Vår älskade jämställdhet vid vägs ände eller finns vägar framåt?

Transkript

1 Dokumentation av Vår älskade jämställdhet vid vägs ände eller finns vägar framåt? Konferens den 2 april 2012, Linköpings Universitet Text: Jennie K Larsson Har jämställdhetsbegreppet spelat ut sin roll eller är det fortfarande ett användbart begrepp? Det var en av flera frågor som konferensen Vår älskade jämställdhet vid vägs ände eller finns vägar framåt? sökte svar på. Närmare 100 deltagare samlades den 2 april för att delta i konferensen som arrangerades av Forum för genusvetenskap och jämställdhet vid LiU, LiU:s Lika villkor, Tidskrift för Genusvetenskap (TGV) samt Nationella sekretariatet för genusforskning. På plats på Campus Valla fanns praktiker, representanter från näringslivet, civilsamhället, politiska organisationer och akademiker alla intresserade av att ta sig an diskussionen om jämställdhet och jämställdhetsbegreppet. Varför hålls en konferens på tema jämställdhet? Anna Lundberg, en av redaktörerna för TGV, vars temanummer om jämställdhet låg till grund för arrangemanget, förklarade i sin inledning att samtidigt som vi har en regering som satsar på jämställdhet och jämställdhetsforskning och aktiva myndigheter som i styrdokument betonar vikten av att arbeta med jämställdhet så finns det en beröringsångest hos genusforskare då jämställdhetsforskning tenderar att konstruera män och kvinnor som två fasta kategorier. Dock såg Lundberg inte att jämställdheten nått vägs ände, utan att det finns vägar att gå men att de kräver att jämställdhet inte längre likställs med administration och att fokusera eller se individen som lösningen. Det är i mötet mellan intersektionalitet och jämställdhet som vägen framåt finns, sade Lundberg och avslutade sin inledning med att citera en del av den text som Maud Eduards, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet, skrivit i TGV:s temanummer: Hur kan man tala om kvinnor och män så att relationen andas politik, motsättningar och fördelningsproblem? Kvinnor som män, män som kvinnor, kvinnor utan män, kvinnor istället för män, fler kvinnor än män, vi kvinnor, andra män, specifika kvinnor, vissa män, fattiga kvinnor, våldsutsatta kvinnor, överordnade män, synliga kvinnor, tysta män. Inga rut-avdrag. Semlor till dem som behöver. Hur jämställdhet som begrepp används och fylls med innehåll beroende på vem som är avsändare och i vilken kontext det artikuleras var också ett tema som nästa talare adresserade. Under rubriken Vad är sann jämställdhet? Antifeminism och kampen om jämställdhetsbegreppet tog sig Roger Klinth, genusforskare vid Linköpings 1

2 Universitet, an de antifeministiska debattörer som blivit allt vanligare i svensk media från ledarsidor och nätforum till rasistiska partier som Sverigedemokraterna. I det han kallade en spaning redogjorde Klinth för olika nedslag i centrala fora för att spåra var idégodset kommer ifrån. Här menade Klinth att den hegemoniska status som jämställdhetsbegreppet har i Sverige gör att det är svårt att hitta någon som egentligen är mot jämställdhet, precis som när det gäller andra mångtydiga begrepp som rättvisa och frihet. Det gör också att jämställdhetsbegreppet är utsatt för en kamp, en kamp där olika aktörer slåss för att fylla det med ett innehåll som passar deras agenda. De som vill förändra politiken måste inkludera eller exkludera innehåll i politiska begrepp. Som ett exempel på detta använde Klinth de så kallade maskulinistiska bloggarna Pär Ström och Pelle Billing som talar om den sanna och äkta jämställdheten. Feminism framställs av de här personerna som något som står i motsats till jämställdhet. De talar till exempel om att samhället måste gå från feminism till jämställdhet, att det finns ett mansförtryck som män utsätts för av feminister. En liknande retorik förs av Sverigedemokraterna deras kvinnoförbund talar också om en sann jämställdhet. Vad är det då för idégods som Klinth spårat? Här menar han att de idéer som går att spåra i dessa artikulationer av jämställdhet bygger på biologistiska idéer, att man genom att använda ord som genusvansinnet och könsrasism framställer feminismen som galenskap och att män skuldbeläggs och att systemet diskriminerar män. Han menar också att idéer kring paternalism och politisk korrekthet går att finna i retoriken. Kan retoriken få politiska implikationer, frågade sig Klinth och lämnade ett svar som bör tolkas som att kampen om att fylla begreppet med rätt innehåll måste föras av feminister och genusforskare. - Partipolitiskt är det ett marginellt problem, SD är det enda riksdagspartiet som använder sig av argumentationen. Dock är det ett aktivt och målmedvetet arbete som förs på nätsajter, i tidningar och i debatter. Vinner den sanna jämställdheten kampen om innehållet i jämställdhetsbegreppet så kan det få stora konsekvenser. Ett annat sammanhang där jämställdhet ställs mot andra värden är akademin. Birgitta Jordansson, lektor vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Kerstin Alnebratt, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning menade att jämställdhet, meritokrati och kvalitet utgör ett triangeldrama. Deras argumentation handlar om att en jämställdhetspolitisk diskurs med värden som representativ rättvisa och likabehandling inom akademin tenderar att ställas mot och förhandla med inomvetenskapliga diskurser om meritokrati och kvalitet. Meritokratin leder till att det utvecklats en alldeles egen syn på rättvisa där inget annat än produkten bedöms. Effekten blir också att när endast män når högre poster så ses detta som rättvist då det är ett resultat av objektiva vetenskapliga kriterier. 2

3 Det handlar om en självbild som akademin har, men som inte stämmer, menade Jordansson. Ska meritokratin fungera måste män och kvinnor bedömas på samma sätt och det är här det brister. Kvalitet bedöms på olika sätt, det handlar om vad som läggs in i begreppet kvalitet och då spelar den egna forskningen in. Män mäts mot andra män. Det meritokratiska systemet har lett till att det utvecklats en alldeles egen syn på rättvisa. Alnebratt menade att dessa rättviseprinciper inte stämmer med de rättviseprinciper som jämställdhet bygger på, utan kommer i konflikt med ideal om kunskap och kollegial bedömning. - När akademin ska diskutera jämställdhet tenderar det att bli kvinnliga forskare som forskar om kvinnor ur ett kvinnoperspektiv och män som forskar med manliga perspektiv. Det blir väldigt stereotypt helt enkelt. Här ifrågasätts inte heller hur den meritokratiska bedömningen upprätthålls. Ett annat fält där jämställdhetsarbetet inte alltid tas emot med öppna armar är näringslivet. Pia Höök, forskare på Avdelningen Genus, organisation och ledning, KTH samt Diversity Director på Volvo, berättade om sitt praktiska arbete med jämställdhets- och mångfaldsarbete inom den privata sektorn. Höök menade att det finns en låg kunskap i näringslivet, även hos de personer som har i uppdrag att driva frågorna. För ett framgångsrikt jämställdhetsarbete krävs det på ett kortsiktigt plan att det finns stöd i ledningen, att arbetet mäts och att det finns målsättningar samt att det finns fungerade nätverk i organisationen där man arbetar med jämställdhet och mångfald. För en långsiktig utveckling menade Höök att det inte finns lika enkla svar, eftersom det handlar om en mer komplicerad förändringsprocess vilken inbegriper förändrade maktstrukturer. Går det att utbilda bort en maktobalans som genomsyrar organisationen? Höök menade att det inte är en väg att gå, istället handlar det om att göra motstånd och adressera ett maktperspektiv. Det handlar både om att göra motstånd mot strukturer och att hantera det motstånd som finns mot jämställdhetsarbete. - Det finns olika sätt att bemöta kvinnor och män som arbetar med jämställdhet, menade Höök. Män möts mer genom ett tyst motstånd, de tystas ned och man förhåller sig passiv till dem. Kvinnor som arbetar med att driva frågor kring jämställdhet och mångfald möts å andra sidan av ett mer aktivt motstånd. Sedan kan man alltid fråga sig om inte motstånd också kan ses som ett tecken på framgång, att man är på rätt väg i arbetet? I sin presentation återkom Höök också till vikten av mångfald, att också anlägga ett mer intersektionellt perspektiv i arbetet och se hur olika former av förtryck samspelar och interagerar med varandra. Att det inte bara handlar om kvinnor eller män, utan att arbetet måste placeras in i ett vidare perspektiv. Intersektionalitetsbegreppets intåg i akademin och sedermera i arbetet med jämställdhet har inte tagits emot med öppna armar av alla. Medan somliga, som Pia Höök, ser det som ett bidrag till att utveckla arbetet med jämställdhet och mångfald menade Annika Olsson, lektor vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap vid Stockholms 3

4 Universitet, att intersektionalitetsbegreppet också kan upplevas som ett hot mot jämställdhetsarbetet. Vi måste ta tag i den här rädslan då den skapar problem för jämställdhet och demokrati. Vi kan inte fortsätta reproducera en bild av Sverige som homogent, jämställt och rättvist det är en falsk bild. Vi måste istället fråga oss vem som har makt att definiera problemet och vad vi laddar jämställdhetsbegreppet med för innehåll, det får betydelse för politik och för demokrati. Likt Klinth menade Olsson att jämställdhetbegreppets öppenhet möjliggör att det går att fylla med ett innehåll, men en berättelse som bidrar till att konstruera en bild av vad vi vill att Sverige ska vara och har varit snarare än vad det är. Svensk jämställdhetspolitisk handlar bara om kön och det skapar en gräns mellan svenskar och de andra. Anlägger vi ett intersektionellt perspektiv på jämställdhet blir det istället en plågsam kritisk process som visar att jämställdhetspolitiken kan uppnå sitt mål och även producerar skillnader mellan medborgare, mellan de jämställda och de icke-jämställda. Olsson menade att jämställdhetspolitiken är direkt relaterad till produktion av svenskhet och en nationell identitet. Sverige har byggt en identitet som världens mest jämställda land, en bild som raserar ifall vi anlägger ett intersektionellt perspektiv som ifrågasätter berättelsen och som istället blottlägger folkhemmets baksida: tvångssteriliseringar, lobotomi och rasism. Men, betonade Olsson, vi ska inte vara rädda för den utmaning som intersektionalitet är det handlar helt enkelt om vilka män och kvinnor vi talar om, vem som definierar dem och vem som definierar problemet. Slutligen redogjorde Olsson för fem argument varför vi inte ska vara rädda för att anlägga ett intersektionellt perspektiv på jämställdhetsarbetet: Det är mer demokratiskt och inkluderar alla medborgare, det handlar om vetenskap och om ta tillvara ny kunskap genom att understryka maktaspekten. Det handlar också om ett kritiskt argument, att ifrågasätta och problematisera. Vi måste också synliggöra ideologiska konflikter och politiskt ansvar bring the political back samt om att lösa problemet utan att bidra till annan diskriminering. Där Olsson diskuterade hur jämställdhetsarbetet kan förändras på ett mer övergripande plan, flyttade Anne-Charlott Callerstig, doktorand vid Tema Genus, LiU och Kristina Lindholm, forskare vid SCORE, Stockholms Universitet, fokus till ett mer praktiskt plan. Under rubriken Det motsägelsefulla arbetet med jämställdhetsintegrering berättade de om sin forskning kring organisationer och deras arbete med jämställdhetsintegrering. Likt flera andra av de tidigare föreläsarna tog Callerstig och Lindholm sin utgångspunkt i att jämställdhet är ett öppet koncept och något som görs, inte bara är. Eftersom arbetet med jämställdhetsintegrering tenderar att innehålla såväl vaga som komplexa mål, är det ofta flera synsätt och strategier som används parallellt i integreringsarbetet. För att kunna förstå vad som sker i arbetet har Callerstig och Lindholm utvecklat en interaktiv ansats där de undersöker vilka 4

5 förståelser av jämställdhet och av vilka underliggande antaganden kring förändringsstrategier som är i rörelse i organisationerna. Ansatsen innebär att vi forskar med dem som arbetar i organisationerna och inte på dem, berättade Callerstig. Det är en gemensam lärandeprocess där vi fungerar som en katalysator för gemensam kunskapsbildning vi blir som en critical friend. I sin forskning har de arbetat med begreppet ideologiska dilemman som de menar är ett sätt att undersöka de spänningar och motsättningar som uppstår kring jämställdhetsarbete i en organisation. Callerstig och Lindholm menade att tillämpningen av begreppet kan ge en bättre förståelse för de komplexa sätt som människor hanterar ojämställdhet på i en organisation. Arbetet skedde i tre faser: En problemorienteringsfas där de tillsammans med utförare formulerade och identifierade problem i jämställdhetsarbetet, en undersökningsfas där de arbetade med intervjuer och fokusgrupper utifrån de dilemman som framträtt samt en analys- och reflektionsfas i flera steg där också intervjupersonerna kopplades in för att diskutera materialet. I vårt arbete har vi sett att det är viktigt att skapa arenor för lärande och reflektion i arbetet med jämställdhetsintegrering, det handlingsutrymme som olika aktörer har påverkar också de former som arbetet tar, sa Lindholm. Genom att arbeta med dilemman går det också att lyfta fram de motsättningar och underliggande antaganden som finns och förstå de olika förhandlingsstrategierna kopplat till handlingsutrymme och ett maktperspektiv. Sist ut bland talarna var Malin Rönnblom, forskare vid Centrum för genusstudier, Umeå universitet. Rönnblom lämnade implementeringsnivån och flyttade fokus till policynivån. Under rubriken Från politik till administrativa tekniker menade hon att vi måste ifrågasätta hur jämställdhet görs, eftersom att studera jämställdhetspolitik också handlar om att studera hur kön görs. Rönnblom menade att en nyliberal styrningsmentalitet (eng. governmentality ) har blivit en självklarhet i organiseringen och utförandet av politiken. Den nyliberala styrningsmentaliteten ändrar betydelsen av det politiska, menade Rönnblom. Politik handlar i allt större utsträckning om byråkrati och management. Det gör också att politik blir till goda och dåliga lösningar, inte motsatta alternativ. Mitt fokus är därför på hur inte om en nyliberal styrningsmentalitet tar sig uttryck i jämställdhetspolicies. Vad är det då för uttryck Rönnblom sett i de policies hon studerat? Frågor om makt och inflytande görs till ett problem om antal och representation, de problem som ska lösas handlar mest om bristande kunskap och när åtgärder konkretiseras i relation till särskilda grupper skrivs dessa fram som utsatta grupper. Det finns alltid en massa utsatta grupper, men det finns inte alltid någon som har makt, konstaterade Rönnblom. Problemet blir också väldigt individuellt 5

6 och ses som en administrativ fråga. Allt ska vara mätbart i denna nyliberala förståelse av politik verktyget i sig blir innehållet i politiken. Makt och maktrelationer flyttas till bakgrunden. I sin analys av jämställdhetspolicies menade Rönnblom att det är två avpolitiserade mekanismer som möts jämställdhetspolitik och nyliberalism. Jämställdhet blir en fråga om administrativa rutiner som utgår från att män och kvinnor alla är drabbade av bristen på jämställdhet. De delar av politiken som har utmanat maktrelationer försvinner. När tekniken går in, går maktanalysen ut, sade Rönnblom. Lämnade då konferensen svar på frågan om jämställdhetsbegreppet nått vägs ände eller om det finns vägar framåt? I ett avslutande panelsamtal diskuterade majoriteten av dagens föreläsare frågan och åsikterna gick isär. Flera av forskarna menade att det handlar om att fylla jämställdhetsbegreppet med ett maktperspektiv igen. - Vi kan mycket väl fortsätta att jobba med jämställdhet, men vi måste fylla det med ett annat innehåll, menade Jordansson. Det måste till ett kritiskt granskande och en utvärdering av vad som görs. - Det går inte att ge upp jämställdhetsbegreppet, det blir vad vi fyller det med, sade Olsson. Vi måste däremot inkludera fler i den här diskussionen och öppna upp den, det handlar om en demokratisk process där fler ska delta. Ett intersektionellt perspektiv ger fler möjligheter. Till skillnad från Jordansson och Olsson menade Rönnblom att det är dags att skrota jämställdhetsbegreppet, att det har spelat ut sin roll. Istället för jämställdhet måste vi prata om rasism, sexism och homofobi. En deliberativ demokrati är inte lösningen, det är precis samma maktrelationer som styr som tidigare, men svårare att utkräva ansvar i en sådan. Vi behöver istället mer antagonism i politiken. Också Alnebratt var skeptisk till deliberativ demokrati, men menade att det är dumt att kasta ut jämställdhetsbegreppet. Oavsett vilka ord man använder måste vi som forskare vara noga med orden och exemplifiera vad vi menar, annars finns det risk att de blir utslätade. Ett sådant exempel är genusbegreppet som idag blivit ett tomt ord i politiken. Klinth menade att det inte går att skrota jämställdhetsbegreppet i en handvändning. Jämställdhet är en realitet, vi har jämställdhetslagar som vi måste förhålla oss till. Någon måste också fylla begreppet med innehåll och då bör vi som forskare och feminister vara med och fylla det. Begrepp kommer alltid att flyta. Detta kan ses som en av konferensens slutsatser det fanns ingen konsensus bland deltagarna om begreppets användbarhet. Kanske kan det också ses som et uttryck för den antagonism i politiken som efterlystes, det finns inte något entydigt svar på om vi 6

7 nått vägs ände eller inte. Istället handlar det snarare om att jämställdhet på flera sätt är en realitet som vi måste förhålla oss till. Jämställdhetsbegreppet är också ett av de begrepp i politiken som är öppet för tolkning och ges olika mening och innebörd beroende på vem som artikulerar det och i vilken kontext. Vill vi undvika att jämställdhet blir en fråga om administrativa rutiner, representation, anti-feministisk retorik eller något som kan utbildas till enskilda individer, måste fler kritiska röster vara med och fylla begreppet med innehåll. Jämställdhet måste ses som en fråga om makt och innehålla en maktanalys som inte bara ser till män och kvinnor som enhetliga grupper utan som också artikulerar sexism, rasism, homofobi och ekonomiska klyftor. Att jämställdhet bör inte endast handla om att justera skillnader på individnivå. För dig som inte var på plats eller vill ta del av det temanummer som låg till grund för konferensen, besök Tidskrift för genusvetenskaps hemsida ( 7