JORDBROMALM JORDBROMALM 4:2, HANINGE KOMMUN, SÖDERMANLAND RAPPORTER FRÅN ARKEOLOGIKONSULT 2007:2110. Mattias Ahlbeck Mikael Isaksson

Transkript

1 JORDBROMALM JORDBROMALM 4:2, HANINGE KOMMUN, SÖDERMANLAND RAPPORTER FRÅN ARKEOLOGIKONSULT 2007:2110 Mattias Ahlbeck Mikael Isaksson Särskild arkeologisk utredning

2 Kartor ur allmänt kartmaterial: Lantmäteriverket Gävle Medgivande I 2007/2184.

3 JORDBROMALM JORDBROMALM 4:2, HANINGE KOMMUN, SÖDERMANLAND RAPPORTER FRÅN ARKEOLOGIKONSULT 2007:2110 Mattias Ahlbeck Mikael Isaksson Särskild arkeologisk utredning Arkeologikonsult Box Upplands Väsby Tel Fax

4

5 SAMMANFATTNING Arkeologikonsult har utfört en särskild arkeologisk utredning på fastigheten Jordbromalm 4:2, Österhaninge sn, Västerhaninge kommun. I utredningsområdet fanns en sedan tidigare känd fornlämning, en stenåldersboplats (RAÄ 233:1). Vid utredningen kunde denna boplats avgränsas i östlig och sydlig riktning. Åt övriga håll är fornlämningen bortschaktad i samband med tidigare verksamheter inom industriområdet. Den kvarvarande delen av fornlämningen omfattar ca 6500 m 2. Inga övriga fornlämningar påträffades i utredningsområdet. Figur 1 Utredningsområdet markerat på topografiska kartan. Skala 1: INLEDNING På uppdrag av Skanska Fastigheter, och efter beslut från Länsstyrelsen i Stockholm, har Arkeologikonsult genomfört en särskild arkeologisk utredning inom fastigheten Jordbromalm 4:2. Uppdragsgivaren önskade se över möjligheterna av en framtida exploatering av området. Eftersom området innehöll en känd fornlämning, stenåldersboplatsen RAÄ 233:1, Österhaninge sn, kontaktades Länsstyrelsen, vilken beslutade att en särskild arkeologisk utredning skulle genomföras. Utredningsområdet är beläget i Jordbro industriområde, Västerhaninge kommun (fig. 1).

6 SYFTE OCH OMFATTNING Syftet med uppdraget är att klargöra den befintliga stenåldersboplatsens omfattning inom den berörda fastigheten samt att fastställa huruvida området innehåller ytterligare okända fornlämningar. GENOMFÖRANDE AV UPPDRAGET Utredningen har omfattat följande arbetsmoment: Studier av äldre kartmaterial Fältinventering Sökschaktning med grävmaskin Provgropsgrävning Arkeologisk analys med förslag till vidare åtgärder Redovisning av resultatet i text, fotografier och kartor i föreliggande rapport Utredningsområdet är beläget i ett mycket sargat landskap där det är hart när omöjligt att utifrån ett besök på platsen bilda sig en uppfattning om hur miljön kan ha sett ut innan industriområdet byggdes. Uppdraget inleddes därför med kartstudier över närmiljön där fastighetskartan, ekonomiska kartan från 1950-talet, häradskartan från samt en ägoavmätning av Kalvsvik från 1742 utgjorde viktiga beståndsdelar. Härefter gjordes en besiktning av utredningsområdet varvid det i sin helhet inventerades med avseende på ovan mark synliga fornlämningar samt lämpliga boplatslägen för förhistorisk bosättning. I samband härmed lades en strategi upp för hur det fortsatta utredningsarbetet skulle fortgå. Inprickningen av fornlämning 233:1 i FMIS är till största delen belägen i vad som nu utgör ett förstört område där en bergskross stått (fig. 2). Det var därför osäkert hur mycket, om något, av fornlämningen som kvarstod. De oförstörda delarna av utredningsområdet utgörs till stor del av den östra sidan av en rullstensås. Hela denna yta var tänkbar för bosättning under samtliga förhistoriska perioder efter det att området torrlagts till följd av landhöjningen. Den i öster belägna lägre liggande ytan är vattensjuk och bedömdes inte kräva någon ytterligare antikvarisk insats. Utredningsgrävningen inleddes därför med att sökschakt grävdes utanför fornlämningsområdets gräns mot öster på åsryggen samt i sluttningen ned mot den Figur 2 Lämningarna efter bergskrossen i utredningsområdets sydvästra del, sett från sydöst.

7 nedanförliggande dalgången. Efterhand skedde en successiv förflyttning söderut längs åsryggen till utredningsområdets södra begränsning. Därefter kontrollerades utredningsområdets sydvästra del genom sökschakt. Denna del var i sin helhet belägen i flack mark. Området har inte utgjort odlingsmark i modern tid, varför endast vegetationsskiktet samt ytterligare ett fåtal centimeter avlägsnades vid schaktningen. Sammanlagt 20 sökschakt grävdes över undersökningsytan. I de fall indikationer på fornlämning inte framkom direkt vid sökschaktningen, grävdes provgropar på schaktens botten i syfte att identifiera i sanden förekommande fyndförande lager. Dessa provgropar grävdes till 0,10-0,15 m djup eller tills dess att fynd påträffades. Fältarbetet avslutades med att utredningsområdets norra del i anslutning till den där förekommande bergsknallen undersöktes med kompletterande provgropar. Totalt grävdes 35 provgropar för hand. Inga fynd tillvaratogs vid utredningen, utan de som påträffades lämnades kvar på plats. Inmätningar av schakt, provgropar samt förekommande störningar skedde med en DGPS med en mätnoggrannhet om +/- 5 m. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Fornlämningsmiljö Utredningsområdet ligger i höglänt skogmark där de flesta kända fornlämningar är från stenåldern. Dessa ligger förhållandevis glest i terrängen i jämförelse med fornlämningar från senare tidsperioder, vilka i dessa bygder är koncentrerade till de lägre belägna dalgångarna sydöst om utredningsområdet. Här skvallrar gravfält och boplatser om ett kontinuerligt landskapsutnyttjande från bronsålder till modern tid. I området har ett flertal fornlämningar från den äldre stenåldern varit föremål för utgrävning. Före 1990-talet hade emellertid endast Söderbytorp (Raä 387) och Skogvaktartorp (Raä 137) undersökts. Boplatserna, som båda är belägna i Västerhaninge sn, kunde huvudsakligen dateras till tidsperioden mellan senmesolitikum och tidigneolitikum (Allmo et al. 1990, Runesson 1994). I den ifrågavarande fornlämningens närområde är de arkeologiska projekt som orsakades av Haninge- och Nynäsledernas byggande av central betydelse. Innan dess var endast ovan nämnda Söderbytorp samt boplatsen vid Jordbro industriområdet (Raä 72) kända (Drotz & Ekman 1998:5). I samband med dessa infrastrukturprojekt undersöktes fyra boplatser, förutom Jordbro industriområde även Jordbromalm (Raä 230) Jordbroboplatsen (Raä 182), Rovkärret (Raä 239) och Hörntomten (Raä 238), alla i Österhaninge sn (Lindgren & Lindholm 1998:6). Samtliga dessa kunde huvudsakligen dateras till senmesolitikum (Lindgren 1998). Topografiska förhållanden inom utredningsområdet Delar av utredningsområdet är förstörda av senare tiders aktiviteter. Främst gäller detta den nämnda bergskrossen, som upptar en stor del av den nordvästra delen av området. Strax söder om denna har man anlagt en transformatorstation, en körväg m.m., vilket resulterat i att den ursprungliga markytan förstörts. Slutligen skall också nämnas den bunker som anlagts i områdets allra sydligaste del.

8 Figur 3 Krönet av höjdryggen, där boplatslämningar påträffades, sett från söder. De oförstörda delarna av utredningsområdet består av den östra delen av en större åsrygg som sträcker sig i nordöstlig-sydvästlig riktning. På höjdryggens krön är markytan relativt plan och ligger ca 45 m ö.h (fig. 3). I öster sluttar marken ned mot den nedanförliggande dalgången, där även Lillsjön är belägen (fig. 4). Jordmånen på åsen består uteslutande av sand, vilken successivt ned mot dalgångens botten övergår i finkornigare sediment. Fornlämningar inom utredningsområdet Som nämnts finns endast en sedan tidigare känd fornlämning inom utredningsområdet, RAÄ 233, Österhaninge sn (fig. 5). I inventariebeskrivningen betecknas denna som en boplats utan synlig anläggning och med okänd utsträckning. Omfattningen uppges emellertid vara minst 50 m längs med skärningens sträckning mot industriområdet, d.v.s. den tidigare bergskrossen. Här påträffades måttliga mängder slagen kvarts, ett fåtal krukskärvor och koncentrationer av skärvsten, vilket indikerar förekomst av härdar inom området. Figur 4 Åsryggens sluttning ned mot dalgången i öster, sett från nordöst.

9 Figur 5 Fornlämningar omkring utredningsområdet markerade på ekonomiska kartans blad 10I2g. Skala 1:8000.

10 Figur 6 Sökschakt, provgropar och fornlämningens utbredning markerat på ekonomiska kartans blad 10I2g.

11 UTREDNINGSRESULTAT Vid sökschaktningen påträffades boplatslämningar inom utredningsområdet i form av slagen kvarts, tuff samt eldpåverkad sten. Inga anläggningar kunde identifieras vid fältarbetet. Det kan emellertid poängteras att urlakning i denna marktyp ofta gör att anläggningar blir synliga först längre ned i markhorisonten. Rester efter flera hädar kunde dock iakttagas längs schaktkanten mot den yta där stenkrossen tidigare stått vid besiktningar genomförda av R. Blidmo 2003 och Den avgränsning av boplatsen som gjordes baserades därför främst på den rumsliga utbredningen av fynd. Denna avgränsning redovisas i figur 6. Höjden över havet tillåter bosättning från mellanmesolitikum och framåt. Sluttningen ned mot dalgången nedanför bör ha varit strandbunden ca f.kr (Risberg 1991). Inga indikationer på andra inom utredningsområdet förekommande fornlämningar påträffades. REKOMMENDATIONER Eftersom fornlämningen är förstörd i de västra och nordvästra delarna är det oklart hur stor del av boplatsen som kvarligger. Vid utredningen kunde emellertid så stor yta som 6500 m 2 konstateras vara orörd, varför de kvarvarande delarna måste bedömas som vetenskapligt intressanta. Detta gäller inte minst boplatsens relation till övriga undersökta lokaler i närområdet. Om den kvarvarande delen av fornlämningen berörs av exploatörens planer rekommenderar Arkeologikonsult en arkeologisk förundersökning. REFERENSER Litteratur ALLMO, L., BORGSTRÖM, B., EKVALL, I., FERMELIN, S., NORDFORSS, M., OLSSON, E., TORGILSSON, V., WERNER, S., WESSLÉN, E Stenåldersboplats vid havsvik i Södermanland. Arkeologisk undersökning 1987 och FI 137, Skogvaktartorp, Västerhaninge sn., Södermanland. Rapport i ATA, dnr 2944/87. DROTZ, M. & EKMAN, T Arkeologiska förundersökningar och undersökningar. Två senmesolitiska kustboplatser Rovkärret och Hörntomten. Haningeleden Södermanland Österhaninge socken RAÄ 238 och 239. Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 1998:35. Stockholm. LINDGREN, C. & LINDHOLM, P., En mesolitisk boplats vid Jordbro Industriområde. Haningeleden 4. Arkeologisk förundersökning och undersökning av RAÄ 72, Österhaninge socken, Södermanland. Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm, rapport 1998:73. Stockholm. RISBERG, J Paleoenvironment and sea level changes during the early Holocene on the Södertörn peninsula, Södermanland, eastern Sweden. Doctoral thesis. Stockholm University. Department of Quaternary Research, Report s. RUNESON, H Arkeologisk undersökning Söderbytorp Södermanland Österhaninge socken RAÄ 382. UV Stockholm, rapport 1994:76. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

12 Kartor Kalvsvik, ägomätning från LMS akt: A127-23:1. Häradskartans blad Västerhaninge Ekonomiska kartans blad 10I2g. Fastighetskartans blad: 10I2g ADMINISTRATIVA OCH TEKNISKA UPPGIFTER Arkeologikonsults projektnummer: 2007:2110 Länsstyrelsens beslutsnummer: Uppdragsgivare: Skanska Fastigheter Fastigheter: Jordbromalm 4:2 Socken: Österhaninge Kommun: Västerhaninge Landskap: Södermanland Län: Stockholm Ekonomiska kartans blad: 10I2g Typ av undersökning: Särskild arkeologisk utredning Utförandetid: 27 nov 6 dec 2006 Koordinatsystem: RT90 gonv Projektledning: Mattias Ahlbeck & Mikael Isaksson Fältarbete: Mattias Ahlbeck & Mikael Isaksson Planer och kartor: Medea Huuva och Mikael Isaksson Rapportansvarig: Mattias Ahlbeck & Mikael Isaksson

13 SCHAKTFÖRTECKNING Schakt Längd (m) Djup (m) Lagerföljd Kommentar 1 12,5 0,10-0,25 Veg.skikt 0,05-0,15, därunder rödbrun 2 10,5 0,05-0,15 Veg.skikt 0,05-0,10, därunder rödbrun ,10-0,25 Veg.skikt 0,05-0,10, därunder rödbrun 4 10,5 0,10-0,20 Veg.skikt 0,05-0,10, därunder rödbrun ,10-0,25 Veg.skikt 0,05-0,15, därunder rödbrun 6 9,5 0,10-0,30 Veg.skikt 0,05-0,15, därunder rödbrun 7 5 0,10-0,25 Veg.skikt 0,05-0,10, därunder rödbrun ,10-0,30 Veg.skikt 0,05-0,15, därunder rödbrun sand i schaktets nedre del, ljusare rödbrun siltig finsand i schaktets övre del. Fynd av slagen kvarts. Fynd av slagen kvarts samt skärvig/skörbränd sten. Fynd av slagen kvarts. Fynd av slagen kvarts. Fynd av slagen kvarts, tuff samt skärvsten. Fyra provgropar grävdes i Fynd av slagen kvarts. Tre provgropar grävdes i Fynd av slagen kvarts. Ingen indikation. Fyra provgropar grävdes i 9 8,5 0,10-0,25 Veg.skikt 0,10-0,15, därunder rödbrun fin ,10-0,30 Veg.skikt 0,10-0,15, därunder rödbrun ,10-0,15 Veg.skikt 0,05-0,10, därunder rödbrun ,10-0,20 Veg.skikt 0,10-0,15, därunder rödbrun Ingen indikation. Två provgropar grävdes i Fynd av slagen kvarts. Två provgropar grävdes i Fynd av slagen kvarts. Två provgropar grävdes i Störning av betongrör i schaktets norra del; ingen indikation. Tre provgropar grävdes i 13 7,5 0,15-0,20 Veg.skikt 0,15-0,20, därunder fläckvis ljusbrun sandig eller lerig silt ,20-0,40 Veg.skikt 0,15-0,30, därunder ljusbrun till rödbrun silt. 15 6,5 0,20-0,30 Veg.skikt 0,15-0,20, därunder grå lerig silt. Ingen indikation. Ingen indikation. Ingen indikation. 16 8,0 0,10-0,15 Veg.skikt 0,10, därunder rödbrun Ingen indikation. Tre provgropar grävdes i 17 10,0 0,10-0,20 Veg.skikt 0,10, därunder rödbrun Ingen indikation. Tre provgropar grävdes i 18 9,5 0,10-0,25 Veg.skikt 0,10-0,15, därunder rödbrun 19 12,0 0,15-0,20 Veg.skikt 0,10-0,15, därunder rödbrun 20 6,0 0,30-0,35 Veg.skikt 0,05-0,10, därunder fyllnadsmassor 0,20, därunder rödbrun Ingen indikation. Tre provgropar grävdes i Ingen indikation. Tre provgropar grävdes i Ursprunglig markyta förstörd; ingen indikation.