EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Transkript

1 EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den KOM(2004) 248 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN om genomförande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, ändrat genom kommissionens direktiv 98/15/EG av den 27 februari 1998 SV SV

2 INNEHÅLL 1. INLEDNING DIREKTIVETS VIKTIGASTE KRAV OCH TIDSFRISTER ANGIVANDE AV KÄNSLIGA OMRÅDEN Läget den 1 januari 2002 i tätorter vars avloppsvatten släpps ut i känsliga områden Reningens effektivitet i tätorter som påverkar känsliga områden (information från övervakningen) Läget den 31 december 2000 i tätorter vars avloppsvatten släpps ut i normala områden Tätorter som berörs av tidsfristerna 1998 och Avloppsvattenrening Uppsamling av avloppsvatten MINDRE KÄNSLIGA OMRÅDEN Avloppsvattenrening i EU:s städer den 1 januari Industrispillvatten som släpps ut direkt i recipienten (artikel 13) Slutmål för slam från reningsverk Situationen i varje medlemsstat Belgien Angivande av känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Ledningsnät Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Danmark Angivande av känsliga områden Tätorter med mer än pe SV 2 SV

3 Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) Ledningsnät Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Tyskland Angivande av känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Grekland Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe SV 3 SV

4 Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Spanien Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Mindre känsliga områden Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Frankrike Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden som pekades ut Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Irland SV 4 SV

5 Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Italien Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Luxemburg Angivande av känsliga områden Tätorter med mer än pe Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) SV 5 SV

6 Ledningsnät Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Nederländerna Angivande av känsliga områden Tätorter Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) Ledningsnät Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Österrike Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) Vattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden eller deras avrinningsområden som pekats ut av andra medlemsstater Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Portugal Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden SV 6 SV

7 Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Avloppsvattenrening i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden Vattenrening i städer med mer än pe Mindre känsliga områden Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Finland Angivande av känsliga områden Tätorter med mer än pe Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) Ledningsnät Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam Sverige Angivande av känsliga områden Tätorter med mer än pe Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) Ledningsnät Vattenrening i städer med mer än pe Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam SV 7 SV

8 Förenade kungariket Angivande av känsliga områden Vattenrening i tätorter med utsläpp i känsliga områden Reningsnivå Reningens effektivitet (resultat från övervakningen) i känsliga områden Vattenreningen i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Ledningsnät Ledningsnät i tätorter med utsläpp i känsliga områden Ledningsnät i tätorter med utsläpp i normala områden läget den 31 december Vattenrening i städer med mer än pe Mindre känsliga områden Industrispillvatten (artikel 13) Avloppsslam ÖVERTRÄDELSEFÖRFARANDEN KOMMANDE UPPGIFTER FÖR KOMMISSIONEN Sammanfattning och slutsats SV 8 SV

9 1. INLEDNING I januari 1999 offentliggjorde Europeiska kommissionen sin första rapport 1 om genomförandet av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse 2, ändrat genom kommissionens direktiv 98/15/EG av den 27 februari Direktivet är en av grundpelarna i gemenskapens vattenpolitik och syftar till att skydda miljön från negativa effekter av utsläppen av avloppsvatten från tätbebyggelse. I den första rapporten redogjorde kommissionen för de föroreningar som orsakats av avloppsvatten från tätbebyggelse och presenterade en första lägesrapport om medlemsstaternas genomförande av direktivet. I denna första rapport framhölls de stora insatser som gjorts av medlemsstaterna, de stora kostnader som förmodligen skulle uppstå i samband med att direktivet genomförs och de förseningar som meddelats för ett antal större städer, såsom Bryssel och Milano. I den andra rapporten 4 redogjorde kommissionen ingående för medlemsstaternas angivande av känsliga områden och deras åtgärder med anledning av tidsfristen den 31 december Senast denna dag skulle medlemsstaterna bland annat ha sett till att det fanns avloppsreningsverk för alla tätorter med mer än personekvivalenter vars avloppsvatten släpps ut i ett känsligt område. Rapporten byggde på de svar som lämnats av medlemsstaterna och en undersökning 5 om känsliga områden som genomförts av kommissionens avdelningar. Inför den andra rapporten var det endast 13 av medlemsstaterna som lämnade all den information som kommissionen hade begärt om avloppsvattenrening i känsliga områden. Den andra viktiga milstolpen enligt direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse var den 31 december Senast denna dag skulle medlemsstaterna ha sett till att det fanns avloppsreningsverk för alla tätorter med mer än personekvivalenter där avloppsvatten släpps ut i så kallade normala områden 6. Senast denna dag skulle medlemsstaterna också ha sett till att vissa villkor var uppfyllda för biologiskt nedbrytbart spillvatten från industrier som släpper ut spillvatten direkt i recipienten, dvs. i det mottagande vattnet, och som tillhör de livsmedelsgrenar som anges i direktivet. I denna rapport redovisas de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit med anledning av tidsfristen den 31 december Här presenteras dessutom de förbättringar som hade gjorts 2002 i tätorter där avloppsvatten släpps ut i känsliga områden. Tidsfristen för dessa tätorter KOM(1998) 775 slutlig, EGT L 135, , s. 40. EGT L 67, , s. 29. KOM(2001) 685 slutlig, Verification of Vulnerable Zones under the Nitrates Directive and Sensitive Areas under the Urban Waste Water Treatment Directive, Environmental Resource Management, mars 1999 juni Även kallade ERM-rapporter. Ett normalt område är ett område som varken angivits som ett känsligt område (artikel 5 och bilaga II A i rådets direktiv 91/271/EEG) eller som ett mindre känsligt område (artikel 6 och bilaga II B i rådets direktiv 91/271/EEG). Avloppsvatten från tätbebyggelse som släpps ut i ett sådant område skall således först genomgå sekundär rening eller motsvarande rening (artikel 4) alternativt tillräcklig rening (artikel 7). SV 9 SV

10 var den 31 december Vid sidan av uppdaterad information om hur långt utvecklingen kommit när det gäller infrastrukturen för avloppsvattenrening, redovisas också uppgifter om reningens effektivitet vid avloppsreningsverk med utsläpp i känsliga områden under året efter det att tidsfristen hade löpt ut. I rapporten ges dessutom en överblick över avloppsvattenreningen i större städer, liksom en allmän bild av medlemsstaternas framsteg med att genomföra direktivet. Medlemsstaterna var inte formellt skyldiga att lämna in rapporter angående de tidsfrister som fastställts i direktivet. Kommissionen beslutade dock på eget initiativ att begära information från medlemsstaterna för att följa upp genomförandet av direktivet. En formell begäran skickades till medlemsstaterna i december 2000 och i mars Påminnelser skickades ut i januari I dessa påminnelser uppmuntrades medlemsstaterna också att lämna uppdaterad information om avloppsvattenrening i tätorter där avloppsvatten släpps ut i känsliga områden och i större städer där avloppsvatten släpps ut i känsliga och icke-känsliga områden. Utkastet till en rapport skickades till medlemsstaterna under 2003 för kommentarer. De gensvar och förslag till förändringar och förbättringar som kom in före slutet av juni 2003 har tagits i beaktande. Hänsyn har också tagits till de slutliga synpunkter som framfördes vid mötet den 1 2 september 2003 i kommittén för avloppsvatten från tätbebyggelse. Rapporten bygger på de svar som medlemsstaterna har lämnat in, lägesrapporterna som medlemsstaterna skall offentliggöra enligt artikel 16 i direktivet och den undersökning om angivande av känsliga områden som har genomförts för kommissionens räkning. Kommissionen stötte på stora förseningar i arbetet med att samla in information för att utarbeta denna rapport. Ett år efter det att tidsfristen gått ut för att lämna information till kommissionen hade de flesta medlemsstater fortfarande inte lämnat alla de uppgifter som hade begärts. Många medlemsstater lämnade fullständig information först efter det att kommissionen planerade att inleda ett överträdelseförfarande. Trots kommissionens rättsliga åtgärder lämnade inte Frankrike och Spanien den begärda informationen. Bortsett från att det tog mycket lång tid att få in information var kvaliteten på de lämnade uppgifterna så bristfällig att det drog ut ännu mer på tiden när kommissionen skulle försöka bearbeta och analysera informationen. Kommissionen fortsätter att följa genomförandeprocessen i alla medlemsstater. 2. DIREKTIVETS VIKTIGASTE KRAV OCH TIDSFRISTER Direktivets viktigaste krav är att ledningsnät och reningssystem för avloppsvatten skall finnas på plats senast följande datum: 31 december 1998: Ledningsnät och reningssystem för mer långtgående rening (sekundär rening 7 + tertiär 8 rening eller den så kallade mer långtgående reningen i enlighet med 7 8 Sekundär rening innebär rening genom en process som vanligen utgörs av biologisk rening med sekundärsedimentering eller någon annan likvärdig process. Tertiär rening innebär rening som kompletterar sekundär rening för avskiljning av kväve (nitrifieringdenitrifiering) och/eller fosfor eller andra föroreningar som påverkar kvaltieten eller någon särskild användning av vattnet, till exempel mikrobiologiska föroreningar eller färg. I artikel 5.3 och 5.4 samt SV 10 SV

11 artikel 5) måste ha upprättats i alla tätorter med mer än personekvivalenter 9 (pe) där avloppsvatten släpps ut i ett känsligt område. I kommissionens andra rapport behandlas resultaten från kommissionens kontroll av att medlemsstaterna följer denna tidsfrist. Förbättringar av situationen fram till 2002 beskrivs i denna rapport. 31 december 2000: System för sekundär rening 10 och ledningsnät måste ha upprättats i alla tätorter med mer än personekvivalenter där avloppsvatten inte släpps ut i ett känsligt område. Denna tidsfrist gäller också biologiskt nedbrytbart industrispillvatten som släpps ut direkt i recipienten från anläggningar inom livsmedelsindustrin. Berörda industrisektorer måste senast denna dag ha uppfyllt tidigare bestämmelser för avloppsvatten och/eller ha fått särskilda tillstånd innan de släpper ut avloppsvatten i recipienten. I denna rapport presenteras resultaten av kommissionens kontroll med anledning av denna tidsfrist 31 december 2005: Ledningsnät och reningssystem måste finnas i alla tätorter med personekvivalenter där avloppsvatten släpps ut i ett känsligt område, och i alla tätorter med personekvivalenter där avloppsvatten inte släpps ut i ett sådant område. I mindre tätorter som redan har ledningsnät måste det också ha upprättats system för tillräcklig rening vid detta datum.övriga viktiga tidsfrister och krav som fastställts i direktivet följer nedan: 30 juni 1993: Direktivet måste ha införlivats med nationell lagstiftning. Vid detta datum skall medlemsstaterna ha antagit lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. I kommissionens första rapport konstaterades att många medlemsstater var sena med att införliva direktivet. Nu har alla medlemsstater införlivat direktivets bestämmelser. Sist var Italien, december 1993: Utsläpp av industrispillvatten till ledningsnät och reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse liksom utsläpp av vissa typer av biologiskt nedbrytbart industrispillvatten i recipienter skall omfattas av på förhand fastställda bestämmelser och/eller särskilda tillstånd. Medlemsstaterna har vidtagit alla de åtgärder som krävs för att uppfylla dessa krav tabell 2 i bilaga I (ändrad genom direktiv 98/15/EG) beskrivs kriterierna för rening av avloppsvatten som släpps ut i känsliga områden som minimiandelen minskad belastning fosfor och kväve totalt. Dessutom anges värdena för koncentration av dessa parametrar. Personekvivalent (pe) är en måttenhet för biologiskt nedbrytbara organiska föroreningar som motsvarar den genomsnittliga belastningen av sådana föroreningar som produceras av en person varje dag. Det specificeras i direktivet som en biokemisk syreförbrukning på 60 g löst syre per dygn under fem dygn (BOD 5 ). Tätortens storlek, uttryckt i personekvivalenter, motsvarar den organiska belastning som produceras i tätorten under en genomsnittlig dag under den vecka på året som har den högsta produktionen. Det beräknas på grundval av summan av den organiska belastning som produceras den dagen vid permanent- och säsongsboenden och tjänsteinrättningar och den organiska belastning som den dagen produceras i industrispillvatten som måste samlas in i ett ledningsnät. Efter kommissionens och rådets samtycke kan det genomföras mindre långtgående rening än sekundär rening om vissa villkor för undantag är uppfyllda när det gäller utsläpp till kustvatten och flodmynningar som medlemsstaterna angivit som mindre känsliga. SV 11 SV

12 31 december 1993: Medlemsstaterna måste ha upprättat ett program för genomförandet av direktivet. Alla medlemsstater har anmält sådana program till kommissionen, med förseningar av varierande längd. Flera medlemsstater har också gett kommissionen uppdateringar av informationen i programmen. Enligt kommissionens uppfattning överensstämmer inte Belgiens program med bestämmelserna i direktivet eller det sätt på vilket programmet skall presenteras. 31 december 1993: Medlemsstaterna skall ha pekat ut känsliga områden. Nedan ges ytterligare upplysningar om denna grundläggande punkt, som är avgörande för vilken typ av rening av avloppsvatten från tätbebyggelse som krävs, liksom när anläggningarna skall ha upprättats. 30 juni 1995, första gången och därefter vartannat år: De myndigheter och organ som ansvarar för genomförandet i medlemsstaterna skall offentliggöra en lägesrapport om bortskaffandet av avloppsvatten och slam från tätbebyggelse inom respektive sektor. Medlemsstaterna måste skicka dessa rapporter till kommissionen så snart de har offentliggjorts. Under 1999 utarbetade en arbetsgrupp bestående av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen en förlaga till lägesrapport som skall göra det lättare för myndigheterna att utarbeta rapporten och harmonisera den information som ges. Kommissionen har ännu inte fått någon lägesrapport från Frankrike. De flesta av medlemsstaterna har inte uppfyllt kravet på att rapporten skall revideras, offentliggöras och överlämnas till kommissionen vartannat år. 31 december 1998: Allmänna regler eller krav på registrering eller tillstånd skall gälla för bortskaffandet av slam från reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse. De kontroller som kommissionen utfört visar att alla medlemsstater har vidtagit åtgärder för bortskaffande av slam. Dessutom skall bortskaffandet av slam till ytvatten genom dumpning från fartyg, utsläpp från rörledningar eller på andra sätt ha avvecklats före samma datum. Förenade kungariket förbjöd metoden efter 1998 i sin lagstiftning för införlivande av direktivet. Irland har informerat kommissionen om att bortskaffandet av slam till havs var tillåtet enligt nationell lagstiftning fram till och med den 31 december 1998 och att det därefter blev olagligt. Från Irlands sida har man dock medgivit att bortskaffandet av slam till havs inte upphörde förrän i september 1999 Spanien har inte till kommissionen anmält några åtgärder för att förbjuda bortskaffandet av slam till ytvatten. Till sist bör det påminnas om att direktivet föreskriver att utsläpp av avloppsvatten från reningsverk för avlopp från tätbebyggelse skall omfattas av på förhand fastställda bestämmelser och/eller särskilda tillstånd, och att sådana utsläpp också skall övervakas i enlighet med direktivets bestämmelser. Kommissionen har tillsammans med en expertarbetsgrupp utarbetat ett datoriserat frågeformulär för insamling av information om övervakningen av utsläpp. Kommissionen skickade detta frågeformulär till samtliga medlemsstater i september 2000 och bad dem samla in information om den övervakning som genomfördes under 1999 när det gäller de tätorter som berörs av tidsfristen den 31 december Resultaten sammanfattas längre fram i denna rapport SV 12 SV

13 3. ANGIVANDE AV KÄNSLIGA OMRÅDEN I enlighet med direktivet skulle medlemsstaterna senast den 31 december 1993 ha angivit känsliga områden enligt kriterierna i bilaga II. Dessa kriterier avser tre grupper av känsliga områden: Sötvattensamlingar, flodmynningar och kustvatten som är eutrofierade 11, dvs. övergödda, eller som kan bli eutrofierade om inte förebyggande åtgärder vidtas. Sött ytvatten som är avsett att användas som dricksvatten och som har eller sannolikt har en nitrathalt på mer än 50 mg/l. Områden där ytterligare rening krävs för att bestämmelserna i rådets andra direktiv skall följas, till exempel direktiven om fiskevatten, badvatten, skaldjursvatten, bevarande av vilka fåglar och naturliga livsmiljöer. Det räcker med att en vattensamling faller inom någon av dessa kategorier för att den skall anges som ett känsligt område Att en vattensamling anges som känslig är en förutsättning för att direktivet skall kunna tillämpas i praktiken. I känsliga områden eller avrinningsområden som bidrar till föroreningen av ett känsligt område (till exempel en flod som löper in i en flodmynning eller ett kustområde som pekats ut som känsligt) måste ledningsnät och reningssystem ha tagits i drift före den 31 december 1998 i alla tätorter med mer än personekvivalenter. Reningen av avloppsvatten måste dessutom vara mer långtgående än sekundär rening. Dessa reningskrav gäller inte känsliga områden där det kan visas att belastningen av både kväve och fosfor har minskat med totalt minst 75 procent för var och en av de två parametrarna. Enligt artikel 5.8 behöver en medlemsstat inte ange känsliga områden om landet inför krav på mer långtgående rening (tertiär rening) i hela landet. Fem medlemsstater har beslutat att tillämpa strängare krav på rening enligt denna bestämmelse: Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Finland och Österrike (sedan 2002). Belgien (sedan 2001) och Sverige tillämpar inte artikel 5.8 utan har angivit hela landet som ett känsligt område. Åtta andra medlemsstater Tyskland, Spanien, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket 12 har pekat ut vissa vattensamlingar som känsliga. Dessa områden anmäldes ursprungligen mellan 1994 och 1999, mer eller mindre försenat Kwetsbaar voor eutrofiëring: eutrofiëring betekent de verrijking van het water met nutriënten, vooral stikstof- en/of fosforverbindingen, die leidt tot een versnelde groei van algen en hogere planten met als gevolg een ongewenste verstoring van het evenwicht tussen de verschillende groepen waterorganismen en een verslechtering van de waterkwaliteit. De mörkgröna fälten på de bifogade kartorna är de vattensamlingar som medlemsstaterna angivit som känsliga, och de ljusgrönsa fälten är de avrinningsområden eller de delar av avrinningsområden där medlemsstaterna har beslutat att tillämpa direktivets bestämmelser om skydd för känsliga områden. De SV 13 SV

14 Några medlemsstater, till exempel Spanien, Frankrike och Italien, anser inte att tätorter i känsliga områdens avrinningsområden nödvändigtvis behöver omfattas av krav på mer långtgående rening (tertiär rening). 13 På den punkten konstaterar kommissionen att nitrater och fosfater, dvs. de föroreningar som bidrar till eutrofieringen och därmed motiverar att ett område pekas ut som känsligt, är mycket svårnedbrytbara. Om dessa föroreningar inte tas bort från avloppsledningarna kommer de att gå ut i floden och med avrinningen föras till det känsliga området, där de kommer att bidra till den fortgående berikningen av näringsämnen. Kommissionen anser därför att direktivets bestämmelser inte följs om det inte har uppförts anläggningar för mer långtgående rening i tätorter med mer än pe belägna i ett känsligt områdes avrinningsområde. Detta krav har helt klart inte uppfyllts i följande länder: Spanien, där det inte har uppförts anläggningar för långtgående rening i avrinningsområden för floder vars områden nedströms pekats ut som känsliga, till exempel Ebro och Guadalquivir, samt Italien, framför allt i floden Pos avrinningsområde, delta och de starkt övergödda angränsande kustvattnen. Kommissionen är dessutom oroad över hur Förenade kungariket tolkar och tillämpar direktivets bestämmelser för känsliga områdens avrinningsområden. De medlemsstater som har beslutat att inte införa krav på långtgående rening i hela landet måste se till att förteckningen över känsliga områden omarbetas minst vart fjärde år. Förteckningen skulle således ha omarbetats senast den 31 december 1997, den 31 december 2001 osv. Mellan 1998 och 2000 anlitade kommissionen en konsult som skulle kontrollera de känsliga områden som anmälts av ovan nämnda tio medlemsstater. 14 Denna undersökning visade på brister när det gäller de utpekade känsliga områdena, 15 och det konstaterades att även andra områden skulle kunna vara känsliga med tanke på eutrofieringen och den höga koncentrationen av nitrater i ytvatten som är avsett att användas som dricksvatten. Undersökningen belyste det faktum att många medlemsstater inte hade tagit tillräcklig hänsyn till övergödningen av deras vatten. De aktuella områdena är Nordsjön (från kustvattnen i norra Frankrike till Sverige), Östersjön och Adriatiska havet. I alla dessa vatten är eutrofieringen ett stort problem. Kommissionen upprepar för närvarande undersökningen för vissa medlemsstater. Med stöd av egna interna bedömningar och resultaten av kommissionens undersökning av känsliga områden, och i vissa fall som en följd av kommissionens rättsliga åtgärder, har många medlemsstater på senare år anmält betydligt fler och mer omfattande känsliga områden inom sitt territorium. Frankrike och Förenade kungariket har redan arbetat om sina förteckningar över känsliga områden, 1999 respektive pekade Belgien ut Vallonien som ett känsligt område, vilket innebär att hela Belgien sedan dess betraktas som ett känsligt område områden där medlemsstaterna infört krav på mer långtgående rening enligt artikel 5.8 markeras också med ljusgrönt. De rosa fälten är de delar av avrinningsområdena som medlemsstaterna i fråga inte har tagit hänsyn till liksom avrinningsområdena i de områden som enligt kommissionen borde ha angivits som känsliga (se fotnot 16). Rapporter från ERM mellan mars 1999 och juni 2000 (se även fotnot 5). De mörkrosa fälten på kartorna är vattensamlingar som kommissionen anser borde ha angivits som känsliga (= potentiellt känsliga områden). Deras avrinningsområden, där anläggningar för långtgående (tertiär) rening av avloppsvatten från tätbebyggelse borde ha upprättats, är rosa (se även fotnot 14). SV 14 SV

15 Sedan 2001 anges hela Tyskland som ett känsligt område, med Donaus avrinningsområde som enda undantag angav Grekland Saronikosbukten och Thessalonikibukten som känsliga områden. Dessa vattensamlingar tar emot avloppsvatten från Aten och Thessaloniki, vilket utgör nästan hälften av det avloppsvatten som produceras i Grekland. Grekland har aviserat att landet kommer att ange ytterligare områden som känsliga. Spanien har till kommissionen gjort en officiell anmälan av vissa inofficiellt utpekade känsliga områden, men har inte utsett fler känsliga områden. Irland förbättrade och utvidgade sina känsliga områden väsentligt under 2001, för sjöar, floder och flodmynningar. I augusti 2003 skickade Italien in kartor över de senast utpekade känsliga områdena. De verkar innefatta ett antal ytterligare vattensamlingar inne i landet men inte de viktiga områdena i Adriatiska havet eller något av de avrinningsområden som går in i känsliga områden. Portugal har aviserat att fler områden kommer att anges som känsliga, och bland dem ingår flertalet av de områden som kommissionen har pekat på. Österrike beslutade 2002 att införa krav på mer långtgående vattenrening i hela landet, enligt artikel 5.8. Under 2000, 2001 och 2002 pekade Förenade kungariket ut ett stort antal ytterligare känsliga områden inom hela sitt territorium. Kommissionen anser dock fortfarande att det finns andra viktiga vattensamlingar som bör pekas ut. Kommissionen uppskattar verkligen de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att peka ut fler känsliga områden. Men trots de senaste årens stora framsteg har Spanien, Grekland, Frankrike, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket enligt kommissionen fortfarande inte gjort allt som krävs när det gäller utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. Dessa utsläpp bidrar till eutrofieringen vid kusterna längs Atlanten, Engelska kanalen, Nordsjön, Irländska sjön och Medelhavet. Kommissionen anser också att Frankrike, Italien, Finland, Sverige och Förenade kungariket bör göra mer för att minska halten av nitrater och fosfater i avloppsvatten som kommer ut i känsliga områden. Kommissionen är också medveten om att vissa medlemsstater inte har tagit tillräcklig hänsyn till det tredje kriteriet för angivande av känsliga områden. Det är särskilt nödvändigt att genomföra tertiär rening för att skydda många badvatten och skaldjursvatten och därmed minska de mikrobiologiska föroreningarna i utsläpp från tätbebyggelse som kan påverka dessa vatten. Det är dock endast Spanien, Frankrike, Portugal, Italien och Förenade kungariket som har tagit hänsyn till detta kriterium när de har valt ut känsliga områden. SV 15 SV

16 4. LÄGET DEN 1 JANUARI 2002 I TÄTORTER VARS AVLOPPSVATTEN SLÄPPS UT I KÄNSLIGA OMRÅDEN I sin andra rapport beskrev kommissionen läget strax före tidsfristen 1998 för tätorter som medlemsstaterna ansåg var belägna i känsliga områden eller varifrån avloppsvatten släpptes ut i avrinningsområden som påverkar känsliga områden (se föregående avsnitt för en diskussion om frågor som rör angivande av känsliga områden). I januari 2002 gav kommissionen medlemsstaterna möjlighet att lämna in uppdaterad information om tätorter vars utsläpp berör känsliga områden, så att de skulle kunna visa eventuella framsteg. Några medlemsstater gav ingen uppdaterad beskrivning av läget, utan överlämnade nyare information genom att utgå från 1999 års begäran om information om övervakningen. I somliga fall, där ingen information lämnades eller där uppgifterna var ofullständiga, har kommissionen använt sig av de ursprungliga siffrorna från Bedömningen här nedan bygger på medlemsstaternas bedömning av läget när det gäller angivande av känsliga områden (se föregående avsnitt för en mer ingående diskussion om kommissionens och medlemsstaternas delade meningar i de här frågorna). När det gäller vilken typ av tertiär rening som krävs för att minska eller förhindra övergödning av de vatten som tar emot avloppsvatten anser kommissionen att både kväve och fosfor orsakar eutrofiering, oavsett om det rör sig om sötvatten, havsvatten eller flodmynningar. Det är vetenskapligt fastslaget att kväve är den viktigaste orsaken till eutrofiering av kustvatten, och fosfor när det gäller sötvatten. Vetenskapliga undersökningar visar emellertid också att både kväve och fosfor, antingen tillsammans eller var och en för sig, kan verka begränsande i sötvatten och havsvatten, beroende på algarter och tid på året. Därför är det ofta nödvändigt att minska båda dessa näringsämnen. För att kunna bedöma om vattenreningen uppfyller kraven anser kommissionen att avloppsvattnet åtminstone måste renas från fosfor om eutrofieringen av sötvatten skall kunna motverkas och från kväve om eutrofieringen av kustvatten och flodmynningar skall kunna motverkas, om inte vetenskapliga bevis på motsatsen kan läggas fram för vissa vattensamlingar. Många reningsverk tycks ha alltför liten dimensionerad organisk kapacitet, vilket gör att avloppsvattnet inte renas tillräckligt i förhållande till den totala nominella belastningen från tätorter. I de fall då denna kapacitet var mindre än 80 procent av den totala nominella belastningen från tätorter ansåg kommissionen att dessa tätorter inte uppfyller kraven i direktivet, för under dessa förhållanden förutsätter kommissionen att reningsverken antingen är överbelastade eller att avloppsvattnet inte tas upp helt och hållet av avloppssystemet. I början av 2002 krävde följande länder principiellt långtgående rening för en mycket hög andel av den totala mängden avloppsvatten: Belgien, Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige och Tyskland. I Grekland, Spanien, Italien, Portugal och Förenade kungariket gällde kravet på mer långtgående rening av avloppsvatten för skydd av känsliga områden för mindre än 10 procent av mängden avloppsvatten. I Frankrike och Irland gällde kraven 24 respektive 86 procent av mängden avloppsvatten Siffrorna bygger på medlemsstaternas tillämpning av artikel 5 i direktivet och deras belastning av avloppsvatten (pe) från tätorter vars utsläpp berör känsliga områden i förhållande till den uppskattade totala belastningen (pe) som medlemsstaterna anser berörs av direktivet (se översiktstabell i SV 16 SV

17 Vid sidan av åtgärder vid reningsverken har några medlemsstater börjat minska fosforhalten i tvätt- och rengöringsmedel. Dessa åtgärder har utan tvivel gjort mycket för att minska belastningen. Kommissionen välkomnar alla åtgärder som medlemsstaterna vidtar vid källan för att minska föroreningarna. Tabell 4.1 visar antalet tätorter och den organiska belastningen i dessa tätorter, där medlemsstaterna har beslutat att införa krav på mer långtgående rening i syfte att skydda känsliga områden. Totalt berörs tätorter av de sammanlagt tätorter som omfattas av direktivet. Detta innefattar alla tätorter med mer än personekvivalenter där avloppsvatten släpps ut i känsliga områden som angivits av medlemsstaterna samt alla tätorter som redovisats av de medlemsstater som tillämpar artikel 5.4, vilka även innefattar tätorter med mindre än personekvivalenter. I de tolv medlemsstater som kräver tertiär rening för alla berörda tätorter med mer än personekvivalenter (artikel 5.2) berördes tätorter av kravet på mer långtgående rening. I 559 av dessa tätorter motsvarande 42 procent av den aktuella belastningen fanns anläggningar för tertiär rening i enlighet med kraven, vilket innebär att de rättade sig efter direktivets bestämmelser i januari Danmark och Österrike uppfyller praktiskt taget alla krav i direktivet, medan kommissionen anser att mindre än 50 procent av det avloppsvatten som påverkar känsliga områden i Belgien, Grekland, Portugal, Finland och Förenade kungariket renas i tillräcklig utsträckning. Tyskland, Luxemburg och Nederländerna gör ingen bedömning av om alla berörda tätorter uppfyller kraven på vattenrening, utan har valt att tillämpa artikel 5.4 för att i stället ta hänsyn till den sammanlagda procentuella minskningen av kväve- och fosforbelastningen i hela landet. I början av 2002 hade Tyskland och Nederländerna lyckats minska fosforbelastningen med mer än de 75 procent som krävs enligt direktivet (90 respektive 79 procent), men de har ännu inte lyckats minska kvävebelastningen med de 75 procent som krävs (74 respektive 66 procent). Luxemburg måste fortfarande förbättra minskningstakten för både kväve och fosfor för att uppfylla kraven i direktivet. Landet vill dock ha en bedömning av de enskilda reningsverken tills man uppfyller kraven i artikel 5.4. De flesta medlemsstater räknar med att kunna följa direktivets bestämmelser 2005 eller senast Ett antal medlemsstater har förbättrat vattenreningen i tätorter vars utsläpp berör känsliga områden. En direkt jämförelse med resultaten i kommissionens andra rapport skulle dock inte ha gett en objektiv bild, eftersom många medlemsstater har förändrat sina bedömningsmetoder avsevärt. Man har till exempel gjort förändringar i tolkningen av definitioner och beräkningsmetoder och pekat ut fler känsliga områden, områden som borde ha angivits tidigare. Allt detta har lett till en förändring när det gäller berörda tätorter. Den totala organiska belastningen från tätorter som bör införa tertiär rening har trots detta ökat, från 198 miljoner personekvivalenter 1998 till 210 miljoner personekvivalenter kommissionens andra rapport med hänsyn till de korrigerade uppgifterna för Nederländerna). I dessa siffror tas ingen hänsyn till om den nuvarande avloppsvattenreningen uppfyller kraven. SV 17 SV

18 Tabell 4-1: Rening av avloppsvatten från tätorter som påverkar känsliga områden samt organisk belastning läget den 1 januari 2002 Medlemsstat Tillämpad Berörda tätorter Reningsnivån uppfyller kraven Reningsnivån uppfyller inte kraven e artiklar 1 Antal Belastning [pe] Antal Belastning [pe] 2 Antal Belastning [pe] 2 Belgien Danmark Tyskland Minskning av P: 90 Minskning av N: 74 _ Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Luxemburg 5.8, Minskning av P: 79, Nederländerna3 5.8, _ Minskning av N: 66 Österrike Portugal Finland Sverige Förenade kungariket Totalt Medlemsstater som inte tillämpar artikel Enligt artikel 5.8 behöver en medlemsstat inte bestämma vilka områden som är känsliga för tillämpningen av detta direktiv, om rening enligt punkterna 2, 3 och 4 i direktivet utförs inom hela medlemsstatens territorium. Valmöjligheten i artikel 5.4 i direktivet innebär att en medlemsstat inte behöver tillämpa kraven för enskilda reningsverk med mer än pe enligt artikel 5.2 och 5.3, om det kan visas att den sammanlagda belastning som tillförs ett reningsverk i området reduceras med åtminstone 75 procent när det gäller total mängd fosfor och åtminstone 75 procent när det gäller total mängd kväve. 2 Procentuell andel i förhållande till den berörda totala organiska belastningen i medlemsstaten. 3 Tyskland inkluderade inte den totala mängden avloppsvatten i hela landet, utan endast belastningen i tätorter med mer än pe. I Tyskland utgör belastningen i tätorter med mindre än pe ca 2 procent av den totala mängd avloppsvatten som produceras. SV 18 SV

19 4 Luxemburg tillämpar artikel 5.4 men vill bli bedömt enligt artikel 5.2 och 5.3 tills landet helt uppfyller kraven i artikel Eftersom Österrike tillämpar artikel 5.8 från och med slutet av 2002 innefattar denna bedömning endast tätorter vars avloppsvatten släpps ut i avrinningsområden för sådana känsliga områden som angivits av andra medlemsstater. SV 19 SV

20 4.1. Reningens effektivitet i tätorter som påverkar känsliga områden (information från övervakningen) Att det finns reningsverk är ingen garanti för att avloppsvattnet renas tillräckligt. Detta är nämligen beroende av hur effektivt anläggningarna sköts. Kommissionen begärde därför in information om resultaten av 1999 års övervakning av alla berörda reningsverk. Informationen begärdes in den 18 december 1999 i form av ett elektroniskt frågeformulär och en skrivelse. Frankrike lämnade ingen information om övervakningen. Spanien skickade in viss övervakningsinformation i maj 2003, vilket var för sent för att uppgifterna skulle kunna beaktas i utvärderingen här nedan. Österrike lämnade information för år För att ge en första allmän bild av reningens effektivitet i förhållande till om kraven uppfylls för BOD 5 (biokemisk syreförbrukning under fem dygn), COD (kemisk syreförbrukning) och avskiljning av kväve och/eller fosfor sammanställdes uppgifterna om verken på tätortsnivå. I de fall kommissionen och medlemsstaterna hade olika uppfattningar om kraven på rening visar utvärderingen här nedan kommissionens tolkning. Eftersom Tyskland och Nederländerna uteslöts (vilka tillämpar artikel 5.4 i direktivet) liksom Frankrike och Spanien (som inte lämnade in uppgifter i tid) var det endast 44 procent av mängden avloppsvatten i de berörda tätorterna som enligt kommissionens uppfattning genomgick tillräcklig rening, i direktivets bemärkelse, före utsläpp. När det gäller reningens effektivitet uppfyllde Danmark och Österrike kraven till 99 procent respektive 79 procent. Den andel av den totala mängden avloppsvatten som genomgick tillräcklig rening i övriga länder varierade mellan 4 och 64 procent. SV 20 SV

21 Tabell 4-2: Reningens effektivitet i tätorter vars utsläpp berör känsliga områden (Övervakningsåret 1999) Medlemsstat Berörda tätorter Övervakningen uppfyllde kraven 1 Procentuell andel i förhållande till den berörda totala organiska belastningen i medlemsstaten. Övervakningen uppfyllde inte kraven Antal Belastning [pe] Antal Belastning [pe] 1 Antal Belastning [pe] 1 Belgien Danmark Tyskland P: 90 N: Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Luxemburg Nederländerna P: 74 N: 30 P: 79 N: Österrike Portugal Finland Sverige Förenade kungariket Totalt Medlemsstater som inte tillämpar artikel Tyskland, Luxemburg och Nederländerna tillämpar artikel 5.4 i direktivet, men Luxemburg vill bedömas enligt artikel 5.2 tills landet helt uppfyller kraven i artikel Frankrike och Spanien lämnade ingen information om vattenreningens effektivitet vid deras anläggningar. SV 21 SV

22 5. LÄGET DEN 31 DECEMBER 2000 I TÄTORTER VARS AVLOPPSVATTEN SLÄPPS UT I NORMALA OMRÅDEN Den 31 december 2000 löpte direktivets andra viktiga tidsfrist ut. Den gällde tätorter med mer än personekvivalenter varifrån avloppsvatten släpps ut i områden som varken angivits som känsliga eller mindre känsliga områden enligt definitionerna i direktivet och som därför kallas normala områden. Medlemsstaterna redogjorde för vattenreningen i dessa områden efter kommissionens begäran den 14 april I utvärderingen av situationen i normala områden ingår också tätorter varifrån avloppsvatten släpps ut i områden som medlemsstaterna anser är normala men som enligt kommissionen bör betraktas som känsliga (se föregående avsnitt för en mer ingående förklaring). De nio medlemsstater som berörs av nämnda tidsfrist för normala områden redogjorde för tätorter som svarar för en belastning av avloppsvatten på pe. Den 31 december 2000 sekundärrenades avloppsvattnet i tätorter, vilket motsvarar 69 procent av den berörda belastningen. Dessa tätorter uppfyllde därmed kraven i direktivet. Tyskland och Österrike rättade sig helt efter bestämmelserna medan Förenade kungariket sekundärrenade 89 procent av belastningen av avloppsvatten. Länder som Grekland, Irland och Portugal hamnade på en låg nivå, eftersom mindre än 50 procent av den berörda belastningen av avloppsvatten renades sekundärt. SV 22 SV

23 Tabell 5-1: Rening av avloppsvatten i tätorter som påverkar normala områden (mer än pe) samt organisk belastning läget den 31 december 2000 Totalt Sekundärreningen uppfyller kraven Reningen uppfyller inte kraven Medlemsstat Belastning Antal Belastning[pe] Antal Belastning[pe] () 1 Antal Belastning[pe] Belastning () 1 Belgien Danmark Tyskland Grekland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Luxemburg Nederländerna Österrike Portugal Finland Sverige Förenade kungariket Totalt Procentuell andel i förhållande till den berörda totala organiska belastningen i medlemsstaten. 2 Dessa medlemsstater berördes inte av normala områden, eftersom de antingen hade angivit hela landet som ett känsligt område eller tillämpade artikel Första versionen, som inte beaktades i den totala beräkningen. 4 Den andra versionen, efter Greklands revidering, som beaktades i den totala beräkningen. SV 23 SV

24 6. TÄTORTER SOM BERÖRS AV TIDSFRISTERNA 1998 OCH Avloppsvattenrening Medlemsstaterna anmälde totalt tätorter, motsvarande en belastning på personekvivalenter, som berörs av de tidsfrister i direktivet som redan har löpt ut (artikel 4 och 5). Tyskland och Nederländerna tillämpar artikel 5.4 och bedömer i stället den procentuella minskningen av kväve och fosfor. När det gäller de 13 andra medlemsstaterna uppfylldes de särskilda kraven i av de tätorter som berörs av de båda nämnda tidsfristerna. De stod för 64 procent av den berörda belastningen. I tabell 6.1 och 6.2 ges en översikt över de tätorter som enligt medlemsstaterna berörs av nämnda tidsfrister i fråga om avloppsvattenrening Uppsamling av avloppsvatten Nämnda tidsfrister gäller avloppsvattenrening men rör också bestämmelserna för uppsamling av avloppsvatten (artikel 3). Information på denna punkt begärdes in av kommissionen genom tidigare nämnda skrivelse och frågeformulär. Medlemsstaterna redovisade tätorter som påverkar känsliga områden. Av dessa hade orter ledningsnät som uppfyllde kraven antingen redan före 1998 eller i början av Detta motsvarar 91 procent av belastningen från de berörda tätorterna. Avloppssystemen i tätorter som påverkar känsliga områden uppfyllde kraven helt och hållet den 31 december 1998 eller den 1 januari 2002 i följande länder: Danmark, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Sverige och Förenade kungariket. Uppsamlingen av avloppsvatten var dock inte tillräcklig i mer än 50 procent av de berörda tätorterna i Belgien, Spanien och Italien. Medlemsstaterna redovisade tätorter som påverkar normala områden, vilka motsvarar personekvivalenter. I tätorter, som stod för 77 procent av den berörda belastningen, uppfylldes kraven när tidsfristen löpte ut den 31 december Bland de länder som hade tätorter i normala områden vid denna tidpunkt uppfyllde Tyskland, Irland, Österrike och Förenade kungariket helt kraven för uppsamling av avloppsvatten. Mindre än 50 procent av tätorterna i Italien nådde upp till dessa krav. Medlemsstaterna redovisade totalt tätorter med en belastning på 462 miljoner personekvivalenter som berördes av tidsfristerna den 31 december 1998 respektive De uppgav att av dessa tätorter motsvarande 83 procent av belastningen i fråga uppfyllde kraven senast den 1 januari 2002 respektive den 31 december I tabell 6.3 ges en översikt över de tätorter som enligt medlemsstaterna berörs av ovan nämnda tidsfrister för uppsamling av avloppsvatten. SV 24 SV