R A P P O R T. Vad utbildar vi doktorer i humaniora till? En uppföljning av personer som tog examen vid. mellan 1997 och Sally Boyd Prodekanus,

Transkript

1 R A P P O R T Vad utbildar vi doktorer i humaniora till? En uppföljning av personer som tog examen vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet mellan 1997 och 2003 Sally Boyd Prodekanus, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet April

2 2 Vad utbildar vi doktorer i humaniora till?

3 Vad utbildar vi doktorer i humaniora till? En uppföljning av personer som tog examen vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet mellan 1997 och 2003 Sally Boyd Prodekanus, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet Januari

4 Vad utbildar vi doktorer i humaniora till? En uppföljning av personer som tog examen vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet mellan 1997 och 2003 Göteborgs universitet 2006 och Sally Boyd Skriften är producerad vid: Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet, Renströmsgatan 6, Box 200 SE Göteborg tnf vxl , fax , e-post: info@hum.gu.se, Formgivning och layout: Eva Englund 4

5 Innehåll Förord... 6 Sammanfattning... 7 Inledning... 9 Bakgrund till undersökningen Metod Resultat Hela populationens svar Bakgrundsfrågor Anställning och sysselsättning Nyttan av forskarutbildningens innehåll: delar och helheten Jämförelser efter ålder vid undersökningstillfället Bakgrundsfrågor Anställning och sysselsättning Utvärdering av forskarutbildning delar och helheten Jämförelser efter ålder vid examen Jämförelser efter kön Vilka är arbetslösa Jämförelser mellan examinerade och Bakgrundsfrågor Anställning och sysselsättning Utvärdering av utbildningen Jämförelser med två tidigare undersökningar av huanistiska doktorer Jämförelser mellan 1995-, och 2005-års undersökningar: arbetsmarknadsfrågor Jämförelser mellan och 2005-års undersökningar: anställningsformer Fria kommentarer 1995 och Övriga kommentarer Slutsatser och diskussion. Förslag till åtgärder Doktorernas arbetsmarknad Forskarutbildningens olika delar Avslutning Referenser Bilaga I. Enkät 5

6 Förord Som ett led i kvalitetsarbetet inom Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet genomfördes under våren 2005 en uppföljning av alla som avlade doktorsexamen mellan 1997 och Detta för att ta reda på dels vilka sysselsättningar doktorerna hade några år efter avslutad forskarutbildning, dels hur doktorerna utvärderade sin forskarutbildning i relation till den nuvarande sysselsättningen. Undersökningen initierades av mig, men jag vill här ta tillfället i akt att tacka dem som på olika sätt har varit behjälpliga i undersökningen och framtagningen av föreliggande rapport. Först och främst vill jag tacka alla doktorerna som svarade på enkäten, liksom institutionerna som hjälpt till att skaffa fram e-postadresser till sina doktorer. Fakultetens forskarutbildningsgrupp (FUG) har följt och stöttat arbetet med enkäten och rapporten. Jag vill särskilt tacka Susanne Dodillet, dåvarande representant för Humanistiska doktorandrådet (HDR) i FUG, Elisabet Engdahl, vicedekan för forskarutbildning vid fakulteten och Malin Östling, kvalitetssamordnare vid Göteborgs universitet, som alla deltog i arbetet med att ta fram enkäten och som läste och lämnade värdefulla kommentarer till rapporttexten. Magnus Lindgren vid Skrivkraft har på ett utmärkt sätt hjälpt till med arbetet att ta fram enkätfrågorna, skött insamlingen av enkätsvaren och genomfört alla datakörningarna. Han har även lämnat värdefulla synpunkter på rapporttexten. Slutligen vill jag tacka Barbro Ryder Liljegren, som redigerat språket i rapporten och Eva Englund, som formgivit rapporten. Sally Boyd 6

7 Sammanfattning Sedan forskarutbildningen reformerades 1998 har antalet utexaminerade doktorer i de flesta ämnen, däribland de humanistiska, ökat. En högre examenstakt var också en önskad effekt av reformen, då staten menade att behovet av forskarutbildade i samhället skulle öka framöver, både inom och utanför akademien. Trots detta oroar sig många för en hög arbetslöshet bland forskarutbildade (Herstedt 2005, SULF 2005). En angelägen fråga är i så fall vilka sysselsättningar nydisputerade i de humanistiska ämnen har erhållit sedan de examinerats. En annan relevant fråga är vilken nytta de nydisputerade haft av olika moment i sin forskarutbildning. Frågor om utbildningens kvalitet är särskilt relevant i ljuset av den ökade volymen i utbildningen under senare år. Under våren 2005, genomfördes en uppföljning av alla som avlade doktorsexamen mellan 1997 och 2003 vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet. Syftet var att samla in kunskap om dessa två frågor: doktorernas yrkesverksamhet ett antal år efter disputationen och doktorernas utvärdering av sin utbildning i relation till den nuvarande sysselsättningen. Resultaten visar bland annat att drygt 80 % av samtliga doktorer som svarade på enkäten är antingen tillsvidare- eller visstidsanställda; 9 % saknar anställning. Arbete som lärare eller forskare vid universitet eller högskola dominerar starkt; bara ca 20 % arbetar inom andra yrkeskategorier. Så många som 80 % av de yrkesverksamma doktorerna arbetar inom yrken där doktorsexamen antingen är ett krav eller en klar merit och inga respondenter angav att de arbetade i okvalificerade yrken. Däremot uppgav nästan 20 % av alla som svarade att de var arbetslösa på hel- eller deltid, de allra flesta av dessa på deltid. En majoritet bland respondenterna ansåg att den genomförda utbildningen var värdefull, både professionellt och personligt. Den kritik av utbildningens innehåll som framfördes gällde framförallt bristfällig handledning och avsaknaden av stöd och intresse från institutionen och fakulteten efter disputationen. Undersökningar med liknande frågor genomfördes av Humanistiska fakulteten 1995 och av Göteborgs universitets jämställdhetskommitté 2000/ 7

8 2001. Det var således möjligt att göra vissa jämförelser med tidigare undersökningar, liksom att jämföra resultaten inom den aktuella undersökningsgruppen vad gäller kön, ålder, ålder vid examen och examensår. Det visade sig bland annat att problemen att hitta lämpliga anställningar var betydligt större för doktorer som examinerades i slutet av perioden (01 03), jämfört med dem som disputerade i början av perioden (97 00). Det är oklart i vilken grad detta beror på att arbetsmarknaden för doktorerna har försämrats eller i vilken grad på att utlysnings- och rekryteringsprocessen inom akademien tar lång tid. Antagligen är båda dessa faktorer viktiga i denna skillnad. Undersökningen som helhet visar att majoriteten av doktorerna hittar arbete som motsvarar deras höga kompetens inom några år efter disputation. Samtidigt finns det en betydande minoritet som är deltidsarbetslösa eller sysselsatta med arbeten som inte kräver forskarutbildning. Flera resultat i undersökningen pekar på att det tar alldeles för lång tid för doktorer att få anställningar som motsvarar deras kompetens och förväntningar. Bristen på forskningsmedel och akademiska anställningar att söka utgör ett stort problem, liksom tiden det tar att rekrytera personal inom akademien. Heterogeniteten i doktorernas sysselsättningar verkar ha ökat något de senaste 10 åren, men universiteten och fakulteten bör göra mer för att arbetsgivare utanför akadmien får upp ögonen för den höga och breda kompetens som doktorerna besitter. Fakulteten bör också vidta åtgärder för att förbereda doktorerna för arbeten inte bara inom utan även utanför akademien. 8

9 Inledning Forskarutbildning ska vara en av de mest kvalificerade och kvalificerande utbildningar som erbjuds i landet. Statsmakterna har i olika sammanhang påtalat det stora behovet av högre utbildning i allmänhet för befolkningen. Målet för den nära framtiden är att 50 % av varje årskull ska vid 25 års ålder ha läst vid universitet eller högskola. Behovet av högre utbildning är dock inte begränsat till grundutbildning, utan även fler forskarutbildade personer anses behövas i samhället. Kunskapssamhället anses fordra inte bara bredd, det vill säga en stor andel av befolkningen med grundläggande högskoleutbildning, utan även djup, d v s en ökande andel som har forskarutbildning. Dessa behövs för arbete inte bara inom akademien utan även utanför den. Trots de uttalade önskemålen om fler forskarutbildade i samhället är farhågorna många nu i mitten av 2000-talets första decennium vad gäller forskarutbildning. Vissa debattörer anser att universiteten utbildar för många doktorer och att doktoranderna utbildas för en tillvaro med stor osäkerhet och lång fördröjning innan de hittar ett arbete som tar tillvara den höga kompetens de besitter. Kunskaper saknas om i vilken utsträckning forskarutbildning förbereder de utexaminerade för den arbetsmarknad och de arbetsuppgifter som väntar dem. Problemen med anställningsbarhet har ansetts vara särskilt påtagliga för doktorer inom humaniora, trots att en ganska nyligen genomförd undersökning vid SCB anger att problemen är betydligt större inom naturvetenskap och teknik (SCB 2002). Denna rapport utgör en redovisning av en uppföljning av personer som doktorerade vid Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet. Undersökningen genomfördes under våren 2005 på initiativ av författaren och Humanistiska fakultetsnämndens beredningsgrupp för forskarutbildningsfrågor, FUG. FUG utsåg i slutet av höstterminen 2004 en arbetsgrupp för att genomföra en uppföljning av nyligen disputerade vid fakulteten. Arbetsgruppen bestod av Humanistiska doktorandrådets dåvarande representant i FUG, 9

10 Susanne Dodillet, vicedekan (med ansvar för forskarutbildning) Elisabet Engdahl och undertecknad (prodekanus vid fakulteten och ordförande i FUG). Malin Östling, kvalitetssamordnare på GU anslöt sig till vissa av arbetsgruppens möten. Fakulteten anlitade Magnus Lindgren, konsult vid Skrivkraft, för det tekniska genomförandet av enkäten till doktorerna. Undersökningen hade två syften: att ta reda på var examinerade doktorer vid humanistiska fakulteten befinner sig yrkesmässigt några år efter sin examen att mäta hur doktorerna värderar forskarutbildningen några år efter avslutad utbildning, särskilt vilken betydelse utbildningen har för den nuvarande yrkesverksamheten. Undersökningen utgör därmed en del av fakultetens kvalitetsarbete. Ett viktigt mått på huruvida utbildningen håller en hög kvalitet är andelen av dess utexaminerade som arbetar inom yrken där utbildningen utgör ett kompetenskrav eller åtminstone betraktas som relevant. Problem med arbetslöshet bland akademiker och särskilt bland forskarutbildade har uppmärksammats på senare tid (se t ex Herstedt 2005; SULF 2005). Inte minst doktoranderna som är under utbildning har uttryckt en oro för sin tillvaro efter avslutad utbildning. Det är därför viktigt att ta fram fakta om hur det har gått för tidigare examinerade doktorer vid fakulteten. Ett annat viktigt mått på utbildningens kvalitet är naturligtvis studenternas upplevelser av sin utbildning, inte bara under utbildningstiden, utan även när utbildningen är avslutad. Detta gäller såväl grundstudenter som forskarstudenter. I brytningstiden inför utvecklingsarbetet i samband med Bolognaprocessen kan kunskaper om doktorernas syn på sin avslutade utbildning vara av särskild vikt, liksom kunskaper om vilka sysselsättningar de har. Bologna-processen kommer att innebära åtskilliga förändringar för forskarutbildningen. Krav på anställningsbarhet kommer i ökande utsträckning att ställas på utbildning på alla nivåer. Resultaten av undersökningen kommer att ingå i underlaget för förändrings- och förbättringsarbetet inom forskarutbildningen vid fakulteten. Resultaten av föreliggande undersökning i form av frekvenstabeller och - diagram som gäller hela respondentgruppen har tidigare redovisats i en rapport från företaget Skrivkraft ( ). Muntliga presentationer av dessa resultat har gjorts vid Humanistiska fakultetsnämndens sammanträde den 14 april, vid ett öppet seminarium vid fakulteten den 28 april liksom för universitetets kvalitetsråd den 10 maj. En kort artikel om resultaten utkom i april i fakultetens nyhetsblad HumNytt nr. 3, Underlaget för föreliggande rapport omfattar dock inte bara körningarna av resultaten för hela respondentgruppen, utan även ett antal senare datakörningar och korstabuleringar som genomförts av Skrivkraft för att kunna jämföra resultaten inom respondentgruppen. En djupare analys av både dessa resultat och de tidigare presenterade har också genomförts. En när- 10

11 mare analys av de öppna kommentarer som lämnats rapporteras också nedan. Skrivkraft har levererat underlaget även för denna rapport, men analysen står författaren för (se vidare nedan, Metod). I denna rapport görs också vissa jämförelser med två tidigare utredningar av doktorernas nuvarande anställningsvillkor och syn på sin avslutade utbildning (se särskilt avsnitt Jämförelser med två tidigare undersökningar av humanistiska fakultetens doktorer sidan 36). 11

12 Bakgrund till undersökningen I april 1998 trädde en reform av forskarutbildningen i kraft, som avsågs resultera i ett antal förändringar och förbättringar av utbildningen i förhållande till åren dessförinnan. Syftet med reformen var bland annat att öka antalet examinerade doktorer och minska den genomsnittliga tiden en forskarutbildning får ta att genomföra. Många av åtgärderna syftade även till att öka rättssäkerheten för de sökande i samband med antagning till forskarutbildningen. Det krävdes dessutom en noggrannare uppföljning av doktorandens och handledarens arbete med hjälp av en individuell studieplan för varje forskarstudent. Fakulteterna fick nu i uppdrag att utbilda ett visst antal personer till doktorsexamen; före 1987 hade varje student som uppfyllde behörighetskraven rätt att skriva in sig som doktorand i ett forskarutbildningsämne. Från och med 1998 antogs doktorander en gång om året i konkurrens. Man kunde bara anta doktorander till forskarutbildning som hade en säker finansiering för sina studier under fyra år antingen genom utbildningsbidrag/doktorandanställning eller genom olika typer av extern- eller egenfinansieringar. Även om institutionerna under perioden kunde säga nej till personer som sökte in på forskarutbildningen, gjordes detta bara i liten utsträckning. Efter 1998 var det en prestation redan att bli antagen till forskarutbildning. Två år efter att reformen trätt i kraft publicerades en extern utvärdering av forskningen vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet (Den humanistiska cirkelns kvadratur om humanioras möjligheter och framtid, Sörlin m fl 2000). Förslag i denna utvärdering ledde till ytterligare ett antal förändringar i forskarutbildningens organisation vid Humanistiska fakulteten, som också genomfördes under åren därefter. Med anledning av reformen och den externa utvärderingen, beslutade fakulteten ta ett större ansvar för samordning av antagning, kurser och administration av forskarutbildningen. En studierektor, numera vicedekan, för forskarutbildning vid fakulteten utsågs för att samordna utbildningen, bereda frågor i samband med utbildningen och att se till att kvaliteten är säkrad. Fakultetsnämnden beslutar (liksom tidigare) om det antal fakultetsfinansierade bidragsrum som ska ledigförklaras i de olika forskarutbildningsämnen och antagningen 12

13 Tabell 1: Nyantagna till forskarutbildning och examinerade doktorer sker efter bedömning och rangordning vid institutionerna. Antagningen sker samlat en gång per läsår när de fakultetsfinansierade platserna lyses ut; rättsäkerheten för doktoranderna har ökat i och med detta. Institutioner får stöd både i form av ersättning för handledning och driftskostnader för varje fakultets- eller stipendiefinansierad doktorand. Enskilda lärare och lärarlag får även söka bidrag varje termin för att genomföra forskarutbildningskurser som är öppna för doktorander inom flera forskarutbildningsämnen. Ansvaret för forskarutbildning kan därmed ses som mer samlat på fakultetsnivå än vad som var fallet tidigare. Fördelningen av en del av fakultetsanslaget till institutionerna beräknas sedan 2000 (bland andra aktivitetsmått ) på antalet utexaminerade doktorer i institutionens forskarutbildningsämnen. Före 1998 spelade studietiden ingen särskilt viktig roll. En doktorand som studerat på deltid i ett antal år kunde söka och få en doktorandanställning i ytterligare fyra år. Detta ledde ibland till mycket långa studietider. I samband med reformen blev beräkningen av studietid central. En forskarstuderande kan inte få finansiering för längre studietid än vad som motsvarar fyra års heltidsstudier för doktorsexamen och två års heltidsstudier för licentiatexamen. Redan förbrukad studietid avräknas vid tillträde till doktorandanställningar. Detta har lett till en ökad medvetenhet om vikten av att bli klar på utsatt tid och antagligen även till en ökad upplevd tidspress. År Nyantagna Antal Doktorsexamina Tabellen visar antalet nyantagna till forskarutbildning 1 och examinerade doktorer vid Humanistiska fakulteten varje år under perioden Sedan maj 2002 har man kunnat antas till forskarutbildning som siktar mot licentiat examen. Denna tabell skiljer inte ut det fåtal som lämnat sådana ansökningar, bland annat därför att många av dem har för avsikt att på sikt avlägga doktorsexamen. Forskarutbildningen i humaniora har alltså genomgått ett antal förändringar under det senaste decenniet. Några av dessa har initierats av statsmakten, andra av fakulteten själv. Ett syfte med föreliggande undersökning är att se huruvida dessa förändringar har haft någon effekt på doktorernas anställningsbarhet eller deras syn på innehållet i den genomgångna utbildningen. Under samma tid som dessa förändringar har ägt rum har det blivit en märkbar ökning av antalet utexaminerade doktorer per år, en utveckling som var ett av 1998-års reformens mål. Tabell 1 sammanfattar antalet nyantagna till forskarutbildning och antalet examinerade doktorer under perioden Under elvaårsperioden som redovisas i tabellen, ser man effekten av reformen som trädde i kraft i april 1998: från och med 1999 antogs betydligt färre till forskarutbildningen. Antalet examina under tioårsperioden har däremot stadigt ökat. Den eventuella effekten på examensfrekvensen av en minskad antagning till forskarutbildningen kommer att äga rum inom en snar framtid. Redan 2004 och 2005 tog något färre doktorsexamen (40 resp 39) jämfört med rekordåret Under sjuårsperioden som den aktuella uppföljningen gäller doktorerade totalt 265 personer. Av dessa doktorerade mindre än hälften under 13

14 de första fyra åren och över hälften under de senare tre åren. Examensfrekvensen ökade alltså även under den period populationen i föreliggande undersökningen tog examen. En faktor som har bidragit till ökningen i antalet examina under perioden undersökningens population tog examen är förmodligen de extra medel 2 totalt drygt 10 mkr som anslogs under perioden ht 00 vt 03 för avslutande av forskarutbildning. Dessa medel kunde sökas av forskarstuderande som inte hade fått fakultetsfinansiering motsvarande fyra år på heltid och vars disputation kunde förväntas ske strax efter en tid motsvarande några månaders heltidsstudier. 91 personer har åtnjutit sådana sista-hjälpen pengar. Av dessa har alla utom 14 disputerat, därav 58 under perioden som denna undersöknings respondentgrupp tog examen ( ). En ökning av antalet examina var som nämnts ovan ett av statsmakterna önskat resultat av reformen Två anledningar att öka antalet utexaminerade doktorer i humaniora i Sverige har redan berörts ovan. En anledning är universitetsintern: man behöver nya doktorer för att fylla platserna när de många universitetslärare som föddes under 1940-talet går i pension. Vid Humanistiska fakulteten vid GU beräknas exempelvis totalt 161 disputerade lärare och forskare uppnå pensionsåldern mellan 2006 och Många tecken tyder dock på att ökningen i antalet examina har kommit något tidigare än de många förväntade pensionsavgångarna. Ett bidragande skäl till detta är att lärare numera har rätt att begära att få ha kvar sin anställning till 67 års ålder i stället för 65. Dessutom är de största årskullarna av 40-talister födda mot slutet av årtiondet, vilket innebär att flertalet pensioneringar kommer till stånd först Oron delas av Humanistiska fakultetsnämnden, som vid flera tillfällen diskuterat olika åtgärder för att underlätta de nydisputerades inträde på arbetsmarknaden. Tyvärr har ekonomin vid fakulteten begränsat sådana särskilda satsningar och även tidigare beslutade utlysningar av rekryteringsanställningar har behövt skjutas upp. Tabell 2: Utlysta rekryteringsanställningar och antal sökande Antal År Ledigkungörelser Sökande Genomsnittligt antal sökande/utlysning , , , , , , , 0 Tabellen visar antalet ledigkungjorda rekryteringsanställningar, antalet sökande samt genomsnittligt antal sökande per utlyst anställning vid Humanistiska fakulteten varje år under perioden Fyra miljoner kronor beviljades från GU:s styrelse, 2,275 mkr från regeringen och resterande anslogs från fakultetens egna medel.

15 Resultatet av å ena sidan ökningen av antalet examina och å andra sidan senareläggningen av pensionsavgångarna har lett till hård konkurrens om de anställningar som utlysts. Tabell 2 sammanfattar situationen vad gäller ansökningar till de rekryteringsanställningar (forskarassistent och biträdande lektor) som utlysts vid Humanistiska fakulteten under Tabellen visar att, även om antalet utlysta rekryteringsanställningar ökade under några år, ökade antalet sökande ännu mer. Det genomsnittliga antalet sökande per anställning har nästan fördubblats. På liknande sätt har antalet forskare som sökt medel från Vetenskapsrådet och andra finansiärer ökat medan anslagen till beviljade projekt stannat på samma nivå. De nya medel som ställts till exempelvis Vetenskapsrådets förfogande som forskningsstöd har, enligt representanter för rådet som nyligen besökt Göteborg, riktats till seniora forskare och starka forskningsmiljöer snarare än till nydisputerade. Den andra anledningen att öka antalet examinerade doktorer i humaniora var ett önskemål, inte bara från fakultetsledningen utan även från statsmakterna, att forskarutbildade i större utsträckning i framtiden skulle anställas i andra yrken än endast som lärare och forskare vid universitet och högskola. Antalet disputerade i humaniora som verkar utanför universitet och högskolor har förmodligen inte varit stort under senare decennier. För flera decennier sedan fanns det däremot ett betydande antal disputerade lektorer vid gymnasieskolor och i andra befattningar inom den offentliga sektorn. Deras skaror har minskat under senare tid (se SOU 1999:63 s ang lärarkåren). Efterfrågan på forskarutbildade humanister verkar fortfarande vara liten utanför akademien. Trots de påstådda behoven av och önskemålen om fler forskarutbildade i arbetskraften, vet vi inte hur många som arbetar där. När få anställningar utlyses vid universitet och högskola, känner många nuvarande doktorander och nydisputerade en stark oro för försörjningen efter examen. Många frågor uppstår alltså i brytningstiden när examinationstakten ökar, olika reformer har genomförts och vi samtidigt kan förvänta oss nya förändringar i utbildningar på alla nivåer i och med Bologna-anpassningen. Har de examinerade doktorerna fått arbeten som motsvarar deras kompetens i lika stor utsträckning som tidigare? Arbetar de i samma utsträckning inom universitet och högskola? Har kvaliteten i forskarutbildningen förändrats under perioden då antalet examina ökat? I vilken utsträckning anser de nydisputerade att de olika inslagen i utbildningen har varit av värde för den sysselsättning de har idag? Dessa frågor har diskuterats både inom FUG och vid olika seminarier som berört forskarutbildning och dess kvalitet. Syftet med föreliggande undersökning är att öka de konkreta kunskaperna om några av dessa frågor. 15

16 Metod Populationen som ombads svara på enkäten togs fram med hjälp av befintliga uppgifter på fakultetskansliet. Det beslutades att undersökningen skulle bli en totalundersökning: så många som möjligt av samtliga doktorer som examinerats på Hum Fak mellan kontaktades för att besvara enkäten. Det var en kvantitativ enkät med i huvudsak frågor med fasta svarsalternativ, bland annat för att kunna jämföras med tidigare (kvantitativa) undersökningar. En enklare kvantitativ enkät gjorde det också möjligt i fråga om tid att genomföra en totalundersökning. Kontakten med respondenterna togs i första hand via e-post och enkäten besvarades på Internet. Detta för att underlätta både för respondenterna och för dem som hanterade svaren. Portokostnaden skulle också bli mindre. De vars e-postadresser inte kunde erhållas från respektive institution, kontaktades med vanlig post. Dessa respondenter ombads fylla i en postenkät och skicka tillbaka denna i ett svarskuvert. Ett förberedande e-brev/brev, utläggning/huvudutskick av enkäter och två påminnelser distribuerades under perioden februari mars Undersökningspopulationen bestod av 261 lokaliserade och nu levande personer. Av dessa svarade totalt 207 personer på enkäten, en svarsfrekvens på 79 %, vilket måste anses vara mycket tillfredsställande. 198 kompletta svar kunde registreras, ett partiellt bortfall på 3 %. Analysen nedan baseras alltså på de maximalt 207 individer som besvarade enkäten, antingen per post eller e-post. Under tiden adresserna införskaffades, togs enkätfrågorna fram av arbetsgruppen som beskrevs ovan. Enkäten (i dess form som postenkät) bifogas som bilaga 1. Enkäten omfattade några bakgrundsfrågor som gällde respondentens kön och ålder samt (i slutet av enkäten) sättet respondenten hade finansierat sin forskarutbildning. Till dessa uppgifter las manuellt in en uppgift om examensår. För att komma åt respondenternas nuvarande situation på arbetsmarknaden ställdes det ett antal frågor om den nuvarande anställningen, sysselsättningsgraden samt eventuell ofrivillig arbetslöshet. Det ställdes även frågor om huruvida doktorsexamen var ett kom- 16

17 petenskrav för den nuvarande sysselsättningen liksom hur det nuvarande arbetet och lönen stämde med respondentens förväntningar. Uppföljningen skulle dessutom ta reda på respondenternas syn på sin avslutade utbildning. Enkäten omfattade därför även en rad frågor om nyttan av forskarutbildningens huvudsakliga delar i relation till den nuvarande sysselsättningen. Mer övergripande frågor ställdes om nyttan av utbildningen för personlig och yrkesmässig utveckling. En öppen fråga ställdes på slutet, där många respondenter lämnade kommentarer. Resultaten presenteras nedan i flera avsnitt. I det första stora avsnittet presenteras resultaten av undersökningen för hela respondentgruppen. De två påföljande avsnitten presenterar några av resultaten av en jämförelse mellan de yngre och de äldre respondenternas svar. I den första av dessa har svaren delats upp efter respondenternas ålder vid undersökningstillfället; i det andra har svaren i stället delats upp efter respondenternas ålder vid examen. Avsnittet Kön anger några intressanta resultat som framhölls när kvinnors och mäns svar jämfördes. I avsnittet som heter Vilka är de arbetslösa? analyseras den grupp närmare som angav att de var ofrivilligt arbetslösa på hel- eller deltid. I påföljande avsnitt görs en jämförelse av den del av respondentgruppen som tog examen mellan och den del som tog examen mellan I nästa avsnitt samlas några jämförelser mellan liknande undersökningar som genomfördes 1995, 2000/2001 och föreliggande undersökning. I slutet av resultatavsnittet redogörs för de fria kommentarerna i enkäterna 1995 och Rapporten avslutas med ett diskussionsavsnitt och några förslag till åtgärder för att öka kvaliteten i forskarutbildningen. 17

18 Resultat Tabell 3: Ålder. Svarsalternativ Andel Antal Hela populationens svar Bakgrundsfrågor Populationen bestod av 111 män och 96 kvinnor; könsfördelningen är alltså ganska jämn. Åldersdistributionen presenteras i tabell 3. Tabellen visar att många av respondenterna är över 35 år, över en tredjedel är över 50 år. Om man delar upp populationen utifrån vid vilken ålder de tog examen (en uppgift som lades till databasen), får man fram följande siffror (se tabell 4): Majoriteten tog examen mellan 35 och 50 årsåldern, men drygt en femtedel tog examen när de var under 35. En avslutande bakgrundsfråga gällde huruvida doktorerna hade försörjt sig med utbildningsbidrag eller doktorandanställning under sin studietid. Resultaten sammanfattas i tabell 5. Anställning och sysselsättning Av alla som svarade på enkäten, visade det sig att nästan hälften hade tillsvidare- eller fast anställning när de besvarade enkäten. Ytterligare drygt en tredjedel hade visstidsanställning. Övriga anställningsformer uppgavs betydligt mer sällan av respondenterna. 9 % eller 18 personer uppgav att de saknade anställning. Resultaten 34 år eller yngre 9 % 19 Samtliga. Tabell 4: Ålder vid examen. Samtliga. Gruppering Andel Antal 34 år eller yngre 21 % år 58 % år 18 % år eller äldre 3 % 6 Svarsalternativ T otalt 100 % 207 Tabell 5: Fakultetsfinansiering under studietiden. Andel Antal I ngen 13 % månader 21 % månader 67 % 132 Samtliga år 55 % år 32 % år eller äldre 4 % 8 T otalt 100 % 207 T otalt 100 %

19 Tabell 6: Nuvarande anställning. Svarsalternativ Andel Antal (efter en del omkodningar av svaren som angavs under annan, vänligen ange ) sammanfattas i tabell 6. Tillsvidareanställning, fast anställning 46 % 94 V isstidsanställning 35 % 72 T imanställning 5 % 11 S tipendium 1 % 2 E genföretagare 3 % 6 A nnan 1 % 3 I ngen 9 % 18 Samtliga. T otal 100 % 206 Tabell 7: Nuvarande sysselsättning. Åtminstone vid första anblicken verkar dessa siffror motsäga den bild som angavs i bakgrundsavsnittet av att de nydisputerade har svårigheter att hitta anställningar efter sin examen. Över 80 % har hittat anställningar som antingen är tillsvidare- eller visstidsanställningar. Endast 9 % saknar anställning. Det ska dock påpekas att många olika typer av anställningar kan dölja sig bakom de olika beteckningarna, särskilt beteckningen visstidsanställning. Dessa omfattar rimligen både vikariat av olika slag, anställning på forskningsprojekt, forskarassistentanställningar men även tillfälliga anställningar inom andra branscher som tas som en nödlösning i väntan på ett mer kvalificerat arbete. Nedan ser vi huruvida respondenternas arbete kräver doktorsexamen eller ej. Svarsalternativ Universitetsforskare eller högskolelärare, inom universitet/högskola Samtliga med anställning. Andel Antal 70 % 138 A nnan forskare 5 % 9 Arkivarie,bibliotekarie, museitjänsteman eller liknande 5 % 10 G ymnasielärare 3 % 6 A nnan lärare 1 % 2 Administrativ sysselsättning 4 % 7 A nnan, vänligen ange: 13 % 25 T otalt 100 % 197 När respondenterna tillfrågades om hur mycket de arbetar, visade det sig att 72 % arbetar heltid, 23 % arbetar deltid, minst halvtid och endast 5 % av de som svarade på denna fråga arbetar mindre än 50 %. (De 18 personer som angav att de saknade anställning svarade inte på denna fråga.) Fråga 5 handlade om arbetslöshet. Den besvarades av 70 personer. Dessa var dels de som svarade på fråga 3 att de saknade anställning och dels de som angav i fråga 4 att de arbetade mindre än heltid. Av dessa 70 angav 9 st (13 %) att de var ofrivilligt arbetslösa på heltid. Nästan hälften av hela denna grupp på 70 (31 st eller 44 %) angav att de var deltidsarbetslösa, medan nästan lika många (30 st eller 43 %) angav att de inte alls var ofrivilligt arbetslösa. Detta innebär att det totalt fanns 40 personer ungefär en femtedel av alla som antingen på heltid eller deltid var ofrivilligt arbetslösa. Huruvida man ser detta som en hög eller låg andel beror på vilka förväntningar man hade. Å ena sida är detta en ganska stor andel av helheten, med tanke på den långa och högkvalificerade utbildning denna grupp har genomfört. Å andra sidan är den här gruppen som helhet ganska nydisputerad; det hade vid undersökningstillfället gått mellan ett och åtta år sedan respondenterna disputerade. Det tar tid att få en heltidsanställning som motsvarar den höga utbildning man fått. Respondenterna (förutom de nio som saknade anställning) tillfrågades om sin nuvarande sysselsättning. Denna fråga var avsedd att komma åt frågan om hur många av de nydisputerade som arbetade med yrken som forskarutbildningen traditionellt leder till, d v s undervisning och forskning, och hur många som arbetade inom andra yrken. Resultaten sammanfattas i tabell 7. 19

20 Resultaten visar att 75 % arbetar som lärare eller forskare nästan 80 % om man räknar in gymnasie- och andra lärare. De som hade andra yrken var relativt få. Bland angivna andra yrken fanns det många som arbetade med språk, t ex ett par journalister, några översättare och skribenter av olika slag. Det fanns också ett antal pensionärer och enstaka personer med andra yrken. Inga okvalificerade yrken angavs. Fråga 7 handlade om vilken arbetsgivare respondenterna hade. Denna fråga utformades i hög utsträckning för att tillåta jämförelser med de tidigare undersökningar som nämnts ovan. Resultaten sammanfattas i tabell 8. Tabell 8: Nuvarande arbetsgivare/arbetsplats. Tabell 9: Doktorsexamen, ett kompetenskrav. Svarsalternativ Andel Antal Svarsalternativ Andel Antal G öteborgs universitet 42 % 82 Annat universitet/högskola i Sverige Annat universitet/högskola utanför Sverige 23 % % 19 A nnan statlig förvaltning 5 % 10 Kommun eller regional förvaltning 4 % 8 K yrka eller trossamfund 1 % 1 J a, absolut 63 % 117 J a, önskvärt 18 % 34 Nej, inte fördel uttalat men en 10 % 19 N ej, inte alls 9 % 16 T otalt 100 % 186 Samtliga med arbetsgivare/arbetsplats. P rivat arbetsgivare 6 % 11 E genföretagare 3 % 6 A nnan, vänligen ange: 2 % 3 I ngen 6 % 11 Samtliga med anställning. Totalt 100 % 197 Hela tre fjärdedelar av respondentgruppen arbetar inom universitets- och högskolevärlden, mer än två av fem på GU samma universitet där de tog sin doktorsexamen. Fråga 8 handlade om huruvida doktorsexamen var ett kompetenskrav för respondentens nuvarande sysselsättning. Denna fråga ger en indikation på i vilken utsträckning det finns doktorer som arbetar inom yrken som de är överkvalificerade för. Resultaten sammanfattas i tabell 9. Svarsfördelningen visar att det finns ett fåtal 16 personer inom vars nuvarande sysselsättning doktorsexamen är varken ett krav eller en fördel. För över 80 % är doktorsexamen åtminstone önskvärt inom yrket. 20

21 Nästa tabell (nr. 10) ger ytterligare information om vilken utbildningsnivå som krävs för respondentens nuvarande sysselsättning. Enligt denna, arbetar ingen inom yrken som inte kräver högskoleutbildning alls, medan drygt en fjärdedel arbetar inom yrken som bara kräver grundutbildning. Det finns enligt dessa uppgifter inga doktorer som försörjer sig med okvalificerade yrken såsom t ex taxiförare eller servitris i väntan eller brist på mer kvalificerad sysselsättning. Men samtidigt finns det tydligen många som är överkvalificerade för sina nuvarande arbeten. Tabell 10: Tillräcklig utbildningsnivå/examen. Svarsalternativ Andel Antal D oktorsexamen 76 % 142 L icentiatexamen 10 % 18 G rundläggande högskoleutbildning 14 % 26 I ngen högskoleutbildning 0 % 0 Samtliga med arbetsgivare/arbetsplats. T otalt 100 % 186 Tabell 11: Arbetsuppgifter i förhållande till förväntat. Svarsalternativ Andel Samtliga med arbetsgivare/arbetsplats. Antal M ycket mer än förväntat 20 % 37 N ågot mer än förväntat 29 % 53 V arken eller 30 % 56 N ågot mindre än förväntat 11 % 20 M ycket mindre än förväntat 5 % 10 V et ej 4% 8 T otalt 100 % 184 Fråga 11 är närbesläktad med de föregående, varför jag tar upp resultaten på den redan här. Respondenten fick här ange hur stimulerande de nuvarande arbetsuppgifterna var i förhållande till förväntningarna. Svaren är möjligen särskilt svårtolkade här, eftersom vi inte specificerade tidpunkten för förväntningarna. Vår avsikt var att dessa förväntningar skulle härstamma ifrån utbildningstiden, men det är troligt att tolkningarna av denna fråga var ovanligt varierade. Hursomhelst sammanfattas svaren i tabell 11. Dessa resultat visar att nästan hälften av respondenterna är positivt överraskade över hur stimulerande arbetsuppgifterna är. Men för en minoritet på 16 % är förväntningarna inte uppfyllda. Eftersom vi inte vet så mycket om vilka förväntningar respondenterna hade på sina arbetsuppgifter efter examen, är svaren här svårtolkade, men de övervägande positiva svaren är åtminstone uppmuntrande. Svaren på en liknande fråga om huruvida lönenivån motsvarade förväntningarna sammanfattas i tabell 12. De positiva tongångarna om arbetsuppgifterna omvandlas här till negativa sådana om lönen. 40 % av respondenterna är besvikna på sin lönenivå efter examen. 21

22 Nyttan av forskarutbildningens innehåll: delar och helheten Frågorna 10 och 13 efterlyste respondenternas värdering av forskarutbildningens olika inslag och dess helhet i relation till den sysselsättning de har för närvarande. Man kan sammanfatta svaren på dessa frågor genom att säga att utvärderingen i stora drag var positiv. Fråga 10 bad dem på en femgradig skala (där 5 var mest positivt) utvärdera olika delar eller inslag i utbildningen: kursdelen, seminarier, handledning, avhandlingsarbete, egen undervisning, konferenser och nätverk, kontakter med omgivande samhället och studentfackligt arbete. Tabell 12: Lönenivå i förhållande till förväntat. Svarsalternativ Andel Antal M ycket högre än förväntat 8 % 15 N ågot högre än förväntat 11 % 21 V arken eller 40 % 73 N ågot lägre än förväntat 27 % 49 M ycket lägre än förväntat 13 % 23 V et ej 2 % 3 T otalt 100 % 184 Samtliga med arbetsgivare/arbetsplats. Om man jämför medelpoängen som varje inslag fick, visar det sig att de inslag som ansågs ha mest nytta för den nuvarande sysselsättningen var avhandlingsarbete, egen undervisning och seminarier. Medelpoäng över mitten på skalan fick även deltagande i konferenser och nätverk kurser, handledning och kontakter med det omgivande samhället. Endast studentfackligt arbete fick mindre än 3 poäng i genomsnitt. De flesta uppgav att de inte deltog i detta, vilket gör denna uppgift svårtolkad. Jag tror man kan skönja en viss tendens till att respondenterna ser störst nytta i de inslag i forskarutbildningen där de själva var mest aktiva: avhandlingsarbete, egen undervisning, seminarier och konferenser/nätverk. Omdömena är mer blandade om kurser och handledning, där andra än doktoranden själv är aktivare och bestämmer mer. Dessa resultat står i viss kontrast till de resultat som erhölls i en undersökning av doktorandernas upplevelse av sin forskarutbildning 2001 (Postgård & Upmanis 2001). I Tabell 13: Nytta av forskarutbildningens olika delar. Forskarutbildningens olika delar Medelpoäng (1,00 5,00) Antal Vet ej/deltog ej 1. Kursdelen 3, Seminarier 3, Handledning 3, Avhandlingsarbete 4, Egen undervisning 4, Konferenser och nätverk 3, Kontakter samhälle med omgivande 3, Studentfackligt arbete 2, Samtliga med arbetsgivare/arbetsplats. 22

23 Figur 1: Bedöm nyttan du har av forskarutbildningens kursdel i relation till dina nuvarande arbetsuppgifter. Mycket stor 28 % Ganska stor 37 % Varken eller Ganska liten Mycket liten Vet ej/deltog ej 12 % 11 % 9 % 3 % % Mycket stor Ganska stor Varken eller Ganska liten Mycket liten Figur 2: Bedöm nyttan du har av forskarutbildningens seminarier i relation till dina nuvarande arbetsuppgifter. 8 % 8 % 13 % 31 % 39 % Vet ej/deltog ej 2 % % Figur 3: Bedöm nyttan du har av forskarutbildningens handledning i relation till dina nuvarande arbetsuppgifter. Mycket stor 33 % Ganska stor Varken eller 24 % 19 % Ganska liten 7 % Mycket liten 15 % Vet ej/deltog ej 2 % % Figur 4: Bedöm nyttan du har av forskarutbildningens avhandlingsarbete i relation till dina nuvarande arbetsuppgifter. Mycket stor 64 % Ganska stor 25 % Varken eller Ganska liten Mycket liten Vet ej/deltog ej 2 % 2 % 5 % 2 % % Figur 5: Bedöm nyttan du har av den egna undervisningen inom forskarutbildningen i relation till dina nuvarande arbetsuppgifter. Figur 6: Bedöm nyttan du har av forskarutbildningens konferenser och nätverk i relation till dina nuvarande arbetsuppgifter. Mycket stor 46 % Ganska stor 19 % Varken eller 15 % Ganska liten Mycket liten Vet ej/deltog ej 3 % 5 % 11 % % Mycket stor 35 % Ganska stor 30 % Varken eller 14 % Ganska liten 6 % Mycket liten 11 % Vet ej/deltog ej 4 % % 23

24 den undersökningen var doktoranderna i humaniora ganska kritiska mot kursdelen i sin utbildning och seminarieverksamheten i sina respektive ämnen. Skillnaden kan till viss del förklaras med att den tidigare undersökningen genomfördes bland doktorander som fortfarande var i utbildning, medan föreliggande undersökning genomfördes bland färdiga doktorer. Om man, i stället för att jämför medelpoängen de olika inslagen får, jämför fördelningen av svaren (se figur 1 6), kommer ett liknande mönster fram. Det finns vissa inslag i forskarutbildningen där mer än 65 % av de som svarade ansåg att inslagen hade mycket eller ganska stor nytta. Dessa inslag är: avhandlingsarbete (89 %) och seminarier (70 %); för ytterligare tre inslag anser 65 % att de har mycket eller ganska stor nytta: kursdelen, den egna undervisningen och deltagande i konferenser och nätverk. Handledning bedömdes ha stor nytta bara av 57 %, vilket är ganska anmärkningsvärt, med tanke på att avhandlingsarbetet ansågs ha allra störst nytta. Kontakter med det omgivande samhället och studentfackligt arbete bedömdes som nyttiga av färre respondenter. Handledning var det inslag i forskarutbildning som gav upphov till de flesta fria kommentarer i slutet av enkäten 3. Flera var negativa, t ex: Universiteten måste ge handledning högre status. Handledare bör ha handledarutbildning. Största problemet med forskarutbildningen utgjordes under min doktorandtid var handledarfrågan. Min huvudhandledare var varken intresserad av eller kompetent i att handleda utan mest generad för att ha blivit tilldelad uppgiften. Doktorandtiden var uppfylld av bedrövliga handledare som misskötte sitt jobb och uteblivna seminarietillfällen. Men det fanns även de som skrev uppskattande om sina handledare, t ex: Man är mycket beroende av en bra handledare. Det hade jag lyckligtvis. och Jag är tacksam för min handledares stöd och uppmuntran under doktorandtiden, samt för de möjligheter jag fått att komma in i ett internationellt sammanhang. Utan detta skulle jag inte ha fortsatt med egen forskning och nya projekt efter disputationen. Två mer övergripande frågor ställdes om forskarutbildningens värde för den yrkesmässiga respektive den personliga utvecklingen. Utfallet av den första frågan sammanfattas i tabell Jag har försökt att redigera kommentarerna så lite som möjligt. I vissa fall är XX infört för att enskilda personer eller institutioner som omnämns inte ska kunna identifieras. Vissa längre kommentarer är förkortade, särskilt om kommentarerna handlade om flera olika saker. Annars har endast ett fåtal stavfel rättats. 24

25 Tabell 14: Allmän nytta av forskarutbildningen för yrkesmässig utveckling. Svarsalternativ Andel Antal M ycket stor 54 % 108 G anska stort 28 % 57 V arken eller 6 % 13 G anska liten 1 % 2 M ycket liten 7 % 15 V et ej 3 % 6 T otalt 100 % 201 Samtliga. Medelpoäng: 4,24 av 5 möjliga baserat på 195 svar. Tabell 15: Allmän nytta av forskarutbildningen för personlig utveckling. Svarsalternativ Andel Antal M ycket stor 60 % 121 G anska stort 29 % 59 V arken eller 6 % 13 G anska liten 1 % 2 M ycket liten 1 % 3 V et ej 1 % 3 T otalt 100 % 201 Samtliga. Medelpoäng: 4,48 av 5 möjliga baserat på 198 svar. och En stor majoritet av respondenterna bedömer att forskarutbildningen har haft ganska eller mycket stor nytta för deras yrkesmässiga utveckling. Detta är ett för utbildningen mycket positivt utfall. Samtidigt är det bekymmersamt att 15 personer (7 % av alla som svarade) uppger att den haft mycket liten nytta. När det gäller forskarutbildningens nytta för den personliga utvecklingen är utfallet än mer positivt. Se tabell 15. Här uppgav nästan 90 % att utbildningen hade ganska eller mycket stor nytta för den personliga utvecklingen. Endast ett fåtal var osäkra eller ansåg att den hade liten betydelse. Det är osäkert hur stor vikt man ska lägga vid dessa två frågor. Det skulle nog vara svårt för de flesta att erkänna även om de kände det så från tid till annan att en lång, högkvalificerad utbildning, som i många fall kräver stora uppoffringar, bara ett fåtal år efter dess avslutande inte hade någon nytta för den yrkesmässiga eller personliga utvecklingen. Några av respondenterna uttryckte dock sin besvikelse i kommentarutrymmet i slutet av enkäten. De två kommentarer som citeras nedan kom ifrån respondenter som tog examen mellan 97 och 00: Snart är jag arbetslös igen. Om jag hade känt till anställningsförhållandena i den här branschen hade jag tänkt mig för mycket noga innan jag sökte till forskarutbildningen. Mitt arbete är inom ett helt annat område än det jag doktorerade i. Jag har troligen detta arbete för det är vad min tidigare universitetsutbildning ledde till. En doktorsexamen är till ingen större nytta enligt samhället i stort, disputerade efterfrågas inte och det råder stor okunskap om vad utbildningen innebär, och vilka kompetenser, förutom ämneskunskap, som den ger. Andra kommentarer ser positivt på nyttan i utbildningen: svårt att peka ut vilka enskilda delar i en forutb som är nyttiga. som jag ser det är det just helheten som ger god kompetens inte det enskilda seminariet om XX (som utåt kan te sig väldigt onyttigt för just det arbete jag nu har, just den forskning jag bedriver med förresten). 25

26 Det är flera som påpekar, liksom den som lämnade den sista kommentaren, att kompetens som utvecklas inom forskarutbildningen kan användas inom andra sammanhang än vid universitet/högskola. Jag återkommer till detta tema nedan. Jämförelser efter ålder vid undersökningstillfället Bakgrundsfrågor Populationen kunde indelas i fyra åldersgrupper, som sammanfattas i tabell 16. De som var under 39 år eller yngre vid undersökningstillfället kallas nedan för de yngsta ; de som var år kallas medelålders; de som var mellan år kallas de äldre ; de resterande 2 personerna, som är över 65 år, kallar jag för pensionärer. (Eftersom dessa är så få, kommenterar jag resultaten i första hand vad gäller de första tre åldersgrupperna.) Det finns fler kvinnor i grupperna medelålders och äldre medan män är något överrepresenterade i den yngsta gruppen (och pensionärerna). Tabell 16: Åldersgrupper Gruppering Andel Antal 39 år eller yngre 28 % år 37 % år 32 % år eller äldre 4 % 8 Samtliga. T otalt 100 % 207 Anställning och sysselsättning Det finns en del intressanta skillnader mellan åldersgrupperna vad gäller nuvarande anställning och sysselsättning. Dessa visas i tabell 17. Tabell 17: Nuvarande anställning, procentuell fördelning per åldersgrupp. Nuvarande ålder enligt gruppering Svarsalternativ Andel samtliga 39år år Tillsvidareanställning, fast anställning 46 % 25 % 48 % 67 % 0 % V isstidsanställning 35 % 56 % 36 % 20 % 0 % T imanställning 5 % 7 % 7 % 3 % 0 % S tipendium 1 % 0 % 3 % 0 % 0 % E genföretagare 3 % 5 % 1 % 2 % 13 % A nnan 1 % 0 % 0 % 5 % 0 % I ngen 9 % 7 % 5 % 5 % 88 % Samtliga. Totalt antal T otal andel 100 % 28 % 36 % 32 % 4 % 26

27 Tabellen visar att de yngsta har i mindre utsträckning än övriga åldersgrupper fått tillsvidareanställningar. Även i den undersökning som SCB har genomfört på uppdrag av SACO visade det sig att yngre forskarutbildade i alla ämnen och i hela Sverige har svårare att få tillsvidareanställning än äldre forskarutbildade (SULF 07/2005 & SULF 10/2005). Medan det i andra yrkesgrupper ibland ges prioritet åt att anställa yngre personer, får inte universitet som arbetsgivare ta hänsyn till ålder vid nyanställning. Det kan vara en anledning till att de äldre har lättare att erhålla tillsvidareanställningar än de yngre. De har helt enkelt haft längre tid på sig att meritera sig för universitetsanställningar. Det visar sig också att de yngsta oftare är deltidsarbetslösa än andra åldersgrupper. Detta kan i viss utsträckning bero på att det har gått kortare tid sedan de yngsta tog examen. Det verkar också finnas ett antal personer bland de äldre respondenterna som har återgått till tidigare anställningar efter en avslutad forskarutbildning. De yngre har förmodligen bara i liten utsträckning haft anställningar de vill eller kan återgå till efter sin doktorsexamen. Tabell 18: Nuvarande sysselsättning, procentuell fördelning per åldersgrupp. Nuvarande ålder enligt gruppering Svarsalternativ Andel samtliga 39år år Universitetsinom eller högskollärare, forskare universitet/högskola 70 % 77 % 76 % 67 % 0 % A nnan forskare 5 % 5 % 4 % 3 % 13 % Arkivarie, bibliotekarie, museitjänsteman eller liknande 5 % 2 % 7 % 6 % 0 % G ymnasielärare 3 % 2 % 3 % 5 % 0 % A nnan lärare 1 % 0 % 0 % 3 % 0 % A dministrativ sysselsättning 4 % 0 % 6 % 5 % 0 % A nnan 13 % 14 % 4 % 11 % 88 % Samtliga. Totalt antal T otal andel 100 % 28 % 36 % 32 % 4 % Enligt resultaten i tabell 18 dominerar de yngsta och medelåldersgruppen något bland de med universitets- eller högskoleanställningar. Andra resultat visar att vad gäller arbetsgivare, är medelåldersgruppen något överrepresenterad bland dem som är anställda vid GU, medan de yngsta verkar ha mer icke-traditionella arbetsgivare (eller ingen arbetsgivare). Medelålders uppger också att deras sysselsättningar kräver doktorsexamen i större utsträckning än andra åldersgrupper. I flera avseenden verkar de i gruppen medelålders haft den mest gynnsamma situationen vad gäller arbetslivet efter examen, jämfört med både äldre och yngre studiekamrater. 27