Emilie Petersens namn är i dag för många alldeles okänt. I mitten

Transkript

1 i n l e d n i n g Emilie Petersens namn är i dag för många alldeles okänt. I mitten av 1800-talet var hon en i svenskt andligt liv välkänd person, centralgestalt i en kyrklig väckelse i Småland, som mycket lät tala om sig. Hennes gård Herrestad i Kärda socken, en mil väster om Värnamo, blev väckelsens centrum, dit präster och lekfolk samlades vida ifrån. Hon bedrev där också ett omfattande socialt arbete med verksamhet bland fattiga och föräldralösa barn. Emilie Petersens nätverk var stort och hon och hennes verksamhet kom att i religiöst hänseende påverka många, också långt efter sin död. Många såväl bland prästerskap som lekfolk i andligt ledande ställning, kvinnor och män, stod i kontakt med henne och deltog i det andaktsoch gudstjänstliv som hon anordnade på Herrestad. Emilie Petersen är en kvinna fast rotad i kyrkan och med en självklar plats i svensk kyrkooch diakonihistoria. Emilie Petersens verksamhet uppmärksammades också utanför det andliga området. Carl Jonas Love Almqvist har sålunda i sin roman Tre fruar i Småland, skriven och utgiven i Jönköping , vid skildringen av hovmarskalkinnan Ebba Abelcrona, bosatt i trakterna av Värnamo, där också övriga fruar bor på var sin herrgård, enligt traditionen lånat drag av Emilie Petersen, ofta kallad Mormor på Herrestad. Romanen utspelar sig tidsmässigt i samtiden och geografiskt i sin helhet i Jönköpings län, bl.a. i residensstaden Jönköping. Första gången Ebba Abelcrona uppträder i romanen Tre fruar i Småland är då hon,»ett fruntimmer, åtföljt av tre barn i de täckaste skepnader», går en promenad utmed Vätterstranden i Jönköping nära Kristine kyrka och därvid kommer i samtal med informatorn Alexander Meden-

2 10 Emilie Petersen, Mormor på Herrestad, och hennes nätverk berg, romanens manliga huvudperson. Under samtalet yttrar fru Abelcrona, att»i Jönköping har man nu religion», varvid kandidat Medenberg erinrar sig»flera berättelser om tilltagande stor andaktsfromhet i dessa orter». Det fru Abelcrona och kandidat Medenberg åsyftar är den s.k. jönköpingsväckelsen, en väckelse av lagiskt pietistisk typ med evangeliskt inslag, vilken var en följd av den unge prästmannen Per Magnus Elmblads verksamhet i staden I samma ögonblick som Alexander Medenberg fäller det citerade yttrandet, tänker han att»kan det vara själva fru jag träffat?» dvs. fru Emilie Petersen på Herrestad. I fortsättningen av romanen Tre fruar i Småland anger Carl Jonas Love Almqvist, att»fru Abelcrona är religiös», att hon varit»ledamot av bibelsällskapet» och delar ut bibelskrifter samt att hon»gör mycket, mycket gott»; hon karakteriseras därvid som en»ängel». Författaren låter vidare fru Abelcrona fälla omdömet om sig själv som tillhörande»det småländska läseriet»; hon sades vara en person som»talade om Gud, ej såsom om världens store artist och arkitekt, men såsom dess gode fader». Carl Jonas Almqvist låter vidare Ebba Abelcrona berätta för Alexander Medenberg om sin»livliga korrespondens med alla i Sverige, som arbetade på spridandet av evangelii ljus». I synnerhet sade sig fru Abelcrona högt vörda»de män, som anden givit kraft att framstå i landet som stora predikanter». Bland dessa nämner Ebba Abelcrona»Sellergren, Hälleberga vilken man!», vars»namn lever över hela södra Sverige i vördat minne». Vidare omnämns Peter Wieselgren;»med Wieselgren brevväxlade jag ännu mer. När man hör Wieselgren tala, tror man sig vara framför en blixtrande och slående ljungeld». Komminister Peter Lorenz Sellergren i Hälleberga i Uppvidinge kontrakt längst österut i dåvarande Växjö stift samt kyrkoherde Peter Wieselgren i Västerstad, Lunds stift, betraktades alltså av Ebba Abelcrona som andliga fäder. I verkligheten hörde dock dessa två personer endast marginellt till Emilie Petersens i övrigt så omfattande nätverk. Trots detta torde traditionen om Emilie Petersen, Mormor på Herrestad, som förebild för Ebba Abelcrona i Carl Jonas Love Almqvists roman Tre fruar i Småland säkerligen äga sin riktighet, även om författaren i övrigt friskt fabulerar kring denna kvinnliga romanfigur. I Emilie Petersens vittgående nätverk ingick emellertid ett större

3 Inledning 11 antal av dåtidens religiösa förgrundsgestalter, såsom Oscar Ahnfelt, Per Magnus Elmblad, Peter Fjellstedt, Hans Håkansson, dvs. Blinde Hans, Swening Johansson, Carl Johan Lindberg, Thor Hartvig Odencrants, Wilhelm Rappe, Carl Olof Rosenius, Jonas Sandell, Pauline Westdahl, Johann Hinrich Wichern med flera. Det är om personerna i detta nätverk med Emilie Petersen, Mormor på Herrestad, som samlande centralgestalt föreliggande undersökning handlar. Emilie Petersen ( ) blev alltså, om än i romanens form, omskriven redan under sin livstid. Sedan dess har Mormor på Herrestad, hennes person och insatser inom olika områden, inre mission, nykterhet, diakoni och socialt pedagogiskt arbete, och därmed också hennes nätverk varit föremål för behandling i litteraturen, bl.a. i form av biografier. Redan 1858, dvs. året före hennes frånfälle, utgavs anonymt på P. Palmqvists förlag i Stockholm fyra småskrifter, vardera på 32 sidor i miniformat, 100 x 67 mm, exempelvis Mormor på Herrestad och Missionsbönerna på Herrestad, vilka därefter gick ut i flera upplagor. Uppgifterna i dessa låg sedan i stor utsträckning till grund för kommande levnadsteckningar. Författare var Mathilda Foy ( ), dotter till den engelske generalkonsuln i Stockholm, som besökte Herrestad i början av 1850-talet och som också skrev om Emilie Petersen och hennes insatser i den engelska tidsskriften Evangelical Christendom Emilie Petersen var ursprungligen från Tyskland och för tysk läsekrets presenterades hon under sin livstid dels i den tyske diakonipionjären Johann Hinrich Wicherns tidskrift Fliegende Blätter, dels 1850 i den lilla skriften Die gute Frau Gerhard oder zwei Tage in Herrestad, som utgavs anonymt i Hamburg men som var skriven av Johann Hinrich Wichern. Den första biografin av större omfattning infördes i kalendern Korsblomman 1882, den andra tio år senare i Lina Sandells Bibliotek för levnadsteckningar. Under 1900-talet ägnades hon biografier av bl.a. Karl Axel Rundbäck, 1932, Gunnar Stenvall, 1951 samt Karl Linge, Emilie Petersens främste levnadstecknare är Fritz Hägg, som 1941 gav ut delar av hennes dagböcker, hennes biktbok samt hennes redogörelser för verksamheten i Kärda arbetsförening och räddningsskolan på Herrestad. Tre år senare ägnade han större delen av boken Vänner märkes-

4 12 Emilie Petersen, Mormor på Herrestad, och hennes nätverk män, märkeskvinnor åt Mormor på Herrestad, hennes insatser och inte minst hennes omfattande nätverk. Dessa liksom de föregående nämnda böckerna är sedan lång tid endast möjliga att anskaffa på antikvarisk väg. Detsamma gäller Anders Hultmans bok Helig eld Ett antal personer i Emilie Petersens nätverk träder fram i biografier som Carl Anshelms böcker om Peter Fjellstedt, 1935 respektive 1957, samt Ellen Tretows Ur svarta lådan 1 3, , med utdrag ur Pauline Westdahls brevsamling och dagböcker. Per Magnus Elmblads person och gärning förekommer ofta i Ernst Newmans omfattande kyrkohistoriska forskning. I den kyrkohistoriska forskningen har Emilie Petersens person och insatser uppmärksammats i ett antal vetenskapliga verk, bl.a. har hennes diakonala verksamhet behandlats av Gunnel Elmund, 1973 samt hennes arbete för inre mission av Sven Hansson, 1961 och Carl Henrik Martling, Den senare konstaterar att även om»litteraturen om henne /är/ förhållandevis rik», har»emilie Petersen och hennes insats icke blivit föremål för en samlad vetenskaplig skildring». Ett stort antal personer har sålunda under årens lopp ägnat Emilie Petersen och hennes banbrytande verksamhet sin uppmärksamhet, senast Anders Jarlert i sjätte bandet av Sveriges kyrkohistoria Dock föreligger alltså ingen modern samlad framställning om Mormor på Herrestad och hennes nätverk baserad på förnyad genomgång av bevarat källmaterial, ett förhållande som utgör bakgrunden till tillkomsten av denna bok. Till detta kommer fynd av tidigare endast högst sporadiskt använt källmaterial, nämligen den på Tagels gård i Mistelås socken, Kronobergs län, förvarade brevsamlingen från Emilie Petersen till makarna Mathilda och Wilhelm Rappe. Denna av forskningen hittills föga uppmärksammade korrespondens mellan Herrestad och Tagel omfattande drygt 300 brev på inte mindre än närmare brevsidor under perioden såväl kompletterar som kastar delvis nytt ljus över bilden av Emilie Petersen, hennes liv och insatser samt hennes omfattande nätverk. Användningen av ordet nätverk kan tyckas anakronistisk; det begreppet var onekligen okänt på Emilie Petersens tid. I stället skulle orden vänner alternativt vänkrets bättre svara mot det tidsenligt adekvata. Att begreppet nätverk ändå kommit till användning och inte vänner

5 Inledning 13 eller vänkrets har dock sitt berättigande. Med nätverk uttrycks nämligen inte bara vederbörandes förhållande till huvudpersonen Emilie Petersen utan jämväl dessa personers inbördes relationer, vilket i detta sammanhang har en speciell innebörd; därav användningen av begreppet nätverk. Vad gäller dispositionen av föreliggande framställning är den i huvudsak kronologisk. Hänvisningar till befintligt källmaterial görs inte i varje enskilt fall; resonemang om dokumentation, urkunder och sagespersoner sker dock fortlöpande. Som följd av betydande svåråtkomlighet beträffande såväl källmaterial som tidigare levnadsteckningar om Emilie Petersen görs utförliga utdrag i den löpande texten, allt i syfte att presentera en så heltäckande skildring som möjligt av Emilie Petersen, Mormor på Herrestad, och hennes nätverk.