De engelska mynten i fyndet från Opp-Norrby i Österhaninge socken Lundström, Lillemor Fornvännen

Transkript

1 De engelska mynten i fyndet från Opp-Norrby i Österhaninge socken Lundström, Lillemor Fornvännen Ingår i: samla.raa.se

2 ata-ataa i r,2 Smärre meddelanden Summary Anders Larsson, a i6th-century Stockholm artist occupies a prominent place in the history of Swedish art for that period. In contemporary sources he is called Anders Målare (Andrew the Painter). It has been supposed that when very old Anders Mälare was sent to direct the building works at Kronoberg Castle and that he died there in A doser study of the building accounts for Kronoberg and for Växjö Cathédral, which is not far away, shows that the master builder of Kronoberg was another Anders Larsson, a tower builder from Kalmar, who in 1585 completed the spires of Växjö Cathédral and subsequently directed tlie works at Kronoberg for a short period. De engelska mynten i fyndet från Opp-Norrby i Österhaninge socken Är 1968 hittades en vikingatida silverskatt inom fastigheten Opp-Norrby 2" i Österhaninge sn i Södermanland (SHM inv ). Förutom nägot bitsilver innehåller fyndet arabiska, tyska, engelska och skandinaviska mynt. Huvudparten av mynten är tyska. Slutmyntet är präglat i Lund för Hardeknut ( ). x En preliminär redogörelse över fyndet är publicerad av förf. i NNUM 1968: 10. Antalet engelska mynt uppgår till ex. vilket motsvarar ca en femtedel avlida myntmaterialet. 2 Mynten är präglade för Ethelred II ( ) och Knut den store ( ). Fördelningen mellan kungarna och deras olika framgår av följande förteckning. mynttyper 1 Enl. professor P. Berghaus, Munster, som har bestämt de tyska mynten, är skatten troligen nedlagd senast år * I NNUM 1968: 10, s. 210 uppges antalet fragment vara sex men ett av dem har kunnat avskiljas som en imitation av ett engelskt mynt p. g. a. stämpelidcntitct med Hild. Ethelred 2143 och 2142 (tråns., äts. är dessutom = Hild. 793, 937, 951, 3367 samt SMH inv /449), se Hildebrand 1881, s. 100 t. och van der Meer 1961, s. 173, 175. Myntet tillhör den flitigt imiterade typen Long Cross. Bestämningen är utförd av dr G. van der Meer, Haag, som välvilligt har kontrollerat samtliga bestämningar och i övrigt bistått förf. med värdefulla råd.

3 Smärre meddelanden 153 Ethelred II, samtliga ex Hild. typ B 1, First Hand 0+ 1 ex Hild. typ D, Long Cross 5+1 ex Hild. typ A, Last Small Cross ex Knut den store, samtliga ex Hild. typ E, Qualrefoil ex Hild. typ G, Pointed Helmet 5 ex Hild. typ H, Circled Short Cross 3 ex 3 Ethelred är representerad med tre av sina huvudtyper, Knut med sina samtliga huvudtyper. Qtiatrefoil, som iir den mest förekommande av de engelska mynttyperna i svenska fynd, är även starkast representerad hiir. Därefter kommer Last Small Cross, Ethdreds vanligaste typ. Dateringen av Ethdreds och Knuts mynt har diskuterats flitigt, senast av B. Petersson i Anglo-Saxon Currency (Lund 1969, s ). Petersson när fram till nägot avvikande resultat frän de engelska numismatiker som har sysslat med dessa problem under senare tid. 4 Hans dateringsförslag bygger bl. a. på att 1) kung Eadgars myntreform flyttas fram frän det tidigare fastställda aret 973 till 975 (eller möjligen 974), 2) perioderna under vilka de olika mynttyperna eller enligt Petersson periodtyperna präglades förlängs frän tidigare sex till sju är samt att 3) First Hand och Second Hand sammanförs till en enda periodtyp, Hand. Enligt de olika forskningsresultaten fär mynttyperna i Österhaningefyndet följande dateringar. First Hand, Hand Long Cross Last Small Cross Qualrefoil Pointed Helmet Circled Short Cross Enl. Dolley, Elmore Jones, Metcalf 0. Seaby Enl. Petersson (981-8) ( ) ( '') Mynten omspänner således ca 55 är. Flera av Ethdreds huvudtyper saknas emellertid och därigenom bildas iögonfallande kronologiska luckor. Detta iir ovanligt i fullständiga skattfynd. En rimlig förklaring kan vara att fyndet inte har blivit omhändertaget i sin helhet på grund av de komplicerade fyndförhällandena (se NNUM 1968: 10, s. 209). De engelska slutmynten (präglade i Wilton och York) stämmer dock väl överens med det tyska som är slaget i Wiirzburg liir biskop Bruno ( ). Benämningen Circled Short Cross (i st. f. Short Cross) används av Petersson i Anglo- Saxon Currency 1969, se s. 72. Namnet är väl befogat eftersom även Edward Confessor har cn mynttyp vars engelska benämning är Short Cross. De moderna engelska namnen på mynttypcrna föredras numera framför B. E. Hildebrands och kommer att användas här i fortsättningen. 4 Petersson 1969, s Betr. de tidigare datcringsförslagen se van der Meer 1961, s. 168 ff. och där a. a. samt Petersson ovan citerade s. och där a.a.

4 154 Smärre meddelanden Nedan följer en förteckning över mynten med hänvisningar till B. E. Hilclebranels systematiska samling av engelska mynt i Kungl. Myntkabinettet (Hildebrand 1881, s ). 5 ETHELRED II First Hand Totnes, Dodda= Hild Fragment, 0,81 g. 8o. Long Cross Bath, Wynstan, jfr Hild ,66 g Hereford, AEthelwi, jfr Hild ,30 g Lincoln, Grim = Hild ,66 g. o. London, Eadmund = Hild ,35 g London, Godeman, jfr Hild g Brutet i två delar, genomborrat. London, Leo... Halverat, 0,86 g Last Small Cross Gothaburh', Wulfmaer,»Southwcstern», åts. jfr Hild. 1132, här a 3, fräns. = Hild. i's2- i.74 g- 260.' Lincoln, Lefinc,»Nothern A» = Hild ,39 g London, Dioraeman,»London» = Hild ,25 g. o." London. Leofwine,»London» = Hild ,32 g Lydford, Goda,»Southwcstern» = Hild ,18 g Maldon, AEdlwine,»London», Hild. - äts. h 5, träns. AEDLPINE MO O MAEL V 1.02 g. o. Thetford, Walgist,»Eastern», jfr Hild. 3817, här träns.... ALGIST ON DEO... Fragiiicnl. brutet, 1,18 g. 6o. Winchester, Brunstan,»Southern B». Hild. åts. g? 5. fräns. BRVN.STAN ON PINTC 1,74 g ṟ Likhetstecken mellan två mynt betyder att mynten är stämpelidentiska, präglade med samma stamp. Om sä inte är fallet men myntinskriftcrna överensstämmer betecknas detta jfr Hild., se Dolley m. fl. BNJ XXXVI, s. 63. Inskrifter som avviker frän Hildebrand noteras. Gradantalet anger stämpelställningen. o betyder att åts. och fräns, är riktade ät samma håll, att de är riktade åt motsatt håll. De mynt som saknar motsvarighet hos Hildebrand är med negativt resultat kontrollerade i Grucber-Kcary Om halverade mynt se Malmer, KL VI, sp Genom att studera främst ätsidornas bild har Dolley fördelat mynten tillhörande Last Small Cross mellan nio geografiskt åtskilda grupper, Antikvariskt arkiv 9, 1958, s. 10 ff. Gruppbeu-ckningarna noteras i myntlistan. Om myntorten»gothaburh» vars läge man ännu inte har kunnat bestämma se Dolley- Elmore Jones, BNJ XXVIII, s. 270 ff. " Hos Hildebrand uppges stavningen vara DIOREMAN och äts. a 6 vilket är fel. Ats. bör betecknas a ir. 110.

5 Smärre meddelanden 155 KNUT DEN STORE Qualrefoil Camebridge, AElfwi= Hild ,08 g Hastings, AElsig, Hild. - äts. a 6, fräns.... IG ON HAE... Halverat, 0,44 g. Lincoln, Wulfgat, jfr Hild ,14 g London, Eadwi = Hild ,08 g London, Frcthi, jfr Hild. 2351, åts. här a 7. 1,00 g London, Swetinc, jfr Hild ,31 g Genomborrat. Norwich, Hateman, jfr Hild. 2927, åts. här a 9. 1,13 g Oxford, Wulwi, jfr Hild ,13 g Winchester, AElfsige, åts. jfr Hild. 3663, fräns. = Hild (här ON). 1,14 g. no 0. Winchester, Leofstan = Hild Halverat, 0,74 g York, Stircer= Hild ,06 g Pointed Helmet Bath, AEthclstan, stil III c= Hild ,16 g. 350.» Dover, Lcofwine, stil II c, jfr Hild ,88 g Ipswich, Gcerlat, stil III c= Hild ,06 g Lincoln, AEgelmaer, stil III c=hild ,15 g Thetford, Wineman, stil II b, äts.= Hild. 3540, 3543, träns, jfr DEODF jfr Carson 1949, s. 219 nr 94. 0,99 g Hild. 3543, här Circled Short Cross Wilton. AElfstan, Hild. åts. b ir. 8, 43, fräns.... S. TAN ON PILT. 1,06 g York, Gimulf, åts. = Hild. 599, 600, fräns.= Hild. 600, ,49 g York, Raefen = Hild ,08 g De fiir engelska mynt i svenska fynd vanligaste mymorterna London, Lincoln, Winchester och York svarar för drygt hälften av mynten. Ca en fjärdedel av samtliga mynt är präglade i London. Endast ett myntmästarnamn förekommer två gänger på de 33 i detta avseende helt bestämbara exemplaren och åtminstone sju av de åtta Londonmynten har olika myntmästare. Detta säger onekligen något om antalet monelarii vid de engelska myntverkstäderna vid den hiir tiden. Fyndet erbjuder inga sensationella engelska mynt men ett par präglingar av större intresse kan ändå noteras. Det halverade myntet av typen Qualrefoil frän Hastings med AElsig som myntmästare har kunnat bestämmas delvis endast tack vare stämpellikheten med ett ännu opublicerat mynt ur en fastlandsskatt frän Djuped, Styrnäs sn i Ångermanland (SHM inv /159, slutmynt: Mainz, kejsar Konrad II, ). 10 Dessa två exemplar tycks vara de hittills enda kända i svenska fynd med AElsig som myntmästare i Hastings under Knuts första priiglingsperiod, jfr fig Myntmästaren är sannolikt densamme som AElsige 0 Dollcy-Ingold har delat in Pointed Helmet i tre huvudstilar med undergrupper, Commentationes I, s. 189 ff. Indelningen baseras dels pä åtsidans bild, hjälmens och spirans utseende, dels pä dess inskrift. Stilbeteckningarna återfinns i myntlistan. 10 Dr G. van der Meer har gjort förf. uppmärksam på denna likhet. Uppgiften om slutmyntet i Djupedfyndet har lämnats av professor P. Berghaus.

6 ir,6 Smärre meddelanden Fig a-h. Knut den store, myntort Hastings, myntmästare AElsig. Från Opp-Norrby, österhaninge sn t. v. och Djuped, Styrnäs sn t.h. c. Ethelred II, myntort Malelon, myntmästare AEdlwine. Från Opp-Norrby, österhaninge sn. Skala 3 : 2. Foto: N. Lagergren, ATA. Canutc, niinted at Hastings by AElsig. From Opp-Norrby, Österhaninge parish (lett), and Djuped, Styrnäs parish (right). Ethelred II, niinted at Malelon hy AEdlwine-. From Opp-Norrby, österhaninge parish. vilken finns belagd i Hastings på mynt tillhörande den efterföljande typen Pointed Helmet (Hild. 1104). I Southwark förekommer dock namnet AElsig (med samma stavning som på Österhaningemyntet) pä mynt av typen Qualrefoil (Hild. 3393)- Ethelredmyntet frän Maldon bär myntmästarnamnet AEdlwine vilket troligen iir att uppfatta som en tidigare till synes okänd stavning av AEthlwine (AEDLP1NE), AEdelwine, AEthelwine m. fl., fig. 3 (jfr Hildebrand 1881, s. 174, 319, 321 och Smart, Commentationes II, s. 242). Det är ett vanligt namn belagt på mynt från Malelon och en rad andra myntorter frän både Ethdreds och Knuts lid. Stämpelstudiet har här ingått som ett rutinled i bestämningsarbetet. Jämförelsen stämplar emellan är utan tvekan av stort vetenskapligt värde, särskilt om den bedrivs systematiskt fiir varje fynd. 11 Detta är ännu inte fallet beträffande t. ex. engelska vikingatidsmynt eftersom arbetet anses alltför tidskrävande. För de engelska mynten i svenska skatter innebär stämpelstudiet dels jämförelser inom samma fynd, dels jämförelse med Hildebrands systematiska samling och dels 11 Betydelsen av stämpelstudiet i den engelska vikingatidsnumismatiken berörs av bl. a. Dolley, Commentationes I, s. 155, van der Meer, BNJ XXX: 2, s. 361 ff. och Smart, Commentationes II, s. 200.

7 Smärre meddelanden 157 med mynt tillhörande andra fynd. Arbetet underlättas givetvis om mynten publiceras med uppgifter om stämpelidentitet med exemplar ur Hildebrands samling. I österhaningefyndet har åtsidorna på mynt av samma typ från de olika orterna jämförts sinsemellan, dock med negativt resultat. Däremot kan man exempelvis konstatera att Ethdredmyntet frän Totnes med Doclda som myntmästare (= Hild. 3841) även är stämpelidentiskt med två dubletter ur den 1966 funna skatten frän Karls i Tingstäde sn pä Gotland (Gotlands Fornsal inv. C , Dolley m. fl., BNJ XXXVI, s. 64. Slutmynt: Minden, Henrik III, , Linder Welin 1967, s. 78). Vidare har två halverade mynt kunnat bestämmas tack vare stämpelidentitet i ett fall och Stämpellikhet i det andra fallet med tidigare kända hela exemplar (Winchester, Leofstan resp. Hastings, AElsig). En företeelse av mer kulturhistoriskt intresse är de små hack, vanligen kallade probermärken eller proberärr, som siirskilt fr. o. m. 900-talets sista decennier ofta förekommer på mynt säväl som pä övriga silverföremål i de skandinaviska vikingatidsskatterna. 12 Silvret i samtliga engelska mynt i österhaningefyndet har provats på detta sätt. Mynten är dessutom mer eller mindre böjda. Båda förfaringssätten tjänar till att konstatera föremålens äkthet och silvrets kvalitet. Förfalskningar av både mynt och andra silverföremål har påträffats i svenska vikingatida fynd varför denna skepticism tydligen var berättigad. l:l Enligt vad som meddelats förf. förekommer provhack däremot inte pä mynt i exempelvis engelska och tyska vikingatidsskatter. Lillemor Lundström Litteraturförteckning och förkortningar BNJ, The British Numismatic Journal (Oxford och Dublin). Carson R. A. G. 1949, The Mint of Thetford, Numismatic Chronicle IX (Oxford), s Commentationes, Commentationes de nummis saeculorum IX-XI in Suecia repertis I-II 1961 resp (Stockholm). Dolley R. H. M. 1958, Contemporary Forgeries of Late Saxon Pence, BNJ XXVIII för är (Oxford), s , Some Reflections on Hildebrand Type A of AEthelred II, Antikvariskt arkiv 9 (Lund). Dolley R. H. M., Elmore Jones F'. 1958, The Mints aei GoÖahyrig and aei SiÖmestebyrig, BNJ XXVIII för är 1956 (Oxford), s Dolley R. H. M., Ingold J. 1961, Some Thoughts on the Engraving of the Dies for the English Coinage c. 1025, Commentationes I, s Dolley R. H. M., Lundström L van der Meer G. 1968, A Preliminary Account of the Anglo-Saxon Element in the 1966 Find from Tingstäde Parish on Gotland, BNJ XXXVI för är 1967 (Dublin), s J Om proberärr se Linder Welin, KL XIII, sp. 467 ft., Dolley, BNJ XXVIII, s. 185 f. och NNUM 1967: 3, s. 6g där Skaare nämner något om betydelsen av att registrera denna sekundära företeelse. 13 Se Linder Welin, KL XIII, proberärr, sp. 468, Rasmusson, Commentationes I, s. 13 och Stenberger 1958, s. 234.

8 158 Smärre meddelanden Grueber H. A., Keary C. F'. 1893, A Catalogue of English Coins in the British Muesum. Anglo-Saxon Series II (London). Mild.. B. E. Hildebrand Hildebrand B. E. 1881, Anglosachsiska mynt i Svenska Kongliga Myntkabinettet. funna i Sveriges jord (Stockholm), kl.. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid 1956 ff. (Köpenhamn). Linder Welin U. 1958, Proberärr, A7. XIII sp G7, Silverskatten frän Karls i Tingstäde. Gotländskt Arkiv (Visby), Mynten, s Lundström L. 1968, En nyfunnen vikingatida silverskatt från Södermanland, NNVM föi dec. (10), s Malmer B. 1961, Halverade mynl, Kl. VI. sp. 79. van der Mur C. 1961, Some Corrcctions to and Comments on B. E. Hildebrands' Catalogue of lhe Anglo-Saxon Coins in the Swedish Royal Coin Cabinet, Anglo-Saxon Coins (London), s , An Obverse Die-Link eif Canule- between Norwich and Thetford, BNJ XXX: 2 lör är 1961 (Oxford) s NNUM, Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad (Köbenhavn). Petersson B. 1969, Anglo-Saxon Currency, King Edgars' Reform to lhe Norman Conquest, Bibliotheca Historica Lundensis XXII (Lund). Rasmusson V I , An Introduction to the Viking-Age Hoards, Commentationes I. s Skaare K. 1967, recension i NNUM för mars (3), s av G. Galster iej66, Anglo- Saxon Coins, AEthelred II, Sylloge of the British Islcs, Royal Collection of Coins and Medals. National Museum, Copenhagcn, 2 (London). Smart V. 1968, Moncyers of the Late Anglo-Saxon Coinage , Commentationes II, s Stenberger M. 1958, Die Schalzfunde Gotlands der Wikingerzeit 1, text (Uppsala), Summary In 1968 there was discovered at Österhaninge, Södermanland, a silver hoard. containing inter alia Arabian, German, English and Scandinavian coins. The hoard was probably deposited c. A.D The English coins, numbering constitute about one-filtb of the whole coin material. The coins were minted lor Ethelred II and Canute the Great över a period of about 55 years. Two coins are of especial interest. One was minted at Malelon for Ethelred and bears the name of the master of the mint, AEdlwine, which seems to be a hitherto unknown spelling of the name (fig. 3). The other coin, a cut halfpenny, was minted for Canute at Hastings and the master of the mint is AElsig (fig. 1). It was possible to determine the name thanks to the similarity of the stamp with another complete coin (SHM 16295/159, unpublished); (lig. 2). In Swedish finds these two specimens seem to be the only on coins so far known from Hastings with AElsig as master of the mint, during the first coining period of Canute. All the English coins in the Österhaninge find have "pecks", small cuts which serve to establish the genuineness of the objects; by bending the coin one can assess the quality of the silver (cf. illustrations).