Demokratins dilemman. Så, vad kan vi svenskar göra?

Transkript

1 Demokratins dilemman Demokratin har mindre än 100 år på nacken och utmanas av: klanen som bidragit till tusentals år av elitstyre och fortfarande är vanligare som social form än demokratin; vår tendens att ta demokratin för givet något som bara finns ; det stötskyddade välstånd som vi Västeuropéer och inte minst vi svenskar vant oss vid och nu tar för givet; vår oförmåga (ovilja?) att ta emot den nya folkvandringen. att lappandet och lagandet går ut över centralstatens nyckeluppgifter. Efter andra världskriget började utbyggnaden av Välfärd 1.0 på allvar. Sveriges välfärdskostnader per person nästan tiodubblades mellan 1951 och år 2000 i fasta priser. Så, vad kan vi svenskar göra? Demokratiska länder behöver kunna visa i handling att demokratin är att föredra framför klanväldet Den stora majoriteten av världens innevånare ser det ekonomiska välstånd som demokratierna har och vill ha samma välstånd själva. Många ser emellertid inte kopplingen demokrati välstånd lika tydligt och vill ha både välståndet och klanens upplevda stabilitet och förutsägbarhet. Det är i första hand individer, snarare än organisationer, som kan bidra till att ändra på detta. Hur ska du och jag kunna bidra till att fler människor blir demokrati-aktivister? Välfärd 1.0 behöver reformeras Välfärd 1.0 byggdes på en bild av hur människan fungerar som har visat sig felaktig. Det leder bland annat till att kostnaderna kommer att överstiga vad vi har råd med. Hur ska vi i demokratiska former kunna ändra ett välfärdssystem som gjort väldigt många svenskar ekonomiskt beroende av just detta system? Sverige måste kunna erbjuda de nykommande arbete och bostad Om Sverige vill behålla dagens åldersbalans behöver vi kunna ta emot invandringsvolymer som får 2015 års invandrarantal ( ) att blekna. Det behöver ske varje år år efter år. Vilka alternativ har vi till en sådan massiv invandring? Hur ska vi se till att de nykomna blir en del av vårt samhälle och bidrar till vår gemensamma välfärd? Vi svenskar behöver bli medvetna demokrater Arbetet med att integrera de nykomna handlar i stor utsträckning om att kunna visa enskilda individer varför demokratin är bra för just dem och då måste det synas att påståendet är sant! Hur ska vi öppna för ett samhälle som bidrar till människors välbefinnande och därmed till demokratins styrka? Den gemensamma nämnaren i dessa utmaningar är individens roll som bärare och försvarare av demokratin. Ytterst handlar demokratin om vilka vägval du och jag gör dag för dag. Låt mig bli mer konkret: 1. Hur ska vi möta de pågående förändringarna? De externa förändringarna av befolkning och ekonomi kommer att fortsätta vad vi än gör. Hur ska vi anpassa oss till dem?

2 De interna förändringarna kommer också att tvingas fram, men vi kan påverka vad som sker och hur det sker. Vilka vägval behöver vi göra? Vilka vägar ska vi välja? 2. Värderingar och visioner Utan värderingar och visioner förlorar vi styrfarten, blir passiva mottagare av den sinande välfärden! 3. Välfärd 1.0 fostrar undersåtar Välfärd 1.0 lockar oss att bli mottagare av omsorg, undersåtar, snarare än medborgare. När politiker duckar för de här frågorna underminerar de vår demokrati! 4. Sverige måste kunna erbjuda de nykommande arbete och bostad Vårt omänskliga sätt att ta emot flyktingar skapar stora sår i vår demokrati! 5. Vi svenskar behöver bli aktivare demokrater Det handlar inte om att vi skulle bli världsförbättrare det handlar om att skydda vårt eget skinn 6. Även demokratier behöver ledare Det handlar inte om att avskaffa eliter utan om att tygla dem! Här kan du skriva ut hela Demokratins dilemman. Du kan också skriva ut en Power Point-presentation (Office 2016) av de viktigaste punkterna ARBETE PÅGÅR. Presentation är öppen för ändringar om du vill utveckla materialet. Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se

3 Hur ska vi möta de kommande förändringarna? Vi västerlänningar har länge varit världens facit i varje fall i våra egna ögon! Vårt välstånd och vår demokrati var något som resten av världen borde ta efter för sitt eget bästa, växa ikapp om de kunde. Västvärldens demokratiska mönster är fortfarande ett recept för ökat välstånd, men ser andra oss på det sättet? Den bästa kunskap jag kan finna pekar på att vi väljare behöver eller kommer att tvingas att acceptera att: Världens befolkningsstruktur ändras dramatiskt. Den omvärld vi kommer att möta inte är lika stötskyddsorienterad som vi själva, och att vi därför kommer att få en allt svårare konkurrens, framför allt från de nya industriländerna. Flyktingströmmarna till Europa från Mellersta Östern och Afrika inte kommer att avta. Vårt sätt att ta emot och integrera dessa flyktingar behöver ändras från grunden. Det kräver förändringar i hur vi ser på bland annat arbets- och bostadsmarknaderna. Samhället inte har mer pengar är vi skattebetalare är kapabla och villiga att betala och att de inte kommer att räcka till för att fortsätta finansiera Välfärd 1.0 eller nuvarande flykting- mottagande. Ett fortsatt lappande och lagande kommer att leda till social oro och starkare enfrågepartier. Vi behöver (måste!) ta ställning till: hur vi ska klara att ta emot den invandring som är nödvändig för vår framtid; hur vi med demokratiska metoder ska kunna anpassa vårt välfärdssystem till våra nya kunskaper om människan; hur vi ser på vårt individuella ansvar för den processen. Vi kommer att behöva ändra tron på samhället som alla goda gåvors givare och i stället återgå till insikten att var och en av oss fortfarande har huvudansvaret för sin egen välfärd. Så här ser utvecklingen ut: Världens befolkning (miljoner) Övriga länder Västvärlden

4 Den här bilden bygger på FN s projection från Då höjde man befolkningsprognosen för år 2100 från 2004 års 9,3 miljarder till 11,2 miljarder! Om det inte vore för den pågående folkvandringen skulle Västvärldens befolkning minska i absoluta tal. Som det nu är väntas Västvärlden (trots invandringen) minska från ungefär en tredjedel (1950) till kanske en tiondel (2100) av den totala befolkningen. Ekonomins tillväxt visar ett likartat mönster. Under de senaste femtio åren 75-faldigades de tio i dag största utvecklingsländernas BNP medan de tio (exklusive Tyskland) största industriländernas BNP 25-faldigades (allt i löpande dollarvärde, inklusive inflation). Det kommer inte att ta lång tid för de tio utvecklingsländerna att överträffa sina industrialiserade kollegor även i absoluta siffror. Det här handlar inte i första hand om de tio u-ländernas befolkningstillväxt. BNP per capita växte dubbelt så snabbt hos dem som i Västvärlden. Sverige står inför en rad fundamentala förändringar. En del kommer att bara hända, andra blir resultatet av (hoppas jag) medvetna val. För att klara oss behöver vi hantera en rad frågor, bland andra: de stora omvärldsförändringarna; * vilka värden är centrala för oss för att vi ska kunna färdas väl genom livet? * vilken roll vill vi, kan vi, spela i världen när vårt ekonomiska försprång krymper eller kanske till och med försvinner?? våra bekymmer med Välfärd 1.0 och vår demokratiska process; * vilka förutsättningar är viktiga för att vi ska kunna färdas väl genom livet när vi nu inte längre kan mäta välbefinnande i pengar? * är demokratins tyglar på elitens maktutövning starka nog för att vi ska våga stärka centralmakten? Vilka värderingar kommer att påverka oss i det arbetet? Låt mig veta vad du tycker på mail-adressen john.fletcher@tersen.se FN s befolkningsprognos:

5 Värderingar och visioner Våra värderingar bidrar till att forma den bild som var och en av oss bär med sig av vad som utgör ett bra liv. Bilden är bränslet för våra livs motorer. Den ger oss kraft att påverka och förändra. Den är underlaget för våra visioner. Människor utan visioner förlorar styrfarten. Socialdemokratin är ett bra exempel på vilken styrka en vision kan skapa. Med utgångspunkt från den utopiska visionens bild av den formbara, potentiellt goda människan bidrog man på ett avgörande sätt till att de stora massorna av industriarbetare kunde vinna skydd mot att bli utnyttjade och sedan också ta politisk makt. Sedan dess har det svenska (och europeiska) samhällsbygget arbetat vidare med samma utopiska vision, även sedan bilden av människan förändrats i riktning mot den tragiska visionen. Vi behöver politiker som vågar provocera oss väljare genom att ta upp frågor som: Hur ser den mänskliga natur ut som vi alla bär med oss? Hur ska vi enskilda medborgare tvingas inse att ett aktivare samhällsengagemang är en förutsättning för att vi ska kunna färdas väl genom livet? Vilka värderingar vill vi förmedla till våra barnbarn? Ska vi bygga framtidens välfärd så att alla erbjuds ett stötskydd eller så att alla kan bli stöttåligare, kan ta befälet i sina egna liv långt mer än vi gör i dag? Förändringarna behöver handla om att öppna upp för människors utveckling utifrån deras egna förutsättningar, inte utifrån samhällets behov. Det senare övergår alldeles för lätt till förtryck, allt i det godas namn. Vilka visioner ser du att det finns i dagens svenska välfärdssamhälle? Vilka visioner bär dig själv framåt? Nu är det dags att bli konkret: Vilka alternativ har vi till att bli demokrati-aktivister? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se

6 Demokrati eller??? Utan demokrati är det makthavaren som äger lagen och oftast använder den för egen vinning. Drömmen om den gode ledaren är inte mer än en dröm om vi inte tyglar ledarskapet! Det finns många varianter på temat icke-demokratiska regimer. De kan vara: ideologiskt drivna, som Sovjet, Kina eller Nazi-Tyskland; Den här sortens regimer anser sig äga Sanningen. Det gör dem livsfarliga, inte minst för den egna befolkningen. Under 1900-talet har ledare i ideologiskt drivna stater låtit mörda upp emot 150 miljoner av sina egna innevånare. Religiöst drivna, som Saudi-Arabien eller Iran. De religiösa regimer som finns i dag är i stor utsträckning muslimska, med klanen som dominerande socialt mönster. Där pågår en ständig debatt om i vilken utsträckning Koranens lagar (sharia) ska gälla även i dag. I den debatten står inte Saudi-Arabien långt efter mullorna i Iran. Även här finns det farligt många Sannings-ägare. Demokrati kan knappast utvecklas inom ett land där sharia styr. Tidigare i historien har vi haft många liknande exempel på kristna staters övergrepp mot företrädare för andra religioner eller erövringståg i religiös förklädnad. Makt- och rikedomsfokuserade, som Thailand, Myan Mar (Burma), Zimbabwe och flera Latinamerika-länder. Nu talar jag om renodlade elitstyren, oavsett vilken förklädnad de försöker gömma sig i. Auktoritära regimer tenderar att bli korrupta. Det leder till en rättsosäkerhet som gör att det lönar sig dåligt för individen att försöka förändra de egna livsvillkoren på laglig väg. Utveckling och välstånd stagnerar. Ändå finns det ganska många människor som accepterar en sådan regim, nämligen de som sätter stort värde på stabilitet, förutsägbarhet och korruption. Så länge man inte sticker ut hakan vet man vad man har att vänta (om man inte har otur). Det är mycket jobbigare och otryggare att behöva ta en massa ansvar själv! Det finns dock ett sätt att påverka de egna villkoren i en auktoritär regim, och det är att spela med i makthavarens spel. Man kan välja att bli ett verktyg för makthavaren och tjäna pengar på det! Det har vi sett alldeles för ofta inom alla sorters kulturer. Kan du komma på någon annan typ av icke-demokratisk regim? Vilka fördelar skulle du själv kunna vinna på att bo i någon av dem? Den i dag vanligaste odemokratiska sociala organisationen är klanen som beskrevs i en tidigare artikel. Här fortsätter jag på temat vad som krävs för att demokratin ska fungera nämligen vilka bekymmer Välfärd 1.0 leder till. Vad tycker du? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se

7 Why Nations Fail, Acemoglu, Daron, och Robinson, James A, Med Gud på vår sida, Armstrong, Karen Islam och liberalismen, Rudbeck, Carl Klanvälde, Weiner, Mark S,

8 Välfärd 1.0 fostrar undersåtar! Välfärd 1.0 bygger på en människosyn som säger att vi behöver en stark (och god!) elit som skyddar oss och fostrar oss till goda samhällsmedborgare. Den synen utgår från en människosyn som inte har stöd av de kunskaper vi anser oss ha i dag. Det är framför allt två saker som ställer till det: 1. Bilden av människan som ett oskrivet blad, någon som kan och behöver fostras av en klokare elit har ersatts av bilden av människan som en blandning av det genetiska arvet från flocken och den sociala miljö hon växer upp och lever i. 2. Det starka sambandet mellan välstånd (BNP per capita) och välbefinnande som tycktes bekräfta stötskyddstänkandet bakom Välfärd 1.0 försvagas och försvinner när vi når en BNP på ca kronor per person. I Sverige har vi en BNP per capita på runt kronor. Vad påverkar vårt välbefinnande nu? Jag vet inte om du tänkte på att min formulering av den andra punkten utgår från att det är individens välbefinnande välfärden handlar om, och det är ju inte alls självklart. Från början handlade det ofta om att se till att individen blev så produktiv som möjligt. Med tiden gled fokus över till att ge individen ett stötskydd som kunde göra livet drägligt för henne/honom, fortfarande i utifrån mätbara termer. Därav Välfärd 1.0. Vår rikedom och vår ökade kunskap om hur vi fungerar gör att vi behöver omdefiniera välfärd, från något som är mätbart utifrån (men allt mindre relevant för individen), till individens subjektiva upplevelse av att färdas väl genom livet. Min beskrivning av 1900-talet är egentligen alltför negativ den framhåller svagheterna och glömmer allt det positiva. Tänk dig tillbaka hundra år: Överheten styrde och ställde med en (för det mesta) undergiven befolkning. Den manliga rösträtten var ofullständig. Kvinnorna saknade rösträtt och blev omyndiga när de gifte sig. De flesta kvinnorna saknade förmåga (utbildning!) att försörja sig själva och var därmed beroende av att bli gifta. Eliten härskade. Vi har kommit oerhört långt sedan dess under (oftast) och tack vare socialdemokratin! Jag låter kanske alltför negativ när jag fokuserar på det som inte längre fungerar, inte bidrar till att vi färdas väl genom livet i dag och i morgon. Skälet till detta är att det är dagens brister vi behöver ta hand om inte dess framgångar. Politiker (av alla färger) vet att dagens stötskyddande, omhändertagande välfärdssystem har nått vägs ände det har blivit alldeles för dyrt! Än värre, det gör oss medborgare till undersåtar med en allt sämre förmåga att hantera kriser, både ekonomiskt och psykologiskt. De vet bara inte hur de ska kunna bli omvalda efter det att de berättat för oss hur det står till och börjat genomföra de förändringar som behövs. Vi människor lever i hög grad här och nu och nu begär jag av samma politiker att de ska övertyga oss väljare om att vi behöver tänka om, tänka nytt. Hur ska det gå till? Hur ska vi i demokratiska former kunna ändra ett välfärdssystem som gjort väldigt många svenskar ekonomiskt beroende av just detta system?

9 Vi behöver: 1. Politiker som vågar tala klartext om de här frågorna, vågar formulera hur alternativen ser ut och vilka konsekvenser olika val får, för oss och för våra barn och barnbarn. 2. Politiker som dessutom vågar leda, tala om vilket alternativ de anser behöver väljas och varför och sedan peka med hela handen, vågar riskera sitt politiska mandat därför att det behövs för Sverige. 3. Medborgare som bryr sig tillräckligt för att sätta sig in i vad som sker och reagera, sätta tryck på alla beslutsfattare inom räckhåll, direkt eller genom media. Medborgare som gör det lönsamt för politiker att agera, leda. Nu hör jag mig själv låta som om pappa vill ge ja en femöring...! Varför skulle någon politiker eller någon annan ta sådana risker eller engagera sig på det sättet? Jag tror inte att vi kan förlita oss på människors godhet eller ädla avsikter. Vi behöver lära oss av miljörörelsens förmåga att väcka oro, måla upp hotfulla bilder av vad som kommer att ske om vi inte... Sedan är vi ju alla olika. Alla har inte samma översikt, samma kunskaper. Alla ser inte lika långt, lika tydligt. Men om demokratin som idé ska vara trovärdig måste vi tro att de allra flesta av oss kan värdera och ta ställning till olika alternativ när de presenteras för oss. Vilken/vilka politiker är beredda att ta det ansvaret? En annan viktig fråga: Hur ska vi kunna ge alla flyktingar en chans att bli en del av samhället? Låt mig veta vad du tycker på mail-adressen john.fletcher@tersen.se

10 Sverige måste kunna erbjuda de nykommande arbete och bostad! Sverige kommer att ta emot många invandrare under de kommande åren, för det första därför att vi behöver dem och för det andra därför att folkvandringstrycket kommer att växa. Vår förmåga att integrera invandrarna, att hjälpa dem att gå från att vara främlingar till att vara en del av vår gemensamma välfärd, kommer att vara avgörande för allas välstånd, inte bara deras eget. Vänsterns ambition att styra arbets- och bostadsmarknaderna har lett till att olika särintressen under de senaste 50 åren har tilldelats speciella maktroller i gränslandet mellan särintresse och myndighet. Det gäller inte minst stora delar av den fackliga rörelsen och hyresgäströrelsen. Ett annat resultat är att de här marknaderna är de mest sönderreglerade och svagt fungerande vi har. När försöken att styra slår fel reagerar vänstern med ytterligare regleringar och subventioner inte mindre trots att det är regleringen i sig som ställer till det. Det bidrar i hög grad till att det tar åtta år innan hälften av invandrarna i arbetsför ålder har ett jobb. Vi tar ifrån invandrare som vi behöver för vår välfärd ansvaret för deras egna liv. Vi angriper deras självkänsla, deras stöttålighet. När det sker skapas getton dit inte ens poliser åker ensamma. Hur ska vi se till att de nykomna kan bli en del av vårt samhälle och bidra till vår välfärd? Det viktigaste för en nykommen invandrare är: att komma i arbete så snabbt som möjligt; att återvinna kontrollen över sitt eget liv; att finna självkänsla och trygghet. De viktigaste hindren för att människor ska kunna komma på plats och hitta ett jobb är: svenskspråkighet; lång väntetid på asylbeslut; regelverken kring etableringsersättning; höga murar kring arbetsmarknaden; brist på bostäder. Det går naturligtvis att diskutera detaljer kring varför det är så här, men kärnan är att de stora pseudo-myndigheterna strävar efter att behålla greppet om sina respektive revir och det är detta som är ett stort demokratiskt dilemma. Vår solidaritets gränser går runt oss som redan har.

11 Låt mig veta vad du tycker på mail-adressen

12 Vi svenskar behöver bli demokrater! Politikerna har lärt oss vad vi ska kräva av samhället, demokratin. De har inte alls varit lika tydliga när det gäller vad vi behöver betala för vår välfärd, vår demokrati. Våra politiker har så länge utlovat välfärd att vi väljare tar välfärden för given, som en rättighet. Om den inte levereras enligt löfte finns det en påtaglig risk för social oro och ett ökande stöd för enfrågepartier som utlovar enkla lösningar. Föga förvånande tar vi därför både välfärden och demokratin för givet tror att de är gratis! Det är de inte och den tron är ett stort och farligt demokratiskt dilemma. Välfärden finns inte! Den ska skapas och skapas på nytt av oss själva. Demokratin finns inte! Den ska skapas och skapas på nytt av oss själva. Demokratin är en process vårt sätt att leva, dag för dag. Det som skiljer oss från de människor som för några hundra år sedan levde nära existensminimum är att vi har utarbetat en serie avtal om begränsningar i hur eliten kan utöva sin makt. Vi har en skyddad äganderätt, likhet inför lagen, rösträtt, religionsfrihet, yttrandefrihet,... För att demokratin ska fungera måste det finnas: 1. en stark centralmakt som säkerställer att grundlagen upprätthålls; 2. tydliga, av medborgarna fastställda gränser för hur makten får utövas e n grundlag; 3. tydliga regler för hur makten ska föras över till nästa vals vinnare 4. politiska ledare som leder, berättar för oss åt vilket håll de vill att landet ska utvecklas och genomför det de lovat. Här vill jag säga något viktigt: Det är lätt att kritisera byråkrati och byråkrater, kalla dem för utvecklingsfientliga, stelbenta,... Utan dessa byråkrater skulle demokratin inte fungera! Det är de som ser till att jag behandlas likadant som alla andra av rättsväsendet, får tillgång till utbildning och vård osv, osv. Det är samtidigt viktigt att se att de två rollerna, byråkratens och entreprenörens, är i grunden olika. Det slutar för det mesta i förskräckelse när vi försöker blanda rollerna. Den starka centralmakten behöver sköta den yttre (försvaret) och den inre (polis, rättsväsen) säkerheten, den måste ha våldsmonopol. Den måste etablera tydliga och stabila regler för den centrala förvaltning som behövs. Sedan är det en öppen fråga hur mycket fler uppgifter vi ska lägga på denna centralmakt. Det beslutet bör i första hand styras av uppnådd kvalitet och i andra hand av kostnaderna för de levererade tjänsterna. Det är ur vårt, medborgarnas, perspektiv detta ska bedömas. Gränserna för elitens maktutövning (våra negativa rättigheter) behöver skyddas. Den starka centralmakten (byråkratin) ska se till att rättigheterna försvaras. Om vi låter någon ta dem ifrån oss, eller om vi bidrar till att försvaga den stat som garanterar dem ja, då är vi snart tillbaka där vi startade, i ett samhälle som dominerats av en liten elit. Våra (negativa) rättigheter skulle urholkas, försvinna.

13 En av de viktigaste sidorna med en fungerande demokrati är att de som förlorar ett val accepterar förlusten och lämnar över till vinnarna. Den lojala oppositionen är tillsammans med media medborgarnas kanske viktigaste garanti för att grundlagen respekteras. Våra politiker lappar och lagar för att hantera (dölja?) finansieringssvårigheterna kring Välfärd 1.0. Nedrustningen av försvaret och den allt svagare polisnärvaron i utanförskapsområden och glesbygd är några av konsekvenserna, Detta bidrar till att försvaga demokratin. När vi medborgare tillåter saker att ske som vi anser är galna utan att reagera, utan att opponera, blir vi medskyldiga till galenskapen. Vi blir medskyldiga till att människor ställs utan ett effektivt polisskydd, till att getton bildas, till... Demokratin behöver medborgare som bevakar och ifrågasätter makthavarna, kollar att de sköter de uppdrag de fått av oss. Om du håller med mig eller i varje fall inte tycker att jag är alldeles galet ute har du goda skäl att fråga: Behövs det verkligen ledare i en demokrati det är ju vi själva som bestämmer? Vad anser du att vi behöver göra? Låt mig veta på mail-adressen john.fletcher@tersen.se

14 Även demokratier behöver ledare Vi är flockvarelser. Många av oss lever i hög grad här och nu. Vi vill ha stabilitet, trygghet. När de yttre (eller inre) förutsättningarna ändras fortsätter vi gärna som hittills så länge det går, d v s tills det inte går längre, tills pengarna eller maten eller tryggheten eller... tar slut, och då är krisen ett faktum. Historien är full av sådana kriser. Då dyker det ofta upp profeter som erbjuder enkla och billiga lösningar eller bara utlopp för människors besvikelse och ilska. Det har lett till revolutioner, folkvandringar, inbördeskrig, krig. Civilisationer har dött. Den gemensamma nämnaren är lidande och död på vägen till en ny balans inom ramen för de nya förutsättningarna. Det enda sättet att förebygga sådana kriser är att tillåta olikheter, tillåta tänkande och debatt utanför de vanliga ramarna och att dessutom tillåta individer att handla utifrån sådana tankar. Tyvärr har kombinationen av sådant nytänkande och ansvarsfull politisk verksamhet blivit allt ovanligare. Det som en gång var ett tillfälligt politiskt uppdrag för människor som hade en försörjning utanför politiken har för många blivit ett heltidsyrke. Det innebär att en växande andel av riks- och länspolitikernas yrkeserfarenhet och inkomst bygger på just politikeruppdraget. När en politiker blir beroende av sin politikerinkomst växer risken för att hon/han ska bli fokuserad på sin egen anställningstrygghet, att det kortsiktiga perspektivet tar över. Det beror inte på att politiker skulle vara mindre hederliga, mindre värda vårt förtroende än andra, utan på att de är lika mycket (eller litet) att lita på som alla vi andra. Vi är alla felbara och slirar alltför lätt under trycket av våra egna ambitioner. Det finns därmed en påtaglig risk för att det taktiska spelet hamnar i fokus snarare än de värderingar och visioner som (hoppas jag!) ledde politikerna in i politiken. Taktiserandet förkläs gärna som att lyssna på gräsrötterna, men då missar man en fundamental sanning. Vi är flockdjur. Vi formades i en flock som blev stark därför att den höll ihop och hade en tydlig ledare. Ledarskapet behövs fortfarande. Det demokratin har tillfört är tydliga gränser för hur ledarskapet får utövas. Det stötskyddsarbete som nu pågått i över hundra år har bidragit till att politiker-rollen har fått allt mer av leverera trygghet som innehåll, snarare än vara visionär, leda. Vi väljare har blivit mottagare av omsorg, snarare än uppdragsgivare. Vi behöver hitta tillbaka till en rollfördelning där vi väljare utser och vid behov byter ut ledare, och där ledarna leder. Det gör de genom att berätta för oss andra vilka förutsättningar som finns och vilken sorts samhälle de vill bygga. Det är något helt annat än dagens lappande och lagande. Ett fortsatt lappande och lagande kommer kanske att låta individuella politiker sitta kvar längre men samtidigt minska väljarnas förtroende för demokratin. Väljarna ser ju vad som faktiskt pågår. Det är nog ingen slump att de partier som drog till sig procentuellt flest nya väljare under 2014 var Fi, MP, SD och V. Var finns visionerna, den gemensamma färdriktningen? Här med är den lätta delen av mitt ämne avklarad: Jag har belyst den statsfinansiella kris vi är på väg in i och några av skälen till att vi hamnat i den här situationen. Efter denna långa lista av problem och bekymmer kan man med fog fråga sig: Är det kört för oss?

15 Låt mig veta vad du tycker på mail-adressen