Gräs till golfbanor. Rätt gräs till rätt miljö. Faktablad Integrerat Växtskydd. Sammanfattning

Transkript

1 Faktablad Integrerat Växtskydd Gräs till golfbanor Rätt gräs till rätt miljö Växter som tillhör samma art har inte identisk arvsmassa men de är tillräckligt lika för att kunna befrukta varandra och bilda grobara fröer. I naturen utvecklas olika ekotyper, anpassade efter lokala förhållanden. Växtförädlare samlar på ekotyper och korsar fram nya sorter. Plantor inom en sort är homogena eftersom de hela tiden förökas från ett bestämt utgångsmaterial. Bara ett fåtal specialister kan skilja sorter från varandra baserat på morfologiska kännetecken. I praktiken är resistens mot sjukdomar, skottäthet och motståndskraft mot ogräs viktigare än sortegenskaper. När det gäller vinterhärdighet kan val av sort vara lika viktigt som val av art. Sammanfattning Val av gräsart kommer att påverka spelkvalitet, visuellt intryck och ekonomi. Det påverkar också hur stora resurser som i framtiden skall läggas på växtskydd. Om plantorna är väl anpassade till miljön i området där de skall växa kommer de att klara sig bättre i konkurrensen med ogräs och sjukdomar. Att välja gräs med rätt genetisk sammansättning är därför en viktig del av integrerat växtskydd. Rapporter från våra nordiska grästester ger ett gott underlag för val av gräs som tål vintern, har motståndskraft mot svampsjukdomar och klarar sig väl i konkurrensen mot ogräs. Sammanställningar från de viktigaste resultaten och listor på rekommenderade sorter hittar du i Nordisk sortguide för gräs till grönytor, 2007 som finns att ladda ner både på och sterf.golf.se

2 Viktiga egenskaper, skala är dåligt/lite och 9 är det motsatta. Kan användas på Viktiga egenskaper 1-9 Gräsart Green Tee Fairway Ruff Högruff Övervintringsförmåga Skottäthet Gödslingsbehov Sjukdomsresistens Horisontell växt Rödsvingel x x x x x Ängsgröe x x x Rödven x x x x Krypven x x x Brunven x Engelskt rajgräs x Vitgröe x x x x Spelytorna kräver olika gräs De olika områdena på golfbanan ställer egna krav på gräset. Klipphöjden betyder mycket för vilka arter och sorter som klarar sig bäst. Det finns banor som har en och samma gräsart överallt, men det flesta golfanläggningar har valt olika arter för greener, tees, fairways och ruffar. Green Greengräs skall tåla mycket tryck, låg klippning och det bör klara av att reparera skador efter nedslagsmärken och kunna konkurrera om platsen med andra gräs och ogräs. Gräsets växtform påverkar också hur bollen uppför sig på greenen. Det gäller både hårdhet, bollens hastighet och puttlinjen. Tack vare låg klippning, mycket tryck och slitage är gräset på greenerna oftas mer utsatt för övervintringsskador och svamsjukdomar än gräs på andra delar av banan. Plantan får sin energi endast via fotosyntesen i de gröna bladen. För låga klipphöjder försvagar plantan så mycket att den förlorar sin motståndskraft. Bra bollrull bör man därför skapa på andra sätt än att klippa lägre än vad gräset tål. Fairway På fairway är förmågan att reparera slagmärken viktig, men gräset skall dessutom tåla låg klippning, ge bra bollrull och växa så tätt och jämnt att det bär bollen bra. På fairways är ogräs vanligtvis ett större problem än sjukdomar. Täthet och bra förmåga att reparera skador minskar behovet av herbicider rejält. Val av gräs som inte producerar mycket thatch kommer att ge bättre vinterhärdighet och färre sjukdomar på sikt. Tee Tees, särskilt på par 3-hålen, utsätts för hård behandling av klubbor, så gräsets egen reparationsförmåga är därför speciellt viktig just här. Ofta får man hjälpså nya frön, så bra grobarhet och etableringshastighet är också viktiga egenskaper. Ruff I ruffen vill de flesta ha ett glesare gräs, så att man lätt kan hitta bollen och har möjlighet att slå ut från ruffen. Samtidigt måste gräset vara tillräckligt tätt för att hålla ogräset borta. I ruffar som sällan är i spel bör man skapa förutsättningar för biologisk mångfald genom att låta ett stort antal örter växa vilt.

3 Rödsvingel Festuca rubra L. Rödsvingel består av två eller tre underarter som i huvudsak kännetecknas av längden på de underjordiska utlöparna (rhizomer). Dessa underarter är i Skandinavien kända som rödsvingel utan/ med korta/långa utlöpare. Rödsvingel har trådsmala blad och två av underarterna bildar täta gräsmattor. Den med långa utlöpare växer aldrig helt tätt så den lämpar sig väl i ruffar. Rödsvingel med korta utlöpare har ofta lite sämre övervintringsförmåga än den utan utlöpare, men den behåller sin gröna färg under hela hösten och den är vanligtvis något ljusare. Gräsarten är känd från skottska linksbanor där den trivs väldigt bra. Arten klarar sig bra där det är torrt och finner sig därför väl tillrätta på höga bunkerkanter och kullar i terrängen. Rödsvingel klarar sig med förhållandevis lite gödning. Den växer inte så snabbt så även om stråna kan bli höga är behovet av klippning som regel lägre än för vitgröe och krypven. Eftersom tillväxten av utlöpare också är mindre bildas det heller inte så mycket thatch. Detta gör rödsvingel till ett ekonomiskt val ('low input') och som ger greener och gräsmattor som blir hårdare än om man använder andra gräsarter. Man har hävdat att den långsamma växten gör att rödsvingel inte passar på banor med stort slitage. Men på hårda rödsvingelgreener blir det få nedslagsmärken och reparationsbehovet är därför inte särskilt stort. På rödsvingelfairways med högt speltryck får man däremot räkna med slagmärken som måste fyllas igen med sand och gräsfrö för att hålla en jämn spelyta. Även om rödsvingel normalt inte skall klippas lägre än 5 mm kan bollrullen på greenerna bli bra nog för allas ambitioner. Rödsvingel står emot angrepp från flera vanliga svampsjukdomar och är det bästa alternativet vid en minskad användning av kemiska svampmedel. Rödsvingel tål vintern förhållandevis bra. Det är först och främst på låga punkter, där det bildas vattensamlingar, som vinterskadorna inträffar. Rødsvingel Rød Svingel Punanata Tunvingull Red fescue

4 Ängsgröe Poa pratensis L. Ängsgröe har vanligvis en mörk, nästan blågrön färg. Den har typiska kännetecken från gröe-familjen med en bladspets som är formad som en båtstäv och i mitten, längs med ovansidan av bladplattan går ett 'skidspår'. Ängsgröe är en gräsart som har en långsiktig livsstrategi. Den bildar en väv av underjordiska utlöpare (rhizomer) som gör gräsmattan stark och bra på Som namnet antyder har den här plantan ett naturligt horisontellt växtsätt. De ovanjordiskt krypande stänglarna (stolonoerna) kan slå rot vilket ger arten goda förutsättningar för att reparera nedslagsmärken och slagskador. Nackdelen är att krypven växer snabbt om vatten-och näringstillgången är god. Greenerna kan då få mycket thatch och bli mjuka om de gödslas generöst. Krypven kräver förhållandevis intensiv skötsel om man vill undvika en tråkig utveckling. Krypvensgreener är därför inte billiga att hålla i gott skick. Om man vill använda krypven även på fairway måste driftsbudgeten vara stor nog för att rymma regelbunden dressatt reparera skador. De innehåller också mycket näring för långa vintrar. Ängsgröe har två svagheter. Den ena är att den gror långsamt, den andra är att den inte gillar att bli klippt lägre än mm. Om man klipper lägre blir gräsmattan gles och andra gräsarter kommer att ta över. Ängsgröe trivs bäst på ganska näringsrik, lerhaltig jord. I områden där man kan räkna med hårda vintrar, och där klipphöjden på fairway hålls på en bra nivå, bör ängsgröe finnas med i fröblandningen Några bladsjukdomar som ex. rost och gröebrunfläck kan försvaga plantan, men tillräckligt sällan för att behöva sprutas. Det finns dock skillnader mellan sorterna när det gäller resistens mot den här typen av svamp. Engrapp Engrapgræs Niittynurmikka Vallarsveifgras Kentucky bluegrass (US), Smooth-stalked meadow grass (UK) Krypven Agrostis stolonifera L. ning med sand för att undvika skadlig thatch efter några år. Krypven kan och bör klippas lågt och frostoleransen är god. Men krypven angrips av många svampsjukdomar. Det är svårt att hålla den här arten sjukdomsfri utan användning av fungicider. Krypkvein Krybende hvene Rönsyrölli Skriðlingresi Creeping bentgrass

5 Brunven Agrostis canina L Brunven ger en tätare gräsmatta än någon annan art. Den har en intensiv, ljusgrön färg och den ger god bollrull. Brunven producerar mycket thatch, som kan vara svår att få bukt med, och därför är vi restriktiva med att rekommendera den här arten. Resultatet kan bli mjuka greener. Rödven Agrostis capillaris L. Den här gräsarten används inte mycket utanför norra Europa, så antalet sorter är därför inte särskilt stor. Rödven har korta utlöpare, både ovan och under jord, och kan bilda täta gräsmattor. Om de inte klipps under 15 mm kan de tätaste sorterna lätt bli fluffiga, d v s att de gröna bladen inte kommer från jordytan utan ligger som lager på lager ca 1 cm över marken. Eftersom brunven inte växer så mycket i sidled har den dåliga reparationsegenskaper. Nedslagsmärken på greener kan därför bli ett problem vid högt speltryck. Brunven är minst lika utsatt för svampangrepp under växtsäsongen som krypven, men den blir oftast mindre angripen av snömögel på vintern. Konkurrenskraften mot ogräs är god och till och med vitgröe kommer att ha problem med att klara sig i täta brunvensgreener. Som alla venarter är rödven utsatt för svampsjukdomar. Övervintringsförmågan varierar, men norska sorter har god vinterhärdighet och bör vara med i fröblandningar för fairways i områden där vintern är lång och hård. Det har varit praxis att så en blandning av rödsvingel och rödven på greener i Norge. Dessa två arter passar ihop och kompletterar varandra väl, eftersom båda klarar sig med förhållandevis lite gödning, men rödven trivs bättre än rödsvingel där det är fuktigt. Styrkeförhållandet mellan de två arterna påverkas av miljön och kan ändras Hundekvein Hundehvene Luhtarölli? Velvet bent grass under säsongen beroende på klipphöjd och väder. Rödven klarar sig bättre än rödsvingel vid riktigt låga klipphöjder, men å andra sidan är rödvensdominerade greener lite mjukare än rödsvingelgreener. Rotdödare och andra sjukdomar väljer gärna rödvenen men låter rödsvingeln stå. Enbart rödven är inte stark nog att stå emot tryck och slitage, men övervintringsförmågan gör att norska sorter kan vara aktuella i fröblandningar för tees, där detta är en viktig faktor, och där låga klipphöjder utesluter ängsgröe. Engkvein Almindelig hvene Nurmirölli Halingresi Colonial bentgrass (US) Common bent /Browntop bent (UK)

6 Flerårigt rajgras Lolium perenne L. Fröer från rajgräs gror lätt och ger snabbt en tät gräsmatta. Pantorna har en fin grön färg med lätt glänsande bladundersida. Det här är världens vanligaste gräs på anlada gräsytor i tempererat klimat och utbudet av sorter är enormt. Rajgräsplantan är väldigt slitstark men den växer inte i sidled. Skador i gräsmattan måste därför lagas genom sådd av gräsfröer i hålet. Rajgräs växer snabbt, särskilt på hösten, så enskilda plantor kan därför bilda tuvor som sticker upp ovanför de andra gräsarterna. Den bildar också gärna frövippor. Det ger ett rufsigt intryck som ökar behovet av klippning under hela hösten. De hårda fibrerna i bladen ställer även krav på vassa knivar i klipparen för att undvika trasiga, grå bladspetsar. Rajgräs tål inte vintern särskilt bra, så därför dör det ofta ut i inlandet. Längs med kusterna brukar det däremot överleva. Var gränsen går är svårt att säga eftersom vintrarna är så olika. Tyvärr är det bara få skillnader v g övervintringsförmåga mellan sorterna. Rajgräs används först och främst på tees som hela tiden måste hjälpsås, men det kan också lämpa sig på hårt trafikerade områden, som in-och utgångar på tees samt vid broövergångar på fairways. Vi rekommenderar normalt inte rajgräs till greenområden eftersom det kan bildas tuvor som stör spelet och vinterskadorna kan ge stort behov av nysådd. Det finns dom som har försökt att laga vinterskadade greener med hjälp av rajgräs. Om det skall lyckas måste man använda sorter som inte tål låga klipphöjder över en längre tid. Annars kan raigräset bli dominant på greenen och skapa förutsättningar för nya vinterskador. Rajgräs på greener är alltså riskabelt och arten skall aldrig användas vid etablering av nya greener. Engelsk rajgräs Engelsk rajgræs Englanninraiheinä Túnrúggresi Perennial rye grass Vitgröe Poa annua Vi rekommenderar inte sådd av vitgröe, eftersom det inte finns sorter som är tillgängliga på marknaden med tillräckligt goda egenskaper. Men vitgröen etablerar sig ändå på alla delar av golfbanan som ett ogräs. Det beror på att arten har en fanatstisk förmåga att producera livskraftiga fröer. Fröet sprids effektivt via golfskor och maskiner över hela banan. Vitgröe är ett ljusgrönt gräs som bildar tuvor och har ett svagt rotsystem. Därför är det känsligt för torka. Gräset har även dålig motståndskraft mot svampsjukdomar och det övervintrar dåligt. Vitgröe är en mästare när det gäller att anpassa sig till olika växtförhållanden. Därför tar det över områden som andra gräsarter vantrivs på, exempelvis områden som är blöta eller utsatta för hårt tryck. Sådana vitgröeområden kan ofta verka helt döda på våren, men nya fröer gror från fröbanken i jorden och skapar täta gräsmattor under juni månad. På greener klarar sig vitgröe utmärkt. Det tål väldigt låga klipphöjder och väldigt många av världens bästa golfbanor har faktiskt vitgröegreener. Trots att det latinska namnet innebär att den är ettårig har forskning visat att plantorna på sådana gamla vitgröegreener ofta är fleråriga. I många länder räknas därför vitgröen in bland greengräsen och det forskas mycket på hur man skall sköta det. Skötsel av vitgröe kräver mycket gödning, riklig bevattning och användning av kemiska växtskyddsmedel. Därför är det ett dyrbart gräs att sköta. Vi rekommenderar att man här i Skandinavien, med våra hårda vintrar, bekämpar vitgröen så gott det går. Tunrapp Enårig rapgræs Kylänurmikka Varpasveifgras Annual meadow grass (UK) Annual bluegrass (US)

7 CHECKLISTA - Val av gräs Det är vanligt att man sår en blandning av olika arter och sorters gräs på golfbanan. På det viset blir gräsmattan starkare i förhållande till sjukdomsangrepp och variationer i jord och växtförhållanden. När man har bestämt sig för vilka arter som skall vara med i fröblandningen är det en bra regel att välja två (helst tre) bra sorter från varje art. 1. Vinterklimat I stora delar av Skandinavien medför vintern regelbundet omfattande skador på gräset. Det finns många olika orsaker till skadorna. Långvarigt mörker under snötäcket tär på plantornas näringslager. Ett snötäcke utan frost i jorden ger växtförutsättningar för snömögelsvamparna som försvagar gräset. Is och vatten kan kväva plantan effektivt vid isbränna, oftast med dödlig utgång. Isskador förekommer oftast i områden några mil från kusten där vintervädret växlar flera gånger mellan plus -och minusgrader. Och med de kommande klimatförändringarna blir det fler områden som kommer att drabbas av isskador. Övervintringskadorna ger stora kostnader och förlorade intäkter. De ger också mer ogräs, särskilt vitgröe, vilket ökar behovet av växtskyddsmedel. Gräsets övervintringsförmåga bör därför väga tungt. Det finns nordiska grässorter som inte är de allra bästa med tanke på täthet och höstfärg men som är överlägsna när det gäller motståndskraft mot övervintringsskador. Vi rekommenderar att man blandar in några sådana sorter på ställen där man räknar med att få vinterskador. Detta är praktiken nästan överallt, utom på de banor som ligger alldeles vid kusten. 2. Jordtyper På en golfbana kan det vara ganska stora variationer v g jordmåner. Gräsplantor på en bunkerkant kan ha mycket torrare förhållanden än de som växer ner mot ett vattenhinder. Vi har lärt oss att gräsarterna föredrar olika typer av jord. Rödsvingel lämpar sig bra på sandjord och där det är torrt. Ängsgröe trivs på lerjordar som innehåller gott om näring och där ph-värdet är högt. På fuktiga, men näringsfattiga områden klarar sig rödven bra. Om man blandar den här tre arterna på fairway kommer de olika gräsarterna att dominera sina favoritområden på banan. På greener och tees, som byggs upp med sand, behöver man dock inte tänka på jordtyper. 3. Spelkvalitet och ekonomi Professionella golfspelare ställer mycket speciella krav på golfbanor. De slår bollen med mycket bättre precision än medelgolfaren och vill därför inte ha gräs mellan boll och klubblad, vare sig på på fairways eller på tees. De här spelarna kräver låga klipphöjder vilket gör det tufft för exempelvis den vinterhärdiga arten ängsgröe att överleva. Om banan ständigt måste uppfylla så här högt ställda krav kommer det därför att innebära konsekvenser för övervintringen. Spelkvalitet på greener handlar först och främst om jämnhet, d v s att bollen fäljer den ideala puttlinjen. Hastigheten bör vara den samma från en green till en annan. Hårdheten betyder mycket för hur långt bollen rullar vid inspel. Både rödsvingel och de olika venarterna kan ge snabba greener men det är lättare att få hårda rödsvingelgreener än vengreener. Hålens design avgör hur hård grennen bör vara. Om bollen måste spelas in från långt håll, via bunkrar eller vatten, måste greenen vara mjukare än om bollen kan rullas in på greenen. God spelkvalitet på fairway är inte lika väl definierat, men en tät gräsmatta med få gropar efter uppslagen torv i landningsområdet är viktigt. Reparationsförmågan som ängsgröe har är därför värdefull, men det är fortfarande klipphöjden som är avgörande. Om man vill klippa lägre än 16 mm är rödsvingel ett bra val, gärna i en mix tillsammans med rödven. Några få nordiska golfbanor har valt att så krypven på fairway. Den måste klippas lågt och kan ganska effektivt reparera slagskador. Men krypven kräver stora ekonomiska resurser, bl a till dressning. Det är därför bara att rekommendera för anläggningar som har stabil och god ekonomi samt bra tillgång till både fungicider och gödsel. 4. Miljökrav Myndigheterna ställer miljökrav på golfanläggningar och flera golfklubbar har själva ambitionen att klara en miljövänlig och hållbar skötsel. Läckage av näringsämnen och växtskyddsmedel till sjöar, dammar och vattendrag skall vara minimalt. Klimatpåverkande utsläpp

8 Faktablad Integrerat Växtskydd Bred kompetens behovsanpassad bekämpning Gräs till golfbanor Författare Agnar Kvalbein Turfgrass Research Group Bioforsk Øst, Landvik N Grimstad Telefon: liksom förbrukning av eneri och vatten skall reduceras. Svamsjukdomar ger fläckiga greener vilket kan dra ner spelkvaliteten enormt. Tillgången på kemiska växtskyddsmedel har reducerats under senare år och användningen skall minskas. Hittills har inte motstångskraft mot de vanligaste svampsjukdomarna i Norden varit särskilt viktig när man utvecklat nya grässorter för golfbanor. Med ett ökande miljömedvetande kommer detta synsätt dock att ändras. Om år kan vi, efter mer förädlingsarete, se fram emot mer motsåndskrafiga sorter. Idag finns det inget tvivel om att banor med mycket rödsvingel på greener och fairways är mer miljövänliga än banor som använder mycket vitgröe och krypven på samma ytor. 5. Klubbens kompetens och ekonomiska resurser Varje gräsart har bestämda krav för optimal skötsel. Det är svårt att hitta personer som har kompetens att sköta olika arter. Därför bör man lägga vikt på de erfarenheter som banpersonalen har när gräsarter skall väljas. Det är inte så att några arter är mer lättskötta än andra. Alla gräsarter har sina speciella utmaningar och begränsningar att ta hänsyn till. Vissa gräsarter kräver dock mer resurser än andra. Det handlar inte bara om gödning och bevattning, men också arbetsinsats, maskinslitage och dressand. Om de mer krävande gräsarterna inte får regelbunden och god skötsel kommer gräsmatten efter några år att kollapsa på grund av skadlig thatch, sjukdomar och vinterskador. Den gräsart som klarar sig längst med små resurser är rödsvingel. 6. Rena fröer Alla fröer som säljs i Norden produceras med myndighetskrav som skall säkerställa rena och grodugliga fröer från godkända sorter. Men bestämmelserna är inte så stränga när det gäller renhet. Vid köp av fröer till nya greener är det särskilt viktigt att få tag i en fröleverans som inte innehåller vitgröe och andra oönskade grasarter. Trygve S Aamlid Turfgrass Research Group Bioforsk Øst, Landvik N-4886 Grimstad Telefon: trygve.aamlid@bioforsk.no Översättning, redigering och form: Karin Schmidt Lästips Svend Tveden-Nyborg 2010: Græskendskab Graes/Graeskendskab.aspx Bjørn Molteberg och Trygve S. Aamlid Rekommenderade sorter för green, fairway/tee, gräsmatta, fotbollsplan och extensiv gräsmark baserat på försöksresultat sterf.golf.se Tatsiana Espevig, Potential for Velvet Bentgrass Agrostis canina on Scandinavian putting greens. sterf.golf.se Espevig. T Potential för brunven på golfgreener i norden. sterf.golf.se Trygve S. Aamlid SCAN- GREEN: Turfgrass species and varieties for integrated pest management of Scandinavian putting greens. sterf.golf.se Karin Blombäck Prediction of turf growth as a function of light and temperature under Nordic conditions. sterf,golf.se Svenska Golfförbundet: se/sgf/bana/gras-och-golfbanansovriga-vaxter/ Faktablad producerat 2011 av Scandinavian Turfgrass and Environment Research Foundation (STERF) i samarbete med Jordbruksverket.