Regeringens proposition 2009/10:139

Transkript

1 Regeringens proposition 2009/10:139 Fokus på kunskap kvalitet i den högre utbildningen Prop. 2009/10:139 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 19 mars 2010 Fredrik Reinfeldt Tobias Krantz (Utbildningsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen presenterar regeringen ett nytt nationellt kvalitetssäkringssystem. Systemet bör bestå av kvalitetsutvärderingar av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå samt prövningar av examenstillstånd. Högskoleverket bör ansvara för att dessa utvärderingar och prövningar genomförs. Vidare föreslår regeringen i propositionen att resurser för utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska, förutom på grundval av antal helårsstudenter och helårsprestationer, fördelas på grundval av utvärderingar av utbildningars resultat. Utbildningar som leder till examina på grundnivå och avancerad nivå bör utvärderas av Högskoleverket i fyraårscykler och främst avse bedömning av utbildningens resultat. Bedömningarna bör göras av externa, oberoende sakkunniga. Resultatbedömningen bör göras utifrån granskning av studenternas självständiga arbeten och universitetens och högskolornas självvärderingar av utbildningens resultat i kombination med att sakkunniga gör platsbesök vid lärosätena. Vidare bör resultaten från enkäter till tidigare studenter ingå i bedömningen. Utvärderingen bör resultera i ett samlat omdöme om utbildningen på en tregradig skala. De universitet och högskolor med utbildningar som vid en kvalitetsutvärdering ges det högsta omdömet bör enligt regeringens bedömning komma i fråga för en kvalitetsbaserad resurstilldelning. 1

2 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut Ärendet och dess beredning Ökad frihet och stärkt kvalitet i en global värld Ett nytt kvalitetssäkringssystem Kvalitetsbaserad resurstilldelning Nuvarande resurstilldelningssystem Komplettering av resurstilldelningssystemet Genomförande och konsekvenser Genomförande Kvalitetsutvärdering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå Kvalitetsbaserat resurstilldelningssystem Konsekvenser Ekonomiska konsekvenser Konsekvenser för universitet och högskolor Konsekvenser för Högskoleverket...33 Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Resurser för kvalitet (SOU 2007:81)...35 Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som har avgett yttrande över betänkandet Resurser för kvalitet (SOU 2007:81)...36 Bilaga 3 Sammanfattning av Högskoleverkets remissvar över betänkandet Resurser för kvalitet (U2009/7008/UH)...37 Bilaga 4 Förteckning över de remissinstanser som har avgett yttrande över Högskoleverkets remissvar till betänkandet Resurser för kvalitet (U2009/7008/UH)...38 Bilaga 5 Sammanfattning av promemorian Ett kvalitetsdrivande resurstilldelningssystem (U2009/723/UH)...39 Bilaga 6 Sammanfattning av Högskoleverkets rapport Kvalitetsutvärdering för lärande Högskoleverkets förslag till nya kvalitetsutvärderingar för högskoleutbildningar (U2009/3620/UH)...40 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars

3 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att resurser för utbildning på grundnivå och avancerad nivå ska fördelas även på grundval av kvalitetsutvärderingar av utbildningars resultat (avsnitt 5.2). 3

4 2 Ärendet och dess beredning I april 2006 tillsatte regeringen en särskild utredare för en fortsatt utredning om resurstilldelning avseende universitet och högskolor (dir. 2006:29), vilket var ett utvidgat uppdrag till Resursutredningen (dir. 2004:49). Utredningen, som antog namnet RUT 2, redovisade sitt betänkande Resurser för kvalitet (SOU 2007:81) i november I denna proposition behandlas de delar av betänkandet som avser frågor om kvalitetsbaserad resurstilldelning för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2009/7008/UH). Högskoleverket inkom med en bilaga till sitt remissvar på betänkandet. I sitt remissvar föreslog verket ett alternativt system för utvärdering av utbildningar som underlag för kvalitetsbaserad resurstilldelning. En sammanfattning av Högskoleverkets förslag finns i bilaga 3. Förslaget har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2008/2669/UH). Betänkandet Resurser för kvalitet har även behandlats på möten med företrädare för universitet och högskolor samt övriga myndigheter inom högskoleområdet, som Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) bjöd in till under våren 2008 (U2008/907/UH). Vid dessa möten diskuterades bl.a. frågor om ett nytt kvalitetsutvärderingssystem. Under hösten 2008 arbetade på Regeringskansliets initiativ en grupp bestående av representanter för Utbildningsdepartementet, Högskoleverket, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges förenade studentkårer med att ta fram ett förslag till system för kvalitetsutvärdering av utbildning som skulle kunna ligga till grund för kvalitetsbaserad resurstilldelning. Gruppen redovisade sitt arbete i januari 2009 i promemorian Ett kvalitetsdrivande resurstilldelningssystem (U2009/723/UH). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 5. Med utgångspunkt i promemorian beslutade regeringen den 5 mars 2009 att ge Högskoleverket i uppdrag att föreslå ett nytt system för kvalitetsutvärdering i nära samverkan med universitet och högskolor, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges förenade studentkårer (U2009/1444/UH). I uppdraget angavs att det fortlöpande skulle stämmas av med Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet). Vidare angavs att Högskoleverket skulle biträda departementet i arbetet med att ta fram grundläggande principer för hur kvaliteten i utbildningarnas resultat ska kunna ligga till grund för ett generellt system för kvalitetsutvärdering. Verket redovisade sitt uppdrag den 15 september 2009 i rapporten Kvalitetsutvärdering för lärande Högskoleverkets förslag till nya kvalitetsutvärderingar för högskoleutbildningar (U2009/3620/UH). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 6. 4

5 Den 3 mars 2010 höll Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) ett möte med företrädare för universitet och högskolor och Sveriges förenade studentkårer där frågor om kvalitetssäkring av utbildning och kvalitetsbaserad resurstilldelning diskuterades (U2010/878/UH). 3 Ökad frihet och stärkt kvalitet i en global värld Universitet och högskolor har en central roll för såväl samhällets som enskilda individers utveckling och välstånd. De ska vara högkvalitativa utbildningsanordnare, utgöra en kritiskt reflekterande kraft i samhället och fungera som ett växthus för ny kunskap och innovation. Att kvaliteten i universitetens och högskolornas utbildning ska vara hög är viktigt och får en allt större betydelse mot bakgrund av den ökade internationaliseringen och utvecklingen mot ökad autonomi för universitet och högskolor som regeringen arbetar för. Internationaliseringen skapar nya möjligheter men leder också till ökad konkurrens. I denna utveckling måste Sverige stärka sin ställning genom att konkurrera med kompetens och kvalitet. Ökad autonomi är enligt regeringen en viktig förutsättning för att universiteten och högskolorna ska kunna möta konkurrensen och utveckla kvaliteten, men ökad frihet måste åtföljas av ett väl fungerande system för kvalitetsutvärdering. Kvalitetssäkring och ökad internationalisering I propositionen Gränslös kunskap högskolan i globaliseringens tid (prop. 2008/09:175, bet. 2008/09:UbU19, rskr. 2008/09:282) konstaterade regeringen att hög kvalitet i högre utbildning och forskning är avgörande för Sveriges fortsatta utveckling som kunskapsnation. I Globaliseringsrådets rapport Bortom krisen Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin (Ds 2009:21) föreslås också att högskolan ska vässas kvalitetsmässigt för att Sverige ska kunna hävda sig väl i en tid av fortsatt globalisering. Med en hög kvalitet i utbildning och forskning stärks enligt regeringens mening förutsättningarna för tillväxt, sysselsättning och framtida välstånd. Regeringen har nyligen i propositionen Konkurrera med kvalitet studieavgifter för utländska studenter (prop. 2009/10:65) föreslagit att studieavgifter för medborgare från tredjeland ska införas. Sverige ska därmed konkurrera om utländska studenter genom hög kvalitet och inte genom avgiftsfri utbildning. I många länder har det blivit allt viktigare för universitet och högskolor att kunna tydliggöra kvalitet i sitt utbildningsutbud, dels i förhållande till statsmakten som finansiär, dels för de individer som på olika sätt investerar i utbildning. Förtroende för varandras kvalitet är också en förutsättning för fler och närmare samarbeten mellan universitet och högskolor i olika länder. En ökad internationell rörlighet bland studenter och arbetskraft ställer ökade krav på påvisbar kvalitet i utbildningarna. 5

6 I strävan efter att öka studenternas rörlighet inom Europa och höja kvaliteten och attraktionskraften i utbildningarna uppkom den s.k. Bolognaprocessen. Det övergripande målet för denna process är skapandet av ett europeiskt område för högre utbildning med internationellt samarbete och utbyte som grund. Området ska vara attraktivt för studenter, lärare, forskare och annan högskolepersonal både från Europa och från andra delar av världen. Kvalitetssäkring har varit en del av Bolognaprocessens kärna ända från början. I Bolognaprocessen har s.k. förväntade studieresultat blivit ett av de mest centrala instrumenten för jämförbarhet, erkännande och kvalitetssäkring av högre utbildning. Förväntade studieresultat innebär att kvalitetssäkringssystemen fokuserar på kunskap och förståelse, färdigheter och förmågor samt värderingsförmågor och förhållningssätt som en student förväntas ha efter att ha avslutat en viss utbildningsnivå, snarare än på utbildningens innehåll och upplägg. En del länder håller för närvarande på att reformera eller har nyligen reformerat sina kvalitetssäkringssystem i riktning mot ett system där ett större ansvar för att påvisa god kvalitet läggs på universiteten och högskolorna. Detta blir särskilt viktigt i de länder där högskolesektorn på olika sätt avregleras och mångfalden av lärosäten ökar. Styrmedel i form av indragen eller ökad finansiering tillämpas i vissa länder, t.ex. Australien. Avsikten med denna typ av system, som på olika sätt sammanlänkar kvalitetskontroll med finansiering, är att driva på och stimulera universitetens och högskolornas arbete med ökad kvalitet i utbildningen. Ökad frihet och ökat ansvar Genom 1993 års universitets- och högskolereform presenterades en ny inriktning mot ökad självständighet och decentralisering i syfte att stärka kvalitet och effektivitet i den högre utbildningen (prop. 1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103). I propositionen gjordes bedömningen att kvaliteten i högre utbildning bör höjas ytterligare samt att ansvaret för detta ligger på universiteten och högskolorna. Vidare framhölls att den eftersträvade friheten för universitet och högskolor ställer ökade krav på uppföljning och utvärdering av såväl utbildning som forskning, men att utformningen av den interna utvärderingsverksamheten är en fråga för varje universitets och högskolas respektive styrelse. Dessa utgångspunkter är enligt regeringen fortfarande aktuella och utgör en grund för nuvarande reformarbete. Under åren som följde skedde dock inom många områden en ökad detaljreglering av universitetens och högskolornas verksamhet. Regeringen avser att i samband med denna proposition lämna en proposition till riksdagen med förslag om hur universitetens och högskolornas självbestämmande kan öka inom rådande myndighetsform. Regeringens grundläggande uppfattning är att en förutsättning för att universitet och högskolor ska kunna svara mot dagens krav och förväntningar och kunna möta framtida utmaningar, såväl nationellt som internationellt, är att de kan agera självständigt i en rad grundläggande frågor. Detta är också i linje med vad Globaliseringsrådet föreslår i sin 6

7 slutrapport där det framhålls att högskolorna bör få större autonomi, bl.a. för att öka deras möjligheter att bli nav i klusterbildningar med företag och andra aktörer (Ds 2009:21). Ökad frihet innebär ett ökat ansvar för universiteten och högskolorna att utforma sin egen verksamhet så att hög kvalitet utvecklas och bibehålls. Samtidigt har det allmänna ett intresse av att säkerställa att uppställda mål nås av universitet och högskolor och att skattemedel används effektivt. Det är rimligt att resultaten i verksamhet som till största delen finansieras av skattemedel och som är central för samhällets utveckling regelbundet utvärderas samt att tillsyn och kvalitetskontroll sker. Dessutom har studenter, näringsliv, myndigheter och andra intressenter behov av information om utbildningarnas kvalitet. Ökad frihet behöver därför kombineras med en effektiv och ändamålsenlig kvalitetsutvärdering. Ett kvalitetsdrivande system för utbildningsresultat av hög kvalitet Inriktningen på kvalitetssäkringssystemet för universitet och högskolor bör förändras för att möta de nya krav som ställs utifrån målsättningar om ökad frihet, internationalisering och hög kvalitet. Från att tidigare ha haft tyngdpunkt på förutsättningar och process, dvs. hur lärosätena arbetar, menar regeringen att tyngdpunkten i stället ska förskjutas till utbildningarnas resultat, dvs. vad som uppnås. Universiteten och högskolorna bör själva ha ansvar för att bygga upp och utveckla de system och processer som de bedömer är mest lämpliga och ändamålsenliga i syfte att uppnå resultat av hög kvalitet. Kvalitetssäkringssystemet bör gå från att ha varit stödjande och kontrollerande till att få en tydligare ansvarsutkrävande funktion. Akademin har en lång tradition av att granska, driva och säkerställa kvaliteten i sin verksamhet genom olika former av granskningar utförda av externa, oberoende sakkunniga. Det är centralt, menar regeringen, att bedömning av kvaliteten i utbildningarna även fortsättningsvis görs av externa och oberoende sakkunniga inom respektive område. Det nuvarande resurstilldelningssystemet för utbildning på grundnivå och avancerad nivå utgår främst från antalet studenter och deras prestationer i form av antal avklarade högskolepoäng. Kvaliteten granskas av Högskoleverket enligt ett särskilt utvärderingssystem, och bristande kvalitet kan ge upphov till beslut om återkallat examenstillstånd. I rådande system görs det dock ingen skillnad om ett universitet eller en högskola precis klarar att uppnå en godtagbar kvalitet eller om lärosätet uppnår en mycket hög kvalitet i sin utbildning. Detta är enligt regeringens mening inte rimligt. Det är viktigt att det finns tydliga incitament för att hålla hög kvalitet. De universitet och högskolor som har en hög kvalitet i sin utbildning bör därför premieras genom en ökad ekonomisk tilldelning. Mot denna bakgrund föreslår regeringen en förändring av resurstilldelningsmodellen för grundutbildningsanslagen som innebär att också resultaten av Högskoleverkets utvärderingar av utbildningar på grundnivå och avancerad nivå ska läggas till grund för fördelningen av resurser till universiteten och högskolorna, se avsnitt 5. I propositionen 7

8 Ett lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50, bet. 2008/09:UbU4, rskr. 2008/09:160) introducerades en ny modell till resurstilldelning för forskning som bygger på kvalitetsindikatorer. Såväl i den modellen som i det system som redovisas i denna proposition premieras goda resultat, men det är universiteten och högskolorna som ansvarar för att avgöra hur de bäst når dit. Med de förändringar i systemet för kvalitetssäkring av svensk högre utbildning som presenteras i det följande bedömer regeringen att Sverige vid en internationell jämförelse kommer att ligga i den absoluta framkanten inom kvalitetssäkring av högre utbildning. 4 Ett nytt kvalitetssäkringssystem Regeringens bedömning: Det nationella kvalitetssäkringssystemet bör bestå av kvalitetsutvärderingar av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå samt prövningar av examenstillstånd. Högskoleverket bör ansvara för att dessa utvärderingar och prövningar genomförs. Utbildning som leder till examina på grundnivå och avancerad nivå bör utvärderas av Högskoleverket i fyraårscykler och främst avse bedömning av utbildningens resultat. Bedömningarna bör göras av externa, oberoende sakkunniga och hållas samman av Högskoleverket. Resultatbedömningen bör göras utifrån granskning av studenternas självständiga arbeten och universitetens och högskolornas självvärderingar av utbildningens resultat i kombination med sakkunnigas platsbesök vid lärosätena. Vidare bör resultat från enkäter till tidigare studenter ingå i bedömningen. Utvärderingen bör resultera i ett samlat omdöme om utbildningens kvalitet på en tregradig skala. Resursutredningens förslag: Ett system för kvalitetsbaserad resurstilldelning ska införas för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Den kvalitetsbaserade resurstilldelningen ska baseras på lärosätesutvärderingar utförda vart fjärde år. Utvärderingarna ska avse universitetens och högskolornas utbildnings- och forskningsstrategier samt arbete med samverkan och kvalitetsarbete. Ett högt betyg ska resultera i fler tilläggsbelopp till det berörda lärosätet. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna anser att de kriterier som föreslås ska utvärderas inte indikerar kvaliteten i utbildningarna. Några remissinstanser framför alternativa förslag. Exempelvis vill Göteborgs universitet se kvalitetsindikatorer som på ett tydligare sätt redovisar hur lärosätet fullgör utbildningsuppdraget enligt krav i högskolelagen och regleringsbrev. Kungl. Tekniska högskolan menar att ett kvalitetsbaserat resurstilldelningssystem måste fokusera på kvaliteten i lärosätenas examination av studerande och deras examina. Umeå universitet anser att en kvalitetsparameter måste baseras på output, dvs. på faktisk kvalitet som den kommer till uttryck i ämnes- och programutvärderingar och som då förslagsvis kan grupperas i tre till fem kvalitetsnivåer. Sveriges Kommuner och Landsting framför att en grund för resurstilldelning måste vara att lärosätena kan visa att man följer upp 8

9 sina tidigare studenter för att ta reda på utbildningarnas resultat, såväl yrkesrelevansen som högskolemässigheten. Även Högskolan Dalarna framför vikten av att bedömningen avser huruvida utbildningen uppnår bra resultat, bl.a. i förhållande till studenters och avnämares behov och omdömen. Högskoleverket inkom med en bilaga till sitt remissvar. Där föreslår verket ett alternativt system för kvalitetsutvärdering som underlag för kvalitetsbaserad resurstilldelning. Högskoleverkets förslag: Samtliga utbildningar bör utvärderas under en fyraårsperiod genom sakkunnigbedömning. Utbildningarna bör få betyg på grundval av dessa utvärderingar. Tre betygssteg bör användas, varav de två högsta kan ligga till grund för tilldelning av extra resurser. De kvalitetsaspekter som används i nuvarande utvärderingar bör användas även i ett framtida kvalitetsbaserat resurstilldelningssystem och avse både förutsättningar, genomförande och resultat. Det bör övervägas om ytterligare någon eller några aspekter bör tillföras, såsom internationalisering eller samverkan med det omgivande samhället. Utbildningarnas resultat, att studenterna når målen för utbildningarna, bör granskas genom bl.a. examinationsformer och examensarbeten och andra resultat av examination. Utbildningarnas anpassning till arbetsmarknaden och studenternas anställningsbarhet bör övervägas som resultatmått. Remissinstanserna: De flesta universitet och högskolor är kritiska mot den tonvikt på förutsättningar och processer som de anser präglar Högskoleverkets förslag till utvärderingar. Nästan alla universitet och högskolor och Sveriges universitets- och högskoleförbund förespråkar att tyngdpunkten i de resursgrundande utvärderingarna i stället ska ligga på kvaliteten i utbildningarnas resultat. Exempelvis framför Lunds universitet och Umeå universitet uppfattningen att det kan finnas många olika vägar till ett gott resultat och att det bör rymmas inom den akademiska friheten hur ett lärosäte väljer att nå sina resultat. Många universitet och högskolor förespråkar att ett nytt utvärderingssystem bör utvecklas i samråd med lärosätena för att ta fram tydliga metoder och kriterier med vilka kvaliteten i utbildningens resultat kan granskas på ett tillförlitligt och förutsägbart sätt. Lunds universitet och Luleå tekniska universitet anser att granskning av examination, examensarbeten och yrkeslivsrelevans bör ingå. Göteborgs universitet menar att indikatorer bör utvecklas som tydligt visar hur högskolelagens utbildningsmål och uppdragen i regleringsbrev fullföljs. Vidare anser universitetet att studenternas anställningsbarhet som mått på det omgivande samhällets kvalitetsbedömning bör analyseras. Uppsala universitet framför att ett nationellt utvärderingssystem måste stå i samklang med modeller som tas fram inom EU. Förslaget om fyraåriga utvärderingsperioder anses av många universitet och högskolor innebära ökade kostnader jämfört med dagens sexårscykel, och bl.a. Högskolan Dalarna och Högskolan i Halmstad påpekar att det ytterligare riskerar att anstränga lärosätenas situation. Sveriges förenade studentkårer är positiva till fyraårsperioder. Högskoleverkets förslag i rapporten Kvalitetsutvärdering för lärande: Huvudfrågan som bör ställas vid utbildningsutvärderingarna är om och hur väl utbildningarna säkerställer att studenterna når målen i 9

10 högskoleförordningens examensbeskrivningar. Utvärderingarna ska bygga på tre indikatorer: lärandemål och examination, läranderesultat samt studenternas erfarenheter och inflytande. De tre indikatorerna ska resultera i en sammanvägd bedömning av hela utbildningen enligt en tregradig skala. Den första indikatorn innebär att universiteten och högskolorna ska visa att utbildningen är planerad så att dess lärandemål täcker samtliga mål i examensbeskrivningarna och att de examineras på ett relevant sätt. De samlade lärarresurserna respektive utbildningens användbarhet på och för arbetsmarknaden ska också granskas. Indikator nummer två, läranderesultat, består av granskning av studenternas självständiga arbeten. Den tredje indikatorn består av student- och alumnenkäter. Skälen för regeringens bedömning Nytt fokus på det nationella kvalitetssäkringssystemet Ett mål för regeringen är att universitetens och högskolornas autonomi ska öka. Detta innebär att detaljregleringen av universitetens och högskolornas verksamhet ska minska. En ökad frihet innebär också att lärosätenas eget ansvar för att bedriva och vidareutveckla en verksamhet av hög kvalitet ytterligare betonas. Universiteten och högskolorna har enligt 1 kap. 4 högskolelagen (1992:1434) ansvar för att verksamheten avpassas så att hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet. Vidare framgår av paragrafen att kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenter. Utgångspunkten bör även fortsättningsvis vara att riksdag och regering anger de övergripande målen för universitetens och högskolornas verksamhet medan lärosätena ansvarar för hur verksamheten ska genomföras för att nå upp till dessa mål. Även i fråga om det nationella kvalitetssäkringssystemet bör den principiella grunden vara en tydlig ansvarfördelning mellan lärosätena och statens kvalitetssäkringsorgan. Universiteten och högskolorna bör ha en hög grad av autonomi och självbestämmande över hur verksamheten utformas och bedrivs. I detta ansvar bör också ingå att utforma system för utvärdering av den egna verksamheten. Av förordningen (2007:1293) med instruktion för Högskoleverket framgår att verket har till uppgift att bl.a. granska kvaliteten i högskoleutbildning. Sedan Högskoleverket bildades 1995 har kvalitetssäkringssystemet bestått av flera olika delar och fokus vid granskningarna har skiftat över tid. Mellan 1995 och 2000 dominerades det nationella kvalitetssäkringssystemet av bedömningar av universitetens och högskolornas interna system för kvalitetssäkring, s.k. kvalitetsarbetsbedömningar. Under åren 1995 till 2002 genomfördes två omgångar med kvalitetsarbetsbedömningar för samtliga universitet och högskolor. Därutöver prövades lärosätenas ansökningar om tillstånd att utfärda examen. Prövningarna innebar en bedömning av huruvida lärosätet uppfyllde kraven för en viss examen. Utvärderingar av utbildningar genomfördes endast i mindre utsträckning under denna period. 10

11 I propositionen Studentinflytande och kvalitetsutveckling i högskolan (prop. 1999/2000:28, bet. 1999/2000:UbU12, rskr. 1999/2000:180) bedömde regeringen att kvalitetssäkringssystemet behövde utvecklas så att utbildningens kvalitet och resultaten av universitetens och högskolornas kvalitetsarbete skulle sättas i fokus. Vidare presenterades ett kvalitetsgranskningssystem som skulle vara heltäckande för både lärosäten och utbildningar samt vara periodiskt återkommande. Utifrån de bedömningar som gjordes i propositionen började Högskoleverket 2001 att utvärdera samtliga utbildningar för generella examina och yrkesexamina, inklusive forskarutbildningen, med en periodicitet om sex år. Någon ny omgång med kvalitetsarbetsbedömningar för samtliga universitet och högskolor påbörjades inte av Högskoleverket under denna period. I propositionen bedömdes att Högskoleverkets lärosätesgranskningar i stället skulle avse särskilda kvalitetsaspekter såsom jämställdhet, mångfald eller internationalisering. Dessa kom att benämnas tematiska studier av Högskoleverket. Prövningar av lärosätenas ansökningar om examenstillstånd fortsatte på samma sätt som tidigare. Riksdagen beslutade med anledning av ovan nämnda proposition att införa bestämmelser i högskolelagen om förutsättningarna för ett statligt lärosäte eller en enskild utbildningsanordnare att utfärda examina inom grundläggande högskoleutbildning. Vidare infördes med anledning av budgetpropositionen för 2001 bestämmelser i högskolelagen om förfarandet vid återkallelse av ett examenstillstånd (prop. 2000/01:1, utgiftsområde 16, bet. 2000/01:UbU1, rskr. 2000/01:99). I utbildningsutvärderingarna inkluderades därmed en prövning av lärosätenas examenstillstånd genom att ett lärosäte kunde få sitt examenstillstånd ifrågasatt om en utbildning uppvisade stora brister. När samtliga utbildningar i sexårscykeln hade utvärderats införde Högskoleverket en ny modell för utvärdering av utbildningar för perioden Den avbröts dock hösten 2008 på grund av kritik från universiteten och högskolorna om att systemet inte hade tonvikt på kvaliteten i utbildningarnas resultat och att systemet hade metodproblem. Verkets intention med den nya modellen var att ett större ansvar skulle läggas på varje lärosäte att på egen hand utvärdera kvaliteten. Modellen innebar att alla ämnen skulle granskas översiktligt och efter en riskbedömning skulle fördjupade granskningar av utbildningarna göras. Huvudsyftet var att på detta sätt hitta de utbildningar som riskerade att hålla för låg kvalitet. Högskoleverkets avsikt var också att under denna period i högre grad återigen granska kvalitetsarbetet vid varje lärosäte. Vidare införde Högskoleverket utmärkelsen Framstående utbildningsmiljö för att uppmärksamma utbildningsmiljöer med särskilt hög kvalitet. Högskoleverket ansvarade fortsatt för prövningar av examenstillstånd. Regeringen anser att kvalitetssäkringssystemet nu behöver ges en ny inriktning som svarar mot ökad frihet för universitet och högskolor. Det nationella kvalitetssäkringssystemet bör bestå av dels kvalitetsutvärdering av utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå, dels prövning av ansökningar om examenstillstånd. Utvärdering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå bör avse utbildningens resultat från kvalitetssynpunkt och ligga till grund för dels omprövning av examenstillstånd, dels kvalitetsbaserad resurstilldelning. 11

12 Högskoleverket har i dag även uppgiften att granska universitetens och högskolornas kvalitetsarbete. Regeringen menar att utformningen av det interna kvalitetsarbetet är en fråga som universiteten och högskolorna själva bör förfoga över. Högskoleverkets uppgift bör därför gå från att genomföra granskningar av lärosätenas kvalitetsarbete till att utvärdera utbildningsresultat. Verkets instruktion bör ändras i enlighet med detta. Regeringen vill betona vikten av att universiteten och högskolorna även fortsättningsvis bedriver ett systematiskt internt kvalitetsarbete och att lärosätets verksamhet kvalitetssäkras. En extern granskning av det interna kvalitetsarbetet kan vara kvalitetsdrivande, men det bör vara varje lärosäte som avgör om och i så fall hur en sådan granskning bör ske. En utveckling som är värd att uppmärksamma är att lärosäten har börjat samverka kring granskning av intern kvalitet och kvalitetssäkringssystem. Ett exempel på detta är ett samarbete mellan Umeå universitet och Linköpings universitet i frågor om kvalitetsgranskning. I Högskoleverkets rapport Kvalitetsutvärdering för lärande Högskoleverkets förslag till nya kvalitetsutvärderingar för högskoleutbildningar föreslås bl.a. att de lärandemål som lärosätena har formulerat i kursplanerna och utbildningens examinationsformer ska granskas (U2009/3620/UH). Det innebär enligt regeringens bedömning en inriktning och en granskningsnivå som inte stämmer överens med regeringens politiska inriktning om ökad autonomi för universitet och högskolor. Denna del av verkets förslag innebär ett fokus på undervisningens planering och genomförande som riskerar att begränsa universitetens och högskolornas självständighet och som kan skapa fel drivkrafter för arbetet med att öka utbildningarnas kvalitet. En sådan granskning bör därför enligt regeringens uppfattning inte ingå i utvärderingarna. Erfarenheterna från tidigare utvärderingssystem visar att utvärderingarna är ett starkt styrinstrument. Bedömningsgrunder som tar sikte på hur de interna processerna är utformade för att nå målen riskerar att få oönskade styrningseffekter, varför sådana bedömningsgrunder inte bör vara en del av det nationella utvärderingssystemet. Det hindrar självfallet inte att sådana aspekter är mycket viktiga i lärosätenas egna system för kvalitetssäkring. De nationella utvärderingarna bör i stället utgå från ett lokalt ansvar för utbildningens planering och genomförande. Bedömningen bör således huvudsakligen avse faktiska utbildningsresultat och inte utgå från dokument som visar lärosätets planer för hur man avser att genomföra utbildningen för att uppnå goda resultat. Högskoleverkets roll En konsekvens av att styrningen av universiteten och högskolorna minskar är att behovet av nationell kvalitetssäkring och tillsyn ökar. Regeringen framhåller i skrivelsen En tydlig, rättssäker och effektiv tillsyn (skr. 2009/10:79) att den offentliga tillsynen är viktig för att stärka efterlevnaden av gällande föreskrifter i lag och förordning. Det behöver finnas en fungerande balans mellan universitetens och högskolornas självbestämmande och statsmaktens behov av styrning och kontroll. Ökad frihet ställer alltså ökade krav på en effektiv och ändamålsenlig 12

13 tillsyn och kvalitetssäkring. I ett högskolesystem som blir alltmer decentraliserat och autonomt är Högskoleverket en viktig myndighet. Högskoleverkets huvuduppdrag bör vara att ha en tydlig roll som granskande myndighet med ansvar för kvalitetssäkring. Utgångspunkter för kvalitetsutvärdering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå Diskussionerna om ett nytt kvalitetssäkringssystem har under flera år engagerat hela högskolesektorn och skett i olika forum. En genomgående fråga i diskussionerna har handlat om vilket fokus i fråga om förutsättningar, genomförande och resultat som kvalitetsutvärdering av utbildningar bör ha. I de utvärderingar av utbildningar som genomfördes granskades kvaliteten i fråga om såväl förutsättningarna för utbildningen som genomförandet och resultaten av utbildningarna. Kritik mot ett sådant fokus framkom i lärosätenas remissvar över både Resursutredningens betänkande och det förslag som Högskoleverket lämnade i anslutning till verkets remissvar över Resursutredningens betänkande. Även Sveriges universitets- och högskoleförbund riktade hösten 2008 stark kritik mot de tidigare utvärderingarna och förordade att fokus skulle läggas på utbildningarnas resultat. I början av 2009 överlämnades en promemoria till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) från en arbetsgrupp bestående av representanter för Utbildningsdepartementet, Högskoleverket, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges förenade studentkårer med förslag till kvalitetsutvärderingar som grund för kvalitetsbaserad resurstilldelning (U2009/723/UH). Dessa förslag innebar en väsentlig förskjutning av tyngdpunkten mot kvaliteten i utbildningsresultaten. Promemorian utgjorde utgångspunkt för regeringens uppdrag till Högskoleverket våren 2009 att föreslå ett nytt system för kvalitetsutvärdering i fråga om resultat. Ett ökat fokus på resultat är i enlighet med de europeiska riktlinjer för kvalitetsutveckling som tagits fram inom Bolognaprocessen. Enligt regeringens mening bör kvalitetsutvärdering av utbildning på grundnivå och avancerad nivå huvudsakligen avse utbildningens resultat från kvalitetssynpunkt. Ansvaret för kvalitetssäkring av utbildningens förutsättningar och genomförande bör universitet och högskolor svara för. Med utbildningens resultat avses här att de olika utbildningarna uppfyller de mål som anges i högskolelagen och kraven för de examina som utbildningarna leder till som anges i de s.k. examensordningarna, bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100), bilagan till förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet och bilagan till förordningen (2007:1164) för Försvarshögskolan. Detta beskrivs närmare i det följande. Vidare bör enligt regeringens uppfattning ambitionsnivån höjas så att samtliga utbildningar som leder till examina på grundnivå och avancerad nivå granskas inom en fyraårsperiod i stället för som tidigare inom en sexårsperiod. Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att genomföra utvärderingar av utbildningar på grundnivå och avancerad nivå utifrån de bedömningar som regeringen gör i denna proposition. 13

14 Högskoleverket föreslår i rapporten Kvalitet för lärande Högskoleverkets förslag till nya kvalitetsutvärderingar för högskoleutbildningar (U2009/3620/UH) ett antal bedömningsgrunder som bör ingå vid utvärdering av utbildningar. Dessa ligger också i huvudsak till grund för regeringens bedömningar. De bör dock i vissa delar omformuleras för att anpassas till strävan mot ökad autonomi för universiteten och högskolorna. Även detta resonemang utvecklas i det följande. Utbildningens resultat kan fångas upp på olika sätt. Regeringen anser att tre bedömningsunderlag bör ingå vid en kvalitetsutvärdering: studenternas självständiga arbeten, universitetens och högskolornas självvärderingar i kombination med platsbesök, och enkäter till tidigare studenter. Bedömningarna bör göras av externa, oberoende sakkunniga. Utvärderingarna bör resultera i ett samlat omdöme om den granskade utbildningen vid lärosätet. Utvärderingar bör präglas av relevans, likvärdighet, transparens och förutsägbarhet. Detta förutsätter att det finns tydligt formulerade kvalitetsaspekter som är väl kända i god tid innan utvärderingar påbörjas. Det bör finnas dels kvalitetsaspekter som är gemensamma för alla utbildningar, dels kvalitetsaspekter som tar hänsyn till olika utbildningars särart. Det ställer höga krav på Högskoleverket att inför en granskning av en utbildning organisera arbetet så att det skapas en gemensam grund för bedömningar av utbildningar vid olika lärosäten. Verket måste också inför varje granskning, tillsammans med bedömargruppen, tydliggöra hur kvalitetsaspekterna kommer att tillämpas för den aktuella utbildningen. Det är av stor vikt att universiteten och högskolorna involveras i utvärderingsprocessen och ges möjlighet att både redovisa och förklara sina resultat. Utvärderingarna bör därför, förutom självständiga arbeten och enkäter till tidigare studenter, baseras på värderingar av utbildningarnas resultat som genomförs av lärosätena själva, s.k. självvärderingar, inklusive platsbesök på lärosätena av externa, oberoende sakkunniga. Detta gjordes även i de utvärderingar som Högskoleverket genomförde och är en väl beprövad modell för granskning av kvalitet i högre utbildning såväl i Sverige som internationellt. Det är också den modell som förespråkas i de riktlinjer för nationellt kvalitetssäkringsarbete, European Standard and Guidelines, som har tagits fram inom ramen för Bolognaprocessen av den europeiska sammanslutningen för utvärderingsorganisationer, the European Association for Quality Assurance in Higher Education (ENQA). Regeringen anser att Högskoleverkets utvärderingar under 2000-talet har bidragit till en viktig kvalitetshöjning vid universitet och högskolor, inte minst genom att lärosätena har genomfört självvärderingar för all utbildning och genom att de har granskats av oberoende, externa sakkunniga. Arbetsmetodiken med självvärderingar har blivit en reguljär del i kvalitetsarbetet vid lärosätena. Detta har inneburit en viktig kompetenshöjning och ett synliggörande av kvalitetsfrågor inom universiteten och högskolorna. Valet av sakkunniga är centralt i den utvärderingsmodell som regeringen bedömer bör användas vid kvalitetsutvärdering av 14

15 utbildningar. Vid de utvärderingar som genomfördes av Högskoleverket bestod bedömargrupperna av ett antal ämnesexperter, en student och, där så bedömdes relevant, företrädare för arbetslivet inom det aktuella området för utbildningen. Ämnesexperterna kom från såväl svenska som utländska lärosäten. Regeringen anser att de sakkunniga i bedömargrupperna även fortsättningsvis bör ha en liknande sammansättning. För att belysa utbildningarnas relevans för arbetsliv och samhälle är det av vikt att arbetslivsföreträdare involveras i utvärderingarna. Det bör ske dels genom att Högskoleverket organiserar forum för samråd med arbetslivsföreträdare inför utvärderingarna, dels genom att de deltar i bedömargrupperna. Studenter bör även fortsättningsvis ingå i bedömargrupperna. Utbildningsresultat som bör utvärderas Vid examensreformen 2007, som presenterades i propositionen Ny värld ny högskola (prop. 2004/05:162, bet. 2005/06:UbU3, rskr. 2005/06:160), beslutades att högre utbildning ska ges på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Detta kommer till uttryck i 1 kap. 8-9 a högskolelagen. Där beskrivs respektive nivå i form av vilka tidigare kunskaper som nivån ska bygga på och vilka övergripande färdigheter och förmågor som respektive nivå ska utveckla. Krav för vad som ska uppnås för att få en viss examen, dvs. förväntade studieresultat, anges som tidigare har redovisats i examensbeskrivningarna i de s.k. examensordningarna, bilaga 2 till högskoleförordningen, bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och bilagan till förordningen för Försvarshögskolan. Samtliga examensbeskrivningar har en struktur som är gemensam för de tre utbildningsnivåerna och anger vilka krav som ska uppfyllas för respektive examen. Kraven uttrycks i form av mål som anger vilken kunskaps- och kompetensnivå som studenten ska ha uppnått för respektive examen. Examensbeskrivningarna är således resultatinriktade genom de mål som anges för studenternas lärande. Lärosätena prövar om studenterna uppfyller de mål som anges i examensbeskrivningarna genom examination. I propositionen Ny värld ny högskola (prop. 2004/05:162) framfördes att kopplingen mellan examensordningen och det nationella kvalitetssäkringssystemet bör vara tydlig och att examensordningen ska ge Högskoleverket ett mer ändamålsenligt instrument för beslut om examenstillstånd. Det är därför nödvändigt att utvärdera en viss utbildnings resultat mot de krav som ställs för den examen som utbildningen leder till. Därmed sker en naturlig anpassning till respektive utbildnings särart. Självständiga arbeten som mått på utbildningsresultat Regeringen anser att en god bild av utbildningsresultatens kvalitet ges genom att granska de självständiga arbeten som studenterna ska ha fullgjort inom ramen för kursfordringarna för examen. Sedan den 1 juli 2007 ingår självständiga arbeten i samtliga examensbeskrivningar som gäller i dag. Tidigare krävdes ett självständigt arbete endast för 15

16 kandidatexamen och magisterexamen samt för några få yrkesexamina. Däremot ställdes det ibland lokala krav på självständigt arbete även för övriga examina. I propositionen Ny värld ny högskola gjorde regeringen bedömningen att det för samtliga examina på grundnivå och avancerad nivå bör ställas krav på ett självständigt arbete, eftersom sådana arbeten är ett viktigt tillfälle för studenten att tillämpa vetenskaplig eller konstnärlig metod och visa sin vetenskapliga eller konstnärliga självständighet och mognad för yrkeslivet. Det självständiga arbetet är således viktigt för att visa om en student har uppnått kraven för en examen. Av det självständiga arbetet framgår om studenten har fått de kunskaper som han eller hon kan tillämpa och vidareutveckla med den grad av självständighet som krävs för att utöva det yrke som utbildningen förbereder för eller för att påbörja studier på nästa nivå. Detta inbegriper självständiga arbeten som är såväl tvärvetenskapliga som inriktade mot ett enda ämne, liksom arbeten som är både yrkesinriktade och forskningsförberedande. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi inom Finansdepartementet gav 1998 i uppdrag åt professor Kjell Härnqvist vid Göteborgs universitet att undersöka vilka krav som ställdes för examen vid olika universitet och högskolor. I sina slutsatser i rapporten En akademisk fråga en ESO-rapport om ranking av C-uppsatser (Ds 1999:65) pekade han på att det självständiga arbetet integrerar en rad ämnesanknutna kunskaper och metodologiska färdigheter med sådant som tillhör högskolestudiernas allmänna mål när det gäller självständigt arbete, kritisk förmåga och effektiv kommunikation. Utvärderingsenheten vid Lunds universitet har inom ramen för sitt kvalitetsutvecklingsarbete tagit fram en modell och genomfört en försöksverksamhet med granskningar av självständiga arbeten. Resultaten av det arbetet presenterades i rapporten Direkt kvalitetssäkring Bedömning av utbildningens resultat och relevans (rapport nr 2009:255). Självständiga arbeten vid tio utbildningar fördelade på samtliga utbildningsområden ingick. Därigenom kom såväl mer traditionella uppsatser som teknisk produktutveckling och konstnärliga produktioner att ingå. I studien konstaterades att den nya examensordningens krav på självständiga arbeten har påskyndat utvecklingen inom utbildningar där dessa arbeten tidigare hade en svag ställning. Erfarenheterna från Lunds universitet visade också att det är möjligt att identifiera kvalitetsaspekter som är gemensamma för högskoleutbildningar av mycket olika karaktär. Regeringen anser mot denna bakgrund att de självständiga arbetena är ett viktigt resultat av en högskoleutbildning och bör utgöra en central del vid den kvalitetsbedömning som de sakkunniga gör vid utvärdering av utbildning. Detta gäller oavsett om det självständiga arbetet har formen av en vetenskaplig uppsats, ett konstnärligt uttryck eller en teknisk produktutveckling. En granskning av självständiga arbeten bör enligt regeringens mening kunna ge en bild av kvaliteten på utbildningens samlade produktion av arbeten och inte vara fråga om en överprövning av den enskilda studentens prestation. De sakkunnigas bedömningar bör således inte innebära en förnyad granskning av samma typ som examinatorn redan 16

17 har genomfört. Bedömningen bör i stället syfta till att få en överblick av utbildningens samlade resultat med hänsyn till olika kvalitetsaspekter. Utgångspunkten bör vara de krav som högskolelagen ställer på de olika examensnivåerna och de examensmål som återfinns i de s.k. examensordningarna. Genom att granska olika kvalitetsaspekter på utbildningens samlade självständiga arbeten kan en väl underbyggd resultatbedömning göras och i de fall brister förekommer kan dessa motiveras och förklaras på ett tydligt sätt. Granskningen av de självständiga arbetena bör alltid relateras till lärosätets självvärdering där till exempel information om studenternas förutsättningar bör ingå för att belysa utbildningens resultat från kvalitetssynpunkt. Detta beskrivs ytterligare längre fram. I det tidigare nämnda uppdrag som regeringen avser att ge åt Högskoleverket att genomföra utvärderingar av utbildningar i enlighet med bedömningarna i denna proposition bör det ingå att utarbeta generella kvalitetsaspekter för självständiga arbeten. Inför varje utvärdering bör verket anpassa och konkretisera kvalitetsaspekterna för den utbildning som ska utvärderas. Det är av största vikt att det blir förutsägbart och transparent vad de självständiga arbetena bör värderas mot. I propositionen Bäst i klassen en ny lärarutbildning (prop. 2009/10:89) gör regeringen bedömningen att det för yrkeslärarexamen bör göras ett undantag från kravet på självständigt arbete. För denna examen behöver därmed andra resultatmått användas. Lärosätenas självvärderingar och platsbesökens roll En granskning av de självständiga arbetena ger, för merparten utbildningar, en god men likväl inte en fullständig bild av utbildningens sammantagna resultat, eftersom kraven för respektive examen omfattar mer än vad som kan förväntas framgå av ett självständigt arbete. Det är därför viktigt för de sakkunniga att få kompletterande information som underlag för att bedöma utbildningens samlade resultat. För flera yrkesinriktade utbildningar utgör t.ex. laborativa och kliniska färdigheter viktiga delar av målen för utbildningarna. Lärosätenas självvärdering har, i kombination med platsbesök av sakkunniga vid lärosätena, två syften. Det ena syftet är att redovisa utbildningsresultat i relation till examensmål som inte visas genom studenternas självständiga arbeten eller enkäter till tidigare studenter. Det andra syftet är att redovisa och förklara förutsättningar som har en mer påtaglig betydelse för utbildningens resultat. När det gäller lärosätenas redovisning av resultat bör bedömargrupperna inför varje utvärdering precisera vilka examensmål som de anser är särskilt relevanta för att bedöma resultat som avser utbildningens särart och som bedömargrupperna bör ges möjlighet att värdera i förväg och i samband med platsbesök vid universitet och högskolor. Hur utbildningarna kan visas tillgodose högskolelagens och examensbeskrivningarnas krav på anställningsbarhet bör också ingå i lärosätenas redogörelse av utbildningens resultat. Den blir då ett komplement till den 17

18 bedömning av anställningsbarhet som bör ske genom en granskning av självständiga arbeten och enkäter till tidigare studenter. Studenternas och tidigare studenters erfarenheter är också viktiga resultat som bör användas för att relatera till målen i högskolelagen och examensbeskrivningarna och som bör redovisas i lärosätenas självvärderingar. Resultat från kursvärderingar kan vara ett underlag för att redovisa studenternas erfarenheter, men även nationella studentenkäter kan utgöra ett sådant underlag, om så bedöms som ändamålsenligt. De flesta lärosäten genomför också studentbarometrar och liknande undersökningar för att ta del av studentsynpunkter på utbildningen. Dessa kan utgöra ytterligare ett underlag för lärosätenas självvärdering i de delar de avser utbildningens resultat. Studenternas erfarenheter bör även framgå vid de platsbesök som bör göras av bedömargrupperna och då kompletterande information kan ges till underlag i självvärderingar. En viktig gränsdragning vid granskningen måste, enligt vad som tidigare har redovisats, ske mellan att ställa krav på att lärosätena uppnår målen och att inte ställa krav på hur de arbetar. Lärarnas och forskarnas frihet att välja arbetsmetoder och processer för att nå målen måste värnas. Det är en viktig del av den akademiska friheten. Lärosätena bör kunna redovisa och värdera den information som de anser väsentlig för att förklara kvaliteten på utbildningsresultaten. Till exempel kan det vara relevant för lärosätena att redogöra för specifika förhållanden av betydelse för utbildningens resultat. Det andra syftet med självvärderingen, att redovisa och förklara vissa förutsättningar för utbildningens kvalitet, är viktigt för att belysa utbildningens resultat från kvalitetssynpunkt. Genom att efterfråga viss information från samtliga utbildningar blir det möjligt att göra jämförelser mellan liknande utbildningar på olika lärosäten. Regeringen ser framför allt ett par kvalitetsaspekter som ett lärosäte i självvärderingen bör redovisa och värdera i relation till utbildningsresultaten: lärarkompetensen och tillgång till lärare samt studenternas förutsättningar. Det är relevant att bedömargrupperna ber lärosätena redovisa och förklara den samlade lärarkompetensen och tillgången till lärare som finns för utbildningen, eftersom den är en viktig förutsättning för att uppnå mål som avser att utbildningen ska vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad erfarenhet. Den vanligaste kritiken mot de utbildningar som utvärderades gällde den kritiska och kreativa miljön. Det handlade om brist på tillräcklig lärarkompetens eller en alltför liten eller splittrad miljö. Kritik riktades också mot bristande forskningsanknytning i utbildningen. Lärarsituationen vid lärosätena har således varit föremål för återkommande kritik i samtliga utvärderingar (Hur har det gått? En slutrapport om Högskoleverkets kvalitetsgranskningar åren , Rapport 2007:31 R). Vidare refererade regeringen i budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:UbU1, rskr. 2007/08:70) till att det i de flesta av Högskoleverkets ämnes- och programutvärderingar beskrivs hur bristen på ekonomiska resurser har lett till kvalitetsproblem i form av allt färre antal timmar lärarledd undervisning. Regeringen vill dock betona att bedömningen av lärarkompetensen måste anpassas till respektive utbildning och bör inte värderas isolerat. Om generella krav på t.ex. antal 18