Ur dombok för Torna härads urtima ting Nr. 6

Transkript

1 Ur dombok för Torna härads urtima ting Nr. 6 Uti skrifvelse af den 7 i denna månad, hade Herr Kronofogden H N Klint anmält att drängen Lars Persson, hvilken den 17 sistlidne Julii endtledigades från dess tjenst hos Åboen Anders Larsson i Flädie och den 28 antog värfning som Husar, dagen derefter blifvit gripen för åtskillige begångne stölder och insatt i Lunds stadshäkte, hvarefter vid med honom af KronoFogden den 6 dennes anhåldt förhör, han ytterligare vidgått, att han natten emellan den 26 och 27 äfven i Julii månad afdagatagit förutnämnde Anders Larssons fader undantagsmannen Lars Andersson genom qvöfning til följe hvaraf denna dag blifvit utsatt för ransaknings företagande och Lars Persson nu framstäldes för Rätten i närvaro af bemälte Herr Kronofogde som Actor. Såsom målsägare i afseende å begångne stölderne, voro kallade och tilstädes åboen Lars Månsson och dess son drängen Ola Larsson i Flädie, hvilka upgåfvo, at den tiltalade sistline midsommarafton i en kammare tilgripit et i sängen hängande silfverfickuhr, som Ola Larsson, kunnig i urmakeri handtverket, innehaft til lagning, hvilket uhr den tiltalade lemnat til drängen Lars Nilsson i Wallkärra, i qvittning på dess skuld til honom, och denne vid erhållen kunskap om stölden, återstäldt til Lars Månsson utan lösen, och är af den sistnämnde upvisad, och värderades af Nämnden til 8 Rdr. Banko, upvisande Actor et qvitto, som Lars Nilsson lämnadt den tiltalade, så lydande: Underteknad vidkänner härigenom, at hafva erhållit på en skuldsedel, af drängen Lars Pehrsson i Flädie en summa stor 12 Rdr. Rgmt, daterad den 2 Januarii 1844 Lars Nilsson. Til vitne Mårten Asmundsson i Ladugårdstorp. Asmund Persson. Lars Nilsson, efterkallelse äfven tilstädes förmälte, at han af Lars Pehrsson efter skuldsedel hade at fordra 22 Rdr. och at den sednare den 25 Junii ankommit til honom och såldt silfveruhret för 12 Rdr. Hvilka å hans skuld skulle afräknas, och derå omförmälte qvitto utfärdades, men at, då dagarna härefter, det omtaltes, at dylik stöld skedt hos Lars Månsson, han genast til denne aflämnade samma fickuhr. I afseende på detta förhållande yrkade Herr Kronofogden ansvar å Lars Månsson, som icke anmält stölden til åtal innan Lars Pehrsson häktades den 29 Julii, och å Lars Nilsson för handel med stulet gods, med afseende hvarå dessa förklarade: Lars Månsson at han ej kunde angifva brottet förr än han fick säkra bevis emot Lars Persson eller denne vidgick, at hafva detsamma begått och Lars Nilsson at han ej haft skäl vid handen at misstänka Lars Perssons åtkomst, men vid första underrättelse om tillgreppet fickuhret återställdt. Vidare som målsägare tilstädeskom Skräddaren Måns Knutsson i Flädie, och anmälte att natten til den 111 sistl. Julii fönstret, som varit utanför tilspikat til dess iboende kammare i fadren Knut Börjessons hus, blifvit uttagit och ur et olåst skrin tilgripen 2 Rdr Rgmt. hvilka penningar Lars Pehrsson Måndagen derefter eller den 15 Julii återstäldt Måns Knutsson, utan at dock vitnen varit tilstädes eller han förthy kunnat den tiltalade för tilgreppet angifva. Rörande åtalade dråpet å undantagsmannen Lars Andersson inlämnade Herr Kronofogden förhörsprotocollen, Läkarebesigtningen och utlåtande, samt Prästbevis om den aflidne som uplästes, så lydande: Och derjemte de bevis Lars Pehrsson innehaft, nemligen: " Recruten Lars Pehrsson, som är nedanstående dag antagen til Husar vid Kronprinsens Husar Regemente samt Ryttmästaren och Riddaren Engmans Esqvadron har erhållit En Rdr. Banco uti handpenningar, permitteras härmed til Malmöhus Län, Bara Härad, Mölleberga Sochn X by man. Bör inom Esqn. åter inställa sig den 31 October detta år, til undvikande af det i Krigsarticlarne utsatte ansvar. Malmö den 28 Julii 1844 Vill kalla sig Zeth U von Platen. Underlieutnant ex Esqvs. officer." 1

2 Orlofssedel Drängen Lars Pehrsson hafver tjänt hos mig underteknade sedan den 24 October 1843 och nu efter egen begäran och träffad öfverenskommelse är han nu genast från min tjänst ledig, hvilket honom til bevis meddelas. Flädie den 19 Julii Anders Larsson. Utgående attest Nr. 2 29/7 år Drängen Lars Pehrsson, är född den 19 Maji år 1818 uti Stångby församling, flyttar nu til Malmö, til arbete förmögen, läser innantil Luth. Cateces, xxx och förklaringar utantil svagt, förstår Salighetsläran svagt, vid den Heliga nattvarden den 30 sistl. Junii, vid förhören på kallelse, til lefvernet opåtald, ingen ägtenskaps förbindelse nu anmäld, haft skyddskoppor, skrifven för löpande året på Nr. 8 Flädie. Attesteras af Lund som ofvan. Carl J Lundgård v. Pastor. Den aflidne Lars Anderssons son åboen Anders Larsson och dess hustru Hanna Bengtsdotter, samt Svärson åboen Jöns Nilsson i Fjälie voro kallade och närvarande, af hvilka de 2ne förra, til alla delar vitsordade den berättelse om tildragelserna som KrLmannen Fribergs protocoll af den 27 sistl. Julii innefattar, med förklaring, at vid nogaste granskning i Lars Anderssons stuga inga skåp eller kistor voro upbrutna eller öpnade, och intet af hans tilhörigheter blifvit saknadt eller bortkommit, at Lars Anderssonvarit vid god hälsa och oansedt sin höga ålder särdeles kraftfull, af et lugnt och godt sinnelag, samt at Lars Pehrsson, som kommit i deras tjänst den 24 October förl. år någon gång gått bort olofl. eller utan at begära tilstånd af husbondefolket, men i öfrigt ej upfört sig sturskt eller opålitligt, därvid Anders Larsson på domstolens tilfrågan särskilt erindrade, at Lars Pehrsson sjelf den 17 Julii begärde få flytta ur tjänsten och blifva Husar, samt at husbonden som då ej kände de begångna stölderna, ej ville lägga hinder däremot, utan lämnade orlofssedeln, likasom af Lars Pehrssons uppehåll öfver ½ års tid i huset, finnes anledning til hans säkra kännedom af alla belägenheter inom gården, och sättet för honom at oförmärkt inkomma och dölja sig samt hafva återvägen obehindrad, såsom hans bekännelse för Kronofogden innefattar. Åboen Jöns Nilsson i Fjälie förmälte at han efter budskickning klockan omkring 3 på morgonen den 27 Julii, ankom til Svärfadrens hemvist och fann honom liggande död i sin säng, utan at någon då kunde känna at sådan tilkommit genom annan persons våldsamhet, och var desto mera oförväntad, som Lars Andersson oansedt sin höga ålder varit vid god hälsa, och ej klagat öfver någon sjuklighet, då Jöns Nilsson kort förut träffat honom. Den tiltalade Lars Pehrsson, af medelmåttig men stark växt och kroppsbyggnad, med ljusa hår och ögonbryn, 26 år gammal och klädd i blå tröja, väst och byxor af vadmal, samt son af äfven nu vid förhöret närvarande, ålderstigna föräldrarna, åboen Pehr Hansson och dess hustru Bengta Andersdotter från Stångby, i hvars hus han vistats til 13 års ålder, då han kommit ut at tjäna, i början som vaktgosse sommartiderna, och sedan som dräng hos åboen Anders Jönsson i Stångby 2 år, Åke Jönsson i Mölleberga 1 år, Trulls Brorsson därstädes 1½ år, i Hjerupsgården tilhörig Friherre Coyet ½ år, hos Handlanden Emanuel Bager i Malmö ½ år, krögaren Per Olsson i Lund ½ år, och nästl. år til den 24 October hos åboen Christoffer Svensson i Flädie. De angifne stölderna erkände Lars Pehrsson frivilligt och at han på anmaning af Måns Knutsson långt före häktandet vidgått tilgreppet af de 2 Rdr. Rgmt. som legat i hans olåsta skrin, och at han banat sig ingång i rummet genom uttagande af det tilspikade fönstret, och hade Måns Knutsson förklarat sig nöjd då han återfick sina penningar, utan at han för sin del ville därom väcka åtal. Angående silfveruhret vidgick Lars Pehrsson äfven hvad ofvan är anmält, under upgift, at Lars Månsson tilsagt honom alfvarligt at upgifva huru han åtkommit uhr, och at om han bekände, det ej vidare skulle blifva af xxxx eller angifvelse ske i detta fall, hvilket allt Lars Pehrsson åtlydde. Lars Månsson ville på Actors anmärkning ej medgifva något yttrande föranledande därtil at han lofvat inställelse af åtalet. Vid kommande våldet å undantagsmannen Lars Andersson uprepade Lars Pehrsson, under tårar och synbar sinnesrörelse den bekännelse med alla sine omständigheter, som innefattas i Hr. Kronofogden Klints ofvanintagne Protocoll af den 6 i denna månad, med förklaringar på framstälde frågor, at han ifrån Torsdagsaftonen den 25 til Fredagsnatten den 26 för det mästa legat sofvande på Anders Larssons loft, egenteligen för at stilla den hunger, hvaraf han sluteligen blifvit angripen, at at hans afsigt ifrån början, med detta besök endast varit, at undanhålla sig från efterspaning för de begångna stölderna, hvarom han fruktade, at anmälan redan skedt hos Kronobetjäningen, men at hungern drifvit honom, at skaffa sig någon mat, då han på omförmälte sättet inbragt sig i Lars Anderssons stuga och derstädes sökt, 2

3 men ej funnit någon föda, hvarvid Lars Andersson som vaknat, gordt et anskri och försökt at stiga ur sängen, men af Lars Pehrsson blifvit hindrad, sålunda, at han kraftigt med vänstra handen hållit öfver Lars Anderssons mun, äfven då denne rörde på sig, ombytt sålunda med högra handen, til dess Lars Andersson uphördt med all rörelse eller motstånd, hvarvid sedan han borttagit handen, han förmärkte, at Lars Andersson var aldeles liflös, då han häpen och förskräckt kast5ade några dynor i sängen öfver Lars Andersson, som han trodde vore död, och aflägsnade sig från stället på sätt han förut upgifvit; medgifvande Lars Pehrsson, at under det han hållit Lars Andersson i sängen, denne i början sökt på alt sätt med händerna och vridning af hufvudet, freda sig från våldsamheten, då väl kunnat hända, at Lars Pehrsson än hårdare tiltäppt munnen på honom, och kunnat ordsaka de mindre blånader och märken, som efter Läkarebesigtningen å den dödes ansigte varit synliga, men at han däremot, så vidt han kan erindra sig, ej vidrördt Lars Anderssons händer, eller tilfogat denne en å vänstra handleden befunnen blånad, som troligen han kommit at göra sig sjelf, under motståndet och dödsqvalet; Hvarjemte Lars Pehrsson, oansedt de alfvarligaste förmaningar, att hålla sig vid sanningen, förnekade sin afsigt hafva varit annan, än den han upgifvit, eller at skaffa sig mat, så at han ej påtänkt, eller haft upsåt föröfva tjufnad af penningareller andre persedlar, likasom han ej kändt, at Lars Andersson innehade några contante medel, fastän han hördt sägas, at, han skulle vara förmögen och hafva utlånte penningar. I öfrigt betygade Lars Pehrsson at hans afsigt icke varit, at afhända Lars Andersson lifvet, utan endast, at förhindra honom upstiga och väcka gårdsfolket, under förmodan, at hans handaverkan icke kunnat medföra de olyckliga följder som inträffat. Den tiltalades föräldrar, Pehr Hansson 63 år och Bengta Andersdotter 53 år gamla anmälte under djup sinnesrörelse, at de i barndomen sökt upfostra sonen i Gudsfruktan och goda seder, samt ej bemärkt hos honom några brottsliga anlag, förr än stöldernablefvo bekanta, då de träffade honom innan han häktades; anhållande de om den skonsamhet och mildring för deras barn, som med Lagen kan förenas. Som vitnen hördes Anders Larssons tjänstehjon pigorna Elna Andersdotter och Elna Persdotter samt drängen Nils Andersson i Flädie, hvilka efter Ed och varning, särskilt berättade: 1. Elna Andersdotter 3. Elna Persdotter om alla förhållande lika med hvad KronoLänsmannen Fribergs undersökningsprotocoll uptager, tilläggande, at Lars Pehrsson under samtjensten hos Anders Larsson 3. Nils Andersson: at han liggande i et särskilt rum, upväktes af hundarnas skällande, då han upsteg och lika med de andra som upvaknat gick in i Lars Anderssons stuga, där denne låg stilla och syntes vara död, utan at vitnet som genast aflägsnade sig, därå lämnade vidare upmärksamhet, tilläggande at Lars Pehrsson under tjänstetiden upfört sig utan klander, och i öfrigt, på fråga af Actor, at han åhörde samtalet emellan Måns Knutsson och den tiltalade, rörande de tilgripna 2 Rdrna, därvid den sednare erkände denna tjufnad och Måns Knutsson lofvade, at därom ej väcka åtal eller angifvelse, då han fick åter penningarna. Upl. och erkändt. På Domhafvandens ytterligare föreställningar, erkände nu Lars Pehrsson at han, som afvetat, at Lars Andersson som varit förmögen och ofta haft penningar, ingått i gården i afsigt at gömma sig undan, och nattetid besöka Lars Andersson för at tilgripa penningar och annat som kunnat öfverkommas, och Lars Pehrsson väl behöft för at kunna försörja sig, innan han kunde skaffa sig arbete eller annan tjänst, men at sömnen öfverväldigat honom första natten, då han legat på loftet, så at våldet ej kunnat ske förrän natten därpå, och blifvit verkstäldt genom Lars Anderssons qväfning, utan ringaste tilgrepp af hans tilhörigheter, efter hvad förut är anmält och af honom erkändt, likväl försäkrade Lars Pehrsson at hans upsåt ej varit at tilfoga Lars Andersson något kroppsligt lidande eller våldsamhet, ännu mindre at honom beröfva lifvet, och ej kunnat föreställa sig, sådana olyckliga följder af sin handaverkan, som tilkommit under öfverilning och häpenhet vid Lars Anderssons upvaknande. En större käpp som varit funnen utom gården, upvistes af Anders Larsson, och den tiltalade erkände sig medhaft samma käpp, den han under flykten kastat ifrån sig, utan at Lars Andersson deraf blifvit slagen eller mishandlad, likasom några märken efter blod eller slående ej voro synliga å samma käpp. 3

4 På Actors hemställning och för flera vitnens hörande beslöts at ransakningen skulle fortsättas vid urtima Ting den 9 nästkommande September kl. 12 f.m. då Lars Månsson och Lars Nilsson, hvarje vid 3 1/3 Rdr. vite böra jemte Måns Knutsson sig infinna. Tiltalade Lars Pehrsson förvaras under tiden i Häradshäktet, som alt afsades. Ut Supra På urtima Tings Rättens vägnar. G Kiellander Nr För att i anledning af erhållen anmälan derom att Undantagsmannen Lars Andersson i Flädie i dag på morgonstunden funnits i sin säng liggande död, om tilldragelsen förrätta undersökning, hade undertecknad med vittnen sig å stället infunnit, hvarvid följande upplystes. Af Åboen Anders Larsson, son utaf den aflidne, att Lars Andersson, 78 år gammal och frisk och stark till helsan, sedan 11 år tillbaka njutit undantag och varit boende uti särskilt rum på Hemmanets Vestra Längas Norra ända; att under Sommartiderna den aflidne icke haft någon hos sig liggande, men deremot under vintermånaderne icke deraf varit i saknad. Sistliden gårdag, efter att hos Anders Larsson hafva förtärt medafton, har Lars Andersson ingått i sitt rum och efter hafd hjelp till afklädningen af Pigan Elna Andersdotter lagt sig till sängs utan att på ringaste sätt klaga eller visa sig sjuk eller illamående. I natt emellan 12 och 1 hade Anders Larssons hustru Hanna Bengtsdotter, vaknat af ett mer än vanligt häftigt Hundskäll, och häraf skrämd hade hon påkallat sin man, bemälte Anders Larsson, hvilken uppstigen och utkommen på gården, funnit en i porten förfluten afton nedlagd stege upptagen och uppsatt vid Vestra Längan, samt västra Logelämmen, tilltäppt om aftonen, öppen, men icke märkt hvarken någon person eller rörelse. Af dessa omständigheter misstänkande tjufvar vara närvarande har Anders Larsson tillkallat sitt tjenstefolk och med dem eftersökt men icke förmerkt utom det anmerkta, hvarföre han bortgått till den aflidnes fönster och ropat honom, men utan att erhålla svar, ehuru detta förnyades flere gånger. Häraf oroad och för att vinna upplysning om ordsaken till detta Lars Anderssons stillatigande hade nyckeln, hvilken af förbemälte piga Elna Andersdotter, efter Förstugudörrens igenlåsning i går afton klockan emellan 8 och 9, aftagen och inlemnad, blifvit afhemtad och dörren öppnad samt såväl Husbondefolket som pigorna ingått uti Lars Anderssons stuga och dervid funnit honom väl liggande utom några tecken som våld mot honom varit utöfvadt men död; dock ännu varm. Sedan ljus hunnit anskaffas och närmare påseende företaget, hade ett mindre hål, som efter en syl eller pennknif, förmerkts på högra tinningen hvaraf blod, fast i mindre mängd, utflutit på skjortan och på mössan, som fanns liggande på sidan af den aflidne uti sängen. Ehuru flera undersökningar genast hade blifvit företagne, kunde likväl icke några tecken förmerkas ländande till upplysning, som skulle någon person hafva varit inne uti den aflidnes rum, synnerligen som både fönster och dörrar funnits både hela och låsta. Sedan något mera ledande till upplysning, icke var att inhemta, företogs besigtning å den döda kroppen, hvarå fanns det uppgifna hålet, men ej å tinningen utan å kindbenet, dock, som det synes, ej inträngande längre än genom sjelva huden; en blå smal strimma från samma hål ned åt käften; nedre mundläppen liksom sönderbeten på ett ställe, samt blånad å rygg och händer. I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och antecknadt, finna sig undertecknade brista tillförlitelig grund för bedömandet af ordsaken till Lars Anderssons timade död, hvarföre dess son, förbemälte Anders Larsson åtog sig föranstaltandet om behörig Läkarebesigtning å den döda kroppen nästa Måndag. - Sålunda förekommet. Sv. Friberg Fr. Friberg Vidimeras H.N.Klint Lars Svensson 4

5 Nr Protocoll vid förhör med Drängen eller Husar - Recruten Lars Persson i Lunds Stadshäkte den 6 Augusti 1844 Lars Persson, som för åtskillige stölder häktades af KronoLänsmannen Sv. Friberg den 29 sistlidne Juli och såsom äfven misstänkt att vara vållande till Undantagsmannen på Nr 8 Flädie, Lars Anderssons natten emellan den 26 och 27 i nyssnämnde månad genom yttre våld, inträffade död, ännu förvaras uti ofvanskrifne häkte, förhördes i närvaro af tjenstförrättande Pastor i Fjelie och Flädie pastorat, Herr Magister Carl X Lundgård och, efter af bemälte Herr Pastor erhållne förmaningar berättade: Att han haft Drängtjenst hos egaren af hemmanet Nr. 8 Flädie, Anders Larsson, till den 19 sistlidne Juli, då han efter derom med Husbonden träffad öfverenskommelse, från tjensten entledigades, hvarefter han icke haft något egenteligt hemvist eller tiihåll, men 2ne gånger besökt förre Hussaren Stark i Malmö; att han den 25 Juli, efter Solens nedgång, begifvit sig till Anders Larssons Hemman och i adsigt att der taga nattherberge, uppryckt en bredvid inkörsporten varande svagt tillspikad dörr till ett redskapshus, hvaruti han ingått, samt fortsatt vandringen genom ett huggehus, ett logegolf, en loga och åter ett logegolf, uppgått på gällen öfver vestra porten, samt derifrån, genom en emellan Vestra och Norra eller Stugulängorna varande brädgafvel, inkrupit på Stuguloftet, hvarest han förblef hela Fredagen den 26 Juli, under hvilken tid han åsåg att Hemmansägaren Anders Larsson från samma loft afhämtade Vicker; att han sistnämnde dags afton, utan att tiden kunnat närmare angifvas, än att allt folket i gården gått till hvila, plågad af hunger, begifvit sig från gömstället och genom en lämm nedstigit i UndantagsmannenLars Anderssons förstuga, och derifrån ingått i Undantagsstugan hvarest Lars Andersson sof, med föresatts att der taga sig xxx och sedan begifva sig mot Lund, att hos Herr V. Pastor Lundgård athämta sitt Prestbetyg. - Då Lars Persson en liten stund varit i stugan, vaknade Lars Andersson, uppgaf ett skrik och vände sig i sängen, likasom han skulle vara sinnad att uppstiga, men, för att hindra både detta och vidare anskri, satte Lars Persson handen för Lars Anderssons mun, då denne genast blef tyst och stilla, samt förmärktes snart vara afliden, utan att hab hvarken skall blifvit slagen af lars Persson, eller gjort annat till sin befrielse än en rörelse med ena handen uppåt ansigtet, då han förmodas sjelf hafva gifvit sig den sårnad, som befunnits å likets högra käft. Efter Lars Anderssons aflidande ordnades de i någon oordning komne sängkläderna och Lars Persson begaf sig från huset, genom rätta undantagsförstugudörren, den han slog igen efter sig, samt begagnade en i vestra porten liggande stege, klef öfver väggen från porten till ena logegolfvet och der bredvid varande Logan, från hvilken senare han utkom på Tomten, eller den så kallade Tiften, vester om gården, genom en lämm, som innantill var stängd med en hasp. Hundskall eller rörelse i gården, säger Lars Persson sig icke hafva förmärkt förrän han redan var utanför huset. Lars persson vandrade nu åt vägen genom Önnerups By, hvilade flera gånger på marken, och ankom till Lund omkring kl. 7 på f.m. Lördagen den 27 Juli, hvarest v. Pastor Lundgård vidtaltes, angående det förromnämnda Prestbeviset, det Lars Persson fick besked att afhämta påföljande Måndag. Han begaf sig emellertid till Malmö, der han bodde hos den förutnämnde förre Hussaren Stark; antog värfning vid Herr Ryttmästaren och Riddaren Engmans Esqvadron af Kronprinsens Hussar Regemente, hvaröfver han om Söndagen erhöll af Under-Liutn. U. v. Platen uthändigadt bevis, med hvilket han påföljande dagen, den 29 Juli, återgick till Lund, samt erhöll den honom lofvade Prestseeln; efter hvilkens emottagande han blef anträffad af KronoLänsmannen sv. Friberg; öfvertygades och erkände, att hafva begått åtskillige i den sistnämndes Protocoll för samma dag uppräknade stölder och insattes i häkte. In sidem H.N.Klint. 5

6 Nr Undantagsmannen på Nr. 8 Flädie Enklingen Lars Andersson, som hos mig anmäldes vara natten emellan den 26te och 27de sistl. Julii med döden bortgången, lemnas i afseende på sin i lifstiden förda vandel inom Flädie Församling, der han, född den 22dre Mars 1766, alltid vistats och der han före sin undantagsbesittning varit ägare af ofvannämnde Rusthållsnummer, att han Lars Andersson varit känd för en förståndig, arbetssam, sparsam och nyttig menniska och att han såsom Christen förenat med ett ordentligt bruk af Salighetens medel ett nyktert, stilla och gudfruktigt lefverne, hvilket allt, så väl på grund af den kännedom jag enligt Kyrkoböckerna sjelf härom äger som ock af det vitsord den aflidnes trovärdiga samtida afgifvit, intygas af Lund den 1ste Augusti Carl Lundgård v. Pastor i Fjelie och Flädie Församl. 6