En handbok om I N D I G O KERSTIN NEUMÜLLER DOUGLAS LUHANKO. Färgning & projekt

Transkript

1 I n d i g o

2 En handbok om DOUGLAS LUHANKO I N D I G O KERSTIN NEUMÜLLER Färgning & projekt

3 FÖRORD 7 VAD ÄR INDIGO? 11 Historik 12 Syntetisk indigo 13 Den vita kärnan 14 Från planta till pigment 16 ATT ODLA INDIGOVÄXTER 21 Indigofera 22 Färgpilört 24 Vejde 26 Hapa-zome 30 ATT FÄRGA MED INDIGO 35 Indigons olika kypar 36 Färga med torrt indigopigment 39 Förbered textilen 40 Färgningsmomentet 40 Krama ur materialet i ett separat kärl 43 Oxidera indigon 43 Upprepade doppningar 44 Nyanser 44 Skölja och tvätta 46 Att göra sig av med en färgkyp 46 Felsök 49 Varm färgning med färgpilört 68 Färsk färgpilört med isvatten 70 Färsk vejdekyp 74 Jästa kypar 77 Jäst kyp med vetekli 78 Indigo i kombination med andra färgämnen 80 Att färga bomull och ull med växtfärger 82 Betningsbad med alun 82 Gula färger med björklöv 83 Röda färger med krapp 84 Recept på järn och tannin 85 PROJEKT 89 Shibori 91 Honeycomb-shibori 93 Arashi shibori 97 Itajame shibori 99 Gradvisa färgövergångar 103 Sashiko 109 Moyō -sashi: ASA no HA, hampabladsmönstret 110 Hitome-sashi: kaki no hana, persimonblomsmönstret 112 Lappat och lagat 115 Lappa med förstygn 117 Laga med stoppningsteknik 118 Laga ett hål med invikta kanter 120 Lapptäcke 124 Ikat 129 Blåtryck 130 RECEPT 55 Om olyckan är framme 56 Gösta Sandbergs hydrosulfitkyp 59 Banankyp 62 Fruktoskyp 66 Materiallära 132 Växtfibrer 132 Animaliska fibrer 134 Ordlista 136

4 FÖRORD 6 7 Vi träffades en grå novemberdag när jag letade efter någon att färga indigo med och genom en slump klev in i butiken som Douglas driver. Det visade sig att han precis hade beställt ett startkit för naturlig indigofärgning. Sen dess har vi ägnat oss åt att tillsammans utforska indigons möjligheter och begränsningar. Douglas har vigt sitt yrkesliv åt jeans och denim och driver idag butiken Unionville på Södermalm i Stockholm och själv är jag herrskräddare med ett stort intresse för slöjd. Indigo har använts för att färga textilier blå i över år och har spelat en stor roll i olika kulturer och sammanhang, inte minst i vår egen tid. Kanske är indigo det färgämne som det har kretsat flest myter och rykten kring. Det har bland annat misstagits för att vara ett mineral, kallats för»djävulens färg«och idag är ett vanligt rykte att man måste använda urin för att få den blå färgen att fästa. Man kan även fråga sig varför just indigo och blått kom att bli synonym med arbetskläder. Efter att ha läst massor av recept och provat på att odla indigoväxter själva är vi väldigt glada över att ha samlat allt vi lärt oss i den här boken och vi hoppas att den kommer vara till hjälp för dig som vill färga med indigo. Vi vill visa att indigofärgning egentligen inte behöver vara mycket svårare än att baka scones en söndagsmorgon. Trevlig läsning! förord Douglas Luhanko och Kerstin Neumüller

5 8 9 Indigoväxter förekommer naturligt i de blåfärgade områdena.

6 R1-rubriken på ett uppslag med bild på ena sidan direkt efter världskartan, eller hur? VAD ÄR INDIGO? Bild på blått tyg? Finns t ex en mapp som heter Shibori Tyger Extra. Men den på s 122 i pdf:en skulle också vara fin att ha i början! Indigo är en färg och ett pigment som kan utvinnas ur växter eller framställas på kemisk väg. Otroligt nog finns det cirka 800 växtarter spridda över jorden som alla innehåller ett ämne som tillsammans med syre bildar indigo. Dock innehåller endast en handfull av dessa växter tillräckligt höga halter av ämnet för att de ska vara värda att odla för färgframställning. förord Kunskapen om att färga med indigo tycks ha dykt upp i flera olika områden i världen samtidigt under förhistorisk tid, trots det komplexa förarbete som krävs innan man vad är indigo? faktiskt kan färga. Vi ser det som ett tydligt exempel på hur människans nyfikenhet kan leda till liknande lösningar på olika platser helt oberoende av varandra, för att sedan spridas över hela världen. Ordet indigo härstammar från grekiskans indikon som blev till latinets indicum och ordagrant betyder»från Indien«. Större delen av indigon som används idag är syntetiskt framställd, men det finns också naturligt framställt pigment att få tag på och det är dessutom fullt möjligt att odla växter som innehåller indigo hemma. Detalj av japanskt lapptäcke tillverkat av flera lager indigofärgade tyger.

7 Historik Syntetisk indigo vad är indigo? Konsten att färga med indigo sträcker sig långt bak i tiden och färgen räknas som en av de äldsta växtfärgerna i textila sammanhang. Väldigt gamla indigofärgade textilier har påträffats i olika delar av världen och det äldsta fyndet är daterat till kring f.kr. från Huaca, Peru. I Europa hade man inte utvecklat någon teknik för att utvinna rent pigment ur vejdeblad, istället sparade och fraktade man indigo genom att krossa bladen och knåda dem till bollar som torkades. Länge trodde man därför att indigo (som kom från öst i form av blåa kakor) var ett mineral och det var inte förrän i slutet av 1200-talet när Marco Polo kom tillbaka från sin resa till Asien som myten om mineralen krossades. Kålväxten vejde var den dominerande källan till blå färger i Europa fram till 1400-talet, då Vasco da Gama lyckades möjliggöra handel med Indien via sjöfart. Nu kunde man börja importera indigopigment i större skala istället för den begränsade mängd som tidigare nått Europa via Sidenvägens handelskaravaner. Men indigon från öst fick inte ett varmt välkomnande överallt och i vissa regioner infördes till och med lagar som förbjöd användning av importerad indigo eftersom den hotade att slå ut den lokala vejdeproduktionen. Den nya indigon var både billigare och effektivare att färga med, men i en del områden kunde man straffas med döden om man bröt mot denna lag. Under 1600-talet fick importerad indigo namnet Djävulens färg av Ferdinand III av Ungern och det dröjde fram till 1737 innan användning av importerad indigo blev laglig i hela Europa Det går nästan inte att tala om indigo historiskt utan att nämna slaveri och mänskligt lidande. Under mitten av 1800-talet var indigo en mycket eftertraktad handelsvara och i takt med att industrialiseringen pågick för fullt i västvärlden ökade efterfrågan. Många landområden med bra förutsättningar för indigoodling var under denna tid koloniserade av Europeiska stormakter och plantageägarna insåg snabbt att det fanns pengar att tjäna. I Indien och Sydamerika bredde stora indigoplantager ut sig och priset betalades av lokalbefolkning och slavar som tvingades arbeta där. Efterfrågan växte så mycket att man i Indien prioriterade att odla indigo istället för andra grödor inklusive föda, vilket ledde till svält och elände. Det växande problemet bidrog till att man försökte komma på ett sätt att framställa syntetiska färgämnen med målsättningen att skapa färger som var både effektivare och billigare än de som växtriket erbjöd presenterade den tyske forskaren Adolf von Baeyer ett pigment med samma kemiska sammansättning som naturligt indigopigment. Resultatet var syntetisk indigo som har en högre indigohalt och som dessutom är lättare att färga med, eftersom dess egenskaper är mer konsekventa och därför passar industrins behov bättre än den naturliga indigon. Det dröjde inte länge innan den nya syntetiska indigon konkurrerade ut den naturliga, på samma sätt som den österländska indigon hade konkurrerat ut den europeiska ett par hundra år tidigare. Dilemmat med indigo är att den naturliga varianten inte kan odlas i den mängd som marknaden kräver idag och att syntetisk indigo har en mer negativ påverkan på miljön. Det forskas i ämnet och förhoppningsvis kommer det finnas mer miljövänliga alternativ för framställning och användande av syntetisk indigo i framtiden. vad är indigo?

8 Den vita kärnan vad är indigo? Jeans och denimtyg har alltid varit synonymt med indigo från guldruschen i västra USA fram till idag. Jeansen har gått från att vara arbetskläder till att senare bli förknippade med rebellisk ungdomskultur och är idag ett av de vanligaste plaggen i garderoben. Nästan all indigo som produceras i världen idag används till att färga denim, och man kan säga att jeansens ökade popularitet kring mitten av 1900-talet räddade indigon. Under den här tiden hade det dykt upp alternativa blå färger som var både billigare och mer hållfasta, men indigons unika egenskap att åldras och slitas uppskattades och ledde till att indigo förblev det blå i blåjeans. Jeansens popularitet beror förmodligen på en lyckad kombination av bomullens och indigons egenskaper. Bomull är värmande, slitstark och går att odla storskaligt medan indigo ger vacker färg och stärker materialet eftersom pigmentets molekyler fastnar i bomullsfibrerna. Dessa egenskaper vävs samman i denim, ett kypertvävt tyg med ofärgat inslag och varp som färgats med indigo. Garnet spinns innan det färgas och indigon når då inte hela vägen in till garnets mitt, vilket innebär att det får blå yta och vit kärna. Tyget vävs oftast så att inslaget löper under tre varptrådar och sen över en, vilket ger tyget en rätsida med övervägande indigofärg och en nästan ofärgad avigsida. Man sparade förmodligen både tid och pengar genom att bara färga varpen och eftersom tyget vävs så att indigotrådarna tar mest plats på rätsidan får tyget den mest slittåliga ytan vänd utåt. Med tiden skavs indigon bort, vilket skapar kontrast tack vare garnets vita kärna. Ett denimplagg kan läsas genom dess slitningar och på så vis får vi en inblick i vad personen som burit plagget har upplevt. Livet i jeansen lämnar sina spår, både hos dem som sökte lyckan med hacka och spade i Kalifornien vid mitten av 1800-talet och hos dagens småbarnsföräldrar som får hål på knäna vad är indigo? Ett par välanvända och omsorgsfullt lappade Wrangler-jeans från tidigt 60-tal.

9 vad är indigo? Från planta till pigment När man sätter sig in i indigofärgning kommer man snabbt i kontakt med ordet kyp. Det beskriver en process som kallas förkypning och det är den som skiljer indigo från andra växtfärger. Indigo är inte lösligt i vatten och måste först genomgå en så kallad reducering för att kunna användas som textilfärg, vilket innebär att man med hjälp av en alkalisk och syrefattig lösning temporärt ändrar pigmentets kemiska uppbyggnad till ett stadium kallat indigovitt, eller leuco-indigo. Indigon förändras då och molekylen blir mindre och nästintill färglös. När materialet man sedan färgar lyfts upp och kommer i kontakt med syre återbildas indigo molekylen. Den återfår sin blåa färg och blir även större igen, vilket innebär att den fastnar på och mellan fibrerna i materialet. Före färgning omvandlas växten från färsk grön planta till torkade blad eller indigopigment och det är dessa produkter som sen används för att starta ett färgbad. Det finns olika sätt att förädla den färska växten på och vi delar in dem i torrjäsning och blötjäsning: TORRJÄSNING är vanligt i Japan och Västafrika. I Japan kallas processen sukomo och går ut på att blad komposteras under noggrann uppsikt. I Västafrika krossas och knådas bladen till bollar som torkas. Anledningarna till att man gör detta är framförallt två. Den första är att man påbörjar en jäsprocess, vilket gör att torrjäst indigo lämpar sig bra till jästa färgkypar eftersom den innehåller en bakteriekultur som är gynnsam i en jäst kyp. Den andra anledningen är att de torkade bladen går att lagra, vilket är bra ur ett handelsperspektiv. BLÖTJÄSNING är vanligt i Indien och Sydamerika. Växterna placeras i stora kar som fylls med vatten och ganska snabbt påbörjas en nedbrytningsprocess där växterna släpper ifrån sig ett rödbrunt ämne som kallas indoxyl. Tiden kan variera mellan några timmar och några dagar beroende på klimat, årstid och temperatur. Därefter silas vattnet av till ett annat kar och syresätts genom häftig omrörning. När indoxylen kommer i kontakt med syre blir det till indigotin och vattnet blir tydligt blått. Man låter då indigotinet sjunka till botten och överflödigt vatten tappas ut. Kvar finns en blå massa av indigo som torkas för att därefter paketeras, förvaras och säljas. Beroende på var växten är odlad kan indigopulver framställt från Indigofera tinctoria innehålla procent ren indigo, och det kan också innehålla 5 15 procent indigorött och indigobrunt. Det sägs att det röda och bruna ger naturlig indigo vackrare nyanser än syntetisk, som endast innehåller blå pigment och är procent rent. Indoxyl, indikan, indigotin Indoxyl är ett färglöst ämne som finns i gröna indigoproducerande växter och som tillsammans med sockerarten glukos, som skapas i växten med hjälp av fotosyntesen, bildar indikan. Undantaget är vejde där en syra fyller glukosens roll. När bladen plockas från växten börjar indikanet brytas ner av enzymer, som finns naturligt i växten, och återgår då till indoxyl. Tillsätter man sen alkali och syre omvandlas indoxylen till indigotin, det vi kallar indigopigment. Detta är det blå pulvret som kan sparas och lagras för att färga med. För att reducera indigopigmentet före färgning tillsätts alkali och ett syrereducerande ämne, vilket omvandlar molekylen till indigovitt. En process som är nödvändig för att indigon ska fästa på textilmaterial. Vid kontakt med syre återskapas indigopigmentet och blir blått igen. vad är indigo?

10

11 ATT ODLA INDIGOVÄXTER 21 Oavsett om du odlar i kruka inomhus på fönsterbrädan, på balkongen, i växthus eller i trädgårdslandet, är det fullt möjligt att producera egna blåa nyanser från frö till färg. Vi har fått våra odlingstips av vår vän Kaili Maide som är trädgårdsmästare på Bergianska trädgården i Stockholm och har många års erfarenhet av att odla färgväxter. Tipsen är avsedda för växtzon 2 3, det vill säga Mellansverige, men eftersom Sverige är ett avlångt land med många olika odlingszoner är det bra att ha koll på temperaturen. I de nordliga delarna av landet kan växthus vara en förutsättning för att få god skörd och i Skåne och på Gotland kan odlingssäsongen börja tidigare på året. Oavsett var du odlar är det bra om växterna får så mycket sol som möjligt, eftersom ljuset stimulerar dem till att producera mer indigo. att odla indigoväxter Nyskördad vejde, Isatis Tinctoria.

12 att odla indigoväxter Indigofera [Indigofera Tinctoria, Indigofera Suffruticosa, Indigofera Australis] Indigofera tillhör familjen ärtväxter. De trivs bäst i subtropiska klimat och har historiskt sett använts till att färga blått med i flera olika kulturer. Gemensamt för alla indigoferaarter är att de innehåller indikan, men endast en handfull av dem innehåller tillräckligt hög koncentration för framställning av indigo i större skala. Indigoferasläktet är fleråriga växter som i vårt nordliga klimat trivs bäst planterade i kruka inomhus, i växthus eller på en inglasad balkong. Vill man prova odla på friland är upphöjda odlingsbäddar som upphöjda rabatter eller pallkragar att föredra. Av de tre indigoferaarter vi nämner här klarar sig I. Australis bäst utomhus. Indigofera fäller ner sina blad på natten och ser ut att sloka, men fäller upp dem igen när solen går upp. Det är lätt att tro att de håller på att torka ut och vill ha mer vatten på kvällen men vänta till morgonen så ser du att de mår prima! Fröna sås i såjord i februari. För att de ska gro bör de blötläggas i varmt vatten ett dygn före plantering. När de små plantorna har grott växer de ganska långsamt under de första månaderna Plantera om dem i blomjord i större krukor när de har växt till sig lite, vanligtvis ungefär 1 1 ½ månad efter sådd. Indigofera älskar ljus, så ge dem så mycket som möjligt redan under förkultiveringen. Plantorna kan nå upp till 1 ½ meter och kan behöva stöttas med stödpinne och snöre eller liknande. Under sommarmånaderna är det viktigt att vattna regelbundet. Växterna vill ha så mycket vatten att jorden aldrig blir helt genomtorr, men den bör heller inte vara genomblöt hela tiden. Tillför extra gödsel en gång i veckan. Flytande gödsel för gröna växter fungerar fint, följ rekommendationerna på flaskan. Indigoferaplantor som står i växthus eller inomhus löper stor risk att bli angripna av vita flygare och spinnkvalster. Har du andra krukväxter i närheten av indigoferan bör du se över dem eftersom ohyra av den här typen sprider sig snabbt mellan olika plantor. Spreja de angripna plantorna med grönsåpalösning (1 deciliter såpa + 5 liter vatten), vid kraftiga angrepp i flera omgångar med en veckas mellanrum. SKÖRD Indigohalten påstås vara högst just när de första blommorna dyker upp. Indigofera skördas på samma sätt som färgpilört (sidan 24), men ger i våra temperaturer oftast bara en skörd per år. Indigofera tål inte för svala temperaturer och frost, men kan övervintras i rumstemperatur över +20 grader med så bra ljusförhållanden som möjligt helst med extra belysning under vinterhalvåret. att odla indigoväxter

13 att odla indigoväxter Färgpilört [Persicaria Tinctoria] Färgpilört kallas även kinesisk eller japansk indigo och har tidigare gått under benämningen Polygonum Tinctorium. Växten tros ha exporterats från södra delarna av Kina till Japan någon gång runt 500 e.kr. och har sen dess varit den huvudsakliga indigoväxten i Japan. Färgpilört kan odlas norr om ekvatorn så länge den inte utsätts för frost. Under 1700-talet gjordes försök att odla växten i Europa eftersom den, precis som indigofera, innehåller mer indigopigment än vejde. Färgpilört förekommer i olika varianter med antingen rundade eller spetsiga blad och blommorna kan vara rosa eller vita. Färgpilört är lämplig att odla på friland, i upphöjda rabatter, pallkragar, urnor, krukor eller större balkonglådor. Plantorna förkultiveras inomhus eller i växthus 6 8 veckor innan risken för nattfrost är över. I Mellansverige är det första eller andra veckan i juni och förkultivering kan i så fall ske i april. Avhärda plantorna och täck med fiberduk under odlingens första tid för att ge växten en bra start. Vid plantering i krukor eller urnor är det bäst att använda bra planterings- eller blomjord. Om man planterar ut väx terna på friland bör jorden vara välbearbetad och gödslad med stallgödsel och granulerat hönsgödsel. Plantera med cm mellan rum. Vid goda förhållanden blir plantorna cirka en meter höga och förgrenade och då behövs en del plats. Plantorna kan förökas genom att man låter några skott stå i vatten och skjuta rötter ett par dagar. När de har en ordentlig tofs av rötter är det dags att plantera. Plantorna mår bra av att ha jorden runt sig täckt av gräsklipp som håller borta ogräs, behåller fukten i jorden, gödslar och ger bättre jordstruktur. Vattna rikligt under varma och torra perioder. Plantor som står i krukor och urnor kan behöva vatten varje dag. Färgpilörtplantor är väldigt dramatiska av sig och kan se slokiga ut om de blir för torra, men de repar sig fort om de får vatten i tid. Luckra upp jorden efter regn eller vattning på friland. SKÖRD Bästa tiden att skörda är när första blomställningen visar sig, då är indigohalten i topp. I Mellansverige sker det oftast under augusti. Klipp ner växterna till centimeters höjd, så skjuter plantorna snabbt ut nya skott. Gödsla och vattna efteråt, så blir det flera skördar under ett år. På hösten eller vid kallt väder kan plantorna skyddas med fiberduk. Färgpilört är väldigt frostkänslig och övervintrar inte, så när den kalla säsongen närmar sig kan man skörda det växtmaterial som finns kvar. Fröna kan sparas och användas till nästa års sådd. Färgpilört drabbas sällan av ohyra när den står på friland. I växthus kan däremot bladlöss och spinnkvalster vara ett problem. Spreja i så fall med grönsåpalösning (1 deciliter såpa + 5 liter vatten) i en blomspruta en gång i veckan vid lätta angrepp. Vid svårare angrepp kan du behöva spreja dem oftare. att odla indigoväxter

14 att odla indigoväxter Vejde [ Isatis Tinctoria ] I Sverige kan vejde påträffas i vilt tillstånd på kalkhaltiga strandängar. Precis som Indigofera Tinctoria innehåller vejde indigo, men koncentrationen av pigment är trettio gånger lägre. Arkeologiska fynd visar att vejde har odlats i Europa sen neolitisk tid, det vill säga runt år f.kr. Vejde lämpar sig fint för frilandsodling och kan sås direkt i marken under april maj. Vill man förkultivera går det bra redan i mars, men se till så att temperaturen inte överstiger 20 grader, gör den det blir växterna för långa och rangliga för att klara av utplantering senare. Det är viktigt att avhärda förkultiverade växter innan de planteras ut, genom att plantorna får stå på en skuggig plats utomhus dagtid under en vecka. Vejde ska planteras i välgödslad och bearbetad trädgårdsjord. Plantera i rader med cm mellanrum och sätt plantorna med cm mellanrum. Hur tätt du planterar beror på hur ofta du tänkt skörda; tänker du skörda intensivt kan du sätta plantorna tätare och vill du låta dem breda ut sig behöver de utrymme. Så gärna tätt och gallra när växterna har kommit upp Grundgödsla jorden med stallgödsel och granulerat hönsgödsel minst två veckor före sådd/utplantering. Om växterna känns svaga kan kompletterande gödsel behövas under sommarmånaderna, mylla då ner hönsgödsel mellan plantorna (läs på gödselförpackningen hur mycket som rekommenderas). Vejde älskar vatten och fukt och i högsommarvärme blir växten fin om man vattnar rikligt. Rensa ogräs och luckra upp jorden runt plantorna då och då. Små vejdeplantor angrips ofta av jordloppor som vid mindre angrepp bara gör små hål i bladen, men som i värsta fall kan äta upp hela plantor. För att motverka det kan man hålla sådder och små plantor fuktiga och strö lite träaska över plantorna. Vejde går att odla i kruka, men ofta blir plantorna svagare än på friland och drabbas lätt av insektsangrepp, till exempel bladlöss. SKÖRD Det sägs att indigohalten är högst när första bladen får gula kanter eller gulnar, oftast i slutet av juli och början av augusti. Det bästa är om man inte plockar bort alla blad på en gång utan lämnar kvar unga blad i mitten av bladrosetten, så plantorna kan återhämta sig och ge flera skördar. När du har skördat bör du ge växterna lite kompletterande gödning och en extra vattning. En etablerad vejdeplanta klarar minusgrader och vinter, men indigohalten minskar drastiskt ju kallare det blir. Nästa år när solen lockar fram nya blad ökar indigohalten och du kan färga igen. Vejde är en så kallad tvåårig växt. Första året består den av en bladrosett på marken och under andra året skjuter den upp en blomstängel med gula blommor. Plocka gärna egna frön till nästa odlingsår, men klipp ner de flesta fröställningarna. Vejde frösår sig och sprider sig snabbt över stora ytor om den får chansen! att odla indigoväxter

15 Spetsbladig färgpilört med vita blommor.

16 HAPA-ZOME Det finns ett väldigt enkelt sätt att ta reda på om färska blad innehåller indigo. Hapa-zome är en japansk term som betyder lövfärgning och tekniken går ut på att man pressar ett blad mellan två tygbitar och på så vis skapar ett avtryck. De flesta växter kan användas, men arter som innehåller indigo lämpar sig särskilt bra eftersom pigmentet i växten är i sitt färglösa förstadium och inte oxiderar och blir blått innan det befinner sig i tyget. Inte nog med att det går väldigt snabbt att färga på det här sättet, det är också helt miljövänligt. att odla indigoväxter Du behöver färska blad av indigoväxt hammare tygbitar av naturfiber Placera bladet mellan tygbitarna och slå på det med en hammare. Avtrycket ser till en början ut som ett grönt blad, men efter att ha luftats 1 timme kan du skölja tyget med lite varmvatten och diskmedel. Då börjar det gröna klorofyllet brytas ner och om bladet innehåller indigo kommer ett blått 30 avtryck att framträda. På vissa tyger kan det vara svårt att få ur den gröna färgen. Låt då tygbiten ligga framme i starkt dagsljus så sköter solen jobbet.

17 att odla indigoväxter att odla indigoväxter

18 ATT FÄRGA MED INDIGO 35 Att färga med indigo har många likheter med att baka bröd. En jäst kyp är beroende av en bakteriekultur för att mogna och är på så sätt väldigt lik en surdeg, samtidigt som recept som innehåller syrereducerande medel har likheter med sconesrecept de går fort att röra ihop och ger ett snabbt resultat. Alla indigorecept fyller egentligen samma syfte, att försätta indigon i ett stadium där den kan fästa på en textil fiber. Detta kallas förkypning och kan åstadkommas på olika sätt. För att förkypning ska bli möjlig behövs två grundläggande huvudfaktorer: Ett ph-värde mellan 7 och 10 och något som reducerar syremängden i färgbadet. att färga med indigo

19 att färga med indigo Indigons olika kypar Det finns kypar för hemmabruk som liknar de som används på industriell nivå. De är anpassade för att ge snabbt och effektivt resultat och man kan även utöka färgmängden i badet efter behov. Baksidan av myntet är att man använder starka kemikalier som natronlut och natriumhydrosulfit för att reducera indigon, ämnen som är skadliga för både människor och miljö om de hanteras på fel sätt. Före 1500-talet och upptäckten av att metallsalter kunde användas för att reducera indigo gjordes alla kypar på naturlig väg. De två grundförutsättningarna högt ph-värde och en syrefattig miljö är möjliga att skapa på andra sätt än att tillsätta starka kemikalier, till exempel kan man använda sig av släckt kalk för att höja ph-värdet och socker för att reducera syre. Man kan använda fruktsocker, vilket ger en snabbreducerad kyp, eller strösocker för att starta en jäst kyp. Oavsett vilket så är en kyp baserad på socker mindre skadlig för miljön än de som innehåller natriumhydrosulfit. I Cajsa Wargs bok Hjelpreda för fruentimber från 1700-talet finns ett recept på en indigokyp med bara två ingredienser; indigo och urin. Urinet placeras på en varm plats och när det börjar jäsa minskar syrehalten och ammoniak bildas, vilket skapar en alkalisk miljö. I Japan är det vanligt att man förbereder blad av färgpilört genom att delvis kompostera dem. Resultatet kallas sukomo och innehåller en bakteriekultur som är gynnsam för jäsning. Detta gör att kypar med sukomo går relativt fort att starta upp när det väl är dags att färga, till skillnad från färgbad som jäses med indigo i pigmentform som kräver längre tid för att utveckla en gynnsam bakteriekultur. Idag vet vi exakt vad som händer med indigon från planta till pigment, men den kunskapen är förhållandevis ung sett till indigons historia. Det är intressant att tänka på dem som färgade med indigo i en tid före termometrar, indikatorpapper och moderna kemikalier. De fick helt och hållet förlita sig på sina sinnen, framför allt syn, doft och smak, för att avgöra när färgbadet var redo. Vad är ph? Kanske minns du hur din lärare gick igenom vad ph-värde är på kemilektionen? Och kanske hade du precis som vi svårt att förstå när du skulle få användning av informationen du fick av att slicka på ett lackmuspapper, för att konstatera att ditt ph-värde låg på en helt normal nivå. Nu har den dagen kommit! Vi tänkte skriva några rader om just ph-värde för att friska upp minnet och för att det ska bli lättare att förstå kemin bakom indigofärgning. ph är ett mått på surhet, det vill säga ett mått på koncentrationen av vätejoner (H+) i en lösning. Lösningar med låga ph-värden är sura och kallas för syror och de med högt phvärde kallas basiska. Lösningar som har ph 7 vid 25 grader Celsius är neutrala. Den enklaste metoden för att mäta ph-värdet är att använda så kallat ph-indikatorpapper små pappersremsor som behandlats med en kemisk förening som visar olika färg vid olika ph-värden. Resultatet visas så fort pappret kommer i kontakt med vätska och därefter jämför man färgen med en medföljande skala för att på så vis se ph-värdet. Tänk på att skaffa indikatorpapper som går från 0 till 14 så du lätt kan avgöra att du har rätt ph-värde i färgbadet. att färga med indigo

20 39 Färga med torrt indigopigment Våra recept fungerar för både syntetisk och naturligt framställd indigo, men kypen kan bete sig lite olika beroende på indigons kvalitét. Ett naturligt framställt indigopigment innehåller oundvikligen en varierande mängd restämnen från framställningsprocessen, till exempel slam från växtsediment. En färdig kyp kan därför innehålla en hel del grums och slagg och det finns alltså ingen anledning att oroa sig om kypen inte blir helt klargrön och genomskinlig som vissa recept beskriver. DEGA INDIGON Torrt indigopigment kan vara svårt att röra ner i vätska. Det lägger sig gärna på ytan och vill inte sjunka, ungefär som kakao i mjölk. För att pigmentet ska bli lättare att lösa upp rekommenderas»degning«i recepten. Det går till så att indigon blandas med en liten skvätt t-röd eller varmvatten i en mindre behållare så det bildas en pasta. Rör om med en sked samtidigt som du använder skedens baksida till att pressa pastan för att lösa upp eventuella kornigheter och klumpar. STAMKYP Man kan tillreda en kyp genom att blanda alla ingredienser i samma kärl direkt, men ofta är det smidigare att blanda ut indigopigmentet i en liten mängd vatten till en så kallad stamkyp på cirka 5 deciliter. Sedan löses stamkypen i det som kallas ett blankt bad bestående av vatten preparerat med kemikalier som kontrollerar syremängden och ph-värdet. Syftet är att det är lättare att se till att förkypningen sker när du blandar den i en liten mängd vatten. En annan fördel med en stamkyp är att den är smidig att spara till ett senare tillfälle om inte hela mängden går åt. En stamkyp kan sparas länge men det är viktigt att tänka på att det ska vara så lite luft som möjligt i burken. Ett sätt är att fylla upp den med glaskulor tills kyp och kulor fyller burken. Skruva på ett lock och spara i rumstemperatur till nästa färgning. VATTENBAD Ett vattenbad är ofta den bästa metoden för att hålla en stamkyp varm. Ställ ner burken i en större behållare som fylls med varmvatten och fyll på med nytt varmvatten att färga med indigo Torrt indigopigment i kakform.

21 med jämna mellanrum. Du kan också värma upp en större kyp genom att sänka ner flaskor fyllda med varmvatten i den. att färga med indigo Förbered textilen För en jämn färgton kan du blötlägga materialet före färgning. Vattnet i textilen kommer då hjälpa indigon att sprida sig jämnt i fibern. Men du vill inte tillföra för mycket syresatt vatten till kypen, så det är bra om du kramar ur överflödigt blötläggningsvatten ur materialet innan du doppar det i färgbadet. Om du istället doppar ner det som ska färgas utan att blöta det först blir resultatet mer ojämnt, eftersom luftfickor skapas i vecken och mellan fibrerna vilket å andra sidan kan bilda vackra mönster. Tekniken är effektfull när man färgar garn, eftersom garn ofta drar på sig mer färg på utsidan än i trådens kärna. Ska du färga ett tyg som inte har tvättats tidigare rekommenderar vi att du gör det först. Under vissa vävprocesser tillsätts nämligen klister och andra ämnen för att vävningen ska gå lättare, något som kan göra det svårare för färgen att fästa på fibrerna. 40 Färgningsmomentet Se till att det tyg du färgar är så rakt och utvecklat som möjligt när det förs ner i färgbadet för att undvika att syre följer med och påverkar indigon i badet. Färgar du ett plagg, till exempel ett par byxor, håller du dem med öppningen uppåt så luften kan passera ut så smidigt som möjligt. Färgar du garn kan du först knöla ihop det till en liten boll i handen innan du för ner det i färgbadet för att sen låta bollen veckla ut sig under ytan. Både För att pigmentet lättare ska lösas upp degas indigon.

22 tyg och garn får ett jämnare resultat om man kramar det i badet medan det färgas, men var försiktig så du inte rör ner syre i badet. När färgtiden är ute lyfter du upp materialet ur badet och även nu gäller det att röra ner så lite syre som möjligt. Ett knep är att krama materialet när bara en del av det är ovanför ytan, på så vis leds färgen ner i kypen igen utan plask. 43 Krama ur materialet i ett separat kärl När man lyfter upp textil ur ett färgbad är den naturliga reflexen att hålla det över kärlet för att låta överflödig färg rinna ner i badet. Det är inte lämpligt att göra så när man färgar med indigo, eftersom färgen som rinner ner i kypen tar med sig syre som förstör badet. Använd därför ett separat kärl som placeras bredvid färgbadet och vrid ur textilen i det. Den uppsamlade kypen kan sen tillföras till färgbadet igen i samband med att du skärper badet genom att tillföra mer alkali och reduceringsmedel. På så vis försäkrar du dig om att du inte slösar med indigopigment. att färga med indigo Oxidera indigon När textilen lyfts upp ur badet har den en gröngul färg och i och med att den kommer i kontakt med syret i luften framträder den blå färgen i en process som kallas oxidation. Se till att luften kommer åt överallt, garnhärvor kan du skaka och tyger bör inte hängas för tätt. Efter ungefär 15 minuter är oxidationen klar! Det går bra att vänta ytterligare innan påföljande doppning eller sköljning och tvättning, men materialet bör inte torka utan att sköljas först eftersom kypen är frätande. Kypen kramas ut i ett separat kärl innan tyget hängs upp och får oxidera.

23 att färga med indigo Upprepade doppningar För att den blå färgen ska fästa bra och för att bygga upp mörka nyanser behöver textilen doppas i färgbadet upprepade gånger. Processen kan liknas vid att stöpa ljus: Materialet doppas i färgbadet med perioder av vila däremellan. När det gäller ljusstöpning behöver stearinet stelna mellan doppningarna, i indigons fall behöver färgmolekylerna tid att oxidera ordentligt. Det finns inga regler för hur många doppningar man ska göra, men en god riktlinje är att starta med ett minimum av fyra. Sen kan färgen byggas upp till önskad nyans, beroende på hur mörkt resultat man vill ha. Den första doppningen kan vara upp till 15 minuter och de efterkommande bör inte vara mer än 5 minuter, om inget annat anges i receptet. Det beror på att det lager indigo som byggts upp i textilien börjar lösas upp när det sänks ner i det syrefattiga färgbadet igen. Är efterkommande doppningar längre börjar färgen lösas upp istället för att byggas på och färgen på tyget blir inte mörkare än efter första doppningen. 44 Nyanser Tänk på att blöta textiliers nyans uppfattas som mörkare än när de har torkat. Materialet kommer även ha en överflödig mängd indigo som inte fästs och därmed sköljs bort i tvättning och sköljning. Om du börjar känna dig nöjd kan du med fördel doppa materialet några gånger till för att undvika besvikelse när det slutgiltiga resultatet blir ljusare än du trott. Tygprover färgade i naturlig indigo doppade 5, 10, 15 och 20 gånger.

24 att färga med indigo Skölja och tvätta Allt färgat material bör sköljas och tvättas ordentligt efter färgning, oavsett vilken kyp man har använt. En bra tumregel är att alltid skölja materialet åtta gånger, med lite ättika eller vinäger i sista sköljvattnet. Syran återställer tygets ph-balans efter det basiska färgbadet. Om det färgade materialet får torka utan ordentlig sköljning finns en risk att det blir strävt och skört och det kan även vara irriterande för huden. Man kan tvätta textilen utan tvättmedel i maskin som sista behandling, men tänk på att bara köra indigofärgat i den maskinen för att undvika att andra textilier blir blåa. Efter ordentlig sköljning är det fritt fram att använda textilierna, ingen annan fixering behövs. Indigo torrfäller, så rid inte barbacka på en vit häst i din nya blåbyxa! Vill du öka färgäktheten och gnidhärdigheten kan du göra en så kallad tvålning genom att materialet hettas upp i gradigt vatten under en timme. Med ull ska man vara noga med att inte röra om så mycket under tvålningen och att låta materialet ligga i kärlet under hela uppvärmningsprocessen, samt att låta materialet ligga kvar medan badet svalnar. På så vis minskar risken att ullen börjar filta sig Ett annat sätt att utnyttja kypen maximalt efter färgning är att ha ett tyg som man alltid sänker ner i färgbadet när man har färgat klart och låta det suga upp överblivet pigment. Tyget kommer förmodligen vara ljust och ojämnt till en början, men med tiden kommer även det att få en fin blå nyans. Att färga med indigo är tyvärr inte helt smärtfritt för miljön. Oavsett om man använder sig av kemikalier eller kalk för att höja ph-värdet kommer badet behöva hanteras på rätt sätt efter avslutad färgning. Kypar som innehåller natronlut eller natriumhydrosulfit klassas som farligt avfall och ska lämnas till en miljöstation. Häll vätskan i en dunk som går att försluta och var noga med att märka dunken med vad den innehåller. På så vis minskar risken för olyckor och arbetet på miljöstationen underlättas. Det är viktigt att inte använda en dunk som kan misstas för att innehålla något ätbart eller drickbart. Kypar som innehåller kalk och andra naturliga ingredienser går bra att spola ner i avloppet. Har kypen ph-värde över 7 efter avslutad färgning ska den spolas ner med riklig mängd vatten så den frätande vätskan späds ut ordentligt. Vätskor med ovanligt högt eller lågt ph-värde kan orsaka korrosionsskador på vattenledningar, varmvattenberedare, hydroforer och liknande. Det går att tillsätta ättika i badet innan det hälls ut, för att på så vis sänka ph-värdet. att färga med indigo Att göra sig av med en färgkyp När du har färgat klart finns ofta indigo kvar i färgbadet. Vill du spara på miljön, ditt pigmentförråd och din plånbok går det bra att spara badet några dagar genom att lägga plastfolie över kypens yta så onödigt syre inte tränger ner. Oftast behöver man bara skärpa badet för att kunna fortsätta färga genom att justera ph-värdet, värma upp kypen till +50 grader och reducera syret igen.

25 Felsök att färga med indigo Även om man har mätt upp ingredienserna noga och i lugn och ro har tillrett sitt färgbad, kan det hända att kypen inte beter sig riktigt som man önskar. Men ta det lugnt, det har hänt oss alla! Historiskt sett finns det flera exempel på hur man skyllde på övernaturliga krafter vid misslyckad färgning. Till exempel kunde en stackars höna ha gått för nära färgbadet och stulit magin bakom den blå färgen och i Japan finns en lång tradition att tillbe en särskild indigogud för att försäkra sig om att färgen ska uppträda som det är tänkt. Dessa exempel gäller främst färgbad med aktiva jäsprocesser som förlitar sig på bakteriekultur för att badet ska bli redo för färgning. Med dagens kemiska ämnen och redskap är det lättare att få koll på hur ens kyp mår. I början kan det verka svårt, men ju mer tid man spenderar med indigofärgning desto lättare blir det att läsa av färgbadet. Här följer ett antal tips baserade på våra erfarenheter: att färga med indigo DEN ULTIMATA KYPEN En ultimat reducerad indigokyp är klar och utan grums, om det inte gäller en jäst kyp som bör vara ogenomskinlig. En kyp bör inte vara mörkt blå, men kan ha färgerna rött, gult, blågrönt och grönt beroende på vilken reduceringsprocess som har använts. Om kypen är blå betyder det att merparten av indigon inte är reducerad och alltså inte kommer kunna fästa på en fiber. Ett bra knep är att sänka ner en sked precis under ytan för att lättare se vilken färg badet egentligen har. ATT SKÄRPA BADET Tyg som färgas i en kyp med oreducerad indigo kan se väldigt blått ut när färgningen är klar, men under sköljningen eller vid första tvätten lossnar färgen. Ett sätt att kontrollera om indigon är i reduktion är att sänka ner en vit tygbit i badet 5 10 minuter. Om lappen är grön/gulaktig när man tar upp den ur badet och sakta ändrar färg till blått är badet En kyp gjord på färsk indigofera före reduktion.

26 att färga med indigo välmående. Om lappen är helt eller delvis blå direkt när den tas upp betyder det att en stor del av indigon i badet befinner sig i olöst form och behöver reduceras igen, en process som kallas»att skärpa badet«. När man skärper badet börjar man med att kontrollera badets ph-värde. Under färgningsprocessen är det vanligt att phvärdet sjunker i takt med att syre rörs ner och därför kan mer alkaliskt ämne behöva tillsättas. När det är gjort bör badet värmas upp till 50 grader och därefter tillsätts mer reduceringsämne. Om inget händer när man har gjort detta kan man lägga på ett lock och låta badet stå varmt en timme eller två. Använder man natriumhydrosulfit för att reducera syret är det bra att tänka på att denna kemikalie är en färskvara. Gammal natriumhydrosulfit som kommit i kontakt med för mycket syre får en sämre verkan, var därför noga med att försluta burken direkt när du har mätt upp den mängd du behöver. Ett sätt att avgöra om natriumhydrosulfiten är i bra skick eller inte är att FÖRSIKTIGT dofta på den. Den ska ha en distinkt lukt, men var noga med att inte andas in pulvret och att inte få det i ögonen! Jästa kypar skärps genom att mer organiskt material tillförs så att jäsprocessen kan fortsätta. PIGMENTETS KVALITET Att arbeta med naturlig indigo kan vara lite lömskt. När den framställs innehåller pigmentet en hel del annat än ren indigo, och det gör att naturlig indigo inte är lika stark som syntetisk indigo. Indigopigment är en vara som är lätt att späda ut utan att det märks, och det finns många historiska belägg för att det har hänt, men det är svårt att veta hur vanligt det är idag. Tyvärr är det svårt att se om pigmentet är bra eller inte innan man börjar färga ett tyg innan man färgar det. Oavsett om det gäller ett nytt tyg som kommer direkt från vävstolen eller ett gammalt tyg som du köpt på loppis kan det nämligen innehålla olika orenheter som klister, fett och smuts. Tyg kan också ha surt ph-värde, vilket kan påverka vid färgningen. Även detta motverkas genom tvätt. OFRIVILLIGT RESERVAGE Materialet som du har färgat kan ha legat vikt i badet och på så vis bildat ett ofrivilligt reservage. För att undvika det är det bra att skölja materialet innan det doppas och att sen arbeta med det under ytan, knåda och vänd det så färgen kommer åt överallt. Tänk på att inte plaska i badet för att undvika att röra ner syre. SYNTETISKA FIBRER Ytterligare en orsak till flammiga färgresultat kan vara att tyget eller garnet som färgats innehåller syntetiska fibrer som inte har samma förmåga att ta upp indigofärg. Många nyproducerade tyger och kläder innehåller till exempel några procent lycra eller akryl, som vid färgning kommer framstå som ljusare partier. SKÖLJNING Efter färgningen är det viktigt att skölja materialet noga och många gånger för att avlägsna reduceringsmedlet. Slarv med sköljningen kan resultera i att materialet bleknar. Skölj ordentligt och tvätta sen i maskin för att vara på den säkra sidan. att färga med indigo OJÄMNT OCH FLAMMIGT Om du upplever att det textila materialet du färgar får ett ojämnt eller flammigt resultat kan det finnas olika orsaker. Det är bra att ta för vana att alltid tvätta

27 att färga med indigo att färga med indigo

28 RECEPT 55 I det här kapitlet finns recept på åtta olika indigokypar. Vissa är klara på bara en timme medan andra kan ta flera veckor att förbereda. Vissa recept är mer skonsamma för miljön än andra. En del recept beskriver hur du använder färska växter medan andra istället utgår från pigmentet. Här finns recept som lämpar sig bra att arbeta med i en liten lägenhet och andra som lämpar sig bäst utomhus under varma sommarveckor. Kypens utseende och beteende kan variera från gång till gång. Oavsett hur noga du är kan det vara svårt att känna att du någonsin kommer förstå dig på processen helt och hållet. Ett stort mått nyfikenhet och viljan att prova sig fram är de viktigaste faktorerna bakom detta kapitel och vi vill också uppmuntra till att experimentera med mängder, tider och temperaturer. Är det första gången du färgar med indigo rekommenderar vi att du läser kapitlet Att färga med indigo innan du börjar, och ta även en titt på Om olyckan är framme på nästa uppslag så är du väl förberedd. Sen är det bara att ta fram färggrytan, kavla upp ärmarna och sätta igång! Recept Reservagefärgning med klädnypor.

29 om olyckan är framme om olyckan är framme Några av kemikalierna som används i våra recept är hälsofarliga och god ventilation, handskar, andningsmask och skyddsglasögon är ett måste när du hanterar dem. Följande ämnen bör förvaras inlåsta och oåtkomliga för barn. SLÄCKT KALK är högt basiskt och därmed frätande. Kan irritera huden, ge allvarliga ögonskador och orsaka irritation i luftvägarna. Vid kontakt med ögonen: Skölj försiktigt med vatten flera minuter. Ta ur eventuella kontaktlinser om det går lätt. Fortsätt skölja. Vid hudkontakt: Tvätta med mycket tvål och vatten. Vid inandning av damm: Flytta personen till frisk luft och se till att andningen underlättas. Vid förtäring: Framkalla inte kräkning. Skölj genast munnen och drick sen lite vatten. NATRIUMHYDROSULFIT är självupphettande och kan börja brinna om det får för mycket kontakt med syre. Detta gäller främst stora lagringsvolymer, men återslut alltid burken väl för att vara på den säkra sidan. Natriumhydrosulfit kan orsaka frätskador vid kontakt med huden, ge allvarliga ögonskador och orsaka irritation och frätskador i luftvägarna. Vid kontakt med ögonen: Spola omedelbart med vatten minst 15 minuter och håll ögonlocken brett isär. Ta ur eventuella kontaktlinser så fort som möjligt och fortsätt skölja. Uppsök genast sjukhus. Vid hudkontakt: Tvätta genast med mycket tvål och vatten. Vid inandning: Flytta personen till frisk luft och se till att andningen underlättas. Vid förtäring: Framkalla inte kräkning. Skölj omedelbart munnen och drick sen vatten. Uppsök genast sjukhus NATRONLUT är högt basiskt och därmed frätande. Kan irritera huden, ge allvarliga ögonskador och orsaka irritation i luftvägarna. Vid kontakt med ögonen: Skölj försiktigt med vatten flera minuter och håll ögonlocken vidöppna. Ta ur eventuella kontaktlinser om det går lätt. Fortsätt skölja. Uppsök sjukhus eller ögonläkare. Vid hudkontakt: Tvätta med mycket tvål och vatten. Vid inandning: Flytta personen till frisk luft och se till att andningen underlättas. Vid andningsproblem uppsök genast sjukhus. Vid förtäring: Framkalla inte kräkning. Skölj omedelbart ur munnen och drick ett par glas vatten eller mjölk. Uppsök genast sjukhus. AMMONIAK Koncentrerade lösningar av ammoniak är starkt frätande. Ammoniakgas är kraftigt irriterande på ögon och slemhinnor och vid inandning av ammoniakgas i hög koncentration finns risk för andningsbesvär och lungskador. Vid kontakt med ögonen: Skölj försiktigt med vatten flera minuter och håll ögonlocken vidöppna. Ta ur eventuella kontaktlinser om det går lätt. Fortsätt skölja. Uppsök sjukhus eller ögonläkare. Vid hudkontakt: Tvätta med mycket tvål och vatten. Vid inandning av ammoniak i hög koncentration: Flytta personen till frisk luft och se till att andningen underlättas. Vid andningsproblem uppsök genast sjukhus. Vid förtäring: Framkalla inte kräkning. Skölj omedelbart ur munnen och ge lite dryck, uppsök genast sjukhus. om olyckan är framme

30 GÖSTA SANDBERGS HYDROSULFITKYP Det här receptet är hämtat ut Gösta Sandbergs bok Indigo en bok om blå textilier som kom ut 1986 och snabbt blev ett standardverk i svenska färgningskretsar. Det är uppdelat i två moment, först förbereds en stamkyp som sen kan användas till två olika sorters färgbad ett för cellulosafibrer och ett för animaliska fibrer. Receptet är skrivet med syntetisk indigo i åtanke. Om du färgar med naturlig indigo kan du öka mängden tillsatt stamkyp till det blanka badet för att kompensera att färginnehållet i naturligt indigopulver är lägre än i syntetiskt. Natriumhydrosulfit är svår att få tag på idag, men kan bytas ut mot remol. Tidsåtgång STAMKYP ½ timme Redskap burk med lock som Väg upp indigon och dega den med t-sprit. Tillsätt vattnet och rör om. Mät upp och tillsätt natronlut. Tänk på recept rymmer minst 5 dl att använda munskydd, handskar och sked skyddsglasögon. mätglas med milli- Väg och strö i natriumhydrosulfit. litermarkering Natriumhydrosulfiten reducerar våg syremängden i kypen och därför är det termometer viktigt att röra om lugnt och försiktigt, så munskydd syre inte rörs ner i onödan. plasthandskar Sätt på locket och ställ burken i ett skyddsglasögon vattenbad som håller grader. Låt Ingredienser stå minuter. Det är bra att röra om 10 g indigo försiktigt en eller två gånger under tiden. 165 ml vatten, Stamkypens färg kommer sakta ändras 50 grader varmt från mörkblå till brunaktig med gulgröna 16 ml natronlut kanter. 10 g natriumhydrosulfit/remol en skvätt t-sprit Färgbad för cellulosafiber redo för användning.

31 Tidsåtgång FÄRGBAD FÖR ULL OCH SILKE Tidsåtgång FÄRGBAD FÖR 20 minuter Häll upp 10 liter vatten i färgkärlet. 20 minuter CELLULOSAFIBER Redskap Lös upp gelatinet i 1 dl varmt vatten. Rör om Redskap Häll upp 10 liter vatten i färgkärlet. färgkärl som rym- ordentligt och se till så allt gelatin löses färgkärl som rym- Lös upp gelatinet i 1 dl varmt vatten. Rör om mer minst 15 liter upp, annars kan det fastna på tyget och mer minst 15 liter ordentligt och se till så allt gelatin löses sked bilda fläckar. Häll gelatinlösningen sked upp, annars kan det fastna på tyget och mätglas med milli- i färgkärlet. mätglas med milli- bilda fläckar. Häll gelatinlösningen litermarkering Väg saltet och häll i, rör om. litermarkering i färgkärlet. våg Mät upp ammoniak och tillsätt den. våg Väg saltet och häll i, rör om. termometer Väg natriumhydrosulfiten och häll i den termometer Mät upp natronlut och tillsätt den. Ingredienser genom att strö den över badets yta. Rör om Ingredienser Väg natriumhydrosulfiten och häll i den 10 liter vatten, försiktigt. 10 liter vatten, genom att strö den över badets yta. Rör om 50 grader varmt Mät upp önskad mängd stamkyp och tillsätt grader försiktigt. 2 gelatinblad + 1 dl den. Rör om försiktigt. varmt Mät upp önskad mängd stamkyp och tillsätt recept varmt vatten 200 g salt 30 ml ammoniak 5 g natriumhydrosulfit/remol stamkyp beroende på önskat resultat Nu är badet redo för färgning. Håll det på 50 grader under hela färgningen. För proteinfibrer rekommenderas en sammanlagd färgningstid på max 30 minuter för att undvika att fibern blir torr och skör. Den första doppningen kan göras i upp till 10 minuter, doppningarna därefter bör vara 1 2 minuter långa gelatinblad + 1 dl varmt vatten 200 g salt 2 ml 25-procentig natronlut 2 3 g natriumhydrosulfit stamkyp bero- den. Rör om försiktigt. Vänta några minuter tills färgbadet är redo. Badet bör hålla grader under hela färgningen. Den första doppningen kan göras i upp till 10 minuter, doppningarna därefter bör vara 1 2 minuter långa. recept 10 ml för ljusa ende på önskat nyanser resultat 50 ml för mellanblå 10 ml för ljusa nyanser nyanser 250 ml för mörka 50 ml för mellanblå nyanser nyanser 250 ml för mörka nyanser

32 recept BANANKYP Vem har inte gamla bruna bananer hemma? I det här receptet kan du omsätta ditt dåliga samvete för att bananerna inte blev uppätna (den här gången heller) till blå färg istället. Du behöver bara fixa ytterligare två ingredienser: indigo och kalk. Tekniken har utvecklats av Michel Garcia som driver Plantes et couleurs i Frankrike, som bland annat producerar textilfärg med organiska pigment som bas. Michel reste runt i Nordafrika på 50-talet och samlade information som han senare hade som grund när han experimenterade fram sitt recept. Resultatet blev ett smidigt tillvägagångssätt baserat på lättillgängliga ingredienser, vilket gör denna kyp perfekt för förstagångsfärgaren. Tidsåtgång minuter Redskap färgkärl som rymmer minst 15 liter kastrull att koka bananerna i gaffel att mosa bananerna med trådsil eller silduk liten skål och sked att dega indigon med Mosa bananerna med gaffeln i en kastrull. Tillsätt 2 liter vatten och koka några minuter. Under tiden kan du passa på att dega indigon med en skvätt varmt vatten. Sila bort fruktdelarna från banankoket och häll vätskan i färggrytan. Tillsätt resten av vattnet så den totala mängden blir cirka 10 liter. Spara fruktdelarna, de kan vara bra att ha om du vill starta om färgbadet senare. Tillsätt först indigo och sen kalk i badet. Rör om försiktigt 3 4 gånger med några minuters mellanrum. Små bubblor och en Ingredienser 650 g bananer utan skal (5 6 bananer) 10 liter vatten 30 g indigo 20 g släckt kalk Badet bör nu vara redo för färgning. Doppningstiderna som rekommenderas här är ovanligt långa: minuter för cellulosafibrer och upp till 1 timme för proteinfibrer. I botten på kypen kan det samlas ett sediment som består av fruktdelar, kalk och indigo som inte förkypats. Om ditt mål med färgningen är att få ett jämnt resultat utan fläckar ska du vara försiktig och inte röra upp detta från botten av badet. Ett knep kan vara att lägga tyget som ska färgas i en sil som sänks ner i färgbadet. För att skärpa kypen kan du koka upp bananmoset igen i lite vatten (eller ta en ny banan), sila av vätskan och tillsätta den till kypen för att på så sätt tillföra nytt socker. Efter färgningen kan du spara kypen. Den innehåller så mycket socker och organiskt material från bananerna att den har goda möjligheter att börja jäsa och syret kommer då reduceras igen. Mata den med lite vetekli, kolla att ph-värdet håller 8 9 och testa med jämna mellanrum med provlappar om kypen är redo för färgning igen. recept ph-indikatorpapper rödskimrande utfällning på ytan är tecken våg på att förkypningen har startat. termometer Värm upp badet till 50 grader. Det kan få en grön, brun eller rödaktig ton men bör se genomskinligt ut ovanför sedimentlagret när det är förkypat. Processen kan ta mellan 15 minuter och 1 timme, så boka in en fika här!

33 Färsk vejde förbereds för färgning (recept sidan 74). Kalk, indigo och banan (recept sidan 62).

34 recept FRUKTOSKYP Här är ännu ett recept från Michel Garcia. Istället för bananer används ren fruktos, vilket är enkelt och fördelaktigt om du ska färga stora mängder textil. Fruktos hittar du i sockerhyllan i välsorterade mataffärer. Tillvägagångssättet är enkelt och kallas principen; en del indigo blandas med två delar kalk och tre delar fruktos. Utifrån dessa mått går det bra att skala upp och ner hur som helst. Du kan även välja att använda hela eller bara en del av stamkypen, beroende på vilken nyans du vill färga. Tidsåtgång 1 ½ 2 timmar Redskap färgkärl som rymmer minst 15 liter glasburk som rym- GÖR EN STAMKYP Dega indigon med lite varmvatten i glasburken. Häll på 1 liter 50-gradigt vatten och rör om. Häll i fruktosen och rör om. Häll i kalken och rör noga. Var försiktig så du inte rör ner GÖR I ORDNING FÄRGBADET Fyll en värmetålig behållare med 50-gradigt vatten. Häll försiktigt i stamkypen inklusive sedimentet i burkens botten. Rör om i färgbadet och låt vila 30 minuter. Badet ska bli gulgrönt med blåa bubblor på ytan och är då redo för färgning. Om badet behöver skärpas kan du göra det genom att värma upp det till 50 grader och tillföra en sked fruktos. Vänta därefter 30 minuter och se om det blivit gulgrönt igen. Har det inte det kan du prova att hälla i lite kalk, röra om och vänta ett tag till. recept mer 1 liter onödigt mycket syre i badet. liten skål och sked Häll på resten av vattnet. Badet bör nu se att dega indigon gulgrönt och grumligt ut. Låt det stå och med vila 1 timme i ett vattenbad och rör om ph-indikatorpapper några gånger. Efter 45 minuter rör du om våg en sista gång och låter sedimentet av kalk termometer och indigo sjunka till botten. Ingredienser Stamkypen är redo att användas när allt 10 g indigo sediment har sjunkit till botten av burken 30 g fruktos och vätskan ovanför sedimentet ser klar ut. 20 g kalk Vätskan kan vara gulgrön eller brunaktig, 10 liter 50-gradigt men bör inte se blå ut. På badets yta bör vatten det finnas blåa bubblor och kopparröda utfällningar. Om den inte ser ut så kan du låta den stå i varmt vattenbad ett tag till.

35 VARM FÄRGNING MED FÄRGPILÖRT Kaili Maide, trädgårdsmästare på Bergianska trädgården i Stockholm, färgar blåa toner med färsk färgpilört på följande vis: Tillsätt 1 tsk målarsoda per liter vätska. Vispa upp badet med en elvisp eller häll det från en hink till en annan upprepade gånger för att syresätta det. När pigmentet får tillgång till syre slår vattnets färg om till blågrönt. Plasthandskar och skyddsglasögon bör Redskap Hacka eller riv bladen i mindre bitar och lägg användas, eftersom badet nu är starkt hink eller stor dem i en hink. Häll över 40-gradigt vatten basiskt. Kontrollera då att ph-värdet ligger kastrull så det täcker bladen och lägg på en tallrik på Är det lägre kan du strö i lite mer tallrik som tyngd. Se till så alla blad är under målarsoda. Låt badet vila 20 minuter. sil ytan. Målet är att få fram en tegelröd-brun Värm badet till 60 grader. Se noga till att det elvisp eller en extra vätska. Det kan gå till på fyra olika sätt: inte kokar! hink Alt 1: Placera hinken i ett större kärl fyllt med Tillsätt 1 tsk natriumhydrosulfit genom att strö ph-indikatorpapper vatten som är grader varmt. Slå in det över badets yta. Rör om försiktigt och recept termometer plasthandskar skyddsglasögon hela paketet i ett tjockt täcke eller en filt och låt stå över natten. Alt 2: Ställ kastrullen på en spisplatta och håll låt badet stå minuter. Vätskan blir gulgrön och är redo för färgning. recept Ingredienser temperaturen på grader under färsk färgpilört 4 6 timmar. vatten, 40 grader Alt 3: Låt hinken med bladen stå i rumstemp- varmt eratur några dagar tills badet har rätt ton. målarsoda Alt 4: Om du har en kompost som håller en 1 tsk natrium- medeltemperatur på runt grader kan hydrosulfit/remol du gräva ner hinken med bladmassan och per liter vatten på så sätt hålla den varm tills färgbadet fått rätt ton. När bladmassan har jäst klart är badet brunaktigt och kan se blågrönt ut i kanterna. Sila bort växtdelarna och pressa ur resten av vätskan.

36 recept FÄRSK FÄRGPILÖRT MED ISVATTEN Följande recept presenteras av Rowland Ricketts, som har tillbringat många år med att studera det japanska sättet att odla och färga med färgpilört. Receptet skiljer sig från de andra på flera sätt. Dels innehåller det bara två ingredienser, isvatten och blad av japansk indigo (persicaria tinctoria), dels måste bladen vara färska. Helst bör de plockas och användas på en gång och därför lämpar sig receptet bra för den som själv odlar färgpilört. Växten sloknar snabbt när den har plockats, och så fort den gör det sätter en process igång som bryter ner indikanet i bladen. Har man inte möjlighet att plocka i samband med färgning går det som tidigast att plocka färgpilörten kvällen innan och förvara den stående i kallt vatten i ett svalt utrymme för att bromsa nedbrytningsprocessen. Anledningen till att man använder isvatten är att kylan bromsar indigons oxideringsprocess och ger på så vis mer tid vid färgningsmomentet, men det är ändå snabba puckar som gäller. När du startat mixern har du cirka 7 10 minuter på dig att färga! Var därför väl förberedd och ha allt du behöver nära till hands. Receptet räcker till att färga ungefär en kvadratmeter tyg i ljusblå nyans. För mörkare nyans får du färga tygstycket flera gånger, med andra ord mixa ett nytt bad inför varje doppning. Det här sättet att färga på lämpar sig bäst för siden som har ett relativt neutralt ph-värde. Efter avslutad färgning kan du spara den mixade bladmassan och använda den igen genom att göra en reducerad kyp av den Tidsåtgång 20 minuter Redskap blender (mixer), ca 1 ½ liter skål att färga i, minst 3 liter tät silduk eller trådsil siden, 1x1 meter Ingredienser 2 liter löst packade färgpilörtblad tillräckligt mycket kallvatten för att fylla en halv blender 2 dl is Blöt tyget i kallvatten. Repa av bladen från stjälkarna, skölj dem och lägg dem i en hink med iskallt vatten. Fyll en mixer till hälften med vatten och is. Fyll upp med löst packade blad och mixa 1 2 minuter. Fyll på med fler blad allteftersom tills mixern är full med bladmassa. Tänk på att arbeta snabbt och var väl förberedd. I samma sekund som mixern startar kommer indikanet i bladen att påbörja sin oxidering. Sila genast ner vätskan i en bunke avsedd för färgning för att få bort så mycket växtdelar som möjligt. Använd gärna ett glesvävt tyg istället för en trådsil, eftersom tyget fångar upp mer material än vad en sil gör. Lägg ner tyget som ska färgas i vätskan och låt det ligga 3 5 minuter. Förmodligen är tyget för stort för att kunna ligga slätt i färgbadet, vilket är helt ok. Krama tygstycket ofta i badet så ger du färgen chans att komma åt vävens alla skrymslen och vrår för att få ett jämnt resultat. Ta upp tyget ur badet, låt det oxidera, skölj och torka. recept

37 Rundbladig färgpilört. Färsk färgpilört med isvatten (recept sidan 70).

38 FÄRSK VEJDEKYP Det här receptet kommer från Anna Vasko, verksam inom naturlig färgning i Finland. Receptet är baserat på färska blad. Precis som i receptet med färsk färgpilört bör bladen användas så fort som möjligt när de har plockats. Tidsåtgång ATT UTVINNA PIGMENTET 1 ½ timme UR VÄXTEN Redskap Hacka eller riv bladen i mindre bitar. Lägg två 10-liters hinkar bladmassan i kastrullen och häll över tät silduk eller kokande vatten. Se till så vattnet täcker trådsil bladmassan och låt vätskan stå minst kastrull att färga i 40 minuter, tills den får en rödaktig ton. recept ph-indikatorpapper Ingredienser färska vejdeblad kokande vatten släckt kalk ättika 5 g natriumhydrosulfit/remol per liter vatten Sila av växtdelarna och tillsätt kalk i små doser. Mät kontinuerligt tills ph-värdet blir 9 10 och se hur vätskan ändrar färg till grönt. Häll vätskan mellan två hinkar för att syresätta den så det blå pigmentet framträder. Om du inte har tid att färga direkt kan du nu hälla upp badet i en behållare med tättslutande lock och förvara den i rumstemperatur några dagar innan du går 74 vidare med färgningen. ATT GÖRA EN FÄRGNINGSKYP Häll över färgbadet i en kastrull och hetta upp det till grader. Tillsätt natriumhydrosulfiten genom att strö den över färgbadets yta och därefter röra om försiktigt. Låt stå cirka 30 minuter tills badet är gulgrönt och alltså har förkypats. Färgbadet är nu redo att användas.

39 77 Jästa kypar Att jäsa en indigokyp är den reduceringsteknik som har längst historia och det är också den teknik som tar mest tid att förbereda. Fördelen när du väl har en jäst kyp igång är att du kan hålla den vid liv under lång tid genom att tillföra mer socker och biologiskt material, precis som när du matar en surdeg. I en jäsningsprocess konsumerar jästsvampar socker och under den processen förbrukar de syre. En vätska som är under jäsningsprocess innehåller alltså mindre syre än en vätska utan jäsning, vilket vi kan dra nytta av när vi vill skapa en syrefattig miljö för indigon. Du kan jäsa en kyp med vanlig jäst och lite socker, eller skapa en vildjäst med vetekli och något sött, till exempel en dadel och lite krapp. Alla jästa kypar utvecklar unika bakteriefloror och beter sig alltså lite olika. Även om en jäst kyp tar längre tid och kan kännas aningen krångligare än andra tillvägagångssätt ligger en stor del av tillfreds ställelsen i att man får större förståelse för ämnet och att det går att färga blått på ett naturligt sätt. Det går bra att använda indigo både från färska växter och från torrt pigment i en jäsningsreduktion. Väljer du att jobba med färska växter kan du börja med att utvinna indigon ur dem enligt recepten för färsk färgpilört eller för färsk vejde. Har du blad från en indigofera-art kan du förbereda dem på samma sätt som i receptet för färsk färgpilört. Vill du jäsa ett torrt indigopigment kan du dega det som vanligt och hälla ner det i en större mängd vatten. Ett rimligt standardmått att förhålla sig till är 6 8 gram indigo per liter vatten. Mängdangivelserna i det här receptet är i allmänhet ganska vaga, eftersom det är själva jäsprocessen som gör jobbet. Se till att hålla ph-värdet runt 9 och temperaturen någorlunda varm. Då spelar det ingen roll om du jäser en eller tio liter kyp. recept Jäst kyp med vetekli redo för färgning.

40 recept JÄST KYP MED VETEKLI Jeanette Schäring har lagt ner mycket tid på att utforska bakteriefloror hos jästa kypar och arbetar med att sprida kunskap kring naturliga färger. Hon verkar i skärningspunkten där hantverk, konst och vetenskap möts och har ett filosofiskt förhållningssätt till färgning där hon inkluderar tankar kring natur, miljö och hållbarhet. Följande recept är ett exempel på hur Jeanette går tillväga för att förbereda en jäst indigokyp. Tidsåtgång 5 9 dagar Redskap färgningskärl med tättslutande lock ph-indikatorpapper sked att röra om FÖRBERED FÄRGBADET Häll upp din förberedda indigovätska i en behållare med tättslutande lock. Vätskan ska stå högt i behållaren, så att så lite luft som möjligt får plats mellan vätska och lock. Kontrollera ph-värdet och justera det genom att tillsätta kalk tills du når ph Ingredienser vätska med indigolösning från färska växter eller degad indigo löst i vatten släckt kalk eller asklut 2 msk vetekli per liter vatten 3 dadlar eller 45 g krossad krapprot eller 1 msk honung per 10 liter vatten vatten, 40 grader varmt Doften från en aktiv och välbalanserad kyp ska vara fuktig och söt, som en aktiv förruttnelseprocess i skogen eller i en mosse. Blir lukten skarpare kan badet vara överjäst och lite mer basiskt material behöver tillsättas. Kommer inte jäsningen igång kan du istället lägga i lite mer av något sött. När kypen är redo för färgning ska den vara olivgrön och lite grumlig, en kopparskimrande hinna uppstår och små bubblor kan bildas. För att testa om kypen är redo kan du göra ett test och doppa en bit garn eller tyg 10 minuter. När du lyfter upp provbiten ska den ha gulgrön färg och sakta oxidera till blått. FÄRGA! recept med Tillsätt vetekli och lägg till något som är sött Alla naturfibrer kan färgas i denna kyp. och innehåller antioxidanter för att få Otvättad ull är extra bra, eftersom det igång en jäsningsprocess. Honung, en dadel tillför näringsämnen till kypen. Förbered eller lite krapprot fungerar bra. det du vill färga genom att lägga det i blöt Kypen behöver nu stå på ett varmt ställe i vatten som håller samma temperatur som 5 9 dagar och jäsa. Temperaturen ska vara kypen. Krama ur överflödigt vatten innan runt 40 grader. På sommaren håller till du börjar färga. exempel ett växthus perfekt temperatur. Själva färgningen sker som vanligt: Sänk ner På vintern kan kypen lindas in i en yllefilt materialet i kypen med så lite plask som och placeras nära ett element eller annan möjligt. värmekälla. Minst en gång om dagen ska Rekommenderad färgningstid varierar kypen röras om försiktigt, men var noga beroende på material och hur kypen har med att inte plaska ner syre. utvecklats, du kan börja med doppning på 5 minuter och prova dig fram. När du har färgat klart behöver kypen återhämta sig efter färgning. Mata den med lite vetekli och låt den vila över natten så kan du snart använda den igen.

41 recept Indigo i kombination med andra färgämnen För att dämpa, tona eller helt förändra den indigoblå färgen kan man kombinera den med andra färgämnen. En gul textil kan till exempel bli grön och en röd kan bli vinröd, brun eller lila beroende på om grundfärgen var varm eller kall. En vanlig kombination i sammanhanget är att färga en textil gul med björklöv och sen färga över den med indigo för att få fram en intensiv grön ton. Om man istället vill kombinera med rött färgämne kan krapprot ge bruna till vinröda toner och koschenill-lusen kan användas för att ge en lila färgskala. Att färga med andra växter än de som innehåller indigo är på många sätt enklare. Principen är att växtdelar värms upp i vatten, varpå de fäller ut färgämnen och sen kan garn eller tyg läggas ner i badet och dra åt sig en del av färgen. De flesta växter ger en ganska blek färg om inte en förbehandling som kallas betning gjorts, vilket rekommenderas i de flesta fall. Undantagen är vissa lavar, ljung och bark som innehåller ämnen som fungerar som naturlig betning. Ett betämne är ett ämne som gör det lättare för färgmolekyler att fästa på garnet. I följande recept används alun (kaliumaluminiumsulfat). Den som vill prova andra betämnen kan experimentera med svart te, vatten med järnrost i eller galläpplen, som är resultatet av stekelangrepp på eklöv. För alla växtfärgningsrecept gäller att det går bra att experimentera med mängden färg i förhållande till garn. Ett färgbad som du har använt en gång kan senare användas igen och ge en svagare färgton. Färgningstiden kan alltid förlängas och det är ofta en god idé att låta textilen ligga i badet medan det svalnar eller över natten för att maximera färgens intensitet. Färgbad gjorda med växtdelar är i de flesta fall helt ofarliga för miljön och kan hällas ut direkt i avloppet eller användas som gödsel i rabatter och trädgårdsland. 80 Ylletyg färgat med krapp, järn och björk som sen doppats 1, 5 och 10 gånger i indigo.

42 ATT FÄRGA BOMULL OCH ULL GULA FÄRGER MED BJÖRKLÖV MED VÄXTFÄRGER Recepten som följer här är klassiska växtfärgningsrecept för ull. Ull och bomull har en ganska likartad förmåga att ta till sig färg vid färgning med indigo. Det gäller dock inte när man färgar med växtfärger lösta i vatten. Ull och silke har mycket lättare att dra åt sig växtfärg än vad cellulosafibrer har, och bomull och lin som färgas med recept avsedda för ullfärgning får generellt sett mycket mindre färgintensiva resultat. För den som ändå vill prova att färga cellulosa rekommenderar vi att använda ordentligt tvättade textiler, till exempel gamla lakan. De drar åt sig färg mycket lättare än ett nyproducerat tyg, eftersom fibrerna är mer slitna. Björklöv ger olika färg beroende på när de plockas. Före midsommar ger de renare, gula toner och frampå sensommaren drar färgen lite mer åt gulgrönt. Det går även bra att färga gult med hjälp av lökskal. Skal från gul lök ger gula toner, men färgtonen blir matt och gråaktig om textilen utsätts för intensivt solljus under lång tid. Tidsåtgång 1 4 timmar Redskap kastrull sil Beta textilen. Lägg löven i kastrullen och fyll på med vatten så det täcker. Koka upp och låt koka på låg värme minst 1 timme, gärna 3 4. Sila av växtdelarna och lägg i textilen. Håll recept BETNINGSBAD MED ALUN Genom att förbehandla textilen med alun ökar man dess möjlighet att ta upp färg. Färgtonerna blir också klarare och mer intensiva sked att röra med termometer Ingredienser 1 2 kg björklöv eller ½ kg lökskal vatten badet på 90 graders värme minst 1 timme. Rör om ofta, speciellt i början så färgen kommer åt överallt. När du är nöjd med färgningen tar du upp garnet och sköljer och tvättar det, precis som efter en indigofärgning. recept Tidsåtgång 1 timme och 15 minuter Redskap kastrull blötläggningsbunke Ingredienser vatten 15 g alun per kg textil Värm upp vatten i en kastrull som med god marginal rymmer det material du vill färga. Blötlägg samtidigt materialet i cirka 40-gradigt vatten. Tillsätt alunet i kastrullen när vattnet är varmt. När alunet har lösts upp läggs textilen ner. Låt den ligga cirka 1 timme och håll temperaturen strax under kokpunkten. Rör om några gånger under tiden för att undvika att luftfickor uppstår. Efter 1 timme kan du ta upp materialet och skölja det i ljummet vatten. Därefter kan textilen färgas med växtfärg direkt eller torkas för senare färgning.

43 RÖDA FÄRGER MED KRAPP RECEPT PÅ JÄRN OCH TANNIN Krapp är en växt i mårasläktet och förekommer oftast i mald eller hackad form. För att dra ut färgpigmentet ut rotdelarna blötlägger du krappen i vatten över natten. Temperaturer över grader dämpar den klarröda färgen och den blir istället rödbrun. I vissa recept på indigokypar anges krapp som en ingrediens. Det går bra att färga med krappen innan den används i kypen, eftersom det är sockret och bakteriefloran i krappen som är verksamma i en kyp och inte det röda färgämnet. Tidsåtgång Tillsätt så mycket vatten till den redan blötlagda Om du vill ha en dunkel gråblå indigofärg kan du prova att färga textilen grå först genom att låta ett ämne som är rikt på tanniner (till exempel svart te, ekollon eller granatäppelskal) reagera med järn och sen färga över det med indigo. Ett lätt sätt att förbereda järnvatten är att låta järnföremål rosta i en burk med vatten tills vattnet är orangefärgat. Det kan ta allt från ett par dagar upp till ett par veckor, beroende på mängd och skicket på järnskrotet som används. Mögel kan bildas på ytan, det kan du lätt peta bort men akta dig för att andas in mögelsporerna. från 2 timmar till krappen så textilen du vill färga kan flyta Tidsåtgång Koka ur växtdelarna i vatten 1 3 timmar och 2 dagar fritt i färgbadet. Värm sen upp till aktuell 3 5 timmar lägg ner textilen i badet. För en jämn recept Redskap kastrull termometer färgningstemperatur: För klarröda nyanser bör temperaturen inte överstiga 70 grader, för tegelröda kan du gå upp till 80 och för Redskap kastrull termometer färgton och för att undvika fläckigt resultat kan växtdelarna silas bort ur badet innan materialet läggs i. Om du istället vill ha ett recept sked att röra med rödbruna är 95 grader bra. Håll badet på Ingredienser definierat fläckigt mönster kan växtdelarna blötläggningsbunke önskad färgningstemperatur 1 timme för att 30 g svart te, kros- lindas eller knytas in i textilen innan den Ingredienser utvinna så mycket pigment som möjligt. sade ekollon eller läggs ner i badet. Värm grytan med innehåll g krapp per Färgbadet är nu redo att användas. Om du granatäppelskal per till omkring 90 grader och låt stå 1 timme. 100 g textil använder hackad krapp till att färga garn är 100 g textil Lyft sen upp materialet och skölj det. vatten det bra att lägga garnet i en nätpåse så inte järnvatten Häll upp järnvattnet i en ren gryta och värm 2 msk vinäger av rotbitar fastnar i det. Lägg i materialet som till 90 grader. Sänk ner materialet och valfri sort ska färgas och låt det ligga i badet minst låt det ligga 1 timme. Vill du ha ett jämnt beta textilen 1 timme. Rör om ofta och kontrollera färgresultat bör du röra om några gånger (se betningsrecept att temperaturen håller sig så stabil som under färgningen. sidan 82) möjligt. Det går bra att låta garnet svalna Lyft upp materialet och låt det oxidera i luften i badet över natten för en intensiv färgton. innan det sköljs och tvättas. Skölj noga efter färgningen för att avlägsna överflödig färg. I sista badet kan du tillsätta 2 msk vinäger eller ättika för att ge materialet extra lyster.

44 recept Projekt

45 PROJEKT 89 När du har lärt dig hur du går tillväga för att tillreda ett färgbad är nästa steg att fundera på vad du ska färga. Det finns en hel värld fylld av traditioner kring indigo och vi har valt att samla några projekt här i hopp om att väcka intresse för hantverkets möjligheter. Vissa projekt baseras på mönstringstekniker som förbereds före färgning, andra fokuserar på sömmar som är både förstärkande och vackra, ytterligare några fokuserar på hållbarhet i form av lappat och lagat. En sak har alla gemensamt, de blir väldigt fina om man använder indigofärgat material, men de funkar självklart med andra färger också. I det här kapitlet skrapar vi på ämnets yta och hoppas att du hittar inspiration till egna projekt. Projekt Sist men inte minst regler är till för att brytas! Kerstin kviltar ett lapptäcke.

46 Shibori Projekt Shibori är ett samlingsnamn för olika japanska reservagetekniker. Konsten är uråldrig och räknas som ett traditionellt hantverk. Tekniken går ut på att man genom att till exempel binda, sy, vika, vrida eller pressa samman ett tyg hindrar färgen från att komma åt delar av tyget när det doppas i färg badet. Shibori och batik är två olika ord som beskriver samma typ av process. Historiskt sett syftar batik på reservage-tekniker där man använder vax eller annan trögflytande pasta för att skapa mönster, men idag används ordet ofta som ett samlingsbegrepp för alla typer av reservage. När man ägnar sig åt shibori är tygets täthet och material viktigt ju tätare vävt tyget är, desto svårare har färgen att tränga igenom flera lager. Vi arbetar helst med tunna tyger tillverkade av silke eller växtfibrer, eftersom det är lättast att göra ett tydligt mönster på dem. Efter färgning är det bra om tyget får oxidera ordentligt med reservage-redskapen kvar. Är det vikt i flera lager och hålls ihop med exempelvis klämmor kan man dela på tyglagren så gott det går för att syret ska nå överallt. Ett annat knep är att oxidera tyget under rinnande vatten, eftersom syret i vattnet hjälper indigon att oxidera och det är lättare för vattnet att komma åt där det annars är svårt för syret i luften. Efter oxidationen kan man fortsätta doppa tyget flera gånger tills man känner sig nöjd med nyansen, då kan redskapen tas bort inför den sista oxidationen. På så vis försäkrar man sig om att syret når hela tygstycket. En av anledningarna till att det är så roligt att experimentera med reservage-tekniker är att det är svårt att förutse slutresultatet. Små förändringar i tygets material, hur en klämma är placerad, hur tyget är vikt och hur det hanteras i färgbadet kan betyda stora skillnader, vilket innebär att inget mönster blir det andra likt. Reservage är ett intressant sätt att skapa mönster på och det finns något avslappnande i att inte kunna kontrollera exakt hur slutresultatet blir. Projekt

47 1. Tyget lindas upp på repet och knyts om med ett snöre för att hålla det på plats innan tyget skjuts ihop. HONEYCOMB-SHIBORI 2. Om man låter den ihopdragna ringen flyta på ytan blir tyget randigt. Den här tekniken är enkel, rolig att förbereda och ger ett spännande och detaljrikt mönster. Färgskiftningarna skapas genom att tyget veckar sig slumpartat och varje mönster blir unikt, men har en känsla av upprepning. Att den går fort att förbereda är inte direkt en nackdel och faktum är att tekniken är så lätt att vi har hört att den kallas dagis-shibori! Lindar du tyget hårt blir mönsterbilderna mindre och skarpare, och chansen att få en ände som är helt blå och en som är helt vit ökar. Lindar du lösare kan indigon sprida sig mer mellan tyglagren och mönstret blir lite mjukare och mer diffust. Du behöver en tygbit ett snöre en bit rep Rulla upp tyget runt repet. Ta snöret och linda det löst runt tygkorven för att hålla ihop den så den inte rullar upp sig igen.knyt fast i båda ändarna. Se till så du inte lindar för hårt, för i nästa steg ska tyget skjutas ihop längsmed repet som nu kan knytas ihop till en ring. Nu är det dags att färga! Ibland tar det tyg som legat innerst inte upp någon färg alls. Vill du ha mönster även där kan du linda tyget en gång till på samma sätt, men med den vita sidan ut och färga igen. Låt i så fall tyget oxidera och gärna torka innan du gör andra färgningen. Ett annat alternativ är att vika tyget på mitten innan det rullas upp på repet, så den vikta änden hamnar innerst i rullen. Tyget blir då ljust i mitten med mörkare kanter. 93 Projekt 3. Ska man rulla upp stora tygstycken på ett rep underlättar det om man är två.

48 Honeycomb-shibori.

49 1. Linda tråden runt tyget ganska löst, annars blir det svårt att pressa ner det längsmed röret sen. 2. Fördelen med ett stort rör är att det kan stå på grytans botten. ARASHI SHIBORI Ordet Arashi betyder storm och det är ett passande namn för det här dramatiska mönstret. Principen liknar Honeycomb-shiborin i utförandet, men skillnaden är att man lindar tyget runt ett hårt objekt med större diameter. Resultatet blir ett utdraget mönster som sägs påminna om stormpiskat regn. Denna typ av shibori kräver en del förberedelser och redskap, men när man väl vecklar ut tyget är det värt tiden. Enligt den japanska traditionen används långa trästockar att linda upp tyget på, men ett större plaströr duger också fint. Du behöver en tygbit ett snöre ett rör tejp Börja med att rulla tygstycket runt röret. För ett jämnt färgresultat bör det inte rullas över sig självt, eftersom det undre tyget 97 i så fall färgas ljusare än det övre. Fäst ihop tyget med några tejpbitar för att hålla det på plats medan du lindar ett snöre runt röret. Spänn snöret försiktigt så det hålls på plats, men inte för hårt eftersom det försvårar i nästa steg. Ta bort tejpen och skjut ihop tyget så det samlas i rörets ena ände. Nu kan du stoppa ner änden på röret i färggrytan. Projekt 3. Var försiktig så du inte klipper hål i tyget när du tar bort tråden som höll det på plats.

50 ITAJAME SHIBORI Itajame är en teknik som bygger på att man viker ihop ett tygstycke för att sen pressa samman det mellan två objekt. Området som täcks förblir ofärgat i färgningsprocessen. Vi sågade till en trälist och borrade hål för vingmuttrar när vi gjorde itajameklämmor, men det går lika bra med limklämmor, gummisnoddar eller att binda ihop listbitarna med snöre. De itajame-tekniker vi visar bygger på att man viker ihop tyget till en trekant eller fyrkant. Vi utgår från ett tygstycke som mäter 40 x 70 cm. Först viks tyget två gånger så det blir en 10 x 70 cm lång remsa. Därefter viker man den till antingen en fyrkant eller trekant. Vänd materialet mellan varje vikning, tänk dig att du skapar ett dragspel och inte en rulle. 99 Du behöver en tygbit Börja med att skölja tyget och vik sen ihop det. Hur du viker tyget kommer att påverka Projekt en trälist mönstret, så försök visualisera hur du vill skruv, limkläm- att slutresultatet ska bli och fundera sen mor, klädnypor, på hur du viker på bästa vis. Prova gärna gummisnoddar eller flera olika viktekniker för att hitta den du snöre uppskattar bäst. (På nästa uppslag finns förslag på olika mönster.) Sätt sen på en eller flera klämmor för att skapa mönstret. Nu är du redo att färga. Du kan även skapa mönster med flera olika indigonyanser genom att färga din itajame en gång och därefter flytta klämman till en annan position innan du färgar igen. Efter första doppningen låter du tyget oxidera 15 minuter med klämman på plats innan du flyttar klämman och färgar igen. Textilier förberedda för itajame-färgning.

51 Projekt Projekt Exempel på olika itajame-tekniker. Illustrationerna visar först klämmans placering på det vikta tyget och därefter mönstret som bildas.

52 GRADVISA FÄRGÖVERGÅNGAR För att bygga upp mörka indigonyanser krävs flera doppningar i kypen. Här har vi använt det till vår fördel genom att färga delar av en handduk i olika omgångar för att skapa ett mönster. Du behöver Börja med att krita upp mönstret på tygets färgkärl, lika brett baksida med hjälp av en linjal. Sätt nålar som den längsta i kanten för att förtydliga var linjen börjar sidan på tyget och slutar, eftersom kritan kan vara svår att en trälist att hänga se efter några doppningar. tygbiten på Fukta tyget så det är riktigt blött innan du linjal doppar det i färgbadet. Detta gör du för att tygkrita hindra att tyget suger upp färg ovanför den 103 nålar kritade linjen. Lägg trälisten över kanten på färgningskärlet och häng tygstycket så ett av de markerade Projekt fälten hamnar i badet med kritstrecket i linje med ytan. Låt ligga 5 minuter. Lyft sen upp försiktigt och oxidera minst 10 minuter. Upprepa tills alla partier har färgats. Ibland har tjocka tyger en tendens att flyta upp och ligga ovanför färgbadets yta, vilket kan resultera i ett ojämnt mönster. Problemet kan lösas genom att knyta eller klämma fast något tungt i änden. När färgningen är klar sköljer och tvättar du som vanligt.

53 Projekt Projekt Illustrationerna visar hur du doppar en textil för att bygga upp gradvisa färgövergångar, som på handduken på sidan 102. Exempel på hur du genom doppningar kan få till mönstervariationer i olika nyanser.

54 Moyō-sashi.

55 Sashiko Projekt Så broderar du moyō-sashi: 1. En ny linje påbörjas helst mellan två stygn. 2. I hörn sys ett stygn ända ut i kanten av den tänkta formen innan linjen vänder. 3. Där många linjer möts lämnas alltid ett tomrum. Exempel på traditionella moyō-sashi-mönster: 1. Havsvågor. 2. Fisknätsmönster. 3. Sju skatter Sashiko är ett japanskt ord för en broderiteknik som används för att förstärka, laga eller hålla samman ett eller flera lager textil. Tekniken går ut på att man syr förstygn i olika formationer. Enligt traditionen sys sashiko med vit tråd av bomull eller hampa på blått tyg, men idag går det att köpa speciellt framställd sashikotråd i många färger. Om du inte får tag i sashikotråd går det bra att använda någon annan fyllig tråd, vi tycker till exempel om att jobba med lingarn 16/2. När du syr är det bra att inte dra åt tråden för hårt, eftersom det kan resultera i att arbetet blir ihopdraget. Att sy med förstygn är inte en teknik som är specifik för Japan, men under 1700-talet kom en förordning som bestämde att japanska bönder och fiskare inte fick bära kläder av bomull eller i starka färger. De fick inte heller brodera sina kläder med stygn större än ett riskorn. Denna reglering gjorde att speciella mönsterbilder och förhållningssätt växte fram och bildade det vi idag kallar sashiko. Eftersom kläder av ull inte förekom i Japan under den här tiden var folket hän visade till kläder som främst bestod av hampafiber, som värmer sämre än bomull. I norra Japan där vintrarna är kalla kom man snart på sätt att kringgå förordningen om man inte fick använda tyg av bomull kunde man fortfarande brodera hampatyget med bomullstråd som gav både stadga och värme. Så formades den broderitradition som kom att bli sashiko. I modern sashiko talar man om tre huvudgrenar: moyōsashi, hitome-sashi och kogin-sashi. Vi har valt att fokusera på de två förstnämnda. Projekt

56 MOYŌ-SASHI: ASA NO HA, HAMPABLADSMÖNSTRET Projekt Moyō-sashi är vanligtvis det vi tänker på när vi pratar om sashiko. Principen bakom moyō-sashi är att man broderar linjer som tillsammans bildar mönster. För att skapa ett harmoniskt intryck ska stygnen varken möta eller korsa varandra. Med krita och linjal kan du märka upp ett mönster på tyget. Därefter är det enkelt att brodera det här mönstret som består av raka linjer som bildar geometriska former. Mönstret symboliserar hampablad. Hampa räknas som en kulturväxt i Japan och har traditionellt använts för att tillverka tyg och papper. Det användes ofta förr när man dekorerade och förstärkte barnkläder och tanken var att barnet, precis som hampan, skulle växa och bli starkt. Man kan även välja att lämna ASA no HA-mönstret ofullständigt, för att låta ögat få lite att arbeta med. Det finns något vackert i det som är bristfälligt, tillfälligt eller ofullständigt oavsett om det gäller en handgjord skål, ett slitet material eller ett ofullständigt mönster. 110 Du behöver nål tråd tyg krita linjal Börja med att rita upp ditt mönster. Tänk på att krita hårt och att använda en färg som syns mot tyget eftersom krita har en tendens att lossna. Ett tips är att börja krita upp de lodräta strecken först, följt av de diagonala. Därefter fyller man i mellanrummen. Nu är du redo att börja brodera. Enklast är att börja med de raka linjerna och sen fylla i mellanrummen med de krokiga linjerna. Så småningom kommer du att se mönstret växa fram samtidigt som tyget förstärks.

57 HITOME-SASHI: KAKI NO HANA, PERSIMONBLOMSMÖNSTRET Hitome-sashi är en teknik där det enskilda stygnet bildar en mönsterbild tillsammans med de stygn som sys bredvid eller över det. Stygnen kan korsa och möta varandra och alla stygn ska vara lika långa och sys med ett avstånd som motsvarar stygnets längd. Hitome-sashi sys över ett rutnät av punkter som vanligtvis prickas upp på tyget innan man börjar brodera. Det går också bra att räkna trådarna i tyget för att få ett rutnät att förhålla sig till. Mönstret bildas genom att man syr stygnen i rader. Först alla lodräta stygn, sen alla vågräta och sist diagonala stygn. Du behöver Markera upp ett rutnät på tyget. Du kan an- Projekt nål tråd tyg tingen pricka hål i ett rutat papper med en nål, lägga det på tyget och sen pricka med en penna i hålen. Eller så kan du krita upp 112 stencil, t ex ett rutat ett rutnät på tyget med hjälp av en linjal. papper med hål i Sy de första raderna av stygn, till exempel penna/krita som alla lodräta. Fundera på hur du vill att det syns på tyget men färdiga mönstret ska se ut och se till så som kan tvättas bort stygnen hamnar rätt i relation till varandra. Fortsätt sen med de vågräta stygnen. Avståndet mellan stygnen ska vara lika långt som själva stygnen. Utvecklingar av hitome-sashi-mönster: 1. Enkel grundform. 2. Fyra grundformer tillsammans. 3. Persimonblomsmönstret. Alla stygn är lika långa och sydda med en stygnlängds mellanrum.

58 Lappat och lagat Projekt Kunskapen om hur man vårdar och lagar sina kläder tycks ha försvunnit mer och mer inom loppet av några generationer. För de flesta av oss i västvärlden är det numera ett val och inte en nödvändighet att laga våra kläder, men den som vill kan lätt förlänga livet på sina favoritplagg. Tycker man det är synd att slänga ett par jeans som är hela förutom ett hål på knäet kan man till exempel lappa dem. Det går att göra på olika sätt, antingen med en så osynlig lagning som möjligt eller så låter man lagningen ta plats och vara synlig och visa spår av personen som burit plagget. Det finns något vackert i ett plagg som man har ägt och burit länge. BORO är ett japanskt ord som beskriver lappade och lagade plagg och brukstextilier som främst skapats ur nödvändighet. Dessa plagg kommer från en tid då man var tvungen att vara på det som fanns genom att tillföra nya lappar som fästes omsorgsfullt med handsydda sashikosömmar. Tekniken uppstod i norra Japan och sträcker sig flera hundra år tillbaka. I norra Japan är klimatet inte gynnsamt för bomullsodling, men bomullens värmande egenskaper var nödvändiga för att skydda sig från kylan. Bristen på bomull ledde till att man tog vara på det som fanns och stuvbitar blev en eftertraktad handelsvara. Med sashikosömmar fäste man lappar i flera lager där materialet, tråden och broderiet tillsammans byggde upp varma och slitstarka textilier. Idag ses borotextilier som värdefulla antikviteter. I ett samhälle där det är lätt att köpa massproducerade textilier blir jakten på det som känns genuint en utmaning och historien blir en del av produktens värde. Projekt Detalj av ett par japanska arbetsbyxor, så kallade Monpe, tillverkade av kasurityg som har förstärkts och lappats med sashikostygn.

59 LAPPA MED FÖRSTYGN Förstygn är den enklaste sömnadsteknik man kan tänka sig, du syr bara upp och ner genom tyget. Lagningar med den här tekniken kan göras med alla sorters tråd och ses på kläder över hela världen. Vi har använt en indigofärgad bomullstråd som är tjockare än vanlig sytråd till lagningen på bilden, eftersom den fyller ut stygnen fint och låter dem stå i cent rum. På insidan av det trasiga knäet har vi använt lite textillim för att fästa en lagningslapp som sen har sytts fast ordentligt med förstygnen. Lagningen blir både dekorativ och stärkande. Du behöver Tygbiten du lagar med bör vara så stor att den nål täcker det tunna och nötta materialet runt 117 tråd lagningslapp textillim eller hålet. Lappar du bara hålet finns en risk att tyget bredvid lappen spricker när plagget används. Projekt knappnålar Börja med att fästa tyget bakom hålet. Du kan använda nålar, tråckelstygn eller lite textillim för att hålla lagningsbiten på plats under arbetets gång. Var sparsam med limmet, annars kan det bli fläckar på plaggets framsida. Sy fram och tillbaka med förstygn över hela ytan för att fästa lappen. Både sömmarna och lappen kommer bidra till att plagget lagas och håller längre. Dra inte åt stygnen för hårt om du vill ha ett slätt och jämnt resultat. Jeans lagade med indigofärgad bomullstråd.

60 LAGA MED STOPPNINGSTEKNIK Den här lagningen går ut på att bygga upp ny väv som täcker hålet. Den passar bäst för mindre skador i tyget, upp till ungefär en kvadratcentimeter stort hål eller för att stärka tyget där det är svagt. Är man noga med tråd, färg och stygn går det att skapa en lagning som är näst intill osynlig, men det finns också en charm i att arbeta med kontraster och att låta lagningen synas. Projekt Du behöver nål tråd Tänk dig att du jobbar på samma vis som en vävstol och för att kunna väva behövs först varp. I det här fallet får varpen vara längre stygn som diagonalt eller lodrätt täcker hålet som ska lagas. Spänn upp trådar över hålet du vill täcka och se till att eventuellt svagt tyg runt hålet också täcks. Därefter kan du börja väva genom att gå över och under varannan varptråd med nål och tråd. Tänk på att byta vilka trådar du går över eller under när du vänder håll för att skapa en tät och hållbar stoppning. Tryck gärna till trådarna med nålen under tiden du arbetar för att tajta till lagningen, enligt samma princip som i en vävstol. Fortsätt tills du tycker att resultatet är tätt och fint. 118 Jeans lagade med stoppningsteknik.

61 LAGA ETT HÅL MED INVIKTA KANTER Den här lagningen är enkel att göra och får ett effektfullt utseende. Här börjar man med att vika in kanterna runt hålet. Det går bra att använda nålar eller tråckelstygn, men vi föredrar textil lim eftersom det är smidigt att arbeta med och dessutom adderar hållbarhet till lagningen. Men var försiktig när du limmar, använder du för mycket lim blir det fläckar på tygets framsida. Projekt Du behöver nål tråd textillim lagningslapp Börja med att klippa bort det skadade tyget runt hålet. Det är viktigt att även ta bort det som är svagt, eftersom det annars finns risk att ett nytt hål uppstår bredvid lagningen. Vänd sen plagget så du jobbar med avigsidan. Limma tunt runt hålet och vik in kanten 3 4 mm. Därefter limmar du fast lagningslappen över hålet från insidan genom att limma runt hålet och sen sätta lappen på plats för att undvika synliga limfläckar. Nu kan du sy runt kanten för att hålla lappen på plats. Sömmarna blir på det här sättet både dekorativa och stärkande. 120 Jeans lagade med japanskt indigotyg.

62 Projekt Projekt Lapptäcke: Framsida. Lapptäcke: Baksida.

63 Projekt LAPPTÄCKE En sak vi märkte när vi började färga med indigo var att högen med provbitar växte efter varje gång vi färgat och till slut bestämde vi oss för att ta vara på dem genom att sy ett lapptäcke. Det kändes fint att göra något användbart av alla små biprodukter som färgningsexperimenten lämnade efter sig. Ett lapptäcke, patchwork eller en quilt är ord som beskriver täcken som består av två lager tyg ihopsydda med vadd emellan. Idag används oftast täcke och påslakan för att bädda sängen, men tidigare fyllde lapptäcket denna funktion. Nuförtiden lever lapptäcket framförallt kvar som överkast. Lapptäcken har historiskt sett varit viktiga i många kulturer. Att sy täcken av lappar har även varit ett bra sätt att ta vara på spillbitar eller utslitna textilier och på så sätt skapa något funktionellt. Ett lapptäckes utformning kan vara mer eller mindre avancerad. Oftast tänker man på täcken med geometriska mönster som skapats genom att man pusslat ihop mindre tygbitar. Det finns även täcken som består av två hela tygstycken med vadd emellan, de kallas vaddstickade täcken eftersom sömmarna som håller ihop de olika lagren framträder tydligare och bildar mönster. När du syr ett lapptäcke behöver du minst tre lager: Det översta lagret, ett vaddlager och ett stödlager underst. Du kan använda antingen bomullstyg eller ulltyg, men det är bra att inte blanda materialen eftersom det kan bli svårt att tvätta täcket då. Mellanlagret kan bestå av vadd av ull, bomull eller polyesterfiber, eller så kan du använda ett tunt täcke eller en ullfilt. Vi använder ekologisk bomullsvadd som vi tycker ger en skön tyngd och värme. När man väl har sina tre lager använder man en teknik som kallas kvilta eller vaddstickning (quilting på engelska), vilket innebär att man med nål och tråd syr igenom samtliga lager av lapptäcket. Sömmarnas syfte är att hålla ihop alla lager samtidigt som stoppningen hålls på plats. De bör ha ett avstånd på max centimeter, annars finns det risk att stoppningen börjar flytta sig. Det går bra att kvilta med symaskin om täcket inte är för tjockt, eftersom det då är svårt att komma åt i mitten av täcket. Vi rekommenderar att kvilta för hand, det tar längre tid men ger ett mer livfullt uttryck. Vid handkviltning används ofta förstygn, men andra sort ers stygn som prickstickning och efterstygn kan också passa bra. Kviltningen kan sys i skarvarna mellan lapptäckets bitar eller så kan den sys över dem och bilda egna mönster. Använd en tråd som är tjockare än vanlig sytråd om du handkviltar, till exempel ett väveller broderigarn. Lapptäcken som sys på det här sättet kan tvättas om det görs försiktigt, handtvätt i badkar eller ullprogram i tvättmaskin är att föredra. Du behöver tyg till framoch baksida nål tråd sax bomullsvadd symaskin krita hård papp ca 50 säkerhetsnålar Vi börjar med täckets ovansida. Bestäm dig för hur du vill att lapptäcket ska se ut och planera mönstret så du på smidigaste vis kan sy ihop samtliga bitar med raka sömmar. Det kan innebära att man bygger upp mönster av fyrkanter eller trekanter som sys ihop till en större formation, eller att man syr längder av mindre bitar som sys ihop med varandra. Förbered ett mönster genom att rita upp mönsterdelarna på hård papp och tänk på att räkna med 1 cm sömsmån. Sen är det bara att börja klippa till bitar med hjälp av mall och krita. Räkna ut redan innan hur många bitar du behöver så spar du både tid och material. Lägg bitarna i högar i den ordning de ska sys ihop. Sy med raksöm på symaskin och håll 1 cm sömsmån. Du behöver inte sicksacka eftersom alla kanter kommer att hamna inuti lapptäcket, men det är viktigt att Projekt

64 klyvpressa sömsmånen innan du börjar sy Sista steget är att sätta ett kantband på täcket. ihop delarna till en större formation. Kantbandet kan tillverkas av tygremsor När ovansidan är färdig lägger du ihop den som sys ihop till en längd som med god med vaddlagret och det undre stödlagret. marginal räcker runt hela täcket. Bredden Klipp gärna bakstycke och vadd lite på bandet beror på hur bred kant du större än framstycket. Du kan klippa bort önskar. Vill du till exempel ha en kant som överflödet senare, men det vore tråkigt om är 2 cm bred, klipp bandet 8 cm brett och bakstycke och vadd blir mindre än översta sy fast det med 2 cm sömsmån. När du har lagret. Se till så alla lager ligger slätt och sytt fast bandet på ovansidan vränger du fäst sen ihop dem med säkerhetsnålar det över lapptäckets kant och syr fast det. Börja i mitten av lapptäcket och fortsätt utåt Ett tips är att sy det för hand, så stygnen i en spiral, sätt säkerhetsnålar genom inte syns på lapptäckets framsida. samtliga lager med cirka 30 cm mellanrum. Håll koll så inget av lagren veckar eller Projekt drar sig. När hela lapptäcket sitter ihop med säkerhetsnålar kan du vara säker på att lagren inte kommer förskjutas när du Projekt arbetar med täcket. Börja kvilta! Syr du för hand kan du lägga lapptäcket slätt på ett bord och placera ett oömt material under, till exempel en skärbräda eller en tidning. Sy från täckets ovansida genom alla lager. Det går också fint att kvilta med symaskin om täcket inte är för tjockt, men det är bra om maskinen har övermatning med andra ord att den matar fram tyget både under- och överifrån. Se till att ha gott om plats runt symaskinen så lapptäcket kan ligga på bordet för att minska risken för dragningar. När kviltningen är klar kan du lägga ut Några exempel på former som kan användas för att skapa ett lapptäcke. täcket på golvet och klippa till kanterna så de blir raka.

65 Ikat Projekt Ikat är en färgningsteknik som används för att skapa mönster i en vävd textil. Den skiljer sig från andra färgningstekniker som till exempel shibori och batik, där man skapar mönster genom att göra reservage på vävt tyg före färgning. Med ikat sker reservaget redan innan tyget vävs. Det görs genom att man spänner upp garnet som ska bli varp eller inslag. Sen binder man om trådarna på olika platser med hjälp av hårda omknytningar för att skapa ett mönster. Därefter färgas garnet och där det är omknutet förblir det ofärgat. Omknytningarna plockas bort, och det är först i vävprocessen som resultatet framträder. Tekniken kan användas för att skapa mer eller mindre avancerade mönster, från enkla prickar till detaljrika mönster som föreställer till exempel djur och växter. När man pratar om ikat brukar tre kategorier nämnas: varpikat, inslagsikat och dubbelikat. Varpikat är den enklaste varianten med omknytningar endast på varpen. För inslagsikat gäller samma sak, men omknytningar görs endast på inslagstrådarna. I en dubbelikat har man gjort omknytningar på varp och inslag, det är en konstform i sig att få de ofärgade trådpartierna att mötas på rätt plats i väven. Ikattextilier karaktäriseras oftast av sina aningen oskarpa mönster, som är ett resultat av svårigheten att få trådarna på rätt plats. Många anser att det är just detta som gör ikatvävar så intressanta att betrakta och det är lätt att fascineras av hur livfull en ikatväv kan se ut. Ikat tros vara en av de äldsta teknikerna för att skapa mönstrade textilier och olika varianter har vävts i flera delar av världen som Afrika, Europa, Latinamerika och stora delar av Asien. Projekt I Japan kallas tekniken Kasuri. Bilden visar en dubbel-ikat som färgats med indigo.

66 Blåtryck Projekt Det är lätt att tro att ordet blåtryck syftar på blå mönster tryckta på vit botten, men tyg med blåtryck har vita mönster på blå botten. Tekniken går till så att man trycker det mönster man önskar med en pasta som sen får torka in i tyget och som under färgningen hindrar färgen från att komma åt de områden som är reserverade. Pastan består antingen av ämnen som genom att de fastnar på tyget blockerar färgen från att fästa, eller av kemiska ämnen som bryter ner indigon när den kommer i kontakt med de delar av tyget som tryckts med reservage. Efter färgningen avlägsnas pastan och det vita mönstret framträder. Även vax, harts och kombinationer av dessa kan användas till reservagefärgning. Vi kan rekommendera att använda bivax för enklare stämplade mönster. För att få bort vaxet från tyget efter färgningen kan man koka det i vatten med en ordentlig skvätt diskmedel. Använd en kastrull som du inte är så rädd om, vaxet har en tendens att fastna! Ordet blåtryck är besläktat med tyskans Blaudruck och syftar på de blå tyger med vita mönster som trycktes i Europa främst under och 1800-talen. Tekniken var framförallt utbredd och uppskattad i Östeuropa där det kunde förekomma att böndernas kläder helt bestod av blåtryckta tyger. Även i Sverige har blåtryck varit en del av den traditionella dräkten, och har förekommit i mindre plagg som förkläden och halskläden Projekt Indigofärgat blåtryck, detalj från ett antikt lapptäcke.

67 materiallära Materiallära De naturliga fibrerna delas in i två kategorier; växtfibrer och animaliska fibrer. Alla material som innehåller naturliga fibrer går att färga med indigo, men de har olika förmåga att ta till sig färg. Silke och ull är animaliska fibrer med högt proteininnehåll och har därför hög upptagningsförmåga, medan lin, bomull och andra växtfibrer till största delen innehåller cellulosa som har lägre upptagningsförmåga. Syntetiska fibrer som är tillverkade av plast lämpar sig mindre bra att färga, eftersom indigon inte får lika bra fäste på dem. Växtfibrer LIN (Linum usitatissimum) räknas som en av de äldsta nyttoväxterna och har använts till att producera bland annat garn, tråd och rep. I Sverige har linet haft en betydande roll eftersom växten lämpar sig att odla i kallare klimat. Lin är en tunnstjälkig blåblommig gräsväxt och själva fibrerna, lintågorna, finns i plantans stjälk. För att man ska kunna skapa en lintråd måste växten först genomgå fyra olika processer: rötning, bråkning, skäktning och häckling. Linnetyg suger upp fukt bra och är därför ett vanligt material i bland annat handdukar. Fibern är lätt att känna igen, eftersom det lätt skrynklar och har en naturlig glans. BOMULL tillhör släktet Gossypium som består av cirka 50 arter och förekommer både som buskar och träd. Gossypium hirsutum är namnet på den som främst odlas för textil produktion. För större odlingar lämpar sig subtropiska klimat bäst. Egypten, USA och Ryssland är exempel på områden som har varit av betydelse för världens bomullsproduktion När bomullsplantans blommor vissnar bildas en frökapsel som är omsluten av fröhår och det är dessa fibrer som förädlas och spinns till bomullstråd. Bomull har en betydande roll för många länders ekonomier och dess historia är präglad av hårt arbete och lidande, inte minst om man tänker på slavhandel. Idag finns det fortfarande problem med bomullsproduktion, i odlingarna används ofta stora mängder bekämpningsmedel och många av dem är placerade på mycket torr mark som måste konst bevattnas. I Sverige började vi importera bomull under senare delen av järnåldern, men riktigt genomslag fick den inte förrän på 1700-talet. Bomull har god slitstyrka och svalkar i varma klimat eftersom cellulosafibern leder bort värme. Fibern blir lätt smutsig, men i och med att den är slitstark tål den att tvättas i höga temperaturer. Dessa egenskaper i kombination med lågt pris har gjort bomull till den i särklass vanligaste fibern när det gäller textilproduktion. Boll weevil Under sent 1800-tal emigrerade insekten Boll weevil från Mexiko till USA. Den livnärde sig på att äta bomullens knoppar och blommor, vilket snabbt blev ett ödesdigert problem för större delen av landets bomullsindustri. Hårdast drabbades områden i södra USA där merparten av bomullen odlades och detta följdes senare av den stora depressionen som inträffade under 30-talet, vilket kom att innebära en tuff tid för dessa områden. Boll weevil blev senare även ett stort problem i Sydamerika. Idag har man lyckats få bukt med den glupska skalbaggen, men den kommer alltid påminna oss om att vårt uppbyggda system kan vara väldigt sårbart med tanke på att en liten insekt kan ödelägga en hel industri och därmed äventyra ett lands ekonomi. materiallära

68 Animaliska fibrer materiallära SILKE Ordet silke används för fibrer och tråd medan det vävda tyget kallas siden. Det finns flera olika arter av silkeslarver, den som oftast används i silkesproduktion heter Bombyx Mori eller mullbärsfjäril. När larven är redo att förpuppas spinner den in sig i en kokong som består av en enda lång tråd bestående av ett sekret ur körtlar på larvens kropp. De flesta silkeslarver som föds upp i sidenindustrin når aldrig fjärilsstadiet, eftersom det skulle innebära att fjärilen äter sig ut ur puppan och därmed kapar silkestrådarna. Silkeskokongerna hettas istället upp i varmt vatten, vilket dödar larven, och därefter kan tråden som kan vara upp till cirka 300 meter lång lindas av. Silkestråd som spinns av silke från kokonger där fjärilen har fått överleva består av mycket kortare fibrer och kallas vildsilke eller etiskt silke. Silke är lätt och har en förmåga att kännas varmt om man är kall och svalt om man är varm. Det är starkt om det dras i sin fiberriktning, men som tyg är det mindre slitstarkt och det tappar upp till 20 procent av sin styrka i blött tillstånd. Konsten att hantera silke uppstod i Kina, där ett sidenfragment daterat till f.kr. har hittats. 134 Materialprover Materialprover ULL är ett samlingsord för hår från olika djur. Metoden att använda ullfibrer som textil råvara är troligtvis en av de äldsta och idag är framförallt fårull en viktig fiber. En övervägande stor del av all ull som idag går till klädproduktion kommer från merinofåret som har avlats till att ha en mjuk, finkrusig och långfibrig ull. Fåret klipps 1 2 gånger per år och därefter kan ullen tvättas, kardas och spinnas till tråd. Både ull och silke är relativt lätta att färga med indigo, men eftersom de till största delen består av proteiner kan de börja brytas ner i alltför alkaliska miljöer som blir frätande. Det är därför bra att hålla ph-värdet på mellan 7 och 8 vid färgning med animaliska fibrer. Materialprover. Kan vara tyger som jag bara scannar in om jag får olika exempel från Kerstin och Douglas. Uppifrån och ner: Siden, bomull, ull och lin från råmaterial till tyg.