Bryssel, januari 2003

Transkript

1 Bryssel, januari 2003 Miljökommissionär Margot Wallström kommenterade besluten på följande sätt: Kommissionen strävar efter att upprätthålla en hög vattenskyddsnivå och har därför skickat ut påminnelser till vissa medlemsstater för att få dem att följa den EUlagstiftning som antagits i detta syfte." I sin dom av den 8 juni 1999 konstaterade domstolen att Tyskland inte hade fullgjort sina skyldigheter enligt badvattendirektivet. I de gamla delstaterna hade man inte vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att säkerställa att kvaliteten på badvattnet senast i december 1985 överensstämde med gränsvärdena i direktivet. Tyskland hade inte heller uppfyllt direktivets krav om minsta provtagningsfrekvens (mål C-198/97). Sedan dess har både kvaliteten på det berörda badvattnet och provtagningsfrekvensen blivit allt bättre. Sötvattnet har dock fortfarande vissa brister och kommissionen har därför beslutat att sända ett motiverat yttrande (en sista skriftlig varning) till Tyskland enligt artikel 228 i fördraget.

2 Den 14 mars 2002 slog domstolen fast att Tyskland inte hade vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att följa nitratdirektivet (mål C-161/00). Den berörda tyska lagstiftningen ( Düngeverordnung från 1996) uppfyllde nämligen inte direktivets bestämmelser om den största mängd kvävebaserade gödselmedel som får spridas på marken. Sedan dess har Tyskland meddelat att man har för avsikt att ändra lagstiftningen. Kommissionen har dock fortfarande inte erhållit någon anmälan om detta och har därför beslutat att sända en formell underrättelse (en första skriftlig varning) till Tyskland enligt artikel 228 i fördraget. Den 25 maj 2000 slog domstolen fast att Belgien inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt badvattendirektivet, eftersom man uteslutit flera sötvattenbadplatser från direktivets tillämpningsområde. Belgien hade inte heller vidtagit de åtgärder som var nödvändiga för att säkerställa att badvattnets kvalitet senast i december 1985 överensstämde med gränsvärdena i direktivet (mål C-307/98). Även om det belgiska havsvattnet nu håller god kvalitet, är läget fortfarande otillfredsställande när det gäller de uteslutna sötvattenbadplatserna. Kommissionen har därför beslutat att sända Belgien ett motiverat yttrande (en andra skriftlig varning) enligt artikel 228 i fördraget. Kommissionen har också beslutat att sända Belgien ett motiverat yttrande enligt artikel 226 i fördraget på grund av att landet inte lämnat tillräckliga upplysningar om hur direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse har genomförts i regionerna Bryssel och Vallonien. Kommissionen har inte mottagit någon allmän rapport om genomförandet av direktivet i dessa båda regioner och har inte fått tillräckliga upplysningar om känsliga områden i Bryssel. I domstolens dom av den 10 maj 2001 fälldes Nederländerna för sin underlåtelse att upprätta program för att minska utsläppen av de 99 farliga ämnen som omfattas av direktivet om utsläpp av farliga ämnen i vatten, att inge dessa program till kommissionen och fastställa tidsfrister för deras genomförande (mål C-152/98). Sedan dess har Nederländerna visserligen vidtagit åtgärder, men man har fortfarande inte lämnat de fullständiga programmen till kommissionen. Eftersom Nederländerna inte rättat sig efter domstolens dom har kommissionen beslutat att sända landet ett motiverat yttrande enligt artikel 228 i fördraget. Kommissionen har beslutat att sända ett motiverat yttrande till Frankrike eftersom landet inte uppfyllt de kvalitetskrav för nitrater och bekämpningsmedel som fastställs i dricksvattendirektivet. Enligt uppgifter från de franska myndigheterna för 1998 hade 13 % av befolkningen i denna region ett dricksvatten som överskred direktivets gränsvärde för nitrater på 50 mg/l var motsvarande siffra 6 %. Dessutom hade 33 % av befolkningen i Bretagne ett dricksvatten som inte uppfyllde kraven beträffande bekämpningsmedel. Den 8 mars 2001 fällde domstolen Frankrike i ett annat ärende. Det gällde de höga nitrathalterna i ytvattnet i Bretagne, som används för utvinning av dricksvatten (mål C-266/99). Medan det förstnämnda ärendet gällde föroreningar i dricksvattentäkter rör det senare ärendet kvaliteten på det dricksvatten som tillhandahålls konsumenter. 2

3 Kommissionen har också sänt ett motiverat yttrande till Frankrike med anledning av att landet inte lämnat tillräckliga upplysningar om hur direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse har genomförts. Detta gäller i synnerhet bristen på upplysningar om känsliga områden. Till följd av en undersökning som kommissionen gjort efter ett klagomål har den beslutat att sända ett motiverat yttrande till Förenade kungariket enligt artikel 226 i fördraget. Undersökningen visade att Förenade kungariket inte har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa fiskevattendirektivet. Kommissionen konstaterade att Förenade kungariket inte har pekat ut vatten som behöver skyddas i hela landet och att man inte heller har upprättat och genomfört tillräckligt omfattande program för att minska föroreningen. Den 14 juni 2001 slog domstolen fast att Sverige inte hade fullgjort sina skyldigheter enligt badvattendirektivet (mål C-368/00). Sverige hade inte sett till att man vid samtliga 370 havsbadplatser och 400 sötvattenbadplatser tog prover så ofta som anges i direktivet. Även om läget har förbättrats sedan dess, finns det fortfarande ett mindre antal badplatser främst sötvattenbadplatser runt om i landet där provtagningsfrekvensen är otillräcklig. Kommissionen har därför beslutat att sända en formell underrättelse till Sverige enligt artikel 228 i fördraget. Kommissionen har beslutat att sända ett motiverat yttrande till Irland med anledning av att landet inte uppfyllt kraven i grundvattendirektivet. Det är en följd av en undersökning av tre klagomål enligt vilka Irland inte har granskat och gett tillstånd till vissa utsläpp i grundvattnet. Klagomålen gäller en deponi i Avoca (grevskapet Wicklow), en djurkyrkogård i Ballinrobe (grevskapet Mayo) och ett hotell i Creakan Lower, New Ross (grevskapet Wexford). Undersökningen visade att djurkyrkogården inte hade erhållit något tillstånd, att utsläppet av avloppsvatten i Creakan Lower hade pågått i flera år utan tillstånd och att den irländska miljöskyddsmyndigheten inte hade skyddat grundvattnet i Avoca i tillräcklig utsträckning. Det framgick också att Irland tolkar direktivet alltför snävt och inte föreskriver granskning av grundvattnet och tillståndsplikt under vissa omständigheter som omfattas av direktivet. Kommissionen har också beslutat att sända ett motiverat yttrande till Irland för brott mot badvattendirektivet, eftersom landet har underlåtit att peka ut och skydda en badplats i Pier, Tramore (grevskapet Waterford). Kommissionen har beslutat att dra Portugal inför domstolen på grund av att landet inte uppfyllt kvalitetskraven i dricksvattendirektivet, särskilt beträffande fekala kolibakterier, kolibakterier totalt och nitrater i små dricksvattentäkter. Dessa brister framhålls i de portugisiska dricksvattenrapporterna för 1999 och Det är särskilt allvarligt att man inte uppfyller kraven beträffande fekala kolibakterier, eftersom det finns en risk för att människor exponeras för bakterier och virus som kan orsaka sjukdomar. 3

4 var en av de första rättsakterna i EU:s miljölagstiftning. Här anges ramarna för EU:s åtgärder för att komma till rätta med den vattenförorening som uppkommer genom utsläpp av en lång rad farliga ämnen. Enligt direktivet är medlemsstaterna skyldiga att upprätta program för att minska utsläppen. Dessa program ska omfatta bindande kvalitetsmål och ett system för tillståndsgivning. Kommissionen har väckt talan vid domstolen mot flera medlemsstater som inte följt direktivet och domstolen har bekräftat att programmen måste vara specifika, heltäckande och samordnade. Syftet med är att förhindra att spridningen av gödselmedel och lagringen av stallgödsel leder till att större mängder nitrater kommer ut i ytvatten och grundvatten. Höga nitrathalter kan ge upphov till icke önskvärda ekologiska förändringar i vatten och är en faktor som bidrar till den skadliga algblomningen. De är också skadliga för människors hälsa. Enligt direktivet är medlemsstaterna skyldiga att övervaka ytvatten och grundvatten, kartlägga nitratföroreningens omfattning och peka ut känsliga områden (dvs. områden där man bedriver intensivt jordbruk och där det finns nitratförorenade vatten), och detta skulle ha gjorts senast i december I behandlas förorening av vatten med näringsämnen, bakterier och virus som beror på utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. Dessa utsläpp innehåller stora mängder näringsämnen (särskilt fosfor och nitrater) och leder till eutrofiering, dvs. övergödning, av floder, sjöar och hav. Eutrofieringen uppkommer genom en kraftig ökning av fotosyntetiska organismer (bl.a. alger) i vattnet. Detta leder till att vattnets syrehalt minskar (när de döda algerna och annat organiskt material bryts ned av mikroorganismer) och till andra negativa ekologiska effekter. Följden blir att jämvikten mellan olika organismer i vattnet rubbas och att vattenkvaliteten försämras. Detta kan drastiskt förändra ekosystemet i en sjö eller ett hav och i värsta fall leda till omfattande fiskdöd. Genom att utsläppen innehåller bakterier och virus som kan vara farliga utgör de också en hälsorisk i badvatten och vatten som används för odling av skaldjur. Städer och andra tätorter ska inom de tidsfrister som fastställs i direktivet uppfylla vissa miniminormer för uppsamling och rening av avloppsvatten. Två tidsfrister löpte ut i slutet av 1998 och 2000, och en tredje tidsfrist löper ut Tidsfristerna fastställs beroende på hur känsligt det mottagande vattendraget ( recipienten ) är och beroende på tätortens storlek. Enligt direktivet skulle medlemsstaterna senast den 31 december 1993 ha angett känsliga områden, och de skulle senast den 31 december 1998 ha uppfyllt stränga normer för utsläpp av avloppsvatten direkt i de känsliga områdena eller i deras avrinningsområde (detsamma gäller eliminering av näringsämnen som bidrar till eutrofieringen). Direktivet omfattar även flera andra krav, t.ex. om övervakning av utsläppen av avloppsvatten. 1 Rådets direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö. Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. Rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. 4

5 Syftet med är att upprätthålla kvaliteten på ytvatten som används för uttag av dricksvatten. I direktivet fastställs normer och medlemsstaterna är skyldiga att upprätta en systematisk åtgärdsplan för allt vatten, särskilt för vatten av dålig kvalitet. När dessa bestämmelser antogs var avsikten att minska föroreningen inom 12 år efter direktivets ikraftträdande. innehåller kvalitetsnormer för dricksvatten och är ett viktigt instrument för att skydda folkhälsan. Dessa normer gäller en rad ämnen, egenskaper och organismer (kallade parametrar ). Bestämmelserna är särskilt stränga när det gäller mikrobiologiska parametrar, med tanke på deras hälsokonsekvenser. är också viktigt ur folkhälsosynpunkt. Syftet är att se till att badvattnets kvalitet uppfyller ett antal minimikrav och i direktivet fastställs därför en rad bindande värden och strängare riktvärden för en rad parametrar (bl.a. indikatorer på förekomsten av fekala bakterier). Enligt direktivet är medlemsstaterna också skyldiga att regelbundet övervaka vattenkvaliteten och sända årsrapporter till kommissionen med närmare upplysningar om badvattnets kvalitet. Direktivets normer skulle ha uppfyllts senast Närmare information om medlemsstaternas resultat finns i den årliga badvattenrapporten ( Enligt ska medlemsstaterna välja ut ytvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden. I dessa vatten ska tvingande kvalitetsnormer uppnås. Medlemsstaterna är skyldiga att regelbundet ta prover på vattnet och ska fastställa program för att minska föroreningen. Enligt 8 ska medlemsstaterna, genom att tillämpa ett system med granskning och tillståndsgivning vid bortskaffande av avfall och annan verksamhet, se till att grundvattnet inte förorenas med farliga ämnen. Enligt artikel 226 i fördraget har kommissionen rätt att vidta rättsliga åtgärder mot en medlemsstat som inte fullgör sina skyldigheter. Vid misstänkta brott mot gemenskapslagstiftningen får kommissionen inleda ett s.k. överträdelseförfarande. Det innebär att den sänder en formell underrättelse (en första skriftlig varning) till den berörda medlemsstaten och begär att denna ska inkomma med synpunkter före ett visst datum, vanligen inom två månader. Beroende på medlemsstatens svar eller om svaret uteblir kan kommissionen besluta att avge ett motiverat yttrande (en sista skriftlig varning) i ärendet. Kommissionen ska här klart och tydligt ange varför den anser att gemenskapslagstiftningen överträtts och uppmana den berörda medlemsstaten att rätta sig efter yttrandet inom en viss tid, vanligen två månader. 8 Rådets direktiv 75/440/EEG om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna. Rådets direktiv 80/778/EEG om kvaliteten på vatten avsett att användas som dricksvatten. Rådets direktiv 76/160/EEG om kvaliteten på badvatten. Rådets direktiv 78/659/EEG om kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden. Rådets direktiv 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen. 5

6 Om medlemsstaten inte rättar sig efter yttrandet får kommissionen föra ärendet vidare till domstolen. Artikel 228 i fördraget ger kommissionen möjlighet att vidta åtgärder mot en medlemsstat som inte följer domstolens dom. Den får också begära att domstolen fastställer ett vite som den berörda medlemsstaten ska betala. Aktuell statistik om överträdelser i allmänhet finns på följande adress: 6