helgen och började läsa motioner (förslag). Efter middag hade vi fritid under vilken vi kunde välja mellan debatt, lekar, bada bastu eller annat. Efter vår fritid måste vi välja våra utskott (grupper) för nästa dag. På lördag hade vi frukost klockan 7.30 och sen satt vi i plenisalen i tre timmar. Efter plenum hade vi utskottsarbete och sedan lunch. Därefter gick vi tillbaka till våra utskott och sen när vi senare var i plenum visade vi våra fynd. Efter middag satt vi igen i plenum och fortsatte att berätta våra förändringsförslag m.m. i ännu två timmar. På lördag kväll hade vi middag och kvällsfest. Efter morgonmålet på söndagsmorgon hade vi mera plenum. Men vid detta tillfälle valde vi en ny ordförande till FSS (Finlands svenska skolungdomsförbund). Den nya ordföranden är Anna Ingman. Efter lunch valde vi två viceordförande som blev Celinda Nordlund och Alina Huldén och FSS styrelsen för läsåret Slutligen åkte vi med bussen hem till Åbo. Det var en mycket lyckad fastän arbetsfylld helg. Text: Victoria Jakaus 9B Bilder: Sofia Jägerskiöld 9A Så lika men ändå så olika! Plenum och åter plenum

16 Intervju med vår nya kanslist Christina Lindquist-Karppelin Vi har intervjuat Sossens nya kanslist. Vi Ställde mest frågor om förra arbetsplatserna men också om hobbyer och annat. Christina har arbetat förr som kanslist i AXXELL men också som timlärare. Före det arbetade hon som skidguide i Alperna (i Italien, Österrike och Schweiz). På somrarna fortsatte hon i Spanien och Portugal i 10 år. Hon arbetade också på Silja Line som kryssningsvärdinna. Hon har studerat till sekreterare och smådjursskötare på Klinik. Till arbetsuppgifter i Sossen hör för Christina pappersarbete av många slag, att ta hand om vikarierande lärarnas personuppgifter, distribuerar posten vidare och vara informationslänk. Med eleverna tar hon hand om busskortens laddningsbiljetter och tar också hand om bortslarvade saker. Alltså hon har inte så värst mycket elevkontakt. Christina gör 8 timmars dagar men hon har lite Intervju i kansliet flextid, så hon kan lite själv bestämma hur hon kommer till jobbet. På torsdagar är hon annanstans. På fritiden tycker hon om att segla, spela tennis och simma på somrarna. Speciellt mycket tycker hon om att resa. Hennes favorit länder att resa till är Spanien, Portugal och speciellt Italien. Italienska som språk är särskilt nära henne också. Christina trivs jättebra hos oss och börjar få vissa rutiner men tycker att hon har mycket att lära sig ännu. Hon önskar tålamod från alla. Anna och Svante 8b Frisörsyrket är en mångsidig utmaning Jag var på PRAO hos min frissa, Kitta Välilä, som har en frisörsalong i Åbos centrum. Hon och hennes vän Annukka har haft en frisörsalong i ett flertal år och på många olika ställen. Just nu ligger Fleda puoti, som stället heter, i en innergård bredvid biopalatset i Åbo. Kitta berättar: - En frisör är en expert inom hårbotten och hårvård och utformning av hår och skägg. Man skall även behärska frisyrer av olika slag och olika typ av färgbehandlingar. Man kan jobba som anställd hos någon större frisörsalong eller så kan man vara egen företagare. Kitta jobbar som egen företagare och då kan hon själv bestämma sina arbetstider och när hon vill ha semester. Hennes dagar brukar börja på morgonen vid 8- tiden och slutar senast vid sju eller åtta. De brukar vara fullbokade och ifall man vill ha tid, får man förbereda sig på att vänta några veckor, minst.

17 Som utbildning krävs frisörutbildning men i branschen finns även privata skolor där man kan utbilda sig till frisör. Frisörutbildningen är andra gradens utbildning inom skönhetsvårdbranschen. - Frisöryrket är ett hantverkaryrke och passar för någon som är kreativ, intresserad av mode och trender samt bör man ha väldigt bra sociala förmågor. Yrket handlar om mycket mer än bara teknik, verktyg eller metoder, man skall nämligen lära sig att ta kontakt med människor och ge en Kitta och fleda god service. Det sociala samspelet är viktigt mellan kolleger och kunder och väldigt avgörande ifall man vill bli framgångsrik i yrket. Frisörer är också försäljare för de säljer nämligen hårprodukter i sina salonger som man får köpa hem. Trenderna varierar väldigt ofta och man måste hålla sig uppdaterad om nyheter. Därför skall man vara öppen för nya trender. Man skall ha känsla för stil och kunna se vilken hårstil passar vilken kund bäst, bl.a. genom ansiktsformen. Man skall också vara kreativ och idérik. Nackdelar inom yrket är att man kan få nack-axel-,rygg- eller benproblem och att man jobbar med massor av kemikalier. Det finns fler allergiframkallande ämnen man jobbar med t.ex. blekmedel, permanentvätskor, hårfärger och schampo. Om man har eksem eller allergier är yrket inte värst lämpligt. Ett annat problem inom yrket kan vara stressen, ifall det hela tiden är så fullbokat att man inte ens hinner ta en lunchpaus. Man ska även kunna ta emot kritik då det inte alltid är självklart att kunden är nöjd med slutresultatet. Statistiken säger att ungefär ¾ av alla frisörer är egen företagare eller hyr stol hos någon annan. Som företagare skall man kunna sköta bokföring, marknadsföring, inköp av material och anställning av personal. Bästa med yrket, enligt Kitta är att man får träffa väldigt mycket människor och det är så socialt. Vissa av hennes kunder har gått hos henne i flera år och hon känner dem väldigt bra. Det är också trevligt ifall slutresultatet blir uppskattat och man lyckas få det så som kunden önskat sig. Då jag var där under PRAO-dagarna fick jag tvätta borstar, vika handdukar, springa några ärenden, läsa modetidningar och torka damm. Jag fick också städa lite och sådant smått som jag tyckte var helt trevligt. Jag började varje dag klockan 9 och slutade vid 14. Men förstås började Kitta tidigare och slutade senare efter att jag redan farit hem. Hon berättade att även en nackdel i yrket är att ibland blir dagarna väldigt långa och ibland blir det många timmars håltimmar om någon kund inte dykt upp eller glömt meddela att man inte kommer. Frisöryrket verkar allmänt helt trevligt, även om jag inte tror att det är min framtid. Dessutom är det ganska populärt att bli frisör och i bara Åbo finns det cirka 300 frisörsalonger! Men om man gillar att jobba med människor, är väldigt social och gillar lite mera fast jobb så kan nog frisöryrket rekommenderas. Lönen beror ju dock på i vilken arbetssituation man är, om man jobbar åt någon eller är företagare och hur mycket kunder man har! /Ida 8b

18 INTERVJU MED NIOR Några nior med intressanta studieplatser som fortsättning på högstadiet har fått uttala sig 1. Varför valde du just denna skola? 2. Varför på just det språket? 3. Vad hade du för andra alternativ? 4. Vad förväntar du dig av skolan? 5. Hur har sossen gått och hur känns det att lämna Sossen? Vilhelm Karlsson (Puolala musik) 1. Jag har musicerat hela mitt liv, så det föll sig naturligt att välja den. 2. (finska) Det finns inte riktigt något svenskspråkigt musikgymnasium. Jag ville kombinera musiken och skolgången. 3. Jag sökte också till Katedralskolan. 4. Jag vill träffa människor som är ganska lika som jag och har samma intressen. 5. Det känns helt bra, jag har trivts. Jere Bragge (Kockskola) 1. -Jag gillar matlagning och skulle vilja bli en känd kock. 2. (finska) -Min finska är starkare och det fanns inte heller riktigt någon skola på svenska. 3. -Jag sökte till två andra kockskolor 4. -Jag vill skola mig och eventuellt bli kock på någon bra och känd restaurang, och få nya vänner. 5. -Bra, det är ändå helt roligt med en ny skola. Philippa Rytkönen (IB) 1. - Jag ville till ett IB-gymnasium, och ville inte som första alternativ till Kattan Jag vill testa att studera på engelska, jag kan också språket bra Kattan och PSG Jag ser fram emot att träffa nya kompisar, eftersom jag inte känner någon därifrån. Jag tror det också kommer att bli ganska tungt. 5.- Sossen var bra, men nu är jag klar här.

19 Niels Steenstrup 1. - Jag vill ut och se världen, inte stanna kvar här i Finland. Min syster bor dessutom där Min pappa pratar danska och jag kan språket bra Karis husteknik; Pargas maskin och metall; Pargas eller Kattans gymnasium Nya vänner och mera frihet Sossen har varit helt bra, men det känns nog skönt att gå vidare. Vi intervjuade två flickor, Emma Kanninen och Ida Holmgren som båda sökt till Turun kristillinen opisto. Enda skillnaden var linjerna, Ida sökte till linjen med teckenspråk medan Emma till linjen för barn- och familjearbete Vet inte, vi är båda intresserade. 2. (finska) - Det finns inte riktigt skolor på svenska med just dehär linjerna. Vi har dessutom starkare finska. 4 - Vet inte Bra, Sossen har blivit sämre och vi gillar inte alla regler. Jean och Lotta 8b Flyga högt av Katarina von Bredow Boken Flyga Högt är författad av den svenska ungdomsförfattaren Katarina von Bredow, som är känd för sina populära ungdomsböcker. Hon är inte utbildad författare men hon har lärt sig skriva själv och håller kurser åt andra. Boken är hennes nyaste bok som kom ut Debutroman var Syskonkärlek Flyga Högt handlar om Vendela som är 15 år och går i nian. Hon förlorade sin lillebror för mer än 10 år sedan men sorgen syns ännu i hennes vardag. Allt utspelar sig de första månaderna i nian då Silja kommer som ny till klassen. Silja är inte rädd för att provocera och röra om i klasshierarkin. Hon bryr sig inte om att Emelie alltid varit populärast i klassen och att ingen vill vara med Line som oftast sitter ensam. Först är alla bara chockade över allt som Silja ställer till med. Hon bryter mot oskrivna regler och fullständigt skiter i vem som är populär och vem som inte är det.

20 Vendelas bästa vän Tove har glömt bort henne och istället umgås hon med Loke som är hennes pojkvän. Vendela däremot är kär i Nils som är väldigt blyg av sig. Silja och Vendela börjar umgås med varandra och de blir vänner även om Tove ogillar det. Vendela hittar en som förstår hennes sorg för Silja bor i fosterfamilj och hon vet hur det känns när man mister någon viktig. Tjejerna i klassen däremot är alla emot Silja. Emelie och hennes vänner iscensätter att Silja skulle ha smugit in i lärarrummet och plundrat fickor. Vendela råkar just komma emot då en av tjejerna kommer ut och rusar förbi henne, så hon förstår genast att det är deras påhitt. Silja blir, så som Emelie planerat, beskylld och Vendela vet inte vad hon ska göra, för samtidigt pressar Emelie henne att inte berätta sanningen. När de alla ombeds att komma på förhör vet hon inte alls vad hon ska säga. Till slut berättar hon sanningen och allt kommer fram. Samtidigt ber Silja Vendela att komma med på en fest och hon skulle väldigt gärna gå med men Tove tvärnekar. Hon gillar inte Silja och vill inte alls följa med så Vendela far i smyg. De går hem till Svens kusin som skall ha festen. Hela kvällen spårar ur men Vendela har väldigt roligt, tills hon är så full att hon mår skit och Sven hamnar hjälpa henne. På morgonen märker hon att föräldrarna har försökt ringa henne många gånger och de spårar upp henne. De blir väldigt besvikna och hon måste stanna hemma. Nils vågar äntligen komma över sin blyghet och de blir ihop. Det som gör allt jobbigare är att Silja har blivit ihop med en studerande lärare, som jobbar i deras skola, på festen och Vendela råkar berätta det för Tove som i misstag berättar det för hälsovårdaren. Lärarkandidaten blir anmäld och Silja blir besviken och arg på Vendela. Vendela söker tröst hos Sven som är hennes enda vän som hon kan tala med för tillfället. Sven berättar att han har känslor för henne och att han inte alls vet vad han skall ta sig till. Nils blir sur för att Vendela håller så mycket hemligheter för honom och hon förstår att hon egentligen är kär i Sven och inte längre har känslor för Nils. Så hon gör slut med Nils som sticker från skolan besviken och arg. I slutet är hon i lite bättre förhållande med Silja som har varit väldigt arg på henne för att hon svikit. Vendela blir även ihop med Sven som hon egentligen gillar. Vendela verkar som en vem som helst 15årig tjej, som är lite vilsen i livet och har svårt hemma då ingen vill tala om hennes döda bror. För henne känns det som om föräldrarna helst bara vill glömma den döda lillebrodern och låtsas att han aldrig funnits. Hon är väl lite trött på sin bästa vän Tove och försöker komma lite loss från allt. Hon vill liksom bara hitta sig själv och trotsa lite mot Tove som alltid är smart och förståndig. Allt löser sig mellan dem till slut också. Silja däremot är en stark person som inte bryr sig alls om vad andra tänker och hon gillar att provocera och bryta mot oskrivna regler. Hon är med dem som ingen egentligen vill vara med och klart och tydligt gillar att uppröra andra. Jag tycker att boken var en ganska vanlig tonårsbok av Katarina von Bredow och den var inte på något sätt annorlunda än hennes andra böcker. Visst var det en bra bok för att man kunde känna igen sig och den handlade om den hierarkin som finns i de flesta klasser. Därför tycker jag att boken behandlar ett ganska viktigt tema. Jag rekommenderar boken om man vill läsa en helt vanlig tonårsbok om vänskap, svek och kärlek, som är grundläggande teman i boken. Men överlag tyckte jag om boken som tog upp viktiga saker om hur man skall försöka våga stå för sig själv. Jag tror att författaren ville förmedla hur viktigt det är att veta vem man själv är och vad man vill med livet. Om hur det alltid kommer att finnas människor som är mindre omtyckta än andra och hur viktig en äkta vän är. Ida 8b