Från Rökringar nr. 71 (Nov. 2008)

Transkript

1 Från Rökringar nr. 71 (Nov. 2008) Kvalitet är det viktigaste av allt. Ingen ska någonsin få en pipa från oss som är slarvigt gjord. Orden kommer från direktören på Stanwell, Søren Aagaard, som glädjande nog ofta återkommer till just detta med kvalitet. Søren Lundh Aagaard tillträdde som direktör för Stanwell i december Han har en utbildning som möbelsnickare och var så framgångsrik inom detta område, att han fick mottaga en utmärkelse ur drottningens hand. Av någon anledning, som han inte själv kan förklara, värvades han till ett internationellt företag för att istället ägna sig åt PR och marknadsföring, och under drygt två år var hans uppgift att marknadsföra olika livsstilsartiklar. Tydligen var han framgångsrik även med detta, för hösten 2007 kontaktades han av en headhunter och uppmanades att söka jobbet som direktör för Stanwell-fabriken, vilket snart skulle bli ledigt. Man kan förstå att Søren ansågs som klippt och skuren för denna uppgift genom sin bakgrund inom såväl hantverk som marknadsföring. För Søren måste det också verka lockande att kunna kombinera sina två specialiteter. För även om det är fabrikspipor Stanwell framställer, är den hantverksmässiga biten betydande.

2 Briar av högsta kvalitet Tillsammans med produktchefen på Orlik Nobel, Kristian Rankloo, besökte jag Stanwell-fabriken i början på oktober. Besöket inleddes med att Søren Aagaard tog oss med på en rundvandring genom fabriken, en rundvandring som naturligt nog startade i lagret för briar. Man har två stora lagerutrymmen, ett som inte är uppvärmt och ett som håller normal rumstemperatur. I det kalla utrymmet lagras briarklossarna i en månad innan de flyttas in i rumstemperatur. Detta för att torkningsprocessen inte ska gå för fort, vilket kan orsaka sprickbildning. Med en mätare kontrollerar man fukthalten i klossarna och då den är nere i 8 10% är de redo att användas. Detta tar cirka 6 månader. Man har alltid 60 till 80 tusen klossar i lager och det är i stort sett bara plateau, alltså klossar av högsta kvalitet och där den knottriga utsidan finns kvar. Man har några lådor med klossar av annan kvalitet som används för vissa speciella modeller, men detta är en försvinnande liten del. Mycket hantverk Fabrikstillverkning i dagens automatiserade samhälle fungerar ju ofta så, att man stoppar in materialet i ena ändan av en maskin och så kommer den färdiga produkten ut i den andra. Detta stämmer inte alls då det gäller pipor. Jag skulle önska att alla piprökare någon gång fick möjlighet att besöka en pipfabrik och med egna ögon konstatera hur mycket hantverk som ligger bakom en pipa, även om den är fabrikstillverkad. Det första momentet då klossarna plockas från lagret är att sortera dem efter storlek, så att de passar den modell som ska tillverkas. Därefter sågas de på en bandsåg för att få exakt rätt storlek. I två olika maskiner borras tobakshålet och toppen formas så att ämnet ser ut som på bilden till vänster. Sedan är det dags för kopieringsfräsern att göra sitt jobb. Stanwell har två maskiner för kopieringsfräsning, en gammal som kan göra fyra pipor åt gången och en modernare med dubbelt så stor kapacitet. Den gamla fräsern är mekaniskt styrd, vilket innebär att man måste göra en modell i rostfritt stål som styr processen. Den modernare är datorstyrd och här mäts alla värden in från en vanlig träpipa. Man slipper alltså det kostsamma och tidsödande momentet att göra en modell. Nu ska man inte tro att det är ett färdigt piphuvud som kommer ut. Ytan är ganska skrovlig och måste slipas, dessutom ska tapphål och rökkanal borras. Det sistnämnda görs i en svarv på ungefär samma sätt som hos en enskild pipmakare. Eftersom man gör många exemplar av samma modell i en följd, har man dock en anordning i vilken pipan passar exakt, så att man i rask takt kan borra den ena pipan efter den andra. Detta är den enda skillnaden mot hur en enskild pipmakare går till väga.

3 En viktig del - skaftet Till skaften använder Stanwell i dag uteslutande akryl. Även då ett skaft ska färdigställas är det många manuella moment. Vid mitt besök höll en dam på att slipa och putsa ändan på skaften, så att den var helt perfekt och blank innan tappen borrades in. Som bekant har Stanwells pipor ett S och en krona i mässing eller silver inlagt i skaftet. Den möda och omsorg man lägger ned på detta imponerade stort på mig och belyser, hur mycket manuellt arbete som krävs för varje enskild Stanwell-pipa. Först placeras skaftet i en gravyrmaskin, där logon graveras in. Sedan tar man ett S och en krona med en pincett och passar in i de skåror gravyrmaskinen åstadkommit. Det hela avslutas med ett lätt slag med en hammare. Detta är ett pilljobb som kräver största precision. Har S:et och kronan inte hamnat precis rätt, eller om man råkar slå lite snett med hammaren, är det skaftet förstört. Men nu gick jag egentligen händelserna lite i förväg, eftersom logon inte läggs in i skaftet förrän piporna har genomgått en mycket viktig process - sorteringen. Kvalitetssortering och polering Det är en ensam dam som kvalitetssorterar piporna hos Stanwell, en uppgift som kräver erfarenhet, kunskap och ett säkert öga. Det enda hjälpmedel hon har till sitt förfogande är litet vatten, vilket används för att fukta piporna så att ådringen framträder tydligare. Søren berättar att den dam, som sedan lång tid tillbaka sköter detta, ska gå i pension om ett drygt halvår, men att man håller på att lära upp en efterträdare. Piporna sorteras i fem grupper och de allra bästa får beteckningen FF, felfri. I dag har man färgbeteckningar för de olika grupperna, men i framtiden kommer man istället att använda 1 5 stjärnor, en beteckning som också kommer att stämplas på piporna. Efter sorteringen är det dags för infärgning och polering. Den första infärgningen görs med en brunaktig bets som sedan poleras bort. Den är till för att framhäva ådringen. Normalt sett betsas en pipa därefter tre gånger. Poleringen är också ett arbete som sker helt och hållet för hand. Att polera en pipa på rätt sätt och tillräckligt snabbt kräver inte bara övning utan också fallenhet. Søren säger att man har problem med att rekrytera duktiga polerare. Det tar relativt lång tid att lära upp en polerare, sedan visar det sig kanske att personen i fråga inte har rätt handlag. Andra har kanske fallenheten för jobbet, men tycker det är för hårt och inte särskilt bra betalt. Det kan då ligga nära till hands att söka sig till något annat, om möjligheten yppar sig. Det är alltså en lång process att tillverka en pipa. Man ska notera att denna process är densamma, vare sig det gäller en billig pipa för ett fåtal hundralappar eller

4 en av de allra dyraste. Enda skillnaden ligger möjligen i slutskedet, då man kanske ägnar lite mer omsorg åt poleringen av en pipa i någon av toppsorteringarna. Hälften av piporna sandblästras Ett bevis på att Stanwell ställer mycket höga krav är att hela 50% av alla pipor sandblästras. Detta trots att man enbart använder briar av bästa kvalitet, och det är den högsta siffra jag hört i detta sammanhang. Som en gammal entusiast för sandblästrade pipor måste jag här med eftertryck deklarera: Sandblästrade pipor är inte andra klassens pipor! En pipa som går till sandblästring har visserligen små fel i ytan, så kallade sandspots, men dessa påverkar på intet sätt kvaliteten. Tvärtom måste en sandblästrad pipa ha en tät ådring, annars går den inte att blästra. Man kan alltså säga, att då man köper en sandblästrad pipa har man garanti för att roten är av bra kvalitet. Då det gäller sandblästring har man på Stanwell nyligen bytt medel och blästrar med glas istället för sand. Man tycker sig därigenom bättre få fram de små egenheterna i ådringen. Då man jämför en pipa blästrad på det gamla sättet med en som behandlats enligt den nya metoden, kan man konstatera att de små prickarna på exempelvis en pipa med fågelögon framträder tydligare. Samtidigt blir ytan något mattare, den ser mer levande ut. Att blästra en pipa tar ett fåtal minuter för en specialist. Stanwell har en man som behärskar detta till fulländning. Han fanns inte på plats då jag var där, och Søren berättar med ett leende att hans arbetstider är lite udda. Denne man är egentligen filosof och han sandblästrar pipor på de tider som passar honom, vilket vanligen är nattetid. Detta är dock inget problem, han gör vad som ska göras och han gör det på ett synnerligen skickligt sätt. Tilläggas kan att Stanwell också blästrar pipor åt ett flertal andra tillverkare. Metallutsmyckningar Stanwells pipor har ibland metallutsmyckningar i mässing eller silver, i vissa fall även i guld. Dessa utsmyckningar sätts fast med stor omsorg. Jag trodde att man fräste ett spår och sedan limmade dit ringen, men man nöjer sig inte med detta ringen fästs dessutom med stift. Dessa stift är nästan omöjliga att upptäcka sedan ringen putsats, men de garanterar att den inte så småningom trillar av. Sorteringar Stanwells pipor finns i en lång rad sorteringar. Endast 1 % av alla pipor bedöms vara bra nog för att hamna i någon av toppsorteringarna. Dessa är: Unique A och B. A är den allra högsta sorteringen och är mycket ljus till färgen medan B har en rödbrun nyans. Masterpiece En helsvart pipa. Det krävs en absolut felfri kloss för att göra en sådan pipa, minsta lilla felaktighet eller ojämnhet avslöjas skoningslöst då pipan poleras. Pipan betsas 10 gånger för att få sin djupa, svarta nyans. Alla pipor i denna serie numreras i löpande följd vid tillverkningen. Därefter kommer: Bambu 1 och 2. Som namnet anger en pipa med hals av bambu. Bambun gängas fast i piphuvudet med en genomborrad skruv. Sterling 1 och 2. Pipor med en 1 mm. tjock silverring som ligger infälld i träet så att övergången är helt jämn. Sedan följer en lång rad billigare sorteringar.

5 Betydande export Stanwell tillverkar cirka pipor om året och dessa exporteras till 48 länder. De största marknaderna är Danmark, Tyskland, USA och Schweiz, men länder som Ryssland och Kina är på stark frammarsch. Stanwell äger också varumärkena Georg Jensen och W.Ø. Larsen. Larsens pipor tillverkas dock inte på fabriken utan av olika pipmakare, men distributionen sker via Stanwell. Som tidigare nämnts är det lika många moment då man tillverkar en pipa, oavsett vad den sedan kommer att betinga för pris. För att hålla styr på kostnaderna för de billigaste piporna håller man på att projektera en fabrik i Polen, där dessa ska framställas. Nu ska inte denna fabrik bara göra Stanwells pipor, man räknar med att också tillverka pipor för en del andra pipfabriker som har precis samma problem. Fabriken beräknas vara klar om ett och ett halvt till två år. Søren har i sitt tidigare jobb som möbelsnickare samarbetat med polacker och har fullt förtroende för deras hantverksskicklighet, även om de, då det gäller piptillverkning, givetvis måste läras upp från grunden. En spännande framtid Det är många nyheter på gång hos Stanwell. Den nya årspipan håller på att tillverkas liksom årets julpipa. Man släpper också snart en riktigt spännande nyhet - en Blowfish. Den är formgiven av Tom Eltang och presenterades för första gången vid mässan i Dortmund nu i september och vann då ett designpris. Enligt mitt personliga tycke är detta en helt fantastisk pipa.

6 På 1950-talet inleddes ett samarbete med den tidens mest kände pipmakare, Sixten Ivarsson, som gjorde ett antal modeller för Stanwell. Enligt min mening var det ett mycket framsynt tänkande att se de danska pipmakarna som en resurs, inte som konkurrenter. Denna filosofi har man i alla år hållit fast vid, och en lång rad av de yppersta danska pipmakarna har ritat pipor för Stanwell. Nu riktar man även in sig på den yngre generationen av danska pipmakare. Detta samarbete inleds med Nanna Ivarsson, och det måste kännas extra roligt att det är sondottern till Sixten Ivarsson, han som var den allra förste, som får inleda detta. Nanna har ritat två modeller och jag kan lova att det blir vackra och spännande pipor. Jag såg prototyperna vid mitt besök men får inte publicera några bilder ännu, eftersom de inte släpps förrän nästa år. Men man vårdar också historien, och håller på att bygga upp ett museum i källaren. Där finns bland mycket annat den svarv som Poul Nielsen använde då han började göra pipor i Kyringe Jag känner mig upplivad efter mitt besök hos Stanwell. Där finns entusiasm och stolthet över det man producerar och en tro på framtiden. Man trampar inte i gamla hjulspår utan blickar framåt, men man sviker heller inte de gamla, goda traditionerna. Och kvaliteten sitter hela tiden i högsätet. Jan

7